Jag vill på detta sätt tacka och dela med mig en del intressanta saker om framlidne Stig Lorentzon, som är en av mina allra främsta hälsomentorer, och vad han har lärt mig. Jag har infogat en del länkar du kan klicka på ifall du vill läsa mer om vissa ämnen. (Han dog för några år sedan och var då 87 år.)
Han jobbade från början på Televerket (Telia hette så förr när det var en myndighet) men omskolade sig till kiropraktor och vidareutbildade sig sedan inom zonterapi, reflexologi, homeopati, phytoterapi (örtmedicin), näringsterapi, klassisk romersk massage, m m. Trots att han var mycket svår att hitta, då han hade hemligt telefonnummer och en jätteliten dörrskylt till sin mottagning i Masthugget (Göteborg), hade han via mun till mun-metoden alltid haft fullt upp att göra då han var så otroligt duktig och kunnig som ingen annan.
Ända sedan han var 14 år hade han varit ”waerlandist” (Vegetarisk kost och mycket Rå föda/råkost enligt Are Waerlands lära) och bland det första han gjorde när jag träffade honom var att låna mig en bok av Are Waerland (Hälsans utvalda folk) och detta förändrade mitt liv. Jag lånade fler Waerland-böcker av honom och jag åkte runt till antikvariaten i stan för att jaga fler Waerland-böcker efter detta. Han berättade om när han som sjuk tonåring låg inlagd på ett sjukhus för någon sjukdom (han var ofta sjuklig som ung, det mesta botades genom att han började läsa Waerland-böcker och praktisera den kunskapen) och en läkare som gick ronden såg att han hade en Waerland-bok bredvid sängen. ”Sån här skit ska inte få förekomma här!” skrek läkaren och kastade iväg boken.
Stig besökte ett av Ares legendariska och välbesökta föredrag (Are är den enda i historien som kväll efter kväll fyllde upp hela Stockholms konserthus) i sin ungdom (Waerland dog 1955) för att få träffa sin högt vördade förebild. Efter föredraget gick han fram till Are och frågade vad han kunde göra för sina värkande axlar, han använde fetvadd som gav lite lindring och värme men det botade inte. ”Jag äter ju helt rätt enligt dina rekommendationer men min värk finns kvar” sa Stig. Då lade Are sina händer på Stigs axlar och svarade: ”Du min son, du ska bli vinterbadare! Gå nu hem och fundera på detta”. Han följde Ares råd och värken försvann snabbt. En gång när han vinterbadade under en rast från sitt jobb på Televerket råkade det gå förbi en dagisklass med barn och fröknar. Då han badade näck och var pryd (och blyg) fick han stanna kvar längre än vanligt i det kalla vattnet tills de försvunnit utom synhåll. ”Herre jösses vad jag frös hela den dagen” berättade han för mig.
Han hjälpte mig att förstå Kostens betydelse för hälsan, hur skadligt Mjölk är och det var han som initierade mig för försurning (Syra/basbalansen) och slembildning vilket jag studerade vidare om i många olika böcker. Men en unik kunskap som Stig hade lärt sig var den om Jäsningssyrans skadliga påverkan på kroppen (och framförallt mag-tarmkanalen). Han berättade bl a om ett besök av en läkare som hade kraftiga matsmältningsbesvär med magont, gasbildning, halsbränna och sura uppstötningar. Han började försöka förklara för honom om jäsningssyran men blev direkt avbruten av läkaren som bestämt påpekade att han givetvis hade för mycket saltsyra i magen! Stig, som var mycket tålmodig och ödmjuk i sitt bemötande, lät läkaren hålla på och propagera över sitt inlärda synsätt på saltsyran i magen. När läkaren var klar började han långsamt och vänligt förklara att det är ca 40º C och fuktigt i magen och när födan inte är tillräckligt och noggrant söndertuggad och det finns för lite saltsyra i magsäcken och än värre, att man ytterligare späder ut saltsyran genom att dricka till måltiderna, börjar det jäsa och jäsningssyra bildas. Det är just denna jäsningssyra som är så skadlig och irriterande för de känsliga slemhinnorna i mag-tarmkanalen. Han ordinerade läkaren att inte dricka till måltiderna, tugga födan noggrannare och äta Amara plex (Scanfarma). När läkaren tog farväl funderade han högt: ”Så du menar alltså att det jäser i magen?” Efter 10 dagar ringde läkaren upp och berättade glatt att hans magbesvär nu var försvunna. Han hade lärt sig något nytt och var införstådd med att det bildas jäsningssyra i magen och att det var för lite saltsyra i magsäcken som var orsaken. Då bad Stig att han skulle kunna hjälpa till med att sprida sin nyvunna insikt och erfarenhet vidare till sina kollegor inom skolmedicinen. Då skrattade läkaren bara och sade: ”Det är lönlöst för de kommer aldrig att tro på det så jag kommer behålla detta för mig själv!”
På tal om mjölk, han lärde mig att det inte var laktos (mjölksocker) de flesta reagerade på utan kaseinet (ett mjölkprotein). Jag hade först svårt att ta till mig detta då jag själv av läkare hade fått diagnosen ”laktosintolerant”. Stig berättade då att av 1 000 klienter han tog emot med ”laktosintolerans” var det kanske max 1 av alla dessa som verkligen reagerade mot laktos! Han rekommenderade laktos (oftast i form av Phytolakt) till många för att effektivt bygga upp tarmfloran. Jag själv, när jag blev terapeut, gjorde detsamma till mina klienter, dock reagerade de flesta av dem på samma sätt som jag – ”Men jag är ju intolerant mot laktos!” sa många. Jag fick försöka förmå dem att verkligen prova om det var sant och alla jag lyckades övertyga till att prova bygga upp tarmfloran med hjälp av laktos blev bättre p g a en friskare tarmflora.
Stig blev ofta besökt av läkare och professorer för framförallt matsmältningsbesvär eftersom allt de själva inom skolmedicinen hade att erbjuda var symtomlindring (losec och kirurgi). Men ingen av dem låtsades om eller erkände att de gick till Stig vilket han tog mycket illa vid sig av. Han baktalades ofta och han ansågs som en ”kvackare”, men hjälp fick de när de besökte honom i ”lönndom”. Han ogillade starkt Rökning och han berättade för mig om en professor som jobbade på sjukhusets lungröntgen och var storrökare. ”Han ser ju dagligen vilka skador rökningen tillfogar lungorna på röntgen-plåtarna, men ändå fortsätter han att röka!?” sa han till mig.
Stig var en föregångare när det gällde tändernas inverkan på kropp och hälsa och tack vare hans vegatest-mätning fick han fram att jag hade benröta i käkarna vilket räddade mitt liv då detta kraftigt belastade mitt hjärta (läs mer om det här). Då han var elkunnig från sitt gamla jobb på Televerket hade han själv byggt om sin Vega-maskin och han kunde få fram mycket mer exakta och tydligare mätningar än alla andra liknande terapeuter jag besökt. Han berättade för mig att han hade lyckats få till ett samarbete med en oralkirurg på sjukhuset vilket resulterade i otroliga hälsoresultat för kirurgens patienter. Oralkirurgen hade intresserat sig för sambandet mellan dålig tandhälsa och käkproblem med reumatiska sjukdomar. När han hörde talas om Stig sökte han upp honom. Innan deras samarbete hade oralkirurgens resultat varit lindring för ca 20 % av patienterna men aldrig någon bot. När Stig hjälpte till med reumatiker-patienterna med sin gedigna kunskap blev resultatet att 80 % av alla patienterna blev helt botade! Anledningen till att inte alla blev botade berodde på att dessa patienter inte lade om kosten och därmed inte åtgärdade försurningen som är en av de större bidragande orsakerna bakom reumatiska besvär. Men oralkirurgen, som var ovanligt mån om sina patienters hälsa var överlycklig för framgången. Han pratade vitt om detta samarbete med sina skolmedicinska kollegor men han fick inte alls det bemötande han hoppats. De flesta kollegorna sa till honom: ”Du ska inte samarbeta med den kvackaren, han är bara en bluff!”. Oralkirurgen försökte stå upp för samarbetet genom att visa de övertydliga resultaten med patienterna men det hjälpte föga. Till slut blev han helt utfryst och isolerad av sina kollegor och förbjuden av sjukhusets chefer att fortsätta samarbetet. Följden blev att han inte orkade fortsätta och sade upp sig från sjukhuset. (Här kan du läsa om en liknande historia som drabbade Alma Nissen, i Danmark dock.)
Stig berättade om en klient som hade haft ms (multipel skleros) och varit helt rullstolsbunden i 10 år. Stigs mätning visade att det var 2 rotfyllda tänder som var bovarna i dramat. Efter att ms-klienten fått sina 2 rotfyllda tänder utdragna blev han frisk och helt återställd och kunde slänga rullstolen.
Stig berättade också att när det gäller ”ortopediska besvär” som han själv inte kunde behandla hos sina klienter brukade han skicka 1 av 10 till ortoped – de andra 9 av 10 skickade han till tandläkare eftersom tänderna ofta är orsaken bakom de flesta ortopediska besvären!
Stig hade själv varit blind under 8 år, han kunde urskilja om det var dagsljus eller inte men inte se några detaljer alls. Han beklagade sig att han under dessa år inte kunde se sin fru, hur hon såg ut. Men han fortsatte att arbeta med sjuka klienter och fick anställa 2 sköterskor till sin hjälp. Orsaken till blindheten var skador han åsamkat sig när han i sitt tidigare yrke jobbade med mikrovågor och det är en av anledningarna till att han alltid varnade för användandet av mikrovågsugnar. Med hjälp av en operation där han fick konstgjorda linser insatta i ögonen återfick han sin synförmåga efter detta!
Efter att han hade kommit fram till att guldfyllningarna i tänderna orsakade oral galvanism såg han till att dra ut allihop och skaffa löständer istället. På den tiden fanns det inga alternativ till metallfyllningar som det gör idag. Han hade aldrig haft något amalgam i fyllningarna då han var väl bekant med kvicksilvrets enormt skadliga effekter på människokroppen.
Jag blev inspirerad av Stigs kunskap och gick en distanskurs för att bli homeopat. Jag började träffa och umgås med många andra homeopater under denna tiden. Jag märkte att det i dessa kretsar fanns en utbredd ”maktkamp” huruvida man skulle använda komplexmedel eller inte. Så gott som alla andra homeopater jag lärde känna använde enkelmedel – d v s det är ett piller eller tinktur med endast en verksam substans i. Komplexmedel innehåller flera, oftast 3-5 verksamma substanser. Alla homeopater (förutom Stig) såg ner på dem som använde komplexmedel – ”måste de använda komplexmedel så kan de inte sitt jobb” var en ofta förekommen kommentar jag fick när jag frågade om det. Ibland, dels för att testa andra homeopater (vi bytte behandlingar och kunskap), testade jag enkelmedel enligt deras ordinationer. Så gått om alltid gav det första försöket ingen effekt men det var allmänt vedertaget att man oftast får ”pröva sig fram” för att finna exakt rätt enkelmedel som var det rätta för just den åkomman, symtomet eller sjukdomen man ville behandla. Detta medförde mycket besvär tyckte jag. Dels tar det ibland lång tid innan klienten fick någon effekt då det kunde dröja månader innan man hittade rätt enkelmedel. Man behövde ju testa varje enkelmedel under flera veckor för att kunna utröna om det gav effekt eller inte och sedan vänta ett par veckor mellan varje nytt medel. Och det kostade ju en hel del i onödan för klienten som fick betala för flera verkningslösa piller och ständiga återbesök för att testa fram nästa enkelmedel (ett synnerligen effektivt sätt att skaffa sig en större inkomst på varje klient!). När jag gick till Stig slängde han snabbt fram ett komplexmedel och det gav snabb effekt varje gång – något som ingen annan homeopat kunde göra! Jag berättade för Stig om detta märkliga förfarande och frågade om det verkligen var så ”skadligt” och ”fel” med komplexmedel som alla andra hävdade genom att de resonerade: ”Komplexmedel är som att skjuta med en hagelbössa in i en fågelsvärm. Du träffar och dödar några fåglar men du skadeskjuter desto fler” – de menade att visst kan komplexmedel ge lite effekt men man ställer samtidigt till med mer skada (biverkningar). Detta hade jag själv aldrig märkt av och när jag frågade dem (komplex-motståndarna) om de själva hade provat att använda komplexmedel svarade samtliga att det skulle de aldrig nedlåta sig till. Jag förstod att de förmodligen inte visste vad de pratade om (de hade ju ingen egen erfarenhet att styrka deras påstående med) men ville veta hur komplexmedlen fungerade. Stig berättade för mig att de inte alls fungerade som att skjuta blint med en hagelbössa utan istället att det är flera samstämda enkelmedel som samverkar: ”Ungefär som ett samstämt ackord på ett instrument”. Alla enkelmedlen är testade för att fungera som en samverkande kraft mot symtomen som ”en vacker orkester” i komplexmedlen. Jag själv brukade oftast komplexmedel på mina klienter när jag blev terapeut och jag behövde aldrig ”testa mig fram” för att finna rätt medel. Givetvis kunde även Stig använda enkelmedel vid behov, men han gjorde det inte vid akuta och allvarliga besvär.
Stig berättade om hur skelettet fungerade och att han lyckats hjälpa många invalidiserade stackare som inte funnit hjälp någon annanstans. Ofta skickade Försäkringskassan ”omöjliga klienter” till honom för utredning om det gick att göra något åt skadan eller sjukdomen som personerna ville ha sjukpension eller skadeersättning för. Det var mycket sällan han gick bet! Minns när jag tog med mig morsan till honom för behandling. Läkarna hade sagt till henne att hennes ”frusna axel” (kallas även för frusen skuldra eller frozen shoulder) var obotlig, att hon fick lära sig leva med det och käka värktabletter resten av livet. De hade röntgat henne och plåtarna visade att det var broskbildning som var orsaken till hennes kraftiga rörelseinskränkning vilket gjorde att hon hade värk och stelhet i axeln. Och som vanligt när det gäller skolmedicinen så var det bara att acceptera läget, de sa att det fanns ingenting man kunde göra åt det. När hon kom till Stig hade hela hennes arm varit så gott som obrukbar de senaste åren. Han fixade det på en kvart! Morsan blev helt häpen när hon direkt efter behandlingen kunde lyfta hela armen rakt upp över huvudet. Svullnaden och värken var helt borta när hon vaknade nästa morgon.
Han hade lärt sig vad den fysiologiska orsaken bakom frusen skuldra, tennisarmbåge och musarm var av en dansk kirurg. Han berättade att kirurgen även kunde fixa många höftproblem med samma teknik men kirurgen kunde ju använda narkos vilket Stig givetvis inte kunde. Det gjorde för ont för patienterna att ”bryta tillbaka” höftleden i vaket tillstånd. Dessutom hände det på ca 2 av hundra höftbehandlingar att lårbenshalsen bröts av och då fick kirurgen operera det. Men som Stig sa: ”Dessa äldre människor som led av benskörhet skulle ju ändå bryta lårbenshalsen förr eller senare och då var det ju bättre att de gjorde det direkt på operationsbordet”.
Jag fick vetskap om en man i 50-årsåldern som sökt upp Stig för sin onda rygg och aldrig hade fått någon bestående hjälp. Han började bli väldigt puckelryggig. Stig förklarade för honom att skelettet är ett ”levande väsen” och i klientens ålder tar det ca 8-10 år för skelettets samtliga celler att bytas ut mot nya. Stig bad att han skulle återkomma och ta med sin fru på nästa besök och så skedde. Stig visade ett par övningar där klienten fick ligga på golvet och frugan skulle lägga sin hela kroppsvikt på makens ryggrad på olika sätt och det skulle sammanlagt ta ca 5 minuter för dem med dessa övningar. De skulle dagligen göra detta. ”Så ska du se att inom 10 år har du en ny och rak ryggrad” sa Stig. Efter 8 år var mannens ryggrad mycket riktigt helt återställd. Ytterligare ett av många fall som av alla andra ansågs som obotligt men som Stig kunde fixa till.
Något han också lärde mig var hur viktig tarmhälsan var, och framförallt Tjocktarmen, för att må bra eller bli frisk vid sjukdom. Han pratade varmt om Norman Walker som anses vara råsaft-terapins upphovsman och som hade skrivit en hel bok om tjocktarmen (Colon health) men han hade tappat bort den och var ledsen för detta då den inte gick att köpa i Sverige. Jag beställde hem 2 exemplar av boken, ett till mig och ett till Sig, som han fick av mig. Han blev jätteglad för detta! Stig introducerade mig för ett tarm- och lymfreningsprogram som jag genomförde med stor positiv effekt på min hälsa. Jag läste vidare om tjocktarmens betydelse av andra författare såsom Are Waerland, Ragnar Berg, Denis Burkitt, Bernard Jensen, David Reuben, Alf Spångberg och Robert Gray (som skapat det effektiva lymf- och tarmreningsprogrammet) – jag fann senare även en bok av Rich Anderson som förklarade att hela mag-tarmkanalen och framförallt tjocktarmen inte bara samlar på sig ”fysiskt tarmplack” utan även ”murar in obearbetade känslor” som ofta frigörs vid kraftigare tarmreningar. Något jag själv erfarit och när jag började rekommendera tarmrening till mina klienter hände det ofta att de avbröt programmet eftersom ”det kom upp för många smärtsamma barndomsminnen” och de inte visste hur de skulle hantera detta. Något som inspirerade mig att gräva vidare om Orsak & Verkan när det gäller ens hälsa. Stig lyssnade intresserat när jag berättade detta för honom, men han själv gjorde inget mer med denna djupare kunskap.
Givetvis introducerade Stig mig för råsafter enligt Norman Walkers kunskap. Jag skaffade mig en råsaftcentrifug och sedan gjorde jag egna råsafter dagligen i många år vilket uppskattades av min kropp. Ibland när jag experimenterade och fick till en extra god blandning tog jag stolt med den till Stig så att han fick smaka vilket han tycktes road av.
Han berättade om ett par som båda hade kraftiga magproblem och framförallt magont. Han sa åt dem att helt sluta äta ägg. När de kom på återbesök någon månad senare märkte han att deras Tarmflora fortfarande var dålig. ”Ni har väl inte ätit fler ägg?” frågade han dem. ”Vi kunde inte hålla oss för det är så gott med ägg” blev deras unisona svar. Han suckade djupt när han berättade liknande klient-erfarenheter för mig: ”Då får de ju ha magont också!”. Han berättade en sak som gjorde mycket starkt intryck på mig: ”Människan vill bli fri i sina synder – inte ifrån dem!” vilket jag senare erfarit själv att det är så de vill att det ska vara. D v s de vill leva precis så som de själva vill utan att behöva bry sig om att de bryter mot naturlagarna och därmed gör sig själva sjuka.
Något han sa till mig var: ”Ruben, jag borde egentligen inte vara terapeut för jag tar med mig klienterna i sängen” och med det menade han att han ofta grubblade över hur han på bästa sätt kunde hjälpa och ibland rädda livet på sina kära klienter som ofta kom långväga ifrån för att det bara var han som klarade av att hjälpa dem till ett bättre liv. Han unnade sig nästan aldrig någon fritid utan sov alltid över på sin mottagning och satt sent på kvällarna och klurade ut recept och annat som han skulle ge klienterna. Ibland var han helt slutkörd när jag besökte honom. Han andades tungt och såg trött ut och han stödde sig med ena armen mot väggen. Han försökte hela tiden lära ut hur andra skulle leva men han själv lyckades inte ”leva som han lärde”.
När jag själv hade fått veta från hans vega-mätning att jag behövde dra ut en död tand fick jag länge söka efter en tandläkare som var villig att hjälpa mig att dra ut den. Stig berättade senare att han förr om åren ibland varit med på tandläkarförbundets möten för att försöka få dem att förstå sambandet mellan tänderna och ohälsa. ”Men de vill inte dra ut några tänder för det innebär att de framöver får mindre jobb då det finns färre tänder kvar för dem att borra i” sa han. Han hade blivit ”svartlistad” och var inte längre välkommen till dessa möten då tandläkarna inte ville lyssna på honom. Därför var det heller inga tandläkare som vågade ta emot hans klienter p g a oro att bli utfryst och hånad (precis som oralkirurgen blev!) av sina kollegor. Men jag fann tillslut en villig tandläkare men han lyckades inte dra ut min döda tand, halva tanden satt stenhårt fast. Han fick skriva en akutremiss och jag fick med hjälp av den ta mig till sjukhusets odontologiavdelning kraftigt blödande ur munnen. De fick med sina dyra och exklusiva redskap snabbt ut resten av tanden. När jag lite senare vände mig till dem med ytterligare en dålig tand jag ville dra ut började de ställa frågor om varför jag ville dra ut en ”frisk tand”. Jag förklarade för dem att tanden inte alls var frisk utan att Stig hade fått fram att den var död. De vägrade att hjälpa mig och sedan dess har jag inte varit välkommen dit!? Jag åkte till Stig och berättade detta. Han frågade om jag nämnt hans namn för dem vilket jag svarade att jag gjort för jag trodde inte det skulle bli något problem. Då suckade han och sa: ”Då har du blivit svartlistad”. Det var då han berättade för mig om hans försök på tandläkarmötena och samarbetet med oralkirurgen. Jag fick söka vidare och fann en mycket duktig tandläkare som vågade gå sin egen väg och låg långt framme i forskningen om sambandet mellan tandhälsa och sjukdomar. Jag berättade för henne om Stig och jag fick henne att följa med till honom så att de kunde börja samarbeta. Det gladde Stig mycket.
Jag, och många med mig, tyckte det var jobbigt (och dyrt!) att behöva dra ut tänder jämt och ständigt och jag frågade om han kände till något annat sätt att fixa tandproblemen på. Han sa nej det finns det inte tyvärr. Jag började experimentera med olika kombinationer med homeopatmedel och lyckades att få liv i en tand som han dömt ut. Han blev alldeles häpen när återbesöket inte visade någon störning längre. Jag berättade vad jag hade gjort och han lyssnade intresserat. Dock återkom problemet efter någon månad och tanden började ”vissna” igen och han menade att det bevisade att det inte går på annat sätt än att dra ut tanden. Men jag hade vid detta tillfälle börjat få kontakt med och börjat bearbeta min inre smärta (obearbetade känslor och händelser från min barndom) och hade själv lärt mig sambandet mellan käkarna och resten av kroppen (se Urkraften). Och jag visste att en av anledningarna till att jag (och många andra!) ständigt bet ihop käkarna var instängd ilska. Jag började lära mig uttrycka och bearbeta ilskan som satt i käkarna. Sen bad jag honom att göra ett nytt vegatest. Då var tanden frisk och sedan dess har dessa tandproblem inte återkommit! Jag fortsatte givetvis att bearbeta fler smärtor som påverkade käkarna (och tänderna) men då jag lärde mig att inte bita ihop och gnissla tänder mer blev det ingen belastning på tänderna längre vilket medförde att jag aldrig mer har behövt dra ut fler tänder. Jag berättade för honom om sambandet med käkarna och obearbetade känslor och han sa: ”Jag tror det kan vara så som du säger Ruben”. Men han själv praktiserade aldrig denna djupare kunskapen och jag förstod senare att han var rädd eftersom det hade medfört att han själv hade behövt erkänna och möta sina egna obearbetade känslor. Han reagerade som de flesta andra människor. Jag är också livrädd ibland att möta hemska smärtor och händelser från min barndom men jag låter inte den rädslan styra mig (se Stulen barndom).
Han delade med sig av sina erfarenheter gällande skadorna på ändtarmen som ofta uppstår vid analsex. Ringmuskeln blir ofta uttänjd och kan spricka sönder och följden kan bli att sista delen av ändtarmen ”faller ut” (s k rectalprolaps). Givetvis kan dålig tarmhälsa även orsaka detta men han hade ofta sett med egna ögon hur skadligt analsex kan vara vilket han med bestämdhet berättade för dessa klienter. ”Att de inte kan begripa att penis ska vara i slidan och inte i anus!” sa han upprört till mig.
En sak jag fick höra av bekanta tjejer och kvinnor som gick hos honom var att de tyckte han doftade ”blommor” när de kramade honom. Jag berättade roat detta för honom och han skrattade gott. Det beror på att jag inte har några jäsnings- och föruttnelseprocesser i tarmarna eftersom jag äter så ”ren föda”. Jag fick själv erfara detta när jag gjort min tarmrening och slutat med Salt, Socker, Mjölk och blev vegetarian. Jag åt endast Rå föda (levande föda/raw food) under en längre period för att rena och stärka min kropp. Jag gjorde även flera ”fruktfastor” där jag under 2-4 veckor enbart livnärde mig på frukt och bär (och vatten). Då började min hud att lukta ”fruktigt” och min svett var både salt- och luktfri och även min avföring och urin var luktfri.
En detalj som påverkade att han fick bättre mätresultat, och kunde se mer saker, på sin vegamaskin än andra terapeuter var att han gjorde mätningen på klientens ringfinger. Han kunde t ex se huruvida kvicksilverförgiftningen (alla med amalgamfyllningar har kraftiga och ohälsosamma störningar från kvicksilvret däri!) kom från sina egna tänder eller inte. Ibland hände det att han sa till någon klient att du har kvicksilverförgiftning och fick svaret tillbaka: ”Men jag har inga amalgamfyllningar!”. ”Nej, du har fått det från din mors tänder som foster” svarade han. Han berättade att om kvicksilvret fanns inne i cellerna kan det bara ta sig dit under fosterperioden. Alla andra terapeuter jag har varit hos har mätt på antingen tummen eller pekfingret. Fördelen med att göra mätningen på ringfingret förstod jag när jag började studera Meridiansystemet. På just ringfingret löper meridianen för trippelvärmaren som har med alla celler att göra då den meridianen styr både ämnesomsättningen och värmeregleringen på cellnivå. Det blir så att säga en ”direktkontakt” med alla celler i kroppen och mätningen blir mycket grundligare och mer exakt då. Att försöka göra mätningen via tummen (lungmeridianen) eller pekfingret (tjocktarmsmeridianen) gör att mätningen i bästa fall blir ”indirekt” – om du inte vill mäta på just dessa organ – lungorna eller tjocktarmen. Men man gör ju mätningarna för att försöka få en helhetsbild av hur det står till i hela kroppen, och inte bara i lungorna eller tjocktarmen.
Han lärde mig att immunförsvaret började arbeta vid 21-tiden på kvällen (sommartid) för att göra sitt grövsta jobb under sömnen. Därför ger immunstärkande medel bäst effekt om man tar dem vid läggdags. Och om ett homeopat- eller örtmedel fanns i både tinktur och tablettform var det bäst att använda tinktur eftersom det är lättare för kroppen (särskilt en sjuk kropp!) att absorbera det. Men han gjorde undantag för de klienter som han misstänkte hade alkoholproblem då tinkturerna ofta är lösta i alkohol. ”Jag vill ju inte ge dem någon anledning att få igång suget efter alkohol” sa han. Han var noga med att se till att klienterna alltid skakade om flaskan eller pillerburken innan de skulle ta det för att aktivera medlet (om det var homeopatmedel eller annat ”energimedel”) eller se till att örtmedlets verksamma substanser blandade sig ordentligt i flaskan. Detta är något jag själv praktiserat och lär ut, men jag har aldrig sett eller hört någon annan homeopat eller terapeut göra det.
Det ”var på modet” vid den här tiden att äppelcidervinäger skulle vara ett allsköns hälsomedel och var och varannan drack vatten med det i. Jag ville givetvis testa det men jag kände direkt att det verkligen inte var något som min kropp och mage ville ha i sig, vilket jag berättade för Stig. Då förklarade han för mig att ”viktnedgången” (det reklamerades att äppelcidervinäger var ett utmärkt viktminskningsmedel) hade ett högt pris! ”Det fräter ner tarmluddet i tunntarmen och tillslut blir den så grov så den inte kan ta upp fettlösliga ämnen vilket givetvis innebär en snabb viktnedgång” sa han. Följden blev ofta mycket svåra mag-tarmbesvär och näringsbrister (för dem som dagligen använde äppelcidervinäger under längre tid) och du kan läsa vidare om det här.
Han hade förstått de kraftiga hälsoeffekterna som en längre fasta ger men han vågade inte be sina klienter att göra det då han ansåg (med rätta!) att det kan finnas risker om man inte har koll på sin kropp och vad som händer. Men för mig berättade han glatt hur jag skulle göra då han verkade ha tillit till mig. ”Var noga med att ta Lavemang helst dagligen så att du snabbt får ut gifterna som frigörs. Annars cirkulerar de bara omkring i kroppen och då kan de ställa till med värre skada. Då är det bättre att de sitter lagrade där de är.” sa han. Detta byggde givetvis på hans iakttagelser att så gott som alla människor (särskilt här i västvärlden) har förslappade och utmattade utrensningsorgan p g a ”naturvidrigt leverne” som han kallade det. Man levde alltså emot naturlagarna och vad kroppen behöver för att fungera optimalt. Detta kan du läsa mer om i mitt häfte. Han själv fick ett envist ögonproblem i ena ögat som han inte lyckades komma tillrätta med. Då började han fasta för att kunna låta kroppen få energi över till att läka det. ”Det tog 40 dagars fasta innan det gav med sig” sa han.
Jag fick vara med ibland när han behandlade vissa klienter (särskilt mina bekanta som jag tog med till honom för att få hjälp) och kunde se och lära mig en hel del av detta. Han lärde mig många suveräna behandlingstrix: ”Såhär ska du göra Ruben” och så visade han mig en behandlingsmanöver på en klient eller bekant på bänken. En grej jag noterade var att när han ibland skulle t ex massera en svullen och/eller stel arm så började han ”omvänt” jämfört med ”generell praxis”. Han masserade först upp spänningarna i axeln och arbetade sig sedan neråt handen. Då jag visste att man i alla massageskolor lär ut att man alltid ska massera mot hjärtat frågade jag Stig varför han gjorde tvärtom ibland. ”Jag vill se till att dränera riktigt” sa han och jag förstod direkt vad han menade. Om man börjar nerifrån handen skjuter man blod och lymfa mot redan spända muskler vilket gör att det blir ”stockning” men om man redan har ”dränerat” (masserat bort de längre upp liggande spänningarna/blockeringarna) kommer det kunna cirkuleras fritt. Han var mer framgångsrik än någon jag träffat med att få loss spänningar, ofta sådana som andra gått bet på, och detta är en kunskap jag själv praktiserat efteråt. Senare har jag iakttagit att orientaliska massagemetoder, t ex thaimassage, som har väldigt långa anor, traditioner som är flera tusen år, inte heller bryr sig om vilket håll man ska massera. Minns en gång när jag var på en massagebehandling och det blev för tufft känslomässigt (jag hade börjat bearbeta mitt förflutna) när hon masserade min ena höft uppåt och jag frågade om hon skulle kunna tänka sig massera neråt istället eftersom jag visste att det skulle bli lättare för mig att hantera de frisläppta känslospänningarna då. ”Nej det får man aldrig göra!” blev hennes svar. Istället fick jag be henne att inte massera höften så hårt och det mesta av mina känslospänningar fick vara kvar och jag fick fixa loss dem på annat sätt.
Han påpekade ofta hur viktigt det var att hålla sina utrensningsorgan (Hud, lungor, Njurar, Tjocktarm och även Levern) i bästa trim för att kunna må bra. Det är självförgiftning vi dör av menade han. Han förklarade att en amöba (encellig livsform) kan leva i oändlighet för den förgiftar inte sig själv så länge den kan vara i en hyfsat ren omgivning, den vränger bara ut-å-in på sig själv så har den tömt alla slaggprodukter och föroreningar. Men det blir svårare för en cellstat, som kroppen med många miljontals celler, att kunna föra ut slagg och föroreningar. Därför är det viktigt att understödja utrensningsorganen så mycket man kan med sin livsstil och kost. Han berättade om Alexis Carrels forskning om detta. Alexis hade isolerat några celler från en höna och lagt dem i en näringslösning som dagligen byttes ut. Dessa celler skulle förmodligen ha kunnat överleva hur länge som helst om inte en assistent glömt att byta ut näringsvätskan vid ett tillfälle och cellerna dog av självförgiftning. Men då hade experimentet ändå hållit på i 28 års tid och en hönas naturliga livslängd är 8-10 år! Stig rekommenderade mig boken ”Den okända människan” av Alexis Carrel och den är något av det mest fascinerande jag läst i ämnet! 1912 fick Carrel nobelpriset i medicin. Läs vidare här.
När jag la mig på bänken för den första behandlingen hos honom sa han att han noterade att min svanskota var bruten. Detta visste jag redan innan jag gick till Stig men jag hade inte lyckats få vetskap om huruvida någon kunde rätta till den och hur det skulle gå till. Jag frågade om det gick att åtgärda. ”Ja, jag kan knäcka tillbaka den men då måste jag gå in via anus på dig” sa han lite generat (de flesta brukade reagera negativt på detta vilket medförde att han aldrig öppet föreslog det). ”Jamen det vill jag att du fixar åt mig” sa jag. ”Jasså du vill det?” sa han tillbaka lite förvånad över min positiva respons. ”Men då måste du se till att du tömmer tarmen ordentligt innan” sa han. ”Vaddå tömmer tarmen? Menar du en tarmsköljning?” frågade jag då jag aldrig tidigare hört uttrycket ”tömma tarmen”. ”Ja, det kanske du inte behöver bara den är riktigt tömd innan”. Jag förstod inte alls vad han menade så när det var dags att få min svanskota fixad gick jag upp kl 5 på morgonen och gjorde en yoga-tarmsköljning (inget man ska försöka sig på själv hemma utan att ha gått kurs först!) som jag lärt mig på en kurs året innan. Jag fick lägga mig på mage på bänken och han tog på sig engångshandskar och smorde in fingrarna med glidmedel. ”Nu får du försöka slappna av” sa han och började försiktigt stoppa in fingrarna och till slut nästan hela handen i ändan på mig. Det var jobbigt men jag hade praktiserat andnings- och avslappningsövningar i flera år. ”Du är en mästare på att slappna av” sa han till mig. När han knäckte till svanskotan gjorde det fruktansvärt ont och det svartnade för ögonen några sekunder. ”Nu är det över” sa han och drog ut handen. Då kände jag att det forsade ut vatten som var kvar från tarmsköljningen från ändan. ”Oj då!” utbrast han och började torka med en massa papper. Han öppnade dörren till sitt väntrum och tittade ut så det inte satt någon där och sa till mig ”Smit in till duschen och skölj av dig” vilket jag gjorde. Det var ljusbrunt tarmvatten över hela mina ben och hans bänk blev helt nersölad. Men jag trodde ju att detta var normalt att så skedde. När jag kom tillbaka till behandlingsrummet hade han torkat rent med rödsprit. ”Det var väldigt vad det kom ut mycket. Har du gjort lavemang innan?” frågade han. Jag berättade att jag gjort en rejäl tarmsköljning eftersom han ville att jag skulle ”tömma tarmen”. Då skrattade han och sa att han med ”tömma tarmen” menade att jag bara skulle se till att bajsa innan. Jag sa att jag aldrig hört ”tömma tarmen” innan och trodde det betydde att jag skulle tömma hela tarmkanalen. Vi skrattade gott åt missförståndet. Då han var så mycket äldre än mig hade han ofta ett äldre språk som jag inte alltid förstod. Så efter denna händelsen frågade jag alltid vad som menades med hans äldre uttryck när jag inte begrep. Han bad mig att sätta mig på en hård stol för att känna hur det kändes i svanskotan. Det kändes otroligt bra! Jag kände hur energin ner till benen flödade och att benen slappnat av rejält. ”Ibland får man göra om det en gång till” sa han. Och min svanskota ”kröp tillbaka” en del igen efter ett par veckor så jag fick göra om ingreppet en gång till innan det blev helt bra. ”Då lovar jag att jag inte ska skita ner din mottagning” skojade jag inför andra ingreppet och han svarade ”Nej det vore ju bra Ruben”. Jag såg till att bara bajsa före ingreppet och ingen tarmsköljning. Han berättade att ingreppet var mycket lättare på kvinnor för han kunde få tag i svanskotan via slidan. Han fick ofta hjälpa hoppryttare med sina svanskotebesvär då de genom hästhoppningen fick många kraftiga stötar mot svanskotan så de hade sneda och brutna svanskotor allihopa, sa han. Flera från hoppareliten gick ständigt hos Stig för att bryta tillbaka svanskotan. Han berättade att ofta bröt yngre ridtjejer sin svanskota efter upprepade stötar från ridningen men ibland kan den brytas tillbaka till sin plats när de föder barn. Här kan du läsa om orsaken bakom min brutna svanskota.
Han lärde mig många gamla ”huskurer” mot allehanda krämpor. Ett tips jag kommer ihåg var när han berättade om bästa sättet att stoppa näsblödning: ”Du tar ett gummiband och virar det hårt runt ett finger, vid yttersta böjen. Det ska vara riktigt hårt så att det inte kan cirkulera ut blod till fingertoppen och du har det så i 1 minut. Då bildas det fibrin där och när du sedan släpper på gummibandet kommer det att åka med blodet till näsan och täta blödningen.”
Han förklarade även den mindre kända biverkningen av att äta allehanda oorganiska (dött!) kalkpreparat mot försurning i kroppen istället för att gå på orsaken bakom den. Osteoblasterna (benbyggarcellerna) kräver organiskt (levande!) kalcium för att bygga skelett samtidigt som varken tjocktarmen eller njurarna inte gör någon skillnad på levande eller dött kalcium. Detta medför att kroppen måste lagra upp det döda kalciumet i allehanda vävnader och leder vilket på sikt skapar sjukdomar, stelhet och minskad cirkulation. Läs mer här.
En viktig sak han delgav mig var ”missbruket” av antibiotika. ”Visst har antibiotika räddat många liv men så som det används nu har det förstört mångfalt fler liv!”. Han förklarade för mig att om det gällde att akut rädda livet på någon är det nödvändigt att använda antibiotika om inget annat hjälper. Men att så fort någon har en liten förkylning är det vanskligt att rutinmässigt ge antibiotika. Han berättade för mig vad antibiotika betydde – ”anti” betyder mot och ”bios” betyder liv = mot livet! Antibiotika dödar inte bara skadliga bakterier utan alla bakterier! Detta gör att många har fått sin Tarmflora helt förstörd och det är första försvaret för kroppen. Fortsätter man med upprepade antibiotikakurer genom livet kommer mitokondrierna i cellerna att börja dö. Mitokondrierna är cellernas ”energifabriker” och är den delen som omvandlar födan (t ex glukos) och syret till energi som gör att vi kan röra oss, vara vitala och framförallt – att immunförsvaret kan fungera. Mitokondrierna, berättade han, är en sorts bakterie som lever i symbios med oss, vi klarar oss inte utan dem och de kan inte överleva utan oss. Och antibiotikan dödar som sagt alla bakterier. Detta medför på lång sikt att du till slut kan få HIV sa han. HIV orskas inte av något virus utan hela kroppens motståndskraft har förstörts. Detta medför i sin tur att det är fritt fram för allehanda virus och skadliga bakterier. Och man får ju aldrig höra att någon har avlidit av AIDS utan det är alltid någon ”följdsjukdom” som tar död på personen, t ex lunginflammation. Och det beror givetvis på att de inte har kvar någon naturlig motståndskraft. Du kan läsa mer om orsaken till både virus- och bakteriella sjukdomar här.
Han berättade ibland om hur han i tonåren hade tagit jobb på tyska handelsfartyg under andra världskriget. ”Det fanns ju inga andra jobb i hamnen då” sa han. Han åkte med fartygen jorden runt och berättade många anekdoter för mig. Då han var vegetarian kunde han oftast inte äta den mat som serverades, förutom någon sallad eller potatis emellanåt. Han tog med sig en säck med hirs inför varje påmönstring som han sedan själv kokade i kabyssen: ”Jag livnärde mig på hirs under resorna”. Han umgicks inte så mycket med den övriga besättningen då de tyckte han var annorlunda och han åt hirs och varken rökte eller åt choklad. Det delades ut cigaretter och choklad som en liten del av lönen men han gav alltid bort sitt. Han läste mest Are Waerland-böcker och tränade när han inte jobbade ombord på båten. Han kunde flytande tyska och ibland uppstod det bråk mellan olika besättningsmän. Det var ofta folk från olika länder som jobbade ombord då de flesta tyskarna var inkallade som soldater till kriget. Under en båttur började en polack bråka med en ukrainare i lastrummet och vilt slagsmål uppstod. Kaptenen kom dit och drog upp en pistol och skrek högt på tyska ”Se till att bli sams innan jag räknat till tre för sen skjuter jag!” Bråkstakarna blev helt överraskade och trodde nog inte först att kaptenen menade allvar. Men när kaptenen räknat till två förstod de att det var blodigt allvar och de tog varann i hand. ”Det blev aldrig något mer bråk på det fartyget igen” skrattade Stig.
När ett av de tyska fartygen han jobbade ombord på kom till Helsingfors blev de bombade av ryska flygplan. Han befann sig i hamnen och en stor bomb detonerade ett par hundra meter ifrån honom. Han slogs medvetslös till marken och vaknade upp några dagar efteråt på ett tyskt fältsjukhus. De lindade in honom i lakan som blötts ner i kallt vatten i omgångar. Han förstod senare att de praktiserade Kneipps vattenterapi (hydroterapi) och det räddade hans liv. Han fick dock en kvarstående skada på ena lungan som han ibland beklagade sig till mig om: ”Det var väldigt nära att jag strök med där” sa han.
Han var kraftig motståndare till mobiltelefoner och annan strålning eftersom han förstått hur skadligt det är. Jag minns tydligt när han berättade en sak om ultraljudsundersökningar på foster: ”Ofta får man höra att titta nu rör sig barnet eller nu vinkar det med armen. Men det är ju bara barnet som instinktivt försöker undkomma och skydda sig mot strålningen!”. Han hade även mycket god förståelse för jonvandring mellan olika metaller i kroppen och vad det ställer till med (bl a Oral galvanism). Han berättade för mig att när det var vanligt med kopparspiral som kvinnligt preventivmedel tillstötte det så gott som alltid bekymmer när gynekologen skulle plocka ut den. ”Ojdå, den har visst växt fast” var en vanlig kommentar bland gynekologerna sa han. ”Men den har ju inte växt fast. Den har ju etsats fast p g a jonvandringen från tandfyllningsmaterialet.” Och så förklarade han att om det var amalgamfyllningar blev det jonvandring till det ädlare amalgamet från den ädlare kopparspiralen. Om det var guldfyllningar blev jonvandringen än värre! Men skolmedicinen förstår ju inget om sånt, sa han. Han skrev flera ”PM” om detta som han gav till sina klienter med förklaringar om problematiken. Du kan läsa två av dessa PM här.
Han ville alltid förmedla farorna med mikrovågsugnar till alla sina klienter och vid första besöket hos honom fick man med sig ett papper man kunde läsa lite om det, tillsammans med ett papper om mjölk.
Efter ett tag, när jag började bli ”fysiskt frisk” fick jag ångest (vad den berodde på kan du läsa om i Stulen barndom). Något som Stig inte kunde hantera eller förklara. Han gjorde en vega-mätning på mig och fann ingenting och sa till mig: ”Ruben, du är frisk. Du behöver inte ha ångest”. Han sa liknande saker till bekanta som mådde dåligt som jag skickat till honom. Jag märkte också att han själv bar på mycket obearbetat som han ständigt beklagade sig över genom att resonera och säga: ”Man får bära det som hänt en i livet”. Han berättade ofta för mig om traumatiska händelser han varit med om men som han inte ville och kunde bearbeta och bli fri från. Jag förstod att han visste det mesta om hur kroppen fungerar på det fysiska planet, men det psykiska hade han ingen kunskap om alls, därför fick jag i fortsättningen söka mig vidare till andra terapeuter och andra behandlingsmetoder för att kunna bli frisk.
Han botade och hjälpte tusentals klienter genom åren. Han visade mig otaliga tack-kort från klienter där de ”tackade honom för livet”. Han räddade många från en förtidig död och/eller invalidiserat liv. Jag är en av alla dessa tacksamma klienter. Då hans mottagning bara låg ett par hundra meter från min bostad gick jag ofta upp på kvällarna och frågade tusentals frågor om hälsa och hur kroppen fungerade då jag blev så hälsointresserad tack vare honom! Det var delvis hans kunskap och inspiration som gjorde att jag skrev häftet Hälsa & Livskraft och självklart fick han det allra första färdigtryckta exemplaret av mig.
Jag har förstått att han tyckte väldigt mycket om mig. Sista gången jag träffade honom var när jag och dåvarande flickvännen promenerade hand i hand förbi en busskur som han satt och väntade på bussen i. Vi hälsade och han vände sig till tjejen och sa: ”Det är en väldigt fin kille du har träffat”…
Jag saknar våra många och långa samtal om hälsa, sjukdomar och livet…
(RUBEN ANDERSSON, 2015-07-05)
Läs även om Min hälsomentor Börje
Här kan du lyssna på ett föredrag med Stig där han tar upp följande ämnen; antibiotikans skadliga följder, orsaken till AIDS, mikrovågsugnar, elektronisk smog, anabola steroider, oral galvanism, m m.
Här kan du läsa vidare om Alexis Carrels forskning: ”Nobelpristagaren i medicin, Alexis Carrel, beskriver i sin bok ”Den okända människan” följande experiment:
Det som här åstadkoms under speciella experimentella betingelser sker på ett naturligt sätt hos den lilla encelliga varelsen amöban. Amöban, som således består av en enda cell, har som begränsning mot omvärlden en tunn membran. Födan kan tas in var som helst på ”kroppsytan”. På samma sätt kan också ämnesomsättningsprodukterna avges var som helst på kroppsytan. Amöban behöver liksom alla andra djur föda för energi och föda för byggstenar, t. ex. för förnyelse av kroppsvätskor, cellkärnor, membran, m. m. De ämnen som finns i födan och som ej utnyttjas för detta ändamål måste utsöndras om cellens, dvs. amöbans, funktion ska kunna bibehållas intakt. Vi vet, att allt liv är förbränning och att all förbränning alstrar slaggämnen, vilka verkar som gifter på det liv som gett upphov till desamma. Därför söker den enskilda cellen eller cellvävnaden att befria sig från sina egna förbrännings- och ämnesomsättningsprodukter eller andra artfrämmande ämnen, som förts in i dess ”kropp”.
Liksom Carrel i sin experimentella miljö kunde hålla en koloni av celler ständigt fri från cellernas egna förbränningsprodukter, kan amöban i sin naturliga miljö ständigt hålla sin kropp fri från slaggprodukter. Detta är en förutsättning om cellens funktion ska kunna bibehållas intakt. Det ser alltså ut som om förutsättningarna för att den enskilda cellen skall fungera på bästa möjliga sätt är att den ständigt befrias från orenligheter i form av i kroppen införda giftiga ämnen jämte de naturliga ämnesomsättningsprodukterna. Detsamma gäller en cellstat, alltså en organism som består av miljoner celler.
Det som är möjligt för den encelliga varelsen amöban och för ett stycke cellkoloni under speciella experimentella betingelser stöter på oövervinnerliga fysiologiska problem för den flercelliga varelsen, t. ex. människan. Ju mer cellerna hopar sig samman genom en fortsatt celldelning för att slutligen bilda en cellstat på biljoner celler, desto svårare blir det å ena sidan att nära den enskilda cellen och å andra sidan att avlägsna den enskilda cellens ämnesomsättningsprodukter i denna cellstat.
Naturen har funnit genialiska lösningar för att klara av de svårigheter som följer med uppbyggandet av en komplicerad flercellig stat. Den har inrättat ett näringssystem genom en sinnrikt konstruerad matsmältningsapparat, där t. ex. den 7 meter långa tunntarmen är beklädd med 200 miljoner näringsupptagande celler per kvadratmillimeter. För att de ämnen som tillvaratagits genom matsmältningsprocessen skall kunna vidarebefordras till de enstaka cellerna har naturen inrättat ett transportsystem, vårt blodomlopp. Hjärtat är den pump, som pumpar blod till lungorna och matsmältningsapparaten, och denna muskelpump har en kapacitet på 10 000 liter per dygn. Via artärer kommer blodet ut till olika kroppsdelar. Det pressas in i hårrör eller kapillärer, som normalt når fram till varje levande cell i kroppen. I kapillärerna ebbar pulsen ut. Blodet förs tillbaka i venerna. Genom aktivering av kroppens olika muskler förs venblodet tillbaka till hjärtat, och ett klaffsystem säkrar blodflödet åt rätt håll. Kapillärsystemet i en människokropp har en sammanlagd yta på ca 7 000 kvm, (motsvarande en större skolgård).
För att sedan så snabbt som möjligt kunna neutralisera avsöndringsprodukterna och föra bort dem och andra artfrämmande ämnen ur kroppen, har naturen inrättat ett omfattande dräneringssystem. Genom bl. a. njurarna, levern, tjocktarmen, huden och lungorna försöker kroppen befria sig från livshämmande förbränningsprodukter.
Men hur än naturen har ansträngt sig för att lösa problemet om cellstatens närande och undanskaffandet av dess avfall så fullständigt och ändamålsenligt som möjligt, har dock detta problem inte kunnat lösas på samma fulländade sätt som hos amöban. Det sker alltså en gradvis anhopning av avfallsprodukter och i kroppen införda främmande ämnen, som bereder cellstatens undergång. Vissa ämnesomsättningsprodukter förblir kvar och förorenar långsamt cellstaten.
Hälsa kan alltså definieras som en balansgång mellan det, som går in i kroppen och det som går ut ur den. Genom att man tillför organismen föda som ger energi och alla nödvändiga byggstenar i lämplig mängd, samtidigt som utsöndringen av slaggprodukter och främmande ämnen blir så total som möjligt, kan denna balansgång närma sig det möjligas gräns och desto mer perfekt kommer det mänskliga maskineriet att arbeta.” (Alf Spångberg i boken ”Hälsokost och fasta”)