Råsafter

Jag rekommenderar dig att läsa texten från början till slut men önskar du hoppa direkt till en specifik råsaft kan du klicka på länkarna nedan.


Något av det bästa du kan tillföra din kropp är råsafter av frukt och grönsaker! I vissa av citaten som följer används begreppet ”juice” eller ”att juica”, men jag använder ordet ”råsaft” för att inte blanda ihop denna nyttighet med livsmedelsbutikernas ohälsosamma ”juicer” (som oftast är pastöriserade eller konserverade, behandlade/bearbetade, sockrade och innehåller skadliga livsmedelstillsatser)! ”Färdigköpta fruktdrycker innehåller ofta 90 procent vatten, en jättedos socker och/eller sötningsmedel och kemikalier som tillför smak. ”Rena” juicer är ofta utspädda koncentrat som har värmebehandlats för att förlänga hållbarheten, vilket betyder att de ger väldigt lite näring. Till och med ”nypressade” juicer har förvarats på butikshyllan i åtskilliga timmar, eller dagar, och näringsmässigt är de mindre värdefulla än färskpressad juice eftersom många vitaminer tappar kraft när de utsätts för ljus, värme och luft. Endast i nypressad juice bibehålls alla näringsämnen, och i en form som kroppen lätt kan smälta: rå juice som dricks på fastande mage absorberas av blodet inom 15 minuter.

Färsk juice innehåller dessutom mängder med enzymer som är viktiga för matsmältningen, vilket garanterar optimal ämnesomsättning och hög energinivå. Tillagning av frukt och grönsaker förstör dessa enzymer, medan juicepressning frigör dem och gör det lätt för kroppen att dra nytta av dem.”
(Sarah Owen i boken ”Juicer som håller dig frisk”)

Råsafter är något som de flesta tycker är gott – särskilt om man gör dem själv på sina egna favoritgrödor! Alla råsafter (förutom tranbär!) är kraftigt basbildande och just därför rekommenderar jag det så gott som alltid till alla med njurbesvär eftersom råsafterna understödjer och stärker njurarnas utsöndringsförmåga. ”Därtill har safterna den förtjänsten att de gynnsamt inverkar på syra-bas-balansen, ty nästan samtliga innehåller ett basöverskott. Därigenom erhåller kroppen övervägande basiska ämnen, som kan förena sig med de i kroppen befintliga fria syrorna, vilket har till följd att ämnesomsättningsgifter, urinsyra, saltsyra samt olika syror i bunden form kan bli utsöndrade som salter genom urinen.” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)

Alla råsafter (inklusive tranbär!) innehåller mycket syre (O2) och är slemlösande, läkande och regenererande (återuppbyggande) och då det inte innehåller något som behöver smältas eller bearbetas i mag-tarmkanalen går det inte åt någon energi för att tillgodogöra sig de viktiga näringsämnena. Råsafter kan liknas vid ren livskraft och innehåller en stor mängd av både antioxidanter och elektrolyter och är oerhört enzymrika! (Du kan läsa om enzymer under Ät mera rå föda) Något som kan vara till stor hjälp vid sjukdom, eller ännu bättre – för att förebygga sjukdom. ”Alla som är måna om sin hälsa, bör åtminstone på vintern och våren taga sitt dagliga råsaftglas för att förebygga förkylningar, vårtrötthet och andra bristsjukdomar och förhjälpa organismen till en välavvägd syra-bas-balans.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”)

”Under alla förhållanden bör vi ha klart för oss, att råsafter är den allra finaste näring vi kan få, och om vi troget använder dem så länge vi lever har vi chansen att leva friska längre än vi skulle göra utan dem.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Färska frukt- och grönsaksjuicer har också en föryngrande inverkan då de dels verkar renande, dels tillhandahåller viktiga element för återuppbyggnad av kroppsvävnaderna.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”) Den som introducerade råsafter till mig var min hälsomentor Stig när jag var svårt kroniskt sjuk vilket hjälpte mig väldigt mycket och han rekommenderade mig också att skaffa boken ”Råsaft-terapi” av Norman Walker vilken jag fann på ett antikvariat och läste med stor behållning.

Många tror felaktigt att råsaft-terapin skapades av Jay Kordich, men han lärde sig grunderna av Norman W. Walker som är den verklige upphovsmannen till råsaft-terapi, dock lär han inte ha varit den förste som pressade råsafter. Norman Walker var sjuklig i barndomen, under början av 1900-talet, och fick senare, i sin ungdom, ett allvarligt fall av skrumplever och nervinflammation. Läkarna gav honom inte mer än några veckor kvar att leva! Han fick rådet av en nära vän att äta råkost (”levande föda”) vilket på ett halvår läkte hans sjukdomstillstånd. Under denna konvalescenstid reste Norman till nordfranska landsbygden, men han bodde annars under denna tid i London och är uppfödd i Skottland (dock föddes han 1886 i Genua, Italien). Han var inneboende hos ett franskt bondepar och en dag när han satt i köket iakttog han när bondmoran förberedde morötter till en måltid. När hon skalade de alldeles nyplockade, saftiga och färska morötterna såg Norman hur morötterna vätskade och han kände ”ett sug” efter denna saft som sipprade ur morötterna under skalningen. Av denna händelse inspirerades Norman att börja experimentera med att pressa egna råsafter och ur detta uppstod alltså råsaft-terapin. Han tillverkade senare, under 1930-talet, en kraftig och effektiv råsaftpress (eller ”juicepress”) som fortfarande säljs under märket Norwalk Juicer. Nedan ser du en bild på honom.

När det gäller sånt som har med kost, näring och även hur kroppen fungerar så håller jag personligen Norman Walker som den mest erfarne och kunnigaste inom detta hälsoämne och han har skrivit de absolut bästa och mest inspirerande böckerna vilka jag varmt rekommenderar till alla hälsointresserade att läsa! Han forskade mycket om näringslära och sjukdomstillstånd under hela sitt långa liv. Bland annat är det tack vare honom vi fick kännedom om tjocktarmens reflex-zoner då det var han som under sin forskning om människokroppens funktioner upptäckte dessa och kartlade dem (se bild). Norman är, jämte Robert Gray, enligt mig den största auktoriteten när det gäller tarmhälsan och dess inverkan på vår hälsa! Han förespråkade råsafter till alla människor men särskilt till de sjuka. Han forskade även länge och djupgående om det endokrina systemet. Bland annat kartlade han vilka organiska (levande!) mineraler alla de olika körtlarna mest behövde och därmed vilka råsaftblandningar som bäst stärkte en viss specifik endokrin körtel. Han utformade ett mycket avancerat schema över detta som du kan se på bilden nedan.

Denne fascinerande man arbetade energiskt och inspirerande till sin sista dag med krävande uppgifter såsom forskning, undervisning, författande och behandling av sjuka och avled vid 99 års ålder på ett naturligt, lugnt och rofyllt sätt under sömnen! Han lyckades alltså med något som är otroligt sällsynt för oss moderna människor – ”han dog frisk” (läs: ”insomnade i friskt tillstånd”) och var vital och helt frisk till sin sista levnadsdag – har du någonsin hört talas om någon som lyckats med det!? Sedan han förstod sambandet mellan kost och sjukdom praktiserade han själv att äta uteslutande levande föda med tillsatts av råsafter. Efter detta blev han aldrig mera sjuk. Då har man knappast fel!

I förordet till den svenska upplagan från 1964 av boken ”Råsaft-terapi” skriver en okänd representant för förlaget Parthenon (det framgår tyvärr ej vem som skrivit förordet!) följande: ”Dr. Walker har vigt hela sitt liv till vetenskapliga experiment och föreläsningar. De vetenskapliga experimenten med att framställa råsafterna och kombinationerna därav utfördes på Norwalk-Laboratoriet för Näringskemi och Vetenskaplig Forskning (först beläget i Anaheim i Kalifornien, senare i Arizona).

Den sedan flera år framlidne Dr. Pope, M. D., var en av Dr. Walkers närmaste medarbetare. Som läkare praktiserade han de i laboratoriet framställda råsaftblandningarna på sina patienter.

Sålunda uppstod ur ett halvsekels växelverkan mellan vetenskapliga laboratorieexperiment och praktisk försöksverksamhet en helt ny behandlingsmetod av t. o. m. de ”ödesdigraste” sjukdomar med tillhjälp av råsafter i riktiga kombinationer. Deras vetenskapliga erfarenheter har fått många förespråkare världen över.

Varken teorier eller påståenden för eller emot råsaftsterapien har något värde härvidlag – endast med praktiska experiment och personliga erfarenheter som bakgrund kan man uttala sig för eller emot råsafternas uppbyggande och läkande inverkan på organismens celler och vävnader.”


Råsaft-terapi” är en behandlingsmetod som huvudsakligen består av att dricka färskpressad råsaft från färska frukter och grönsaker, ofta i olika blandningar och kombinationer för olika sjukdomstillstånd. Många andra följde efter Norman Walkers upptäckt om råsafternas betydelsefulla hälsonytta genom att införliva det i sin sjukdomsbehandling, t ex läkaren H. E. Kirschner, den världsberömde ”alpdoktorn” Alfred Vogel och framförallt Max Gerson (Gerson terapin eller Gerson metoden) som blivit världskänd främst genom sin framgångsrika cancerbehandling. ”Om vi lider av kroppslig ohälsa till följd av att de fundamentala lagarna om kroppens näring överträtts – då måste en omläggning med utrensning av slaggämnen ur systemet och tillförsel av vital, organisk näring i form av råa grönsaker och frukt helt enkelt medföra, att kroppen återfår åtminstone en del av den energi och vitalitet, som höll på att ebba ut.

När sådan vital, organisk näring intagits i form av färska råsafter, som pressats på rätt sätt, så har både snabbare och mera påtagliga resultat kunnat uppnås.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

Norman Walker var dock tydlig med att råsafterna aldrig skulle ersätta en hälsosam och näringsmässigt fullvärdig rå föda på färska frukter, bär och grönsaker utan råsafterna var ett komplement till detta! Dock insåg han snabbt att inleda en sjukdomsbehandling med råsaftfasta tillsammans med dagliga lavemang var mycket effektivt och han förstod också varför – de sjuka patienterna hade helt utmattade matsmältningsorgan efter flera decennier med undermålig och skadlig föda vilket gjorde att det blev svårt för dem att kunna tillgodogöra sig den levande födan i inledningsskedet. Just därför blev råsafterna så oerhört betydelsefulla eftersom de tillhandahåller flytande näring i en för kroppen mycket lättillgänglig form som inte kräver nämnvärda ansträngningar för matsmältningsorganen att absorbera – förutsatt att man intar dem ”på rätt sätt”!

Eftersom råsafter besitter stora mängder livskraft skapar de resonans med kroppens skelett när de intas ”på rätt sätt” och regelbundet, vilket ytterligare påverkar vår hälsa mycket positivt genom att ”höja vår vibration/frekvens” (vilket är starkt föryngrande, vitaliserande och sjukdomsmotverkande!) samtidigt som detta påtagligt underlättar assimileringen av råsaften – du kan läsa vidare om detta fenomen under Fullständigt energiupptag från födan.

”För att åtgärda näringsbrist, ska patienten inta maximala mängder av den bästa möjliga födan. Men allvarligt sjuka patienter har svårigheter att äta. Deras aptit och matsmältning är dålig och deras matspjälkning är otillräcklig. Under dessa omständigheter så är den enda lösningen att juica, eftersom nästan alla patienter kan och vanligtvis är villiga att dricka ett glas med färsk, nygjord, ekologisk juice varje timma. Efter att den rutinen är inarbetad så försörjs kroppen konstant med den näring som den så desperat behöver. En del extremt försvagade patienter, som inte klarar av att dricka 2,3 dl varje timma, får 1,2 dl eller 1,8 dl i början av behandlingen.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”)

Att inta råsafterna ”på rätt sätt” är att ”tugga” (läs Tugga födan ordentligt) på varje klunk så att man blandar det med saliv innan man sväljer. Andreas Moritz och John Hornecker skriver i boken ”Simple steps to total health” (min översättning): ”Råsafter är faktiskt bara fördelaktiga om de ”tuggas” och mättas med salivenzymer i munnen innan man sväljer. Att dricka råsafter som du skulle dricka vatten kommer inte bara att göra deras värdefulla näringsämnen otillgängliga för cellerna i kroppen, utan kan faktiskt orsaka gas och uppblåsthet i mag-tarmkanalen. För att smälta sockret som finns i frukt- och grönsakssaft, måste de kombineras med enzymerna från saliven. Annars kommer de helt enkelt att jäsa och förvandlas till låghaltig alkohol som är giftig för kroppen.” Det medför också att matsmältningsorganen hinner förberedas för vad som skall komma då munnen har ”känselnerver” som känner av vilka matsmältningsvätskor och i vilken koncentration som dom behöver utsöndras av magsäcken, bukspottkörteln, gallblåsan och tarmarna och denna mycket viktiga process förbigås helt och hållet om man bara direkt sväljer ner all näringsdryck (t ex råsafter). Inmundiga en klunk i taget och ”vispa runt” råsaften i munnen med tungan samtidigt som du även utför ”tuggrörelser” med käkarna så stimulerar du salivutsöndringen en stund innan du sväljer ner klunken och sedan upprepar proceduren med nästa klunk. Ta ej för stora klunkar för då kan det bli svårt att ”tugga” det och råsaften riskerar att rinna ner i matstrupen för tidigt!

På rätt sätt” innebär också att man intar alla råsafter rumstempererade, vilket betyder att om jag har tillverkat råsaften tidigare och ställt in den i kylen så tar jag ut den minst en timme innan jag ska förtära den. På vardagarna, när jag jobbar, tar jag ut råsaften ur kylen på morgonen för att sedan dricka den 6-8 timmar senare. Om man intar kall dryck (eller mat!) chockas magen och nerverna som ska stimulera matsmältningen och peristaltiken blir avdomnade (läs mer om Kall föda). Följden blir att matsmältningen kraftigt bromsas vilket motverkar råsafternas hälsobringande syfte att inte anstränga matsmältningssystemet. Likaså tär det på kroppens energireserver att värma upp drycken (eller maten!) till kroppstemperatur, vilket måste ske för att magsäcken ska släppa ut födan till tolvfingertarmen, och man förbrukar energi till detta istället som kroppen annars skulle kunna använda till läkning och återuppbyggnad, vilket ju är hela syftet med råsafterna från början!

På rätt sätt” betyder också att man inte blandar en för kroppen oförenlig födokombination såsom t ex att i samma råsaftblandning mixa frukt eller bär med grönsaker vilket orsakar skadlig jäsning i mag-tarmkanalen som förstör råsafternas hälso- och näringsvärde! Några få undantag till denna regel är lime- och citronsaft som fungerar bra tillsammans med grönsakerna och kokosvatten, mynta, gurkmeja, kanel, cayennepeppar, honung och ingefära går bra att tillsätta både frukt och grönsaker. Ytterligare ett undantag är råsaft av vattenmelon som ej bör blandas med något annat – inte ens annan frukt! Likaså bör man inte späda ut råsafterna genom att t ex dricka vatten precis innan eller efter intagandet av råsaft (läs Drick mellan måltiderna). Följer man bara dessa riktlinjer kommer man att få uppleva råsafternas hälsosamma inverkan snabbt, klart och tydligt! Så gott som alla så kallade ”näringsexperter” känner inte till vad som sker i människokroppen om man blandar olika födoämnen i felaktiga kombinationer i samma måltid (resultatet blir alla möjliga matsmältningsbesvär och näringsbrister!)! ”En sak i livet som jag aldrig kommer att förstå är det faktum att en kemist, av alla människor, vars intensiva utbildning är nära sammanhängande med effekterna av kemiska kombinationer, aldrig skulle drömma om de oförenliga blandningar i sitt laboratorium, som han dagligen häller i sin egen kropp.” (Norman Walker) Jag har skrivit om detta under Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid.

”Generellt kan sägas, att en halv liter om dagen är det minsta, som kan ge några märkbara resultat och att man kan dricka mellan en och fyra liter eller ännu mer. Vi bör komma ihåg, att ju mer råsaft vi dricker, desto fortare blir det resultat.

När man först började hålla föredrag och undervisa om råsafter, så förordade man, att de skulle tas in i små doser. Detta berodde utan tvivel på att det på den tiden inte fanns någon maskin i handeln, med vilken safter kunde göras i nämnvärda kvantiteter. Med en handpress var det ett mödosamt arbete att få fram till och med så liten mängd som en kopp saft. Om man därför uppmanat folk till att dricka safter i stora mängder, skulle de snart ha tröttnat på det hela. I dag finns det utmärkta elektriska pressar för både hushålls- och resebruk.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”När man pressar juice separeras juicen från grönsaks-, grodd- eller fruktfibrerna med hjälp av en (du gissade rätt!) juicepress. Eftersom kroppen inte behöver smälta fibrerna kan den enkelt ta upp vitaminer, mineraler osv. direkt i blodomloppet – vilket ger dina celler alkalinitet och syre omedelbart. Juice ger dessutom kroppen en paus så att den kan fokusera på reparation och förnyelse.” (Kris Carr i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)

Vid akut sjukdom (infektion, förkylning, maginfluensa, feber, ihållande diarré, blödande magsår m m) rekommenderar Dr Walker att man inte äter någon fast föda under 3 dagar då man bara lever på vatten och råsafter vilket jag håller med om men jag själv brukar även lägga till örtte. Man kombinerar detta med att ta lavemang dagligen under dessa 3 dagar för bästa resultat. Då kan kroppen lägga all sin energi på att bekämpa sjukdomen istället för att använda kraften till att smälta födan.

Norman Walker skriver i boken ”Råsaft-terapi”: ”Avgiftningskurer och upprepade lavemang har på förvånansvärt kort tid givit lindring vid feberattacker.”

Han skriver vidare: ”Naturen försöker förbränna slaggämnen i systemet. Om det inte finns något överskottsavfall i kroppen och om cellerna är närda på rätt sätt, uppstår heller ingen feber.”

Han skriver även: ”Att undvika förkylning är säkerligen det enklaste som finns. Sedan vi väl gått igenom den svåra och mödosamma proceduren att rensa ut slaggämnen och slem ur kroppen och vi gått över till icke slembildande kost på råa grönsaker och frukt kompletterad med en myckenhet råsafter, så är orsaken till förkylningarna undanröjd. Vacciner, droger och insprutningar undanröjer inte orsaken.”

Här förklarar Norman Walker varför han började utveckla råsaft-terapin och det beror på att den ”civiliserade” människan numera har så degenererade (nedbrutna/utslitna/utmattade) matsmältningsorgan och såhär skriver han i boken ”Råsafter”: ”Den som inte är insatt i dessa frågor tror kanske att det skulle vara värdefullare att äta frukterna och grönsakerna som de är i stället för att ha besvär med att pressa saften ur dem. Så är emellertid inte fallet.

Det tar kroppen mellan en och tre timmar att smälta frukt, men det tar den mellan tre och fem timmar att helt smälta grönsaker.

Under detta antal timmar är hela organismen direkt eller indirekt sysselsatt med att producera den energi, som går åt inte endast för att smälta födan – något som är komplicerat i och för sig – utan också för att frambringa de många olika sorters matsmältningsvätskor, som behövs i magen och tarmarna för att matsmältningen skall kunna ske.

För all den energi, som utvecklas vid den långa processen behövs bränsle, och detta bränsle tas till stor del från den föda, som just håller på att smältas.

Energi kan inte fås ”gratis” utan den måste utvecklas ur någonting.

Man kan jämföra energin med t.ex. en lastbil som forslar bensin till en plats, som det tar timmar att nå. När bränslet i tanken är förbrukat, måste den ta nytt ur sin egen last. Om färden är lång och mycket bensin går åt under vägen, kommer lastbilen att nå sin bestämmelseort med en brist i lasten, som motsvarar den mängd bränsle som förbrukas under transporten.

Likadant är det med människokroppen. Allteftersom matsmältningen fortskrider, tas det bränsle, som behövs härtill, ur en stor del av den mat, som ätits, beroende på kvaliteten och beskaffenheten hos födan. Det är följaktligen bara en relativt liten mängd av det faktiska näringsvärdet hos den fasta födan, som blir över till näring för cellerna och vävnaderna.

En stor del av matsmältningsarbetet består i att bryta upp fibrerna som omsluter cellerna i födan för att frigöra de molekyler, som finns i dem. Om vi bryter upp dessa cell-fibrer, innan vi äter födan, kan vi förenkla processen betydligt. Om vi således avskiljer fibrerna och endast använder oss av de atomer och molekyler vi kan pressa ut i form av saft, så besparar vi kroppen mycket av den stora energiutveckling och all den tid, som behövs för matsmältningen, ty kroppen kan assimilera dessa safter på mycket kort tid.

Detta är hemligheten med värdet av de färska råsafterna av frukt och grönsaker.”

Han fortsätter: Det är varken nödvändigt eller önskvärt, att man försöker leva på råsafter enbart, annat än under kortare perioder eller under mycket exceptionella förhållanden. Kroppen behöver också fast föda. Vi bör därför äta rå frukt och råa grönsaker varje dag och komplettera dessa med den mängd råsafter – av både frukt och grönsaker – som vi kan dricka under dagens lopp.

Jag har undervisat tusentals elever om de principer, enligt vilka detta program har planerats och utförts. Alla de, som följt det mer eller mindre strikt, har sagt mig, att de uppnådda resultaten överträffat deras förväntningar.

Alla vill emellertid inte och kan på grund av bristande viljekraft kanske inte följa programmet till punkt och pricka. Till dem skulle jag vilja säga, att ett regelbundet, dagligt bruk av råsafter av friska grönsaker och frukter i så stor mängd, som de kan konsumera, efter hand kommer att hjälpa dem övervinna de besvär, som den ”vanliga” kosten ger upphov till.”


Han avslutar: ”När vi däremot dricker råsafter, så tas bara en liten bråkdel av näringsämnena i anspråk för matsmältningsarbetet, och ungefär 95 till 98 % blir kvar som näring för systemet. Vid mina efterforskningar har jag funnit detta vara anledningen till att det är så nyttigt för sjuka människor att dricka råsafter.”

Råsafter går bra att dricka till en måltid bestående av ”fast föda” om man så vill. Men man måste då verkligen tänka på att dels ”tugga” råsaften ordentligt och klunkvist, och dels inte skölja ner maten med råsaften! Och man behöver se till att man inte dricker grönsakssafter till en fruktmåltid (t ex fruktsalladen) eller fruktråsafter till en måltid med grönsaker (och kött om man väljer att äta det). Bäst effekt när det gäller att inta råsafter tillsammans med en måltid är att dricka (läs ”tugga”) ett glas ca 10 minuter innan måltiden vilket ger matsmältningsorganen en mycket gynnsam förberedelse för den fasta födan med stora mängder matsmältningsenzymer och livskraft från råsaften! Men för allra bästa effekt är det lämpligast att dricka sina råsafter som ”ett eget mål” – antingen som ett mellanmål mellan övriga måltider, eller vid behov som en tillfällig ersättning för en ”vanlig måltid”. Och skippa den ohälsosamma och onaturliga frukosten – drick råsaft (helst från frukter) istället!

En väldigt hälsosam och bra start på dagen är Citrusdrinken och när jag först skapade den, främst för att stimulera lymfsystemet och detoxa kroppen, så kallade jag den faktiskt för ”Soldrinken” – eftersom den ju innehåller ”koncentrerad solenergi” i bästa form. ”Det som verkligen ger näring, det är den oförändrade solenergi, som upplagrats vid bildningen av växternas näringssubstans.” (Dr Maximilian Bircher-Benner i boken ”Råkost och fruktdiet för friska och sjuka”) Just denna råsaftblandning, från tre olika citrusfrukter medför en avsevärt bättre hälsoeffekt än om man tar dem enskilt! Apelsin tillför näring, citron är väldigt adstringerande (”sammandragande” – vilket stimulerar tarmperistaltiken!) och kraftigt renande för hela kroppen och lime som har lite beska är ett alldeles förträffligt gallstimulerande medel. Honungen är allmänt stärkande. Citrusdrinken är väldigt uppiggande, oerhört cirkulationsfrämjande, kraftigt slemlösande, starkt basbildande och stimulerar kraftfullt kroppens rening, avgiftning och lymfsystemet och understödjer kroppens utrensningsorgan (njurarna, lungorna, huden och tjocktarmen) vilket gör den till en utmärkt hälsofrämjande start på dagen!

”I vilket fall som helst är de råa grönsakssafterna nödvändiga som komplement till vår diet, av vilket slag den vara må, även när ingen speciell diet utan man bara äter vad man tycker om.

Råsafterna har för övrigt säkerligen sin mest vitala betydelse för dem, som lever på den godtyckligt sammansatta kokta kosten, ty de får då genom safterna de levande element och vitaminer, som mer eller mindre saknas i den kokta födan.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) Via länken som följer kan du läsa vidare om den stora skillnaden som det medför på din kropp och hälsa mellan att äta Levande och döda födoämnen.

Frukter, som är kraftigt utrensande, bör drickas på morgonen då de understödjer kroppens utrensningsfas (se Kroppens olika faser och Börja dagen lättsamt!) och grönsakssafterna, som bygger upp kroppen, drickes senare på dagen. ”Frukt verkar renande på kroppen. Dess högre halt av kol verkar på visst sätt som förbrännare av avfallsprodukter i kroppen.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

”Råsafter av frukt rensar organismen. Råsafter av grönsaker bygger upp organismens celler och vävnader.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Fruktjuicer rör upp och spolar bort uppdämda giftiga ämnen. Deras koncentrerade, naturliga socker tillför livgivande energi och påskyndar viktminskningsprocessen. Grönsaksjuicer tillhandahåller viktiga beståndsdelar för återuppbyggnad av friskt blod, benstomme och vävnader.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)

Det har blivit väldigt populärt att börja dagen med ett glas sellerisaft, vilket är en mycket hälsosam start på dagen! Dock är det faktiskt bättre att dricka det på kvällen eftersom det är nervlugnande, kramplösande och avslappnande vilket kan underlätta insomningen. Börja dagen hellre med en utrensande råsaft från frukt och/eller bär (förslagsvis Citrusdrinken!) istället för optimal effekt då sellerisaft (och alla andra grönsakssafter) inte är lika kraftigt utrensande som fruktråsafter!

Om du fortfarande tror på skrämselpropagandan att råsafter från grönsaker och framförallt ”fruktjuicer” (här i betydelsen av färskpressad råsaft från frukt) innehåller ”skadligt socker” vill jag med det bestämdaste lugna dig! Det går ej att jämföra det rena och naturliga fruktsockret (eller sockret i grönsakssafterna) med fabrikstillverkat socker eller syntetiskt ”fruktos” (s k falskt fruktsocker/falskt fruktos)! Dock förstår tyvärr varken journalister eller många ”näringsexperter” detta vilket har framkallat en myt att ”frukt gör dig fet” eller ”frukt kan leda till diabetes” och liknande. Jag botade min diabetes med mycket frukt och råsafter på både frukt och grönsaker! ”Någonting som irriterar mig är när förmenta ”experter”, som utger sig för att vara auktoriteter, gör uttalanden om att fruktjuice är precis lika skadligt som läskedrycker eller vilka andra drycker som helst som belamrar hyllorna i affärerna och som både innehåller socker, är behandlade och fulla med kemikalier. Jag får anstränga mig för att komma på något mer dåraktigt. Människor som pladdrar så tanklöst måste vara stolta studenter som har gått på några av medicinskolorna i USA, men inte tagit en enda kurs i näringslära. Dessa människor är lätta att ställa mot väggen. De säger ofta någonting korkat som detta om fruktjuicen, som om de faktiskt visste vad de talade om. Det tråkiga är att vanliga människor, som inte känner till alla fakta i ämnet kan ta dessa så kallade experter på allvar.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”) Om du behöver mer kunskap om skillnaden mellan det fruktsocker som finns i råsafterna och det skadliga ”fruktoset” (och hur detta ”missförstånd” uppstod!) som finns i bl a läskedrycker kan du läsa vidare under Frukt & Bär och Fruktsocker (fruktos).

När det gäller råsaft av frukt håller jag apelsinsaften högst då den är kraftigt utrensande och väldigt näringsrik och jag älskar att även strö i lite cayennepeppar för extra ”hälso-boost”! Men när det gäller vilken fruktsaft jag tycker är godast kan jag lova att hälften päron och hälften galiamelon uppskattas av de flesta! Ibland blandar jag i apelsin, mandarin, äpple, melon, päron, druvor (tyvärr ofta kraftigt besprutade!), mango, jordgubbar, blåbär, kiwi o s v. Ta bort kärnorna innan! Köp de frukter och bär som finns på rea eller är i säsong för att minska ner på priset. Vissa personer kan tycka att äpple, kiwi, ananas, persika och citrusfrukter är lite för syrliga. Då kan man späda ut råsaften med lite vatten – eller ännu bättre – kokosvatten eller rejuvelac som båda fungerar bra tillsammans med fruktråsaft.

Avokado och banan fungerar dåligt att göra råsaft på, det blir bara en kletig massa som man måste rengöra från maskinen! Om du använder en råsaftcentrifug så funkar det inte heller så bra med bär för det blir tyvärr samma sak med dem – undantaget vindruvor och jordgubbar som är vätskerika och går bra att köra i centrifugen.

Den restmassa som filtreras ut från råsaften och blir kvar i maskinens uppsamlingskärl kan man återanvända! Jag brukar t ex ta fruktmassorna och mixa ner i min bärsoppa eller i en smoothie. Grönsaksresterna kan jag göra biffar på, göra en vegetarisk limpa (vegetarisk variant på köttfärslimpa) eller blanda ner i en linsgryta (eller annan gryta) och ibland lägger jag det i färskt och rått skick på min råkosttallrik. Jag har även införskaffat mig en fin torkugn (dehydrator) som jag kan göra nyttiga ”småkakor” eller ”snacks” med restmassorna och då blandar jag i kryddor och lite annat gott. Perfekt som nyttigt mellanmål eller att ha med ut på skogspromenaden o s v. Ibland slänger jag restmassorna i soporna, men har du tillgång till en kompost kan du med fördel slänga restmassorna där!

Angående grönsaksråsafterna kan jag rekommendera att göra dina egna favoritblandningar, om du vill. Norman Walker använder råsaft av morot som ”bas” i många av sina grönsaksblandningar, något som jag också gör om jag inte enbart vill ha morot. Sen kan du blanda ner dina egna grönsaksfavoriter. Jag brukar ta de grönsaker som är i säsong och därmed prisvänligt. Mitt favoritrecept består av: 1/3 del morot och sedan tar jag i gurka, rödbeta, rotselleri, stjälkselleri (blekselleri) och palsternacka. Ibland tar jag även i något av följande; ingefära (färsk rot!), fänkål, jordärtskocka, persiljerot, squash/zucchini, rättika, m m.

Om man har en igenslaggad lever/galla kan det hända att man i början får en gulorange hud när man intar mycket morotsråsaft. Detta beror ej på den felaktiga myten att det skulle vara betakarotenet i moroten som färgar huden! Istället beror det på att moroten har en kraftigt utrensande effekt på lever/galla. Och då de flesta människorna idag har en otillfredsställande tarmfunktion kan inte denna lösgjorda galla utsöndras tillfredsställande genom avföringen. Då måste kroppen utsöndra den gulaktiga gallan genom huden istället. Detta kan i vissa extrema fall hålla i sig flera år om man äter och dricker morötter. ”Tro inte på dem som fått felaktiga informationer och påstår att du blir gulhyad av morotsjuice. Om det uppstår en svag gulnad på handflatorna när du börjar dricka stora mängder morotsjuice beror det på rengöring från överflödig galla i levern. Gallan framkallar en tillfällig missfärgning tills den har sköljts ut i blodomloppet. Den lätta missfärgningen har inget samband med karotinet i morötterna utan är i själva verket ett tecken på återvändande eller ökande hälsa.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)

”Det finns kvickhuvuden som påstår att morotssaft gör huden morotsfärgad. Endast okunnighet om hur vår kropp fungerar kan få någon att tro, att färgämnet i moroten gör oss gula i hyn. Det är lika galet som att påstå, att rödbetan skulle göra oss röda och spenaten grönskiftande. Om huden blir gul eller brunaktig, sedan man börjat dricka morotssaft, är det ett tecken på att levern satt i gång med en utrensning av gammal galla och slaggämnen i större mängd än utförselorganen kan bemästra. Därför kommer en del av avfallsämnena ut genom hudens porer. Detta är alldeles normalt, och om vi bara lugnt fortsätter med våra råsafter, kommer missfärgningen snart att försvinna av sig själv.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) Du kan läsa vidare om detta ”gallfenomen” och vad du kan göra åt det under Gallblåsan.

På tal om gallblåsan, och även njurarna, så är vissa råsafter mycket gynnsamt vid upplagringar av både gall- och njurstenar. ”Många patienter har med tillfredsställelse kunnat konstatera, att både grus och stenar försvunnit under loppet av några veckor eller månader, ibland ännu snabbare, sedan de börjat dricka saften av en citron i ett glas varmt vatten flera gånger om dagen och därtill tagit ett glas blandad morots-, rödbets- och gurksaft tre eller fyra gånger dagligen.

Som ett exempel skulle vi här vilja berätta om ett sådant fall. Det gäller en mycket prominent affärsman i 40-årsåldern, som hade tjänat en förmögenhet på sina stora affärskedjor både i U.S.A. och England. Under mer än tjugo år hade han lidit svåra plågor, och både läkare och sjukhus hade konstaterat, att han led av gallsten, vilket också bekräftats av tagna röntgenbilder. Endast hans fruktan för och aversion mot en operation hade gjort, att han fortfarande hade sin gallblåsa i behåll.

Han hade emellertid fått höra talas om råsaftterapien och de goda resultat som uppnåtts med den, och efter att ha läst en av de tidigare upplagorna av denna bok, överlämnade han sig förtroendefullt i händerna på en person, som hade erfarenhet, och kompetens nog att hjälpa honom. Han fick veta, att en relativ snabb behandling med råsafter skulle kunna orsaka honom värre plågor än han någonsin tidigare erfarit, men att dessa inte skulle pågå mer än några minuter eller kanske bortåt en timme åt gången för att slutligen upphöra helt, när de lösta kalciumavlagringarna passerat. Första dagen drack han tio eller tolv glas varmt vatten med saften av en citron i varje hela dagen igenom och ungefär en och en halv liter råsaft av morot, rödbeta och gurka. Andra dagen hade han några fruktansvärt plågsamma anfall, som vart och ett pågick i 10 à 15 minuter. I slutet av veckan kom krisen, och under ungefär en halv timme låg han och rullade på golvet i fruktansvärda plågor. Men plötsligt upphörde smärtorna, och någon stund senare passerade stenarna genom ändtarmen. Det kom även någonting, som liknade slam, i urinen. På kvällen var han som en ny människa. Nästa dag anträdde han en lång resa – från New York till Washington och därifrån till Kanada. Han kände sig tjugo år yngre och kunde inte nog förundra sig över de underverk naturen kan göra med enkla medel.

Detta är inte ett isolerat fall. Tusentals människor världen över har med tacksamhet vittnat om den hjälp de haft av färska grönsakssafter.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

När man börjar dricka råsaft av rödbeta kan en del märka att urinen blir ”rödbetsfärgad”. Detta bör i så fall åtgärdas eftersom det är ett tydligt tecken på att man har för låg utsöndring av magsyra (hypoklorhydri) i magsäcken! ”Jag talade med en läkare från Ryssland och blev förbryllad när jag fick veta hur de gör där för att testa hypoklorhydri. De ber personen att dricka ett halvt glas rödbetsjuice. Sedan tittar man på urinens färg för att se om den ändras på något sätt. Om den gör det, även om så bara lite grann, betyder det att magsyraproduktionen är låg. Detta förvånade mig mycket, för jag hade alltid trott att en sådan förändring i urinens färg var lika normal för alla andra som den var för mig.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”) Du kan läsa under Jäsningssyran hur du på bästa sätt hjälper kroppen producera mer magsyra så att födan kan smältas på ett optimalt sätt.

”Ren rödbetssaft bör man ta in i små mängder, inte mer än ett vinglas åt gången, eftersom större doser kan förorsaka lätt yrsel eller illamående. Detta tycks bero på att saften verkar renande på levern, vilket kan vara förenat med obehag. Erfarenheten visar, att man bör använda betydligt mer morot än rödbeta i blandningen till en början – tills man lärt sig tåla rödbetans välgörande renande inverkan. Då bör man gradvis öka andelen rödbetssaft.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

Dr Kirschners erfarenheter av råsaft-terapi.
En av de mest kända och respekterade förespråkarna för råsaftfastan, och särskilt sådan på morotsaft, i U.S.A. är den nu mer än 80-årige med. läkaren, dr H. E. Kirschner, författare till boken ”Live Food Juices” (”Safter av levande föda”), som sedan 1957 gått ut i minst 13 upplagor och starkt påverkat hälsoopinionen i de engelsktalande länderna.

Dr Kirschner berättar i denna bok om hur han redan som ung medicine studerande – han hade fått arbeta hårt för att finansiera sina studier – ådragit sig ett envist magbesvär, som senare urartade till sår på tolvfingertarmen och nödvändiggjorde en operation på Mayokliniken. Den egna ohälsan kom honom att studera allt han kunde komma över av diet- och hälsofrågor, med den påföljd att han steg för steg kom fram till ett kostschema, som huvudsakligen baserats på frukt och grönsaker, med en myckenhet av färsk råsaft dagligen. Han anser sig utan vidare kunna fastslå, att han den dag som är åtnjuter en bättre fysisk kondition än någon av det fåtal kollegor från hans avgångsklass i den medicinska fakulteten, som – 57 år senare – ännu finns i livet. Och det har man ingen anledning betvivla, när man ser hans fotografi i boken.

Hans ivriga sökande efter den egna hälsan kom till en vändpunkt när han fick kontakt med Mrs Mary C. Hogle, som för några tiotal år sedan blev Amerikas pionjär för råsaftdistributionen. Hon hade själv blivit kurerad från en besvärlig magsjukdom genom morotsaft, och nu önskade hon ge så många som möjligt del av sina erfarenheter. Hon gjorde föredragsturnéer, skrev artiklar och broschyrer i ämnet, gjorde upp utkastet till den första elektriska råsaftpressen och startade, som den driftiga affärskvinna hon var, en firma i Salt Lake City för pressning och distribution av råsafter.

När Mrs Hogle under en av sina föredragsresor besökte Kalifornien fick hon höra talas om dr Kirschners intresse för råsaftterapin – han var vid det tillfället överläkare på Olive View Sanitarium i närheten av Los Angeles – och hon for dit och presenterade honom en av sina första råsaftpressar. Till all lycka hade dr Kirschner en duktig trädgårdsmästare, som odlade massor av morötter – naturenligt och giftfritt – för den öppna marknaden; det bästa råmaterial fanns alltså till hands! Och nu påbörjade han en intensiv råsaftkur med sina ”långliggare”, av vilka en del varit sängliggande i upp till 9 år – med mycket små tecken till bättring. Förutom morotsaft fick de nu också färskpressad saft av lucern, spenat och persilja. Förbättringen visade sig överlag snabb, säger dr Kirschner i sin bok, ja, flera patienter som länge betraktats som hopplösa fall, var på benen inom ett halvår!”
(Olof Thorborg i boken ”Fasteboken”)

Jag rekommenderar alla att själv tillverka sin egna färskpressade råsaft hemma för bästa resultat. Man kan antingen köpa en slowjuicer eller en råsaftcentrifug och det finns för- och nackdelar med båda varianter. En slowjuicer är mycket dyrare och större och tar därmed mer plats i köket. Slowjuicern är dock effektivare och man kan pressa ut mer råsaft ur grödorna vilket gör att man på sikt ”får tillbaka pengarna” jämfört med en centrifug. Vid ett test jag själv utförde provade jag att göra råsaft på 1 kg äpple i båda maskinerna och slowjuicern gav 3 dl mer råsaft än centrifugen! Dessutom är slowjuicern mycket tystare och vid behov skulle jag kunna tillverka råsaft mitt i natten utan att störa mina lägenhetsgrannar! Något som inte skulle kunna göras med en centrifug som lever om mycket. Dock är slowjuicern mycket mer avancerad och därför mycket krångligare att plocka isär (och sedan sätta ihop) för rengöring och det är fler delar att diska vilket har gjort att jag till slut tröttnade på slowjuicern och jag har fått höra detsamma från bekanta som har ägt en slowjuicer. Det går också långsammare att pressa grödorna i en slowjuicer (namnet ”slowjuicer” förklarar det ju!) än i en centrifug. Därför använder jag numer enbart centrifugen för att göra råsaft då den är mycket enklare att sköta, plocka isär, rengöra och sätta ihop. Jag har haft flera olika centrifuger genom åren och kvaliteten på billiga centrifuger (under tusenlappen) jämfört med de dyrare modellerna (över tusenlappen) är ganska stor. Men om du ska köpa din första råsaftmaskin rekommenderar jag dig att börja med en billigare variant för att se om det är något som du kommer att använda dig av och sedan kan du därifrån ta steget upp till en dyrare variant. Dock anser jag själv att man bör försöka köpa en modell som har ett stort nedmatningshål att pressa ner grödorna i eftersom små nedmatningshål medför att man då istället måste lägga mer tid på att skära och dela grödorna i mindre bitar. Många brukar påtala att en nackdel med centrifug är att det skapar värme när man kör med den vilket påverkar råsaftens hälsovärde, något som inte sker med den långsammare slowjuicern. Men jag själv anser inte att denna värme blir så pass hög att den överhuvudtaget skulle förstöra råsaften och vid behov kan man ju göra en kort paus för att låta den svalna om man tillverkar stora mängder på en gång! Och den råsaft som kommer att göra nytta för din hälsa är den råsaft som du faktiskt tillverkar – blir det för krångligt, och kanske för dyrt att inhandla, så avstår man vilket i så fall är negativt för din hälsa!

En liten nackdel med centrifug är att det kan komma med några småbitar (fibrer) i råsaften, men detta är ju väldigt lätt att ta bort med hjälp av en sil när man ska hälla upp det på flaskor eller i sitt dricksglas. Ibland bryr jag mig om att sila bort det, särskilt om jag fastar, men oftast inte då det är så få och små bitar som brukar komma med och det gör inte någon nämnvärd påverkan på råsaftens effekt.

I en slowjuicer kan man även pressa råsaft ur grödor som innehåller mindre vätska såsom olika kålsorter och bladgrönt (t ex spenat, persilja, o s v) vilket knappast går med en centrifug. Men det blir ändå ganska lite råsaft från dessa grödor även om man brukar en slowjuicer vilket gör att det blir ”dyra droppar”. Önskar man pressa råsaft från t ex bladgrönt och vetegräs rekommenderar jag hellre en vetegräspress/-juicer. Jag själv känner inget behov av att pressa råsaft ur dessa grödor (kål, vetegräs, o s v) dels för att kål inte smakar vidare gott som råsaft (även om det är väldigt nyttigt!) och dels köper jag istället färdigpressat vetegräs (eller färdigpressat klorofyll) eller torkat pulver från vetegrässaft. OBS! ”torkad vetegrässaft” är frystorkat pulver från råsaft av vetegräs medan ”torkat vetegräspulver” är pulver från hela vetegräset!

När jag ska pressa råsaft ur citrusfrukter tycker jag det är enklast att använda en elektrisk citruspress (till vänster på bilden nedan) för då slipper jag ödsla tid på att skala dem innan och behöver bara skära dem i halvor. Man kan givetvis även använda en manuell citruspress (till höger på bilden nedan). ”Skalet på citrusfrukterna innehåller en olja, som kan förorsaka sprickor i emaljen på tänderna.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Om jag ska ha råsaft från ingefära i t ex citrusråsaft eller bara vill ha enbart lite ingefärasaft tycker jag det är enklast att bara finriva den färska ingefäran ner i en sil och sedan pressar jag ur saften genom silen. Då slipper jag att använda centrifugen och rengöra hela den enbart för en liten bit ingefära.

En annan grej som ofta påtalas är att man endast ska dricka råsafter direkt efter man pressat dem för annars förstörs hälso- och näringsvärdet. Jag tycker detta påstående är väldigt överdrivet! Om man direkt häller över den nypressade råsaften i en flaska med lock/kork så har jag observerat att den håller sig väldigt bra i kylen. Råsafter av grönsaker håller sig i upp till 3 dygn i kylen och detsamma gäller råsaft av citrusfrukt. Övriga råsafter från frukt och bär dricker jag dock upp senast nästkommande dag. När jag ska göra grönsaksråsaft brukar jag passa på och pressa för några dagar på en gång så att ”jag har tillgång” till råsaft även den dag då jag kanske inte har tid eller är för trött och omotiverad att tillverka råsaft. Vid dessa tillfällen brukar jag pressa i en hel citron i grönsakssaften eftersom både citronsyran och C-vitaminet ökar hållbarheten.

Ett tips till er som använder råsaftcentrifug är att om ni ska köra en grönsaksblandning med gurka underlättar det rengöringen en hel del av silen om ni kör gurkan sist. Kör du andra grönsaker efter gurkan ”slaggas silen igen” mycket mer än om du kör gurkan sist. Gurka är tydligen inte bara renande för kroppen utan jag har också noterat att den även rengör silen en del vilket gör diskningen av den enklare!

På tal om rengöring – jag brukar bara diska min råsaftcentrifug var tredje eller var fjärde gång jag använder den. Däremellan sköljer jag bara noggrant delarna med varmt vatten, dock får jag ta diskborsten för att skrubba rent silen med. Varken frukt-, bär- eller grönsaksrester som eventuellt skulle råka bli kvar på maskinen efter sköljning torkar snabbt och bildar inga ”giftiga ämnen” som kan vara ett hot mot din hälsa! Som sagt – gör det så enkelt och smidigt som möjligt för dig själv så att det verkligen blir av att du tillverkar dina egna råsafter!

Om du ej kan eller vill köpa en råsaftcentrifug eller slowjuicer går det att köpa färdigpressade råsafter/juicer i livsmedelsbutik. Förr drack jag mycket råsafter från Brämhults men tyvärr började de pastörisera sina produkter när de flyttade verksamheten till Danmark. Brämhult’s juicer är lätt pastöriserade och har inga livsmedelstillsatser vilket ändå gör dem till ett hyfsat hälsosamt alternativ jämfört med alla andra juicer i livsmedelsbutiken, dock har de ett avsevärt sämre hälsovärde än färskpressade råsafter som ej blivit uppvärmda! Råsafter från grönsaker förlorar inte lika mycket i värde som fruktråsafter när de pastöriseras vilket gör att jag ändå kan rekommendera Brämhults Nypressad morot. Även apelsin, som innehåller stora mängder C-vitamin har kvar en hel del näringsvärde efter en lätt pastörisering vilket gör att jag ibland även köper de varianter som innehåller apelsin, t ex Nypressad apelsin, tänk dock på att ”pulpan” (fruktköttet) finns med i deras apelsindryck vilket givetvis tillför fibrer som är nyttigt – men det blir samtidigt inte någon ”råsaft-effekt” eftersom detta gör att matsmältningsarbetet dras igång. Brämhults juicer är dock ett hyfsat hälsosamt alternativ och kan ge en del positiva hälsoeffekter så länge man undviker de sockrade varianterna och de blandningar som innehåller både frukter och grönsaker. Men som sagt – Brämhults juicer kan på grund av den lätta pastöriseringen inte jämföras med de kraftiga hälsoeffekter som egenhändigt färskpressade råsafter ger! Något bättre är de nypressade juicerna från Herrljunga Musteri som är ”skonsamt pastöriserade”. ”Om saften konserverats och koncentreras, förstörs många av dess värdefullaste egenskaper.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Ett mycket bra alternativ från livsmedelsbutiken är Lovisebergs råsafter, som är just det som namnet utlovar – färskpressad och opastöriserade/obehandlad råsaft! I Göteborg kan man köpa färskpressad råsaft från Happy Me Kitchen, och i övriga Sverige kan du beställa från Kallpressen. Och dessa fabrikat innehåller inga livsmedelstillsatser – dock blandar de i många av deras råsafter frukt och bär med grönsaker och dessa rekommenderar jag dig att undvika! Men köp, mer än gärna, de varianter där de inte blandar ihop dessa födoämnen (se Blanda inte frukt med annan föda)! Även ICA säljer ”kallpressad juice” under varumärket ”ICA Selection” som är opastöriserade vilka jag kan rekommendera – men några av deras kallpressade juicer innehåller livsmedelstillsats E-300 (citronsyra från svartmögel) som är skadligt och bör undvikas!

”Alla dessa mångfärgade kartonger, burkar och flaskor som innehåller fruktjuicer är alla pastöriserade med en temperatur som gör att inget levande kan överleva. Och alla vitaminer, fytonäringsämnen, antioxidanter och enzymer är förstörda. Ändå annonseras de ut som om de vore bra och hälsosamma trots att de är behandlade med syntetiska vitaminer, tillsatsämnen, färgämnen och preparerade med vitt socker och andra kemikalier, för ordet frukt finns ju med på etiketten. Att jämföra ett sådant vidrigt hopkok med ett glas färskpressad fruktjuice och påstå att de är likvärdiga eftersom de är kemiskt liknande, är naivt. Färskpressad fruktjuice drucken på rätt sätt är en gåva från ovan och kan spela en stor roll i ditt tillfrisknande. Men pastöriserad och behandlad fruktjuice är helt värdelös. Den försurar blodet, förvärrar tillstånd som magsår, berövar kroppen livsviktiga mineraler t ex kalcium, vilka behövs för att neutralisera syran och dessutom blir lymfsystemet förorenat och överansträngt.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)

Råsafter är också ett alldeles utmärkt sätt att tillföra kroppen näring och samtidigt förstärka utrensningen av slaggämnen och gifter vid en fasta. Vattenfasta är ofta ”för tufft” för många och bara vatten ger heller inget direkt stöd till utrensningsorganen på det sätt som råsafter kan göra. Dock ger inte råsaftfasta lika kraftig ”autofagi” som ren vattenfasta gör. Och vid all fasta – tag dagliga lavemang för att ytterligare hjälpa kroppen att frigöra sig från slaggämnena och gifterna! 1954 skrev Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”: ”Inom naturläkekonsten rekommenderas numera råsaftfastan som en mycket effektiv »renoveringskur», vilken ger snabbare och bättre resultat än den gamla fastan på enbart vatten.”

Om du önskar eller behöver genomföra en råsaftfasta rekommenderar jag dig, förutom att ta dagliga lavemang, att enbart dricka råsafter från frukt, särskilt apelsin och andra citrusfrukter, de första tre dagarna för att därigenom hjälpa kroppen med en ordentlig ”storstädning” eftersom fruktsafter (och då särskilt citrusfrukter!) understödjer utrensningen. Efter dessa inledande dagar är det önskvärt att fortsätta med fruktsafter på förmiddagen och sedan skifta till uppbyggande råsafter från grönsaker på eftermiddagen för bästa resultat. Man kan med gott resultat gärna göra råsaftfastan upp till 2-3 veckor, men var inte för hård mot dig själv! Har du inte fastat förut så börja med kortare fastor och lyssna hela tiden på vad din kropp och ”ditt inre” berättar för dig under fastan. Det går utmärkt att även under denna fasta dricka örtteer och för ytterligare effekt även tillsätta t ex saft från färsk ingefära och en halv tesked cayennepeppar (från kryddburk) ett par gånger om dagen i råsafterna. Självklart bör man även inta rent vatten mellan råsafterna under fastan. Om du någon dag inte har möjlighet att ta lavemanget är det ingen större fara att skippa det någon gång, men det är som allra viktigast att försöka göra det under de första 3-4 dagarna. Efter 1 vecka eller 10 dagar kan du minska ner på lavemanget till varannan eller var tredje dag. Men lavemanget hjälper verkligen till med utrensningen av gifter och därmed minskar du risken avsevärt att få ”utrensningssymtom”.

Jag brukar i de allra flesta fall avråda alla från att köpa en massa onödiga och dyra kosttillskott – istället rekommenderar jag bl a råsafter för att tillföra kroppen nödvändiga näringsämnen och på så sätt bemöta allehanda näringsbrister på ett naturligt sätt! Råsafterna innehåller, förutom mineraler och vitaminer, även många andra näringsämnen (t ex antioxidanter och fytonutrienter, m m) i levande form och framförallt både enzymer och livskraft som kroppen behöver för att kunna tillgodogöra sig näringen i dem – något som alla syntetiska, konstgjorda och onaturliga kosttillskott saknar och dessutom är i död form! Du kan läsa om den för hälsan mycket viktiga skillnaden mellan ”död” och ”levande” form på födoämnena under Levande och döda födoämnen. ”Det har bevisats och står utom allt tvivel, att det snabbaste och på lång sikt verksammaste sättet att förse kroppen med de ämnen den saknar är att komplettera måltiderna med råsafter av frukt och grönsaker.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Kritiker till Gerson terapin, som anser att beredningen av juicer varje timma är betungande (vilket det är!), föreslår ofta vitamin- och mineraltabletter istället. Vad de inte inser är att en sjuk kropp inte kan ta upp och smälta farmaceutiskt gjorda substanser, vilka helt enkelt skulle passera igenom kroppen utan att göra någon nytta. Bara levande, färska, råa grönsaker och frukter tas upp och speciellt i form av juicer, som lätt går igenom matsmältningssystemet och tas upp omedelbart.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”) Önskar du fördjupa dig i min erfarenhet i detta ämne kan du läsa vidare under Kosttillskott.

Och om det nu skulle behöva påtalas: självklart är det viktigt att grödorna man gör råsaft på är i moget tillstånd! Omogna eller övermogna grödor ger inte alls bra hälsoeffekt och i vissa fall kan de till och med ge negativa följder och orsaka problem i kroppen.

När det gäller lök i alla former så skulle jag ej göra råsaft på dem, även om det troligen skulle vara den allra nyttigaste och mest välgörande råsaften! Dels smakar rå löksaft ganska illa och är väldigt starkt och dels skulle det vara svårt att helt lyckas diska bort lukten/smaken från råsaftmaskinen.

Nedan ser du på bilden till vänster där jag har förberett (skalat det som har behövts och skurit bort skalkar och dåliga bitar) 4,9 kg grönsaker: morötter, palsternackor, gurkor, stjälkselleri, rödbeta, ingefära och en halv citron (som jag ej kör i centrifugen utan ”manuellt” pressar ner i den färdiga råsaften) och resultatet blev exakt 2,6 liter (som för mig vanligtvis räcker till 2-3 dagar beroende på ”humör”) vilket du kan se på bilden till höger. När jag gör så mycket råsaft på en gång behöver jag stanna centrifugen efter halva mängden för att tömma ut restmassorna och sedan fortsätta att köra klart resten.

Avslutningsvis låter jag Norman Walker få sista ordet om råsafternas hälsosamma förträfflighet hämtat ur boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi” som i Sverige publicerades 1964: ”Om man känner något obehag när man dricker dem, beror det vanligen på den omvälvning i kroppens tillstånd, som naturen är ivrig att hjälpa till att klara upp. Så snart obehaget försvunnit, följer en ökning av vigör och energi.

Det är i regel så, att den som ogillar eller talar emot färskpressade råa grönsakssafter inte genom personlig erfarenhet vet tillräckligt mycket om dem eller om deras fysiologiska verkan på cellerna, vävnaderna och matsmältningssystemet i kroppen.

Det är alltid bra att hålla i minnet vad det kan vara som är kritikens verkliga motiv, när den förlöjligar eller gör invändningar mot råa grönsakssafter samt andra naturliga födoämnen och naturliga metoder som medel att återställa kroppens kemiska balans.

Så t. ex. har ett reklamblad från en tillverkare av tabletter och kapslar just nått mig med posten. Det är ett cirkulär avsett enbart ”för yrkesmän”, där det ges exempel på en läkare, vilkens inkomst på försäljning till patienter av enbart dessa kapslar gav honom en nettobehållning av avsevärt mer än 100.000 kr på 6 år!

Det finns ingen medicin i världen som kan tillföra blodet den näring som kan återuppbygga och förnya människokroppen. Drogerna och medicinerna är i bästa fall tillfälliga hjälpmedel. Råa grönsakssafter är, om de är färska och riktigt beredda, den mest livsbefrämjande, regenererande föda som kroppen kan få för konstruktiva ändamål, och det snabbaste sättet, på vilket kroppen kan föras tillbaka till normalt tillstånd med riktig kemisk balans.

Det är absolut nödvändigt att sådana safter är obehandlade och nypressade på ett hygieniskt betryggande sätt och riktigt utvunna.

Safter på burk eller flaskor, behandlade med kemikalier är inte av något som helst värde för detta ändamål.”


Jag hoppas att jag har lyckats inspirera dig att börja inta råsafter, gärna dagligen, som ett mycket hälsosamt komplement till en sund kosthållning! Nedan följer beskrivningar av flera grönsaks- och fruktråsafters specifika hälsoeffekter. Läs även om Citrusdrinken!




Ananas: (kraftigt stärkande för matsmältningsfunktionen och renande)

”Ananassaft är en uppfriskande dryck med utmärkta, renande egenskaper på grund av dess höga procenthalt svavel och klor. Den är även rik på kalcium, natrium och kalium och verkar renande på blodet och lymfströmmen. Den är också bra för matsmältningen.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Ananasen innehåller enzymet bromelain och är sedan århundraden känd för sina antiinflammatoriska egenskaper. Ananasen gör nytta vid behandling av besvär som bihåleinflammation, ledgångsreumatism, halsont och gikt. Den kan påskynda läkningen efter skador eller operationer, bidra till att minska vätskeretention och förebygga blodpropp och åderförkalkning. Bromelain kan hjälpa tarmen att arbeta effektivt och funktionellt och är därför ett bra medel mot matsmältningsproblem. C-vitamininnehållet i ananasen bidrar till att bekämpa fria radikaler och stärka immunförsvaret. C-vitamin hjälper även till att framställa benstärkande kollagen, och ananasen innehåller mycket mangan, som också framställer kollagen.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”Bromelain, det enzym som finns i ananas, har visat sig effektivt vid behandling av tillstånd som kan leda till blodpropp.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

”Eftersom ananasen ofta växer nära havet brukar den också innehålla en del jod.” (Marlene Gustawson i boken ”Gröna juicer & smoothies”)

”Kan även användas i exempelvis ansiktsmasker då enzymerna löser upp döda hudceller och motverkar svullnader. Ananas verkar dessutom lindrande vid menstruations-, urinerings- och matsmältningsbesvär.” (Kerstin Ljungqvist i boken ”Nyttans växter”)




Apelsin: (stimulerar tarmperistaltiken kraftigt, slemlösande och bra för lymfsystemet)

”Apelsin betyder egentligen »äpple från Kina». Därifrån har det spritts till bl. a. Medelhavsländerna, Afrika och Amerika.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”)

”Apelsinsaft har en allmänt renande och vitaliserande inverkan. Apelsinsaft är en av de finaste och mest hälsosamma drycker man kan ge spädbarn och barn över huvud taget och även vuxna i alla åldrar, bara den är färskpressad.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Förutom att förstärka immunförsvaret, sänka blodtrycket och motverka förkylningar och infektioner, ger apelsin extra skydd mot ögonsjukdomar, reumatism, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer.” (Eliq Maranik i boken ”Detox & viktminskning med smoothies & juicer”)

Rik på: C-vitamin, kalium, karoten, lutein. Nyttiga egenskaper: Ett idealiskt sätt att få det dagliga rekommenderade intaget av C-vitamin, motverkar förkylningar, sänker kolesterolhalten och har egenskaper som motverkar cancer.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

”De stärker immunförsvaret och har rykte om sig att lindra förkylning. Apelsiner innehåller ett antal andra antioxidanter som tillsammans hjälper till att sänka kolesterolhalten, minska inflammationer och blockera cancerceller.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”Apelsiner är rika på C-vitamin och bidrar till att hålla huden frisk och ung, förhindra ögonproblem och hejda fria radikaler från att täppa till blodkärlen, en avgörande riskfaktor för hjärtsjukdom. Apelsiner innehåller antioxidanten hesperidin och anses skydda hjärtat ytterligare genom att höjda det goda HDL-kolesterolet och sänka det ”onda” LDL-kolesterolet. Frukten innehåller även limonen, som har anticancerogena egenskaper. Den förser kroppen med naturligt socker som ger ny energi, är rik på fibrer och har till och med rykte om sig att minska celluliter.” (Sarah Merson i boken ”Mat som håller dig ung”)

”Apelsiner är kända för sitt C-vitamininnehåll, men de tillför även mer än 170 fytokemikalier och över 60 flavonoider – alla med immunstärkande fördelar.” (Sarah Owen i boken ”Juicer som håller dig frisk”)

”En medelstor apelsin täcker dagsbehovet av C-vitamin och innehåller dessutom ett hundratal olika flavonoider, varav de mest kända är hesperidin och naringinin, som motverkar oxidativ stress. Vidare finns zeaxantin, som är en karotenoid och en viktig antioxidant samt kolin, som behövs för bildning av acetylkolin, en signalsubstans som har betydelse för inlärning och minne. Orange frukter, som apelsin, har visats skydda mot uppkomsten av cancer, bland annat den som drabbar urinblåsan. Kvinnor är mer skyddade än män. Apelsin innehåller också rikligt med kalium.” (Charlotte Erlanson-Albertsson i boken ”Äta för livet)

”Blodapelsin har särskilt hög halt av antioxidanter. Förutom hesperidin och naringenin innehåller blodapelsin antocyanin, som ger den röda färgen. Regelbundet intag av blodapelsin förbättrar blodkärlens tillstånd hos personer med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. I en studie hade försökspersonerna minskad inflammation i kärlen redan efter fjorton dagar med två glas blodapelsinjuice om dagen.” (Charlotte Erlanson-Albertsson i boken ”Äta för livet)




Citron: (kraftigt basbildande, slemlösande och renande, bra för njurarna och lymfsystemet)

”Citronsaft är en av naturens förnämsta läkemedel. Saften av en citron hjälper till att lösa upp kalcium-inlagringar i gallblåsan och njurarna. Den är också välgörande på så sätt att den hjälper kroppen lösa upp urinsyra, som kan ha kristalliserats ut i musklerna såsom resultat av köttdiet.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Citronsaft (pressad citron) innehåller citronsyra som stimulerar matspjälkningssystemet och renar tarmarna (citroner är antiseptiska och kan ta död på skadliga bakterier). Citronsaft är dessutom en fantastisk avgiftare då den bidrar till kroppens alkalinitet och underhåller levern med stärkande leverenzymer.” (Kara M. L. Rosen i boken ”Juiceapoteket”)

”Har antibiotiska egenskaper vilket är bra för behandling av förkylning, influensa och hosta.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

Sarah Merson skriver i boken ”Klassiska huskurer”: ”Citroner är rika på citrusflavonoider som C-vitamin och fungerar som viktiga antioxidanter. De kan förbättra immunförsvaret, medverka till sårläkning och stärka kapillärväggarna. Citronernas antiseptiska egenskaper gör att de används till att behandla infektioner i luftvägarna.” Hon avslutar: ”Citroner stimulerar dessutom levern och kan därför användas till avgiftning, till exempel genom att drickas som citronvatten.”




Fänkål: (blodbildande, kramplösande, bra för andningsorganen, bra vid matsmältningsbesvär)

”Den tillhör sellerifamiljen men ger en mycket sötare och mer aromatisk saft än selleri. Fänkålssaften bygger upp blodet och är mycket bra mot menstruationsstörningar. I sådana fall har den med gott resultat använts både oblandad och tillsammans med morots- och rödbetssaft.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Forskningen har visat att fänkål är kramplösande på glatt muskulatur i luftrör och tarmar. Den har även en sekretomotorisk verkan, den är slemlösande och ökar flimmerhårens rörelser i luftrören som har till uppgift att föra upp slem ur lungorna. Nyare studier pekar på att växten innehåller anetol, en olja som antagligen har en östrogenliknande verkan. Detta ger stöd för den traditionella användningen av örten för att öka mjölkproduktionen hos ammande kvinnor och för behandling av klimakteriebesvär.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”)

”Fänkålen hjälper mot mag- och tarmbesvär. Den främjar god kroppslukt och kan ta bort dålig andedräkt. Fänkål innehåller stora mängder kalium, vilket kan sänka högt blodtryck. Den är dessutom rik på C-vitamin, som är en stark antioxidant.” (Marlene Gustawson i boken ”Gröna juicer & smoothies”)




Gurka: (renande, mycket bra för njurarna och huden)

”Gurkans höga kaliumhalt gör, att den är till värdefull hjälp mot både högt och lågt blodtryck. Likaså är den verksam mot sjukliga tillstånd i tandkött och tänder, som t. ex. pyorré (tandköttsinflammation). Hår och naglar behöver särskilt väl den kombination av element, som finns i färsk vital gurksaft, ty den motverkar sköra naglar och håravfall.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

Gurksaft
Hudrenande, upplösande, utsöndrande, synnerligen värdefull för sockersjuka.”
(Ebba Waerland i boken ”Hälsokost till vardag och fest”)

”Gurka har flera renande och stärkande effekter på kroppen. Den innehåller bland annat erepsis – ett matsmältningsenzym som bryter ner proteiner och rensar tarmkanalen.” (Sanna Ehdin i boken ”Sannas smoothies”)

Norman Walker skriver i boken ”Råsafter”: ”Gurksaft är mycket rik på kisel, svavel, kalium och fosfor, förutom på många andra beståndsdelar.”

Han fortsätter: ”Den är också ett av de bästa urindrivande medel man känner till, ty den främjar avsöndring och utförsel av urin. Den har visat sig bra mot reumatiska åkommor.”

”Saften av gurka har sedan gammalt ansetts som ett gott medel mot sjukdomar i andningsorganen, vid lunginflammation, kikhosta, katarrer i luftrör och lungor, lungsot. Blodrenande och har ansetts som ett skönhetsmedel. Gurksaften verkar upplösande.” (Vivos Voco i boken ”Hälsoörter”)

”Kan man annat än älska gurka? Den återfuktar, kyler ner och smakar härligt. Skalet, kärnorna och fruktköttet innehåller massor med näring, så undvik att skala eller kärna ur dem. Gurka underlättar avgiftning genom att dels hjälpa njurarna att utsöndra avfallsprodukter, dels minska inflammationer genom att driva ut urinsyra ur kroppen. Gurka är nyttigt för den som lider av artrit, astma och eller gikt och kan till och med hjälpa till att lösa upp njurstenar. Gurka innehåller mycket kiseldioxid, som stärker ben, leder och bindväv samt är toppen för hud, naglar och hår.” (Judita Wignall i boken ”Raw food & enkel detox”)

Marlene Gustawson skriver i boken ”Gröna juicer & smoothies”:”Gurkjuice återfuktar kroppen.”

Hon skriver även: ”Den är basisk och innehåller C-vitamin, betakaroten och mangan, som ger antioxidantiskt skydd.”




Ingefära: (mycket enzymrik, slemlösande, allmänt stärkande, inflammationsläkande)

”Ingefäran innehåller mer antioxidanter per gram än nästan allt annat man kan tänka sig.” (Marlene Gustawson i boken ”Gröna juicer & smoothies”)

”Flera naturliga kemiska ämnen i ingefära, till exempel gingeroler, hämmar inflammatoriska ämnen i kroppen och gör ingefäran bra för alla med ledinflammation, astma och andra inflammatoriska tillstånd. Ingefära minskar också blodets koaguleringsförmåga, stärker hjärtat och sänker kolesterolet. Västerländska örtmedicinexperter rekommenderar ingefära som ett stimulerande medel som värmer kroppen och förbättrar blodcirkulationen i samband med matsmältningsproblem och infektioner i andningsorganen.” (Natalie Savona i boken ”Superhälsa med naturlig mat”)

”Den stimulerar magsafterna och är värmande och lindrande vid hosta och förkylning.” (Sarah Garland i boken ”Stora boken om örter & kryddor”)

”Ingefärans lättflyktiga olja har också många medicinska effekter. Den påverkar matsmältningen genom att stimulera utsöndring av matsmältningsenzymer. Ingefära är en fantastisk kur mot matsmältningsproblem, väderspänning och kolik. Den stärker magen och tarmarna och lindrar besvär som åksjuka och graviditetsillamående. Ingefära sätter fart på trög mage och ansamling av gifter, även svampinfektioner. Den ökar vitaliteten och stärker immunförsvaret.

Dessutom är ingefära värmande och lugnande och en populär kur mot förkylningar och influensa. Den framkallar svettning, sänker feber och förhindrar blodstockning. Den har stimulerande och slemlösande verkan i lungorna, avlägsnar slem och lindrar hosta. Ingefära är även en användbar kur mot smärta och inflammation och hjälper mot kramp, magsår, allergier och astma. Den har en stimulerande effekt på cirkulationen och sänker högt blodtryck.”
(Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”Ingefära främjar upptaget av näringsämnen och motverkar läckande tarm. Studier visar att ingefära hämmar inflammationer i tjocktarmen, sänker blodtrycket, dämpar menstruationssmärtor och kan förhindra paracetamolskador på levern. Ingefära har använts i över tvåtusen år som ett naturläkemedel mot förkylningar, influensa och illamående. Dess antibiotiska egenskaper har visat sig mer verkningsfulla vid behandling av stafylokockinfekioner än vanlig antibiotika. Ingefära kan motverka sår på tarmar och uppkomsten av H. pylori, en bakterie som kan orsaka magsår. Ingefära förstärker gurkmejans goda egenskaper, vilket är anledningen till att jag ofta använder dem tillsammans.” (Judita Wignall i boken ”Raw food & enkel detox”)

”Ingefärsrot har en kraftig antiinflammatorisk och antioxiderande verkan (mer verkningsfullt än till exempel E-vitamin) och även skyddande egenskaper. Ingefära motverkar vissa typer av cancerceller.” (David Servan-Schreiber i boken ”Anticancer”)

”Man har också noga studerat ingefärans inverkan på produktionen och funktionen av en grupp biologiskt aktiva substanser som kallas eikosanoider, vilka påverkar läkningsprocessen och immuniteten. Kroppen syntetiserar dessa substanser av essentiella fettsyror och använder dem för att styra viktiga cellfunktioner. De tre viktigaste grupperna av eikosanoider – prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener – nämns ofta i den populärvetenskapliga rapporteringen nuförtiden. Störningar i eikosanoidsyntesen och frisättningen ligger bakom många vanliga sjukdomar, från artrit och magsår till den ökade proppbenägenheten som kan utlösa hjärtinfarkter och slaganfall. Ingefära påverkar detta system så att den överdrivna inflammationsreaktionen och levringsbenägenheten minskar. Ingefära kan vara lika effektiv som en del av de kortisonfria antiinflammatoriska medicinerna som är så populära idag, men den är inte alls lika toxisk eftersom den skyddar magslemhinnan i stället för att skada den. Det är ingefärans effekter på eikosanoidsyntesen som kan vara de allra viktigaste för självläkningssystemet. Vidare stärker ingefära hjärt-kärlsystemet och har cancerhämmande effekter genom att den förhindrar vissa carcinogeners förmåga att orsaka skador på DNA.” (Andrew Weil i boken ”Bli frisk av dig själv”)




Jordgubbar: (kraftigt renande och läkande, mycket bra för hudbesvär, välj alltid ekologiska jordgubbar eftersom de är en av de mest besprutade växterna!)

”JORDGUBBSSAFT är en av de råsafter som är rikast på organiskt järn och fosfor, vilket verkar renande och uppbyggande på blodet. Saften innehåller också mer kisel än någon annan saft, och detta i förening med järnet och fosforn gör den till en av de mest värdefulla råsafter vi har därigenom att den har en renande inverkan på såväl nerv- som muskelstrukturen och framför allt på huden.

Många människor inser inte de värdefulla egenskaperna hos denna saft på grund av att de är vad man kallar allergiska mot den. Faktum är, att jag har funnit allergi-teorin vara en grotesk konstruktion, som bygger på en total brist på förståelse för de vittgående verkningar en upplagring av slaggämnen i organismen kan ha. Det tillstånd som kallas ”allergi” uppkommer av att man ätit en kost, som innehåller sådana beståndsdelar eller är sammansatt på ett sådant sätt, att avfallsämnen rörs upp i kroppen och ger en obehaglig reaktion. Denna är dock faktiskt en naturens varningssignal. Naturen själv ger oss en signal om att vi just har nått gränsen för vad den kan tolerera i fråga om den orenlighet, som råder inom oss. Naturen har också givit oss de medel, med vilka vi kan sätta i gång vår inre rengöring.

Jordgubbssaften är till stor nytta i detta avseende. Den kan förorsaka en ”nässelfeber” (urticaria) hos en del, men nässelfeber är ingenting annat än alltför stor syrabelastning hos kroppen och dess försök att uppnå ett normalt tillstånd genom att göra sig av med avfallsämnen genom huden. Jag har träffat många människor, som vägrat att äta jordgubbar eller dricka jordgubbssaft på grund av de besvär de förorsakades därav. Men så snart de fick klart för sig den verkliga anledningen till besvären, drack de färskpressad jordgubbssaft i stora mängder, och på detta sätt vann de småningom seger över nässelfebern.”
(Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Jordgubbar innehåller mycket B- och C-vitamin, men också järn och kalium. Aktuell forskning visar att bärens innehåll av ellagsyra kan ha en anticancerogen effekt. Ellagsyra ger också huden ett ”antirynkskydd” mot skadlig UV-strålning.” (Marlene Gustawson i boken ”Grönare, vildare, smartare”)

”Jordgubbar höjer antioxidantnivåerna i kroppen.” (Marlene Gustawson i boken ”Gröna juicer & smoothies”)




Jordärtskocka: (järnrik, bra för diabetiker, gynnsam för tarmfloran)

”I rått tillstånd innehåller jordärtskockan inulas och en betydande mängd inulin. Inulin är en substans, som liknar stärkelse och som genom inulas förvandlas till levulos. Det är därför en grönsak, som diabetiker tryggt kan äta. Saften är mycket välgörande och god, antingen den tas enbart eller tillsammans med morotssaft.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Det finns kolonier av laktobakterier som lever på inulin. När man äter jordärtskockor, föder inulinet laktobakterierna utan att behöva konkurrera med kroppen. Det mesta av inulinet når tarmen orört. En enorm mängd laktobakterier kan växa om man tillför kroppen 75-100 gram jordärtskockor per dag.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)




Melon: (utrensande)

”Melonsaft är rik på alkaliska element och har befunnits vara värdefull vid njuråkommor på grund av sin urindrivande verkan. Detta gäller meloner av alla slag.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Läs även Vattenmelon




Morot: (gallstimulerande, renande, uppbyggande, allmänt stärkande, väldigt gynnsamt för synen)

”Morotssaften (eller någon av blandsafterna med morot) på eftermiddagen hjälper till att hålla slemhinnor, celler, vävnader, körtlar, ben, blodkärl, kort sagt hela kroppen, i gott skick.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Saften hjälper till att normalisera hela organismen. Den är den rikaste A-vitaminkälla vi har, och det i en sådan form, att kroppen snabbt kan tillgodogöra sig den. Vidare innehåller den rikligt med B-, C-, D-, E-, G- och K-vitaminer, och den hjälper till att öka aptiten och befrämjar även matsmältningen.

Morotssaften är ett värdefullt hjälpmedel att förbättra och hålla tänderna, i synnerhet tandbenet, i gott skick.

Ammande mödrar borde dricka rikligt med rå morotssaft, rätt pressad, för att öka kvaliteten på mjölken, emedan modersmjölk enbart under vissa förhållanden inte ger fullt vital näring. Om morotssaft drickes i tillräckliga mängder under de sista månaderna av havandeskapet, så minskas riskerna för barnsängsfeber vid förlossningen. En halv liter morotssaft per dag har mer konstruktivt uppbyggande värde än 12 kg kalktabletter.

Rå morotssaft hjälper till att läka sår och upplösa cancersvulster. Den ger motståndskraft mot infektioner genom att den på ett effektivt sätt samarbetar med binjurarna. Den hjälper till att förebygga infektioner i ögonen och halsen liksom även i tonsillerna och bihålorna och i andningsorganen i allmänhet. Saften är också bra för nervsystemet, och som medel att ge ökad kraft och vitalitet är den oöverträffad.

I synnerhet är saften bra för synen, vilket många av de unga män kan intyga, som sökt till arméns flygskolor men som blev utgallrade vid den första läkarundersökningen, då det visade sig, att de hade nedsatt synförmåga. När de återkom någon tid efteråt, efter att ha druckit mängder av färsk, rå morotssaft varje dag, hade de perfekt syn och blev då antagna.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Det finns kvickhuvuden som påstår att morotssaft gör huden morotsfärgad. Endast okunnighet om hur vår kropp fungerar kan få någon att tro, att färgämnet i moroten gör oss gula i hyn. Det är lika galet som att påstå, att rödbetan skulle göra oss röda och spenaten grönskiftande. Om huden blir gul eller brunaktig, sedan man börjat dricka morotssaft, är det ett tecken på att levern satt i gång med en utrensning av gammal galla och slaggämnen i större mängd än utförselorganen kan bemästra. Därför kommer en del av avfallsämnena ut genom hudens porer. Detta är alldeles normalt, och om vi bara lugnt fortsätter med våra råsafter, kommer missfärgningen snart att försvinna av sig själv.

…I sådana fall får en ordentlig rengöring av levern lov att ske, och man kommer då att finna, att det slagg som belastade den löses upp. Ofta frigörs det i så stora mängder att tarm- och urinvägarna inte hinner skaffa undan det, och det tar därför helt naturligt vägen in i lymfan och avlägsnas ur kroppen genom hudens porer. Detta slagg är klart gult eller orange till färgen, och medan det håller på att elimineras på detta sätt, missfärgar det ibland huden. När en sådan missfärgning sker, sedan man druckit morotssaft, är den ett tecken på att levern får en välbehövlig rengöring.”
(Norman Walkeri boken ”Råsaft-terapi”)

Bättre syn med morötter

Nardia Boyer, en yrkesmusiker från Mountain View i Kalifornien, skriver:

Jag blev verkligen förbluffad över hur mycket min syn förbättrades efter att jag följt åttaveckorsprogrammet. Vecka två föreslog du att man skulle ta ett karotentillskott. Jag drack färskpressad morotssaft i stället. På en vecka blev jag av med mina synbesvär som plågat mig i tre eller fyra år. Jag blev så häpen att jag berättade de goda nyheterna för min ögonläkare, som efter det har läst din bok.

Jag är harpist till yrket och mitt problem var att jag brukade se dubbla strängar efter att ha spelat en stund, särskilt om ljuset var lite dåligt. Jag fick mina första glasögon för fyra år sedan, då jag var fyrtiosex. När jag vid ett tillfälle i somras spelade på ett bröllop tog jag av mig glasögonen för att se när prästen signalerade till mig. Jag kastade en blick på noterna – och jag såg helt klart! Jag var helt förbluffad över att ha blivit av med mina synproblem. Jag spelade resten av dagen och kvällen, i rätt så svag belysning, utan glasögon. Och det har jag fortsatt med sedan dess.”
(Andrew Weil i boken ”Dr Weils 8-veckors program för bättre hälsa”)

”Morötter har fått rykte om sig som bevarare av synen tack vare sin höga halt av vitamin A. När betakaroten omvandlas till vitamin A i kroppen, bildar den ett ögonpigment, kallat rodopsin, som gör det möjligt för dig att se i svagt ljus. Och betakarotenets antioxidativa effekter ger också skydd mot grå starr och fläckdegeneration, den främsta orsaken till synförlust hos äldre personer.” (Katharine Colton i boken ”Ät rätt lev längre”)

”En enda rå morot på 100 g innehåller 10 mg av betakaroten. Högt betakarotenintag har visat sig minska cancerfrekvensen när det gäller urinblåsa, livmodershals, struphuvud och matstrupe med upp till 50 procent och reducera frekvensen av bröstcancer i klimakteriet med 20 procent. Morotskonsumtion har också visat sig reducera frekvensen av lungcancer.

Tills helt nyligen trodde forskarna att det enbart berodde på betakarotenet att personer som åt morötter var mindre utsatta för vissa cancersjukdomar. De räknade därför ut att man genom att placera betakarotenet i ett piller skulle kunna uppnå samma effekt. Det visade sig emellertid inte vara fallet – till vitamintillverkarnas stora besvikelse.

Nu arbetar forskarna med teorin att även andra ämnen i morötter kan spela en viktig roll. En av de främsta kandidaterna är alfakaroten, en mindre känd antioxidant som det finns massor av i morötter. En studie fann att lungcancer förekom oftare hos män med lågt intag av alfakaroten.”
(Katharine Colton i boken ”Ät rätt lev längre”)

”Morot innehåller kalciumantagonister, vilket är ämnen som delvis blockerar upptaget av kalcium i glattmuskelceller, framför allt i hjärt-kärlsystemet. Detta leder bl a till sänkt blodtryck genom en perifer kärlvidgande och hjärtdämpande effekt, också en minskad risk för oregelbunden hjärtverksamhet (förmaksflimmer), samt en förbättring vid angina pectoris genom en minskad syreförbrukning i hjärtmuskulaturen och utvidgning av hjärtats kranskärl.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”)




Palsternacka: (uppbyggande, kramplösande, ger enligt mig en mycket god smak på råsaftblandningen)

”Palsternackans innehåll av kisel stärker huden och all bindväv.” (Sarah Merson i boken “Mat som håller dig ung”)

”Denna saft har en mycket låg halt av kalcium och en ännu mycket lägre av natrium, men den är rik på kalium, fosfor, svavel, kisel och klor. På grund av den låga kalcium-natrium-halten, är palsternackan inte lika mångsidigt användbar som en del av de andra rotfrukterna, men det terapeutiska värdet av saft gjord på blast och rot placerar den ändå högt upp på listan över våra hälsoråsafter.

Den höga halten av kisel-svavel är mycket bra mot sköra naglar. Fosfor-klor-halten är särskilt nyttig för lungorna och bronkerna, vilket gör saften till en utmärkt näring vid tuberkulos och lunginflammation.

Den höga kaliumhalten är av så stort värde för hjärnan, att saften med gott resultat använts mot mentala störningar av många slag.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

Rik på: Niacin, B-vitaminer, folat och C-vitamin. Nyttiga egenskaper: Vätskedrivande, renar lever och gallblåsa.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

”Palsternacka innehåller en mängd näringsämnen som erkänts för sina ungdomsbevarande effekter.

Palsternackan är en värdefull källa till kalium, B-vitaminer, E-vitamin, spårämnen som kisel och även fibrer. Kalium reducerar högt blodtryck medan folsyra är anticancerogen. E-vitamin har utnämnts till ”ungdomskälla” på grund av de hjärtskyddande egenskaperna och förmågan att förebygga skador i huden efter solexponering. Palsternackans innehåll av kisel stärker huden och all bindväv.”
(Sarah Merson i boken ”Mat som håller dig ung”)

Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf och Ingrid Holmberg skriver i boken ”Vilda växter”: ”Palsternackan är sedan länge förknippad med sin förmåga att stimulera matsmältningen samt verka kramplösande och lugnande. Det verkar vara summan av de olika aktiva ämnena som här gör nytta.”

De skriver även: ”Senare års forskning har lett till att man ur palsternackans frukter, som innehåller specifika bioaktiva ämnen, kan producera effektiva läkemedel som till exempel pastinatsin – som främst verkar kramplösande – och beroksan, som påverkar fotosensibiliseringen i huden och stimulerar bildningen av pigmentet melanin i huden. Beroksan används idag vid psoriasis, vitiligo och alopeci.”




Plommon: (stimulerar tarmperistaltiken, allmänt välgörande)

”PLOMMONSAFTEN är välkänd för sina laxativa egenskaper. Den är rik på järn, fosfor, kalium, kalcium, natrium och magnesium, vilket allt är nödvändigt för det uppväxande släktet. Det är en uppfriskande och allmänt välgörande saft.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Plommon stärker ditt immunförsvar, men är ännu mer kända för att lindra förstoppning. Plommon innehåller rikligt med C-vitamin och kalium.” (Marlene Gustawson i boken ”Grönare, vildare, smartare”)




Potatis: (basbildande, mycket bra vid magsår/-katarr, välgörande vid reumatiska besvär)

”Den råa potatisen innehåller lättsmälta, naturliga sockerarter, som vid kokning förvandlats till stärkelse.

Rå potatissaft har visat sig mycket välgörande mot hudåkommor. Dess renande verkan beror på den höga halten av kalium, svavel, fosfor och klor. Dessa ämnen är emellertid av värde endast när potatisen är rå, i vilket fall de består av levande ”organiska” atomer.

Eftersom rå potatis inte smakar särskilt gott, kan man i stället göra råsaft av den och blanda denna med annan råsaft – till stor fördel för hela organismen. Diabetiker har också nytta av att dricka den.

Potatissaft blandad med morots- och sellerisaft är välgörande för dem, som har besvär med magsaften eller lider av nerv- och muskelstörningar, såsom gikt och ischias. En halv liter av denna blandsaft om dagen tillsammans med en halv liter morots-, rödbets- och gurksaft har ofta helt kunnat lindra dessa besvär på en förvånansvärt kort tid, förutsatt att kött, fisk och stärkelserik kost ströks från matsedeln.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Potatis är världens bästa gröda – enkel men lätt att variera – och har länge använts inom folkmedicinen. Potatisen innehåller flera olika kolhydrater som bidrar till att hålla blodsockernivån uppe och ge ett energitillskott. Den är också rik på C-vitamin, som stärker immunförsvaret. På grund av kaliuminnehållet kan den bidra till att dämpa högt blodtryck.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”När det gäller sår, uppnår man som bekant märkliga läkningsresultat med rå potatissaft. Likaså har sådan saft gynnsam inverkan vid reumatism och artrit och även när störningar till följd av leversjukdom förekommer i tjocktarmen, framför allt diarré och slemhinneinflammation. Genom nypressad morotssaft kan smaken på potatissaft avsevärt förbättras.” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)




Päron: (basbildande, slemlösande, renande)

”Päronsaft är rik på alkaliska element och har stort värde, emedan den verkar allmänt renande på systemet. Den har god urindrivande verkan.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Rik på: Kalium, betakaroten, C-vitamin. Nyttiga egenskaper: Bra för diabetiker och för viktkontroll, eftersom päron ger en långsam stegring av blodsockerhalten. Idealiska för barn som håller på att avvänjas, eftersom päron sällan orsakar allergiska reaktioner.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

”Päron är härlig föda, angenäm för gommen och nyttig för tarmhygienen.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”)




Rödbeta: (gall- och leverstimulerande, blodrenande, njurstärkande, bra för hjärtat)

”Fastän rödbetan inte innehåller någon större mängd järn, är den i alla fall så beskaffad att den ger utmärkt näring åt de röda blodkropparna. Den största fördelen med rödbetans kemiska sammansättning är att dess mineralämnen till mer än 50 % består av natrium, medan endast 5 % utgörs av kalcium. Detta är värdefullt, emedan saften därigenom har förmåga att hålla kalcium i löst tillstånd, i synnerhet på sådana ställen, där oorganiskt kalcium fått hopa sig och bildat avlagringar i systemet. Resultatet har då blivit styvnad i kärlväggarna som vid åderförkalkning eller tjockt blod, vilket i sin tur orsakar högt blodtryck och andra former av hjärtbesvär.

De 20 % kalium, som ingår i saften, tjänar som näring vid kroppens alla fysiologiska funktioner, medan en klorhalt av 8 % har en utmärkt renande inverkan på levern, njurarna och gallblåsan och även stimulerar lymfans funktioner i hela kroppen.

Blandad morots- och rödbetssaft innehåller dels en stor andel fosfor och svavel och dels kalium och andra alkaliska element, vilka, tillsammans med den rika förekomsten av A-vitamin, ger en dryck, som kanske är den bästa man kan få för att bygga upp blodet och i synnerhet de röda blodkropparna.”
(Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Om den tas enbart, gör man klokt i att inte ta mycket mer än ett vinglas åt gången, emedan större doser lätt kan orsaka illamående.

Om vi tillsätter morots- och gurksaft till rödbetssaften, får vi en underbar sammansättning, som ger näring åt levern, gallblåsan och njurarna. Blandningen är också utmärkt bra för lymfströmmen i hela systemet.”
(Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Det som blev ögonöppnaren för mig var den pensionerade läkaren och forskaren Olle Haglunds rödbetsjuice.

Den förvandlade mig på några dagar till en 56-åring i en 21-årings kropp.

I alla fall om man ska döma efter mina artärers biologiska ålder.

Jag tar gärna fasta på den engelske vetenskapsmannen Thomas Sydenham som på 1600-talet myntade det bevingade uttrycket: ”En man är lika gammal som sina artärer.” Thomas Sydenham är inte vem som helst. Han brukar kallas den brittiska läkekonstens fader.

Det var också Olle Haglund som introducerade mig till tekniken för att fastställa artärernas ålder. Han har sedan flera år en mätutrustning, en så kallad arteriograf, som mäter artärstelhet. Forskare brukar använda sådana men vanliga vårdcentraler har sällan råd.

I takt med att vi åldras stelnar våra blodkärl. Om det sker inifrån kallas det åderförkalkning. Om det sker i muskelskiktet runt kärlen så kallas det artärstelhet. Det är en osynlig åkomma som utan förvarning kan bidra till stroke och hjärtinfarkt. Tillståndet drivs på av inflammation i den fettvävnad som omger kärlen. Alltså just av sådan kronisk inflammation som tar sin början i tarmen.

Hälften av alla svenskar dör i hjärt- och kärlsjukdomar och artärstelhet är ett förstadium till högt blodtryck, men även till stroke och demens.

Kärlstelhet går att mäta genom att skicka ned pulsvågor i stora kroppspulsådern – aorta. Och det går också att behandla genom att lägga om kosten.

Olle Haglund har
 i flera år experimenterat med rödbetsjuice på sina patienter och kommit fram till smått häpnadsväckande resultat.

En pensionerad professor som fick dricka rödbetsjuice berättade för mig att han minskade sina artärers ålder med 42 år. Då hade han samtidigt slutat med socker och vitt bröd.

Själv kunde jag alltså efter några dagars juicedrickande notera en föryngring av min aorta på smått magiska 35 år. Även jag höll ned på socker och vitt bröd och åt medelhavsinspirerad mat.

En medelålders kvinna som, trots regelbunden motion och normalvikt, inledningsvis hade en 85-årings kärl, lyckades komma ned till värdet för en 30-åring genom att ändra sin kost.

Senare fick jag kontakt med flera andra patienter som också dramatiskt lyckats sänka sin artärålder. En vältränad 63-åring kom till slut ned i referensvärdet för en 25-åring.

Teorin bakom är urgammal. Nitroglycerin har använts mot kärlkramp sedan 1867 och 1998 gick Nobelpriset till forskare som kunde visa att effekten beror på att gasen kväveoxid, som mjukar upp kärlen, bildas i kärlväggen.

Sedan dess har bland annat svenska forskare vid Karolinska institutet upptäckt att nitratrika grönsaker sänker blodtrycket i nivå med mediciner, och att bakteriefloran i både munnen och tarmen spelar en viktig roll för den positiva effekten. Se upp med antibakteriella munsköljmedel alltså!

Genom att äta nitratrika bladgrönsaker som ruccola, spenat, mangold och nässlor, alltså precis det som våra förfäder alltid gjort, kan vi stimulera blodkärlens funktion. Faktum är att gröna bladgrönsaker jämt och ständigt sticker ut som nyttiga i alla möjliga forskningsstudier.

Den nitratkälla som är allra mest och bäst utforskad är ändå rödbetor. De innehåller också mycket antioxidanter – de kallas betalainer – som behövs för att det ska bildas kväveoxid.

Det är anledningen till att rödbetsjuice används flitigt av cyklister och skidåkare som vill höja prestationen. När nitraterna i rödbetan omvandlas till kväveoxid blir blodkärlen mjukare och vidgas och det gör att kroppen behöver mindre syre för att fungera.

En naturlig form av dopning, kan man säga.

Eftersom kväve öppnar upp de allra finaste kärlen resulterade den Nobelprisbelönade upptäckten snabbt i ett antal potenshöjande medel. Suck. Dopning och sex är tydligen det som driver utvecklingen framåt, inte att kunskapen också kan rädda liv.

Men nitrater piggar upp på fler sätt än så. År 2015 kunde forskare rapportera att nitratrika grönsaker skyddar tarmslemhinnan och förebygger inflammation i tarmen. Nitrat fungerar helt enkelt som effektiv gödning för en sund tarmflora, så kanske är detta en av hemligheterna bakom att gröna bladgrönsaker är så bra för oss.

Häromåret rapporterades också att rödbetsjuice bidrar till att hjärnan fungerar bättre genom att underlätta blodflödet och syresättningen i hjärnans fint förgrenade kärl. Framför allt tycks nitrat kunna bidra till förbättrade beslutsfunktioner, som att inte bli stressad i valsituationer. Det är något som ofta förknippas med hyperaktivitet och ADHD.”
(Henrik Ennart i boken ”Happy food”)




Stjälkselleri: (gallstimulerande, basbildande, kramplösande, nervlugnande)

”Många som är allergiska mot björk- och gråbopollen är korsallergiska mot just selleri. Så var försiktig om du tillhör den gruppen!” (Karin Björkegren Jones i boken ”Balans”)

“Sellerin är släkt med persiljan och har sina rötter i 1500-talets Italien. Sellerin kan stimulera njurarna och bidra till att spola rent systemet.

Sellerin gör nytta genom att hjälpa till med att avlägsna slaggprodukter via urinen och fungerar därmed som ett avgiftningsmedel. Den är antiinflammatorisk, rensar bort urinsyran från ömmande leder och är ett välkänt botemedel mot gikt och reumatism. Sellerin har antiseptisk verkan i urinvägarna, kan bidra till att sänka blodtrycket och anses förebygga cancer.”
(Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”Selleri är även utmärkt till kroppens avgiftningsprocesser, däribland reningen av levern, vilket bidrar till att behålla hudens ungdomliga utseende.” (Sarah Merson i boken ”Mat som håller dig ung”)

”Sellerisaft är en av de safter, som är rikast på natrium och klor. Under heta dagar tycker jag om att dricka ett eller ett par glas ren sellerisaft, och sedan besväras jag ej av värme, ty jag har försett kroppen med tillräckligt mycket organiska salter för att blodet skall kunna hålla kroppstemperaturen i balans.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

Marlene Gustawson skriver i boken ”Gröna juicer & smoothies”: ”Stjälksellerin anses vara basbildande och innehåller B-vitamin och höga halter av kalcium, kalium och magnesium. Den kan stödja njurarna, användas vid reumatiska besvär och förhindra förstoppning.”

Hon fortsätter: ”Stjälkselleri stärker immunförsvaret och hjälper vid förkylningssymtom.”

Hon skriver även: ”Stjälkseller innehåller bitterämnen som stärker matsmältningen och ”sätter fart” på både galla och lever.”

Avslutningsvis skriver hon: ”Stjälkselleri innehåller flera viktiga vitaminer, som vitamin B1, B2, B6 och C.”

”Vad slutligen sellerisaften beträffar, är den ett nervtonikum och verkar därför lugnande och rogivande och bidrar till att ge en rofylld sömn.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

”Utmärkt för att rensa bort urinsyra från matsmältningssystemet. Bra för personer med gikt eller urinvägsinfektion. Kan bidra till att minska inflammation hos personer som har inflammatoriska ledbesvär.” (Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

Sellerisaft
Starkt utsöndrande, renande. Har en god verkan på lever och galla. Särskilt bra för sockersjuka.”
(Ebba Waerland i boken ”Hälsokost till vardag och fest”)

”Sellerijuice anses också ha en fantastisk effekt på akne och uppsvälld mage, ge mental klarhet, stabilisera humöret och matsmältningen, främja viktminskning samt motverka eksem, blodsockerproblem, högt blodtryck, förstoppning, artrit, allergier, bihålebesvär, psoriasis och otaliga andra åkommor.” (Melissa Petitto i boken ”Boken om selleri”)

Stjälkselleri är basbildande och rekommenderas vid översyrning. Råa stjälkar är en av de bästa källorna till organiskt kalcium. Rekommenderas vid njurbesvär, artrit, reumatism, förstoppning, katarr, paradentos, diabetes och ödem.” (Gunilla Boman i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)

”Selleri påskyndar utsöndringen av urinsyra, vilket är till god hjälp vid en rad ledgångssjukdomar, speciellt gikt.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”)

Selleri i form av färsk sellerijuice innehåller väldigt få kalorier och stimulerar hypofysen, som reglerar kroppens energikonsumtion. Den är också rik på selen, ett spårämne som behövs för att påverka sköldkörteln att öka metabolismen.” (Sarah Owen i boken ”Juicer som håller dig frisk”)

”Selleri innehåller kumariner, substanser som bidrar till att hindra fria radikaler från att skada celler och förbättrar de vita blodkropparnas aktivitet i immunförsvaret. Andra substanser i selleri sägs hämma tumörtillväxt.” (Sarah Owen i boken ”Juicer som håller dig frisk”)




Vindruvor: (kraftigt renande, blodbildande, välj alltid ekologiska vindruvor eftersom de är den mest besprutade växten!)

Norman Walker skriver i boken ”Råsafter”: ”DRUVSAFT har i färskt och ojäst tillstånd en mycket värdefull renande verkan.

Bland de egenskaper som gör denna saft så värdefull, är dess höga halt av kalium och järn, som har en renande och närande inverkan på blodet. Den är också mycket nyttig på så sätt att den bryter ned sjuka vävnader i systemet och eliminerar det överskott på urinsyra, som uppstår vid nedbrytningen av dessa vävnader eller som uppstått till följd av köttdiet. Druvsaften bidrar också till att stimulera avsöndringen av matsmältningsvätskor. Särskilt blå och röda druvor är rika på P-vitamin, som förebygger skörhet i kärlväggarna och stärker motståndskraften mot blödningar. Druvkurer har varit till god hjälp mot många sjukdomar.”


Han skriver vidare: ”På grund av de blå och röda druvornas mångfaldiga närings- och läkevärde har de använts vid talrika sjukdomar.

Sockerhalten i söta druvor varierar mellan 40 och 20 %, hälften druvsocker och hälften fruktsocker. Dessa sockerarter är idealiska näringsämnen vid olika svaghetstillstånd hos matsmältningsorganen och vid bristande ämnesomsättning i cellerna, som råder vid bl.a. blodbrist. Druvsaften har visat sig verksam vid återbildning av röda blodkroppar, och hemoglobinvärdet ökar.

Druvsaften innehåller en mängd näringsämnen, som samtidigt är läkemedel. De röda och blå druvorna tillhör de mest järnrika frukterna. De innehåller också fosfor och spår av koppar samt följande vitaminer: Provitamin A, Vitamin B1 (Aneurin), B2 (laktoflavin) och C-vitamin, det senare endast i ringa mängd. Vindruvornas fruktsyror är bakteriedödande och tarmsanerande, och basöverskottet motverkar en tendens till syraöverskott och höjer kroppens alkaliereserv.”


”Druvan innehåller mycket antioxidanter och druvans innehåll av kalium kan sänka ett för högt blodtryck.” (Marlene Gustawson i boken ”Gröna juicer & smoothies”)




Äpple: (mycket gynnsamt mot njur- och gallstenar, ”bra för magen”)

”Äppelsaften på morgonen hjälper till att reglera kroppsfunktionerna, den främjar peristaltiken i tarmarna och verkar vitaliserande på hela systemet.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

Norman Walker skriver i boken ”Råsafter”: ”Äppelsaft är till stor hjälp vid matsmältningen, och om den tas på fastande mage bidrar den också till att stimulera verksamheten i den nedre delen av tarmen. Saften skall givetvis göras på mogna färska äpplen.”

Han skriver vidare: ”Saften är mycket välgörande vid feber och inflammationer. Den är uppfriskande i sommarvärme och god att dricka även under svalare dagar.”

Rik på: Betakaroten, folsyra, C-vitamin, kalcium, magnesium, fosfor, kalium, pektin. Även: Koppar, zink och vitaminerna B1, B2, B3, B6 och E. Nyttiga egenskaper: En läcker, söt juice som utgör en bra bas. En idealisk antioxidant, bra för rening och matsmältningssystemet. Stärker immunsystemet.”
(Charmaine Yabsley & Amanda Cross i boken ”Drick för hälsa”)

”Äppeljuice har visat sig döda smittsamma virus.” (Gunilla Boman i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)
(RUBEN ANDERSSON)