Äta djur

Här kan du läsa om många olika konsekvenser som blir följden om man äter animalier.

Läs även Dödsmedel, Fisk, Köttätande, Själsliga konsekvenser av köttätande och Ägg

Klicka på länkarna nedan för att välja ämne.

 

Animalier är förödande för hjärtat!

”De som åt mer kött under graviditeten födde barn som fick högre blodtryck som vuxna.”
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)


”Eftersom en del personer som hade följt Atkins diet drabbades av hjärt-kärlsjukdomar kom den att kallas passet till infarkten.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken “Jag äter – och förblir smal”)


”Gör en måltid någon skillnad?
Faktum är att våra blodkärl blir lite sjukare direkt efter en enstaka ohälsosam måltid, även om vi inte känner av det. Forskare har visat att om du äter en måltid centrerar kring feta animalier så stelnar dina blodkärl och blir mer inflammerade och våra blodfetter och andra ogynnsamma markörer stiger inom bara en timme. Stelare och mer inflammerade blodkärl minskar blodflödet i kroppen vilket försämrar hela kroppens funktion och tillsammans med högre blodfetter ökar det risken för framtida kärlsjukdom.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”Animaliska produkter ändrar tarmfloran till bakterier som bildar bland annat svavelväte, ammoniak, aminer och fenoler i tarmen. Dessa ökar inflammation i tarmen och vidare i resten av kroppen, inklusive våra blodkärl. Dessa bakterier bildar även hormoner som anses ha betydelse för utveckling av hjärt-kärlsjukdom. Kött innehåller även bakterietoxiner vilket ytterligare ökar inflammation. En relativt ny kunskap är ämnet TMAO som ökar risk för kärlsjukdom. Detta bildas av karnitin och kolin som finns i kött och ägg. Bildningen sker i vår tarm och förutsätter att vi ätit animalier en tid eftersom det ökar mängden bakterier som bildar TMAO.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”Jämför man husmanskosten med färsk, rå vegetarisk föda så ökar husmanskosten förekomsten av våra s.k. civilisationssjukdomar, t.ex. allergier, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och cancer.”
(RAIMO HEINO i boken ”Nya naturläkarboken”)


”Den västerländska kosten med för lite frukt och grönsaker och hög konsumtion av animaliska produkter kan orsaka en lätt metabol acidos med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)


”Exempelvis sjönk dödligheten i hjärtattack markant i Danmark, Holland och andra ockuperade länder i Västeuropa under andra världskriget, när populära matvaror rika på mättat fett – särskilt smör, ost och kött – blev sällsynta eller inte alls gick att få tag på. När de här varorna efter kriget åter dock upp på borden, ökade dödligheten i hjärtattack till den tidigare nivån.”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Recent studies have linked egg consumption with an increase in arterial plaque. Researchers found that three eggs per week significantly increased arterial plaque formation in carotid arteries, which in turn elevated the risk for hypertension, stroke, and heart attack.”
(CYRUS KHAMBATTA och ROBBY BARBARO i boken ”Mastering diabetes”)


“A large-scale example of how diet plays a profound role in cardiovascular disease occurred in the 1940s when the Germans invaded and occupied Norway and confiscated all of the livestock and other farm animals to feed their own troops. The people of Norway were forced to eat a plant-based diet. After the Germans arrived, the Norwegian death rate, due to heart attack and stroke, began to decline drastically. Once the hostility ended in 1945 and through the next decade, when meat and dairy were again available, the rate surged to what it had been prior to the war. This analysis proves that eating a plant-based diet prevents heart disease and stroke, and the more farm animals you eat, the more increased risk you have of getting these diseases.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


“A permanent reversal of heart disease and arteriosclerosis, as Dean Ornish, M.D., achieved by having heart patients adopt plant-based diets, exercise, and learn to reduce stress, is considered more radical even than having one’s body repeatedly stabbed, sawed, mutilated, drugged, and potentially killed. Perhaps it is actually more radical, for in a herding culture, nothing is more subversive to the established order of exploitation and privilege than consciously refusing to participate in buying and eating the animal foods that define the culture.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Cardiovascular disease is significantly higher in meat eaters. In 1961 the AMA stated that 97 percent of heart disease would be eliminated if people gave up eating meat and ate a vegetarian diet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


“A recent study by Richard Fleming, M.D., published in the peer-reviewed journal Angiology, examined blood flow to the heart in those who followed a high protein diet or who followed a low-fat, whole foods diet. After a year, blood flow to the heart became measurably worse in those on a high protein diet but improved significantly in those on a low-fat, whole foods diet.”
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


“It is my experience with hundreds of heart disease patients that eliminating animal proteins from their diet has helped restore normal heart functions, sometimes within a matter of six weeks. I, therefore, have come to the conclusion that eating a high protein diet, which is among the most acid-forming diets anyone can eat, greatly upsets the apo ratio and induces an inflammatory response in the coronary arteries. Both factors go hand in hand and, as we now know, pose the greatest physical risks to the health of the heart.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Heart disease – no more!”)


”Every animal that is slaughtered for human consumption brings the pain of its death into your body. Think about it. The animal is killed with violence. That violence causes the animal to experience very intense pain as it dies. That pain remains in the meat even after you prepare and cook it. When you eat that meat, then you eat pain. That pain becomes lodged in your body, heart, and mind. That violence and pain which you consume will eat you also. It consumes you so that you must experience the same pain in your own life also.”
(SWAMI PRAKASANANDA SARASWATI)


”När vi äter stora mängder kött så ökar blodfetterna, blodådrorna täpps igen. Vi får högt blodtryck och dåligt hjärta – något som vi också kan ge i arv till våra barn och barnbarn. Genom vår kosthållning skapar vi alltså problem för kommande generationer.”
(FAN XIULAN i boken ”Hälsans tao”)


”50 gram extra charkuterier per dag ökar risken för hjärt-kärlsjukdom med 42 procent.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Epidemiologerna hade också kunnat konstatera att antalet fall av hjärt-kärlsjukdomar hade sjunkit betydligt under kriget, när det rådde ransonering på kött.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


“Women who consume large quantities of protein foods and/or smoke cigarettes are at risk of suffering a heart attack once their menstrual cycles become irregular or come to an end. The regular loss of menstrual blood practically protects a woman (before menopause) from accumulating dangerous amounts of protein in the body, as long as the reproductive system functions normally. This may explain why menstruating women before age 40 are generally not at risk of suffering a heart attack, whereas men of that age are. All the different blood values in women under 40 are lower than among men in the same age group. These include red blood cells, hemoglobin, Hemocrit, and the total amount of protein. Research has shown that men aged between 30 and 40 years are six times more likely to die from a heart attack than women of the same age. In fact, heart attacks among menstruating women are extremely rare.

Once a woman’s menstrual cycles subside, if she continues eating animal protein, the level of protein concentration in the blood begins to rise steadily. By the time she is about 50 years old, her risk of suffering a heart attack is nearly the same as it is for a man of the same age. The earlier the menopause begins, the greater the risk. Women whose ovaries have been removed before age 35 have a seven times greater risk of a heart attack than those who have yet to enter menopause.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Heart disease – no more!”)


”De flesta som provar på dessa fett- och proteinrika dieter gör det därför att de vill gå ner i vikt. Problemet är att man samtidigt utsätter kroppen för andra typer av risker och särskilt hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar. Studier visar till exempel att man inom ett år på Atkinsdieten minskar tillförseln av blod till hjärtat med 40%.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ”Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


”LCHF-kosten är enligt epidemiologiska studier kopplad till en högre förekomst av hjärt-kärlsjukdom och även till höga LDL-kolesterolvärden.”
(CHARLOTTE ERLANSON-ALBERTSSON i boken ”Äta för livet”)


”Anmärkningsvärt nog är ökningen av stresshormoner efter förlusten av en partner lägre än den höjning som kan uppstå på en kost med mycket kött.”
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)


Här kan ni läsa sanningen om hur det gick för Dr. Robert Atkins (Atkins-dietens skapare), som levde efter sina egna diet-övertygelser och avled vid endast 61 års ålder:

“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”
(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)

Atkins & LCHF

”De flesta som provar på dessa fett- och proteinrika dieter gör det därför att de vill gå ner i vikt. Problemet är att man samtidigt utsätter kroppen för andra typer av risker och särskilt hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar. Studier visar till exempel att man inom ett år på Atkinsdieten minskar tillförseln av blod till hjärtat med 40%.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ”Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


Här kan ni läsa sanningen om hur det gick för Dr. Robert Atkins (Atkins-dietens skapare), som levde efter sina egna diet-övertygelser och avled vid endast 61 års ålder:

“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”
(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)


”Smelling profits, many other doctors and authors put their own spin on the low-carb phenomenon and created their own books, diets, and products. Most prominent among them are Mary Dan and Michael Eades’ Protein Power (1995), Barry Sears’ Enter the Zone (1995), Peter D’Adamo’s Eat Right 4 Your Type (1997), Loren Cordain’s The Paleo Diet (2002), Arthur Agatson’s South Beach Diet (2005), and Eric Westman’s The New Atkins for a New You (2010). Like younger siblings struggling to stand out, these various authors and their supporters go to great lengths to distinguish their ”correct” diet from the others. The South Beach Diet prefers olive oil to butter and emphasizes leaner cuts of meat. Protein Power adds lots of water and nutritional supplementation to compensate for the low-carb diet’s inadequacies. Enter the Zone seemingly dismisses the low-carb idea by recommending “only” 30 percent protein but still relegates carbs to less than half your total calories. (That’s still low carb!) Even The Paleo Diet, despite its positive emphasis on whole foods, is just another version of the same low-carb, high-protein, high-fat idea. These spinoffs all occupy the same very thin slice of the human diet continuum. 

In addition to their carbophobia, these authors have two other things in common: no experience in scientific research and a vast fortune generated by the sales of their shakes, powders, extracts, oils, bars, and even chocolates, along with a second fortune amassed through licensing their trademarked seal of approval. 

The net effect of all this differentiation and marketing has been the normalization of low carb on a cultural level. Restaurants routinely offer low-carb menu options. It’s expected that someone watching their weight will bypass the dinner rolls. And whereas twenty years ago you would have raised an eyebrow (and a few concerns for your sanity) were you sit down to a meal of bacon, butter, and beef for the purpose of shedding pounds, these days that’s a perfectly normal approach to weight loss. When absurdities get repeated often enough, they start sounding like truth.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”The low-carb diet’s first major flaw is that it’s short term. Over the long term, low-carb diets don’t fulfill their promise to dieters, which is that the diet will help them reduce their weight and sustain the change. Observation studies of populations overwhelmingly show that high-protein, high-fat diets, which reflect the long-term consumption of animal-based and highly processed food products, are associated with more health problems, many of which are associated with obesity.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”While there’s a lot of overlap between a healthy body weight and overall health, they aren’t synonymous. You can lose a lot of weight by getting cancer, and you can keep it off by dying, but I don’t recommend that approach! Charitably, we could say that low-carb advocates are using weight loss as a Trojan Horse to get people to improve their diets and overall health – although there’s little evidence for this generous interpretation. As Atkins himself was both obese and quite ill from the known consequences of high-protein, high-fat diet at the time of his death, it’s clear that this community isn’t taking seriously the damning data on long-term health outcomes.

Two original research papers reveal more about the consequences of the Atkins Diet than any others because they were published by supporters of the Atkins Diet and were funded by the Atkins organization. In one paper, users of the Atkins Diet, when compared to control subjects of “low-fat” dieters (dieters who were getting ”only” 30 percent of their calories from fat), suffered more constipation (68 vs. 35 percent), more headaches (60 vs. 40 percent), more halitosis (38 vs. 8 percent), more muscle cramps (35 vs. 7 percent), more diarrhea (23 vs. 7 percent), more general weakness (25 vs. 8 percent), and more rashes (13 vs. 0 percent) – even those Atkins Diet users who were taking vitamin supplements. In the other paper, similar prevalences were seen for the Atkins dieters for constipation (63 percent), headaches (53 percent), and halitosis (51 percent). 

These Atkins Diet side effects are consistent, and the research is quite convincing. That is, when compared with the already poor Standard American Diet (SAD), which is high in fat and protein, the Atkins Diet, even higher in fat and protein, leads to far more negative health outcomes, even in the short term. 

So why do dieters still believe the low-carb hype? It has a lot to do with how convincing the low-carb movement’s arguments sound – even though those arguments are consistently contradicted by the science.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Köttindustrin bakom LCHF
Den populära LCHF-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna mot mer kött och fett. Flera studier som förespråkare av dieten hänvisat till är sponsrade av den amerikanska köttindustrin, visar en granskning av SR:s ”Ekot”.”
(TT, publicerat i METRO, Göteborg, 31 augusti 2011)


”Jag häpnar ständigt över vilken framgång som böcker som kommer med de mest fantastiska anspråk har. Författaren kan till exempel hävda att bacon och ägg är nyttigt för dem som har en speciell blodgrupp, och detta utan att någonsin ha genomfört eller ens ha åberopat en enda vetenskaplig undersökning till stöd för sina ogrundade teser, inte ens när de kan vara missledande och rentav skadliga.”
(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)


”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


“When people follow a high-fat, high-protein diet to lose weight, they may mortgage their health in the process. Having seen what a powerful difference changes in diet and lifestyle can make, I want to pull out what’s left of my hair to see the renewed interest in diets that may be harmful to your health. These diets are hazardous to your health. They were first  popularized by an undertaker in the 1800s – maybe he needed more business. 

For example, a recent study by Richard Fleming, M.D., published  in the peer-reviewed journal Angiology, examined blood flow to the heart in those who followed a high protein diet or who followed a low-fat, whole foods diet. After a year, blood flow to the heart became measurably worse in those on a high protein diet but improved significantly in those on a low-fat, whole foods diet. This is not surprising, since studies have shown that even a single high-fat meal can impair blood flow. To the best of my knowledge, none of the high-protein diet authors has ever published any studies in any peer-reviewed journals documenting that their approach can help people lose weight safely and keep it off. In contrast, my colleagues and I at the non-profit Preventive Medicine Research Institute have. 

Telling people that pork rinds and sausages are good for you is a great way to sell books, but it is irresponsible and dangerous for those who follow their advice. I would like to be able to tell you that these are health foods, but they’re not.”
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


“There is a large body of scientific evidence from epidemiological studies, animal research, and randomized controlled trials in humans showing that high protein foods, particularly excessive animal protein, dramatically increase the risk of breast cancer, prostate cancer, heart disease, and many other illnesses. In the short run, they may also cause kidney problems, loss of calcium in the bones, and an unhealthy metabolic state called ketosis in many people. The American Dietetic Association recently condemned high-protein diets as being dangerous, “a nightmare of a diet.””
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


”Det har visat sig i många studier att de som försöker gå ner i vikt på en högproteindiet med mycket kött mår sämre psykiskt och känner sig mer irriterade och deprimerade än de som bantar flera veckor på en vegodiet.”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Perhaps the most telling report on the low-carb diet and health is the recent summary of 17 studies published in January 2013 involvoing 272,216 subjects, in which a low-carb diet showed a statistically significant 31 percent increase in total deaths.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Low-carb advocates have succeeded in winning over a substantial segment of the market for about four decades now. In part, they have done so because their message is one that many people want to hear: good things about their bad habits.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Protein i alltför stora mängder deponeras också i kroppen men inte i fettdepåerna utan i kapillärerna, de finaste blodkärlen. Mycket protein bryts också ner och bildas vid cellernas sönderfall och det är njurarnas uppgift att föra ut de sura förbränningsprodukter som proteinet bildar. Det avfall som njurarna inte mäktar föra ut lagras i bindväven i kroppen. Protein i övermått ger alltså upphov till en dubbel upplagring. Det drabbar i första hand personer med hög köttkonsumtion.”
(ARNE ALGARD i boken “Sköt om dig”)


”LCHF-kosten är enligt epidemiologiska studier kopplad till en högre förekomst av hjärt-kärlsjukdom och även till höga LDL-kolesterolvärden.”
(CHARLOTTE ERLANSON-ALBERTSSON i boken ”Äta för livet”)


”The most egregious case of bias and muzzling I’ve witnessed on the part of a scientific journal revolved around a deeply flawed study that purportedly proved that the dangerous Atkins Diet was more effective in helping overweight and obese women lose weight than three other diets, including Dr. Dean Ornish’s low-fat diet. The study was published in JAMA in March 2007, despite the article grossly misrepresenting the study’s results. One example: the authors claimed that their subjects on the Ornish diet were limited to 10 percent fat, as the diet recommends. But a careful review of the data table showed that over twelve months, participants supposedly on the Ornish plan actually consumed about 29 percent of their calories in fat. Yet the authors insisted that they had performed a fair comparison. In that deception they were aided by the JAMA Letters section editor, Dr. Robert Golub, who refused to publish a single critique calling attention to the study’s very serious shortcomings, including commentaries submitted independently by Dr. Ornish himself, Dr. John McDougall, Dr. Caldwell Esselstyn, and myself. After JAMA ignored these submissions, I wrote to Dr. Golub, complaining about his journal’s antiscientific actions, and urging him to publish at least one informed critique of his flawed study. His reply? A pithy: 

Dear Prof. Campbell,
Your letter has been rejected, and we will not engage in further e-mail correspondence about it. 

Dr. Golub should have been dismissed forthwith from his position with a reprimand. This is a lack of integrity of the highest order. But in the current system of medical publishing, it’s just business as usual. After all, the Atkins Foundation is more than a diet; it’s the propaganda arm of a billion-dollar business. They call the tune, in the form of funding grants totaling millions of dollars per year, and the doctors and researchers who don’t mind prostituting their professional credibility dance merrily across the pages of the most trusted medical publications in the world.”
(T. COLIN CAMPBELL i  boken “Whole”)

Fotnot 1: ”JAMA” = Journal of the American Medical Association.

Fotnot 2: Dean Ornish är världens mest framgångsrikaste hjärtläkare och Caldwell Esselstyn är den näst mest framgångsrikaste hjärtläkaren i världen – baserat på uppföljningar/studier av de otroligt låga statistiska återfallen av deras behandlingsmetoder vid hjärtproblem för deras patienter med hjärt-kärl-sjukdomar! Dean Ornish behandlingsmetod innefattar bl a: vegetarisk (NÄSTAN vegan) diet, meditation, sund vardagsmotion och gruppstöd – se The Ornish program för mer information.

Läs även Kolhydrater och Köttindustrin

Att äta kött

Känner du till att när du äter någon som helst köttprodukt så integreras djurets känslor och medvetenhet i din kropp, i dina celler och till och med i ditt DNA? Detta är något som jag själv och många andra känt till i många år vilket givetvis är en av de största anledningarna till att vi slutat äta kött. Detta fenomen har också påtalats genom historien av ”visa män” och ”kloka gummor”. Man har känt till att det påverkar oss på ett djupare plan och det har oftast funnits andliga perspektiv bakom. Det har dock ansetts som ”ovetenskapligt”, ”löjligt” och framförallt som ”flummigt” av den stora allmänheten. Det är givetvis inte lätt att ”ta till sig” sådana insikter om man är skeptisk till det perspektivet och/eller synsättet till att börja med. 

Det finns faktiskt vetenskapliga bevis för våra insikter! Nedanstående text är hämtad från Dr. RICH ANDERSONs bok ”Cleanse & purify thyself book one: cleansing”:

”The academic world is researching consciousness and has learned some very interesting things. For instance, scientist found a way to train worms. After training worms to perform feats that untrained worms were unable to exhibit, they ground the trained worms and fed them to the untrained worms. Within a short time, the untrained worms were able to perform the same feats that the trained worms had performed without being trained! Apparently they absorbed the consciousness of the trained worms through cannibalization. 

In another study, scientist experimented with rats. Laboratory rats were trained to behave counter to their natural instinct and react fearfully to a darkened box and prefer entering a lighted one. After the rats were fully trained they were killed and RNA molecules were extracted from their brains. This RNA was then injected into the stomach of untrained rats and these untrained rats responded exactly like the trained rats. 

It is common for people who take a donor organ to report the same feelings that the donor reportedly commonly felt. Some people experience very strong emotions and desires previously unknown to the donor recipient, such as the woman who suddenly craved fast food after receiving a heart transplant. It turns out that the donor loved fast foods. 

It is becoming readily apparent that animals and humans acquire the consciousness of whatever is within that which they eat. If we eat an animal, we actually absorb a portion of the animal´s consciousness and it becomes one with our own. We take on the animal’s fear, anger, resentment, and other feelings. This may explain why meat-eating countries tend to express more violence and crime. The old saying that we are what we eat is a significant and valid truth.”


”Every animal that is slaughtered for human consumption brings the pain of its death into your body. Think about it. The animal is killed with violence. That violence causes the animal to experience very intense pain as it dies. That pain remains in the meat even after you prepare and cook it. When you eat that meat, then you eat pain. That pain becomes lodged in your body, heart, and mind. That violence and pain which you consume will eat you also. It consumes you so that you must experience the same pain in your own life also.”
(SWAMI PRAKASANANDA SARASWATI)


”Slakt och slaktade djurs kroppar är för människan något i högsta grad naturvidrigt och motbjudande. Inga barn kan åse slakt, utan att ge uttryck åt fasa och vämjelse. Att döda djur för att äta dem strider mot människans medfödda instinkter och mot de etiska och estetiska grunddragen i hennes karaktär. Endast genom att bära våld på sin egen natur, har den vuxna människan med knivens, yxans, eldens, saltets och kryddornas tillhjälp kunnat göra sig till slaktare och köttätare.”
(ARE WAERLAND i boken ”Den stora livsharmonin”)


”Att ständigt tillföra främmande proteiner från andra djur i vår kropp vill jag jämföra med ”avstötningsproblemen” vid transplantationer av olika organ från en kropp till en annan. 

Dessa för vår kropp främmande ”djurproteiner” i födan som människan tillför i form av animaliska produkter ger kroppen en stor belastning som jag liknar vid ”avstötningsproblemen” i vår kropp.”
(JOSEF ÖSTLUND i boken ”Vegetarisk näringslära”)

Läs även Själsliga konsekvenser av köttätande

Bakterier i kött

”Research has shown that all meat eaters have worms and a high incidence of parasites in their intestines. This is hardly surprising given the fact that dead flesh (cadaver) is a favorite target for microorganisms of all sorts. A 1996 study by the United States Department of Agriculture (USDA) showed that nearly 80 percent of ground beef is contaminated with disease-causing microbes. The primary source of these bugs is feces. A study conducted by the University of Arizona found there are more fecal bacteria in the average kitchen sink than in the average toilet bowl. This would make eating your food on the toilet seat safer than eating it in the kitchen. The source of this biohazard is the meat you buy at the typical grocery store. 

The germs and parasites found in meat weaken the immune system and are the source of many diseases. In fact, most food poisonings today are related to meat-eating. During a mass outbreak near Glasgow, 16 out of over 200 infected people died from the consequences of eating E. coli contaminated meat. Frequent outbreaks are reported in Scotland and many other parts of the world. More than half a million Americans, most of them children, have been sickened by mutant fecal bacteria (E. coli) in meat. These germs are the leading cause of kidney failure among children in the United States. This fact alone should prompt every responsible parent from eating flesh foods. 

Not all parasites act so swiftly as E. coli though, most of them have long-term effects that are noticed only after many years of eating meat. The government and the food industry are trying to divert attention from the escalating problem of meat contamination by telling the consumer it is his own fault that these incidents happen. It is very obvious that they want to avoid hefty lawsuits, and bad-mouthing of the meat industry. They insist that dangerous bacterial outbreaks occur because the consumer does not cook the family’s meat long enough. It is now considered a crime to serve a rare hamburger. Even if you have not committed this ”crime,” any infection will be attributed to not washing your hands every time you touch a raw chicken or to letting the chicken touch your kitchen counter or any other food. The meat itself, they claim, is totally safe and meets the standard safety requirements imposed by the government; of course, this holds true only as you keep disinfecting your hands and your kitchen countertop. It evades all good reasoning to propose such a ”solution” to the 76 million cases of meat-borne illnesses a year, except to safeguard the vested interests of the government and the meat industry. If a particular imported food produced in China is found to be contaminated, even if it hasn’t actually killed anyone, it is immediately taken off the shelves of grocery stores. Yet, with all the research proving that, eat-consumption harms and kills millions of people each year, meat continues to be sold in all grocery stores. 

The new mutant bugs found in today’s meat are extremely deadly. For you to come down with Salmonella poisoning, you have to consume at least a million of these germs. But to become infected with one of the new mutant bugs, you need to ingest a measly five of them. In other words, a tiny particle of uncooked hamburger, making it from a kitchen utensil to your plate, is enough to kill you. Scientists have now identified more than a dozen food-borne pathogens with such deadly effects. The Center for Disease Control admits that we don’t know the bugs behind most food-related illnesses and deaths. 

Much of the germ-infestation of meat is caused by feeding farm animals foods that are unnatural to them. Cattle are now fed corn, which they are unable to digest, but it makes them fat very quickly. Cattle feed also contains chicken feces. The millions of pounds of chicken litter (feces, feathers and all) scraped off the floors of chicken houses are recycled as cattle feed. The cattle industry considers this ”good protein.” The other ingredients of cattle feed consist of ground-up parts of animals, such as deceased chickens, pigs and horses. According to the industry, giving the cattle natural, healthy feeds would be far too costly and so unnecessary. Who really cares what the meat is made of, as long as it looks like meat? 

Combined with hefty doses of growth hormones, a diet of corn special feeds shortens the duration of fattening up a steer for market a normal time period of 4-5 years to a mere 16 months. Of course, the unnatural diet makes the cows sick. Like their human consumers, they suffer from heartburn, liver disease, ulcers, diarrhea, pneumonia and other infections. To keep the cattle alive until the deadline for slaughter at the ”ripe old age” of 16 months, the cows need to be fed enormous doses of antibiotics. in the meantime, the microbes that respond to the massive biochemical assault of antibiotics, find ways to become immune to these drugs by mutating into resistant new strains. 

Those unfortunate cows that don’t drop dead prematurely due to all poisons fed to them during their short earthly existence, experience an undignified and gruesome end of life in the slaughterhouse or meat-packing plant. From there, the diseased, germ-infested meat ends up in your local grocery store, and a little later, on your dinner plate, if you so dare.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Timeless secrets of health & rejuvenation”)


”Men hur är det då i Sverige? Farliga bakterier förekommer väl knappast här? 

Tyvärr ser det inte alls så ljust ut som det oftast påstås. Superbakterien O157:H7 är numera spridd över hela världen och Sverige är faktiskt ett av de mest utsatta länderna. 

Bakterien kom hit 1996 och finns nu i en tiondel av alla landets 6 400 mjölbesättningar, där mellan 10 000 och 15 000 kor bär på den dödliga bakterien i mage eller tarm. Värst är läget i Halland där bakterien påträffats på nästan var fjärde mjölkgård. 

Men det är faktiskt värre än så. Andra sorters giftiga colibakterier har utvecklats i rask takt och för att försöka hålla ordning på dem säger experterna att alla ingår i gruppen VTEC (verocytotoxinbildande E.colibakterier). Två av dessa, O26 och O103, som båda orsakat mycket allvarliga utbrott med dödsfall bland människor i våra grannländer, är nu lika spridda som O157:H7 bland svenska nötkreatur. 

Det exakta antalet svenska mjölkgårdar där det finns giftiga colibakterier av något slag är inte känt, men det kan uppenbarligen röra sig om fler än tusen. Livsmedelsverket har i en rapport till EU 2008 nöjt sig med att rapportera att VTEC-stammar som kan vara farliga för människor »förekommer på en mycket stor andel av svenska gårdar som håller nötkreatur«. 

Om dyngan från smittade kor kommer i kontakt med köttet på slakteriet kan bakterien spridas vidare till människor. Den risken är inte försumbar, enligt en kartläggning som Livsmedelsverket gjorde 2007 på de stora slakterierna. Proverna visade att det fanns bakterier från avföring på två av tre slaktkroppar. Det starka giftet som utmärker VTEC-bakterier kunde spåras i 63 av 600 prover. Läs det igen. Giftet hittades på var tionde slaktkropp.”
(HENRIK ENNART & MATS-ERIC NILSSON i boken ”Döden i grytan”)


”Two of the biggest hazards in eating flesh meats are uric acid and putrefactive bacteria or manure germs. If the dead flesh of animals were eaten immediately after the animal is slaughtered it would be quite tough; thus the flesh meat is permitted to age from two to several weeks so that it becomes tender. What tenderizes the dead flesh (or meat)? It is tenderized by the putrefactive bacteria or manure germs. Note this statement by Dr. O.S. Parrett. ”Immediately after the death of an animal, the mucous lining of the intestines loses its protecting power and allows the manure germs to swarm through the other organs and tissues… In general, the meat-eating germs, or those which grow best on flesh, belong to the class of pathogenics, or disease-producing germs. This is recognized in the laboratory where the juices or extracts of meat are mainly used to culture the human pathogenics.””
(Dr. JAY HOFFMAN i boken ”Hunza”)


”Biochemically, when a frightened animal knows it’s going to be killed, a rush of adrenalin pulses through its body. After the kill, rigor mortis sets in, gases form, rot and putrefaction begin, and parasites have a feeding frenzy. Next it can be found on someone’s dinner plate – yummy!”
(SPICE WILLIAMS-CROSBY)


”Intet förorenar i högre grad människokroppen än den vanliga kött-, fisk-, och äggdieten med sina förruttnelsebaciller, sina stora mängder salt, skarpa kryddor och apokryfiska såser. All köttföda utgör »död föda» – en näring, varifrån livet flytt, till skillnad från »levande föda» i form av frukter och grönsaker. Den som förtär kött, äter »kadaver», fullt av alla de ämnesomsättningsprodukter och likgifter, som stagnerade i djurkroppen i det ögonblick djuret dödades. Härtill kommer att från och med det ögonblick djuret dödades, så började de allestädes närvarande förruttnelsebacillerna sitt förvandlingsarbete. Dessa strömma till i miljoner och utveckla sig hastigast i den döda cellvävnaden, vilken de genomdränka med sina avsöndringar (exkrementer). Så innehåller t. ex. ett enda gram biffstek 1.500.000 förruttnelsebaciller, ett gram svinkött 2.900.000, ett gram oxlever 31.000.000, ett gram hamburgerstek 75.000.000 och ett gram svinlever 94.500.000 förruttnelsebaciller. Värre ännu är det beställt med det lösa och vida lättare förruttnande fiskköttet, som per gram innehåller 120.000.000 förruttnelsebaciller. Men värst av allt är gamla ägg – och när äro icke ägg gamla? – som så snart hönan lämnat dem infekteras av biljoner hungriga förruttnelsebaciller, vilka just på grund av den rikedom av äggvita och närande beståndsdelar, som äggets vita och gula innehåller, rusa till, genomtränga det porösa skalet och föröka sig vilt, så ett ett några dagar gammalt ägg kan innehålla från 150 till 220 miljoner förruttnelsebaciller per gram. Intet bidrager därför i högre grad till kroppens hemfallenhet åt förkylningar och invasionen av sjukdomsalstrande mikrober än just kött-, fisk- och äggkosten. Förkylningsbaciller och förruttnelsebaciller trivas utmärkt väl samman. Hand i hand med köttkosten går alltid en hårdnackad förstoppning, som åstadkommer ständiga anhopningar av exkrementer i tjocktarmen och förvandlar detta livsviktiga organ till en kloak för upphopade avskräden, och dess nedersta del, ändtarmen, till en latrintrumma, i vars dynga det vimlar av förruttnelsebaciller och deras närmaste släktingar inom mikrobvärlden. Dessas giftiga avsöndringar spridas sedan i hela kroppen, i synnerhet som blodet från ändtarmen icke går, på samma sätt som från hela den övriga delen av tarmkanalen, genom portådern till levern för att där steriliseras och renas, utan direkt in i kroppen genom den stora hålvenen, Vena Cava. Detta faktum visar tydligt, att ändtarmen av naturen aldrig var avsedd att bli en behållare för exkrementer, som den civiliserade människan, genom sin köttkost gjort den till.”
(ARE WAERLAND i boken ”Våra förkylningssjukdomar”)


”En kött-, ägg- och fiskrik föda ger genom sin höga halt av förruttnelsebakterier upphov till mer eller mindre giftiga substanser. I tarmfickor som bildas uppstår cancerframkallande ämnen i tarminnehållet.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


”Men dör inte bakterierna i maten när den hettas upp under tillagningen? Jo, det gör de. Men de försvinner inte. Slakten av djur sker inte i sterila miljöer. Där finns gott om bakterier, bland annat från djurens egen avföring. Detsamma gäller mjölkning av kor. Lyckligtvis hettas köttet upp innan det äts, och mjölken pastöriseras för att döda bakterierna. Men de försvinner som sagt inte. Alltså innehåller även tillagad kyckling och pastöriserad mjölk bakterierester – endotoxiner. När de ingår i en fettrik måltid (vilket oftast är fallet) kan de passera tarmbarriären och tas upp i blodet, och det aktiverar immunförsvaret. Våra immunceller klarar inte att särskilja mellan de här döda bakterierna och levande, potentiellt skadliga bakterier. Därför blir de förvirrade och inleder en immunreaktion för att bekämpa det farliga ”hotet”, vilket ökar inflammationen.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)

Läs även Rotten inside

Bifångst

”Bifångst är ett typexempel på missvisande språk: det syftar på marina djur som råkar hamna i näten av misstag – fast egentligen inte ”råkar”, eftersom bifångsten är medvetet inbyggd i fisket numera. Dagens fiskeri omfattar som regel mycket teknik och få fiskare. Det är en kombination som leder till enorma fångster med enorma mängder bifångst. Ta till exempel räkor. Från en genomsnittlig räktrålare kastas 80-90 procent av fångsten överbord, död eller döende, som bifångst. (Stora delar av sådan bifångst utgörs av utrotningshotade arter.) Räkor utgör bara 2 viktprocent av all fisk och skaldjur som äts i världen, men räktrålningen svarar för 33 procent av all global bifångst. Det här tänker man som regel inte på, för man känner som regel inte till det. Tänk om det fanns etiketter på maten som talade om hur många djur som dödats för att det djur man ville äta skulle hamna på tallriken? På exempelvis räkor som trålats i Indonesien skulle det kunna stå: FÖR VARJE HALVKILO AV DE HÄR RÄKORNA HAR 13 KILO ANDRA MARINA DJUR DÖDATS OCH KASTATS TILLBAKA I HAVET. 

Eller ta tonfisk. Bland de andra 145 arter som dödas regelbundet – utan extra kostnad – när man dödar tonfisk återfinns manta, mindre djävulsrocka, straelenirocka, stornosig haj, kopparhaj, galapagoshaj, högfenad haj, natthaj, oxhaj, vithaj, hammarhaj, dogfishhaj, kubansk pigghaj, storögd rävhaj, makohaj, blåhaj, wahoo, segelfisk, pelamid, kungsmakrill, fläckig kungsmakrill, långnosig spjutfisk, atlantisk vitmarlin, svärdfisk, ödlevargfisk, gråtryckarfisk, näbbgädda, havsbraxen, blålöpare, svartfisk, guldmakrill, storögd cigarrfisk, igelkottfisk, regnbågslöpare, ansjovis, grouper, flygfisk, torsk, vanlig sjöhäst, bermudachub, glansfisk, eskolar, stor taggmakrill, surinamesisk trestjärt, amerikansk marulk, afrikansk pompano, muräna, taggmakrill, svart ädelstensfisk, vrakfisk, blåfisk, oäkta karettsköldpadda, grön havssköldpadda, havslädersköldpadda, karettsköldpadda, atlantisk bastardsköldpadda, mindre albatross, rödnäbbad trut, balearisk lira, svartbrynad albatross, havstrut, större lira, långvingad petrell, större sotpetrell, gråtrut, sotvingad mås, nordlig kungsalbatross, gråkindad albatross, grålira, sydstormfågel, medelhavslira, medelhavstrut, vikval, sejval, sillval, vanlig delfin, rätval, grindval, knölval, näbbval, späckhuggare, vanlig tumlare, kaskelot, strimmig delfin, tygeldelfin, spinndelfin, öresvin och småhuvudval. 

Tänk dig att du blir serverad en tallrik sushi. Men på tallriken ligger också alla andra djur som dödats för din sushiportion. Den tallriken skulle behöva vara sådär en och en halv meter i diameter.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”In the course of this marine strip-mining, an enormous number of sea creatures that are ”unprofitable” are hauled in. This so-called ”bycatch” of certain fish, turtles, dolphins, sea birds, and other animals is thrown back into the ocean mostly dead or severely wounded. Every year, this adds up to about twenty-five million tons of dead and dying sea animals, roughly a third of the total that’s dragged in. A recent Duke University study, for example, found that over 300,000 sea turtles are killed annually just by commercial long-line fishing operations. According to Environmental Defense: 

Bycatch can include juvenile commercial fish, sea turtles, whales, seabirds, dolphins and any other sea creature that’s not commercially desirable. Shrimp trawling throws away an average of five pounds of bycatch for every pound of shrimp caught, including up to 150,000 endangered sea turtles every year. Methods of capture that can result in high bycatch are gill nets, purse seines and bottom trawling.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)

Cancer & Köttätande

”In my view, no chemical carcinogen is nearly so important in causing cancer as animal protein.”
(Dr. T. COLIN CAMPBELL, upphovsman till Kinastudien)


”Det är uppenbart att det i alla länder finns ett direkt samband mellan förekomsten av cancer och konsumtionen av kött, charkuterier och mjölkprodukter. Och omvänt – ju mer grönsaker och baljväxter (ärter, bönor, linser) landets kost innehåller, desto lägre är cancerfrekvensen.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Vetenskapsmän och goda iakttagare har kunnat konstatera, att cancersjukdomar är mest representerade i de länder där befolkningens föda huvudsakligast innehåller animalisk äggvita.”
(Dr. ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)


”We’re basically a vegetarian species and should be eating a wide variety of plant foods and minimizing our intake of animal foods. The higher the intake of animal products, the higher the risk of cancer. For example, most people who get lung cancer are smokers, but not all smokers get lung cancer. Among smokers, animal products appear to raise the risk of cancer, and fruits and vegetables lower it.”
(Dr. T. COLIN CAMPBELL, upphovsman till Kinastudien)


”I have found that of twenty-five nations eating flesh largely, nineteen had a high cancer rate and only one had a low rate, and that of thirty-five nations eating little or no flesh, none of these had a high rate.”
(ROLLO RUSSELL i ”Notes on the causation of cancer”)


”När kött steks eller grillas bildas cancerframkallande ämnen, framförallt heterocykliska aminer (HCA) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH).”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”Enzymer från bukspottkörteln kan attackera och förstöra tumörvävnad under matsmältningen därför att de identifierar främmande ämnen som ska elimineras. Enzymernas huvudsakliga uppgift är att bryta ner proteiner. Eftersom den allmänna dieten mestadels består av animaliska proteiner, så går det mesta av bukspottsenzymerna åt till matsmältningen och lite, om något alls, finns tillgängligt för att kunna bryta ner tumörvävnad, som istället kan växa och sprida sig. Det är tydligt att den otillräckliga enzymaktiviteten är ett av de stora problemen som sjuka människor måste kämpa med och speciellt cancerpatienter.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


”Sannolikheten för att få cancer, i synnerhet i mag-tarmkanalen, är större om man äter mycket saltad, inlagd eller rökt mat, särskilt om den är av animaliskt ursprung.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att mycket rött kött och charkuterivaror ökar risken för tjock- och ändtarmscancer.”
(HELENA NYBLOM i boken ”Läkarens guide till den naturliga supermaten”)


”Genom att jämföra dödlighetsstatistikerna med köttförbrukningen i olika länder kan man i allmänhet konstatera, att i kulturländer med hög köttförbrukning även dödligheten i cancer är hög. I länder med mycket låg köttkonsumtion (t ex Indien) är dödligheten i cancer däremot så låg att den ej ens är upptagen i dödlighetsstatistikerna.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Vägen till hälsa”)


”Dr. Josef Issels, perhaps the foremost cancer specialist in the world and director of his world famous cancer clinic, says:
“Excessive eating of meat and other cholesterol-rich foods not only contributes to atherosclerosis and consequent impaired blood circulation and diminished oxygenation of cells, but also increases the risk of tumor development. Animal as well as human studies show that limiting the use of meat and animal fats, including butter, will diminish the risk of cancer.”

Overconsumption of protein not only causes deficiencies of vitamin B₆, B₃ and magnesium, but also a chronic pancreatic enzyme deficiency, considered to be one of the main causes of cancer in the countries with high protein consumption. It can be statistically demonstrated that the countries with high animal protein consumption have a greater incidence of cancer. And, contrariwise, countries where the traditional diet is low in animal protein – even low in any kind of protein – have little or no cancer at all. The people of Hunza are just one example where the diet is extremely low in protein, especially animal protein. Many others could be mentioned, like the Yucatan Indians or the Todas in East India, where people eat only a fraction of the typical American protein intake and where cancer is unknown. Americans eat more protein than any other country in the world. We also lead the world in cancer statistics. Most leading cancer researchers and nutritionally-oriented doctors, such as Dr. Max Gerson, Dr. Josef Issels, Dr. Werner Zabel, Dr. William Kelley, Dr. Ernst Krebs, Dr. Werner Kollath and Dr. Alan H Nittler, to name a few, are convinced that overindulgence in protein and the body’s inability to properly digest and utilize it is one of the prime causes of cancer.”
(PAAVO AIROLA i boken “Cancer”)


”När det gäller cancerceller så är dessa generellt omslutna av ett proteinlager som gör det svårt för immunförsvaret att identifiera dem som skadliga. Proteinhöljet kan brytas ner av bukspottsenzymer (trypsin och chymotrypsin). Men om man äter för mycket protein kommer bukspottsenzymerna att användas till att försöka bryta ner dessa istället för att hjälpa immunförsvaret att identifiera cancerceller. Vårt dagliga intag av protein bör aldrig överstiga 10% av kalorierna. I Sverige ligger vi i medeltal på 17%.

Ju mer komplicerade proteiner, desto svårare är det att bryta ner dessa. Proteiner från växtvärlden innehåller sällan mer än ett tiotal aminosyror, medan de som är av animaliskt ursprung kan vara uppbyggda av tusentals ihopkopplade aminosyror. På senare tid har det kommit fram studier som visar att det är de animaliska proteinerna som ställer till med problem både vid cancer och vid en hel del andra sjukdomar. Dessa studier finns väl framlagda i T. Colin Campbell’s bok ”The China Study”.

Ett exempel är en serie studier beskrivna av professor T. Colin Campbell på laboratoriedjur som visar på att man kan ”stänga av” cancertillväxt genom att sluta ge animaliskt protein och ”sätta igång” tillväxten genom att tillföra animaliskt protein. Detta upptäckte Max Gerson själv när han utvecklade gersonmetoden. Han kunde se hur synliga cancertumörer började växa till sig så fort patienterna fick äta djurprodukter eller fett. När patienterna på gersonterapin sedan slutade med djurprodukterna eller fettet började tumörerna att minska igen.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ” Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


”I flera studier har bröstcancer visat sig vara kopplad till ett högt intag av kött, mjölk och ost. I Italien har forskarna jämfört bröstcancerpatienter med friska kvinnor i samma ålder. De italienska kvinnorna som fått bröstcancer åt mycket kött och betydligt mer smör, fet ost och mjölk än de friska kvinnorna. Forskarna som ledde undersökningen drog slutsatsen att de kvinnor som åt bara litet kött, och var återhållsamma med i synnerhet mättat fett, riskerade i mindre grad att få bröstcancer. Andra forskare har visat att kvinnor som varit vegetarianer hela livet sällan blir sjuka i bröstcancer.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”En kött-, ägg- och fiskrik föda ger genom sin höga halt av förruttnelsebakterier upphov till mer eller mindre giftiga substanser. I tarmfickor som bildas uppstår cancerframkallande ämnen i tarminnehållet.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


”Av Japan som exempel kan vi lära mycket! Japanerna som grupp har nämligen förändrat sin livsstil ovanligt dramatiskt efter andra världskriget. Befolkningens övergång från egenhushåll till industriellt framställd föda blev därmed sällsynt drastisk. Man ökade exempelvis intaget av ägg nio gånger, kött tolv gånger och mejeriprodukter tjugo gånger.

Och vad hände? Under de första 50 åren registrerade man i Japan en tjugofemdubbling i förekomst av kroniska sjukdomar som bröst- och prostatacancer.”
(STIG BENGMARK i boken ”Välj hälsa!”)


”People need to know the primary route through which many environmental carcinogens enter the human body is through food, and specifically through animal products.”
(JOHN ROBBINS i boken “The food revolution”)


“There is a large body of scientific evidence from epidemiological studies, animal research, and randomized controlled trials in humans showing that high protein foods, particularly excessive animal protein, dramatically increase the risk of breast cancer, prostate cancer, heart disease, and many other illnesses.”
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


“Breast cancer rate for women in Italy who eat a lot of animal products compared to women in Italy who don’t: 3 times greater 

Breast cancer rate for women in Uruguay who eat meat often compared to women in Uruguay who rarely or never eat meat: 4.2 times greater Breast cancer rate for affluent Japanese women who eat meat daily compared to poorer Japanese women who rarely or never eat meat: 8.5 times greater”
(JOHN ROBBINS i boken “The food revolution”)

Läs även Cancerforskning

Cancerforskning

”Exakt hur viktigt det är att äta en växtbaserad kost för att förebygga cancer bekräftades 1997 när American Institute for Cancer Research (amerikanska cancerforskningsinstitutet) publicerade en viktig internationell rapport, Food, Nutrition and the Prevention of Cancer: A Global Perspective (Föda, näring och cancerprevention: ett globalt prespektiv). I denna rapport, som framtogs i samarbete mellan 120 forskare och experter från FN:s Världshälsoorganisation (WHO) och Närings- och jordbruksorganisation samt från International Agency of Research on Cancer (som ingår i WHO) och USA:s National Cancer Institute, analyserades över 4 500 studier som handlade om kost och cancer. 

I rapporten ingick också en översikt gjord av en expertgrupp bestående av femton av världens ledande forskare om kost och cancer som granskat över två hundra fallstudier om sambandet mellan frukt och grönsaker och cancer. I häpnadsväckande 78 procent av dessa studier fann man att frukt och grönsaker hade en statistiskt säkerställd skyddande effekt mot någon eller flera typer av cancer. Endast tjugotvå procent visade inget signifikant samband. Ingen studie visade att konsumtionen av sådana livsmedel orsakade en ökning av antalet cancerfall. 

Vad blir då rapportens kostrekommendationen nummer ett? 

Välj en kost huvudsakligen baserad på en rik variation av grönsaker, frukt och baljväxter och med ett ytterst litet inslag av stärkelserik basföda. 

I egenskap av både projektledare för Kinastudien och främste rådgivare vid American Institute for Cancer Research känner doktor Colin Campbell väl till dessa studier. På grundval av sina erfarenheter har han varit mycket frispråkig i fråga om sambandet mellan kost och cancer: 

Den största andelen av alla cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och andra former av degenerativa sjukdomar kan enkelt förhindras genom att vi börjar äta en växtbaserad kost. 

Det ligger en viss ironi i att doktor Campbell blivit en av de klaraste förespråkarna för en växtbaserad kost. Han växte upp på en bondgård där kosten till stor del bestod av kött och ägg. Hans doktorsavhandling handlade om hur vi skulle kunna producera animalt protein effektivare så att vi kunde äta mer animaliska livsmedel. Men, som han berättar i Kinastudien, hans stora framgångar inom näringsforskningen övertygade honom om att en kost med en så låg andel animalisk föda som möjligt är det bästa valet. Han konstaterade bara faktum, förklarade han. 

Hans kost är numera till 99 procent vegetarisk. Han och hans hustru Karen har fött upp fem barn på en växtbaserad kost.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”According to the China study and other cancer research considered during the past 60 years, cancer could actually become a rare illness if all animal proteins were avoided altogether.

Other studies have found associations between meat intake and the risk of bladder, breast, cervical, endometrial, esophageal, glioma, kidney, liver, lung, mouth, ovarian, pancreatic and prostate cancers. On the other hand, there are plenty of studies that point to the cancer-preventing effects of a fruit and vegetable diet, including recent studies published in the American Journal of Epidemiology 2007 Jul 15;166(2): 170-80. Epub 2007 May 7 and Archives of Internal Medicine 2007 Dec 10;167(22):2461-8. 

The researchers of the NIH diet study suggested that meat contains a number of carcinogenic compounds, including some that are formed during cooking or processing (e.g. heterocyclic amines, nitrosamines). They also noted that meat contains other potential carcinogens, including heme iron (the type of iron found in meat), nitrates and nitrites, saturated fat, antibiotics, hormones, and salts. All of these substances have been observed to affect hormone metabolism, increase cell proliferation, damage DNA, encourage insulin-like growth hormones and promote damage of cells by free radicals, all of which can lead to cancer.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Cancer is not a disease”)


”I en långtidsstudie av 91 000 sjuksköterskor under tolv år visade forskare på epidemiologiska avdelningen på Harvard att risken för bröstcancer hos kvinnor före klimakteriet är dubbelt så hög för dem som äter kött mer än en gång om dagen som för dem som äter det mindre än tre gånger i veckan. Risken för bröstcancer kan alltså halveras bara genom att minska på konsumtionen av rött kött. I Europa har EPIC (European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition), i en stor studie som följde över 470 000 personer i tio olika länder, kommit fram till samma slutsats när det gäller tjocktarmscancer: Risken var dubbelt så hög för personer som åt stora mängder kött som för dem som konsumerade mindre än 20 g om dagen.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)

Läs även Cancer & Köttätande och Kinastudien

Citat om köttätande

”A vegetarian diet is a way of loving yourself and your body.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Conscious eating”)


”We don’t need to eat anyone who would run, swim or fly away if he could.”
(JAMES CROMWELL)


”The ability to love at higher levels is inhibited by the brutality and cruelty of flesh-eating.”
(RICHARD ANDERSON)


”Earth provides enough to satisfy every man’s need, but not every man’s greed.”
(MAHATMA GANDHI)


”Vi har förslavat djuren, behandlat våra avlägsna kusiner i päls och fjädrar så svårt att de tveklöst om de kunde utarbeta en religion, skulle avbilda djävulen i mänsklig gestalt.”
(WILLIAM RALPH INGE)


”När en människa känner medömkan för alla levande varelser, endast då är människan storsint.”
(BUDDHA)


”Hur kan vi vänta oss idealiska förhållanden på Jorden, när våra kroppar är levande gravar för mördade djur?”
(LEO TOLSTOY)


”Meat can never be a healthy food: it is pain-poisoned.”
(SRI SWAMI SATCHIDANANDA)


”Avstå alltid från sådan föda som inte kan införskaffas utan bruk av våld och grymhet.”
(THOMAS TYRON)


“There is no fundamental difference between man and animals in their ability to feel pleasure and pain, happiness and misery.”
(CHARLES DARWIN)


”You cannot share your life with a dog and not know perfectly well that animals have personalities, minds and feelings.”
(JANE GOODALL)


“Now I can look at you in peace; I don’t eat you anymore.”
(FRANZ KAFKA is thought to have uttered these words to fish he was admiring in an aquarium when he had stopped eating meat.)


”Jag gillar inte tanken att döda mina medvarelser för att äta deras döda kroppar.”
(GEORGE B. SHAW)


”Nothing will benefit human health and increase chances for survival of life on earth as much as the evolution to a vegetarian diet.”
(ALBERT EINSTEIN)


”Vilda djur dödar aldrig för att roa sig. Människan är den ende inför vilken pinan och döden hos ens medvarelser utgör underhållning i sig.”
(JAMES ANTHONY FROUDE)


”The beef industry has contributed to more American deaths than all the wars of this century, all the natural disasters, and all automobile accidents combined.”
(Dr. NEAL BARNARD)


”All hälsosam föda skördas utan nät eller fälla.”
(WILLIAM BLAKE)


”Alla levande varelser älskar sina liv, önskar njutning och ogillar smärta; tycker inte om att bli skadade. Alla önskar leva och alla varelser håller sitt eget liv väldigt kärt. Därför bör man inte döda någon. Detta är kärnan av visdom: Att inte döda någonting.”
(SUTRAKRITANGA & ACARANGA SUTRA, jainistiska skrifter)


”Ni har just ätit middag, men hur skrupulöst slakthuset än är dolt miltals borta, så är man medskyldig.”
(RALPH WALDO EMERSON)


”För att människan inte ska bli känslokall, måste hon behandla djur med kärlek, för den som är grym mot djur blir även hård mot människor. Man kan bedöma en människas hjärta genom dennes behandling av djuren.”
(IMMANUEL KENT)


”Djuren är olyckliga slavar och offer för den mest brutala delen av mänskligheten.”
(JOHN STUART MILL)


”Så länge som det finns slakthus kommer det också att finnas slagfält.”
(LEO TOLSTOY)


”Icke-våld leder till den högsta etiken, som är målet för all utveckling. Tills vi slutar upp med att göra illa andra levande varelser, är vi fortfarande barbarer.”
(THOMAS EDISON)


”Efter att ha besökt slakthus i södra Frankrike, gav jag upp mitt köttätande.”
(VINCENT VAN GOGH)


”Den som orsakar lidande åt andra kommer själv att få lida. Detta är oundvikligt!”
(BUDDHA)


”Avoid meat – two lives depend on it!”
(RICHARD ANDERSON i boken ”Cleanse and purify thyself book two”)


”Can one regard a fellow creature as a property item, an investment, a piece of meat, an ’it,’ without degenerating into cruelty towards that creature?”
(KAREN DAVIS)


”Djuren är mina vänner… och jag äter inte mina vänner.”
(GEORGE B. SHAW)


”Om man verkligen allvarligt söker leva ett gott liv, så är det alltid köttprodukter som är det första man ska avstå, därför att dess nyttjande helt enkelt är omoraliskt, då det involverar verkställandet av en handling som strider mot den moraliska känslan – dödande.”
(LEO TOLSTOY)


”The animals of the world exist for their own reasons. They were not made for humans any more than black people were made for whites or women for men.”
(ALICE WALKER)


”Every day forty thousand children die in the world for lack of food. We who overeat in the West, who are feeding grains to animals to make meat, are eating the flesh of these children.”
(THICH NHAT HANH)


”Everybody, soon or late, sits down to a banquet of consequences.”
(ROBERT LOUIS STEVENSON)


“The most violent weapon on earth is the table fork.”
(MAHATMA GANDHI)


“Den som är grym mot djur kan inte vara en god människa.”
(ARTHUR SCHOPENHAUER)


”Något som uppnås med hjälp av våld kan bara behållas med våld.”
(MAHATMA GANDHI)


”One day, I just thought, if you see a bird with a broken leg, you really have the urge to do something about it and help the bird, then at the same time you go to a restaurant and eat a chicken or something. It doesn’t make any sense.”
(PATRICK BABOUMIAN)


”There are two kinds of cardiologists; vegans and those who haven’t read the data.”
(Dr. KIM ALLAN WILLIAMS)


”Någon frågade mig: ”Hur blev du stark som en oxe utan att äta kött?” Och mitt svar var: ”Har du någonsin sett en oxe äta kött?””
(PATRICK BABOUMIAN, en av världens starkaste män)


”I mitt arbete som läkare har jag märkt att män oftare än kvinnor har fastnat i kött- och potatismönstret när det gäller kosten och att de är särskilt förtjusta i stora stekar och undviker grönsaker, förutom sallader dränkta i fet dressing. Vissa män anser till och med att det är omanligt att äta sojaprodukter och andra vegetariska huvudrätter, en inställning som är okej om man tycker det är manligt att dö i förtid.”
(ANDREW WEIL i boken ”Dr Weils 8-veckors program för bättre hälsa”)


”Den västerländska kosten med för lite frukt och grönsaker och hög konsumtion av animaliska produkter kan orsaka en lätt metabol acidos med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)


”Har du hört talas om rosa slem, alias ”magert finmalet nötkött”? Ännu en anledning att undvika produkter från djurfabriker. Det är en ingrediens i köttfärs tillverkad av bortskurna köttrester som sprayats med ammoniak för att döda patogener som E. coli och salmonella. Dessa rester brukade användas till hund- och kattmat, men nu finns de i stora mängder i din mataffär, i snabbmat och även i skolmåltider. Samtidigt som förespråkare för det rosa slemmet är fast övertygade om att substansen inte innebär några säkerhetsrisker känner många konsumenter inte ens till att denna äckliga ingrediens existerar! Varför? För att rosa slem inte står på etiketterna.”
(KRIS CARR i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)

Den oändliga fiskehistorien

”Den oändliga fiskehistorien
Hela glorifieringen av fisk och omega-3 började redan på 1970-talet då danska forskare satte fokus på den (förmodat) lägre förekomsten av hjärtsjukdom på Grönland. Kostregistreringar visade att intaget av omega-3 var betydligt högre än i Danmark, och eftersom den grönländska kosten inte precis är rik på varken kostfiber eller grönsaker, borde den här paradoxen bero på invånarnas höga intag av omega-3 från bland annat sälspäck. 

Men var det egentligen en paradox? Var förekomsten av hjärtsjukdom verkligen lägre trots den växtfattiga kosten? Det här antagandet har hängt kvar ända sedan dess och betraktas fortfarande som ett bevis på att fisk är nyttigt. Men sanningen är att det inte finns och aldrig har funnits någon paradox. I stället har hela den här ”fiskehistorien”, som den senare kallades, sin grund i en felaktig slutsats som kom av att man använt otillförlitliga dataundersökningar. Den förmodat låga förekomsten av hjärt-kärlsjukdom byggde på statistik om dödsorsaker som av många skäl gav en mycket skev bild av befolkningens sjuklighet. Med andra ord fanns det ingen paradox, eftersom inuiterna inte hade någon lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Snarare tvärtom. 

Därefter publicerades ett stort antal studier i ämnet. En samlad analys av dem visade inte bara att hypotesen var falsk, utan också att dödligheten i stroke var ännu högre bland inuiterna än i väst. Ateroskleros var också vanligt, vilket tydligt visar att grönländarnas kost inte skyddade dem på något sätt. Dessutom framhölls ironin i att inuiternas dödlighet i hjärt-kärlsjukdom har minskat sedan 1965 i takt med det ökade västerländska inflytandet på deras livsstil. Om mer västerländska tendenser faktiskt förbättrade sjuktalen, måste ju kostvanorna ha varit milt sagt beklagliga till att börja med. Inte precis något man bör försöka efterlikna i sin egen kost. 

En forskningsöversikt från 2014 konstaterade också att förekomsten av hjärt-kärlsjukdom bland inuiter är densamma som hos andra nationer, och att den ökade dödligheten i stroke är dubbelt så hög som i andra befolkningsgrupper, samt att den förväntade livslängden är tio år kortare än i Danmark. 

Men omega-3 är väl ändå hälsosamt? Ja, det är det absolut. Omega-3 kan ha mycket positiva effekter, både när det gäller riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och vid behandling av bland annat reumatiska besvär. Den västerländska kosten är generellt låg på omega-3 liksom många andra gynnsamma näringsämnen. Det är inte bra, men skönmålandet av omega-3 gör oss bara en björntjänst och kan leda till felaktiga antaganden om att man lever ”hjärtvänligt” bara man äter fisk eller omega-3, eller att man förebygger hjärt-kärlsjukdom. Nyare analyser visar att så inte är fallet. 

År 2012 kom en metaanalys av dubbelblinda interventionsstudier som samlat in data om fettsyrorna EPA och DHA (från antingen fiskoljetillskott eller fisk) för förebyggande av hjärt-kärlsjukdom. Slutsatsen löd att EPA och DHA inte kunde kopplas till lägre risk att dö av hjärt-kärlsjukdom eller några andra orsaker. 

Samma år kom en andra metaanalys av interventionsstudier som undersökt huruvida tillskott med EPA och DHA kunde förhindra ytterligare kardiovaskulära händelser hos patienter som redan hade hjärt-kärlsjukdom. Återigen visade resultatet att tillskott inte ger något skydd. 

Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att en omfattande översikt från 2013 drog slutsatsen att fiskolja inte bör rekommenderas för att förebygga hjärt-kärlsjukdom, dels på grund av de många negativa studieresultaten, dels på grund av de allvarliga följder som fiskoljekonsumtion har på det minskande fiskbeståndet. 

Poängen här är inte att omega-3 är betydelselöst. Problemet ligger i antagandet att mer omega-3 från fisk eller fiskolja är lösningen på vår stigande förekomst av hjärt-kärlsjukdom. För även om det är naturligt att hoppas på att man får ett skydd genom att äta mer av ett visst näringsämne, är verkligheten dessvärre en annan. 

Fisk och fiskolja bör snarare betraktas som en fusklösning på problemen med en västerländsk kost – en kortsiktig åtgärd som inte löser problemet och som inte heller är utan risker.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Fisk hör inte hemma i en optimal kost
Det faktum att fisk i en västerländsk kost förknippas med hälsofördelar är inte detsamma som att fisk är hälsofrämjande i sig. När fisk ersätter kött, skräpmat, bearbetat spannmål eller andra näringsfattiga livsmedel, kommer den med all sannolikhet ge hälsovinster. Men i en växtbaserad kost skulle fisken ersätta livsmedel som nötter, baljväxter och grönsaker, och det ger inga hälsovinster. Ett bra exempel på att ”hälsosammare än” inte alltid betyder ”tillräckligt hälsosamt”. Verkligt hälsofrämjande livsmedel skyddar även mot ett brett spektrum av sjukdomar. Det verkar inte fisk göra.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Fisk är den huvudsakliga källan till dioxin (och dioxinliknande PCB) i kosten, som är ett hormonstörande och cancerframkallande miljögift. Dioxin kan bland annat påverka immunförsvaret, hormonsystemet, nervsystemet och reproduktionsförmågan.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Särskilt problematiskt är innehållet av dioxin i lax från Östersjön. Här är halten så hög att ingen, enligt de officiella riktlinjerna, bör äta östersjölax mer än två gånger per månad.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Miljögifter kan öka risken för diabetes
Det finns en stark koppling mellan några av de miljögifter som framför allt finns i fisk och en ökad risk för diabetes. Vissa studier tyder till och med på att miljögifter är en del av orsaken till att övervikt ökar risken för diabetes – eftersom gifterna ansamlas i fettvävnad. Orsaken kan eventuellt vara att miljögifterna har en negativ effekt på insulinkänsligheten och de insulinproducerande cellerna. 

Det kan vara förklaringen till att fisk inte verkar minska risken för diabetes, vilket man annars skulle ha förväntat sig av ett ”hälsosamt” livsmedel. Hos amerikaner har varje ytterligare dag med fiskintag per vecka visat sig öka risken med 5 procent.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)

Läs även Fisk

Djur kan känna sorg

”Den amerikanske etologen Mark Bekoff har sammanställt en rad olika iakttagelser som tyder på att djur kan uppleva sorg. Han citerar bland annat Nobelpristagaren Konrad Lorenz, som observerade det intensiva sörjandet hos en grågås som förlorat sin partner. Gässen lever i långa, varaktiga förhållanden som närmast kan beskrivas som äktenskap. Lorenz beskriver hur änklingen sjönk ihop, låg stilla för sig själv med insjunkna ögon och bokstavligen hängde med huvudet.

Bekoff har också en rad andra exempel. Sjölejonmödrar har setts skrika hjärtskärande och se ut att lida djupt inför åsynen av hur deras kalv blir dödad av späckhuggare. Delfiner har observerats kämpa besinningslöst för att försöka rädda döende kalvar och elefanter har setts vaka över en död unge under flera dagar med hängande huvud och öron. Föräldralösa elefantungar anses kunna bli djupt deprimerade och man har beskrivit hur de ibland vaknar upp skrikande ur sömnen, som om de plågats av mardrömmar. En australisk forskargrupp rapporterade om förloppet hos en dingo (en sorts förvildad tamhund som lever i Australien) vars unge hade dött. Dingotiken vägrade överge den döda valpen. Under en tvådagarsperiod, då forskarna kunde filma det som pågick, vakade hon vid valpens sida och bar med sig den när hon förflyttade sig. De övriga ungarna i kullen syntes lika påverkade. De slutade leka och gav intryck av att vara nedstämda.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)

Läs även Empati hos djur och Fiskar har känslor

Ekologiskt kött

”En forskargrupp samlade in 76 prover av olika typer av kött, både ekologiskt och konventionellt producerat, och kvantifierade köttets kontaminationsnivåer med 33 olika långlivade miljögifter. Inget prov var helt fritt från industriella gifter, vilket var att vänta med tanke på hur förorenad vår värld har blivit. Det som förvånade forskarna var dock hur små skillnaderna var mellan det ekologiska och det konventionellt framställda köttet. I vissa fall var det ekologiska köttet oförklarligt nog sämre. Forskarnas slutsats var att de övre gränsvärdena överskrids vid dagens köttkonsumtion, oavsett om man väljer vanligt eller ekologiskt kött.”
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)


”För något år sedan när jag besökte ett litet gårdsslakteri hörde jag ett samtal mellan en uppfödare av ekologiska grisar och slaktaren. Samtalet handlade om hur pH-värdet var i grisköttet som de hade uppmätt. Av nyfikenhet frågade jag varför de mätte pH-värdet i köttet. Till svar fick jag att om grisen var stressad vid slakt så sjönk köttets pH-värde och köttet smakade så surt att de inte kunde sälja detta till restaurangerna.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”)


”Enligt nuvarande forskningsläge är ekologiskt rött kött och chark inte mindre cancerframkallande än konventionellt framställt.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)

Empati hos djur

”Empati kallar vi förmågan att uppleva och förstå andras känslor. Begreppet är svårt att definiera exakt, beroende på att själva fenomenet är så sammansatt. Kan man kalla någon empatisk om den upplever liknande saker som en annan individ, eller måste man också förstå vad som pågår rent intellektuellt? Många forskare vill göra en tydlig åtskillnad mellan de två sakerna, men ur grisens eller kycklingens perspektiv har det kanske inte så stor betydelse. Om upplevelsen av att se en annan individ lida orsakar en liknande känsla som om den själv skulle ha drabbats är konsekvenserna ansenliga. Kastrerandet av en ung gris påverkar då inte bara den själv, utan också övriga grisar i kullen. De som ser vad som händer och hör skriken av smärta utsätts då också för obehag, även om kniven inte skär i deras skinn. Om djur kan känna empati sprider sig lidande och stress i ett stall till andra som svallvågor på vattnet. Och forskningen visar att det är precis vad som sker.

En grupp forskare i Bristol utvecklade en metod för att undersöka empati hos höns. De studerade hönor med kycklingar och kartlade hur mödrarna reagerade om deras ungar utsattes för obehag. Självklart ville forskarna inte plåga de små kycklingarna så de använde sig av en mycket mild form för stress, nämligen en liten puff av luft från en sprayflaska – samma luftpuff som man använder för att till exempel göra rent ett tangentbord från damm. Kycklingar tycker det är obehagligt och får en lätt stressreaktion när de utsätts för en sådan puff, men det är inget som gör ont eller skadar dem.

Under själva testet placerade man hönan och kycklingarna i var sin avdelning i en box så att de hade full kontakt med varandra, men ändå var fysiskt åtskilda. Sedan sprayade man luftpuffar på antingen kycklingarna eller på hönan och studerade hur hönan reagerade. För att mäta hennes stressreaktioner så noga som möjligt registrerade man både puls och beteende och dessutom förändringar i kroppstemperatur.

Resultaten visade att hönan reagerade nästan lika starkt när kycklingarna utsattes som när hon själv gjorde det. Pulsen ökade och beteendet påverkades, samtidigt som kroppstemperaturen steg. Alla tecken visar att hönan blir lika stressad av att se sina ungar drabbas av otrevliga upplevelser som av att själv utsättas för samma sak.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Studien gjordes av forskare vid Stockholms och Linköpings universitet och publicerades sommaren 2012. De åttio deltagande hönorna och tupparna från Tovetorp i Sörmland utsattes för spillning från fyra asiatiska djurarter: elefant, antilop, asiatisk vildhund och tiger. De reagerade inte nämnvärt på spillning från elefant och antilop, två däggdjur som har det gemensamt att de inte äter höns. På rovdjursspillningen reagerade hönorna däremot med vaksamhet. Lukten av vildhund och tiger fick larmet att gå i hönshjärnan.

Förutom att experimentet visar att hönor har luktsinne, berättar det något om nedärvda erfarenheter. Svenska tamhöns har naturligtvis aldrig träffat tigrar och vildhundar, och kan inte av egen erfarenhet veta att de är farliga. Men om vi tittar bakåt i tiden klarnar återigen sambandet. Tamhönans ursprung är fågelarten röd djungelhöna som lever i täta skogar i Indien och på Java. Den har domesticerats av människan precis som vildsvinet gjorts till tamgris, uroxen till nötkreatur och vargen till hund. Och någonstans i hönan Agda finns fortfarande det nedärvda minnet kvar av farorna i ursprungsmiljön.”
(ÅSA & MATS OTTOSSON i boken ”Lugn av naturen”)


”En höna som har kycklingar är alltid omsorgsfull och varsamt uppfostrande. Hon värmer och skyddar de små genom att samla dem under sina utbredda vingar och ligga hos dem långa tider varje dag. Hönan lär också kycklingarna vad som är bra att äta och vad man ska undvika. Så snart hon hittar något ätbart håller hon upp det med näbben och ger ifrån sig några stillsamma kluckningar som får ungarna att rusa fram för att försöka få i sig lite av godbitarna.

Är hönan medveten om vad hon gör när hon uppfostrar sina små? Tänk om det bara är instinkter och blinda reflexer. Ett engelskt forskarpar ville ta reda på det och utformade ett experiment som visade att hönan tänker mer än vad man tror. Först lärde man hönorna, utan att kycklingarna såg vad som pågick, att mat som serverades i en gul skål var god, men när den låg i en blå skål var den oätlig. När de väl lärt sig detta fick de se på från en angränsande bur när deras kycklingar serverades mat. Om nu kycklingarna fick mat i den gula skålen var hönorna lugna och avslappnade. Men när de i stället fick maten i den blå skålen blev mödrarna desto mer oroliga. Forskarna gav visserligen kycklingarna samma ätliga foder i båda fallen, men hönorna hade ju lärt sig att det som kommer i en blå skål normalt är oätligt. De krafsade och lockade på kycklingarna, pickade på marken och gjorde vad de kunde för att försöka locka bort dem från den blåa skålen och dess innehåll. Det var helt uppenbart att hönorna var störda och bekymrade när de trodde att kycklingarna gjorde fel.

Det kanske inte är så märkligt att kycklingar beter sig helt annorlunda när de har en höna som tar hand om dem jämfört med om de får klara sig på egen hand. Men att det får allvarliga konsekvenser att växa upp utan en mor visar sig också i att hjärnan påverkas så kraftigt att man till och med kan se det med blotta ögat om man dissekerar kycklingen efter döden. Holländska forskare jämförde hjärnorna hos vuxna hönor som tidigare växt upp med en fostermor med sådana som hade fått klara sig på egen hand. De moderlösa fåglarnas hjärnor var mer asymmetriska än de andras, ett tecken på att de var grundligt påverkade. Trots att de bara hade varit med sina fostermödrar under några få veckor kunde man alltså se förändringar i hjärnorna livet ut.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Om en höna har ett så utvecklat känsloliv borde väl också en gris ha det? Det var utgångspunkten för en forskargrupp från Holland. En grupp grisar fick lära sig att förknippa en musiksnutt med något positivt och en annan med något negativt. När musiken bestod av några sekunders pianomusik av Bach visste de att de strax skulle få komma in i en box med massor av halm och torv på golvet och dessutom med chokladbitar gömda här och där. Ett riktigt lekland för grisar alltså. Några sekunders marschmusik betydde i stället att de strax skulle isoleras under några minuter i en tom box utan kompisar och sysselsättning – en tråkig och obehaglig upplevelse med andra ord.

Som jag har berättat i ett tidigare kapitel leder sådan här träning till att grisarna utvecklar olika förväntningar. Redan när de hör musiken vet de vad som kommer att hända. Om de förväntar sig något trevligt blir deras känslotillstånd positivt, ungefär som ett barn på julafton. Motsatsen gäller såklart också, grisens upplevelse av att något negativt strax ska hända kan jämföras med mina känslor i tandläkarens väntrum. Och förväntningarna avspeglas i deras beteende. Hur påverkas då andra grisar av det?

För att undersöka det testade man en annan, helt otränad grupp tillsammans med de tränade. När de olika musikstyckena spelades förändrades beteendet direkt hos de vana grisarna. Bachpianot fick dem att uppvisa positiva och glada signaler och motsatsen blev resultatet av marscherna. Men det intressanta är hur de oerfarna djuren reagerade.

Forskarna fann att de som inte hade en aning om vad som pågick reagerade starkt på de tränade grisarnas signaler. När de erfarna grisarna visade positiva och glada signaler gjorde de otränade detsamma. Och de sorgsna och oroliga signalerna från grisar som väntade på att bli isolerade fick de andra att känna likadant.

Experimentet visar på ett elegant och entydigt sätt att grisar har empati och påverkas av andra individers känslotillstånd. När en mår bra gör de andra det också och en gris som lider får sina kompisar att bli nedstämda och oroliga.

Djuren påverkar alltså varandras känslor på gott och ont. Vadhelst en bonde gör för att liva upp tillvaron för sina grisar eller höns leder till smittsam glädje. Men motsatsen gäller också. De grisar som ser sina kompisar lastas ut till slakttransporten blir nästan lika stressade som de som drabbas. På slakteriet hängs hönsen upp i fötterna på den transportkedja som ska föra dem hängande med huvudet nedåt till det elektriska bedövningsbadet. Blotta åsynen av det räcker antagligen för att de väntande flockkamraterna ska uppleva ångest och stress.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)

Läs även Fiskar har känslor

Fish-cruelty

”The carnage caused by modern factory fishing methods is horrific. Huge trawlers, using satellite and radar technology and even helicopters and airplanes, deploy nets that reach to the ocean floor and bring up virtually everything in their path. The fish are often pulled rapidly from such depths that they suffer decompression. Their internal organs may burst and their eyes pop out, as they die an excruciating death through suffocation, crushing, or evisceration.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Fish are sensitive and intelligent creatures, and their flesh, filled with pain, fear, and toxins, is obviously unhealthy for us to eat; yet we persist. Pursuing, confining, slaughtering, and eating them as mere objects to be consumed, we inevitably deaden ourselves spiritually and emotionally as well. Paul Watson has noted, Seafood is simply a socially accepted form of bush meat. We condemn Africans for hunting monkeys and bird species from the jungle yet the developed world thinks nothing of hauling in magnificent wild creatures like swordfish, tuna, halibut, shark, and salmon for our meals. The fact is that the global slaughter of marine wildlife is simply the largest massacre of wildlife on the planet. 

Chefs know that fish who die with great resistance, struggling against the net or the hook and line, have a more bitter taste because of the lactic acid that remains in their muscles. In eating fish, we eat the lactic acid the fish produce in their death throes, and the fear-induced adrenalin and other hormones. It should be amply clear that in unwisely eating fish because of an imagined benefit, we bring into our body a host of toxins and cause suffering and negative effects that far outweigh their potential benefit. We can all get ample high-quality protein from plant sources without causing unnecessary misery and trauma to other living creatures.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Besides the suffering of the fish, there is also the extreme cruelty to creatures used as bait in fishing, as Joan Dunayer explains:
Animals used as live bait range from shrimps, lizards, worms, and frogs to mackerels, salmons, crickets, and crabs. ”Baitfish” are hooked so that they won’t die quickly: through their lips, their nose, their eye sockets… If large, they may be impaled on two or three hooks. Sometimes, to reduce drag, fishers sew a fish’s mouth shut before towing them as bait. Because a fish who struggles and bleeds is especially likely to attract predators, fishers often break a ”baitfish’s” back, cut their fins, or notch them with multiple razor slits.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”In most parts of the world, because of overfishing and near-shore water pollution, it is no longer possible to run profitable fishing operations close to shore. As boats go farther out, they stay out longer. When fish are hauled into the boats, they are dumped in tanks in the hull where they slowly die, defecating and crushing the fish beneath them. This often goes on for many days, the dead and dying fish piled atop each other with open wounds, workers pouring antibiotics into the fecal soup to keep infection in check. Seafood is the leading cause of food poisoning.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”In addition to all this commercial fishing, which has destroyed ninety percent of the ocean’s large fish such as tuna and swordfish, there is the toll taken by recreational and ”sport” fishermen on both freshwater and saltwater fish. Recent research shows that anglers kill a far larger percentage of threatened species than previously thought, causing, for example, over twenty-five percent of the deaths of over-fished saltwater species. Whether they kill the fish to eat or throw them back, the fish suffer intensely. The whole intent of sport fishing is, as Barry MacKay points out, ”to engage in a battle between the fisher and the fish – a battle never asked for by, or in the interest of, the fish.” Studies have shown that fish who are hooked and thrown back are so traumatized that many die from the experience. The pain of being hooked in the mouth is excruciating – Thomas Hopkins, professor of marine science at the University of Alabama, has compared it to ”dentistry without Novocain, drilling into exposed nerves.” This pain is compounded by being pulled and ”played” on the line, which for the fish is an agonizing struggle leading to utter exhaustion. Being handled by the fisher damages the protective mucus layer on the fish’s scales; then, after inflicting more trauma removing the hook, the fisher tosses the wounded fish back to ”fight” again another day.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”From studies of their sensory systems, including brain structure and functionality, scientists have long understood that fish feel pain and distress. That means that a fish’s pain receptors respond much the same way to barbed hooks as those of the anglers who accidentally hook themselves. Wild fish caught in gill nets may be trapped for days; sudden decompression can kill those quickly raised from deep water, and still others don’t survive being netted in the first place. Those who make it to the ship’s deck alive are left to suffocate or are cut open. Purse-seine nets are used to catch large fish such as tuna, cod, and haddock, who are fully conscious when their gills are slit and their bodies disemboweled. Meanwhile, bottom trawling is one of the most environmentally damaging fishing methods, destroying endangered coral as trawlers indiscriminately scrape the ocean floor much like loggers clear-cutting a forest. 

The story is worse for farmed fish: Much like chickens in battery cages, they face high stocking densities that lead to frequent injury and mortality, and they are starved for a week before slaughter in order to clear their intestines. As with land animals used for food, there are no federal welfare regulations for raising or catching fish.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken ”Forks over knives”)

Läs även Fiskar har känslor

Fisk är inte bra för hjärtat!

”Hela glorifieringen av fisk och omega-3 började redan på 1970-talet då danska forskare satte fokus på den (förmodat) lägre förekomsten av hjärtsjukdom på Grönland. Kostregistreringar visade att intaget av omega-3 var betydligt högre än i Danmark, och eftersom den grönländska kosten inte precis är rik på varken kostfiber eller grönsaker, borde den här paradoxen bero på invånarnas höga intag av omega-3 från bland annat sälspäck.

Men var det egentligen en paradox? Var förekomsten av hjärtsjukdom verkligen lägre trots den växtfattiga kosten? Det här antagandet har hängt kvar ända sedan dess och betraktas fortfarande som ett bevis på att fisk är nyttigt. Men sanningen är att det inte finns och aldrig har funnits någon paradox. I stället har hela den här ”fiskehistorien”, som den senare kallades, sin grund i en felaktig slutsats som kom av att man använt otillförlitliga dataundersökningar. Den förmodat låga förekomsten av hjärt-kärlsjukdom byggde på statistik om dödsorsaker som av många skäl gav en mycket skev bild av befolkningens sjuklighet. Med andra ord fanns det ingen paradox, eftersom inuiterna inte hade någon lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Snarare tvärtom.

Därefter publicerades ett stort antal studier i ämnet. En samlad analys av dem visade inte bara att hypotesen var falsk, utan också att dödligheten i stroke var ännu högre bland inuiterna än i väst. Ateroskleros var också vanligt, vilket tydligt visar att grönländarnas kost inte skyddade dem på något sätt. Dessutom framhölls ironin i att inuiternas dödlighet i hjärt-kärlsjukdom har minskat sedan 1965 i takt med det ökade västerländska inflytandet på deras livsstil. Om mer västerländska tendenser faktiskt förbättrade sjuktalen, måste ju kostvanorna ha varit milt sagt beklagliga till att börja med. Inte precis något man bör försöka efterlikna i sin egen kost.

En forskningsöversikt från 2014 konstaterade också att förekomsten av hjärt-kärlsjukdom bland inuiter är densamma som hos andra nationer, och att den ökade dödligheten i stroke är dubbelt så hög som i andra befolkningsgrupper, samt att den förväntade livslängden är tio år kortare än i Danmark.

Men omega-3 är väl ändå hälsosamt? Ja, det är det absolut. Omega-3 kan ha mycket positiva effekter, både när det gäller riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och vid behandling av bland annat reumatiska besvär. Den västerländska kosten är generellt låg på omega-3 liksom många andra gynnsamma näringsämnen. Det är inte bra, men skönmålandet av omega-3 gör oss bara en björntjänst och kan leda till felaktiga antaganden om att man lever ”hjärtvänligt” bara man äter fisk eller omega-3, eller att man förebygger hjärt-kärlsjukdom. Nyare analyser visar att så inte är fallet.

År 2012 kom en metaanalys av dubbelblinda interventionsstudier som samlat in data om fettsyrorna EPA och DHA (från antingen fiskoljetillskott eller fisk) för förebyggande av hjärt-kärlsjukdom. Slutsatsen löd att EPA och DHA inte kunde kopplas till lägre risk att dö av hjärt-kärlsjukdom eller några andra orsaker.

Samma år kom en andra metaanalys av interventionsstudier som undersökt huruvida tillskott med EPA och DHA kunde förhindra ytterligare kardiovaskulära händelser hos patienter som redan hade hjärt-kärlsjukdom. Återigen visade resultatet att tillskott inte ger något skydd.

Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att en omfattande översikt från 2013 drog slutsatsen att fiskolja inte bör rekommenderas för att förebygga hjärt-kärlsjukdom, dels på grund av de många negativa studieresultaten, dels på grund av de allvarliga följder som fiskoljekonsumtion har på det minskande fiskbeståndet.

Poängen här är inte att omega-3 är betydelselöst. Problemet ligger i antagandet att mer omega-3 från fisk eller fiskolja är lösningen på vår stigande förekomst av hjärt-kärlsjukdom. För även om det är naturligt att hoppas på att man får ett skydd genom att äta mer av ett visst näringsämne, är verkligheten dessvärre en annan.

Fisk och fiskolja bör snarare betraktas som en fusklösning på problemen med en västerländsk kost – en kortsiktig åtgärd som inte löser problemet och som inte heller är utan risker.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”I en publikation från 2014, med den kritiska titeln ”Fishing’ for the origins of the ’Eskimos and heart disease’ story: facts or wishful thinking?” rapporterades att eskimåer på Grönland har en förväntad livslängd som är tio år kortare än den övriga danska befolkningen och en dubbelt så hög risk att dö i förtid jämfört med icke-eskimåer. Vidare rapporterades det att eskimåerna drabbas av hjärt-kärlsjukdom i samma utsträckning som icke-eskimåer, men att de har en förhöjd dödlighet i stroke. En i stort sett animalisk kosthållning med en stor andel mättat fett tycks alltså inte vara fördelaktigt med avseende på hjärt-kärlhälsa.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”De flesta befolkningsstudier uppvisar minskad risk för hjärt-kärlsjukdom ju mer fisk man äter. Men eftersom människor som äter mer fisk gör detta i stället för rött kött, visar dessa studier bara att fisk är ett bättre alternativ än rött kött. Det är inte visat att det finns någon vinst med att lägga fisk till en i övrigt växtbaserad kost. Enligt en stor rapport från Cochrane-institutet finns det egentligen ytterst lite evidens för att fisk skyddar våra hjärtan. Många tror att inuiter har friska hjärtan på grund  av sin fiskdiet men det stämmer inte. De har så länge det gått att mäta haft lika mycket eller mer hjärtsjukdom jämfört med västerländska befolkningar.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)

Läs även Fisk

Fiskar har känslor

”Det finns de som undrar hur man kan vara så säker på att fiskar och andra marina varelser över huvud taget kan känna smärta. Det finns mycket goda skäl att anta att åtminstone fiskar gör det. Den jämförande anatomin visar att fiskar har gott om sådana anatomiska och neurologiska beståndsdelar som tycks spela en viktig roll vid den medvetna perceptionen. Mest relevant är att fiskar har gott om nociceptorer, de sensoriska receptorer som tycks överföra smärtsignaler till hjärnan (de går inte ens att räkna). Man vet också att fiskar genererar naturliga opioider, till exempel enkefaliner och endorfiner, som i människans nervsystem används som smärtlindrare. 

Dessutom uppvisar fiskar ”smärtbeteenden”. Den saken har tett sig självklar för mig ända sedan jag fick följa med farfar och fiska första gången, och de hobbyfiskare jag känner förnekar inte att fiskarna har ont, utan blundar snarare för det. Som David Foster Wallace uttrycker det när han funderar över smärta hos humrar i sin enastående essä ”Consider the Lobster”: ”Hela problemställningen med att plåga och äta djur är inte bara komplex, utan jobbig också. Åtminstone är den jobbig för mig och för i stort sett alla jag känner som äter en lång rad olika livsmedel och samtidigt inte vill se sig som grymma eller känslokalla. Mitt eget sätt att hantera den konflikten har huvudsakligen varit att undvika att tänka på den jobbiga problematiken.” Längre fram beskriver han det jobbiga som han har undvikit att tänka på: ”Hur omtöcknad hummern än är efter färden hem, till exempel, brukar den bli oerhört livlig när den läggs i kokande vatten. Om man stjälper ner humrarna i den ångande grytan ur en annan behållare händer det att de försöker klamra sig fast vid kanterna på behållaren eller rentav haka fast klorna över kanten på grytan som en människa som försöker att inte ramla ner från ett tak. Och ännu värre är det när humrarna är helt nere i vattnet. Även sedan man lagt på locket och vänt sig bort brukar man höra hur locket skallrar och slamrar när humrarna försöker knuffa av det.” För Wallace, för mig och, vill jag tro, för de flesta andra, tyder detta på inte bara fysiska, utan också psykologiska plågor. Humrarna krälar inte bara omkring planlöst av smärta, utan de börjar kämpa emot redan innan de kommer i kontakt med det heta vattnet. De försöker fly. Och det är svårt att inte tolka en del av deras hysteriska beteende som någon form av rädsla och panik. Humrar är till skillnad från fiskar inte ryggradsdjur, så att göra vetenskapliga undersökningar av hur de kan tänkas uppleva smärta – eller mer exakt den typ av smärta som är snarlik den som återfinns hos människan – är svårare än motsvarande undersökning av fiskar. Fast det har visat sig att vetenskapliga fakta ger flera goda skäl till att lita på det intuitiva medlidande de flesta av oss känner när vi tycker synd om humrar som försöker ta sig ut ur en gryta med kokande vatten. Sådana vetenskapliga fakta gör Wallace en förträfflig genomgång av. Och eftersom fiskar är ryggradsdjur och därför har många av de anatomiska element som aktiveras vid smärtupplevelser och smärtbeteenden, är det ännu lättare att påvisa att de kan känna smärta, och ännu svårare att ställa sig skeptisk till det.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Every individual fish is a vertebrate with a central nervous system and pain proprioceptors, like we mammals have. Marine biologists have proven that fish definitely do fell and avoid pain and that they learn to evade painful stimuli, even to the degree of selecting the option of food deprivation over pain. Researchers have also proven what is really quite obvious, that fish can be fearful and learn to anticipate pain. Besides this, scientists have discovered that fish and also sea-dwelling invertebrates ”generate opiate-like pain-dampening biochemical (enkephalins and endorphins) in response to injuries that would unquestionably be painful to humans, as further proof of the ability of fish to feel pain.” Like us, they would not survive if they didn’t feel pain. Their pain sensors are especially dense around their mouths, where they are often cruelly hooked and pulled. 

In addition to feeling pain, scientists have discovered that fish are far more intelligent than had been presumed. For example, British experts say that fish, as the most ancient of the major vertebrate groups, have had ”ample time” to evolve complex and diverse behavior patterns that rival those of many other vertebrates. They report that there have been huge changes in science’s understanding of the physiological and mental abilities of fish in the last few years, adding, ”Although it may seem extraordinary to those comfortably used to pre-judging animal intelligence on the basis of brain volume, in some cognitive domains, fishes can even be favorably compared to non-human primates.” Recent research has shown that fish are ”steeped in social intelligence,” recognizing individual ”shoal mates” and social prestige, and scientists have observed them using tools, building complex nests, cooperating, and exhibiting stable cultural traditions and long-term memories.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Fiskar reagerar ungefär som vilka djur som helst när de blir rädda eller har ont. Deras känsloliv skiljer sig inte så mycket från det hos djur på land.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Senare års forskning har med eftertryck visat att fiskar verkligen har upplevelser, känslor och tankar som inte skiljer sig i grunden från det vi hittar hos fåglar och däggdjur.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Jag har träffat många sportfiskare som lever i tron att fiskar inte kan känna smärta. Ett vanligt argument är att abborrar och gäddor ofta hugger på en krok trots att de alldeles nyss slitit sig från ett annat hugg. Om det hade gjort ont att få kroken i munnen borde de väl undvika att nappa?

Den mytiska gammelgäddan som dras upp ur sjön med munnen full av gamla fiskedrag som den slitit loss från linan bidrar till historien om de okänsliga fiskarna. Varför fortsätter han att hugga gång på gång om det nu är så att han känner smärtan från kroken?

Den här typen av resonemang förbiser hur fiskars instinkter fungerar. När de hugger på ett drag är det inte resultatet av någon aktiv tankeverksamhet. Sportfiskarna har gjort sitt bästa för att göra sina lockbeten helt oemotståndliga. När fisken nappar reagerar den helt enkelt på det som kallas nyckelretningar, medfödda signaler som omedelbart utlöser ett instinktivt beteende. Dragen är utformade så att de maximerar nyckelretningarna – de blänker, rör sig och har en färg som direkt och helt reflexmässigt sätter igång fiskens jaktbeteende. Hur ont de än har kan de inte låta bli att reagera på de inbjudande fiskedragen.

Men forskare som studerat fiskars smärtupplevelser tvekar inte. Visst har de ont. Man har funnit att fiskar har samma typer av smärtregistrerande sinnesorgan och nervceller som vi däggdjur. Den tekniska termen för smärta är »nociception«, och så kallade nociceptiva upplevelser och att dessa skickas vidare till hjärnan, precis som hos dig och mig. De reagerar på alla möjliga typer av smärta, oavsett om den orsakas av mekaniskt tryck, skärande skador, kemisk stimulering eller värme.

Brittiska forskare har studerat hur fiskars beteende påverkas av smärta. De injicerade små doser av ättiksyra eller bi-gift i läpparna på regnbåge (som ibland kallas »regnbågslax«) när de var nersövda och följde deras beteende när de vaknade upp igen. Regnbågarna visade alla tecken på att ha ont. De vred sig av och an, höll sig nära botten och skrapade ideligen sin mun mot gruset som för att göra sig av med smärtan. Jämfört med andra regnbågar som bara fått lite saltlösning injicerat (något som inte känns) tog det mer än dubbelt så lång tid innan de började äta igen.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Det är svårt att förstå varför någon skulle tro att fiskar inte kan vara rädda. Ändå stöter man ofta på den åsikten. Men fiskar reagerar ungefär som vilka djur som helst i situationer som  kan upplevas skrämmande. Håller man regnbåge i ett akvarium och placerar ett nytt, okänt föremål på botten blir de tillsynes rejält rädda. De undviker den del av akvariet där föremålet ligger, uppträder upphetsat och gör vad de kan för att slippa komma i närkontakt med det okända. I grunden är det samma reaktion som de flesta landlevande ryggradsdjur har inför saker de inte känner igen.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)

Fiskodling

”Många av de marina djur vi äter, bland annat den stora merparten av all lax, är odlade i vattenbruk. Till en början framstod vattenbruk som en lösning på problemet med utfiskningen av vilda fiskbestånd. Men istället för att ha minskat efterfrågan på viltfångad lax, som det har påståtts från vissa håll, har laxodlingen fått efterfrågan på och utarmningen av de vilda laxbestånden att intensifieras. Fångsten av vildlax ökade globalt med 27 procent mellan 1988 och 1997, samtidigt som laxodlingen växte explosionsartat. 

De djurvälfärdsfrågor som är kopplade till fiskodlingar låter bekanta. I en branschhandbok i laxodling räknas sex ”stressfaktorer i akvakulturmiljö” upp: ”vattenkvalitet”, ”fisktäthet”, ”skötsel”, ”störningar”, ”näring” och ”hierarki”. I klartext är dessa sex källor till stress bland laxarna: 1) så smutsigt vatten att fiskarna har svårt att andas, 2) så stor trängsel att de börjar äta på varandra, 3) så störande hantering av anläggningen att den orsakar fysisk stress som är mätbar efter ett dygn, 4) störningar av personalen och av vilda djur, 5) näringsbrist som försvagar immunförsvaret samt 6) oförmågan att upprätta stabila sociala hierarkier, vilket leder till förvärrad kannibalism. De här problemen är vanliga. I handboken kallas de för ”integrerade inslag i fiskodlingen”. 

En stor källa till lidande för lax och annan odlad fisk är de myllrande lössen som frodas i det smutsiga vattnet. Lössen orsakar öppna sår och kan äta sig in till benet i ansiktet på fisken – ett fenomen som är så utbrett att det i USA kallas för ”dödskrona” i branschen. En enda laxfarm ger upphov till svärmande lusmoln som kan bli upp till trettiotusen gånger större än i naturen. 

Fisken som överlever under dessa förhållanden (10 till 30 procents dödlighet anses bra av många inom laxnäringen) blir sannolikt satt på svältkost i sju till tio dagar för att minimera kroppsutsöndringarna under transporten till slakteriet, där man avlivar den genom att snitta upp gälarna och sedan slänga den i en vattentank där den får förblöda. Ofta är fisken vid medvetande och vrider sig av smärta när den slaktas. Vid en del anläggningar bedövas den, men nuvarande bedövningsmetoder är otillförlitliga och kan orsaka förvärrat lidande för vissa djur. Precis som fåglar ska fisk enligt lag få en human slakt.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Trout, catfish, tilapia, and other freshwater fish are forced to live in horrendously overcrowded concrete troughs. I talked with an investigator who visited a fish farm in Illinois, housed inside an enormous metal shed. When she went in, the air was so putrid she could barely breathe. The huge shallow pond inside was completely black and at first she couldn’t see any fish. Then she realized the water was utterly full of fish, severely crowded together, and the blackness of the water was due to the concentration of their feces. I’ve seen abysmally overcrowded fish confined to feces-blackened water in outdoor fish farms in southern California and contemplated the miserable lives of these creatures, crammed inescapably in their own excrement, and then mercilessly slaughtered. People order this at local restaurants, ironically believing they’re getting their healthy omega-3s or the fish that is recommended for their blood type.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Odlad lax lever tillsammans med femtio tusen andra laxar instängd i en undervattensbur där vattnet de dricker snabbt blir förorenat av deras avfallsprodukter. De måste därför rutinmässigt utfodras med en mängd mediciner, hormoner, antibiotika och vaccin för att kunna överleva under dessa omständigheter.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Entire species of fish are being killed to the verge of extinction to satisfy the demand for fish meal for fattening livestock or factory-farmed fish, or for seafood for humans. According to Watson: The rationalization for fishmeal production defies all logic. As animal food, about one hundred pounds, live weight, of fish is required to produce one pound of beef. Two hundred pounds of fishmeal used as fertilizer produces no more than three pounds of vegetable protein. Even more ironic is that over fifty pounds of fishmeal is needed to raise one farm-raised salmon.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Den odlade fisken innehåller – förutom antibiotika – ännu större mängder tungmetaller än den vilda, eftersom den utfodras med malt, härsket fiskkött från annan död, förgiftad fisk. Den odlade fisken lever under eländiga förhållanden i dammar med plats- och syrebrist och dödssiffrorna är höga. Dammarna är en grogrund för bakterier och virus, och detta bekämpar odlingsägaren med stora antibiotikadoser. Det säger sig självt att denna fisk inte äter alger, som är den ursprungliga källan till de essentiella fettsyrorna, och när vi äter fisken tillgodogör vi oss därför heller inga goda fettsyror.”
(VIBEKE AMDISEN i boken ”Pigg & glad med raw food”)

Fiskolja

”Klaper also warns against consuming fish flesh and oil for other reasons:
The fish oils that are promoted as providing protection to the arteries from artherosclerosis may also pose a serious hazard because they decease the blood’s ability to coagulate to stop bleeding. Fish oil has also been shown to inhibit the action of insulin. This is bad news for any diabetic trying to maintain normal blood sugar levels while taking fish oil capsules and possibly eating a diet high in fish flesh… Another unpublicized but potentially important problem results from fish oil’s apparent tendency to increase the length of a normal pregnancy. An overly long gestation time increases the birth weight of the baby, and thus the attendant risk of birth accidents, caesarian sections, and maternal deaths. 

Despite current advertising campaigns, no one needs to eat the oil squeezed out of a fish’s flesh or liver; in fact, the oil of a fish’s liver is one of the strangest substances to consider eating. The liver of any animal is the chemical detoxifier for the body, and thus concentrates all the pollutants consumed by that animal. The oil squeezed from fish livers may contain high levels of hydrocarbon toxins such as PCBs and dioxins. People who use fish oil ”to protect their arteries” may actually be poisoning themselves with hydrocarbons, and thus increasing their cancer risk from these dietary oils.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Många människor köper dyra fiskoljor på flaska eller i kapslar som tillskott till sin dagliga kost i tron att de gör något bra för sin hälsa. Men så är det inte. Essentiella oljor är mycket känsliga och ömtåliga och härsknar direkt när de kommer i kontakt med syre. När en fisk dör i en syrehaltig miljö, det vill säga utanför vattnet, härsknar oljorna i stort set meddetsamma och blir oanvändbara. Samma sak gäller vid filtrering av oljan, då den kommer i kontakt med ljus, värme och syre. Strukturen förändras och oljan börjar genast oxideras och fördärvas. Ett sätt att dölja lukten av härsken olja är att tillsätta kemiskt framställda antioxidanter och konserveringsmedel och sedan försegla oljan i en kapsel så att den inte luktar. Men innehållet av olja i dessa kapslar är nu ett mycket giftigt karcinogen – alltså cancerframkallande.”
(VIBEKE AMDISEN i boken ”Pigg & glad med raw food”)


”Men omega-3 är väl ändå hälsosamt? Ja, det är det absolut. Omega-3 kan ha mycket positiva effekter, både när det gäller riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och vid behandling av bland annat reumatiska besvär. Den västerländska kosten är generellt låg på omega-3 liksom många andra gynnsamma näringsämnen. Det är inte bra, men skönmålandet av omega-3 gör oss bara en björntjänst och kan leda till felaktiga antaganden om att man lever ”hjärtvänligt” bara man äter fisk eller omega-3, eller att man förebygger hjärt-kärlsjukdom. Nyare analyser visar att så inte är fallet. 

År 2012 kom en metaanalys av dubbelblinda interventionsstudier som samlat in data om fettsyrorna EPA och DHA (från antingen fiskoljetillskott eller fisk) för förebyggande av hjärt-kärlsjukdom. Slutsatsen löd att EPA och DHA inte kunde kopplas till lägre risk att dö av hjärt-kärlsjukdom eller några andra orsaker. 

Samma år kom en andra metaanalys av interventionsstudier som undersökt huruvida tillskott med EPA och DHA kunde förhindra ytterligare kardiovaskulära händelser hos patienter som redan hade hjärt-kärlsjukdom. Återigen visade resultatet att tillskott inte ger något skydd. 

Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att en omfattande översikt från 2013 drog slutsatsen att fiskolja inte bör rekommenderas för att förebygga hjärt-kärlsjukdom, dels på grund av de många negativa studieresultaten, dels på grund av de allvarliga följder som fiskoljekonsumtion har på det minskande fiskbeståndet. 

Poängen här är inte att omega-3 är betydelselöst. Problemet ligger i antagandet att mer omega-3 från fisk eller fiskolja är lösningen på vår stigande förekomst av hjärt-kärlsjukdom. För även om det är naturligt att hoppas på att man får ett skydd genom att äta mer av ett visst näringsämne, är verkligheten dessvärre en annan. 

Fisk och fiskolja bör snarare betraktas som en fusklösning på problemen med en västerländsk kost – en kortsiktig åtgärd som inte löser problemet och som inte heller är utan risker.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


“Although cod liver oil is an excellent source of vitamin D, I personally don’t endorse it because it has shown to have toxic effects on the liver.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Heal yourself with sunlight”)

Förnekelsens kultur

”We don’t need to eat anyone who would run, swim or fly away if he could.”
(JAMES CROMWELL)


”Skulle du kunna kastrera djur utan smärtlindring? Skulle du kunna brännmärka dem? Skulle du kunna skära halsen av dem? Försök se detta göras (filmen ”Meet Your Meat” är bra att börja med och lätt att hitta på Internet). De flesta skulle inte klara av att göra något av ovanstående. De flesta av oss vill inte ens se det göras. Var finns då den grundläggande integriteten i att betala andra för att göra det åt en? Det är att leja djurplågare och att leja dråpare, och till vilken nytta? En produkt som ingen behöver: kött.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”De flesta av oss vill inte att djur lider och dödas, men ändå äter vi kött. När vi inte handlar i enlighet med våra värderingar uppstår en spänning som inom psykologin kallas kognitiv dissonans. Den här spänningen leder till obehag. För att minska obehaget undviker vi, eller till och med förnekar information som påminner oss om dissonansen, det vill säga gapet mellan våra handlingar och våra värderingar. Vi är också mer benägna att ta till oss information som intalar oss att vi trots allt gör rätt.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”De flesta människors relation till lantbrukets djur tar slut vid livsmedelsbutikens kyldisk. Där finns djuren i styckad och paketerad form. Sällan ägnar man en tanke åt vad de här djuren känner, tänker och upplever ute på gårdarna innan de blir till mat.

Tänk vad enkelt allt vore om djurens liv bara bestod av stimulus och respons, utan känslor och reflektioner. Om grisar, höns och kor enbart hade varit icke-tänkande proteinomvandlare. Så lätt det skulle vara att försvara det sätt vi föder upp dem på och beslutet att ta deras liv för att äta upp dem.

Nu är det inte så. Forskningen har med eftertryck visat att det inte går någon skarp gräns mellan vår egen upplevelsevärld och den vi hittar hos andra djur och det gäller som sagt inte bara hundar och katter. De kanske resonerar och planerar mindre och de uppfattar andra saker i omgivningen än vi, men deras grundläggande känsloliv är väldigt likt vårt. Precis som hunden upplever en gris inte bara hunger och törst, utan också ilska och rädsla. Hönsen kan bli uttråkade, fåren känner samhörighet med andra i flocken och kor kan längta efter den kalv som tagits från dem direkt efter födelsen.

Vilka konsekvenser får det för vår syn på hur djuren sköts innan de blir till livsmedel? Det är den stora moraliska frågan för alla som någon gång äter mat. Vissa väljer bort alla produkter som har sitt ursprung i djur, andra kanske försöker hitta kött att äta som kommer från djur som haft ett drägligt liv. Oavsett vad man drar för slutsatser är det viktigt att känna till fakta. Ingen är betjänt av att vi fattar viktiga moraliska beslut baserat på felaktig information. Den som tror att grisar bara är känslolösa, oraffinerade falukorvar har fel.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Det är bekymmersamt att de flesta konsumenter lever så långt från djuren som blir mat. Om man själv skulle föda upp sin egen gris och följa den till slaktögonblicket vore det nog lättare att förstå hur den känner. Alla som har en hund vet ju när den är glad och när den är nedstämd. Dagligt umgänge med den egna katten gör att man lätt känner igen olika känsloyttringar. Men grisarna, kycklingarna och korna ser vi inte förrän de blivit till styckdetaljer. Därför kan vi också distansera oss från dem och intala oss att de nog inte känner så mycket, att de har ett enklare själsliv än vår egen hund eller katt.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”In order to confine and kill animals for food, we must repress our natural compassion, warping us away from intuition and toward materialism, violence, and disconnectedness.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”When a human kills an animal for food, he is neglecting his own hunger for justice. Man prays for mercy, but is unwilling to extend it to others.”
(ISAAC BASHEVIS SINGER)


”In contrast to plants, which naturally produce healthy and nourishing foods that involve little if any suffering, animals are routinely dominated and attacked in order to obtain the flesh, milk, and eggs we humans eat. This clearly involves suffering, for we all know with utter certainty that taking a knife and cutting into the skin of a dog, cow, cat, chicken, rabbit, or human is totally different from cutting into the skin of a tomato or grapefruit, that biting into the leg of a pig cannot be compared to biting into a fresh apple. The renowned ethologist Konrad Lorenz once remarked that anyone who couldn’t see the difference between chopping up a dog and chopping up a lettuce should commit suicide for the benefit of society. We know today that all vertebrate animals are endowed with central nervous systems with proprioceptors that are sensitive to a variety of painful stimuli, including being cut, burned, crushed, confined, electrically shocked, and subjected to cold and heat, noxious smells, bruising, and chafing, and that they feel psychological pain as we would when they are physically confined, their babies are stolen from them, or their innate drives are systematically thwarted.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”By seeing other animals merely as objects to be exploited for food, we have torn the fabric of essential harmony so deeply that we have created a culture that enslaves itself, often without realizing it. The domination of humans by humans is a necessary outgrowth of dominating other animals for food. As Jim Mason has demonstrated in An Unnatural Order, there is a strong historical link between the human enslavement of other humans and the human enslavement of animals for food. This enslaving mentality of domination and exclusion lies at the core of the spiritual malaise that allows us to wage war upon the earth and upon each other.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”The violence we instigate for our plates boomerangs in remarkable ways. It becomes obvious, though, that our collective sense of guilt about our mistreatment of animals for food makes recognizing this basic connection enormously difficult. Eating animal food is a fundamental cause of our dilemmas, but we will squirm every which way to avoid confronting this. It is our defining blind spot and is the essential missing piece to the puzzle of human peace and freedom. Because of our culturally inherited behavior of abusing the animals we use for food and ignoring this abuse, we are exceedingly hesitant to look behind the curtain of our denial, talk with each other about the consequences of our meals, and change our behavior to reflect what we see and now. This unwillingness is socially supported and continually reinforced.

Our behavior invariably reflects our understanding, and yet our behavior also determines what level of understanding we are able to attain.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”The Culture of Denial
The more forcefully we ignore something, the more power it has over us and the more strongly it influences us. Looking undistractedly into the animal-derived foods produced by modern methods, we inescapably find misery, cruelty, and exploitation. We therefore avoid looking deeply at our food if it is of animal origin, and this practice of avoidance and denial, applied to eating, our most basic activity and vital ritual, carries over automatically into our entire public and private life. We know, deep down, that we cannot look deeply anywhere, for if we do, we will have to look deeply into the enormous suffering our food choices directly cause. So we learn to stay shallow and to be willingly blind to the connections we could see. Otherwise, our remorse and guilt would be too painful to bear. The acknowledged truth would also conflict too strongly with our self-image, causing serious cognitive dissonance and emotional disturbance. We choose to ignore, and thus choose to be ignorant and inattentive.

Being unwilling and unable to see, confront, and take responsibility for the hidden ocean of horror that our most basic activity causes to those who are as sentient and vulnerable as we are, we have split ourselves into a schizophrenia of politeness and civility that lives uneasily with the remorseless cruelty that surfaces whenever we obtain or eat animal foods. I believe this split is the fundamental unrecognized wound we modern human suffer, and from it many other wounds and divisions naturally and inevitably follow. It is so deep and terrible that it is taboo to discuss it publicly.

Choosing to be blind to what we are actually doing when we shop for, prepare, and eat food, we blind ourselves not only to the horror and suffering we are instigating and eating, but also to the beauty of the world around us. This acquired inability to actually see and appreciate the overwhelming loveliness of this earth allows us to ravage forests and oceans and systematically destroy the natural world. Becoming insensitive to the pain we cause daily to defenseless animals, we also become insensitive to the beauty and luminosity of the creation that we oppress and from which we disconnect at every meal.

The desensitizing of millions of children and adults – on the massive scale that consuming millions of tortured animals daily requires – sows countless seeds of human violence, war, poverty, and despair. These outcomes are unavoidable, for we can never reap joy, peace, and freedom for ourselves while sowing the seeds of harming and enslaving others. We may speak of love, kindness, freedom, and a gentler world, yet it is our actions, especially those that are habitually practiced, that determine what future outcomes we and others will experience. The cycles of violence that have terrorized people both historically and today are rooted in the violence of our daily meals. Though animals cannot retaliate like other people can, our violence toward them retaliates against us.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”By confirming and killing animals for food, we have brought violence into our bodies and minds and disturbed the physical, emotional, mental, social, and spiritual dimensions of ourselves in deep and intractable ways. Our meals require us to eat like predators and thus to see ourselves as such, cultivating and justifying predatory behaviors and institutions that are the antithesis of the inclusiveness and kindness that accompany spiritual growth. Because cruelty is inescapable in confining, mutilating, and slaughtering animals for food, we have been forced from childhood to be distracted and inattentive perpetrators of cruelty.

None of us never consciously and freely chose to eat animals. We have all inherited this from our culture and upbringing. Going into the baby food department of any grocery store today, we see it immediately: beef-flavored baby food, chicken, veal, and lamb baby food, and even cheese lasagna baby food. Well-meaning parents, grandparents, friends, and neighbors have forced the flesh and secretions of animals upon us from before we can remember. As infants, we have no idea what ”veal,” ”turkey,” ”egg,” or ”beef” actually are, or where they come from. We don’t know what horror is visited upon helpless creatures in order to create the easily available concoctions being spooned into our little teething mouths. We find out slowly, and by the time we do, the cruelty and perversity involved seem natural and normal to us. We are never told that we humans are not designed to eat the large quantities of animal foods typical to our culture. We are never told of the extreme confinement, the routine unanesthetized castrations and other mutilations, and the brutal and often botched killings that stare up at us every day from our bowls and plates, and that we unthinkingly chew while watching television, reading, or conversing.

Thus, our deepest and most blessed connection with the earth and with the mystery of infinite spiritual consciousness – our daily meals – have become rituals of distraction and repressed sensitivity and guilt rather than rituals of heart-opening gratitude, connectedness, lessedness, and love. The price we pay for this is incalculable and includes, among other things, the dulling of our innate intelligence and compassion and a consequent loss of peace, freedom, and joy.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Ett kosthåll som innebär att man inte behöver döda nötboskap, getter, får, kycklingar, kalkoner, fåglar eller fiskar bringar oss exempelvis i harmoni med naturens universella kärlekslag. En vegetarian bidrar inte till lidande, smärta och död för djur på denna planet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Många har framhållit att den attityd som tillåter oss att döda djur för nöjes skull och för föda, är samma attityd som bidrar till att skapa krig. En engagerad kväkare vid namn Thomas Tyron (1634-1703), varnade sitt folk och framhöll att när man dödar djur för att äta kommer det från samma källa till ”vrede” som dödandet av människor. Han förutsade att många av hans kväkarbröder i Pennsylvania, som inte var vegetarianer, förr eller senare skulle ta till vapen och kriga, och hans farhågor besannades. Våldet att döda djur för att äta vilar på samma grund av ”rättfärdigt” våld, som ofta leder till att människor dödas.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”If you once saw how the animals die in the slaughterhouse, you would never want to eat meat again. Just because the killing is done by somebody else, does not mean that the karma, the responsibility, is not yours. You are contributing to their actions, and you share their karma.

Suppose tomorrow all the butchers were to say, ”We are not going to kill for your sake anymore. If you want to eat an animal, you kill it.” How many of you are ready to bring a lamb into your kitchen – the mother holding one leg, the father holding another, the son cutting it open while it screams and yells in pain, its blood splashing everywhere, all the fecal matter coming out – and then clean up all the blood and filth, cut it up and eat it? No. When it is all wrapped up in nice cellophane, with no blood, no smell, just sitting in the supermarket case, then it seems all right to you.”
(SRI SWAMI SATCHIDANANDA i boken ”The healthy vegetarian”)


”When I asked one poultry producer whether he was worried about the increasing public concern for farm animal welfare, he told me, ”They’re just stupid birds.”

This attitude underlies the way chickens are treated in the poultry industry today. ”They’re just stupid birds,” so there’s no limit on how cruelly you can treat them. People with a little more sensitivity, however, look at it differently.”
(JOHN ROBBINS i boken ”The food revolution”)

Läs även Empati hos djur och Masters of denial

Intelligenta djur

”Forskare är särskilt intresserade av att studera härmning hos djur eftersom det kan lära oss mycket om hur de tänker. Den som kan imitera en annan individ måste ha en förmåga att tänka sig in i den individens situation och dessutom förstå innebörden av ett problem och hur man löser det. Imitation kräver definitivt en ganska avancerad tankeförmåga. Det är bara möjligt om man kan skilja mellan »jag« och »andra«, det vill säga om man uppvisar någon form för självmedvetenhet. Och hur är det då med svinen – kan de verkligen imitera varandra?

En österrikisk forskargrupp studerade det hos en grupp grisar som framlevde sina liv i stora, naturliga inhägnader. Det var alltså inga vanliga fläskproducenter, utan djur som haft ett riktigt gott grisliv och som fick besöka försöksboxarna bara för det här experimentet. Först tränade man ett par av dem att öppna en skjutdörr genom att puffa den åt sidan med trynet. Bakom dörren fanns lite grisgodis. En gris tränades att öppna dörren åt vänster, en annan att skjuta den åt höger. De två blev »demonstratörer«, eller lärare, åt de andra i undersökningen.

Några av grisarna fick försöka själva först ett dygn efter att de observerat hur man skulle öppna dörren. Tidsskillnaden hade ingen större betydelse, de klarade det hela ungefär lika bra som de grisar som fick pröva själva efter bara en minut. Det visar att grisarna verkligen förstått vad som pågick och när de själva gavs chansen kunde de därför imitera den andra grisen med stor precision.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Grisarnas förmåga att tänka, känna och att lära av varandra borde kunna locka till helt nya metoder att hantera dem. Men ser man på en gris som helt enkelt en okokt julskinka utan djupare tankebegåvning är det svårt att bryta gamla arbetsrutiner på gårdarna. Tvång i stället för samarbete med djuren kommer att fortsätta härska tills man möter deras blick med nyfikenhet och medkänsla.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Den klassiska inlärningsteorin bygger självklart på att djur upplever vissa händelser som positiva och andra som negativa. Om ett visst beteende medför något trevligt, till exempel godis, kommer djuret att upprepa handlingen. Leder det i stället till något otrevligt, som en elstöt eller en utskällning, undviker djuret det snart. Det är grunden för all träning av djur. Men kan de lära sig saker helt enkelt för att det är roligt att lära?

De brittiska beteendeforskarna Kristin Hagen och Donald Broom funderade på just detta. De utformade ett experiment för att undersöka om själva inlärningen, att komma på hur man löser ett problem, kan vara glädjefyllt för en kalv. I försöket fick kalvarna själva lista ut att de behövde trycka med mulen på en platta ett antal gånger för att öppna en grind. När den väl var öppnad var vägen fri genom en korridor fram till en plats där det bjöds på lite extra god mat. Kalvarna bar en mätutrustning som registrerade deras puls under hela processen.

I början förstod naturligtvis ingen av kalvarna vad det hela gick ut på. Men efter att ha fått pröva några gånger kom de gradvis på det. Resultatet var slående: när de äntligen insåg vad de förväntades göra ökade pulsen kraftigt, som den gör vid upphetsning. Deras beteende blev exalterat och glädjefyllt när de till sist lyckades öppna grinden. De skuttade och sprang i vad som syntes vara förtjusning över att ha listat ut lösningen på problemet.

Nu kan man ju tänka sig att det inte alls var inlärningen i sig själv som var det roliga. Kanske blev kalvarna helt enkelt glada när de insåg att de skulle få lite smaskigt foder. Men forskarna hade förutsett det problemet och löst det med en elegant utformning av experimentet. En annan grupp kalvar gick nämligen igenom samma procedur, med skillnaden att de inte behövde lära sig något. När det hade gått lika lång tid som det tog för den första gruppen att lösa problemet öppnades grinden av sig själv. Nu var det fritt fram till samma goda mat som de andra hade fått. De här kalvarna fick alltså precis samma upplevelse och samma belöning, förutom att de inte behövde lära sig något. Forskarna fann att deras puls inte alls ökade på samma sätt och de visade inte tillnärmelsevis samma upphetsade beteende.

Resultaten visar att det var själva inlärningen som var det roliga. Belöningen, den goda maten, var säkert också en positiv och trevlig sak, men det som gjorde kalvarna särskilt lyckliga var att klura ut lösningen på problemet.

Egentligen är resultaten med kalvarnas glädje över sina insikter inte så konstiga när man vet hur hjärnan fungerar. Både hos djur och hos människor är en särskild del av hjärnan inkopplad när en individ söker lösningen på hur den ska få fatt på något den önskar. Nervsystemet i den delen av hjärnan drivs av en substans som heter dopamin. Många känner till dopamin som det kemiska ämnet bakom lycka och välbefinnande. När man lär sig saker stimuleras alltså hjärnans belöningssystem. Det leder till att man mår bra och blir glad. Och här finns ingen skillnad mellan oss själva och en hund, en ko eller en gris.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”En brittisk forskargrupp studerade getter som fick lära sig ett ganska svårt tvåstegsproblem. Experimentet liknar sådana man tidigare använt för att undersöka schimpansens intelligens. För att få de godsaker man hade placerat inne i en genomskinlig plastbehållare var getterna tvungna att först använda munnen för att dra ut en spak ur behållaren. Därefter skulle de lyfta spaken med nosen för att få godiset att trilla ner i en liten skål. Först där kunde de äntligen få tag på sin efterlängtade belöning.

Problemet var ganska svårt för getterna (precis som det är för schimpanser), ändå lyckades nästan alla till sist lista ut vad de skulle göra. Men det mest intressanta med det här försöket var nog ändå det forskarna fann när det gäller djurens minne. Efter att getterna hade lärt sig uppgiften fick de leva ett vanligt getliv i tio månader, utan att någonsin se apparaten. Därefter testade man dem igen på samma sätt som tidigare. Samtliga getter visste nu direkt hur de skulle lösa det svåra problemet och klarade det på första försöket. De kom helt enkelt ihåg hur de hade gjort nästan ett år tidigare. Ett imponerande minnestrick som jag inte är säker på att jag själv skulle klara.

Forskningen har tydligt visat att djur inte är känslolösa inlärningsmaskiner. De är nyfikna och problemlösande. En gris eller en ko letar mer än gärna upp problem på egen hand och prövar själva olika sätt att lösa dem. Och när de listar ut lösningen blir de lyckliga. Därför är det ganska tragiskt att tänka på hur tråkiga och enformiga miljöer de flesta lever i ute på gårdarna, helt utan den intellektuella stimulans som skulle kunna göra tillvaron lite roligare.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)

Kinastudien

”I samband med att jag lämnade MIT för en fakultetstjänst vid Virginia Tech tillträdde jag som samordnare av tekniskt bistånd i ett nationellt projekt för undernärda barn i Filippinerna. En del av projektet ledde till en utredning av den ovanligt höga förekomsten av levercancer bland filippinska barn, en sjukdom som vanligtvis bara drabbar vuxna. Man misstänkte att problemet berodde på hög konsumtion av mögelgiftet aflatoxin som finns i jordnötter och majs. Aflatoxin har omnämnts som ett av de starkast cancerframkallande ämnena som någonsin upptäckts. 

I tio år var vårt främsta mål att minska undernäringen bland fattiga barn i Filippinerna, ett projekt som finansierades av Förenta staternas organ för internationell utveckling (USAID). Så småningom etablerade vi omkring 110 ”självhjälpscenter” för näringsutbildning runt om i landet. 

Syftet med insatserna i Filippinerna var enkelt: att se till att barnen fick så mycket protein som möjligt. Det var en allmän uppfattning att en stor del av undernäringen bland världens barn orsakades av brist på protein, särskilt från animaliska livsmedel. Universitet och myndigheter över hela världen arbetade för att lindra den uppfattade proteinbristen i utvecklingsländerna. 

I det här projektet avslöjade jag emellertid en mörk hemlighet. Barn som åt den mest proteinrika kosten hade störst sannolikhet att drabbas av levercancer! Det här var barnen till de rikaste familjerna. 

Vid samma tid fick jag kännedom om en forskningsrapport från Indien som visade på provocerande men mycket relevanta resultat. En grupp indiska forskare hade studerat två grupper med råttor. Den ena gruppen fick det cancerframkallande giftet aflatoxin plus foder som bestod av 20 procent protein, en nivå som ligger nära den som många av oss konsumerar i väst. Den andra gruppen fick samma mängd aflatoxin, men foder som bara innehöll 5 procent protein. Otroligt nog hade alla råttor som fick den proteinrika maten tecken på levercancer. Resultatet var hundra mot noll och lämnade inga tvivel om att rätt näring vann över kemiska carcinogener – även mycket starka sådana – i kampen om att kontrollera cancer. 

Den här informationen motsade allt jag hittills hade lärt mig. Det var rent kätteri att påstå att protein inte var hälsosamt och ännu värre att säga att det gynnar cancer. Det var ett avgörande ögonblick i min karriär. Att ta sig an en sådan utmaning så tidigt i karriären var inte ett särskilt klokt val. Jag riskerade att stämplas som kättare om jag började ifrågasätta protein och animalisk mat i allmänhet, även om min forskning bedrevs i enlighet med ”god vetenskaplig praxis”. 

Men jag har aldrig varit mycket för att följa direktiv bara för sakens skull. När jag först lärde mig att köra häst och vagn, valla boskap, jaga och fiska och jobba på åkern hemma insåg jag att självständigt tänkande var en del av arbetet. Stöter man på problem måste man kunna räkna ut vad man ska göra. Det var en viktig skola, något som alla som vuxit upp på n gård kan skriva under på. Den känslan av självständighet har jag med mig än i dag. 

Inför mitt svåra beslut bestämde jag mig för att inleda ett forskningsprojekt med syfte att granska vilken roll som näring, och speciellt protein, hade i utvecklingen av cancer. Mina kollegor och jag var mycket noggranna med utformningen av våra hypoteser, rigorösa i vår metodik och konservativa i tolkningen av våra resultat. Jag valde att utföra arbetet på en mycket grundläggande vetenskaplig nivå och började med att studera de biokemiska detaljerna vid uppkomsten av cancer. Det var viktigt att förstå inte bara om utan också hur protein kanske kunde främja cancer. Detta var den bästa av alla världar. Genom att noga följa reglerna för god vetenskap kunde jag studera en utmanande frågeställning utan att väcka de reflexmässiga reaktioner som ofta följer med radikala idéer. Så småningom beviljades den här forskningen finansiering i tjugosju år från de bäst utvärderade och mest konkurrenskraftiga finansieringskällorna (främst National Institute of Health [NIH], American Cancer Society och American Institute for Cancer Research). Våra resultat granskades sedan (en andra gång) inför publiceringen i många av de högst ansedda vetenskapliga tidskrifterna. 

Det vi fann var chockerande. Mat med lågt proteininnehåll hämmade utvecklingen av cancer vid intag av aflatoxin, oavsett hur mycket försöksdjuren fick av det cancerframkallande ämnet. När cancer hade initierats hos försöksdjuren kunde vidare tillväxt stoppas med lågproteinkost. Med andra ord förhindrades den giftiga kemikaliens cancerproducerande effekt av en kost med lite protein. Faktum är att proteinets effekt var så kraftfull att vi kunde slå på och stänga av cancertillväxten bara genom att justera mängden protein i maten. 

Proteinmängden som djuren utfodrades med motsvarade den mängd som vi människor ofta äter. Det var alltså inga onormala doser som användes, som så ofta är fallet i studier av cancerframkallande ämnen. 

Men det var inte allt. Vi fann dessutom att inte alla proteiner hade den här effekten. Vilken typ av protein var skadligast? Svaret är att kasein, som utgör 87 procent av proteinet i komjölk, konsekvent gynnade alla stadier i cancerprocessen. Säkra proteiner verkade finnas i växter, inklusive vete och soja. I takt med att bilden blev tydligare började mina mest omhuldade antaganden trotsas och till sist krossas.

De experimentella djurförsöken slutade inte där. Jag gick vidare till att leda den mest omfattande studien av kost, livsstil och sjukdomar som någonsin genomförts på människor i den biomedicinska forskningens historia. Det var ett massivt projekt som utfördes genom ett samarbete mellan Cornell University, Oxford University och den kinesiska akademin för preventiv medicin. Tidningen New York Times kallade studien för ”epidemiologins Grand Prix”. I projektet kartlades ett brett spektrum av sjukdomar och kost- och livsstilsfaktorer på den kinesiska landsbygden, samt – på senare tid – även i Taiwan. Projektet blev känt som Kinastudien och hade så småningom mer än 8 000 statistiskt säkerställda samband mellan olika kostfaktorer och sjukdomar! 

Det som gjorde studien särskilt anmärkningsvärd var att så många av alla de relevanta kopplingarna mellan kost och sjukdom pekade mot samma slutsats: människor som åt mest animalisk mat drabbades av flest kroniska sjukdomar. Även ett relativt lågt intag av animalisk kost förknippades med ogynnsamma effekter. Människor som åt mest växtbaserad mat var friskast och undgick oftast kronisk sjukdom. De här resultaten kunde inte ignoreras. De var konsekventa, ända från de första djurförsöken till den här enorma studien om människors kostvanor. De hälsomässiga följderna av att äta antingen animaliska eller växtbaserade näringsämnen var påfallande olika.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”Vi äter som kungar och drottningar varje dag, hela veckan, och det tar livet av oss. Du känner säkert människor som lider av hjärtsjukdomar, cancer, stroke, Alzheimers, fetma eller diabetes. Kanske du själv eller någon i din familj lider av något av de besvären. Som vi sett är de här sjukdomarna relativt okända i traditionella kulturer där man till största delen livnär sig på oraffinerad, växtbaserad mat, som på den kinesiska landsbygden. Krämporna uppstår när välståndet i en traditionell kultur växer och man börjar äta allt mer kött, mejeriprodukter och raffinerade vegetabiliska produkter (kex, kakor, läsk osv.). 

När jag föreläser brukar jag börja med att berätta min egen historia, precis som jag har gjort i den här boken. I slutet av föreläsningen får jag alltid frågor från åhörare som vill veta mer om kost och olika sjukdomar. Du kanske också har en fråga om en viss sjukdom. Chansen är stor att det rör sig om en så kallad välfärdssjukdom, eftersom det är dem vi dör av i västvärlden. 

Många blir förvånade över att sjukdomarna som de är intresserade av har mycket gemensamt med andra välfärdssjukdomar, särskilt när det gäller kost och näring. Men det finns ingen kost som passar speciellt vid en viss sjukdom. Bevismaterialet som samlats in av forskare runt om i världen visar att kost som förebygger cancer även förebygger hjärtsjukdom, fetma, diabetes, starr, makuladegeneration, Alzheimers, nedsatt kognitiv förmåga, multipel skleros, benskörhet och flera andra sjukdomar. Dessutom gagnar den här kosten alla, oavsett genetik och individuella egenskaper. 

Sjukdomarna som nämns här, och fler därtill, har samma ursprung: en livsstil med för mycket sjukdomsfrämjande faktorer och för få hälsofrämjande faktorer. Med andra ord handlar det om den västerländska kosten. Däremot finns det en kost som motverkar alla dessa sjukdomar: den oraffinerade, växtbaserade maten. 

Kapitlen i den här delen är indelade efter sjukdom eller sjukdomsgrupp. Varje kapitel innehåller bevis för hur maten kan knytas till de olika sjukdomarna. Under läsningens gång kommer du att inse bredden och djupet hos det vetenskapliga underlaget som ger stöd åt fördelarna med en oraffinerad, växtbaserad kost. För mig har bevismaterialets stringens för så många olika sjukdomsgrupper varit den mest övertygande faktorn. Om en växtbaserad kost visar på så stor nytta för så många olika sjukdomar, är det möjligt att vi människor var tänkta att äta på något annat sätt? Mitt svar är nej, och jag tror att du kommer att instämma. 

USA och de flesta andra västländer tänker fel när det gäller kost och hälsa och vi har fått betala ett högt pris. Vi är sjuka, överviktiga och förvirrade. Jag blev själv alldeles överväldigad när jag gick vidare från labbstudierna och Kinastudien och möttes av den information som diskuterats i del II. Jag har insett att några av våra högst värderade konventioner är helt felaktiga och att sanningen om hälsa har mörklagts. Det värsta är att den intet ont anande allmänheten har fått betala det högsta priset. Den här boken är därför i hög grad ett försök från min sida att ställa felen till rätta. Som du kommer att se i de följande kapitlen finns det en bättre väg att följa när man har hjärtsjukdom, cancer, övervikt och blindhet, för att nå optimal hälsa.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”När så mycket förändras i världen och med en så svindlande hastighet glömmer vissa lätt att vårt behov av frisk luft, rent vatten, motion och en hälsosam miljö och nyttig och oförstörd mat i allt väsentligt ser likadant ut som det har gjort i tiotusentals år. Märkligt nog är det en undersökning som gjordes i Kina, just när världens mest tättbefolkade nation påbörjade sin genomgripande förändring, som kan ge svaret på frågan hur vi ska kunna leva så länge som möjligt och hålla oss så friska som möjligt. Jag avser den utomordentliga Kinastudien, som New York Times kallade ”den mest omfattande studien som någonsin gjorts om förhållandet mellan kosten och risken att utveckla sjukdom”. 

Kinastudien
I början av 1970-talet var Kinas premiärminister Chou En-lai döende i cancer. I slutstadiet av sin sjukdom tog han initiativet till en landsomfattande enkätundersökning för att samla information om utbredningen och lokaliseringen av cancer i Kina. Det var det ambitiösaste forskningsprojekt som någonsin vidtagits och omfattade 650 000 arbetare. Cancerstudien var verkligen monumental. Man registrerade dödstalen för tolv olika cancerformer i över 2 500 kinesiska provinser omfattande 880 miljoner kinesiska medborgare – 96 procent av Kinas befolkning. 

I undersökningen framkom att cancer var mycket vanligare i vissa delar av landet än i andra. Det var ytterst intressant av två skäl: för det första för att skillnaden i antalet cancerfall mellan kinesiska provinser var långt större än mellan världens nationer; för det andra för att dessa skillnader förekom i ett land där 87 procent av befolkningen tillhörde samma etniska grupp (hanfolket) och hade i stort sett samma gener. 

Skillnaden i antalet cancerfall mellan olika provinser var häpnadsväckande. I vissa regioner var till exempel antalet dödsfall i tjocktarmscancer tjugo gånger större än i andra. Liknande skillnader hittade man beträffande bröstcancer, lungcancer, levercancer och många andra former av cancer. I provinserna med den högsta frekvensen av vissa cancerformer var antalet fall över hundra gånger fler än i provinserna med den lägsta frekvensen av dessa sjukdomar. 

Detta är i sanning anmärkningsvärda siffror. För att sätta in dem i rätt perspektiv kan vi fundera över varför antalet bröstcancerfall ökar i Long Island. Många tiotals miljoner dollar och oräkneliga personarbetsår har lagts ner på att ta reda på varför två kommuner i Long Island har en bröstcancerfrekvens som är 10 till 20 procent högre än genomsnittet i staten New York. I Kina fann man att vissa provinser hade en bröstcancerfrekvens som är 20 gånger (2 000 procent) högre än i andra. 

Det medicinska etablissemanget ville veta vad som höll på att hända i Kina. Varför var det så stor skillnad i antalet cancerfall mellan olika provinser? Vad kunde ligga bakom en så otroligt stor variation bland människor som är så genetiskt lika? Vad var förklaringen till att dödsfall i matstrupscancer bland män var 435 gånger vanligare i en del av Kina än i andra? Och varför var cancersjukdomar totalt sett mycket ovanligare i Kina än i USA och andra västländer? 

Medicinska auktoriteter över hela världen förstod att svaren på dessa frågor, om man kunde finna dem, skulle vara av oerhört stort värde inte bara för kineserna utan för hela världen. 

1983 när premiärminister Chou En-lai hade avlidit i levercancer startade Kinastudien som en direkt utvidgning av hans cancerundersökning. Den skulle bli den ambitiösaste internationella vetenskapliga studien av livsstilsfaktorer och människors hälsa som någonsin gjorts i den medicinska historien. 

Kinastudien var på alla sätt en internationell bedrift. Den gjordes i samarbete mellan Cornell University i USA, Kinesiska akademin för preventiv medicin, Kinas Medicinska akademi och Oxford University i England. Studien utfördes gemensamt av doktor Junshi Chen, chef för det mest ansedda statliga kost- och hälsoforskningslaboratoriet i Kina; doktor Junyao Li, en av författarna till den kinesiska landsomfattande canceröversikten Cancer Atlas Survey och forskare vid Kinas Medicinska akademi; professor Sir Richard Peto vid Oxford University, ansedd som en av de främsta epidemiologerna i världen; och doktor T. Colin Campbell, medförfattare till den epokgörande rapporten från U.S. National Academy of Sciences ”Diet, Nutrition, and Cancer” (Kost, näring och cancer). 

Doktor Campbell valdes att leda projektet. Hans meriter var imponerande: Förutom att vara medförfattare till den amerikanska vetenskapsakademins rapport hade han skrivit över tre hundra vetenskapliga avhandlingar och han var före detta vetenskaplig rådgivare till American Institute of Cancer Research (det amerikanska cancerforskningsinstitutet, som ingår i den internationella forskningsstiftelsen World Research Fund). 

Medel till detta enorma företag kom från de deltagande länderna. Mycket kom initialt från U.S. National Cancer Institute och National Institutes of Health. Den kinesiska hälso- och sjukvårdsministern ställde upp genom att betala lönerna till över 350 läkare och sjuksköterskor, vilka med hjälp av datorer och faxapparater (i och med Kinastudien introducerades den första faxapparaten i landet 1985) sammanställde den mest omfattande databas över olika sjukdomsorsaker som någonsin gjorts.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Ett enastående tillfälle

Medicinska forskare över hela världen insåg att Kinastudien representerade ett enastående tillfälle för mänskligheten. På 1980-talet var Kina ett perfekt ”levande laboratorium” för undersökningar av kost och sjukdomsmönster vars like inte fanns någon annanstans i världen. Det berodde på att kineserna fortfarande tenderade att tillbringa hela sitt liv inom ett och samma område. 

Kina var kanske den sista delen av världen där en sådan undersökning kunde göras. I väst reser många av oss mycket och vår mat kommer från världens alla hörn. Men Kina på 1980-talet erbjöd fortfarande en möjlighet att studera ett stort antal människor som hade levt inom samma område i hela sitt liv. Vid den tiden bodde över 90 procent av de vuxna i de regioner som ingick i studien fortfarande kvar på den plats där de var födda. 

Dessutom hade dessa människor ätit maten från samma område i hela sitt liv. Och kosten såg helt olika ut även i regioner som gränsade till varandra. Om din erfarenhet av kinamat kommer från kinesiska restauranger i väst vet du inte hur mycket maten i de olika regionerna varierar. Bybor på den bergiga norra stranden av Yangtzefloden har till exempel i många generationer livnärt sig på ångkokt bröd och sötpotatis. Men endast cirka 30 mil därifrån, i den rika jordbruksbygden söderut, har byborna länge livnärt sig huvudsakligen på ris. 

I Kinastudien ville man se om kostvariationerna i olika delar av landet hade samband med den stora skillnaden i antalet fall av cancer och andra sjukdomar. Forskarna besökte sextiofem regioner över hela Kina, intervjuade människorna om deras kostvanor och livsstil och tog urin- och blodprover från tiotusentals människor. De registrerade allt som familjerna åt under tre dagar och analyserade prov på livsmedel från marknadsplatser runt om i hela landet. 

De regioner som undersöktes sträckte sig över hela den kinesiska landmassan, från längst upp i nordväst till de södra kustregionerna och Taiwan. Forskare färdades i dagar genom svår terräng för att nå nomaderna vid gränsen mot Ryssland och byborna i en oas nära Gobiöknen. 

Allt som allt valdes tjugofyra regioner (av tjugosju i hela Kina) ut för studien, vilka representerade en rik variation av klimat och topografi. Vissa fanns i de subtropiska kustområdena i sydöstra Kina, några i de kalla områdena i den nordöstra delen av landet nära Sibirien, andra i de torra och ofruktbara regionerna nära de i norr belägna grässlätterna, och slutligen besökte man bergsområdena i Himalaya. 

De utvalda regionerna varierade också i fråga om befolkningstäthet. En avlägsen region nära Gobiöknen hade bara tjugo tusen nomadiska invånare. En annan region, i utkanten av Shanghai, beboddes av 1,3 miljoner invånare. 

Antalet kvalificerade personarbetstimmar som satsades på denna studie var enormt. Att försöka sig på någonting i väst som bara avlägset påminner om Kinastudien skulle ha betingat ett oöverkomligt pris. 

När studien till sist var klar hade forskarna tillgång till en undersökning som inte hade sin like vad gäller kvalitet och omfattning. De hade vad The New York Times beskrev som ”the Grand Prix of Epidemiology”.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Fattigmans- och rikemanssjukdomar

Ett av de första resultaten från Kinastudien var att vissa grupper av sjukdomar ofta uppträder under liknande ekonomiska förhållanden. Vetenskapsmän har ofta talat om två klasser av sjukdomar: ”fattigmanssjukdomar” och ”rikemanssjukdomar”. 

Till ”fattigmanssjukdomar” hör infektionssjukdomar som lunginflammation, tuberkulos, diarré, sjukdomar i andningsorganen och mässling. Diarrésjukdomar är sällan dödliga i de industrialiserade länderna men skördar miljontal barns liv i utvecklingsländerna. Bland välnärda barn är mässling vanligen inte en dödlig sjukdom, ändå dör cirka 800 000 barn årligen i mässling, nästan samtliga är barn som redan är svaga på grund av svält. Sjukdomar i andningsorganen är oftast ett mindre problem för friska, men de kräver sin tribut bland undernärda människor med ett försvagat immunsystem. 

Kinastudien klargjorde att de underliggande orsakerna till ”fattigmanssjukdomar” är näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden. Faktum är att eftersom det inte är fattigdomen i sig som orsakar dessa sjukdomar utan brist på rent vatten och näringsrik mat, borde vi snarare tala om ”sjukdomar orsakade av näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden”. 

På samma sätt visade Kinastudien att den underliggande orsaken till de flesta ”rikemanssjukdomar” – bland dem diabetes, hjärt-kärlsjukdom, fetma och många former av cancer – inte är rikedomen i sig utan snarare den omåttlighet i mat och dryck som vanligen åtföljer rikedom. Faktum är att ”rikemanssjukdomarna” i Kinastudien visade sig vara så nära förknippade med matvanor att Colin Campbell, projektets ledare, har sagt att det vore riktigare att sluta tala om ”rikemanssjukdomar” och i stället använda begreppet ”sjukdomar orsakade av omåttligt ätande.” 

Doktor Campbell, som hade noterat att de förmögnare kineserna som levde i städerna hade börjat äta en kost som innehöll mer oljor och animala livsmedel, förklarar: 

I Shanghai och Peking har det blivit ett tecken på status att äta kött. Tyvärr är denna gastronomiska form av klättring uppför samhällsstegen just den kost som vi nu vet orsakar så många av de sjukdomar vi lider av i väst – cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Som resultat av den omfattande information som samlades in i Kinastudien blev doktor Campbell övertygad om att de vetenskapliga bevisen talade för att en kost baserad på livsmedel från växtriket med ett minimalt tillskott av animalisk föda är idealisk för människan. Hans bok The China Study innehåller också några av de starkaste vetenskapliga argumenten som någonsin sammanställts till stöd för en sådan kosthållning. Studien hade, som ni kanske minns, gjorts för att man ville förstå varför det var så stora variationer i antalet cancerfall mellan de olika kinesiska regionerna. Enligt doktor Campbell berodde det främst på skillnaderna i konsumtionen av animalisk föda: 

En av Kinaprojektets mest dramatiska upptäckter var det starka sambandet mellan animal föda och cancer. … Vi fann att en av de främsta orsakerna bakom västerlandets sjukdomar var blodkolesterolet. … Lägre blodkolesterolnivåer var förknippade med lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdom, cancer och andra sjukdomar som förekommer i väst. …  När kolesterolnivån sjönk från 170 mg/dl till 90 mg/dl minskade förekomsten av cancer i lever, ändtarm, tjocktarm, lungor, bröst, mage, matstrupe, hjärna (hos både vuxna och barn) och leukemi (hos både vuxna och barn). … Det räcker inte att endast göra några små förändringar i kosten för att förhindra uppkomsten av cancer. Ett mer genomgripande skifte från animalisk till växtbaserad föda skulle troligen ge mycket större fördelar.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


“In my view, no chemical carcinogen is nearly so important in causing cancer as animal protein.”
(Dr. T. COLIN CAMPBELL, projektledare för “Kinastudien”)

Fotnot: Kinastudien anses av många okunniga ha blivit ”sågad” då det spridits lögner om studien sedan en mycket ful intervju gjordes av Dr Yeo, som själv är en ”inbiten köttätare”, under en dokumentär för BBC vilket har spridits på nätet. Om du som läser detta är intresserad av en helt annan sida av detta ”fenomen” kan du läsa sidorna 240-242 i boken ”The future of nutrition” av T. Colin Campbell och bilda dig en egen sanning istället för att lita på dessa lögner!

Koll på kortisolet från födseln

”Koll på kortisolet från födseln
Höjningen av kortisolhalten som inträffar varje gång vi äter en köttrik måltid kanske inte bara påverkar vår egen hälsa, utan också våra barns. Väl underbyggda bevis tyder nu på att en proteinrik kost under graviditeten har negativa effekter på fostret. Ta till exempel den ökända Harlem-rättegången år 1976. Fattiga gravida färgade kvinnor lottades till att delta i en av tre grupper som fick antingen 40 gram tillsatt animaliskt protein per dag, 6 gram eller inget extra protein alls. Grupperna med extra proteinintag fick oftare barn som föddes mycket för tidigt, och spädbarnsdödligheten var dubbelt så hög i 6-gramsgruppen och fyra gånger så hög i 40-gramsgruppen. De barn som överlevde led av ”betydande tillväxthämning”.

I ett liknande experiment i Skottland blev gravida kvinnor instruerade att äta en köttrik kost i hopp om att det skulle förebygga graviditetssjukdomen preeklampsi. Det fungerade inte. Faktum är att den lägsta förekomsten av preeklampsi som jag någonsin stött på var bland kvinnor som åt en helt växtbaserad kost: bara ett fall på 775 graviditeter. Preeklampsi drabbar normalt cirka en av 20, så en växtbaserad kost kan ”lindra de flesta, om inte alla, tecken och symtom på det här potentiellt allvarliga tillståndet”.

Vad hände när de skotska kvinnorna övergick från att äta ungefär en portion kött per dag till omkring två portioner per dag? De som åt mer kött under graviditeten födde barn som fick högre blodtryck som vuxna. En förklaring till de negativa effekterna av hög köttkonsumtion, inklusive fisk, är att det kan ha ökat mammans kortisolnivåer, vilket i sin tur påverkat det växande fostret och ställt om ”stresshormon-termostaten” till en högre nivå. Faktum är att forskarna fann högre kortisolvärden i blodet hos både döttrar och söner till kvinnor som rapporterat högre köttkonsumtion, inklusive fisk – ungefär en femprocentig ökning för varje daglig portion. Detta kan vara en förklaring till varför konsumtion av animaliskt protein under graviditeten har kopplats till att barnen blir överviktiga senare i livet.

Du är vad din mamma åt
Medan barn till mammor som inte äter kött har lägre kortisolnivåer, anses en köttrik kost innebära en ”stress på ämnesomsättningen” för mamman, med följden att barnets binjurar omprogrammeras och får en livslång förhöjning av stresshormoner i blodet. Varje daglig portion kött som åts under den senare delen av graviditeten kunde kopplas till omkring 1 procent större fettmassa hos barnen när de nått tonåren.

Förutom att hormonnivåerna var högre hos de personer vars mammor hade ätit mer kött under graviditeten, tycktes de också reagera mer negativt på livets olika utmaningar. Forskare sökte upp de numera vuxna barnen och mätte deras kortisolnivåer efter att de utsatts för en stressande situation i form av en offentlig presentation. Om deras mammor hade ätit färre än två portioner kött (inklusive fisk) per dag under graviditeten, fick de en relativt liten ökning i binjurarnas frisättning av stresshormoner. Kortisolnivåerna hos dem vars mammor hade ätit mellan 14 och 16 portioner kött i veckan ökade kortisolet 30 procent mer, och de vars mammor hade ätit 17 eller fler portioner per vecka hade kortisolnivåer som ökade mer än 50 procent som svar på samma stress-situation.

Det är inte förvånande att intag av animaliskt protein under graviditeten kan leda till större viktökning för barnen senare i livet, men det är anmärkningsvärt att även barnbarnen kan påverkas. Nya rön tyder på att de långsiktiga negativa följderna inte är begränsade till en enda generation, utan att de även kan påverka äggstockar och framtida ägg hos ofödda döttrar. ”I slutändan kommer de här resultaten att kasta ljus över den snabba spridningen av diabetes, fetma och hjärt-kärlsjukdomar i västvärlden”, konstaterar författarna till en översikt.””
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)

Fotnot: ”preeklampsi” kallades förut för ”havandeskapsförgiftning”.

Läs även Kostens inverkan under graviditeten

Konsekvenser av köttätande

”Research and cultural data worldwide show that moving to a plant-source diet means the prevention and elimination of overweight, heart disease, diabetes, arthritis, hypertension, depression, and constipation, to name a few. It is a shift from an egocentric way of eating to a world-centric way of being as an Act of Love for all as well as oneself.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”Cardiovascular disease is significantly higher in meat eaters. In 1961 the AMA stated that 97 percent of heart disease would be eliminated if people gave up eating meat and ate a vegetarian diet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”A quarter pound of beef raises insulin levels in diabetics as much as a quarter pound of straight sugar.”
(DIABETES CARE 7, 1984, sida 465)


”Meat eating is a diabetonic on all accounts, and meat is by no means an ideal food or protein source for humans.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”Men whose mothers have low beef intake, compared to men of mothers with high beef intake, are more virile. Sons of mothers with low beef consumption have sperm concentrations 24.3 percent higher than those of high-beef-consumption mothers. Eighteen percent of sons of mothers with high beef consumption had sperm levels lower than what the World Health Organization considers the lower limit of subfertility – this rate of infertility is three times higher than sons of mothers with low beef consumption. Extrapolating, we have two theoretical potentials: sons of vegan mothers are more virile, and vegan men are more virile. 

Research has also shown that removing meat from your diet and eating a plant-sourced diet can reduce or eliminate asthma. Thirty-five patients who had suffered from bronchial asthma for an average of twelve years, all receiving long-term medication, twenty including cortisone, were subject to a plant-source-only diet for one year. In almost all cases, medication was able to be withdrawn or drastically reduced. There was a significant decrease in asthma symptoms. Twenty-four patients (69 percent) fulfilled the treatment. Of these, 71 percent reported improvement at four months and 92 percent at one year. 

Osteoporosis is significantly higher in meat eaters or even women who drink three or more glasses of milk per day. Research suggests that the higher amounts of protein create an acidity that forces the bones to give up calcium to neutralize the acidity. 

The high phosphorus content in meat actually pulls calcium from the bones. in essence, from the perspective of health and diabetes in particular, animal flesh sourced protein – fish included – is inferior to vegetable protein as a quality protein source.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”Det vi redan vet säkert är att kött och mejeriprodukter (liksom fiskar högst upp i näringskedjan) står för över 90 procent av de kända föroreningar som människan exponeras för. Där ingår bland annat dioxin, PCB och vissa bekämpningsmedel som finns kvar i miljön trots att de har varit förbjudna i flera år. Det är också klarlagt att grönsaker normalt sett innehåller en hundradel av de föroreningar som finns i kött.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”I en undersökning fann man att personer för vilka kött var den främsta proteinkällan löpte nästan tre gånger högre risk att utveckla demens än vegetarianer.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Vi behöver äta vegetariskt för att upprätthålla vår kropps naturliga balans. När vi äter stora mängder kött så ökar blodfetterna, blodådrorna täpps igen. Vi får högt blodtryck och dåligt hjärta – något som vi också kan ge i arv till våra barn och barnbarn. Genom vår kosthållning skapar vi alltså problem för kommande generationer.”
(FAN XIULAN i boken ”Hälsans tao”)


”Our study suggests that the closer one approaches a total plant food diet, the greater the health benefit. It turns out that animal protein, when consumed, exhibits a variety of undesirable health effects. Whether it is the immune system, various enzyme systems, the uptake of carcinogens into the cells, or hormonal activities, animal protein generally only causes mischief.”
(Dr. T. COLIN CAMPBELL, projektledare för Kinastudien)


”Rent fysiologiskt ökas syrabildningen i kroppen, när man äter kött. I nerbrytandet av kött till dess ursprungliga aminosyror bildas en ansenlig mängd urinsyra i kroppen. Om kroppen kunde bortskaffa denna syra omedelbart, skulle den orsaka endast liten skada. Men vad som i själva verket händer är att musklerna suger upp enorma mängder urinsyra och så småningom blir mättade med den. Denna syra övergår till sist till kristaller med skarpa nålliknande spetsar, som orsakar smärta och obehag under beteckningarna reumatism, nervinflammation, ischias eller vissa sjukdomar i levern.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


”While cows are natural grass eaters who would never eat grain in the wild, feedlot operators, like dairy operators, have found that feeding them grain boosts growth and profits. Because grain (mainly corn, soybeans, wheat, and oats) is relatively expensive, it is supplemented with cheaper additives to add even more weight to the cattle. Well-known cattle feed additives are sawdust, cement dust, chicken manure, and petroleum by-products. All the toxins in the grain, as well as in the other substances, concentrate in the fat and flesh of the steer. Other feed additives are equally unpleasant to contemplate: the ground-up bodies and parts of animals obtained from the rendering industry. These animal products are especially high in concentrated toxins, as well as fat, cholesterol, and animal protein, which helps produce the marbled fat that brings a higher price.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Eating animals – feeding myself in a healthy way without an animal needing to be killed is not only good for the animal and for my conscience, it also is very good for my omega 3 and omega 6 rate. Not eating meat means a substantially lower intake of unhealthy omega 6 fatty acids and therefore a substantially lowered need to balance out the harmful effects thereof by taking omega 3 pills or eating fatty fish. Not to mention the way in which animals are treated in the ’modern’ meat industry, one of the greatest cruelties committed by humankind. A cruelty on a massive scale, that goes on day in, day out and remains unseen and unthought-of by most of us. 

The next time you see ’industry meat’ in the supermarket, you might wonder about the degree of suffering you are actually looking at. Like more and more people, you might not want to put that on your plate or into your body any more. 

As my 12-year-old daughter put it, ’People are becoming aware of all the animal suffering that was needed to produce that tasty bite of food in their mouth.’ My daughter became a strict vegetarian the day she saw a rabbit being dissected at school. That was the moment that she became instantly aware of all the suffering that is so well hidden when it comes to our food. Until that moment she had always told me, ’I want to eat meat, because it tastes so good.’ In the words of a great spiritual teacher, ’Everyone should lead their life so that no pain is caused by them to any living being. That is the supreme duty.’”
(INGEBORG BOSCH i boken ”Past reality integration”)


”Vissa kritiserar en växtbaserad diet och anser att den är för extrem eller drakonisk. Websters lexikon definierar drakonisk som ”omänskligt grym”. En närmare granskning avslöjar att ”extrem” och ”omänskligt grym” inte beskriver en växtbaserad kost, utan konsekvenserna av vår nuvarande västerländska kost. Att få bröstbenet itusågat för en bypass-operation eller drabbas av stroke som leder till afasi kan väl kallas extremt, och att få bröst, prostata, tjocktarm eller ändtarm borttagna på grund av cancer kan kännas omänskligt grymt. Dessa sjukdomar förekommer sällan bland folk som äter en växtbaserad kost.”
(Dr. CALDWELL B. ESSELSTYN JR)


”Rött kött har länge visat sig vara förknippat med ökad sjukdomsrisk, däribland cancer och diabetes, samt ökad dödlighet i bland annat hjärt-kärlsjukdom och cancer. Detsamma gäller charkuterier/bearbetat kött. 

I större forskningsöversikter och metaanalyser har man funnit följande:
– 100 gram extra rött kött per dag ökar risken för typ 2-diabetes med 19 procent.
– 50 gram extra charkuterier per dag ökar risken för typ 2-diabetes med 50 procent.
– 100 gram extra rött kött per dag ökar risken för stroke med 11 procent.
– 50 gram extra charkuterier per dag ökar risken för stroke med 13 procent.
– 85 gram extra rött kött per dag ökar dödligheten med 13 procent.
– 30-45 gram extra charkuterier per dag ökar dödligheten med 20 procent.
– 50 gram extra charkuterier per dag ökar risken för hjärt-kärlsjukdom med 42 procent.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”I Sverige får vi i oss transfett framförallt genom kött och feta mjölkprodukter.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”Hemjärn från kött skapar en oxidativ stress i kroppen vilket ökar inflammation.”
(DAVID STENHOLTZ i boken ”Kostens kraft”)


”Den västerländska kosten med för lite frukt och grönsaker och hög konsumtion av animaliska produkter kan orsaka en lätt metabol acidos med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)


”Enligt kapillärmikroskopieringens fader professor Müller kan kapillärspasm (kramp i de allra finaste blodkärlen) utlösas som en »njurreflex« när man ätit animaliskt protein.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”)

Läs även Själsliga konsekvenser av köttätande

Köttindustrin

”Det är svårt att få någon att förstå något när hans lön är beroende av att han inte förstår det.”
(UPTON SINCLAIR)


”Selling protein – in the form of meat and chicken – is a multibillion-dollar business.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”The underlying assumptions of the culture into which we have been born are faulty and obsolete. If not questioned and changed, they will continue to drive us into deeper cultural insanity, just as they do to the animals we mercilessly dominate. Recognizing the insanity of our actions and beliefs is the first and essential step to healing and awakening. The signs are evident: producing and using weapons of mass destruction while millions of people starve to death, attacking our living earth so svagely that within the space of just twenty-five years more species are forced into extinction than in the previous sixty-five million years combined, and genetically scrambling organisms with reckless disregard for the consequences these artificial creatures will have on the delicately interconnected living strands of our planet’s biocommunities.

The powerful financial and media forces that block us from seeing any of this are continuing the spread of the herding culture and its obsolete and oppressive assumptions throughout the world. The transnational corporations that profit from abused animals are one example, and include gigantic retailers as well as the huge animal agriculture conglomerates that relentlessly push to expand their factory farm and slaughterhouse operations into the less industrialized cultures. In typically eating far fever animals per person, these less wealthy societies represent markets with enormous potential for lucrative growth. The chemical, pesticide, and pharmaceutical corporations all profit from and encourage this same expansion. Charitable organizations like the Heifer Project, which introduces animal agriculture into developing countries, often contribute directly to the same inhumane mentality that teaches people to see animals merely in terms of what the Heifer project terms ”the four Ms”: meat, milk, manure, and money. The Heifer Project is simply another front for the iron fist of cruelty, indoctrinating the herding culture’s regime of domination and abuse as far and wide as possible and hardening the hearts of indigenous children as it does so. Like the World bank and the International Monetary Fund, the U.S. government in its foreign aid programs serves as an agent for our nation’s powerful animal agriculture industry, buying their products for foreign distribution and concocting loans and programs that force impoverished countries to embrace the American model of petroleum-based industrial agriculture (which profits U.S. banking and petroleum companies and provides markets for the U.S. meat, dairy, egg, chemical, pharmaceutical, and medical industries). Two thirds of U.S. grain exports go to feed livestock rather than to feed hungry people.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”År 1977 fick jag följa med min pappa och träffa senator McGovern på hans kontor i senaten i Washington. Som jag minns det tyckte jag att han hade ett väldigt litet kontor för att vara senator och det demokratiska partiets tidigare presidentkandidat i USA. Jag minns också den märkliga kartan över South Dakota, delstaten som han representerade, som täckte hela väggen bakom hans stol. Den bestod av en stor, nästan tom rektangel och en handfull småstäder som jag aldrig tidigare hört namnet på. McGovern var nedstämd och orolig. Han stod ansikte mot ansikte inför en revolt som skulle kunna bli mycket mer förödande än Nixons angrepp på hans högkvarter i Watergate under presidentvalskampanjen 1972. ”Jag har just begått det värsta misstaget i hela min politiska karriär”, sa han. Han hade åtagit sig att leda det kongressutskott som ansvarade för att ta fram folkhälsorekommendationer kring kosthållning. Experterna som hade framträtt inför utskottet hade lagt fram mycket entydiga resultat. De hade berättat att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar hade stigit kraftigt sedan andra världskriget, samtidigt som dessa sjukdomar knappt existerade i länder där kosten innehöll mer grönsaker än animaliska produkter. Epidemiologerna hade också kunnat konstatera att antalet fall av hjärt-kärlsjukdomar hade sjunkit betydligt under kriget, när det rådde ransonering på kött och mejeriprodukter. 

Med de bästa avsikter hade utskottet publicerat en rapport som tycktes vara väl förankrad i det sunda förnuftet. I ”Riktlinjer för kosthållning i USA” rekommenderade man naivt nog en ”sänkning av konsumtionen av kött och mejeriprodukter”. 

Ända sedan rapporten offentliggjordes hade McGovern suttit mitt i en politisk storm som inte bedarrade. Han hade väckt de samlade amerikanska kött- och mjölkdjursproducenternas vrede. South Dakota med sina vidsträckta, ödsliga prärier hade inte många fler mänskliga invånare än nötkreatur. Den där dagen när vi besökte McGovern på hans kontor förklarade han att det fanns frågor som man borde lämna i fred. 

Tre år senare gick bidragen från den mäktiga boskapsindustrin till hans politiska motståndare, vilket innebar slutet för hans karriär som senator. McGoverns dystra uppträdande antydde att han redan visste vad som var på gång.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Köttindustrin bakom LCHF
Den populära LCHF-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna mot mer kött och fett. Flera studier som förespråkare av dieten hänvisat till är sponsrade av den amerikanska köttindustrin, visar en granskning av SR:s ”Ekot”.”
(TT, publicerat i METRO, Göteborg, 31 augusti 2011)


”Paradoxalt är, att när det sedermera påvisades, att äggvitebehovet även genom starkt kroppsarbete knappast ökas, förblev köttet dock en propagandasak.”
(RAGNAR BERG i boken ”Vår kost och vår hälsa”)


”With fast-food chain franchises and menus rich in animal products setting the example in hospitals, the medical industry is assured that repairs are temporary and that as patients continue eating flesh, eggs, and dairy products, they will be repeat customers. A permanent reversal of heart disease and arteriosclerosis, as Dean Ornish, M.D., achieved by having heart patients adopt plant-based diets, exercise, and learn to reduce stress, is considered more radical even than having one’s body repeatedly stabbed, sawed, mutilated, drugged, and potentially killed. Perhaps it is actually more radical, for in a herding culture, nothing is more subversive to the established order of exploitation and privilege than consciously refusing to participate in buying and eating the animal foods that define the culture.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”As Mason and Singer demonstrate in Animal Factories, the Food and Drug Administration and the Department of Agriculture exist to serve and protect agribusiness interests rather than consumer, environmental, or animal interests.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Animal activists’ recent exposure of the extent and magnitude of farm animals’ suffering has led to a coordinated response by the animal agriculture lobby at the state level. Their position is well summarized in a New York Times article titled ”States Look to Ban Efforts to Reveal Farm Abuse” (April 14, 2011). That’s not a misprint. Legislators in Florida, Minnesota, and Iowa are working not to ban farm abuse but to ban revealing farm abuse.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken ”Forks over knives”)


”In this liberating and transformative process, we naturally move beyond the false identity that has been given us by advertising, including the so-called health education we have received in our schools that has been primarily financed by the dairy and meat industries so we will buy their products.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”Under the right circumstances and with proper funding, scientists can ”prove” anything they want.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life: A new beginning”)


”Vi bär alla ett ansvar för vad vi äter, men för att kunna göra korrekta val måste vi ha tillgång till korrekt information. Viss information, ofta den mest väsentliga, undanhålles oss av olika anledningar. Alltför mäktiga ekonomiska intressen har alltför mycket att förlora på att vi får veta fakta. Därför arbetar dessa intressen med propaganda avsedd att överrösta fakta. Speciellt vänder de sig till barn och ungdomar genom skolors undervisningsmaterial, vilket de sponsrar.”
(JOHAN NIKLASSON i artikeln om ”Levande föda” del 1, Nexus Nya Tider nr 3 – 1999)

”When I asked one poultry producer whether he was worried about the increasing public concern for farm animal welfare, he told me, ”They’re just stupid birds.”

This attitude underlies the way chickens are treated in the poultry industry today. ”They’re just stupid birds,” so there’s no limit on how cruelly you can treat them. People with a little more sensitivity, however, look at it differently.”
(JOHN ROBBINS i boken ”The food revolution”)


”The beef industry has contributed to more American deaths than all the wars of this century, all the natural disasters, and all automobile accidents combined.”
(Dr. NEAL BARNARD)

Läs även Alkohol, Atkins & LCHF, Förnekelsens kultur, Mejeriindustrin, Livsmedelsindustrin och Slaktproceduren

Litteraturtips om att Äta djur

ERIK MARCUS – Meat market
ERIK MARCUS – Vegan: The new ethics of eating
JENNIFER HORSMAN & JAIME FLOWERS – Please don’t eat the animals
JOHN ROBBINS – Diet for a new America
JOHN ROBBINS – The food revolution
JONATHAN SAFRAN FOER – Äta djur
PER JENSEN – Djurens känslor
PETER SINGER – Djurens frigörelse
T. COLIN CAMPBELL – The low-carb fraud
T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL ESSELSTYN JR. – Forks over knives
T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II – Kinastudien
WILL TUTTLE – The world peace diet

Masters of denial

”Practice makes the master. If we practice golf and tennis, we become proficient at golf and tennis, and golf and tennis become part of us and part of our way of being. If we practice music, art, drama, or martial arts, we become proficient in these, and they influence us and become part of our way of being. If we practice generosity, kindness, and thoughtfulness, we become skilled at being more generous, kind, and thoughtful of others, and these qualities become part of our way of being. If we practice killing, lying and stealing, we become adapted at killing, lying and stealing, and these activities become part of us and part of our way of being. By relentlessly and assiduously practising the ability to disconnect the reality of the flesh, cheese, or egg on our plate from the reality of the misery a feeling being endured to provide it, we have become masters at reducing feeling beings to mere objects, to tools, to means, to property. We have become skilled at being numb and switching off, at not feeling sympathy for the suffering that we demand by our desire to eat animal foods. We have become masters of denial, absolutely refusing to register in consciousness the consequences of our actions. This denial becomes a sort of paralysis that prevents effective and innovative action. Practiced since infancy, our daily rituals of eating have made us highly skilled in the art of objectifying others. This is an enormous tragedy and we have hardly allowed ourselves to become aware of it.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Etisk är människan blott när hon lyder det inre tvånget att hjälpa allt liv hon kan bistå och aktar sig för att skada något som har liv. Hon frågar inte efter i vilken grad det ena eller det andra livet förtjänar deltagande på grund av sitt värde och inte heller om och i vilken mån det har förmågan att känna. Livet som sådant är heligt för henne. Hon är inte rädd för att förlöjligas som sentimental. Det är varje sannings öde att innan den blivit erkänd vara föremål för löje. En gång ansågs det vara dårskap att betrakta de färgade som riktiga människor som måste behandlas mänskligt. Dårskapen har blivit sanning. I dag anses det överdrivet att framställa det ständiga hänsynstagandet till allt levande ända ned till dess lägsta uppenbarelseformer som en förnuftenlig etiks krav. Men det kommer en tid, då man skall förvåna sig över att det dröjde så länge för mänskligheten, innan den insåg att tanklöst skadande av liv är oförenligt med etiken. Etik är gränslöst ansvar mot allt som lever.”
(ALBERT SCHWEITZER)

Metaforer & Bilder

Miljöförstöring

”The land areas and waterways of meat-consuming populations are befoulded by the livestock industry in a homomorphic way reminiscent of the residues of meat-eating in the body. Although an incomprehensible amount of water is either polluted or consumed by the manufacturing industry, even this figure falls before the total for the livestock industry. Meat production uses more water than the rest of the nation combined. 

Sixty percent of all United States cropland is used to grow feed and fodder for animals, and over half of the nation’s water consumption is drawn by irrigators onto these crops. In the process, the corn, oats, milo, alfalfa, and other animal feeds are highly sprayed and chemically fertilized. These chemicals wash down into the rivers, lakes, and underground aquifers, causing more water pollution than any other industrial source. Also, the slaughterhouses often dump animal blood and parts into major waterways. In recent years the Missouri River has been so clogged in stretches with hair and balls of fat that it is difficult to paddle a canoe across. 

Thus, in the United States, the purity and supply of water is seriously undermined by agriculture as a result of excessive meat eating. When people eat a higher percentage of vegetarian foods, far less water is wasted since fewer crops need to be grown. Superb nutrition can be obtained from a very small amount of grain, legumes, and other plants compared with what is used for livestock.”
(PAUL PITCHFORD i boken ”Healing with whole foods”)


”Om vi alla anammade ekologiska, välbalanserade matvanor skulle det inte bara bidra till avgiftning av våra kroppar utan också hjälpa vår planet att återfå jämvikten. FN:s rapport om mat och jordbruk 2006 drog slutsatsen att våra nuvarande metoder för uppfödning av djur för människoföda är en av de viktigaste orsakerna till den globala uppvärmningen. Boskapsskötseln bidrar mer till växthuseffekten än trafiken. Boskapsskötseln står för 65 procent av alla utsläpp av dikväveoxid, en gas som bidrar 296 gånger mer än koldioxid till den globala uppvärmningen. Metanet som korna släpper ut som en biprodukt av sin dåliga spjälkning av majs bidrar till uppvärmningen 23 gånger mer än koldioxid. Av all metangas i världen kommer 37 procent från tamboskap. En tredjedel av åkerjorden används för odling av majs och soja till djurfoder. Och eftersom det ändå inte finns tillräckligt med odlingsbar mark för att tillgodose efterfrågan hugger man ner skogarna, vilket leder till att jordens förmåga att ta upp koldioxid försämras ännu mer. FN:s rapport drog också slutsatsen att uppfödning av djur är en av de verksamheter som skadar våra vattenresurser allra mest på grund av den omfattande dumpningen av gödningsmedel, bekämpningsmedel och djurexkrementer i floder och andra vattendrag. 

En genomsnittlig indier äter 5 kilo kött om året och har bättre hälsa än en västerlänning i jämförbar ålder. Det går åt 123 kilo kött om året för att mätta en amerikan – 25 gånger mer än vad en indier äter. Våra produktions- och konsumtionsmönster för animaliska produkter förstör vår jord. Allt tyder på att de samtidigt bidrar till att förstöra oss människor. 

Varje kväll skriver jag några ord i en dagbok för att rekapitulera vad som har gett mig störst glädje under dagen. Ofta handlar det om mycket enkla saker. Och jag förvånas ständigt över hur glad jag har känt mig om jag bara har ätit grönsaker, baljväxter och frukt (och lite flerkornsbröd), jag märker att jag har känt mig piggare och lättare hela dagen. Jag tänker med tillfredsställelse på att jag är en lite mindre belastning på den här planeten som bär mig och föder mig.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”The meat industry causes more water pollution in the United States than all other industries combined. According to an article written by Barry Popkin, a professor of nutrition at the University of North Carolina, and published in the Archives of Internal Medicine, ”In the United States, livestock production accounts for 55 percent of the erosion process, 37 percent of pesticides applied, 50 percent of antibiotics consumed, and a third of discharge of nitrogen and phosphorus to surface water.””
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken ”Forks over knives”)


”According to the U.N. Food and Agriculture Organization’s report Livestock’s Long Shadow, animal-based agribusiness generates more greenhouse gases than all transportation combined. The livestock sector generates more greenhouse gas emissions as measured in carbon dioxide (CO2) equivalent than does transportation (18 percent versus 13.5 percent). Also, it accounts for 9 percent of CO2 derived from human-related activities. It generates 65 percent of human-related nitrous oxide, which has 296 times the global warming than CO2 . Nitrous oxide and methane come mostly from manure. Imagine about 56 billion ”food animals” pooping every day. 

Also, livestock now use 30 percent of the earth’s land surface, mostly for permanent pasture but also including 33 percent of global arable land to produce feed for them. Clearing forests to create new pastures is a major driver of deforestation – some 70 percent of forests in the Amazon have been turned over to grazing.”
(DEAN ORNISH i boken ”The spectrum”)


”Comparing eating little or no animal products with driving a Prius, and likewise comparing eating meat with driving a Hummer, may seem farfetched. But this comparison, as striking as it is, actually understates the amount of greenhouse gases that stem from meat production. In 2006, a University of Chicago study found that a vegan diet is far more effective than driving a hybrid car in reducing our carbon footprint. The scientists who did the calculations said that a Prius driver who consumes a meat-based diet actually contributes more to global warming than a Hummer driver who eats low on the food chain. 

As Ezra Klein wrote in the Washington Post in 2009, ”The evidence is strong. It’s not simply that meat is a contributor to global warming; it’s that it is a huge contributor. Larger, by a significant margin, than the global transportation sector.” 

One of the reasons is methane. Some people find it difficult to take cow burps and flatulence seriously, but livestock emissions are no joke. Methane comes from both ends of the cow, and in such enormous quantities that scientists increasingly view it as one of the greatest threats to our earth’s climate. 

And there’s more. The United Nations’ FAO report states that livestock production generates fully 65 percent of the nitrous oxide (another extremely potent greenhouse gas) produced by human activities. The FAO concludes that overall, livestock production is responsible for 18 percent of greenhouse gas emissions, a bigger share than all the SUVs, cars, trucks, buses, trains, ships, and planes in the world combined. 

Similarly, a 2009 report published in Scientific American remarked that ”producing beef for the table has a surprising environmental cost: it releases prodigious amounts of heat-trapping greenhouse gases. The greenhouse gas emissions from producing a pound of beef, the study found, are 58 times greater than those from producing a pound of potatoes. 

Some people thought the Live Earth concert handbook was exaggerating when it stated that, ”Refusing meat is the single most effective thing you can do to reduce your carbon footprint,” but it wasn’t. This is literally true. Evene Environmental Defense, a group hardly known for taking radical stands, calculates that if every meat eater in the U.S. swapped just one meal of chicken per week for a vegetarian meal, the carbon savings would be equivalent to taking half a million cars off the road. 

Not surprisingly, the U.S. meat industry, has claimed that livestock production isn’t to blame for global warming, and has tried to persuade the public, opinion leaders, and government officials that the FAO indictment of meat is overstated. But in 2009, the prestigious Worldwatch Institute published a landmark report that made the FAO report seem ultra-conservative in comparison. This thoughtful and meticulously thorough study, written by World Bank agricultural scientists Robert Goodland, who spent 23 years as the Bank’s lead environmental advisor, and Jeff Anhang, an environmental specialist for the Bank, came to the staggering conclusion that animals raised for food actually account for more than half of all human-caused greenhouse gases. Eating plants instead of animals, the authors conclude, would be by far the most effective strategy to reverse climate change, because it ”would have far more rapid effects on greenhouse gas emissions and their atmospheric concentrations – and thus on the rate that the climate is warming – than actions to replace fossil fuels with renewable energy.””
(JOHN ROBBINS i boken ”The food revolution”)

Läs även Köttkonsumtionens miljöbelastning

Our body, our friend

”Our Body, Our Friend
When our intelligence is reduced, we use drugs to force our body as we would force an innocent animal. For example, when our body in its wisdom attempts to cleanse itself on the congestion and toxins introduced to it through our diet, and generates a cold or fever to aid in this cleansing process, we often ingest pharmaceuticals in order to try to suppress the uncomfortable symptoms, thus derailing the natural healing process. Intelligence would realize that our body is our most precious friend. It works ceaselessly to maintain health and harmony and is our vehicle for expression and experience in this world. What could be more valuable and worthy of care and protection? It never works against us, but always does its best with whatever it has to work with. It is a shame that so many of these immeasurably valuable gifts from the loving source of all life, beautiful expressions of spiritual creativity, are distracted and harmed unnecessarily, saddled with heavy burdens that were never intended or foreseen by nature, and tragically destroyed by ignorance, fear, and a lack of caring. Radiant physical health is such a treasure; yet how rare it is today, particularly among those of us who abuse animals for food. 

It’s actually quite obvious why heart disease and cancer ”run in the family.” Everyone in the family has their legs under the same dinner table! As children we not only eat like our family but also soak up our inner attitudes from them. Unless we metaphorically leave home and question our culture’s food mentality and the enslaving propaganda of the meat-medical complex, we will find it difficult to discern our unique mission and grow spiritually. Spiritual health, like physical and mental health, urges us to take responsibility for our lives, and to dedicate ourselves to a cause that is higher than our self-preoccupations. 

By relying on the meat, dairy, egg, pharmaceutical, and medical industries that have been unwilling to make the connections we’ve been discussing, our culture has created the conditions for escalating disharmony and bondage. Agribusiness is continually trying to produce more for less through breeding, intensive confinement, and use of hormones, antibiotics, drugs, and feed grains that are ”enriched” with fish, manure, and rendered animal by-products. The irony is this: by unnaturally fattening and toxifying vegetarian animals on flesh, we unnaturally fatten and toxify our vegetarian bodies on their animal flesh, milk, and eggs, and abuse the animals and ourselves to sickness, slavery, and early death. It’s all unnecessary, and it’s in our power to stop it.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)

Protein

”Eating too much protein won’t kill you – quickly. But it keeps your body in high gear constantly. That’s exhausting. It’s exhausting not only for you as a whole, but for your component parts – the organs, systems, and cells that keep you going. No organ or system can function at top speed constantly without breaking down. So, after a while, something ”breaks down.” Then you have a name to hang onto the ”broken down” area: heart attack, arthritis, osteoporosis, chronic fatigue syndrome, diabetes, or whatever. However, the symptoms are so far removed from your breakfast eggs, lunchtime hamburgers, and dinner lamb pilaf that it’s difficult to make the connection. But the connection is there.”
(TED MORTER i boken ”An apple a day?”)


”Wendt-doktrinen, resultatet av 30 års forskning av Wendt, Wendt och Wendt i en familj med medicinforskare, har nu rönt officiellt erkännande bland näringsexperter i Tyskland. Den förklarar en av de främsta faktorerna som kopplar en överkonsumtion av protein till vissa former av kroniska degenerationssjukdomar. Forskarna Wendt lyckades med hjälp av elektronmikroskopbilder visa att överskottsproteinet täpper till grundmembranet, ett filtrerande membran mellan kapillärerna och cellerna. Det hjälper till att reglera flödet av näringsämnen och slaggprodukter mellan kapillärer och celler, och vätskan i dessa vävnader. Ju mer överflödigt protein i kosten, desto mer protein samlas i grundmembranet, vilket resulterar i ett tjockare grundmembran med tilltäppta porer. Det blir svårare för proteiner och andra näringsämnen, även för syre, att komma in i cellerna, och för slaggprodukter och avfall att kunna komma ut ur cellerna. Till sist blir grundmembranet så igenslammat av överskottsprotein, att cellerna på kapillärväggarnas insidor sätter igång att samla ihop och lagra detta överskottsprotein i olösliga former, som då ackumuleras på kapillär- och artärväggarnas insidor och förorsakar åderförkalkning, högt blodtryck, åldersdiabetes och vad forskarna Wendt benämner kapillärvävnadsdegenerering – resultatet av igenslammade grundmembran i hela kroppen. Dessa tilltäppta grundmembran medför cellulär undernäring och resulterar i vävnadsanoxi. Enligt dr. Steven Levines hypotes är anoxi orsaken till alla degenerationssjukdomar. Den främsta insikten här är, att för mycket protein i kosten leder till en proteinlagringssjukdom, vilken långsamt kväver organismen.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”But doesn’t someone who works hard need extra protein?
What for? Protein serves the function of replacing enzymes, rebuilding blood cells, producing antibodies, and replenishing mucus among other things. None of those elements are damaged by doing physical work.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”Selling protein – in the form of meat and chicken – is a multibillion-dollar business.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”Many people believe that, if they stop eating meat, they will not get enough protein in their diets. The fact is, that people in this country get far too much protein, especially meat protein. The body can use only so much protein at a time. When the body gets more than it needs, it turns the excess into toxins. These toxins can produce a feeling of sluggishness, tiredness and loss of strength. Vegetable protein is used more gradually, in the body, so the body gets the perfect amount for maintenance, thus eliminating toxic build-up. Your body can actually thrive very well without the protein derived from meat. My vegetarian friends are the healthiest, happiest, most energetic people I know. They display a most noticeable pleasing personality, and zest for life.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)


”At some point in their own development, athletes need ”high octaine” fuel, and they start to simplify their diet; they start to notice the difference between what they want and what they need. As this process of sensitizing the body’s instinct continues, many athletes find they feel better – lighter, with better endurance, by eating less meat. In fact, the belief that athletes (or anyone) need ”lots of protein” is a fantasy. Every protein-related illness in this country is related to excess protein, not to a lack of it. Nor do we need to carefully combine different foods, or eat lots of meat, or (for vegetarians) even eat a lot of tofu. Anyone who eats a balanced diet of fruits, vegetables, grains and legumes is going to get plenty of protein.”
(DAN MILLMAN i boken ”The inner athlete”)


”Protein i alltför stor mängd behöver kroppen inte och överskott av protein blir av kroppen endast använt som bränsle, och som bränsle är protein underlägset kolhydrater och fett och ger betydligt mindre energi än dessa ämnen. Smältningen av överskottsprotein lämnar dessutom toxisk ämnesomsättningsslagg, som bidrar till självförgiftning och sjukdom.”
(PAAVO O. AIROLA i boken ”Hälsohemligheter”)


”Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Protein byggs inte upp i kroppen genom intag av protein. Jo, du läste rätt. Protein byggs upp av aminosyrorna i maten. Protein byggs upp av proteinhaltig mat endast i den utsträckning som aminosyrorna i maten kan utnyttjas. Föreställningen att du skulle kunna äta ett stycke oxkött eller griskött eller kyckling och att det blir till protein i kroppen är absurd. Animaliskt protein är ingenting annat än animaliskt protein, inte människoprotein.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Nyare forskning har inte bekräftat teorin att vegetabiliskt protein skulle vara inkomplett och därför mindre värdefullt än animaliskt. Kroppen är tillräckligt listig för att få tag på de saknade aminosyrorna om en måltid inte innehåller samtliga. Den kan skaffa dem från den stora mängd bakterier som finns i tarmen eller från de många celler som varje dag lossnar från slemhinnan i mag-tarmkanalen. Vegetarianer kan inte bara överleva och hålla sig friska, utan undersökningar har gång på gång visat att de är friskare och lever längre än köttätare.”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätare och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”Don’t worry about not getting enough protein. One of the most common myths about a plant-based diet is that you won’t get enough protein. This is simply untrue. Plant foods contain plenty of protein, and a whole-foods, plant-based diet provides an appropriate level of total dietary protein.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN i boken ”Forks over knives”)


”Följande intressanta kommentarer stod att läsa i ett av numren för 1978 av Journal of the American Medical Association. Förbundets avdelning för kost och näringsfrågor uttalade: ”Intag av proteinsupplement av idrottsmän som äter en för övrigt väl sammansatt kost är inte till någon nytta i ett program för body-building. Idrottsutövare behöver samma mängd proteinrik mat som icke-idrottsmän. Protein ökar inte styrkan. I själva verket kräver det ofta mer energi att smälta och ämnesomsätta ett överskott av protein. Dessutom kan ett sådant överskott hos en idrottare leda till vätskeförlust, aptitlöshet och diarré.” Om man förutsätter att man skall ägna sig åt ökad fysisk aktivitet är det endast nödvändigt att öka kolhydratintaget för att garantera att man får mera bränsle. Proteiner är katastrofalt undermåliga när det gäller bränsleeffekt och bidrar inte direkt eller effektivt till muskelverksamheten. Protein producerar inte energi, tvärtom förbrukar det energi. Ett lejon som uteslutande lever av kött, sover tjugo timmar per dygn. En orangutang som uteslutande äter växter, sover sex timmar. Journal of the American Medical Association meddelade också 1961: ”En vegetabilisk kost kan förhindra 90 till 97 procent av alla hjärtsjukdomar.” Det är statistik som talar sitt tydliga språk.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Om man äter mer protein än kroppen behöver för att bilda och reparera vävnad används det i stället som energikälla, som bränsle. Men protein lämpar sig inte som bränsle i kroppen. Eftersom proteinmolekylerna är stora och komplexa kräver nedbrytningen och metabolismen av proteiner mer energi än nedbrytningen och metabolismen av kolhydrater och fett. protein är med andra ord mindre effektivt som bränsle: proportionen mellan den mängd energi som förbrukas och den energi som produceras är inte lika fördelaktig som för andra näringsämnen. En praktisk konsekvens av detta är att om man äter proteinrik föda förbrukas en hel del energi vid matsmältningen, och mindre energi är tillgänglig för läkningsprocesserna. Det finns ett annat problem med protein som bränsle: när protein förbränns bildas skadliga slaggprodukter. Kolhydrat och fett, som enbart består av kol, väte och syre, bildar koldioxid och vatten vid förbränning. Protein innehåller kväve, som vid proteinmetabolismen bryts ner till kraftigt toxiska kväverester. Det är levern som får ta hand om dessa rester och de omvandlas till urinämne, en enkel förening som också är mycket giftig. Njurarna måste sedan utsöndra urinämnet. Att levern och njurarna tas i anspråk för dessa uppgifter innebär att kroppens självläkningssystem inte har tillgång till hela deras kapacitet. Dessutom kan kväveföreningarna som bildas vid proteinmetabolismen irritera immunsystemet, och därmed ökar risken för allergi och autoimmun sjukdom, och det är ett tecken på att kroppens försvar är försvagat.”
(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)


”Proteintillskott är oerhört populära i vårt samhälle eftersom människor är rädda för proteinbrist och är omedvetna om vilka negativa konsekvenser det har för hälsan att äta mycket mer protein än kroppen behöver för att underhålla och reparera vävnaderna. Det finns ingen som helst anledning att någonsin ta proteintillskott. 

Jag blev nyligen uppsökt av en fyrtionioårig pilot som efter en vanlig hälsokontroll hade fått veta att blodprovet visade onormala levervärden. Han hade kraftigt förhöjda nivåer av leverenzymer, något som tyder på en infektionssjukdom som gulsot eller körtelfeber. Förutom trötthet hade han dock inga symptom på dessa sjukdomar, och alla tester var negativa. Den här mannen hade alltid varit frisk och var en stor träningsentusiast, i synnerhet vad gällde tyngdlyftning och kroppsbyggande. Jag frågade ut honom om hans kost och vad han tog för kosttillskott och blev inte förvånad när jag fick veta att han satte i sig enorma mängder protein, både i mat och i mixade drinkar som han spetsade med massor av proteinpulver. Dessutom tog han ornitin, arginin, tryptofan och en mängd andra piller som skulle öka muskelmassan. Han försäkrade mig att det här var blygsamma mängder jämfört med vad de flesta av hans andra kroppsbyggarvänner brukade ta. Jag sade åt honom att sluta med alla kosttillskott och gå över till en kost med lågt proteininnehåll och mycket mer kolhydrater. Jag gav honom också några örtpreparat för levern. Hans levervärden var normala igen efter två veckor.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”När det gäller cancerceller så är dessa generellt omslutna av ett proteinlager som gör det svårt för immunförsvaret att identifiera dem som skadliga. Proteinhöljet kan brytas ner av bukspottsenzymer (trypsin och chymotrypsin). Men om man äter för mycket protein kommer bukspottsenzymerna att användas till att försöka bryta ner dessa istället för att hjälpa immunförsvaret att identifiera cancerceller. Vårt dagliga intag av protein bör aldrig överstiga 10% av kalorierna. I Sverige ligger vi i medeltal på 17%. 

Ju mer komplicerade proteiner, desto svårare är det att bryta ner dessa. Proteiner från växtvärlden innehåller sällan mer än ett tiotal aminosyror, medan de som är av animaliskt ursprung kan vara uppbyggda av tusentals ihopkopplade aminosyror. På senare tid har det kommit fram studier som visar att det är de animaliska proteinerna som ställer till med problem både vid cancer och vid en hel del andra sjukdomar. Dessa studier finns väl framlagda i T. Colin Campbell’s bok ”The China Study”. 

Ett exempel är en serie studier beskrivna av professor T. Colin Campbell på laboratoriedjur som visar på att man kan ”stänga av” cancertillväxt genom att sluta ge animaliskt protein och ”sätta igång” tillväxten genom att tillföra animaliskt protein. Detta upptäckte Max Gerson själv när han utvecklade gersonmetoden. Han kunde se hur synliga cancertumörer började växa till sig så fort patienterna fick äta djurprodukter eller fett. När patienterna på gersonterapin sedan slutade med djurprodukterna eller fettet började tumörerna att minska igen.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ” Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


”The protein content of human mother’s milk is between 1.1 percent and 1.5 percent, depending upon the authority you read. Mother’s milk is also alkaline in reaction. Even when mother’s milk is the exclusive food of an infant (as it should be for at least six months), the child grows faster and creates more new cells during that time than any other period of his life. Infants double their birth weight during their first six months on a diet of mother’s milk alone. That’s a pretty good indication that Nature’s Finest contains all of the ingredients necessary to sustain both life and an impressive growth rate. 

Yet 1.5 percent protein is substantially less than we had been led to believe is required. Where did the authors of nutrition recommendations get their figures? 

Recommended protein requirements have been based on studies using white rats. These creatures produce milk of approximately 11 percent protein. However, rats are different from people. In addition to the obvious differences, rats double their birth weight in about five days. Comparisons of the protein content of milk and the period of birth-weight-doubling of other mammals show that the faster an animal doubles its birth weight, the higher the protein content of the mother’s milk. Horses, for example, double their birth weight in 60 days on mare’s milk with a protein content of 2.0 percent. Lambs take 10 days to double their weight on 5.5 percent protein milk, and cats double their weight in 7 days on 9.5 percent protein milk. 

We really miss the mark when we extrapolate from the protein content of rat’s milk to set the standard for human protein needs. 

The effect of high-protein intake has been closely examined by a number of researchers. One study was undertaken at the University of Wisconsin to determine the impact of protein consumption on calcium balance. A 1974 report in the Journal of Nutrition stated: “Subjects given 1,400 mg calcium suffered a mean calcium loss of 84 mg when fed 142 g protein but showed a calcium retention of 10 mg when fed 47 g protein.” An amazing observation: when the subjects were given 2-1/2 times more protein than the amount recommended, they lost more calcium than they consumed; when they were given approximately 1 percent less protein than the recommended amount, they lost less calcium than they consumed. 

The report also noted that when fruit and vegetable intake was increased by 50 percent at the same time the subjects were given greater quantities of protein, the calcium balance didn’t improve. In other words, if you subject your system to intolerably high amounts of protein, no matter how much fruits and vegetables you eat, your body still can’t function naturally.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)


”A well-trained athlete can utilize no more than 40 grams of protein per day. The average American eats up 200 grams per day. Whatever proteins cannot be stored, which easily happens by regularly eating more than 30-40 grams of protein each day, the body converts into nitric, sulfuric and phosphoric acids. The kidneys try to eliminate some of the strong acids (similar to the ones found in your car battery). To do so, they have to attach a basic mineral to every acid molecule. As a result, sodium, potassium, magnesium (the main basic minerals) and all the rest become depleted as well.  All this sets your body up for an incidence of acidosis, which is another name for toxicity crisis. Heart disease is a typical symptom of chronic acidosis.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Heart disease – no more!”)


”Hög konsumtion av animaliskt protein kan ha en stor inverkan på människans normala njurfunktion genom att framkalla ett tillstånd som kallas hyperfiltration – en drastisk ökning av njurarnas arbetsbörda. Hyperfiltration är inte skadligt om den bara förekommer sporadiskt. Vi har alla en inbyggd reservfunktion i njurarna som är så effektiv att det går att leva med endast en njure. Människokroppen antas ha utvecklat kapacitet att hantera återkommande stora doser protein från våra avlägsna jakt- och asätardagar. Men nu för tiden äter många av oss stora mängder animaliskt protein varje dag med följden att njurarna hela tiden tvingas uppbåda sina reserver. Den här oavbrutna belastningen kan förklara varför njurfunktionen ofta sjunker när människor blir äldre och att den successivt försämras även hos i övrigt friska personer. 

Anledningen till att de som äter en växtbaserad kost verkar ha bättre njurfunktion ansågs ursprungligen vara att de har ett lägre proteinintag totalt sett. Men nu vet vi att orsaken sannolikt är att njurarna förefaller hantera växtprotein på ett helt annat sätt än animaliskt protein. 

Inom några timmar efter att man ätit kött går njurarna in i hyperfiltrationsläge. Detta gäller för flera typer av animaliskt protein – nötkött, kyckling och fisk verkar ge samma effekt. Men en motsvarande mängd växtprotein orsakar nästan ingen märkbar belastning på njurarna. Om du äter lite tonfisk kommer din njurfiltration att öka med 36 procent inom tre timmar. Men om du äter samma mängd protein i form av tofu tycks njurarna inte utsättas för någon extra belastning alls.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


”Ett annat skäl till att animaliskt protein kan vara så skadligt för njurfunktionen är att det generellt sett är mer syrabildande. Det beror på att animaliskt protein brukar innehålla fler svavelhaltiga aminosyror, bland annat metionin som producerar svavelsyra när det omsätts i kroppen. Frukt och grönt, å andra sidan, brukar vara basbildande och hjälper till att neutralisera syrorna i njurarna. 

Hur mycket syrabelastning som kosten orsakar beror på hur balansen ser ut mellan syrabildande livsmedel (som kött, ägg och ost) och basbildande livsmedel (som grönsaker och frukt). I en analys av njurfunktion och olika kosthållningar som utfördes 2014 på mer än tolv tusen amerikaner över hela landet fann forskarna att en högre syrabelastning kunde förknippas med betydligt större för proteinläckage i urinen, ett tecken på njurskada. 

Den forntida människans kost bestod till stor del av växter, så hon producerade sannolikt fler baser än syror i njurarna. Människan utvecklades till att äta en sådan alkalisk (basbildande) kost under miljontals år. De flesta av dagens kosthållningar producerar däremot för mycket syra. Den här övergången från basbildande till syrabildande kost kan hjälpa oss att förstå dagens epidemi av njursjukdomar. Man tror att den syrabildande kosten påverkar njurarna genom att skador uppstår på de små, känsliga, urinbildande rören (tubuli). För att buffra överskottet av syra som kosten ger upphov till, tillverkar njurarna ammoniak, ett basiskt ämne som kan neutralisera en del av syrorna. Att njurarna motverkar syra är fördelaktigt på kort sikt, men på längre sikt kan den extra ammoniaken i njurarna ha en giftig effekt. Försämrad njurfunktion över tid kan alltså vara en följd av en livstids överproduktion av ammoniak. Njurarna kan börja försämras redan i tjugoårsåldern och kapaciteten kan ha minskat till hälften när man nått åttioårsåldern. 

Den kroniska, låggradiga, metabola acidos som köttrik kost har kopplats till ger oss en förklaring till varför människor som äter vegetariskt verkar ha bättre njurfunktion och varför olika växtbaserade dieter har varit så framgångsrika i behandlingen av kronisk njursvikt. Under normala omständigheter leder en vegetarisk kost till att njurarna blir mer basiska, medan en icke-vegetarisk kost ger syrabelastning.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


”Att äta en växtbaserad kost för att göra urinen mer alkalisk kan också bidra till att förebygga och behandla njursten – de hårda mineralansamlingar som kan uppstå i njurarna när koncentrationen av vissa stenbildande ämnen i urinen blir så hög att de börjar kristalliseras. Så småningom kan de här kristallerna bilda små stenar som blockerar urinflödet och orsakar svår smärta som brukar stråla ut från ena sidan av ländryggen mot ljumsken. Njursten kan komma ut på naturlig väg (ofta förenat med kraftig smärta), men en del stenar blir så stora att de måste avlägsnas kirurgiskt. 

Förekomsten av njursten har ökat drastiskt sedan andra världskriget, och speciellt de senaste femton åren. Ungefär en av elva amerikaner drabbas idag, jämfört med en på tjugo för mindre än tjugo år sedan. Varför en sådan ökad förekomst? Den första ledtråden kom 1979 när forskare rapporterade en påfallande koppling mellan förekomsten av njursten sedan 1950-talet och den ökande konsumtionen av animaliskt protein.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


“Americans have been extremely misled about the need for protein derived from red meat. Research confirmed by hundreds of studies around the world shows that vegetarian diets can provide sufficient human protein requirements. On the contrary, excessive protein from red meat has been linked to osteoporosis, arthritis, and cancer. Protein from plant sources has never been found to be unsafe, and it is better assimilated into the bloodstream than protein derived from animals. 

How much protein do we really need? According to the American Journal of Clinical Nutrition, we only need 2.5 percent of our daily calories from protein. That means if you eat the recommended 2,000 calories per day, only 50 calories should come from protein sources. It’s quite easy to get that much protein from fruits, vegetables, beans, nuts, and grains.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


”Nyckeln till ett långt och friskt liv är att kraftigt begränsa kaloriintaget, äta bra näringstät mat och motionera. Jag leder sedan flera år de enda långvariga studierna i världen på människor som äter en sådan diet. Ett genombrott kom när vi förstod att en stor del av effekten gick att uppnå enbart genom att dra ned på animaliskt protein.”
(tips från LUIGI FONTANA, professor vid Universitetet i Salerno, Italien, samt vid Boston University i St Louis, USA i boken “Åldrandets gåta” av HENRIK ENNART)


“Women who consume large quantities of protein foods and/or smoke cigarettes are at risk of suffering a heart attack once their menstrual cycles become irregular or come to an end. The regular loss of menstrual blood practically protects a woman (before menopause) from accumulating dangerous amounts of protein in the body, as long as the reproductive system functions normally. This may explain why menstruating women before age 40 are generally not at risk of suffering a heart attack, whereas men of that age are. All the different blood values in women under 40 are lower than among men in the same age group. These include red blood cells, hemoglobin, Hemocrit, and the total amount of protein. Research has shown that men aged between 30 and 40 years are six times more likely to die from a heart attack than women of the same age. In fact, heart attacks among menstruating women are extremely rare.

Once a woman’s menstrual cycles subside, if she continues eating animal protein, the level of protein concentration in the blood begins to rise steadily. By the time she is about 50 years old, her risk of suffering a heart attack is nearly the same as it is for a man of the same age. The earlier the menopause begins, the greater the risk. Women whose ovaries have been removed before age 35 have a seven times greater risk of a heart attack than those who have yet to enter menopause.

The hot flushes and reddening of the face, which many women experience during menopause, are most often signs of higher blood values. They indicate that the body has stored excessive amounts of protein, which it can no longer expel with the menstrual blood. It has now been found that a diet consisting of a lot of dairy products hastens the forming of atherosclerotic deposits in a woman’s body even further and causes osteoporosis.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Heart disease – no more!”)


”Protein i alltför stora mängder deponeras också i kroppen men inte i fettdepåerna utan i kapillärerna, de finaste blodkärlen. Mycket protein bryts också ner och bildas vid cellernas sönderfall och det är njurarnas uppgift att föra ut de sura förbränningsprodukter som proteinet bildar. Det avfall som njurarna inte mäktar föra ut lagras i bindväven i kroppen. Protein i övermått ger alltså upphov till en dubbel upplagring. Det drabbar i första hand personer med hög köttkonsumtion.”
(ARNE ALGARD i boken “Sköt om dig”)


“Overconsumption of protein not only causes deficiencies of vitamin B₆, B₃ and magnesium, but also a chronic pancreatic enzyme deficiency, considered to be one of the main causes of cancer in the countries with high protein consumption. It can be statistically demonstrated that the countries with high animal protein consumption have a greater incidence of cancer. And, contrariwise, countries where the traditional diet is low in animal protein – even low in any kind of protein – have little or no cancer at all. The people of Hunza are just one example where the diet is extremely low in protein, especially animal protein. Many others could be mentioned, like the Yucatan Indians or the Todas in East India, where people eat only a fraction of the typical American protein intake and where cancer is unknown. Americans eat more protein than any other country in the world. We also lead the world in cancer statistics. Most leading cancer researchers and nutritionally-oriented doctors, such as Dr. Max Gerson, Dr. Josef Issels, Dr. Werner Zabel, Dr. William Kelley, Dr. Ernst Krebs, Dr. Werner Kollath and Dr. Alan H Nittler, to name a few, are convinced that overindulgence in protein and the body’s inability to properly digest and utilize it is one of the prime causes of cancer.”
(PAAVO AIROLA i boken “Cancer”)

Läs även Fullvärdigt protein? och Kinastudien

Rotten inside

”A truly healthy man is a clean being, internally. All of his excreta are inoffensive. The sweat from his body does not smell offensively. The discharge from his bowels has no offensive odor. His urine is not offensive. Offensive excreta are evidences of wrong food, wrong drink, lowered function and “disease.” We do not get rid of such conditions by camouflaging them with perfumes, deodorants, etc. The discharge from the bowels should be odorless, aseptic (nonpoisonous) and should take on no odor upon standing. 

Foul odors associated with the feces indicate lessened digestive powers, impaired secretion and decomposition of the food. The healthy digestive tract is clean and aseptic at all times. No fermentation occurs in it because normal secretions prevent this. But the more impaired the powers of life, the more fermentation takes place in the digestive tract and the worse is the odor of gases and solids excreted from the bowels. The same is true of the odors of the sweat, urine and breath. These latter, from the body of a sick man or woman, are at times almost unendurable. I have often wished for a gas mask while attending to a sick person because of the odors of the body and breath. The more decomposition that goes on in the intestines, the greater and more offensive will be the odors from the excreta of the body. 

If offensive odors come from your body, either from the mouth, kidneys, bowels, or skin, you are not enjoying the high degree of health that you are capable of enjoying. Your mode of living is not what it should be. You are filthy inside. If the odor is very bad, it indicates you are rotten inside. 

When man became a meat and egg eater, he compelled his colon to deal with the putrescent residue of undigested eggs and flesh – highly offensive foods, which, when stored up in his colon for many hours, become a seething mass of putrefaction.”
(Dr. HERBERT M. SHELTON i boken “The hygienic system, Vol. 1. Orthobionomics”)


“Food can actually turn into deadly poison and kill someone! The kinds of poisons resulting from the putrefaction (decomposition) of meat or fish in the body are some of the most powerful found in the natural world. Many of the hundreds of thousands of fragile, elderly people lying in hospitals today will die unnecessarily simply because they are given meat or fish to eat – an impossible feat for the digestive system to handle after surgery, a heart attack, or during treatment for a chronic illness. 

Often constipated, these patients do not succumb to their illness; rather, they die from rotting flesh sitting in their gastrointestinal tract and releasing cadaverine, putrescine, amines and parasites into their digestive system.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless secrets of health and rejuvenation”)


”Den inre hinnan i människans tjocktarm har fickor för att passagen ska gå långsammare. Det tyder enligt näringsantropologer på att vår naturliga kost är frukt och grönsaker. Den inre hinnan på tjocktarmen på hundar är slät och saknar fickor för att kött ska passera och smältas snabbt. 

Kött som stannar kvar i tarmen ruttnar där och kan orsaka problem som divertikulit och dålig andedräkt. Tänk på hur en bit kött skulle lukta och se ut om du lät den ligga på diskbänken i köket i fyra dagar. Amerikanska forskare beräknar att det i genomsnitt ligger fyra kilo osmält, ruttnande kött i tarmarna hos en vuxen amerikan.”
(SUSAN CLARK i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)

Fotnot: Med ”fickor” ovan menas tjocktarmens segment och inte tarmsjukdomen ”tarmfickor” (divertikulit).

Läs även Bakterier i kött och Tjocktarmen

Sacred feasts

”Food is not only a fundamental necessity; it is also a primary symbol in the shared inner life of every human culture, including our own. It is not hard to see that food is a source and metaphor of control, domination, cruelty, and death, for we often kill to eat. Every day, from the cradle to the grave, we all make food choices, or they are made for us. The quality of awareness from which these inevitable food choices arise – and whether we are making them ourselves or they are being made for us – greatly influences our ability to make connections. This ability to make meaningful connections determines whether we are and become lovers and protectors of life or unwitting perpetruators of cruelty and death. 

I believe that at the deepest level of our consciousness we all yearn to achieve authentic spiritual union with the source of being, to experience directly our true nature. It is this longing to experience wholeness, truth, and freedom from the painful illusion of fundamental separatedness that urges us to explore and inquire into the mysteries surrounding us every day. We realize that looking deeply into food, into what and how we eat, and into the attitudes, actions, and beliefs surrounding food, is an adventure of looking into the very heart of our culture and ourselves. As surprising as it may seem, as we shine the light of awareness onto this most ordinary and necessary aspect of our lives, we shine light onto unperceived chains of bondage attached to our bodies, minds, and hearts, onto the bars of cages we never could quite see, and onto a sparkling path that leads to transformation and the possibility of true love, freedom, and joy in our lives. We may want to laugh at such strong claims. Food? Our old friend, food? We have bigger projects and more pressing issues. Food is so pedestrian. We eat and run, or we eat to be comforted and sustained in our quests, or as background to fellowship or television. Food is just food, we might well protest. It’s no big deal! 

Sacred Feasts
As we look more deeply, we can see that food is a universal metaphor for intimacy. Many of us know the feeling of loving something or someone so deeply that we would like to become one with, and bring into ourselves, this apparent other. Perhaps it is a glorious sunrise that we drink in with our eyes, a melody that somehow opens our heart and melts something within us, or our beloved with whom we long to merge and become one. All the arts are conduits for the expression of this deep human longing for unity, but it is only the art of food preparation and eating that this oneness is actually physically achieved. This is part of what makes eating such a powerful experience and metaphor: food art is eaten and becomes us. It enters as object and becomes subject; what is ”not-me” is transformed into ”me.” What an alchemical miracle! It is the same as the miracle of spiritual illumination, and of forgiveness, and of love. What is not-me, the other, or even the potential enemy is somehow transmuted, by opening and embracing, into me, us. A healing occurs, an awakening to the larger wholeness in which the formerly separate ”me” and ”not-me” are united as co-elements, co-operators. 

Partaking of food is thus a comprehensive metaphor for healing, spiritual transformation, forgiveness, and transcendent love. At a deep level, we all know this. Food preparation is the only art that involves all five senses. It also relies heavily on what is referred to in Buddhist teachings as the sixth sense: mentation, the mental activity that contextualizes what we perceive through our senses. We have incredibly intricate and complex layers of thinking and feeling attached to food that are an important part of our experience of eating. Our family and culture contribute enormously to these thoughts and feelings, and these memories and identifications give meaning to our meals. 

Eating is thus the most intimate of all activities in which we actually accomplish the complex and longed-for union of self and other, subject and world. And so it has always been seen, cross-culturally, as the most sacred human activity, and the most culturally binding as well. We cannot become more intimate with someone or something than by eating them. They then literally become us. Such an intimate act must certainly be attended to with the greatest awareness, love, discrimination, and reverence. If it is not, then it is a clear indication that something is seriously awry. 

Once we realize that preparing and eating food is humanity’s fundamental symbol of intimacy and spiritual transformation, we can begin to understand why sacred feasts are essential to every culture’s religious and social life. The metaphor of eating is central to spiritual communion with the divine presence. It is universally recognized that eating food is both a literally and symbolically sacred action: it is directly partaking of the infinite order that transcends our finite lives. 

Though it appears that we are mere finite beings eating foods, from another perspective we can see the infinite eternally feeding itself with itself. Through this act of partaking, we open, embrace, and actually embody the infinite order as a unique expression of itself, which is us, these human beings who are eating. This is an expression of the profoundest love. When we eat, we are loved by the eternal and mysterious force that births all life, that makes present all who ever love that thoroughly gives of itself to us, to we who are this force. It is a love that our intuitive heart can sense and respond to and deeply, ecstatically appreciate, but that our rational mind can barely begin to comprehend.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)

Slaktproceduren

”Om slakthusen hade väggar av glas vore vi alla vegetarianer.”
(okänd)


”Efter att ha besökt slakthus i södra Frankrike, gav jag upp mitt köttätande.”
(VINCENT VAN GOGH)


”The biggest lie we tell ourselves, is that we slaughter animals humanely.”
(RAHUL ALONE)


”Att köttindustrin inte låter ens de ivrigaste köttätarna komma i närheten av ett slakteri är ingen gåta. Även vid slakterier där de flesta djur dör fort är det svårt att tänka sig att det går en enda dag då inte många djur (tiotals, hundratals?) får en vidrig död.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Vid ett normalslakteri leds boskapen in genom en fålla och in till bedövningen, oftast ett stort cylindriskt utrymme som huvudet sticker ut ur. Man sätter en stor tryckluftspistol mellan ögonen på kon. En stålsprint skjuts in i skallen på djuret och dras sedan in i pistolen igen. Djuret förlorar som regel medvetandet eller dör. Men det händer att det bara blir omtöcknat av sprinten, så att det antingen förblir vid medvetandet eller också vaknar senare under slaktproceduren. Hur effektiv bedövningen blir beror på bedövningspistolens fabrikat och underhåll samt på användarens skicklighet: finns det en liten läcka på slangen, eller avfyras vapnet innan trycket hunnit byggas upp ordentligt igen, kan sprinten avfyras med så klen kraft att djuren får ett groteskt hål i pannan men är vid plågsamt medvetande.

Bedövningens effektivitet kan också försämras eftersom en del slakteriföreståndare anser att djuren blir ”för döda” och att avblödningen därför (eftersom hjärtat inte slår) blir otillräcklig eller för långsam. (Det är ”viktigt” med snabb avblödning för att få upp effektiviteten på slakteriet och därför att blod som blir kvar i köttet gynnar tillväxten av bakterier samt förkortar hållbarhetstiden.) Därför väljer man på vissa slakterier mindre effektiva bedövningsmetoder. Bieffekten är att en högre andel av djuren måste skjutas upprepade gånger, att de förblir medvetna eller att de vaknar under slaktprocessen. 

Nu ska här varken skämtas eller blundas. Här ska talas klartext: man avblöder, flår och klipper av djuren benen medan de är vid medvetande. Det händer dagligdags, och såväl branschen som myndigheterna vet om det. Flera slakterier som blivit stämda för att avblöda, flå eller stycka levande djur har försvarat sig med att detta är branschpraxis och frågat, kanske med rätta, varför man pekat ut just dem.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Temple Grandin hävdar att vem som helst kan utveckla sadistiska drag av det avhumaniserande arbete som konstant slakt innebär. Det är ett efterhängset problem, rapporterar hon, som varje arbetsledning måste stävja. Det händer att man inte ens försöker bedöva djuren. På ett slakteri filmade några anställda (som inte var djurrättsaktivister) i hemlighet vad som försiggick och skickade filmen till Washington Post. Man hade filmat hur fullt medvetna djur skickades genom slaktproceduren och en incident där en elpåfösare trycktes in i munnen på en ungtjur. Enligt Washington Post hade ”mer än tjugo anställda lämnat en skriftlig försäkran om att de filmade kränkningarna är vanliga och sker med arbetsledningens goda minne”. En anställd uppger i sitt vittnesmål: ”Jag har sett många tusen nötdjur gå levande in i slaktprocessen… de kan vara sju minuter in på bandet och fortfarande leva. jag har sett djur som fortfarande levt på stationen där hela huden flås av ner mot halsen.” Och det högst eventuella gensvar en anställd som klagar får är avsked på grått papper.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Efter max tolv sekunder åker den bedövade kon – medvetslös, omtöcknad, klarvaken eller död – vidare på bandet till stationen där man en kedja kring ena bakbenet och hissar djuret i luften. 

Därefter åker djuret, nu hängande i ett ben, automatiskt vidare till en station där man sticker hål på halspulsådrorna och ytterligare en halsven. Djuret fortsätter till en avblödningsstation där det får hänga en stund. Eftersom en ko har ungefär tjugo liter blod i kroppen tar det ett tag. Skär man av blodflödet till hjärnan dör djuret, men inte genast (det är därför djuren ska vara medvetslösa). Om djuret är halvt medvetet eller om snitten läggs fel kan blodflödet hämmas, vilket förlänger medvetandetiden ytterligare. ”De kan blinka och vrida av och an på huvudet och titta sig panikslaget omkring”, berättar en slakteriarbetare. 

Kon borde nu vara ett kadaver som transporteras vidare till den station där man flår huvudet. Andelen djur som ännu är vid medvetande här är låg, men inte noll. Vid vissa slakterier är detta ett återkommande problem – så vanligt att det finns inofficiella åtgärder mot det. En arbetare med erfarenhet av sådana situationer berättar: ”Ofta märker man att djuret fortfarande är vid medvetande om det börjar sparka vilt när man snittar upp ansiktshuden. Om det händer, eller om den redan sparkar när den kommer till stationen, så får man köra in en kniv i nacken på den och skära av ryggraden.” 

Gör man det förlamas djuret, men förlorar inte känseln. Hur många djur som utsätts för det här kan jag inte säga, för ingen har någonsin tillåtits utreda saken. Säkert är dock att det är och förblir en oundviklig bieffekt i det nuvarande slaktsystemet. 

Sedan huvudet flåtts fortsätter kadavret (eller kon) till en station där man klipper av underbenen på djuret. ”De som kvicknar till igen”, säger en slakteriarbetare, ”ser ut att försöka klättra på väggarna… Och när de kommer till benstationen så vill ju inte de som står där vänta på att någon ska komma och bedöva kon igen. Så de nyper bara av underbenen med bensaxen. När de gör det blir djuren helt galna och sparkar besinningslöst.” 

Därefter flår man resten, tar ur inälvorna och klyver djuret, som slutligen utgör den typiska bilden av en slaktkropp där den hänger i frysrummets kusliga stillhet.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”The majority of ”downed” cattle arriving at slaughterhouses are dairy cows. These are animals too weak, diseased, or injured to walk off the truck. Their bones may break easily because of osteoporosis brought on by high-protein feed and forced high-volume milk production. Transport may last for several days with no food or water through bitter cold or extreme heat. Sometimes the cows are literally frozen to the inner sides of the trucks. If they have collapsed, these ”downers” are shocked with excruciatingly painful prods. If they still can’t move, they are literally dragged by chains, often tearing skin, ripping tendons and ligaments, and breaking bones in the process. They aren’t humanely euthanized because they’re seen merely as meat, and dead carcasses aren’t supposed to be butchered (though that also happens, according to worker affidavits in Gail Eisnitz’s Slaughterhouse). They’re dragged to the killing floor, where their bodies will be ripped apart to produce hamburger meat, animal feed, pet food, leather, gelatin, glue, and other products.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)


”Slakt och slaktade djurs kroppar är för människan något i högsta grad naturvidrigt och motbjudande. Inga barn kan åse slakt, utan att ge uttryck åt fasa och vämjelse. Att döda djur för att äta dem strider mot människans medfödda instinkter och mot de etiska och estetiska grunddragen i hennes karaktär. Endast genom att bära våld på sin egen natur, har den vuxna människan med knivens, yxans, eldens, saltets och kryddornas tillhjälp kunnat göra sig till slaktare och köttätare.”
(ARE WAERLAND i boken ”Den stora livsharmonin”)


”För något år sedan när jag besökte ett litet gårdsslakteri hörde jag ett samtal mellan en uppfödare av ekologiska grisar och slaktaren. Samtalet handlade om hur pH-värdet var i grisköttet som de hade uppmätt. Av nyfikenhet frågade jag varför de mätte pH-värdet i köttet. Till svar fick jag att om grisen var stressad vid slakt så sjönk köttets pH-värde och köttet smakade så surt att de inte kunde sälja detta till restaurangerna.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”)


”Man föser grisar med hjälp av tvång mellan boxar och in i transportbilar. På slakterierna tvingas de fram till bedövningsstationen och möter sitt öde i ett uppstressat och panikartat tillstånd.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”En fransk forskargrupp undersökte hur nötkreatur reagerade på olika dofter, mer eller mindre förknippade med sådant man bör undvika. Korna tränades först under ett par veckor att gå raka vägen genom en lång, smal korridor för att få mat. Sedan studerade man deras beteende när man släppte ut olika dofter halvvägs genom korridoren. När det luktade blod från andra kor stannade de tvärt. De spärrade upp ögonen, luktade intensivt omkring sig och rörde sig stelt och försiktigt. Reaktionerna blev ungefär lika starka när det luktade urin från en stressad ko, medan en ostressad kos doft inte påverkade dem alls. Instinkterna får korna att reagera på dofter som kan betyda fara och det är en av orsakerna till att de reagerar så starkt när de anländer till slakteriet.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Ytterligare en bidragande orsak till djurens skräck för slakteriet är allt de varit med om under timmarna eller dygnen innan de kommer fram. Slakterierna i Sverige har genomgått en stor strukturomvandling och bara ett drygt tiotal stora finns kvar, spridda över landet. Därför måste djuren resa långa sträckor. Det kan handla om hundratals kilometer och många timmar i en tätt packad lastbil innan de slutligen vandrar de sista stegen in till avlivningen. Inte underligt att nerverna är på helspänn när de kommer fram.

Det är mycket som är jobbigt med att transporteras på det här sättet. Själva lastningen är en källa till stress. Djuren drivs från sin invanda miljö in i transportbilen, där det är mörkt och allt är okänt. Starka dofter från andra djur, ofta rejält stressade, förstärker obehaget. Inte sällan blandas främmande djur på lastbilen, något som kan leda till slagsmål och ytterligare stress.

Till råga på allt har många djur lätt att bli åksjuka. Grisar som körs på kurviga vägar blir ofta illamående och kräks. De är dessutom varma och törstiga och ju längre resan är, desto sämre mår de. När grisarna kommer fram till slakteriet riskerar de att vara uttorkade, stressade och överhettade. I det läget finns inga stora marginaler för att hantera den skrämmande situationen.

För slaktkycklingarna är situationen inte mycket bättre. Redan tömningen av det stall där de växt till sig under sitt fem veckor långa liv är en dramatisk upplevelse. Ett enda stall kan innehålla tiotusentals kycklingar och tömningen måste ske snabbt och rationellt. Till det använder man en så kallad kycklingskördare, en maskin som körs genom havet av djur och med roterande gummifingrar samlar in djuren. Via ett löpande band lastas de sedan i trånga transportlådor, som med en lastmaskin staplas på lastbilen innan de körs till något av de fåtaliga kycklingslakterierna.

Den rädsla man ser hos djur som anländer till slakteriet beror alltså inte på någon inneboende rädsla för att dö. Djuren har som sagt ingen aning om vad som ska ske inom någon timme. Men skräcken över allt de just varit med om och allt obehag de känner där och då är fullt tillräckligt för att göra det till en panikartad upplevelse.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)


”Skulle alla människor fortsätta äta kött om man hade varit på studiebesök i ett slakthus och sett, hört och känt? Ja många skulle helt säkert fortsätta med sitt köttätande – åtminstone om de inte behöver slakta och stycka själva. Men åtskilliga människor skulle troligen bli mycket återhållsamma i sitt köttätande. Men ytterst få personer får tillträde till en slaktlokal. Då det gäller djurens lidanden – både i köttfabrikernas koncentrationsläger och slakteriernas blodsmiljö – gäller talesättet ”ut ur ögat – ut ur hjärtat”. Det betyder att den köttkonsument som inte behöver se och på annat sätt uppleva slaktdjurens skräck, den bär inte heller i sitt hjärta någon medkänsla för dessa. Ju ”snyggare” köttprodukterna exponeras i köttdisken dess mer förskonad är konsumenten från tanken på den mänskligt ovärdiga hanteringen i slakthuset.”
(ANDERS GERNANDT i boken ”Hälsa – till alla”)

Sugen på kalvkött?

”Kalvar som väljs ut till ”veal-fabriker” lever i bästa fall inte mer än fyra månader. Under den tidsrymden får de genomgå ett helvete på jorden för att kunna förse folk med det ”fashionabla vita”, möra kalvköttet. Veal-fabrikanterna tar kalvarna omedelbart efter födseln (en dag gamla) och placerar dem i individuella bås i köttfabriken. Kalvarna kommer aldrig mer att få se sina mödrar. Båsen är nätt och jämnt större än kalvarna, som ofta binds fast vid halsen för att förhindra att de rör sig. Detta görs för att det inte ska utvecklas några muskler och köttet därigenom förblir fint och mört. Kalvar tycker, liksom andra unga djur, om att skutta och stoja i det fria. Det får dessa kalvar aldrig göra. 

Under hela sin fångenskap matas kalven med ”mjölkersättning”, en blandning av torrmjölk, torrvassla, stärkelse, fetter, socker, konserveringsmedel, vitaminer och antibiotika. Den får aldrig smaka modersmjölk. Dessa ersättningsmedel är extremt fetthaltiga så att de orörliga kalvarna snabbt ska öka i vikt. Det där extra fettet kan knappt vänta till dess det har hamnat i dina artärer. Kalven hålls på en diet som är helt fri på järn – i normala fall skulle järnet finnas i dess naturliga föda – så dess kött är helt blekt. Detta får det att förbli vitt. Båset innehåller ingen halm eller annat underlag, eftersom kalven skulle äta upp det och därigenom få i sig lite järn, vilket i sin tur skulle göra köttet mörkare. Herregud, det får inte hända! Ofta kan man se det olyckliga djuret försöka äta upp sitt bås eller slicka spikar eller annan metall i närheten i ett försök att få i sig lite järn. Jodå, de stallar där man håller sådana här kalvar är beckmörka. Mörkret hjälper till att hålla dem lugna. 

Denna misshandel pågår i omkring femton veckor, då kalvarna väger ungefär 165 kilo och är klara för slakt. Faktum är att producenterna skulle vilja behålla dem längre och låta dem äta upp sig lite till, men vid det här laget är de så svårt anemiska och sjuka att de med ytterligare behandling av detta slag skulle dö. Alltså skickas de, alldeles innan de dör av sjukdom, snabbt iväg för att slaktas och utsökt tillagade sättas fram på ditt bord: brynt med precis rätt mängd parmesanost och ströbröd. Bon appétit!”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life – hälsoboken”)

Fotnot 1: ”veal” är det engelska ordet för kalvkött (används ibland även som benämning för ”kalvfilé”).

Fotnot 2: det allra mest osmakliga namn på en maträtt jag nånsin sett på någon restaurang-meny var en rätt som kallades för ”FAR & SON” och bestod av en oxfilé och en kalvfilé…

Svensk djurhållning

”ÄVEN OM ALL RESEARCH för den här boken är gjord i USA och mycket av statistiken i den hänför sig till det amerikanska lantbruket skulle man kunna berätta en i stort sett identisk historia om djurhållningen i Europa. Djurfabriken uppstod visserligen först i USA, men en svensk läsare som är engagerad i de här frågorna kan inte dra en lättnadens suck bara för att det ligger ett världshav mellan kontinenterna. 

Svenskar brukar med viss rätt yvas över att ha det bästa – det mest humana och miljövänliga – köttet i världen. Utan tvekan är lantbruket också på det hela taget bättre i Sverige än i många andra europeiska länder. Men är det så bra som svenskarna vill tro? Är djurfabrikerna bara andras bekymmer? 

I en av de bredaste lantbruksundersökningarna som gjorts i hela världen har nyligen hundra svenska grisgårdar besökts och filmats av Djurrättsalliansen. (Av uppenbara skäl är jag skeptisk till statistik som läggs fram av någon part i målet, men videokameran ljuger inte.) Resultatet är en kalldusch för dem som tror att djurfabrikerna är ett bekymmer bara i Danmark, bara på kontinenten eller rentav bara i USA. Den som inte tror mig kan gå till www.ettlivsomgris.se och dra sina egna slutsatser. 

Djurplågeri inom lantbruket är inte bara vanligt i Sverige, utan dessutom på stark frammarsch i takt med att köttkonsumtionen stiger. (Svensken äter 50 procent mer kött än för bara femton år sedan, och varje år slaktas över 78 miljoner landdjur.) Den rutinmässiga grymheten och miljöförstöringen är i många stycken likadan som den jag beskriver inom den amerikanska djurhållningen. Och även om förhållandena är betydligt bättre i Sverige än i exempelvis Tyskland, där över 95 procent av alla djur som äts kommer från djurfabriker, så har djurfabrikerna kännbara effekter överallt, oavsett var de finns. De är den enskilt största bidragande orsaken till den globala uppvärmningen och en av de två eller tre främsta orsakerna till vartenda stort miljöproblem i hela världen. De bidrar till att göra vår antibiotika mindre verkningsfull, de förvärrar den globala fattigdomen och världssvälten, de är en grogrund för svin- och fågelinfluensor och de ödelägger haven.”
(JONATHAN SAFRAN FOER i boken ”Äta djur”)


”Hur vi än vänder och vrider på det så lider miljontals djur även här i Sverige. Varje år dödas över 85 miljoner djur på svenska slakterier, efter ett för dem mycket onaturligt och stressigt liv i fångenskap. För att ge några exempel så kastreras hangrisarna utan bedövning och 99% av alla grisar tillbringar hela sina liv inomhus. Burhönsen i Sverige lever precis som i USA under extrema förhållanden. Det är ofta runt åtta hönor i varje bur där de har en yta motsvarande ett A4-papper per individ. Korna och kalvarna separeras oftast från varandra direkt eller bara någon dag efter födseln, vilket skapar en enorm stress för dem. Överanvändning av antibiotika är även här i Sverige ett erkänt problem, eftersom alldeles för många djur blir sjuka i den onaturliga miljö de lever i. Alla kycklingar i den konventionella djurindustrin får till och med antibiotika i fodret i förebyggande syfte. Det här är bara några exempel på hur djuren behandlas. På djurensratt.se finns mängder av fakta för dig som vill veta mer om hur verkligheten för djuren i livsmedelsindustrin ser ut. 

För att dra ytterligare en parallell till USA så subventioneras kött- och mjölkindustrin även här i Europa med enorma belopp. Varje år delar EU ut svindlande miljardbelopp till djurindustrin. Våra skattepengar används alltså för att stödja en industri som skapar lidande, sjukdomar, miljöförstöring och som i sin tur kostar oräkneliga summor i sjukvårdskostnader.”
(Svenska förlagets förord i boken ”Den galna sexiga dieten” skriven av KRIS CARR)


”Man föser grisar med hjälp av tvång mellan boxar och in i transportbilar. På slakterierna tvingas de fram till bedövningsstationen och möter sitt öde i ett uppstressat och panikartat tillstånd.”
(PER JENSEN i boken ”Djurens känslor”)

Vegetarisk kost

”Vissa kritiserar en växtbaserad diet och anser att den är för extrem eller drakonisk. Websters lexikon definierar drakonisk som ”omänskligt grym”. En närmare granskning avslöjar att ”extrem” och ”omänskligt grym” inte beskriver en växtbaserad kost, utan konsekvenserna av vår nuvarande västerländska kost. Att få bröstbenet itusågat för en bypass-operation eller drabbas av stroke som leder till afasi kan väl kallas extremt, och att få bröst, prostata, tjocktarm eller ändtarm borttagna på grund av cancer kan kännas omänskligt grymt. Dessa sjukdomar förekommer sällan bland folk som äter en växtbaserad kost.”
(Dr. CALDWELL B. ESSELSTYN JR)


”Man börjar i vår tid på många håll allt mer och mer inse den vegetariska kostens fördelar framför den animaliska kostens. Sålunda utgav världens största läkarsällskap, the American Medical Association (AMA), vid sin årliga utställning i New York City år 1965 en till allmänheten riktad vetenskaplig publikation kallad »Cholesterol Tolerance». Den gör gällande att människans förfäder var växtätare – alltså varken köttätare eller allätare. Jag återger följande ur nämnda publikation: 

»Studier av tandstrukturen hos nutidsmänniskan visar, att hon äger alla de egenskaper, som utmärker ett strikt växtätande djur. Hur kommer det sig då att även om människan är skapad till att äta vegetarisk kost hon likväl blivit allätare? Häri ligger kanske orsaken till att hjärt-kärlsjukdomarna blivit så allmänna i jämförelse med hur förhållandet är bland djuren.» 

I publikationen framhålls vidare att en hög frekvens av sjukdomar i kransartärerna förekommer i de köttproducerande länderna och vidare, att »olika människogrupper, som idag använder vegetarisk kost, praktiskt taget utan något kött, har en mycket låg blodkolesterolhalt liksom en mycket låg frekvens av hjärt-kärlsjukdomar. Detta har tydligt påvisats i länder sådana som Indien, där omkring 50% av invånarna är stränga vegetarianer.»”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”Bland naturfolken i Afrika och på Java, som huvudsakligen äter en fiberrik vegetarisk kost, sådana »civilisationssjukdomar» som är så ödesdigra bland de västerländska folken mycket sällan förekommer. 

Flera forskare har funnit att vid minskad konsumtion av protein, minskar även den behövliga kalorimängden och att en riklig användning av framför allt köttprotein leder till överkonsumtion av mat. Så fann de Langen att de indonesier på Java som levde helt på vegetarisk kost klarade sig med endast 2.100 kcal per dag även i tungt jordbruksarbete.” 

Märklig är W. A. Thomas’ iakttagelse att en vegetarisk kost kan förhindra 90% av våra blodproppssjukdomar och 97% av våra sjukdomar i kransartärerna. (Journal of American Medical Association den 3 juni 1961, sid. 806, 807.)”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”VEGANER HAR STÖRST HÄLSOFÖRDELAR
Enligt en metaanalys av observationsstudier från 2016 om vegetarisk och vegansk kost och risken för olika sjukdomar, har vegetarianer och veganer signifikant lägre riskfaktorer för korniska sjukdomar, inklusive lägre värden för BMI, totalkolesterol, LDL-kolesterol och blodsocker. Vegetarianer hade 25 procent lägre risk att dö i ischemisk hjärtsjukdom jämfört med icke-vegetarianer. Det här är samma studie som vi nämnde tidigare, som också visade att vegetarianer hade 8 procent lägre risk att drabbas av cancer, medan veganernas cancerrisk minskade med 15 procent.

Men de som äter vegetariskt och veganskt lever ofta också sundare på andra områden – de röker mindre och motionerar mer, till exempel. Så hur vet vi om det överhuvudtaget är kosten som skyddar dem?

Ett sätt att kringgå den här problematiken är att använda sjundedagsadventisterna i Kalifornien. De är kanske den hälsosammaste befolkningsgruppen i västvärlden och de som lever längst. Det beror på att deras tro uppmanar dem att värna om kroppens hälsa. Därför är det väldigt få av dem som röker eller dricker alkohol, och de flesta har en aktiv livsstil. De är alltså väldigt lika i fråga om många livsstilsfaktorer, men skiljer sig åt när det gäller konsumtion av animaliska produkter. Bland dem finns en mycket stor grupp med vegetarianer och veganer, vilket gör att studier av sjundedagsadventisterna är särskilt lämpliga för att bedöma hur intag av animaliska livsmedel påverkar hälsan. Dels eftersom det inte finns så många andra livsstilsfaktorer som kan förvränga bilden, dels för att det finns tillräckligt många vegetarianer och veganer i den här befolkningsgruppen för att göra trovärdiga analyser. Tack vare detta är sjundedagsadventisternas hälsa mycket välstuderad. Den senaste översikten som gjordes av all publicerad forskning om dem visade en mycket tydlig bild: ju färre animaliska produkter som konsumerades, desto bättre var deras hälsotillstånd. De adventister som åt vegetariskt verkade konsekvent ha lägre risk för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och vissa former av cancer. Och ännu större hälsofördelar sågs hos de adventister som åt vegankost – både när det gäller fetma, högt blodtryck, typ 2-diabetes och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.

Hur många liv skulle egentligen kunna räddas om alla åt vegankost? Den frågan försökte en grupp forskare besvara med hjälp av en mycket omfattande och intressant analys från 2016. Först beräknade de hur resultatet skulle se ut om alla började följa de officiella kostråden om att äta mer frukt och grönt och mindre rött kött. Enligt den analysen skulle 5,5 miljoner liv kunna räddas globalt varje år jämfört med kostmönstren vi förväntas följa i framtiden om ingenting förändras. Men om alla i stället övergick till vegetarisk kost skulle antalet räddade liv öka till 7,3 miljoner. Och om alla åt vegankost skulle 8,1 miljoner förtida dödsfall kunna förebyggas varje år.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Det torde numera stå klart för vetenskapen, att människan ursprungligen varit en helt vegetariskt levande varelse och att det animaliska inslaget i vår föda tillkommit på ett mycket sent stadium i den biologiska utvecklingen. Hela vår kroppskonstitution, vår yttre och inre byggnad, främst vår födoupptagningsapparat – alltifrån käkparti och tänder ända ned till ändtarmen – pekar entydigt på att vi är skapta till växtätare.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Vi äter som kungar och drottningar varje dag, hela veckan, och det tar livet av oss. Du känner säkert människor som lider av hjärtsjukdomar, cancer, stroke, Alzheimers, fetma eller diabetes. Kanske du själv eller någon i din familj lider av något av de besvären. Som vi sett är de här sjukdomarna relativt okända i traditionella kulturer där man till största delen livnär sig på oraffinerad, växtbaserad mat, som på den kinesiska landsbygden. Krämporna uppstår när välståndet i en traditionell kultur växer och man börjar äta allt mer kött, mejeriprodukter och raffinerade vegetabiliska produkter (kex, kakor, läsk osv.). När jag föreläser brukar jag börja med att berätta min egen historia, precis som jag har gjort i den här boken. I slutet av föreläsningen får jag alltid frågor från åhörare som vill veta mer om kost och olika sjukdomar. Du kanske också har en fråga om en viss sjukdom. Chansen är stor att det rör sig om en så kallad välfärdssjukdom, eftersom det är dem vi dör av i västvärlden. 

Många blir förvånade över att sjukdomarna som de är intresserade av har mycket gemensamt med andra välfärdssjukdomar, särskilt när det gäller kost och näring. Men det finns ingen kost som passar speciellt vid en viss sjukdom. Bevismaterialet som samlats in av forskare runt om i världen visar att kost som förebygger cancer även förebygger hjärtsjukdom, fetma, diabetes, starr, makuladegeneration, Alzheimers, nedsatt kognitiv förmåga, multipel skleros, benskörhet och flera andra sjukdomar. Dessutom gagnar den här kosten alla, oavsett genetik och individuella egenskaper. 

Sjukdomarna som nämns här, och fler därtill, har samma ursprung: en livsstil med för mycket sjukdomsfrämjande faktorer och för få hälsofrämjande faktorer. Med andra ord handlar det om den västerländska kosten. Däremot finns det en kost som motverkar alla dessa sjukdomar: den oraffinerade, växtbaserade maten. 

Kapitlen i den här delen är indelade efter sjukdom eller sjukdomsgrupp. Varje kapitel innehåller bevis för hur maten kan knytas till de olika sjukdomarna. Under läsningens gång kommer du att inse bredden och djupet hos det vetenskapliga underlaget som ger stöd åt fördelarna med en oraffinerad, växtbaserad kost. För mig har bevismaterialets stringens för så många olika sjukdomsgrupper varit den mest övertygande faktorn. Om en växtbaserad kost visar på så stor nytta för så många olika sjukdomar, är det möjligt att vi människor var tänkta att äta på något annat sätt? Mitt svar är nej, och jag tror att du kommer att instämma. 

USA och de flesta andra västländer tänker fel när det gäller kost och hälsa och vi har fått betala ett högt pris. Vi är sjuka, överviktiga och förvirrade. Jag blev själv alldeles överväldigad när jag gick vidare från labbstudierna och Kinastudien och möttes av den information som diskuterats i del II. Jag har insett att några av våra högst värderade konventioner är helt felaktiga och att sanningen om hälsa har mörklagts. Det värsta är att den intet ont anande allmänheten har fått betala det högsta priset. Den här boken är därför i hög grad ett försök från min sida att ställa felen till rätta. Som du kommer att se i de följande kapitlen finns det en bättre väg att följa när man har hjärtsjukdom, cancer, övervikt och blindhet, för att nå optimal hälsa.”
(T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”We’re basically a vegetarian species and should be eating a wide variety of plant foods and minimizing our intake of animal foods. The higher the intake of animal products, the higher the risk of cancer. For example, most people who get lung cancer are smokers, but not all smokers get lung cancer. Among smokers, animal products appear to raise the risk of cancer, and fruits and vegetables lower it.”
(T. COLIN CAMPBELL)


“A vegetarian diet is a way of loving yourself.”
(GABRIEL COUSENS i boken “Conscoius eating”)


”År 1968 utförde professor Per-Olof Åstrand i Sverige följande intressanta försök med nio idrottsmän: 

Under tre dagars tid ställdes dessa på en speciell kost, varefter deras uthållighet prövades på s.k. ergocykel. Efter en kost bestående av kött och fett var idrottsmännens uthållighet i medeltal 57 minuter. Efter en normal blandad kost var deras uthållighet 114 minuter, medan en rent vegetarisk kost bestående av grönsaker och spannmål gav dem en uthållighet av 167 minuter – alltså i det närmaste tre gånger större än den animaliska kosten. 

Enligt detta, och andra tidigare utförda liknande, försök ger den vegetariska kosten människan den största fysiska uthålligheten.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”För att släppa felaktiga tankesystem som bygger på rädsla och orsakar motvilja till en vegetarisk kost, kan det vara bra att känna till att statistik från hela världen på ett övertygande sätt visar att en vegetarisk kost är vida överlägsen en köttbaserad kost. Såväl när det gäller omedelbara hälsoeffekter som effekter på livslängd och fysisk uthållighet. Redan 1917 visade forskningsresultat publicerade i Yale Medical Journal av professor Irving Fisher att vegetarianer har en uthållighet som är omkring dubbelt så stor som hos köttätare. 1961 skrevs i Journal of the American Medical Association att: ”En vegetarisk kost kan förhindra nittiosju procent av våra hjärtinfarkter.” John Robbins visar i Diet for a New America att vegetarianer som inte konsumerar mjölkprodukter (veganer) har en tiondel så många hjärtattacker som köttätare i den kritiska åldern fyrtiofem till sextiofem år. Man har till och med funnit att vegetarianer har färre fall av blodbrist än köttätare. American Journal of Clinical Nutrition rapporterade 1983 i sitt marsnummer, att kvinnor som var vegetarianer hade mindre än hälften så många fall av benskörhet som köttätande män. Forskare på ledande forskningsinstitut som Harvard och U.S. Department of Agriculture Survey on American Vegetarians har erkänt att en vegetarisk kost i högindustrialiserade områden, som till exempel USA och Västeuropa, mer än tillräckligt tillgodoser proteinbehovet och uppfyller alla grundläggande näringsbehov.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Exakt hur viktigt det är att äta en växtbaserad kost för att förebygga cancer bekräftades 1997 när American Institute for Cancer Research (amerikanska cancerforskningsinstitutet) publicerade en viktig internationell rapport, Food, Nutrition and the Prevention of Cancer: A Global Perspective (Föda, näring och cancerprevention: ett globalt perspektiv). I denna rapport, som framtogs i samarbete mellan 120 forskare och experter från FN:s Världshälsoorganisation (WHO) och Närings- och jordbruksorganisation samt från International Agency on Research on Cancer (som ingår i WHO) och USA:s National Cancer Institute, analyserades över 4 500 studier som handlade om kost och cancer. 

I rapporten ingick också en översikt gjord av en expertgrupp bestående av femton av världens ledande forskare om kost och cancer som granskat över två hundra fallstudier om sambandet mellan frukt och grönsaker och cancer. I häpnadsväckande 78 procent av dessa studier fann man att frukt och grönsaker hade en statistiskt säkerställd skyddande effekt mot någon eller flera typer av cancer. Endast tjugotvå procent visade inget signifikant samband. Ingen studie visade att konsumtion av sådana livsmedel orsakade en ökning av antalet cancerfall.

Vad blir då rapportens kostrekommendation nummer ett? 

Välj en kost huvudsakligen baserad på en rik variation av grönsaker, frukt och baljväxter och med ett ytterst litet inslag av stärkelserik basföda. 

I egenskap av både projektledare för Kinastudien och främste rådgivare vid American Institute for Cancer Research känner doktor Colin Campbell väl till dessa studier. På grundval av sina erfarenheter har han varit mycket frispråkig i fråga om sambandet mellan kost och cancer: 

Den största andelen av alla cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och andra former av degenerativa sjukdomar kan enkelt förhindras genom att vi börjar äta en växtbaserad kost. 

Det ligger en viss ironi i att doktor Campbell blivit en av de klaraste förespråkarna för en växtbaserad kost. Han växte upp på en bondgård där kosten till stor del bestod av kött och ägg. Hans doktorsavhandling handlade om hur vi skulle kunna producera animalt protein effektivare så att vi kunde äta mer animaliska livsmedel. Men, som han berättar i Kinastudien, hans stora framgångar inom näringsforskningen övertygade honom om att en kost med en så låg andel animalisk föda som möjligt är det bästa valet. Han konstaterade bara faktum, förklarade han. 

Hans kost är numera till 99 procent vegetarisk. Han och hans hustru Karen har fött upp fem barn på en växtbaserad kost.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”I en undersökning fann man att personer för vilka kött var den främsta proteinkällan löpte nästan tre gånger högre risk att utveckla demens än vegetarianer.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätande och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”En harmonisk kost hjälper oss att livnära, rena och vörda kroppen som den fysiska aspekten av anden eller som ett tempel för anden. Vi kan då hålla våra sinnen klara och våra kroppar friska, och därmed utvecklas. Om vi till exempel äter så mycket godis att vi rubbar kroppens balans och får för lågt blodsocker, kommer svängningar i blodsockernivån att göra det svårt att meditera, eller koncentrera sig på något projekt. Dessa svängningar bidrar också till perioder av instabilt känsloliv, depressioner eller tillstånd av överkänslighet. Vi behöver en lämplig kost för att kunna ta emot, lagra och leda de förhöjda kosmiska energier som nu genereras på denna planet, samt för att kunna hantera den ökade energi som frigörs genom vår egen andliga utveckling. En kost som skapar fred i vår kropp är till nytta i alla livets aspekter, från fysisk ansträngning till andlig strävan. 

Vegetarisk kost är den kost som är mest förenlig med hälsa för kropp, sinne och ande, liksom för hela planetens hälsa.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Ett kosthåll som innebär att man inte behöver döda nötboskap, getter, får, kycklingar, kalkoner, fåglar eller fiskar bringar oss exempelvis i harmoni med naturens universella kärlekslag. En vegetarian bidrar inte till lidande, smärta och död för djur på denna planet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Läkaren Dean Ornish, grundare och vd för Preventive Medicine Research Institute, har i över trettio år av kliniska studier vid University of California Medical Center kommit fram till att en till största delen växtbaserad kost aktiverar över 500 gener som motverkar sjukdom, och avaktiverar över 200 sjukdomsframkallande gener.”
(ALBERTO VILLOLDO i boken ”Andens medicin”)


”Rapporter om råvarans roll, bl a när det gäller cancer, visar på risken av biocider (besprutningsgifter) i framför allt kött, fisk, ägg, mjölk och mjölkprodukter som söt- och filmjölk, kefir, ost, keso, kvark etc. Det är känt att bröstmjölken innehåller rätt höga halter av olika miljögifter. Undersökningar visar dock att mödrar, som är veganer och alltså endast äter produkter från växtriket, producerar en mjölk som innehåller väsentligt lägre halter av olika miljögifter. Det förklaras med att grönsakerna står i början av näringskedjan. Anrikningen av miljögifter ökar i de växtätande djurens organism. Mödrar som lever på blandkost eller laktovegetarisk kost, där en stor del av födan kommer från djurriket i form av kött, fisk, ägg, mjölk och mjölkprodukter får därför högre halter av gifter i sin föda. Därmed ökas risken för bland annat cancer och allergier.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt”)


”Forskare har visat att kvinnor som varit vegetarianer hela livet sällan blir sjuka i bröstcancer.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Idag vet vi från stora observationsstudier att vegetarianer lever längre än de som äter en diet med mycket kött och löper också mindre risk att drabbas av en rad olika sjukdomar, som högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom och vissa cancerformer.”
(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken ”Happy food green”)


”Genom att minska mängden syrabildande inflammatoriska livsmedel och samtidigt öka mängden hälsosamma och alkaliska växtbaserade livsmedel kommer du att överskölja din kropp med vitaminer, mineraler, cancermotverkande fytokemikalier, antioxidanter, fibrer och så vidare. Det ger din kropp en chans att återhämta sig från attackerna av skräp, oxidativ stress (skapad av fria radikaler) och gifter som skövlat din inre terräng. När din kropp repareras kan den förnyas. Att ringa in och ta itu med orsaken är mer än revolutionärt – det är en kraftfull helande medicin.”
(KRIS CARR i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)


”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

Läs även Köttätande

Vegetarisk övergång

När en del går över till en sundare och bättre livsstil, t ex genom att skifta till en vegetarisk kost, så kan det ibland medföra att man upplever det som att man mår sämre. Här nedan får du lite hjälp med förklaringar till detta ”fenomen”.

”For many of us who are new to eating plant-source foods, this diet can seem unusual until we get used to it.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”There is a cure for diabetes”)


”Most of us switching to plant-based diets feel the positive effects like a heavy weight lifting off our physical, mental, emotional, and spiritual bodies, but some of us feel worse, especially at the beginning. The immense and unrecognized power of the placebo effect helps to explain why this is so, especially if we’re making the switch alone and don’t have the example of healthy, vibrant vegans around us every day. The old programming can easily be activated, reinforced by the ubiquitous advertising and promotion messages of the meat, dairy, egg, and medical industries. It was pounded into us practically from birth, by those closest to us and in the positions of highest authority, that we’d be weak or sick if we didn’t get our ”protein” – our cheese, eggs, and meat – and their voices naturally still live within us. Subconsciously, when we switch to a plant-based diet, we may expect we’ll feel weak or get sick, and so our bodies manifest this. Therefore, when we let go of eating animal foods, it’s important to let go consciously of the ingrained cultural beliefs that we need animal foods to be healthy. We swim in an emotionally charged thought-sea created by generations of omnivores, and this mass consciousness may make it more difficult for some of us to believe at deep levels that we can and will be more vibrantly healthy without eating animal foods. 

On top of this, researchers have noticed that placebos are more effectively if they are unpleasant. Bitter-tasting and expensive placebos, for example, like bitter and costly drugs, ”work” better – because we have to go through some trauma and sacrifice to ingest them, we subconsciously expect their effects to be more powerful. Eating the flesh and secretions of animals is so fundamentally repulsive to us as humans that these animal foods make especially powerful placebos. We find vultures repulsive because they eat carrion, but we eat exactly the same thing! Sometimes it’s euphemized as aged beef. And yet, because we’ve been taught to attribute strength and energy to eating animal foods, that expectation helps our quite miraculous and flexible psychophysiology to partially overcome the essentially disturbing and toxic nature of these foods so we can survive and function. As children, we had no other choice. 

There are two other reasons we may experience difficulty switching to a plant-based diet. One is that when we stop ingesting the saturated fat, cholesterol, and other toxins in animal foods, our body may take this as a welcome opportunity to clean house. Fruits and vegetables are natural blood cleansers and detoxifiers, and as our body switches from a mode of survival and of storing toxins away in our fat cells to a mode of cleansing, renewing, and reducing the fat cells, stored toxins begin to flow into our bloodstream to be eliminated. Instead of feeling better, we may feel worse for a week or two as drug and toxin residues are cleaned out. This is actually a cause for rejoicing because those poisons are no longer lingering in our tissues. 

Keep in mind that if we go to a medical practitioner for advice during this cleansing time, we will probably find that he or she is antagonistic to a plant-based diet and may derail the beneficent cleansing, warning us of the dangers of ”fad diets” and counseling us that we ”need” animal foods to be healthy. We may unfortunately return to the mainstream of animal brutality, convinced that we ”tried” being a vegetarian but our doctor said we weren’t getting enough protein, or iron, or vitamin B-12, or yang energy in our food, or that our blood type requires us to eat some animal protein, or some other excuse that disempowers us from stopping the cycle of violence we are enmeshed in with our acculturated eating habits. 

It’s helpful to remember that with so much medical information to be conveyed in medical schools, teaching nutrition is a low priority. Most doctors know little about nutrition because less than a quarter of medical schools have a single course in nutrition, and what little they do learn is heavily influenced by the meat, dairy, and egg industries as well as by our culture’s underlying orientation. This influence touches those who study nutrition as their profession as well. Marion Nestle demonstrates in Food Politics that the animal food industries have considerable financial resources and exert enormous influence on our government at all levels, and on science and on the health profession as well. There is no similar force advocating for plant foods. It’s well known that the animal food establishment funds university research, publishes promotional pieces posing as educational materials, and engages in questionable arrangements with professional medical research organizations. To give but two examples of this, the American Cancer Society and other cancer research foundations work with the meat industry sponsoring annual steak banquets called ”Cattlemen’s Balls” to raise money for cancer research! And the American Heart Association has given the Subway fast food chain the rights to its ”fighting heart disease and strokes” logo after receiving ten million dollars in ”donations” from Subway, despite the chain’s menu being made up primarily of the processed meat and cheese foods that are known to increase the risk for heart disease. 

An old saying has it that if we spend money in the first half of our life on rich, meat-based diet, we’ll spend our money in the second half of our life on doctors. So when we stop eating animal foods, we may feel worse for a few weeks as we cleanse, but the benefits of the change are clear, as Andrew Weil observes: ”Studies consistently show vegetarians to be healthier and longer-lived than meat eaters.” 

The third reason some of us have difficulty switching to a plant-based diet is that we don’t know how to prepare vegan meals that are tasty, nutritious, and convenient. It’s quite easy to do, but there is learning and unlearning to go through. Fortunately, there is an ever-increasing supply of vegan and vegetarian cookbooks, cooking classes, groups, programs, and convenience foods. For one thing, we may give up flesh and continue to eat dairy products and eggs. These products contain at least as much cruelty, toxins, cholesterol and animal protein as flesh does, so little improvement will likely be noticed. (This is why it may be best for some not to switch gradually to a completely plant-based way of eating, but to do it all at once. Becoming a ”pesco-vegetarian,” for example, and continuing to eat dairy, eggs, and fish, we may find we’ve given up enough to be irritated but not enough to notice any appreciable improvement in our body-mind.) We are also unlikely to notice significant improvement if we switch to a completely plant-based diet but favor vegan junk food – loaded with hydrogenated fats, white flour, white sugar, artificial sweeteners, preservatives, and chemicals.”
(WILL TUTTLE i boken ”The world peace diet”)

Läs även Själsliga konsekvenser av köttätande och Övergångskost

Vitamin B12

”But what about people who don’t eat any B12 at all? Don’t they need to take B12 pills?
That’s what they’d like you to believe. Some prominent nutritionists, who should know better, tell us that it is absolutely essential to eat meat to avoid a ”dangerous” deficiency of B12. (By coincidence some of these same ”experts” are paid consultants to the powerful meat producers’ associations.) The dumbest thing they say is that vegetarians are living on borrowed time because they can’t get any B12 from a vegetarian diet. That news will come as a surprise to 500,000,000 Hindus, most of whom don’t eat any meat or animal products at all from the moment they are born until the moment they die (with the exception of mother’s milk for a while). The Hindu religion has been around for over 10,000 years, or about 98 centuries longer than ”modern American medicine.” Deficiencies of B12 are virtually unknown among these vegetarians, and they miss out on a few other little things too, like cancer of the colon, heart attacks, diabetes, and other ”signs of progress.” 

There are several possible explanations that seem reasonable. First, people who don’t gorge on meat develop the ability to recycle their vitamin B12 instead of urinating it all away. Second, some vegetables do contain small amounts of B12. Third, vegetarians possibly develop the ability to produce their own B12 from intestinal fermentation, like sheep and some other animals. 

Of course, you wouldn’t expect anything with a name like ”B12” to be cheap, would you? After all double-digit vitamins run high. A popular formula of B12 gives you 5 micrograms for two cents a tablet. That figures out just about $2 million a pound. Don’t you feel sorry for those folks who have to settle for a diamond mine instead of a vitamin pill factory? So forget about all those dire threats of the play-for-pay nutritional experts – just ask yourself how come they don’t look so healthy themselves.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”B₁₂-vitaminet är lika stort som hemoglobinmolekylen. I stället för järn, som ingår i hemoglobin, innehåller B₁₂-vitaminet kobolt.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Vitamin B12 behövs för normal celldelning, för produktion av röda blodkroppar och för en normal tillväxt. Det krävs också för DNA-syntesen, vissa enzymers och nervsystemets funktioner, samt deltar i bildandet av signalsubstanser i hjärnan. Vitamin B12 lagras i levern i stora mängder (2-5 mg). P.g.a. att det återanvänds i kroppen kan det dröja många år innan eventuella bristsymptom visar sig. För att B12 ska upptas behövs en s.k. ”inre faktor” (intrinsic factor). Denna faktor är ett protein som normalt bildas av celler i magslemhinnan. Oavsett vilken kost man äter, så är brist på vitamin B12, perniciös anemi, ganska vanligt hos många äldre personer (ca 30 procent) p.g.a. att magslemhinnan hos dessa ofta blir allt för tunn (atrofisk gastrit). Detta innebär att förmågan att bilda saltsyra försämras, vilket gör att kroppen inte kan absorbera B12, även om man intagit den dagliga rekommenderade mängden. Saltsyra är en nödvändighet för bildandet av den ”inre faktorn”. Även sjukdomar i och operationer av mag-tarmsystemet samt långvarig medicinering med syrahämmande medel kan försvåra upptaget och ge brist på B12.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)


”När jag talade med en vän, som är läkare, om en patient, som alltid fick kämpa mot anemi, alltså blodbrist, då ansåg han, att grundorsaken till denna störning hos den annars friske patienten borde sökas i att denne var vegetarian. Patienten borde enligt läkaren absolut äta kött för att få de för blodbildningen så viktiga B 12-vitaminerna. Men när läkaren då fick veta, att jag, fastän jag levt vegetariskt i 45 år, alltid hade 100-105 hemoglobin och även för övrigt ett utmärkt blodresultat, blev han mycket förvånad och var tvungen att ändra sin inställning något. Till vegetarisk kost hör obetingat rikligt med gröna grönsaker och framför allt också gröna örtkryddor, liksom de olika krassearterna särskilt persilja, ty där finns tillräckligt med vitamin B 12.”
(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)


”En hälsosam tarmflora producerar många gånger mer B-vitaminer än vad som finns i en välbalanserad kost. Detta inkluderar den svårupptagliga vitamin B 12 som är viktig för att förebygga och bli av med perniciös anemi (blodbrist). En del näringsexperter argumenterar om att en tillräcklig mängd av vitamin B 12 ej kan tillgodoses om man ej äter kött. En sådan ståndpunkt tar dock inte i akt att 85 % av köttets B 12 förstörts genom kokning. Eftersom ingen äter rått kött, kan inte kött räknas som någon tillförlitlig källa för vitamin B 12. Den absolut säkraste källan till en tillförlitlig mängd B 12, är att ha en frisk tarmflora.”
(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)


”Det antas att om man inte äter kött, får man B 12-brist. Struntprat. Varifrån får de djur vars kött vi äter sitt B 12? Det finns i små mängder i växter. Men vårt B 12 är till största delen sådant som produceras i kroppen.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)

Läs även Vitamin B 12 

Är vi skapta för att äta kött?

”Människan har ursprungligen levat av vegetarisk föda. Den animaliska födan blev en nödfallsutväg. Så länge människan på naturstadiet var vapenlös, kunde djur knappast på något sätt ingå i hennes föda. Hennes kropp är konstruerad för växtföda. Ursprungligen förtärde hon även uteslutande okokt föda.”
(VIVOS VOCO i boken ”Hälsoörter”)


”Vår arts historia är mycket klar. Vi utvecklades till växtätare, inte köttätare. Våra tänder är inte avsedda till att riva och slita i köttstycken. Har vi huggtänder? Titta en haj eller varg i munnen, så kommer du att se vilket slags tänder du skulle ha i munnen om du vore köttätare. Vår saliv är fullständigt olik en köttätares. Vår saliv innehåller ett enzym som uteslutande är avsett till att smälta de komplexa kolväten som man finner i växtföda. Köttätande djur har inget sådant enzym. Deras saliv har hög syrahalt för att kunna bryta ned koncentrerat protein. Vår är alkalisk. En köttätares mage utsöndrar tio gånger mer saltsyra än vår egen. Denna koncentration bryter lätt ned kött. Köttätare har också förmågan att eliminera stora mängder kolesterol, och har enzymet urikas för att kunna bryta ned urinsyra. Vår lever kan bara bryta ned en ringa mängd kolesterol, och vi har inte detta enzym. De köttätande djurens matsmältningskanal är kort, bara omkring tre gånger så lång som bålen. Detta möjliggör snabb utstötning av sönderfallande och ruttnande kött. Alla växtätande djur har långa tarmar, mellan åtta till tolv gånger bålens längd, för att ge tillräckligt med tid att smälta och utvinna de näringsämnen som finns i växtföda. Nix. Hur man än ser på saken så är vi inte köttätare.

Jag vet att tillräckligt många människor framgångsrikt har skrämts till att tro, att de kommer att lida av proteinbrist, om de inte varje dag äter tillräckligt med livsmedel med hög proteinhalt. Men det faktum att man inte får särskilt mycket protein genom att äta proteinrika födoämnen är naturligtvis inte något som kött- och mjölkindustrierna gör mycket väsen av. De vill mycket hellre att folk fortsätter i den villfarelsen att människans protein byggs upp av animala produkter. Om du äter en tugga kyckling, så är detta kycklingprotein, inte människoprotein. Om du tar en tugga gris eller oxe, så är det gris- eller oxprotein, inte människoprotein.

Protein byggs upp av aminosyror. Detta är en alldeles för kort och betydelsefull mening för att bara sägas en gång. PROTEIN BYGGS UPP AV AMINOSYROR! Det finns inte någon fysiolog på jorden som skulle neka till det. Det är lika intressant att diskutera som huruvida solen är varm eller inte, om vatten är vått eller om räntesatserna är för höga.

Detta faktum, att aminosyror är proteinets byggstenar, är anledningen till att elefanter, vattenbufflar, oxar, hästar, noshörningar, gorillor och andra starka djur med stor uthållighet inte har blivit utrotade på grund av proteinbrist. Boskap, som det tydligen förutsätts att vi ska äta tills det sprutar ur öronen, äter inte heller animaliska produkter, och de lider inte av proteinbrist. Har du någonsin funderat över det?”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life – hälsoboken”)


”Slakt och slaktade djurs kroppar är för människan något i högsta grad naturvidrigt och motbjudande. Inga barn kan åse slakt, utan att ge uttryck åt fasa och vämjelse. Att döda djur för att äta dem strider mot människans medfödda instinkter och mot de etiska och estetiska grunddragen i hennes karaktär. Endast genom att bära våld på sin egen natur, har den vuxna människan med knivens, yxans, eldens, saltets och kryddornas tillhjälp kunnat göra sig till slaktare och köttätare.”
(ARE WAERLAND i boken ”Den stora livsharmonin”)


”Växtätare svettas genom huden, människan svettas genom huden. Köttätare svettas genom tungan. Växtätares saliv är basisk och innehåller stora mängder av enzymet ptyalin, människans saliv är basisk och innehåller mycket ptyalin-enzym. Köttätares saliv är sur och innehåller inget ptyalin-enzym.”
(VIBEKE AMDISEN i boken ”Pigg & glad med raw food”)


”Käkarna med tänderna drogo sig tillbaka under näsan, vilket gjorde det anatomiskt omöjligt för henne att med dessa angripa ett annat djur utan att kväva sig själv. Varje försök att under strid sänka tänderna i en djurkropp hade ofelbart täppt till näshålorna och i så hög grad försvårat andningen, dvs. syrehämtningen, att människan sett sig tvungen att på grund av andnöd släppa taget – oavsett att tänderna voro obrukbara för ett sådant ändamål. Däremot ha alla köttätande djur sina nosöppningar så placerade, att de med sina tänder skola kunna hålla greppet och andas fritt, tills att det angripna djuret av utmattning och blodförlust dignar till marken. Frånsett andra anatomiska vittnesbörd äro sålunda enbart käkarnas och tändernas ställning i förhållande till andningsorganens näsöppningar ett tillräckligt bevis för att människan i naturtillståndet aldrig varit köttätare.”
(ARE WAERLAND i boken ”Miljonär i hälsa”)


”Det torde numera stå klart för vetenskapen, att människan ursprungligen varit en helt vegetariskt levande varelse och att det animaliska inslaget i vår föda tillkommit på ett mycket sent stadium i den biologiska utvecklingen. Hela vår kroppskonstitution, vår yttre och inre byggnad, främst vår födoupptagningsapparat – alltifrån käkparti och tänder ända ned till ändtarmen – pekar entydigt på att vi är skapta till växtätare.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Den inre hinnan i människans tjocktarm har fickor för att passagen ska gå långsammare. Det tyder enligt näringsantropologer på att vår naturliga kost är frukt och grönsaker. Den inre hinnan på tjocktarmen på hundar är slät och saknar fickor för att kött ska passera och smältas snabbt.

Kött som stannar kvar i tarmen ruttnar där och kan orsaka problem som divertikulit och dålig andedräkt. Tänk på hur en bit kött skulle lukta och se ut om du lät den ligga på diskbänken i köket i fyra dagar. Amerikanska forskare beräknar att det i genomsnitt ligger fyra kilo osmält, ruttnande kött i tarmarna hos en vuxen amerikan.”
(SUSAN CLARK i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)

Fotnot: De ”fickor” hon nämner är tjocktarmens påsliknande segment (sacculus) och ska inte förväxlas med ”tarmfickor” som är ett sjukdomssymtom.


”Man börjar i vår tid på många håll allt mer och mer inse den vegetariska kostens fördelar framför den animaliska kostens. Sålunda utgav världens största läkarsällskap, the American Medical Association (AMA), vid sin årliga utställning i New York City år 1965 en till allmänheten riktad vetenskaplig publikation kallad »Cholesterol Tolerance». Den gör gällande att människans förfäder var växtätare – alltså varken köttätare eller allätare. Jag återger följande ur nämnda publikation:

»Studier av tandstrukturen hos nutidsmänniskan visar, att hon äger alla de egenskaper, som utmärker ett strikt växtätande djur. Hur kommer det sig då att även om människan är skapad till att äta vegetarisk kost hon likväl blivit allätare? Häri ligger kanske orsaken till att hjärt-kärlsjukdomarna blivit så allmänna i jämförelse med hur förhållandet är bland djuren.»

I publikationen framhålls vidare att en hög frekvens av sjukdomar i kransartärerna förekommer i de köttproducerande länderna och vidare, att »olika människogrupper, som idag använder vegetarisk kost, praktiskt taget utan något kött, har en mycket låg blodkolesterolhalt liksom en mycket låg frekvens av hjärt-kärlsjukdomar. Detta har tydligt påvisats i länder sådana som Indien, där omkring 50% av invånarna är stränga vegetarianer.»”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”De här ämnena bildas snabbare ju högre temperaturen är och ökar kraftigt om man steker i temperaturer över 140 grader. Men även vid lägre temperatur bildas de om koktiden är lång, och därför kan även långkok vara farligt. Ämnena bildas både i kolhydrater och fetter, särskilt animaliska fetter. Men äggviteämnen är farligast, och särskilt de som är rika på aminosyran tryptofan. Mycket hårt stekt strömming visade sig vara fruktansvärt farligt mätt med de här måtten.”
(WILHELM JÜLKE i boken ”Hälsa, bot och bättring”)

Läs även Köttätande och Själsliga konsekvenser av köttätande