Klicka på länkarna nedan för att komma till det ämne du önskar läsa om. Bäst behållning får du dock om du läser från början till slut då allt hänger ihop och samverkar för att kroppen ska kunna fungera naturligt och hälsosamt för att kunna uppnå och upprätthålla en optimal matsmältning.
Inledning
”All sjukdom börjar i magen.” (Hippokrates)
Det är tyvärr inte många som känner till att det faktiskt går åt en massa energi till att smälta maten. Det är det mest energikrävande man kan utsätta sig för – särskilt om man äter den föda och på det sätt som de allra flesta gör idag p g a okunskap och tidsbrist! Detta förklarar varför man blir trött och slö efter en måltid. ”Att smälta mat och omvandla den till energi som kroppen kan använda samt avlägsna avfallsprodukter kräver hela 80 procent av de totala energireserverna i kroppen.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”) Men äta måste vi för att få näring och byggstenar till våra celler och vävnader. Blod, energi och immunförsvar (matsmältningsleukocytosen) koncentreras till mag-tarmkanalen när man äter ”vanlig mat”, dock i väldigt varierande mängd beroende på vad och hur man äter. Därför är det viktigt att se till att ha en optimalt fungerande matsmältning så man inte slösar bort värdefull energi. Äter man rätt föda och på rätt sätt får kroppen energi och man utlöser inte matsmältningsleukocytosen – men äter man fel föda och/eller på fel sätt dräneras kroppen på energi. ”Du skulle väl knappast få för dig att som levebröd pressa dina muskler till att med enbart kroppskraft lyfta upp och flytta bilar? Alla vet att musklerna endast klarar av att lyfta en viss vikt, men inte mer. Men av matsmältningssystemet begär man dagligen, att det på sätt och vis, skall lyfta mer än det kan klara. Jag förstår inte var i all världen människor har fått den idén ifrån, att de kan äta vilken mat de vill, när de vill, och tro att så länge den tuggas och sväljs så kommer den att smältas och omvandlas till frisk cellstruktur. Varför tror du att man varje år lägger ner miljarder dollar på matsmältningsproblem? Receptfria och receptbelagda mediciner för magont, dålig matsmältning, gasbildning, uppsvälldhet, väderspänning, magsyra, halsbränna, sura uppstötningar, magsår, IBS och förstoppning svarar för några av läkemedelsindustrins största intäkter.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
”Dålig matsmältning, till exempel, är inget annat än ett tecken på att din magsäck tycker det är svårt att handskas med kvaliteten och kvantiteten på den mat du stoppar i den.” (Vernon Coleman i boken ”Bodypower”)
Andrew Weil skriver följande om halsbränna, ett mycket vanligt matsmältningsproblem, i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”: ”Detta problem är ett tydligt tecken på att du brukar våld mot din mage: genom att äta för mycket, genom att äta för ofta, genom att äta fel sorts mat, genom att sätta i dig irriterande ämnen eller droger eller genom att låta oro och stress störa matsmältningen. Att ta något syraneutraliserande som mintkarameller efter maten är ingen lösning. Om du rensar upp i dina matvanor behöver du aldrig lida av halsbränna eller köpa syraneutraliserande medel igen. Magen är din vän. Var snällare mot den.”
”70-80 procent av ditt immunförsvar sitter i tarmarna. Om matsmältningen inte fungerar optimalt för att du äter för mycket eller fel mat, försvagas immunförsvaret. I den varma, fuktiga tarmmiljön bildas det då toxiner som tränger ut i blodet och förgiftar din kropp. Denna överbelastning kräver massor av energi. Sker det dagligen under hela ditt liv kommer det att tära våldsamt på din kropp.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
Även om du äter väldigt bra föda hjälper det kanske inte din kropp något nämnvärt förrän du har lärt dig hur du ska äta den så att du kan tillgodogöra dig den ordentligt. Därför är det viktigare att praktisera nedanstående råd än att tänka på vad man ska äta i början av en livsstilsförändring till ett hälsosammare och friskare liv. Detta har tyvärr de allra flesta dietister och näringsexperter missat totalt! Det är även väldigt viktigt att se till att du har en ordentlig och god sömn för att uppnå en sund och hälsosam matsmältning. ”När man återställer matsmältningen så minskar inflammationer stadigt i kroppen, vilket förbättrar cellernas funktion, läkning och bidrag till ökad förmåga hos kroppen att göra sig av med gifter.” (Grayshott Health Spa i Storbritannien)
”Matsmältningsproblem är en av läkemedelsindustrins största inkomstkällor varje år. Tror du att det är en tillfällighet? Hur löjligt det än kan låta så beror det på att många människor inte har lärt sig hur man skall äta. Nu menar jag naturligtvis inte att de inte har lärt sig hur de skall få maten till munnen, för det tror jag att de flesta kan. Vad jag menar är att de aldrig har lärt sig att äta på ett sätt som inte bara tillfredsställer lusten att äta, utan också respekterar matsmältningssystemets begränsningar.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”) Det finns hur många böcker som helst som, ur olika synvinklar, berättar vad som är bra att äta eller inte men den kunskap jag nu ska förklara för dig är mycket mindre känd. Mitt råd till dig är att först lära dig denna bortglömda och grundläggande kunskap innan du ger dig in på vad du bör äta eller inte. ”Oavsett vad du lider av kommer din hälsa förbättras dramatiskt när du lär dig hur du får en bättre matsmältning.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
För att få uppleva en optimal matsmältning behöver man också givetvis se till att matsmältningsorganen (magsäck, bukspottkörtel, gallblåsa, lever, tunntarm och tjocktarm) fungerar ordentligt så de kan utföra sina viktiga matsmältningsuppgifter korrekt. Lika viktigt för att matsmältningen ska fungera tillfredsställande är det att sörja för att uppnå en sund och hälsosam tarmflora, att slemhinnorna i hela mag-tarmkanalen är i ett gott och hälsosamt skick (se slembildning), att sköldkörteln fungerar ordentligt och att andas korrekt. Finns det ”blockeringar” och funktionsrubbningar i något av dessa organ och kroppsfunktioner blir näringsupptaget påtagligt försämrat! Dessutom behöver syra/basbalansen i kroppen vara hälsosam för att vi ska kunna absorbera och få optimal användning av födans alla olika näringsämnen och glöm inte att dagligen äta de för matsmältningen så oerhört viktiga bitterämnena! Vi behöver även få i oss tillräckligt med fibrer och hälsosamma vätskor, såsom rent vatten, för att kunna uppnå och bibehålla en väl fungerande peristaltik (se tarmrytmen) i hela mag-tarmkanalen.
Något som hänger tätt samman med matsmältningen är kroppens cirkulation (blod-, lymf-, nerv- och meridiancirkulation) – ju bättre matsmältning desto bättre kommer cirkulationen fungera och ju sämre matsmältning desto sämre cirkulation. Man brukar ju säga att ”magen är kroppens motor”. Dålig matsmältning och cirkulation inbjuder till värk, kroppsliga besvär, stelhet, trötthet och på längre sikt sjukdomar. Att praktisera kunskapen om hur du ska äta som du finner på denna sida hjälper dig att avsevärt förbättra din matsmältning – och ännu bättre kommer cirkulationen bli om du även äter mycket rå föda (raw food). ”Många Raw Food-veganer upplever att de inte längre behöver klä sig så varmt som tidigare, när de har ätit levande föda en tid. Helt plötsligt kan de vistas utomhus i ett kallare klimat med mindre kläder – utan att frysa. Det beror helt enkelt på att organen fungerar optimalt och att blodcirkulationen har förbättrats.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
Något som rubbar kroppens biologiska rytm, och även matsmältningen, är om man jobbar natt eller jobbar flerskift. Det första jämte sömnproblem som nattarbetare brukar klaga över är ”magproblem”. Detta stressar kroppen, något som matsmältningsorganen är mycket känsliga för – och just stress är också en påtaglig fiende till en optimal matsmältning! ”Genom röntgen studerades en katt när den satt vid sin skål och lapade mjölk. Den spann och var så där avslappnad och belåten, som endast en katt kan vara. En grammofon sattes igång och på den skiva som spelades, hördes en hund skälla. I samma ögonblick avstannade matsmältningen på katten. Vi har mycket att lära av detta.” (Arvid Hallström i boken “Det gäller din hälsa”)
Att medvetet eller omedvetet gå runt och spänna magmusklerna, eller ”hålla in magen” påverkar matsmältningen negativt genom att, dels skickar spända muskler (gäller givetvis alla kroniska spänningar man bär på också!) signaler till kroppens psyke att ”fara hotar” och detta gör att det utsöndras stresshormoner, och dels kan de spända magmusklerna pressa ihop hela mag- och tarmområdet så att matsmältningsorganen inte kan få ”fritt spelrum” och därmed inte heller fungera optimalt! Att spänna eller ”hålla in” magområdet gör samtidigt att det inte går att andas optimalt med magen (diafragman) vilket i sin tur ytterligare försämrar både kroppens cirkulation, näringsförbränning och matsmältningen.
Andra födoämnen som är kraftigt stärkande och stimulerande för matsmältningen är aloe vera, ingefära och cayennepeppar. Jag rekommenderar även en kur med Tarmdrinken som, förutom att den är väldigt bra för kroppens avgiftning och utrensning, är kraftigt stimulerande och stärkande för alla matsmältningsorgan. Solljus, motion och kallvatten- och köldterapi är också stärkande för hela matsmältningen och förbättrar ämnesomsättningen. Tänk på att t ex snusning, alkohol, kaffe, mejeriprodukter, ägg, salt, raffinerade födoämnen, droger och vissa läkemedel m m försämrar både cirkulationen och matsmältningen! Rökning försämrar all cirkulation, stör tarmperistaltiken och minskar blodets syrenivåer vilket kraftigt försämrar matsmältningen! ”Vi vet ju också att rökning är den största enskilda orsaken till en rad allvarliga sjukdomar, magbesvär är inget undantag. I Danmark har man till och med en särskild beteckning för storrökares dåliga magar, ”nikotinmave”.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”) Särskilt animalier (kött) i alla former är oerhört tärande och belastande för hela matsmältningsfunktionen eftersom våra kroppar och matsmältningsorgan inte är utformade och skapta för att äta det vilket du kan läsa mer om under Köttätande! Tuggummi är också något jag avråder ifrån eftersom det lurar kroppen till att tro att det ska komma in föda vilket startar igång hela matsmältningsarbetet och utsöndringen av magsafter i hela mag-tarmkanalen. Detta tröttar bara ut matsmältningsorganen och slösar med kroppens energi, enzymer, magsafter och andra resurser! Dessutom innehåller de oftast socker, sötningsmedel, livsmedelstillsatser och annat både onödigt och skadligt.
Något som de flesta kanske inte känner till är att även vår kroppshållning påverkar både vår cirkulation och matsmältning! Har vi t ex spänd svankrygg med utputande mage (som vi gör allt för att spänna och ”hålla in”) puttas inälvorna framåt och hamnar i en onaturlig ”vinkel” eller lutning och pressas samman. Högklackade skor, för korta illiopsoasmuskler (höftböjarmusklerna), stress, rädslor, depression, obearbetade känslor som ger kroniska spänningar, prestationsångest, ett alldeles för stillasittande liv, subluxationer i både leder och ryggrad (förskjutningar), skador som aldrig riktigt fått tid till att läka, ytlig andning, värk och stelhet, m m, ger på sikt dålig kroppshållning vilket försvårar matsmältningsfunktionen ”rent mekaniskt”, men även genom att blockera cirkulationen (blod-, lymf-, nerv- och meridiancirkulationen). Våra kläder, t ex ett spänt bälte rakt över magen/midjan, kan också försämra matsmältningen genom att blockera eller trycka på nerver, tarmarna, blodcirkulationen, o s v.
“Orsakerna till matsmältningsbesvär ger upphov till fler dödsfall än alla andra orsaker tillsammans.” (John Harvey Kellogg)
Jag vill också här kort nämna det viktiga faktum att tyvärr har de flesta av oss i västvärlden ett mycket dåligt förhållande till våra känslor och mat. Vi misstolkar ofta känslomässiga signaler som hunger och äter då för att snabbt ”bli av med” dessa känslor och tror att allt står rätt till när de ”försvinner” efter en måltid. Och vi äter när vi mår dåligt och/eller är uttråkade för att, medvetet eller omedvetet, trycka ner dessa känslor. ”I väst använder vi oftast mat som underhållning, distraktion och som kompensation för brist på stimulering och känslomässig närhet.” (John Robbins i boken ”Hälsans hemligheter”) Då gäller det att försöka gå djupare inåt och få tag i dessa känslor och att lära sig hantera dem på ett mer konstruktivt sätt än att bara äta för att ”lägga locket på”. Prova att utmana din huvudvärk (eller andra vanliga kroppsliga reaktioner såsom trötthet, oro i magen, irritation o s v) genom att inte äta nästa gång du blir ”hungrig” för att kunna se vad som finns bakom den – kan det vara ilska som kommer upp för att du inte kunde sätta gränser och säga din mening? ”Vi använder mat för att trösta oss eller döva känslorna. Vilar inte när vi är trötta utan tar en kopp kaffe, en chokladbit eller något annat för att driva oss att orka vidare.” (Eva Kihlström i boken ”Karismakoden”)
”De som lider av tvångsmässigt ätande äter inte för att ge näring till kroppen. De försöker ge näring åt själen och fyller sin inre tomhet för att kunna känna sig hela. Mat kan tyvärr inte fylla den funktionen. Den ger oss bara tillfällig tillfredsställelse.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)
”Hungerkänslor” som kommer plötsligt, t ex från att den ena minuten inte ha känt någon hunger till att i nästa minut känna kraftig ”hunger” eller ”sug” efter mat, är garanterat undertryckta känslor och inte några äkta eller naturliga hungerkänslor. Kroppen har egentligen ingen anledning att börja skrika efter mat var och varannan timme för den klarar sig flera dagar eller längre utan mat. Detta får man en djupare förståelse för om man fastar eller börjar bearbeta sina inre smärtor och undertryckta känslor. Med detta menar jag inte att man ständigt ska utmana sina ”hungerkänslor” genom att undvika att äta utan mer att bara någon enstaka gång försöka lära sig mer om sin egen kropps och själs verkliga behov och signaler. Vi har även som små fått lära oss att när vi mår bra ska man fira det genom att belöna sig vid t ex goda prestationer (fick bra betyg i skolan, gjorde 2 mål i fotbollsmatchen o s v) med tårta, läsk och sötsaker i mängder och även vid t ex födelsedagar och högtider. Och likadant när vi mår dåligt är det legitimt att ”trösta oss” med föda som t ex när man är lessen får man sig en glass o s v istället för att verkligen få möjlighet till att gråta ut sin sorg. Detta gör att vi undermedvetet har ett sjukt, snedvridet och onaturligt förhållningssätt till födan och vi blir sedan som vuxna mycket duktiga på att hitta på ”ursäkter” för att ständigt fira eller trösta oss med mat. Wilhelm Reich sade: ”Dina inre organ får gråta de tårar som dina ögon inte förmår.” vilket jag av egen erfarenhet vet är mycket sant. Och i detta fall, sambandet mellan känslor och mat, är det matsmältningsorganen som får ta mest stryk och som drabbas först. Jag väljer att här bara kort nämna denna mycket viktiga aspekt av vårt ofta snedvridna förhållningssätt till kosten för det behövs faktiskt en hel bok om detta viktiga ämne!
Men här nämns kort den vanligaste orsaken till att vår naturliga aptit ofta är satt ur spel: “Våra ätvanor grundläggs tidigt i barnaåren. Det är därför naturligt att det är våra mödrar som fastställer mönstret. Om du tänker tillbaka på när du var liten kommer du förmodligen ihåg att du alltid uppmuntrades att äta på fasta tider. Din mamma blev säkerligen upprörd om du inte alls ville äta och utan tvekan ännu mer upprörd om du inte åt upp allt på tallriken.
Om du uppföddes med flaska började förmodligen ”träningen” rentav innan du kunde sitta vid bordet. Ett skäl till varför barn uppfödda med bröstmjölksersättning har en tendens att bli fetare än de som får bröstmjölk är att, medan det är omöjligt att se hur mycket mjölk som sugits ur bröstet, det är alldeles för lätt att se hur mycket det är kvar i flaskan! Oroliga mödrar brukar försöka få sina barn att tömma flaskan även om barnen inte verkar hungriga.
Dessa förvrängda beteendemönster hjälper alla till att ständigt sätta din inre aptitreglering ur spel. Dina ätvanor kommer slutligen att styras inte av kroppens verkliga behov av föda utan av en helt och hållet konstlad uppfattning om vad den behöver. Du kan fås att äta dåligt och oförnuftigt lika lätt och effektivt som man fick saliven att flöda på Pavlovs hundar. När vi når vuxen ålder är de flesta av oss vana att äta efter klockan på väggen i stället för klockan i vår hjärna. Vi äter på de tider våra föräldrar lärde oss äta eller när det verkar som om vi borde äta. Vi äter vad reklamen säger att vi borde äta och vi äter detta när människorna omkring oss tycker att vi borde äta.” (Vernon Coleman i boken ”Bodypower”) Numera kan man inte enbart ”beskylla” modern för dessa mönster då ofta fadern är med och bestämmer matvanor och tider för barnen. Dock bör man uppmärksamma när man ger bröstmjölk eller mjölkersättning till sitt spädbarn ifall det kräks upp efteråt. Idag verkar det helt felaktigt antas som ett ”naturligt fenomen” – men det är ett tydligt tecken från barnets kropp att det har blivit tvingad att äta för mycket!
”Eftersom beröring ger så många välgörande effekter så ger också brist på beröring allvarliga konsekvenser. Det är känt sedan länge att barnhemsbarn som inte får kramar och smekningar får svårt att lagra den näring de äter. Därför ökar risken att de dör.” (Helena Nyblom i boken ”Vägen till friskare hud!”)
”För mig är lyckan en matsmältningsfråga.” (Lin Yutang)
Läs även Djupare insikter 5
Matens syfte
”Att äta är nödvändigt, men att äta på ett smart sätt är en konst.” (Francois de la Rochefoucauld)
Norman Walker skriver följande i sin bok ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”: ”Det egentliga ändamålet med att äta är att förse kroppen med de näringsämnen, som bildar celler och vävnader i vår kropp.”
Han skriver vidare: ”Den föda vi intar skall nära dessa celler och vävnader. Eftersom naturen tyvärr har givit människokroppen en sådan ”tänjbarhet”, när det gäller att utstå felaktig behandling, kan den i åratal klara sig på en föda som är skadlig för kroppen men retar aptiten och tilltalar smaken, och så har människan gett efter för sina begär tills släktet blivit märkbart degenererat såväl psykiskt som fysiskt.” De flesta tror att det bara räcker med att fylla buken, känna sig mätt och inta energirik föda så kommer allt att vara frid och fröjd men huvudsyftet med måltiderna är att ge näring till kroppen! Många tror också att det bara räcker med att titta på innehållet i den föda som ska ätas och sedan med hjälp av det räkna ut huruvida näringsbehovet blir tillfredsställt eller inte. Men det krävs kunskap om vad som sker inne i kroppen med det som stoppas in i den och det är det många som missat. Jag hoppas att du kommer förstå detta djupare genom att läsa den här texten.
För att kunna absorbera näringen optimalt bör man se till att äta grödorna i sitt mogna tillstånd! Annars blir de dels en belastning för hela matsmältningssystemet och dels har all näring, livskraft och enzymer inte hunnit utvecklas ordentligt så kroppen kan tillgodose sig det. Därför undviker jag att t ex äta grön paprika och gröna oliver som befinner sig i omoget tillstånd. Det enda undantaget till detta som jag äter är olivolja som är en väldigt nyttig olja och pressas från omogna gröna oliver. Olivoljan kan kroppen tillgodogöra sig på ett hälsosamt sätt. Likadant är det med övermogna frukter, bär och grönsaker – de har börjat tappa livskraft, enzymer och näring – men om du måste välja är de ändå ett mycket bättre alternativ än de omogna. ”Naturprodukter använda i så naturligt tillstånd som möjligt utgör alltid vår hälsosammaste föda.” (Henning Karström i häftet ”Vägen till hälsa”)
Alltför många lever för att äta istället för att äta för att kunna leva ett bättre och friskare liv! Födans syfte är att ge byggstenar till kroppens alla celler och vävnader, och dessutom fungera som bränsle för att ge oss energi och värme.
”Sköt om magen så kommer allt annat att sköta sig själv!” (okänd)
Ät mindre!
”Vi äter mycket men dåligt, när vi borde äta lite men bra.” (Henrik Ennart i boken ”Åldrandets gåta”)
Att äta mindre menar flera kunniga personer är det allra viktigaste kostrådet! Paavo Airola, som var en framstående näringsexpert, påpekade att man aldrig ser någon överviktig 100-åring! Han sade även: ”En människas bälteslängd avgör hans livslängd: ju längre bälte – ju kortare livslängd.” Med detta menade han längden på bältet runt byxorna, d v s detsamma som midjemåttet. Han påtalade även att: ”Det otroliga är att ju mindre man äter, ju mindre hungrig känner man sig därför att födan bearbetas, absorberas och används mer effektivt.” Handen på hjärtat, eller kanske mer korrekt i detta avseende – handen på magen – de flesta av oss i västvärlden äter dag efter dag, år ut och år in, alldeles för mycket!
”Allt överflöd orsakar sjukdom och leder till döden.” (Luigi Cornaro)
Undersökningar på djur har visat att de lever längre och är friskare om de får lite mindre föda. Även studier på olika naturfolk, t ex hunzafolket (läs Hälsans utvalda folk), stödjer detta då de intar avsevärt mindre föda än den civiliserade människan och därför är friskare och blir äldre. ”Dr Clive McCay vid Cornell-universitetet i USA har blivit världsberömd på grund av sina undersökningar beträffande hur matens kvalitet och kvantitet inverkar på livslängden och åldrandet. Hans omfattande djurförsök har bl.a. visat, att de försöksdjur, vilka under hela sitt liv erhållit en kaloriknapp men fullvärdig kost, motsvarande ungefär 2/3 av den normala näringsmängden, levde ungefär dubbelt så länge som de försöksdjur, som alltid fått äta sig mätta.
Han fann vidare att dessa försöksdjur, även om de växte långsammare och inte uppnådde samma kroppsstorlek, som de vilka hade fri tillgång till föda, likväl hade mycket bättre hälsa utan ålderskrämpor och andra sjukdomar än de sistnämnda. Även efter att de uppnått hög ålder verkade de förstnämnda yngre, livligare, företagsammare och rörligare, med en vackrare glänsande päls, än de försöksdjur som fått äta fritt.
Tillämpade på människan visar dessa undersökningar, att man för att leva länge och med god hälsa och för att uppnå större prestationsförmåga och aktivitet – McCay talar om »hellivstidsprestation« – aldrig borde äta sig mätt utan leva på en kaloriknapp kost hela livet igenom, dvs. en kost som innehåller endast de nödvändigaste mängderna kolhydrater, fetter och proteiner, men som i fråga om vitaminer, mineralämnen och andra vitalämnen är fullvärdig. Vi bör således äta en kalorifattig kost bestående av mycket frukt, grönsaker, rotfrukter och andra naturprodukter – även i okokt form. Då skulle vår hälsa vara mycket bättre, vår arbetsprestation skulle vara betydligt effektivare och vår livstid mycket längre. Kanske skulle vi leva ända upp till 150 år! – skriver professor McCay.
Man har funnit att en överkonsumtion särskilt av socker och kött leder till att benpiporna växer i längd och förorsakar snabb tillväxt och reslig kroppsstorlek, vilket inte är ett bevis på god hälsa.” (Henning Karström i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)
Ett gammalt, visdomsfullt egyptiskt ordspråk lyder: ”En fjärdedel av vad du äter håller dig vid liv. De andra tre fjärdedelarna håller din doktor vid liv.”
”Det är naturligtvis lätt att säga att vi ska äta mindre istället för mer, men det är svårare att genomföra i praktiken. Mat och ätande fyller ju fler funktioner än att bara förse kroppen med näringsämnen. Det är en symbolisk handling, en social funktion och en källa till nöje. Den mänskliga kroppen har utvecklats under långa tidsperioder när det har rått brist och nöd, när det inte har varit lätt att hitta mat och när det inte har funnits mat vid alla tider på året. De som var starkast och som överlevde – våra förfäder – var de individer som bäst hade utvecklat förmågan att hitta mat och använda den maximalt. Detta genetiska arv kan vara en belastning i en värld där det finns mat överallt i aldrig tidigare skådade mängder och variationer. Inte undra på att övervikt är ett så vanligt problem idag, inte undra på att vi är så fixerade vid att banta och gå ner i vikt, inte undra på att begreppet ”undernäring” är impopulärt. Icke desto mindre är forskningsresultaten entydiga: mindre är bättre än mer, och det är värt att försöka tillämpa denna lärdom så gott vi kan.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)
En farlig fiende till oss är vårt begär som vi har svårt för att hantera. ”Människan har förlorat den säkra känslan för nyttigt eller skadligt. Genom falsk uppfostran har hennes naturliga ledare, smaken, blivit så missriktad, att denna ofta förför henne att förtära de naturvidrigaste, farligaste saker, emedan de retar hennes gom.” (Ragnar Berg i boken ”Vår kost och vår hälsa”) Mitt bästa råd är därför: ät med magen istället för gommen. Vi åldras fortare när vi äter mer än vi är i behov av eftersom det belastar och kräver så mycket av kroppen. För att uppnå optimal hälsa bör du inte äta mer än 2 huvudmåltider per dag (vissa undantagsfall finns!) och intag däremellan bara vatten, örtte och eventuellt lite frukt, nötter eller råsafter vilket inte kräver så mycket matsmältning, jämfört med en hel måltid, förutsatt att du tuggar det ordentligt. Undvik helst att äta frukost helt och hållet – drick gärna vatten, örtte och/eller råsafter fram till lunchen. När jag själv började äta mindre mängder mat tog det 10 dagar innan de falska ”hungerkänslorna” (egentligen känslor av begär = obearbetade känslor) försvann. Om du dessutom är mer noga med vad du äter behövs det inte sådana mängder p g a att näringsbehovet blir tillfredsställt – istället för att bara fylla buken med näringsfattig och ”tom” föda. Om du väljer att äta mycket rå föda (levande föda) kommer du att upptäcka att det är så gott som omöjligt att överäta eftersom det ger så stor mängd livskraft, energi, enzymer och näring och kroppens mättnadssignaler blir väldigt tydliga, vilket inte sker när vi vräker i oss näringsfattig skräpmat. Då vill givetvis kroppen ha mer för att försöka få i sig tillräckligt med näring. Om du mot förmodan skulle lyckas överäta på levande föda så kan kroppen ta hand om det på ett säkert sätt och med hjälp av födans innehåll av främst enzymer och livskraft föra ut överflödet genom avföringen. ”När du äter rå föda i stället för kokt behöver du bara en tredjedel så mycket för att kroppen ska fungera hälsosamt.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)
”Vi äter oss i graven, blint behärskade av våra matvanor.” (Norman Walker)
På grund av det onaturliga sätt vi lever på, främst i västvärlden, har vi tappat kontakten med våra kroppar. Det har gått så långt att de flesta av oss inte längre vet vad en naturlig och sund mättnadskänsla är för något. Vi misstolkar detta och tror att ”proppmätt” är detsamma som att vara ”mätt”. Eftersom detta har pågått under mycket lång tid tror vi att om vi inte fyller magen fullt ut – och blir proppmätta – så har vi inte ätit tillräckligt. Men denna känsla av att vara ”proppmätt” är en följd av ett onaturligt, känslomässigt och överdrivet frossande som ofelaktigt leder oss närmare sjukdomar och lidanden, i första hand i matsmältningsorganen, och senare på längre sikt i hela kroppen! ”Om du märker av vad du har ätit, så har du ätit för mycket.” (Sebastian Kneipp)
Något som tyvärr bidrar till detta frosseri är s k flerrättersmåltider. Om man vill vara frisk och hälsosam finns det ingen som helst anledning att äta för- eller efterrätter vid måltiderna. Särskilt efterrätterna har ju aldrig något positivt näringsvärde då det oftast är ”sockerbomber”. Består efterrätten av frukt och bär så kommer kroppen inte hinna smälta dessa i tid innan de börjar jäsa. Denna matkombination är både onaturlig och ohälsosam. Tyvärr är oftast frukten i efterrätterna kraftigt sockrade och även blandad med annan föda, såsom i pajer, bakelser o s v. Om du inte helt vill avstå från efterrätter kan du välja att vara lite smartare genom att äta det separat som ett eget mellanmål på lördagarna. Men att flera gånger i veckan äta flerrättersmåltider är synnerligen ohälsosamt! Smörgåsbord och julbord inbjuder till ett enormt frosseri, men detta är väl egentligen ingen större fara för gemene man eftersom det endast sker några enstaka gånger årligen. Däremot att flera gånger i veckan gå och äta på ”Ät så mycket du vill bufféer” är synnerligen ohälsosamt och inbjuder till ett frosseri av stora mått! ”Den sundaste gymnastiska övningen är att i rätt tid resa sig från middagsbordet.” (Giorgio Pasetti)
”De flesta självmord begås långsamt med kniv och gaffel!” (okänd)
Om man drabbas av en akut sjukdom blir man snabbare återställd och botad genom att äta mindre och istället inta mer vätska under några dagar. Kroppen kan då lägga mer energi och fokus på läkningen istället för matsmältningen vilket den nedsatta aptiten signalerar. Men tyvärr brukar föräldrar, vänner, kärlekspartner o s v vara noga med att snabbt påtala att det är viktigt att äta, även om man inte känner aptit och hunger, för att ”man behöver energi och näring för att bli frisk”. De menar bara väl men är tyvärr inte insatta i hur kroppens naturliga läkningsprocess fungerar. Och denna tro att man måste äta hela tiden även om kroppen tydligt visar att den inte vill ha mat, kommer från rädslor och inte av kunskap. När djur blir akut sjuka äter de inget utan dricker bara vatten för att snabbare bli friska. Deras kroppar kan då lägga energi på att bekämpa sjukdomen istället för att använda den till att smälta födan. Jag vill noga påpeka att mitt budskap att äta mindre under akuta sjukdomstillstånd inte ska blandas ihop med t ex anorexia eller långvarig aptitlöshet!
Om du äter mycket skräpmat, som innehåller väldigt lite näringsämnen, gör det att kroppen blir ”hungrig efter näring”. Oftast misstolkas denna naturliga hungerkänsla genom att man vräker i sig mer onyttigheter och man hamnar i en ond cirkel där man proppar magen full flera gånger om dagen utan att kroppen någonsin får det den mest behöver – högvärdig näring!
”Det bästa mellanmålet är friskt vatten!” (Lilly Johansson och Alf Spångberg i boken ”Vital kur för barn”)
Om du känner dig hungrig 1-2 timmar efter en näringsrik måltid beror det oftast på att kroppen vill ha vätska. Hunger- och törstkänslorna styrs av samma hormon och har man inte tillräckligt bra kroppskännedom eller kroppskontakt är det lätt att misstolka denna signal som vanlig hunger och börja äta igen. Drick ett stort glas vatten istället så kommer du troligen märka att känslorna försvinner eftersom kroppens vätskebehov blev tillgodosett – precis som det var avsett från början.
När du äter för mycket under en måltid kommer magsäcken att börja tömma ut föda som ej blivit ordentligt färdigsmält till tunntarmen. Tunntarmen kommer i sin tur bli tvungen att tömma ut ofärdig föda till tjocktarmen vilket där kommer att börja jäsa och ruttna. Då belastas tarmfloran och det skapar sjukdomsalstrande tarmgifter. Mag-tarmkanalen blir överbelastad av detta. Äter du för ofta under dagen så får tarmarna inte tillräckligt med tid till vila och återhämtning mellan måltiderna. Detta belastar även levern och bukspottkörteln och efter många år av överätning leder det ofta till insulinresistens eller diabetes. Jag själv äter endast 2 måltider varje dag. Jag äter ingen frukost alls utan dricker mycket vätska och lite råsafter fram till lunchen (se Börja dagen lättsamt!).
När vi äter koncentreras energi-, lymf-, nerv- och blodcirkulationen till mag-tarmkanalen vilket framförallt kräver en hel del ansträngning av hjärtat. Äter vi för stora måltider eller för ofta blir det väldigt belastande för hjärtat vilket på sikt kan leda till överansträngning. Förutom att beteendet även ofta leder till övervikt, vilket i sin tur orsakar extra arbetsbörda på hjärtat och blodcirkulationen, blir följden ofta hjärt- och kärlsjukdomar eller cirkulationsrubbningar, t ex högt blodtryck. Dessutom blir det svårare att fritt kunna djupandas med diafragman om magsäcken blir överproppad med alldeles för mycket mat vilket ytterligare orsakar en kraftig påfrestning på hjärtat och blodcirkulationen.
Att äta ofta är skadligt för vår mun- och tandhälsa vilket Görel Kristina Näslund skriver om i boken ”Hälsopraktika”: ”Vår saliv är munnens naturliga rengöringsmedel.”
Hon fortsätter: ”Det tar saliven 0,5-1 timme efter varje måltid att återställa rätt surhetsgrad, pH, i munnen. Hos personer som är muntorra tar det dock mycket längre tid.
Saliven innehåller rikligt med kalcium och fosfat. Om vi avstår från småmål och munnen får vara i fred mellan måltiderna, kan saliven med sitt mineralinnehåll delvis laga småskador i emaljen och dentinet.
Om vi istället äter mycket ofta, till exempel stoppar i oss innehållet i en påse bilar under loppet av en förmiddag, eller stressar tänderna med kopp efter kopp av kaffe med socker, har saliven inte minsta möjlighet att sköta sin syssla. Det kommer då att konstant finnas syror i munnen som fräter på tänderna.”
Budskapet att vi måste äta var tredje timme eller att ”småäta” mellanmål, proteinbars och liknande är något som vi inte alls är skapta för och som din hälsa inte alls tjänar något på utan det är enbart livsmedelsindustrin som tjänar på det. Tvärtom överbelastas hela din kropp – t ex ditt hormonsystem, dina matsmältningsorgan och ditt immunförsvar – utan möjlighet till återhämtning och vila! Om det ständigt är mat i mag-tarmkanalen tar det också kraft och energi från kroppens naturliga utrensnings-, renings- och avgiftningsprocesser som avstannar vilket gör att vi får upplagringar av slaggämnen och avfall som skapar inflammationer och förgiftningstillstånd. Detta blir en gynnsam grogrund för allehanda bakterier och virus. Likadant är det med myten att vi tror att vi måste äta direkt efter ett hårt träningspass för att ”fylla på näring och energi som förbränts under träningspasset”. Har du någonsin känt dig vrålhungrig efter ett träningspass? Törstig kanske, men verkligen hungrig? Att fylla på med bra vätska såsom rent vatten eller rejuvelac eller eventuellt råsaft är behövligt eftersom kroppen behöver det för att ”spola igenom systemet” för att dels få hjälp med att skölja ut slaggämnen från den under träningen ökade förbränningen och dels ersätta förlorad vätska (svett och ökad utandning) är välkommet. Men att äta? Kroppen är i upp till en timme efter ett hårt träningspass inställd på ”kamp” med förhöjda nivåer av stresshormoner (t ex kortisol och adrenalin) och tillväxthormoner vilka frisätter glukos från kroppens egna förråd som energi. Att då äta medför att kroppen, förutom att den redan har tillräckligt med bränsle (glukos), måste ta hand om ytterligare ”energi” (från födan eller proteintillskottet o s v) vilket gör att kroppen måste utsöndra än mer insulin vilket stressar och belastar den helt i onödan. Man avbryter även kroppens arbete med att reparera och byta ut alla skadade och nedbrutna celler som träningen medför – all träning är nedbrytande för kroppen men vid regelbunden träning stimulerar man kroppen att anpassa sig efter denna ökade belastning genom att den under återhämtningen mellan träningspassen ”bygger upp en extra marginal” för att kunna bemöta ”nästa belastning” (= träningspass). Det är det som gör att vi genom regelbunden träning ökar i muskelmassa och/eller förbättrar vår kondition. Man stör även kroppens hormonsystem eftersom kroppen får ”dubbla budskap” – den är naturligt inställd på att använda sitt eget energiförråd men måste nu också omfördela både energi och blod till matsmältningsorganen istället. Dessutom kan kroppen inte använda sin energi till att ”rensa ut systemet” (slaggämnen och koldioxid – särskilt om du tränat aerobiskt – från förbränningen) utan måste lägga sin kraft, energi och uppmärksamhet på matsmältning istället! Det hälsosamma är att dricka direkt efter träningen men att vänta med att äta direkt efter träningspasset så att kroppen hinner ”landa” och ”ställa om sig”. Vänta i minst 1 timme men gärna ännu längre med att äta!
”Mellanmål är en hälsognagande ovana åtminstone om de består av koncentrerad näring. Professor Henning Karström har särskilt understrukit den faran och professor Lothar Wendt har gett en skärpt vetenskaplig bakgrund till att undvika mellanmål. Långa avstånd mellan måltiderna ger kroppen chans att rensa upp avlagringar i kapillärerna, anser han, vilka annars kan bli förödande. Ät med minst fyra, helst fem timmars mellanrum.” (Arne Algard i boken “Sköt om dig”)
Varifrån kommer dessa budskap att vi ska äta många mellanmål eller äta var tredje timme för att må bra och inte gå upp i vikt (”för att hålla ämnesomsättningen igång hela tiden”)? Jason Fung besvarar detta i sin bok ”Fetmakoden: ”Varför skulle någon ge sådana idiotiska råd? Därför att ingen tjänar pengar på att du äter mindre. Om du äter mer kosttillskott tjänar tillverkarna av kosttillskott mer pengar. Om du äter mer mejeriprodukter tjänar mejeritillverkarna mer pengar. Om du äter mer frukost tjänar tillverkarna av frukostmat mer pengar. Om du äter mer snacks tjänar snackstillverkarna mer pengar. Listan kan göras hur lång som helst. En av de värsta myterna är att man går ner i vikt om man äter ofta. Småäta mer för att gå ner i vikt? Det låter ganska dumt. Och är det.”
Att äta för mycket, i form av stora måltider, belastar hela mag-tarmkanalen genom att den blir överfylld och därmed pressar ut tarmväggen maximalt vilket på sikt gör att dess spänst, elasticitet och muskeltonus försämras. Följden blir ofta en förslappad tarmkanal och du kan läsa mer om vilka skador detta förorsakar under Förslappad tjocktarm! Liknande belastning kan det bli genom att äta för ofta vilket medför att tarmkanalen aldrig blir riktigt ”tömd” och därmed aldrig helt kan återgå i ”vilostadiet” där den kan återta sin naturliga och elastiska form.
Andreas Moritz skriver i boken ”The amazing liver and gallbladder flush” (min översättning): ”Att äta tills du känner dig helt mätt, eller känner att du inte kan äta mer mat, är en tydlig signal att magsäckens gräns har överskridits för vad den klarar. Magsyran kan bara samverka med intagen föda så länge magsäcken inte fylls ut mer än tre fjärdedelar.”
Ett mycket bra tips för att minska dina måltider är att börja använda mindre tallrikar och matlådor vilket kraftigt minskar risken att överäta. Ta och kupa dina båda händer med handflatorna uppåt och håll ihop dem så att båda lillfingrarna ligger emot varandra så får du en uppfattning om hur mycket (eller litet!) du bör äta. Din magsäck är nämligen lika stor som dina båda kupade händer – om den inte blivit uttänjd av åratals överätning! Man ska bara fylla den till två tredjedelar för att den ska kunna utföra sitt arbete optimalt. Försök att få plats med restaurangernas stora överfyllda tallriksportioner i dina händer! Får en normal pizza verkligen plats i dina händer? Eller en chipspåse med en halvliter läskedryck? Vi har helt tappat syftet med våra måltider. Istället för att äta för att nära våra kroppar frossar vi i överflöd. Trötthet, övervikt, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, för tidigt åldrande, matsmältningsbesvär, reflux, halsbränna, försurning, dåligt och utmattat immunförsvar o s v är en naturlig följd av att upprepade gånger under längre perioder bryta mot denna naturlag. Allt som fyller din magsäck utöver de två tredjedelarna belastar och stressar alla matsmältningsorgan. Födan kan inte bli bearbetad ordentligt och den kommer därför dröja kvar längre i mag-tarmkanalen vilket skapar onödiga jäsningsprocesser, och även extra mycket förruttnelse om du äter animalisk föda. Detta belastar, sliter och tär på samtliga matsmältningsorgan oerhört mycket. Detta kräver i sin tur mycket mineraler, enzymer, näring och energi av din kropp vilket i slutändan kan betyda att du faktiskt går minus på näring efter en måltid! Paradoxalt nog kan näringsbrist bero på ett för stort födointag! Norman Walker skriver i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”: ”Att fylla magsäcken med mer än den är avsedd att rymma ur matsmältningssynpunkt betyder, att man överbelastar den på ett otillbörligt sätt. Överbelastning av magsäcken ställer för stora krav på kroppens alla funktioner och förkortar livet.”
Han skriver vidare: ”Även om det gäller rätt mat i riktiga kombinationer, överansträngs kroppens alla organ om man äter för mycket. Ät bara så mycket att ni känner er tillfredsställd. Tro inte att en fylld mage är detsamma som en välmående mage. Det är bättre att inte äta sig helt mätt vid en måltid än att äta för mycket och sedan besväras av dålig matsmältning.”
”Om du äter tills du tycker att du är 100 procent mätt äter du cirka 20 procent för mycket. Och om du gör det regelbundet kommer din mage att tänjas ut lite vid varje tillfälle för att anpassa sig till den extra maten. Sedan måste du äta mer vid nästa måltid för att uppnå samma känsla av mättnad.” (John Robbins i boken ”Hälsans hemligheter”)
När du lärt dig att äta långsammare, tugga ordentligt och inte skölja ner maten med någon dryck kommer du få bättre kontakt med din mage. Du kommer då lättare känna när det är fullt i magen. ”Ät långsamt och tugga maten ordentligt. Då kan de mekanismer som styr hunger- och mättnadskänsla samverka bättre så att måltiden avslutas i rätt tid. Dessutom förbättras tömningen av magsäcken, känslan av uppblåsthet minskas liksom risken för halsbränna. Genom att man tuggar maten ordentligt och äter lugnt får också enzymerna i saliven möjlighet att inleda matsmältningen på ett gynnsamt sätt.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”) Just handlingen att tugga födan ordentligt medför att vi bättre känner av vår naturliga mättnadskänsla eftersom det samtidigt tar längre tid att förtära måltiden. ”När vi tuggar maten bättre, äter vi långsammare och konsumerar färre kalorier. Med andra ord får vi samma mättnadskänsla av mindre mat. Om en grupp försökspersoner äter lika mycket men tuggar mer, blir de mindre hungriga. Frågan är dock om den minskade aptiten leder till att de äter mindre flera timmar senare. Forskare gav ett antal personer en viss mängd mat till lunch och instruerade dem att tugga som vanligt, medan en andra grupp instruerades att tugga varje matbit i 30 sekunder. Senare på eftermiddagen serverades alla deltagarna ett mellanmål (som mest bestod av Skittles- och M&M-godis). De som hade tuggat varje munsbit i 30 sekunder flera timmar tidigare, åt bara hälften så mycket godis.” (Michael Greger i boken “Konsten att inte banta”)
För att ytterligare få bättre kontakt med ditt matbehov kan du prova att blunda, eller använda ögonbindel, medan du äter en måltid. När man blundar riktas uppmärksamheten automatiskt mer mot sitt inre. Troligen kommer du bli väldigt överraskad av att du märker av din naturliga mättnadsgrad mycket bättre – och det blir så gott som alltid mat kvar på tallriken vid sådana praktiska test! Det är mycket bättre och hälsosammare att äta för lite än att äta för mycket. Men givetvis kan det i vissa fall även gå för långt åt det hållet också – jag tänker på anorektiker och ohälsosamma bantnings- och mirakelkurer (svältkurer!).
”Genom att äta mindre skonar du kroppen från onödiga energiprocesser. Den fina bonus du i stället får är att du skjuter upp åldrandet och får mycket större chans att leva ett långt liv utan sjukdomar.
I USA följde en grupp forskare 76 rhesusapor under 20 år. Aporna delades in i två grupper. Den ena gruppen åt en energifattig kost och den andra åt vanlig kost. Undersökningens resultat var tydligt. De apor som åt den energifattiga kosten hade jämfört med de apor som åt vanlig kost:
> En längre livslängd
> Ett ungdomligare inre och yttre
> En lägre kroppsvikt samt en lägre fettprocent
> Mindre åldersrelaterad muskelförtvining
> Ingen diabetes
> 50 procent lägre risk för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar
> 50 procent lägre risk för att utveckla cancer
> Mindre åldersrelaterad förtvining av hjärnan
> Tre gånger så låg risk för att utveckla åldersrelaterade sjukdomar” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
”Den amerikanska fysiologen, professor Chittenden, prövade med ett experiment hur en ytterligt knapp näring verkar på människans arbetsförmåga, hälsa och välbefinnande. Han fann hos deltagarna, som bestod av läkare, medicine studerande och sjukvårdssoldater (däribland en atletgrupp), men också hos sig själv, att välbefinnande, sundhet och arbetsförmåga bättrade sig ganska väsentligt, när näringstillförseln sattes ned till ett nödvändigt minimum. Och detta minimum var hälften eller bara tredjedelen av den tidigare tillförseln. Överskottet belastar bara ämnesomsättningen och organismen. Det kan alltså överhuvudtaget inte vara tal om ökande krafter eller förbättrad hälsa genom övernäring.” (Kirstine Nolfi i boken ”Det lönar sig att vara frisk”)
Något som är mycket hälsosamt är att införa 1-2 ”fastedagar” varje vecka där du inte äter någon fast föda utan bara råsafter, vatten och örtte. Likaså är det optimalt ur ett hälsoperspektiv att börja alla dagar lättsamt genom att fasta fram till lunch genom att dricka mycket vatten, örtte och råsaft istället för en ”stor, stadig frukost” som enbart belastar hela kroppen (särskilt matsmältningsorganen, utrensningsorganen och levern), försurar den och kraftfullt hindrar dess naturliga utrensningsrytm! Är det för tufft kan du äta lite frukt, men inte direkt vid uppvaknandet (se Börja dagen lättsamt!).
”Jag har börjat korttidsfasta. Ibland äter jag inte frukost och ibland hoppar jag över middagen på kvällen och jag äter nästan aldrig mellanmål. Andra dagar äter jag precis som vanligt. Har jag blivit galen? Fått ätstörningar? Inte fattat någonting om mat och hälsa? – Absolut inte! Att äta tre mål mat, varje dag, plus mellanmål. Det är det som är abnormt! Den som ger mig moraliskt stöd heter Mark Mattson och är professor och chef för laboratoriet för neurovetenskap vid National Institute on Aging i USA, som ingår i mäktiga National Institute of Health. Han har skrivit tio böcker om de processer som styr hjärnan, publicerat 760 vetenskapliga artiklar om nervsystemet, alzheimer och demenssjukdomar och är världens mest citerade neurobiolog. Mark Mattson, som visar sig vara svenskättling uppväxt i Minnesota, utvecklar sitt resonemang: – Regelbundna måltider har bara funnits under en bråkdel av mänsklighetens historia. Vi är biologiskt skapade för att äta sällan och oregelbundet. Tänk efter, fortsätter han. Det är först sedan jordbruket slog igenom som människan kunnat vänja sig vid att ha tillgång till mat vid fasta tidpunkter tre gånger om dagen, året runt. Tidigare måste normaltillståndet tvärtom ha varit att tillgången på mat, liksom typen av mat, varierade ordentligt mellan dagar och även mellan årstider. Tre mål mat om dagen som vi äter nu gör antagligen att vi snabbare växer oss starka i unga år, men påverkar inte vår långsiktiga hälsa lika positivt.” (Henrik Ennart i boken ”Åldrandets gåta”)
Om man är försurad kan inte kroppen absorbera och utnyttja födans näringsämnen effektivt – därför är det viktigt att man ser till att syra/basbalansen är hälsosam för att inte kroppen ska fortsätta att ”skrika efter” mer näring vilket leder till överätning och övervikt. Bitterämnen är också ett mycket effektivt hjälpmedel för att lyckas minska ner storleken på sina måltider!
”För att förlänga livet – minska dina måltider.” (Benjamin Franklin)
Fotnot: med ”matsmältningsorganen” menas magsäck, tunntarm, tjocktarm, lever, gallblåsa och bukspottkörteln. Med ”utrensningsorganen” menas tjocktarm, njurar, hud och lungor.
Bitterämnen
Något man verkligen bör ta till sig om man är intresserad av att uppnå god hälsa och optimal matsmältning är bitterämnenas oerhört viktiga stimulans och effekt på hela matsmältningssystemet – den som önskar sig en bra, hälsosam och optimal matsmältning bör se till att dagligen få i sig bitterämnen. Utan dem kan inte matsmältningsorganen fungera ordentligt!
”Bitterämnen är det som smakar bittert när man biter i en endiv eller ett maskrosblad. Nästa sak som händer är att saliven börjar rinna till. Bitterämnena stimulerar körtelsekretionen i hela matsmältningssystemet så att vi får en ökad produktion av saliv, magsaft, galla och bukspott. Det underlättar och stödjer matsmältningen, tarmarbetet och även aptiten (hos personer med dålig aptit). Vid matsmältningsbesvär är det bra att dricka en kopp te eller ta en tesked tinktur av bitterämnesrika växter en halvtimme före maten så att matsmältningsorganen hinner förbereda sig.” (Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)
Alla matsmältningsorgan behöver nyttiga bitterämnen (amara-ämnen) för att fungera ordentligt då de stimulerar och stärker dem. Tyvärr har de flesta lärt sig att undvika beska och bittra födoämnen till förmån för salta, feta (oftast dåligt fett!) och söta födoämnen. Detta gör att gallproduktionen och utsöndringen av matsmältningsvätskor inte kan tillfredsställas med funktionsstörningar i mag-tarmkanalen, levern, gallblåsan, bukspottkörteln och matsmältningsprocessen som följd. Därför är det viktigt att vi ombesörjer att vi får i oss bitterämnen – helst dagligen Många av oss lider av dyspepsi (matsmältningsstörningar) och blockerad gallsekretion (se Gallblåsan) utan att vi uppmärksammar det i vår vardag – eftersom det är så vanligt, så ”normalt” – men på denna hemsida får du mer kunskap om hur matsmältningen fungerar i optimalt tillstånd – d v s i sitt naturliga och friska tillstånd, så som det är utformat att fungera! Många av oss har t ex för lite saltsyraproduktion (magsaft/magsyra) i magsäcken vilket leder till matsmältningsbesvär, tarmproblem, näringsbrist och sjukdomar vilket du kan läsa mer om under Jäsningssyran. Bitterämnena är en nödvändighet för en våra viktigaste kroppsliga funktioner – matsmältningen och näringsupptaget.
”Bitterdrogerna har sitt viktigaste användningsområde vid matsmältningsrubbningar och aptitlöshet, där magens och tarmarnas sekretion och mobilitet är nedsatt. Bristande magfunktion är ofta ett följdtillstånd till genomgångna sjukdomar och åtföljes vanligen av blodbrist. Genom att bittermedlen förbättrar matsmältningen bidrar de indirekt till att avhjälpa blodbristen. Det märkliga med bittermedlens sekretionsökande effekt är att den endast uppträder när sekretionen är ofullständig, alltså där det verkligen behövs. Personer med normal sekretion behöver alltså inte befara att få denna ökad.” (Matts Bergmark i boken ”Vallört & vitlök”)
Ett medel som är mycket effektivt för att få igång matsmältningen och innehåller bitterämnen är Amaraplex (Scanfarma) som jag varmt kan rekommendera. Det innehåller mest gentianarot och lite pepparmynta. Andrew Weil skriver i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”: ”Gentiana är en bitter rot och utmärkt hjälp för matsmältningen. Europeiska örtläkare använder gärna bittra substanser för att stimulera och stärka matsmältningssystemet, och de anser att gentiana är den bästa av dem alla.” Han fortsätter: ”Gentianaroten är helt ofarlig och mycket effektiv.” Man tuggar noggrant på 1 tablett 2-5 minuter innan man ska äta. Man tar det dagligen vid varje huvudmåltid, som helst ska vara två (lunch och middag) i 3 månader för bästa effekt. Gör sedan ett uppehåll på 10 dagar och ta det igen i ytterligare 3 månader. Vissa personer kanske får fortsätta lite längre för bestående effekt och vissa klarar sig med en kortare kur. Detta medel stimulerar kraftigt utsöndringen av saltsyra (HCl) och matsmältningssafter och stimulerar gallblåsan. En del har svårt att klara av den ovana bittra smaken på Amaraplex. Prova i så fall att dela tabletten och ta bara ¼ av den för att sedan successivt öka dosen. Många reagerar mycket på tablettens bittra smak men så gott som alla brukar vänja sig vid det efter 2-3 dagar. Efter 7-10 dagar brukar saltsyraproduktionen i magsäcken komma upp i naturliga nivåer vilket gör att många märker att matsmältningen förbättras och besvären (t ex jäsningssyra) minskar eftersom.
Ett annat amara-medel som för bästa effekt tas på samma sätt som Amaraplex är Amaraval (Scanfarma) som i fallande ordning innehåller gentianarot, kinabark, pepparmynta och vattenklöver.
Det går också använda citron för att stimulera matsmältningssafterna och gallsekretionen. Klyfta en halv citron och tugga på varje klyfta samtidigt som du suger upp saften i munnen och tuggar på den. Ytterligare ett alternativ är att tugga på en skiva färsk ingefära. Detta är billigare än Amaraplex men effekten är inte lika bra och just därför bör man ta citronen eller ingefäran 5-10 minuter innan måltiden. Det är givetvis krångligare att ta citron om man t ex äter måltiden ute på restaurang – då är det enklare att bara ta en tablett. Jag vill verkligen rekommendera Amaraplex för det är ett medel som de flesta har mycket god nytta av. Effekten av Amaraplex blir mycket kraftigare om man samtidigt lär sig och praktiserar avslappning. Stress påverkar matsmältningen oerhört negativt och bidrar till jäsning och försurning av födan.
”Beska grönsaker stimulerar nämligen vår produktion av saliv och magsaft, vilket underlättar matsmältningen hela vägen ner till tarmen och hjälper kroppens eget reningssystem. Levern älskar också beska grönsaker, som förutom att de är näringsrika och nyttiga, innehåller polyfenoler och andra antioxidanter. Dessutom minskar sötsuget ju mer beska grönsaker du äter.” (Karin Björkegren Jones i boken ”Balans”)
Gynnsamma och stimulerande bitterämnen finns det rikligt i; aloe vera, amaranth, anis, aprikoskärnor, basilika, björnbär, blomkål, blåbär, boldoblad, broccoli, brysselkål, brännässla, chili, citron, citronmeliss, dill, enbär, endiver, flockarun, frissésallat, gentianarot, gojibär, gotu kola (indiskt spikblad), granbarr, granskott, grapefrukt, groddar, grönkål, gullris, gurkmeja (kallas även ”curcumarot”), hallon, hampafröolja, harpagorot (djävulsklo), harsyra, hjärtstilla, humle, hästhov, ingefära, isbergssallad, kamomill, kinabark, kirskål, koriander, kronärtskocka (undvik den som är inlagd i vinäger eller ättika!), krusmynta, kryddnejlika, krysantemum, kummin, kvanne, kål, körsbär, lakritsrot, lingon, libbsticka, lök, majrova, malört, mangold, mariatistel, maskros, mistel, morot, mynta, olivblad, oliver (undvik de som är inlagda i vinäger eller ättika och skölj av med vatten de som är inlagda i saltlag), olivolja, oregano, paprika, pau d’arco, pepparmynta, pepparrot, persilja, purjolök, ramslök, ringblomma, rosmarin, rotselleri, ruccola, rädisa, rättika, rölleka, saffran, salladsblad, salvia, sparris, stjälkselleri, stjärnanis, svinmålla, tallbarr, timjan, tranbär, valnöt, vattenklöver, vattenkrasse, vitkål, vitlök, vänderot (valeriana), åkerfräken, ärenpris och ögontröst.
Inga Brolin skriver följande om bitterämnen i boken ”Leva med örter”: ”Slappa inälvor stimuleras. Därigenom kan indirekt blodbrist avhjälpas. Hela konstitutionen stärks, alltså = ökad livslust.” Hon skriver även: “Bittert tjänstgör gott vid svimningsanfall och en del av örterna ovan vid feber, t.ex. groblad, arnica och kamomill.”
”Mycket bitterämne innehålla: malört, klöver m. fl., och kunna därför användas som magstärkande medel, till befrämjande av matsmältningen, för att hjälpa upp aptiten samt vid feber, leversjukdomar o. s. v.” (K. Marchander i boken ”Örter för hälsan”)
Bitterämnena är kraftigt stimulerande, uppbyggande och renande för både gallblåsan och levern, som har mycket stor påverkan på matsmältningen, vilket gör dem till mycket viktiga medel vid besvär i dessa båda organ. ”Bitterämnena stimulerar leverns arbete och ökar produktionen av matsmältningssafter, främst galla, vilket understödjer matsmältningen, speciellt av fet mat.” (Marie-Louise Eklöf i boken ”Gröna apoteket”)
”Bitterheten och lemoninerna i citroner stimulerar gallblåsan, vilket hjälper levern och matsmältningen.” (Natalie Savona i boken ”Superhälsa med naturlig mat”)
”Halten av bitterämnen är högst i bladen under våren, från juli är halten högst i roten. Maskrosen har god effekt vid leverproblem.” (Marie-Louise Eklöf i boken ”Gröna apoteket”)
”Många gröna bladgrönsaker har en lite bitter smak, vilket beror på att de är fulla av hälsosamma bitterämnen.” (Niklas Ekstedt & Henrik Ennart i boken ”Happy food green”) Just därför kan jag varmt rekommendera en daglig grön drink, vilket är ett utmärkt och närande sätt att få i sig bitterämnen.
Jag vill också nämna mitt Leverte och särskilt lime i samband med bitterämnen då jag har funnit att den har en mycket gynnsam effekt på matsmältningsorganen och särskilt på gallan samtidigt som den är närande, slemlösande, basbildande och renande för kroppens alla vävnader. Dessutom uppskattar de flesta dess smak. Att pressa i en halv eller hel lime i ett glas vatten och dricka vid illamående kan ofta göra underverk! En del av de uppräknade bitterämnena säljs torkade som kryddor eller för att brygga örtte på och många av dem finns med som verksamma ingredienser i olika naturmedel. Jag utelämnade också medvetet bittermandeln, som innehåller stora mängder bitterämnen, då den kan ge förgiftningsskador på främst levern och därför bör undvikas. Sedan finns det givetvis bitterämnen i kaffe, te (svart och vitt) och kakao, men dessa är jästa och/eller rostade, vilket gör att bitterämnena har förlorat sin hälsosamma stimulerande förmåga och istället är stressande och irriterande för matsmältningsorganen, slembildande och syrabildande. Grönt te är i detta sammanhang lika gallstimulerande som vissa örtteer, men tyvärr är det syrabildande och innehåller tein (ett koffeinämne), som är stressande och irriterande för nervsystemet och matsmältningsorganen. Likadant är det med öl, det innehåller beska bitterämnen men är endast en nedbrytande och belastande dryck för matsmältningen och kroppen. Dock är det annat med vissa örtrika alkoholdrycker som innehåller nyttiga bitterämnen såsom Fernet-branca, Underberg, Bäska droppar, Jägermeister, Gammel dansk och liknande (i måttliga mängder!). Att någon gång ibland ta ”en nubbe” (ca 3-5 cl) av dessa alkoholdrycker några minuter innan måltid kan underlätta matsmältningen och har en del positiva hälsoeffekter. Vill även i detta sammanhang nämna de världsberömda Svenskdropparna (går även under namnen Swedish bitter, Schwedenbitter, Schweden-kräuter, svenskörter, bittra svenskdroppar, m m) som är mycket välgörande för att stimulera matsmältningen, gallblåsan och levern. Svenskdroppar består av en blandning med bittra örter i alkohollösning och har man matsmältningsbesvär kan man med goda resultat ta sig en kur.
”De värdefulla ”bitterämnena” verka gynnsamt på sympatiska nervsystemet och reglera tarmverksamheten. De bota även ämnesomsättningsrubbningar samt lever- och gallsjukdomar.” (Inger Waerland i boken ”Plocka hälsa året runt”)
Sanna Ehdin skriver i boken ”Sannas fastebok”: ”Visste du att intag av bittra örter även ger mättnad snabbare? Forskning på både människor och möss har visat att det minskade matintaget med 49 procent! Det beror på att bitterämnen ger en ökad frisättning av mättnadshormonet leptin. Att äta bitterämnen är således ett bra sätt att minska matintaget och samtidigt få stora positiva hälsoeffekter!”
Hon fortsätter: ”Bittra grönsaker är också rika på fytonäringsämnen, vitamin A, C, K och folsyra samt mineralerna kalcium, kalium och magnesium.”
Hon skriver också: ”Bitterörter har en rad positiva och viktiga effekter på kroppen
– ökad salivproduktion
– ökar magsyran
– ökar matsmältningsenzymerna
– ökar gallproduktionen i levern
– reglerar insulin och glukagon för att bättre upprätthålla stabil blodsockerhalt
– stimulerar reparationen av tarmvävnaden
– förbättrar magsäckens muskeltonus, vilket minskar gasbildning och sura uppstötningar
– förbättrar absorptionen av vitamin B12
– förbättrar aptiten
– stödjer sund leverfunktion
– lindrar halsbränna
– lindrar illamående och kräkningar
– minska sockersuget
– minskar gaser och uppblåsthet
– förbättrar absorptionen av mat”
Alla bitterämnen är också, mer eller mindre beroende på sort, mycket bra medel mot skadliga bakterier, virus, parasiter, svamp (t ex candida) och hjälper till med att döda och eliminera dem ur kroppen.
Tugga födan ordentligt
”Att hastigt ”kasta i sig maten” och svälja den dåligt tuggad är detsamma som att med vett och vilja skada sin hälsa.” (Henning Karström i häftet ”Vägen till hälsa”)
En mycket viktig sak för att kunna absorbera näringen ur maten vi äter är att tugga tillräckligt och detta är tyvärr något som ta mig sjutton så gott som alla har missat! Och med ”alla” menar jag inte bara ”oss vanliga dödliga” utan även dietister, näringsexperter, läkare, hälsoterapeuter och hälsoförfattare! Ibland har jag stött på några undantagsfall som pratar eller föreläser om tuggningens nödvändighet för att kunna ta upp näringen ordentligt men när jag sett videor eller i verkligheten umgåtts med dessa personer under en måltid så tuggar de själva alldeles för dåligt vilket betyder att de faktiskt bara är teoretiker som ”vet” något viktigt men inte lyckats ”förstå” det de pratar om genom att praktisera noggrann tuggning av födan. De kanske tuggar något längre än ”genomsnittet” av befolkningen men det är ändå enligt min (praktiska!) erfarenhet fortfarande för lite vilket jag med bestämdhet vill uppmärksamma alla om! Följden av för dålig tuggning är näringsbrist och funktionsrubbningar i samtliga matsmältningsorgan och att åtgärda dessa matsmältningsproblem åstadkoms inte genom att istället försöka proppa i sig allehanda kosttillskott. Det enda som i längden kommer att hjälpa mot följderna av åratal med undermålig tuggning av födan är givetvis att verkligen, alltså verkligen, lära sig att tugga födan ordentligt! Och det är ju faktiskt ett hälsotips som är helt gratis för alla – något man inte kan säga om svindyra och oftast helt onödiga kosttillskott.
För att du ska kunna smälta din föda är det väldigt viktigt att du tuggar födan noggrant. Om du sväljer ner stora bitar kan inte matsmältningssafterna komma åt födan för att bearbeta den ordentligt. Magsyran och magsafterna kommer ju då bara i kontakt med utsidorna på bitarna. Det finns ju liksom inga tänder nere i magen som kan sönderdela maten ytterligare, den kan bara ”knåda” maten med hjälp av muskelrörelser. Då måste födan hållas kvar längre i kroppen för bearbetning vilket givetvis tar extra och onödig tid och kraft. När magsäcken sedan släpper ut föda som inte är riktigt sönderdelad till tolvfingertarmen kommer enzymerna och matsmältningssafterna inte åt näringen effektivt. När födan har fördröjts ett litet tag i den varma och fuktiga miljön i mag-tarmkanalen börjar den att jäsa och ruttna. Detta blir ”gödning” åt elaka bakterier och parasiter som förökas snabbt. Dessa förgiftar miljön i tarmarna vilket banar väg för tarmdysbios (felaktig tarmflora), förstoppning och tarmproblem som i sin tur belastar resten av kroppen! Både tarmdysbios och att inte ha tuggat födan ordentligt tär mycket på kroppens energi- och enzymreserv. Kroppen måste använda en oerhört mycket större mängd enzymer och energi för att försöka bryta ner den otuggade födan i mag-tarmkanalen så den kan absorberas genom tarmslemhinnans tarmludd (tarmvilli). Denna onödiga och påfrestande ansträngning är inte alls lika effektiv som att tugga ordentligt och det leder till enzym-, energi- och näringsbrist på lång sikt.
För att födan ska kunna absorberas genom tarmslemhinnan måste den vara en flytande näringslösning! Tunntarmens vägg består av miljontals tarmvilli (tarmludd) som absorberar födan på liknande sätt som en disktrasa suger åt sig vatten. Och det går inte att pressa igenom några bitar (otuggad föda) genom disktrasan – likadant är det med tunntarmens absorberande vägg (tarmvillit) – det kan enbart suga upp näring i vätskeform! Sväljer du ner bitar av födan kan det gå på 2 sätt; 1. De otuggade bitarna åker ut med avföringen (kolla på din avföring om det finns matbitar kvar, t ex hela majskorn, paprikabitar, osv); 2. De otuggade bitarna fastnar på tunntarmens och tjocktarmens väggar. Där de sitter fast blockerar de all möjlighet att kunna absorbera någon föda, dessutom – är det animalisk föda börjar den ruttna efter en kort tid och är det stärkelse eller fruktbitar börjar det jäsa. Detta blir jordmån åt allehanda inälvsparasiter, skadliga bakterier och virus. Det försämrar givetvis också tarmfloran vilket ytterligare försämrar näringsupptaget!
”Saliv produceras från olika spottkörtlar; tre stora pariga körtlar där öronspottkörteln producerar lättflytande saliv, tungspottkörteln ger slemmig saliv och underkäksspottkörteln ger en blandad typ av saliv. Utöver dessa finns också många små spottkörtlar som producerar mukös saliv, som är mer slemmig. All denna saliv blandas i munhålan till så kallad helsaliv. När du äter och tuggar, ökar salivproduktionen fyra till tio gånger jämfört med ”vilosaliven”, så att det bildas upp till 3 ml per minut.” (Sanna Ehdin i boken ”Sannas fastebok”)
För att undvika problem med matsmältningen och tarmarna måste du lära dig att tugga länge och ordentligt så att födan ”saliveras”. När födan tuggas i munnen blandas den med saliv som hjälper till att smälta maten. Om du bara tuggar matbiten 3-4 ggr för att sedan skölja ner den med någon dryck hinner det givetvis inte bildas och utsöndras tillräckligt med saliv för att hjälpa till med att smälta maten. Följden blir då ofta olika symtom, sjukdomar och gasbildning i mag-tarmkanalen. En del påstår att vi behöver tugga födan lika många gånger som vi har tänder i munnen – alltså 32 ggr och det är ett steg åt rätt håll jämfört med att bara slafsa i sig maten och tugga 3-4 ggr på det innan man sköljer ner det. Det var den amerikanske ”hälsoprofeten” Horace Fletcher (1849 – 1919) som starkt propagerade att man skulle tugga födan 32 ggr vilket han blev berömd för – s k ”fletcherism”. Numera har dock de flesta av oss i västvärlden endast plats för 28 tänder eftersom vi på grund av vår onaturliga livsstil har degenererats och våra käkar har minskat i storlek och rymmer därmed inte alltid 32 tänder. När jag testade hur många gånger jag behövde tugga på olika sorters föda innan det var helt söndertuggat så det inte längre fanns några bitar kvar av det, och därmed färdigt för att sväljas ner, blev antalet tuggningar mycket högre än så. Jag tog en liten munsbit med råriven morot och den behövde 60 tuggningar och senare provade jag med en matsked grönsakssoppa som behövde 47 tuggningar! För att kunna tugga ordentligt bör man stoppa in mindre tuggor i munnen. Annars riskerar man att det ”flödar över” i munnen av den rikliga salivutsöndringen som uppstår när man tuggar noggrant vilket gör att man måste svälja ner födan, helt eller delvis, i ”förtid”. Jag tycker inte att du behöver sitta och räkna dina tuggningar utan istället känna efter huruvida det finns bitar kvar av födan i munnen eller inte. Finns det bitar kvar ska du fortsätta tugga tills alltsammans blir till en ”flytande smet” (eller ”skum”) utan tuggmotstånd eller bitar i. Först då är det färdigtuggat och klart för att sväljas.
”En dödsruna från 1919 om hälsokostentusiasten Horace Fletcher förkunnade att han ”lärt världen att tugga”. Fletcher, även känd som ”stortuggaren”, var hälsoreformatorn som populariserade idén om att tugga varje munsbit mer än 32 gånger, en tugga för varje tand. Metoden sattes dock inte på prov förrän nästan ett sekel senare, i den pastastudie där det visade sig att det ger bättre resultat att tugga en bit mat 35 gånger än att bara tugga den tio gånger, med 12 procent färre konsumerade kalorier under en måltid. I en liknande studie jämförde man vad som händer om en matbit tuggas 40 eller 15 gånger och fick ett liknande resultat. Det är inte så konstigt med tanke på 20-minutersregeln – gruppen som tuggade kortare tid var klar på 15 minuter, medan de som tuggade längre tid tog nästan en halvtimme på sig, vilket innebär att den naturliga mättnadsåterkopplingen hann komma igång. Forskarna drog slutsatsen att folkhälsorekommendationen om att ”äta långsammare” är för vag och att rådet att tugga maten ordentligt kan vara bättre.
Väger man mer om man tuggar mindre? I en studie fick deltagarna med sig en mätanordning hem – ett pannband med elektroder över käkmusklerna – som registrerade hur mycket de tuggade. Resultatet visade att de som tuggade färre gånger hade upp till nio gånger högre risk att gå upp mer än nio kilo i vikt de följande årtiondena. Den uppenbara störfaktorn avseende hur de åt var förstås vad de åt. De som tuggade mycket kanske lade på sig mindre vikt eftersom de åt en massa fiberrika grönsaker, medan de som tuggade lite slurpade i sig en massa kalorier i form av den halvfrysta läsken Slurpee. Att äta ett äpple innebär att man tuggar i genomsnitt 186 gånger, medan man tuggar i genomsnitt 23 gånger när samma mängd intas i form av geléefterrätten Jell-O.
Om du sätter ett antal människor i samma rum och observerar dem när de äter samma mat, kommer du att se att personer med övervikt och fetma verkar tugga färre gånger per munsbit än normalviktiga, vilket gör att de äter snabbare. Om du ber människor som äter pizza att tugga dubbelt så många gånger per munsbit som normalt, äter de ungefär 15 procent mindre och känner sig lika mätta fastän de ätit över 100 kalorier färre. Även om du ber folk att bara tugga 50 procent mer än normalt kan det minska deras matintag med nästan 10 procent.” (Michael Greger i boken “Konsten att inte banta”)
Att stoppa in nästa matbit i munnen innan man tuggat färdigt det som redan finns där medför att man reflexmässigt sväljer ner det för att få plats med nästa ”sked” (eller gaffel, eller matbit) i munnen – stoppa därför aldrig in mer mat i munnen förrän du verkligen har tuggat färdigt och svalt ner det du redan har i munnen först!
”Mat som inte tuggats och som svalts utan saliv förorsakar matsmältningsproblem och förstoppning.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)
Jag själv fick alltid ont i magen när jag åt äpple och kräktes upp allt som innehöll apelsin förut. Sedan jag lärt mig att verkligen tugga födan har dessa besvär försvunnit. Numera tuggar jag äpplet (och all annan föda) tills det bara är ”skum” (eller ”flytande smet” utan bitar i) kvar i munnen innan jag sväljer ner det. Jag kan idag äta mängder av äpplen och apelsiner utan minsta obehag. Det tog mig bara 3 dagar av träning innan salivproduktionen blev riklig och tillfredsställande. Då jag samtidigt slutade att dricka till maten kändes det som om allt jag åt var torrt som papper. Med lite tålamod (3 dagar!) ordnade det sig på bästa sätt. Att sluta dricka till maten förhindrar att man sköljer ner maten och istället lär sig tugga den ordentligt. Prova själv att noggrant tugga på någon ”torr” matbit – t ex ett knäckebröd. Ta en munsbit av knäckebrödet och tugga sedan länge och väl på det så ska du se hur mycket saliv det efter en stund utsöndras i munnen. Du blir troligen mycket förvånad över den kraftiga salivutsöndringen som kommer att ”flöda över” i hela munnen. Saliven innehåller ämnen, enzymer och matsmältningssafter som hjälper till med att bryta ner och lösa upp födoämnena i maten så kroppen lättare kan absorbera det genom tarmväggarna i tarmkanalen. Allt detta går förlorat och energi- och näringsbrist med matsmältningsbesvär som följd, om man inte lär sig att verkligen tugga ordentligt och blanda varje munsbit med rikliga mängder saliv. ”Tugga maten väl och ät långsamt. Det är viktigt att maten finfördelas genom tuggningen och hinner påverkas av salivens enzymer innan den sväljs ned. Enzymerna i saliven har relativt svag effekt, därför är det extra viktigt att de får tillräckligt med tid på sig.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)
Man bör även tugga flytande föda och med detta menar jag råsafter, Gurkdrinken, Gröna drinkar, juicer, mjölk, soppor o s v. Annars blandas det inte med saliven. Drick en mun i taget och tugga på det (gör tuggrörelser) så att det blandas med saliven innan du sväljer ner det. Man kan ”vispa runt” det i munnen med tungan så att det hinner bildas och utsöndras saliv och kroppen får en möjlighet att hinna känna av vad det är som ska sväljas ner och smältas i mag-tarmkanalen. De flesta häller i sig allt de dricker vilket betyder att det inte kommer att blandas med saliv och därmed inte smältas ordentligt! Ät efter mottot: fast föda drickes och flytande föda tuggas! Vatten, alla sorters te, kaffe, gurkvatten (vatten med gurkskivor i), rejuvelac, kombucha, naturellt kokosvatten och citron- eller limevatten kan undantas från denna regel eftersom de inte innehåller några nämnvärda mängder av proteiner, kolhydrater och fettsyror som behöver smältas. Läskedrycker bör inte hållas kvar i munnen för då gör de bara ännu mer skada på tänderna genom att deras frätande syror påverkar dem direkt. Lemonaden behöver du inte heller tugga på eftersom de kolhydrater som honungen innehåller bearbetas tillräckligt effektivt av honungens och ingefärans egna livskraftiga enzymer i mag-tarmkanalen. Du ska heller inte tugga på Tarmdrinken eftersom det i detta fall är viktigt att fröna sväljes hela för bästa effekt. När du äter soppa är det viktigt att du tuggar ordentligt även på den och när du äter t ex en vanlig grönsakssoppa tuggar du även på den flytande buljongen som grönsakerna simmar i. Olika naturläke- och reningsmedel som jag rekommenderar i boken behövs inte heller tuggas på, om jag inte specifikt har skrivit det som t ex Amaraplex (Scanfarma) som måste tuggas noggrant för att det ska ge någon effekt. Även noni-, aloe vera– och Xangojuice ger mycket bättre effekt om de tuggas noggrant innan de sväljs.
I munnen finns det känselnerver som känner av vilken sorts föda som kroppen ska smälta. Dessa nerver skickar signaler ner till hela mag-tarmkanalen för att förbereda den på vilka olika sorters matsmältningssafter och enzymer som behövs för att bearbeta och smälta det som stoppas in i munnen. Om man inte tuggar på födan hinner dessa känselnerver inte känna och smaka av vad det är som kommer ner i magen vilket givetvis skapar kaos och bekymmer i hela matsmältningsprocessen.
Man försämrar även mun- och tandhälsan genom att inte tugga födan ordentligt. Detta gör att tänderna inte får stimulans genom den naturliga ”malning” som ordentlig tuggning skapar och dels att mindre tuggning medför ingen eller mindre stimulering på salivutsöndringen i munnen. Ju mindre man tuggar med tänderna desto mindre energi och byggstenar kommer kroppen att lägga på dem för att underhålla dem, precis som den gör med en muskel som börjar förtvina om den inte används! Saliven innehåller enzymer och ämnen som ska hjälpa till med att smälta födan men även ämnen som skyddar tänderna, tandköttet och munnens slemhinnor mot skador, uttorkning, försurning och skadliga bakterier. Ordentlig tuggning av födan är ett av de bästa skydden mot tandskador! Andreas Moritz skriver i boken ”Timeless secrets of health and rejuvenation” (min översättning): ”Att äta för snabbt minskar salivproduktionen i munhålan, vilket är en viktig orsak till tandförfall. En av salivens funktioner är att hålla munnen och tänderna skyddade mot skadliga ämnen och bakterier.”
”Efter 1924 har emellertid tändernas tillstånd i Tyskland gradvis försämrats fram till början av andra världskriget, vilket man väl får tillskriva dels det mjuka brödet, dels den ökade konsumtionen av sötsaker. Själv har jag utfört de kemiska undersökningarna vid ett flerårigt försök dels med ett fyrtiotal barn i ett barnhem i Spandau, dels med ett par hundra barn i en liknande anstalt i Köln. Barnen delades upp i två kvalitativt lika grupper; båda fick den vanliga anstaltsmaten, men den ena i stället för det brukliga mjuka brödet ett specialbakat hårt knäckebröd. Redan första året visade knäckebrödsbarnen i runt tal 25 % mindre nya kariesfall än mjukbrödsbarnen, och denna förbättring var lika i Spandau och Köln, men märkvärdigt nog visade sig under tredje året i Köln ingen skillnad mellan de båda klasserna. Orsaken visade sig vara den, att tack vare den goda äppelskörden hade en människovän kunnat skänka så mycket äpplen till barnhemmet, att varje barn dagligen fick minst tre äpplen. Tydligare kan man knappast visa, vilket inflytande tvånget till ordentligt tuggande utövar på tändernas bibehållande!” (Ragnar Berg i boken ”Vår kost och vår hälsa”)
”Saliven innehåller kalcium och fosfatjoner som även hjälper till att mineralisera tänderna. Det innebär att saliven kan laga skador och hål på tänderna!” (Sanna Ehdin i boken ”Sannas fastebok”)
”Matsmältningen tar sin början redan i munnen. Ju noggrannare maten tuggas och blandas med saliven, desto lättare blir arbetet för magen, och desto bättre mår man av maten, desto bättre kan man utnyttja den. Saliven är redan den en matsmältningsvätska, som innehåller det stärkelsenedbrytande enzymet ptyalin. Den som sväljer ned födan otuggad och knappast blandad med saliven, han låter ju födan »hoppa över» detta led i matsmältningen. Magen får då ned födan i nästan obehandlat tillstånd. Det är då inte underligt, om den börjar krångla – till att börja med blir det kanske bara buller och gasbildning men snart nog får man magkatarr och annat besvär.” (Nils Kalén i boken ”Vettig föda”)
Raffinerad föda, som blivit vanligt förekommande i vår ”civiliserade” del av världen, är tyvärr något som motverkar tillräcklig tuggning av födan vilket gör att den naturliga stimulans som oraffinerad föda skulle utövat på tänderna, käkarna och salivutsöndringen gått förlorad! Den kanadensiske tandläkaren Weston Price blev världsberömd efter sina forskningsresor till många olika ursprungsbefolkningar runt om i världen. Han var intresserad att forska om näringens påverkan på dessa ”ociviliserade” folkslag vilket resulterade i hans gedigna forskningsrapport som 1939 publicerades i boken ”Nutrition and physical degeneration”. Förutom att han genom sin forskning upptäckte det tydliga sambandet mellan sjukdomar och raffinerad föda klarlade han också sambandet med dålig tandhälsa. Ju mer raffinerad föda befolkningen anammade, desto sämre tandhälsa. Han studerade även vad som skedde under flera generationer när de åt undermålig och raffinerad föda som knappt behövde tuggas innan den kunde sväljas ner. Framförallt noterade och dokumenterade han med noggranna mätningar och fotografier hur käkarna blev alltmer underutvecklade för varje generation. Inte konstigt att vi i den civiliserade västvärlden nuförtiden under våra ungdomsår måste dra ut tänder och använda tandställningar eftersom det inte längre finns plats för alla våra naturliga tänder (32 st)! Men då det är så länge sedan vi gjorde dessa avsteg från grövre och oraffinerad föda tror vi numera att det är ”helt normalt” att behöva dessa tandjusteringar. Onaturlig föda medför onaturliga och sjukliga förändringar i våra kroppar! Välj därför alltid fullkornsalternativ istället för raffinerade produkter såsom t ex vitt mjöl, vit pasta och vitt ris så att du får den naturliga stimulansen på matsmältningen genom ett ökat behov av tuggning!
James Nestor skriver i boken ”Det perfekta andetaget”: ”Våra förfäder tuggade flera timmar om dagen, varje dag. Tack vare det blev deras munnar, tänder, luftvägar och ansikten breda, starka och kraftiga. Kosten i industrisamhällena var så processad att den knappt behövde tuggas.
Därför var så många av de skallar jag undersökte i Parisossuariet så smala och hade så sneda tänder. Och det är ett av skälen till att så många av oss i dag snarkar, att vi lider av nästäppa och trånga luftvägar. Att vi behöver sprejer, piller och kirurgiska ingrepp för att kunna andas.”
Han skriver vidare om sitt möte med tandläkaren Theodore Belfor som forskade på tuggningens samband med ansiktsformens betydelse för andningen: ”Till skillnad från andra ben i kroppen består benet som utgör ansiktets mitt, överkäken, (maxilla på latin) av ett membran som är väldigt plastiskt. Maxillan kan ombildas och växa sig starkare ända upp i 70-årsåldern och sannolikt längre än så. ”Din, min, allas benvävnad kan fortsätta växa livet ut”, sa Belfor. Det enda som krävs är stamceller. Vi signalerar till dem att producera mer benvävnad genom att vi om och om igen biter ihop käkarna.
Tuggar. Ju mer vi tuggar, desto fler stamceller bildas, ju högre bentäthet och tillväxt, desto yngre kommer vi att se ut och dessutom kommer vi att andas bättre.”
Han skriver även: ”1974 plockade en rufsig 26-årig antropolog vid Smithsonian National Museum of Natural History upp stafettpinnen. Han hette Robert Corruccini och skulle komma att skriva eller vara medförfattare till uppemot 250 artiklar och ett stort antal böcker i ämnet. Han reste runt i världen för att undersöka tusentals munnar och en mängd olika kosthållningar, från Pimafolket till urbana kinesiska immigranter, från Kentuckybor till Australiens urbefolkning. Han utförde även studier på djur och utfodrade grisar med en kost bestående av hård respektive mjuk föda. Samma mat, samma näringsinnehåll, där den enda skillnaden var konsistensen.
Människor, grisar, det var samma sak. Mjukare föda ledde till ett avsmalnande ansikte där tänderna inte fick plats och käkarna blev slappa, ofta med andningsbesvär som följd.
I den moderna befolkningen som övergick till denna mjuka och processade mat, skulle hälften uppvisa detta bettfel, i generationen som kom efter skulle man se det hos 70 procent, och i generationen efter den skulle detta bettfel finnas hos upp till 85 procent av befolkningen.
Vid den fjärde generationen, tja, det är bara att se sig omkring. Det är vi. Omkring 90 procent av oss har någon form av bettfel.
Corruccini presenterade sin banbrytande forskning på tandläkarkonferenser runt om i USA och kallade sneda tänder för en ”välfärdssjukdom”. Till en början fanns ett stort intresse för hans forskning. ”Jag fick ett hövligt bemötande”, sa han. ”Men inget hände.”
Den amerikanska hälsovårdsmyndigheten anger på sin hemsida att sneda tänder och missbildningar i luftvägarna ”oftast är ärftliga”. Andra orsaker kan vara att suga på tummen, skador eller ”tumörer i mun och käke”.
Inte ett ord om tuggning, inte ett ord om kosten.” Du kan läsa vidare om den moderna och sönderprocessade matens skadliga effekter under Raffinerade födoämnen.
En viktig sak att tänka på är att se till att man tuggar ”balanserat” när det gäller på vilken sida av munnen man tuggar på. En del tuggar alltid på den ena sidan och har blivit (o)van vid det. En sådan ovana, att enbart eller mestadels tugga på bara ena sidan, kan över tid skapa obalanser i både käkbenen och käkmusklerna. Just därför är det en mycket god sak att försöka se till så att man lär sig att tugga på båda sidorna i munnen.
Att ”tugga tuggummi” tror en del är bra för att lära sig tugga bättre men förutom att det stimulerar bentillväxt i käkar och tänder avråder jag helt från detta eftersom det samtidigt lurar kroppen att det ska inmundigas mat vilket aktiverar hela matsmältningsmekanismen och utsöndringen av alla magsafter (inte bara saliv!) vilket belastar kroppen genom att slösa på dess energi och resurser! Tuggummi innehåller även socker, sötningsmedel, livsmedelstillsatser, smakämnen och annat som är onödigt, belastande och skadligt för både tänderna och resten av kroppen.
Drick mellan måltiderna
För att på bästa sätt hjälpa kroppen att smälta födan förstår du nu av ovanstående att du inte bör skölja ner maten. Vätska i form av vatten och kanske lite örtte ska du givetvis se till att dricka tillräckligt av under dagen men inte närmare än en halvtimme före maten och minst 1 timme efter måltid. Detta för att inte späda ut matsmältningssafterna vilket i sådana fall gör att maten inte kan smältas på bästa sätt. ”Låt bli att dricka så mycket till maten, som vi oftast gör, utan låt saliven sköta insmörjningen av tuggan. Saliven innehåller nämligen även slem som gör tuggan lättare att svälja.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”) Om du är införstådd i de viktiga naturlagarna att man inte får skölja ner maten och att man även ska tugga på all flytande föda kan du ha t ex råsafter eller en Grön drink tillsammans med din måltid. Så länge du tuggar på varje klunk av det och inte sköljer ner maten med det får kroppen faktiskt hjälp med matsmältningen genom de extra hälsofrämjande och livskraftiga enzymerna som finns i rikliga mängder i just råsafter och Gröna drinkar. Du kan även dricka – eller rättare sagt tugga – ett glas av någotdera 10 minuter innan måltiden för att förbereda matsmältningsprocessen med enzymer inför måltiden. Detta är också ett mycket bättre och naturligare förfaringssätt än att ta enzymer i tablettform innan måltiden vid matsmältningsbesvär. Även mjölk kan drickas till måltiderna om den tuggas noggrant och man inte sköljer ner maten. Men som det framgår på andra ställen på hemsidan vill jag dock starkt avråda dig från vanlig komjölk (se Mjölk). Istället rekommenderar jag Nötmjölk och andra mjölkalternativ i form av drycker gjorda på ris, sesamfrö (helst oskalade!), quinoa, havre o s v. Men jag vill verkligen rekommendera dig att lära dig tugga födan noggrant och för det mesta äta mat utan någon dryck till. ”I grund och botten är det bättre att inte alls dricka till måltiderna, så att man inte frestas att med drycker helt enkelt skölja ner maten, som i stället bör tuggas och blandas väl med saliv. Annars går man delvis förlustig den viktiga förberedande smältningen genom saliven, vilket i sin tur kan leda till matsmältningsbesvär.” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)
Min erfarenhet är att de allra flesta av oss har mycket dålig kroppskontakt vilket naturligtvis gör att man sällan märker om man dagligen gör något skadligt mot kroppen, förrän någon sjukdom eller smärtsamt symtom uppstår! Visste du t ex att man faktiskt kan lära sig att känna om magsäcken är tom eller inte? Jag har jobbat mycket med att vara jordad och att förbättra min kroppskontakt under lång tid och detta har medfört att jag numer alltid kan känna om min magsäck är tom eller inte. I detta sammanhang, att inte dricka till måltiderna, medför det att jag kan känna när magsäcken har tömt sig på all föda från föregående måltid så att jag vet när jag kan börja dricka utan att riskera att späda ut magsyran tills den har fullgjort sitt jobb med att bearbeta födan från senaste måltiden. Även omvänt kan jag känna – när det jag har druckit innan stundande måltid har passerat magsäcken ut till tolvfingertarmen. Känner jag att det fortfarande finns vätska kvar i magsäcken väntar jag tills magsäcken har tömt ut det innan jag äter.
Några förhållningsregler är annars att inte dricka förrän 1,5 timme efter en större måltid och inte mindre än en halvtimme innan måltid. En fruktmåltid eller ”slät soppa” processas fortare i magsäcken och man kan då dricka efter ca 1 timme efteråt. Råsafter och liknande, t ex Citrusdrinken, räcker det med att vänta 30-45 minuter tills man kan dricka vatten. Dessa förhållningsregler gäller om man tuggar födan noggrant – även ”flytande måltider” såsom råsafter och soppor! Gör man inte det måste man förlänga tiden efter födointaget innan man kan dricka vatten eller annan vätska för att inte späda ut det i magsäcken! Se därför till att alltid tugga all föda ordentligt!
Se till att dricka tillräckligt under hela dagen för att tillgodose kroppens vätskebehov – ca 2 liter dryck varje dag! Dricker du för lite försvåras matsmältningsarbetet då det kanske inte kommer finnas tillräckligt med vätska i kroppen för alla matsmältningsvätskor (saliv, magsyra, tarmsafter, galla, bukspott, m m). För litet vätskeintag = dålig matsmältning.
Blanda inte frukt med annan föda
Färska frukter och bär är väldigt lättsmält föda som går ganska fort igenom matsmältningsprocessen. Men om denna process blir fördröjd börjar frukten ofta jäsa i mag-tarmkanalen. Därför är det viktigt att inte blanda frukt med annan föda som tar längre tid att smälta. Om man äter frukt tillsammans med annan mat blandas den med föda som behöver längre tid att behandlas vilket gör att även frukten dröjs kvar. Och ofta har vi som vana att äta frukt till efterrätt vilket gör att frukten hamnar ”sist i kön” och blir liggande för länge i magsäcken. Ovanstående förfaringssätt leder till jäsning och gasbildning som är ohälsosamt, syrabildande och skapar grogrund för skadliga bakterier och inälvsparasiter. (se Jäsningssyran) Frukt bör ätas som ett enskilt mål mat. Undantag finns dock till denna regel och det är citron och lime som går bra att blanda med all annan mat. Färska frukter och bär behöver också andra matsmältningssafter än övriga födoämnen. Nötter (förutom jordnöt) i mindre mängd – max 8-10 st, kokos, honung, ingefära, mynta, citronmeliss, kanel, cayennepeppar och frön såsom sesamfrö, solrosfrö, chiafrö och pumpafrö fungerar dock mycket bra ihop med frukt och bär. Jag har lagt märke till att torkade frukter fungerar tillsammans med gröt eller müsli eftersom de inte jäser – såsom t ex fikon, aprikos och russin. Att blanda socker med frukter och bär förstör näringsvärdet helt eftersom sockret, även i mycket små mängder, startar jäsningsprocesser i mag-tarmkanalen.
”Efter en måltid har du kanske ätit frukt eller druckit ett glas juice och känt ett skarpt stick i magen eller andra matsmältningsbesvär som t.ex. halsbränna. Orsaken till detta obehag är att du ätit frukt som skulle ha gått direkt från magsäcken till tarmarna men som genom annan mat hindrades från att göra detta. Det finns inget medicinskt belägg för att det förhåller sig så, vilket beror på att kostens inverkan på organismen inte har studerats tillräckligt av läkarna och de som utövar yrket är de första att erkänna detta. Men dr Herbert Shelton, som är den verkliga auktoriteten när det gäller rätt sammansatt kost, betonar att man kan tillgodogöra sig fruktens potentiella värde endast om man förtär den på fastande mage. Om du har ätit frukt tillsammans med andra saker i en olämplig kombination utan att känna några obehag, så betyder det inte att du inte har brutit mot en lag för rätt sammansatta måltider. Det visar bara vår kropps oändliga anpassningsförmåga. En längre tids överträdelse av principen att äta frukt på rätt sätt kräver till slut sin tribut. Många människor äter melon på fel sätt och skyller obehaget på melonen. De säger: ”Jag kan inte äta melon. Varje gång jag gör det får jag uppstötningar hela natten.” Ja, vad är det som har hänt? De har ätit melon efter maten, och istället för att melonen snabbt passerade genom magsäcken hejdades den av denna andra mat. Sedan jäste den i magen och offret fick uppstötningar. Melonen fick skulden, men om den hade förtärts först och det sedan hade fått gå ca. tjugo minuter skulle den ha lämnat magsäcken intakt, och sedan skulle den andra maten ha kommit dit, och det hade inte uppstått några problem.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)
Tänk på att en del populära råsafter och smoothies som finns att köpa färdiga i livsmedelsbutiker eller juicebarer och caféer, och även recept på ”hälsodrinkar” i böcker och på internet, ibland blandar t ex morot med apelsin, rödbeta med äpple, spenat och frukt, m m! Dessa är ofta av mycket bra kvalité men ur matsmältnings- och hälsoperspektiv bör de undvikas! Givetvis är det bättre att dricka en sådan kombination än läsk, mjölk, energidryck eller pastöriserade och/eller sockrade juicer – men det är inte optimalt. Gör egna råsafter och smoothies istället eller köp bara de sorter som inte blandar frukt och bär med grönsaker och rotfrukter. Detsamma gäller fruktyoghurt som är en onaturlig kombination som kroppen inte kan smälta – fast när yoghurt ändå är på tal – undvik det helt och hållet eftersom det är ohälsosamt!
När jag var på en veckokurs om Levande föda, enligt Ann Wigmore’s filosofi, tilläts det att man blandade t ex banan och sött äpple med avokado, groddar och annat i ”energisoppan”. De hävdar att banan är en ört och att sött äpple fungerar med grönsaker. Jag håller inte med om detta! Jag hade ”tarmjäsningar” (jäsningssyra) hela veckan när jag var där och anser att detta inte är ett korrekt och hälsosamt sätt att kombinera dessa födoämnen.
”Frukt ska ätas för sig! Det är en regel som man borde lära sig redan i skolan.” (Michel Montignac i boken ”Jag äter – och förblir smal”)
Botaniskt sett klassas t ex oliver, tomat, gurka och avokado som frukt, men som mänsklig föda hanteras de av kroppen som grönsaker. Tänk också på att vattenmelon inte ska blandas med något annat födoämne, inte ens med frukt eller bär. Andra melonsorter går dock bra att blanda med annan frukt och bär.
Undvik stärkelse och animalier i samma måltid
Animaliska proteiner kräver sura matsmältningsvätskor och för stärkelse behövs det basiska vätskor. Detta sköter din kropp själv om på bästa sätt genom att redan i munnen känna av vad det är som ska smältas. Ytterligare ett skäl att tugga ordentligt! Men problem uppstår då vi börjar kombinera dessa båda ytterligheter i en och samma måltid. Då kommer kroppen att utsöndra både sura och basiska (alkaliska) matsmältningsvätskor. Alla som kan lite om kemilära vet att dessa båda vätskor kommer att neutralisera varandra och då kan födan inte smältas ordentligt. ”Denna kombination resulterar i förruttnelse av proteinet och jäsning av stärkelsen under matsmältningsprocessen, vilket ger upphov till hög syrabildning i kroppen. Halsbränna, dålig matsmältning och många liknande besvär är det direkta resultatet av dessa oförenliga kombinationer.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”) Stärkelserik föda är t ex pasta, ris, spannmål (vete, korn, havre och råg), majs, linser, ärtor, kikärtor, bönor, sötpotatis, potatis, kålrot och bröd. Då sojabönsprodukter (vegetariska korvar, biffar o s v) oftast är gjorda på sojabönsprotein innehåller inte dessa produkter stärkelse i någon nämnvärd mängd vilket gör att de kan undantas från denna regel. Med animaliska proteiner menas alla kött-, fågel-, fisk-, skaldjur-, ost-, mjölk- och äggprodukter. För att kunna praktisera detta utesluts den vanliga husmanskosten. Sjukmanskost är nog en mera passande benämning! Pizza, hamburgare, kebab, köttbullar med mos, spaghetti med köttfärssås, chili con carne, ost-, ägg- eller skinksmörgås, bruna bönor med fläsk, välling, pannkakor/våfflor, flingor med mjölk/filmjölk/yoghurt o s v kan kroppen ej smälta ordentligt! För att undvika många vanliga matsmältningsbesvär såsom halsbränna, gasbildning, magknip, smärtor och sår i mag-tarmkanalen, dålig andedräkt (halitos), förstoppning, tarmsjukdomar, näringsbrist o s v måste man börja tänka på hur man kombinerar olika födoämnen. Om du inte kan eller vill utesluta animaliska födoämnen ät det i sådana fall tillsammans med grönsaker. Stärkelserik föda fungerar också utmärkt med grönsaker. Men blanda aldrig stärkelserik föda med animalier i samma måltid! Smör går bra med stärkelserik föda eftersom det inte innehåller någon nämnvärd mängd protein. Tänk på att när man groddar t ex stärkelserika födoämnen (vete, linser, bönor o s v) förbrukas stärkelsen för att tillgodose växtens egna näringsbehov. Stärkelse är den spirande växtens energiförråd. Groddar ska i detta sammanhang alltså ses som grönsaker. Tyvärr får ofta bönor skulden för att det bildas gaser efter att man ätit det men det bekymret försvinner när man blandar dem med grönsaker eller sallad istället för animalier – och givetvis ser till att tugga dem noggrant innan man sväljer ner dem. I detta sammanhang, felaktiga matkombinationer, brukar man ibland kalla animaliskt protein för ”koncentrerat protein” och stärkelse för ”koncentrerade kolhydrater”.
”Tänk till exempel på hur det är när du äter stek. När den väl har kommit ner i magen behöver detta koncentrerade protein en viss magsaft för nedbrytningen – en syra. Samtidigt äter du en ugnsbakad potatis, koncentrerad kolhydrat. Nu säger du kanske: ”Stopp ett ögonblick, potatis, det är ju en grönsak, det.” Det är sant nog. Om du satte tänderna i en rå potatis och tuggade i dig den, då skulle det vara mat med hög vattenhalt som du fick i dig. När potatisen väl är bakad har det mesta vattnet i den försvunnit, och den är nu koncentrerad och stärkelsehaltig. Och denna koncentrerade stärkelse är det som kommer ner i magsäcken tillsammans med steken. Den magsaft som skall till för att bryta ner det slaget av mat är inte sur utan alkalisk. Om du någonsin har fått lektioner i kemi, så vet du vad som händer när ett surt och ett alkaliskt ämne kommer i beröring med varandra. De neutraliserar varandra. Så du har just ätit stek och potatis. Maten har kommit ner i magsäcken, och de magsafter som behövs för att bryta ner den har neutraliserats. Vad händer då med maten? Kroppen, som är oändligt vist inrättad, känner med detsamma att det här är en besvärlig situation, för kroppens allra främsta prioritet är matsmältningen. Kroppen råkar bokstavligt talat i tumult. Den måste avsöndra fler magsafter. Det tar tid och kräver energi. Nya safter avsöndras, och vad händer då? De neutraliseras igen. Nu har kroppen verkligen nått gränsen för sin förmåga. Mer energi skall till för att avsöndra ännu fler magsafter till magsäcken. Det går åt lång tid för den proceduren. Faktiskt går det åt flera timmar medan kroppen fabricerar denna magsaft. Nya safter avsöndras alltså i magen, och vi börjar känna av matsmältningsbesvär eller halsbränna. Till sist avlägsnas maten, som aldrig har blivit ordentligt smält, ur magsäcken genom peristaltiken, tarmrörelserna. Denna osmälta mat tvingas in i tarmen efter att ha hindrats i flera timmar i magsäcken. Som om magsäcken skulle säga: ”Hallå där, nu får ni ta hand om den ett slag.” Det är viktigt att förstå exakt vad som har hänt. Största delen av proteinet, som har varit så länge i magsäcken, har ruttnat. Största delen av kolhydraterna har jäst. Förruttnelse och jäsning är två processer som människokroppen under inga omständigheter har bruk för. Näringsämnen som påverkas på dessa sätt kan inte införlivas i någon frisk cellvävnad. Födoämnen som ruttnat eller jäst genererar giftiga syror i kroppen. På grund av dessa båda processer uppstår gasbildning, väderspänningar, mera halsbränna och magbesvär, och så måste vi ta till medel mot det, alkaseltzer och magnesiumpreparat och allt vad det nu heter. Listan skulle kunna mångfaldigas. Vi tar vagnslaster med ”medel mot rubbat PH-värde”. Varför? Därför att vi äter urskillningslöst. När många olika sorter skall samsas i magsäcken vet kroppen inte vad den skall göra med den. Vi är det enda släkte i världen som måste ta medikamenter för att få maten ur kroppen när vi har ätit. På grund av all denna förruttnelse, jäsning och surhet som blir resultat är maginnehållet vid sådana tillfällen en massa fördärvad, ruttnande, illaluktande mat. Jag vet att det inte låter särskilt aptitligt, och jag vill inte låta oborstad, men jag vill vara uppriktig – och det jag nämnt är just precis vad som försiggår i organismen. När maten tvingas stanna kvar i magsäcken i osmält tillstånd, ruttnar den bokstavligt talat. De näringsämnen som kan ha funnits i den går förlorade. Maten ligger i magsäcken lång tid, medan kroppen förbrukar en otrolig mängd energi. Så tvingas maten ut i tarmarna, där den går genom ca tio meter inälvor. Försök se det för dig! Tio meter tarm tvingas tampas med denna ruttna mat. Det är därför som man inte har någon energi. Sådan mat kan ta åtta timmar bara för att komma ur magsäcken och tjugo till fyrtio timmar för att komma genom tarmarna. Herbert M. Shelton beskriver i The Hygienic System, vol. 2, dr Arthur Casons studier. Dr Cason publicerade 1945 en rapport där han beskrev två grupper experiment som han och hans medhjälpare hade utfört, och som visade att förtärande av proteiner och kolhydrater vid en och samma måltid fördröjer och till och med hindrar matsmältningen. Han gjorde kontrolltest i vilka matsmältningshastigheten antecknades och där det gjordes en analys av exkrementen. Han konstaterade: ”Sådana tester visar alltid att nedbrytningen av proteiner fördröjs om de är blandade med stärkelse. Fördröjningen varierar hos olika individer och också beroende på respektive proteiner och stärkelse. En undersökning av exkrementmaterialet visar både osmälta korn av stärkelse och proteinfibrer, medan både proteiner och stärkelse däremot smälts helt om de intas var för sig.” Om man sätter samman maten på rätt sätt, bryts den ner fullständigt, upptas och utnyttjas av kroppen. Inga osmälta fragment ingår då i avföringen. Man finner också att när mat intas i med varandra oförenliga kombinationer och det då uppstår jäsning, så bildas det alkohol i matsmältningsapparaten, med samma följder som kommer av förtäring av alkohol och med samma risk för leverskador.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”) Med proteinfibrer menas här givetvis muskelfibrerna i köttet vilket inte har något med kostfibrer att göra.
”En sak i livet som jag aldrig kommer att förstå är det faktum att en kemist, av alla människor, vars intensiva utbildning är nära sammanhängande med effekterna av kemiska kombinationer, aldrig skulle drömma om de oförenliga blandningar i sitt laboratorium, som han dagligen häller i sin egen kropp.” (Norman Walker)
”När du en gång har lärt dig att rätt kombinera det du äter kommer du att bli förvånad över hur mycket lättare och bättre du känner dig.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)
Temperaturen på födan
Vår kropp är synnerligen välkonstruerad! Vi har blivit försedda med känselnerver i både mun och läppar för att kunna avgöra om födans temperatur är lämplig för att sväljas eller ej. Klarar du inte av att hålla kvar kaffet i munnen utan måste svälja ner det direkt för att inte bränna dig är det garanterat för varmt för att drickas! Vi har ej blivit utrustade med dessa känselnerver i mag-tarmkanalen. Det beror helt enkelt på att det skulle vara onödigt eftersom dessa redan finns i munnen och på läpparna. Det är onödigt för kroppen att göra om samma test 2 gånger. Om du bara skulle testa att stoppa ner ett finger i kaffe- eller tekoppen för att verkligen känna värmen kanske du förstår vad jag försöker att säga. Om du inte kan hålla kvar fingret p g a smärtan och risken att skålla dig får du en föraning om hur det påverkar din magsäck och tarmkanal, som är mycket känsligare och inte har ett skyddande hudlager vilket fingret har! Vid dessa temperaturer kan man få smärtor, brännskador o s v på fingret efter en kort tid. Då förstår du nog vad som kan hända i din stackars mage när den utsätts för detta dagligen år ut och år in! Då vi inte har denna typ av känselnerver i mag-tarmkanalen luras vi att tro att allt är okej. Jag låter alltid mitt örtte svalna tills det är fingerljummet innan jag dricker det och likadant gör jag med tillagad mat. Om jag får lagad mat över och ska äta det nästkommande dag lägger jag upp det på tallriken minst en halvtimme innan jag ska äta det. Jag täcker över tallriken. Jag värmer nästan aldrig upp mat en andra gång för det förstör näringsvärdet helt och hållet! Jag har vant mig vid detta och njuter av maten i ljummet tillstånd.
”Ifall man äter mat som är för het, kan det faktiskt störa magslemhinnans enzymsystem och även skada själva magslemhinnan. En undersökning i den välkända engelska medicinska tidskriften Lancet visar att 15% av de undersökta té-drickarna som drack sitt té vid 50ºC och 77% av dem som drack téet vid 60ºC lider av rubbningar hos matsmältningsenzymerna. I en annan undersökning i Lancet har en doktor McCluskey funnit att en ständig irritation i strupen och på tungan förorsakad av varm mat, varma drycker och alkohol kan kopplas till en ökning av strup- och tungcancer. Han föreslår att man doppar ner lillfingret i den varma drycken i tio sekunder. Om man inte skållar sig, kan man dricka drycken.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Tänk på att temperaturen på det heta vattnet som finns i de vanliga te- och kaffeautomaterna på arbetsplatser är uppvärmt till 96ºC!
Framförallt Are Waerland (med flera) menade att just heta drycker och mat är en stor bidragande faktor till inflammationer, sår och svulster och i ett senare skede även cancer (kallades för kräfta förr), i mag-tarmkanalen. Djuren, som på många sätt är mycket klokare än oss människor, vägrar äta för varm mat! Dessutom förstörs väldigt många näringsämnen när man hettar upp maten. ”Ett nytt uppslag i kräftforskningen har givits av den framstående engelske kräftforskaren Kennaway. Denne fann, att om man upphettar vissa födoämnen till mycket höga temperaturer, så bildas i dessa svulstframkallande ämnen. På grund härav gjorde han sig den frågan, om ej de höga temperaturer, som vi använda i vårt hushåll vid stekning, rostning m. m., skulle kunna framkalla svulstbildande substanser genom de förändringar, som dessa temperaturer förorsaka i de i födan naturligen förekommande ämnena. För att få detta utrönt, penslade han vissa försöksdjur med extrakt från hårt stekt kött, rostat kaffe och starkt brynt smör, och fann att detta efter en tid förorsakade elakartade svulster hos en del av djuren.” (Are Waerland i boken ”Kaffe”)
”Att värma upp maten till höga temperaturer är också inflammationsfrämjande. I en studie år 2002 i tidningen PNAS undersöktes två grupper av människor med diabetes. En grupp utfodrades med mat värmd på låg temperatur, vilket sänkte inflammationsnivån i deras kroppar. Den andra gruppen fick samma mat, men tillagad på hög värme. Hos dem höjdes inflammationsnivån i kroppen. Så även om du inte äter rå vegankost, undvik att grilla, rosta och steka maten.” (med. dr Lilli B Link i boken ”Den galna sexiga dieten” författad av Kris Carr)
”De här ämnena bildas snabbare ju högre temperaturen är och ökar kraftigt om man steker i temperaturer över 140 grader. Men även vid lägre temperatur bildas de om koktiden är lång, och därför kan även långkok vara farligt. Ämnena bildas både i kolhydrater och fetter, särskilt animaliska fetter. Men äggviteämnen är farligast, och särskilt de som är rika på aminosyran tryptofan. Mycket hårt stekt strömming visade sig vara fruktansvärt farligt mätt med de här måtten.” (Wilhelm Jülke i boken ”Hälsa, bot och bättring”) ”Äggviteämnen” är en äldre benämning på proteiner.
”Uppvärmning till högre temperaturer förstör en stor del av livsmedlens näringsinnehåll i form av bland annat aminosyror (byggstenarna i proteiner), vitaminer, mineraler, enzymer och essentiella fettsyror. Det kan liknas vid att människans hud blir bränd och våra celler dör när temperaturen når ungefär 54 grader. Om du någon gång har bränt dig på en varm gryta eller på spisen så vet du vad som händer. Och det är samma princip som gör sig gällande för maten.” (Vibeke Amdisen i boken ”Raw fast food”)
Vid all upphettning av föda över 120 grader bildas det akrylamid och värst är det vid grillning, stekning och fritering. Akrylamid är ett cancerframkallande ämne och ett starkt nervgift som blev uppmärksammat vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen. Tätningsmedlet Rhoca-Gil läckte ut och skapade en skandal där fiskar i Vadbäcken dog, betande kor på Hallandsåsen fick förlamningssymtom och flera tunnelarbetare blev förgiftade. Upphettad mat innehåller inte alls lika mycket akrylamid som i Rhoca-Gil, men att flera gånger dagligen, år efter år, belasta sin kropp med detta gift kommer givetvis att få konsekvenser! På Livsmedelsverkets hemsida står följande: ”Akrylamid är ett av många ämnen som bildas vid upphettning av stärkelserika livsmedel. Bildningen av akrylamid sker då aminosyran asparagin och monosackarider, till exempel fruktos och glukos, finns närvarande i samma livsmedel när det upphettas. Så länge som vatten finns närvarande vid upphettningen är akrylamidhalterna förhållandevis låga, men allt eftersom vattenhalten sänks så ökar halterna med ökad tid och temperatur. Ett exempel på det är pommes frites som innehåller betydligt högre halter av akrylamid än kokt potatis. Exempel på andra livsmedel som innehåller förhållandevis höga halter av akrylamid är chips, kaffe, brungräddat bröd, kex och kakor.
Akrylamid är ett kromosomskadande ämne som ökar risken för cancer. Det innebär, som för alla liknande ämnen, att det inte finns någon dos som är så låg att den är helt riskfri. Vid mycket höga doser av akrylamid ökar även risken för neurotoxiska effekter.”
”Upphettningsgifter hittar du i särskilt höga mängder i diverse chips, liksom i mejerivaror som mesost/messmör. Höga halter finns också i knäckebröd och rostat bröd, där upphettningen och rostningen av brödet minst tiodubblar innehållet av akrylamid.” (Stig Bengmark i boken ”Välj hälsa!”)
”Varken fleromättade eller enkelomättade fettsyror tål uppvärmning. Uppvärmda fetter omvandlas till fria radikaler som gör stor skada på kroppen. De täpper till blodkärlen och försvagar cellmembranen, så att olämpliga ämnen kan tränga in i cellerna som i sin tur hindras från att tillgodogöra sig näring och syre. Matsmältningsenzymet lipas, som finns i råa ouppvärmda oljor, förstörs vid uppvärmning och detta gör också oljan svårsmält. Uppvärmda fetter får de röda blodkropparna att klumpa sig och försämrar flödet i lymfsystemet, blodcirkulationen och andningssystemet. De orsakar viktökning, påskyndar åldrandeprocessen och bildar inflammation i kroppens vävnader.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
”När det kom till min kännedom att brunbränd mat piskar på diverse inre sattyg kände jag en stor uppgivenhet. Jag älskar nämligen knaperbrända brödkanter, svarta kolgrillsränder och rostade grejer. Men ibland är livet en läxa. Hårt tillagad mat bidrar till att det bildas AGE-substanser (Advanced Glycation End products) i kroppen, och dessa snabbar på ålderstecken som förslappad hud, linjer och pigmenteringar samt triggar inflammationer som jinxar allmänhälsan. Ouch. Värst i klassen är rött kött, men inte heller grönsakerna går säkra för hettans kemiska reaktioner.” (Maria Ahlgren i boken ”Beauty food”)
”Heterocykliska aminer är DNA-förstörande cancerframkallande ämnen som bildas medan köttet tillagas. Ju längre och hetare tillagning av köttet, desto mer av dessa ämnen bildas. I några studier visade sig grillad kyckling ge högre koncentrationer av heterocykliska aminer än andra typer av tillagat kött. Alla typer av kött kan dock innehålla dessa cancerframkallande ämnen i någon grad. Att äta köttet genomstekt (vilket ofta är nödvändigt för livsmedelssäkerheten) har kopplats till en ökad risk för bröstcancer och tjocktarmscancer.” (Jennifer K. Reilly i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket” författad av Kris Carr)
Ulla Gabay skriver i boken ”Hälsofällan”: ”Enligt professor Stig Bengmark ser det ut så här:
– Vid 28 grader försvinner antioxidanter
– Vid 41 grader inaktiveras matenzymerna
– Vid 80 grader bildas AGE och ALE
– Vid 130 grader skapas cancer- och inflammationsframkallande substanser”
Hon skriver även: ”Det som sker är att värmen drar igång kemiska processer i råvarorna som skapar helt nya ämnen. Det handlar om föreningar mellan proteiner, sockermolekyler och fettsyror som ger: AGE – kolhydrat + protein (Advanced Glycation End products) och ALE – kolhydrat + fett (Advanced Lipoxidation End products).”
Tänk även på att oxalsyra blir skadlig vid upphettning och därför bör föda som innehåller det aldrig tillagas! Tomater, förutom att de innehåller en liten mängd oxalsyra, blir oerhört syrabildande vid upphettning. De bör endast ätas i rått och färskt tillstånd då bland annat syrorna från upphettade tomater kan ge upphov till sår och inflammation i hela mag-tarmkanalen. ”Kokas eller konserveras tomaterna sker en ändring av den kemiska strukturen, och det bildas svårlösliga salter som är skadliga för kroppen, ehuru denna skadliga inverkan sker långsamt och inte visar sig omedelbart. Vissa fall av njur- och blåssten har sin grund i att patienten förtärt tomater eller tomatsaft i kokt eller konserverad form.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)
Något annat att tänka på är om man har amalgamfyllningar vilket medför att ju varmare föda och dryck man intar desto större mängd kvicksilverånga utsöndras det ur dem som belastar och förgiftar hela kroppen!
Även när man intar för kall föda blir påverkan negativ. T ex iskalla drycker och glass chockar magen. Musklerna i magsäcken och tarmväggarna reagerar på kylan genom att dra ihop sig i ett ”kramptillstånd”. ”Iskylda drycker och kyld mat kan dämpa den enzymatiska verksamheten och tarmrörelserna.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Även nerverna kan skadas och domna bort av kylan. Innan matsmältningen kan komma igång måste kroppen värma upp födan till sin kroppsegna temperatur. Detta kräver onödigt mycket med energi och det tar givetvis längre tid att smälta maten vilket skapar extra mycket förruttnelse- och jäsningsprocesser. Detta kan vara av stor betydelse vid svår sjukdom! Då har man absolut inte några marginaler över till att slösa på sin välbehövliga kraft och energi. På denna punkt är t ex en hund dock lättlurad, troligen p g a att de måste kunna äta kall mat för att överleva vintern. Man kan få en glupsk hund att ”frossa i sig” exempelvis glass i stora mängder. Om man iakttar vad som sedan händer får man förståelse för hur mycket energi det krävs av kroppen för att värma upp det. Hunden kommer att få ”frossbrytningar” p g a chocken (nedkylningen) från den kalla glassen. Detta belastar även immunförsvaret och kan leda till förkylningar och magbesvär m m i förlängningen. ”Kall vätska kan fördröja magens och tarmarnas matsmältningsfunktion i flera timmar.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)
Med ”kall” menas i detta fall under ca 20 grader C. Att t ex dricka kylskåpskall läsk, mjölk eller annan dryck (ca 6-8 grader C) till var och varannan måltid kommer att ta ut sin rätt genom försämrad tarmrytm eftersom de chockade och avdomnade nerverna inte klarar av att stimulera mag-tarmkanalens peristaltik (tarmrytm)! Kallt kranvatten har ungefär samma temperatur som kylskåpet. Att ytterligare kyla ner sin dryck med is blir än mer belastande för kroppen och peristaltiken. Kall föda och dryck kostar också kroppen extra energi eftersom den måste värma upp födan till kroppstemperatur innan den kan bearbetas. Energi som kroppen istället skulle kunnat använda till tarmperistaltiken och matsmältningsprocessen – och givetvis till behövliga läkningsprocesser. Att t ex dricka kylskåpskall läsk, mjölk eller annan dryck (ca 6-8 grader C) till var och varannan måltid kommer att ta ut sin rätt genom försämrad tarmrytm/förstoppning, belastat immunförsvar, onödig energiförlust, försämrat näringsupptag, m m! Kallt kranvatten har ungefär samma temperatur som kylskåpet. Att ytterligare kyla ner sin dryck med is blir än mer belastande för kroppen.
”Om magsäcken ska värma upp en halv lit. vatten från 12 till 37 grader så åtgår det lika mycket energi som för att lyfta 500 kg 10 ½ meter upp i luften, eller till tredje våningen av ett hus. Därför ska vi inte slösa med vår energi och dricka någonting som är kallt, åtminstone inte under vintern. Och den som har den allra minsta lilla magåkomma får aldrig dricka för varma eller kalla drycker vare sig under vintern eller sommaren.” (Arvid Hallström i boken “Det gäller din hälsa”)
En bra riktlinje är att inta all föda rumstempererat vilket inte belastar kroppen. När man ska äta mat ställer man fram maten (från kylskåpet) ca 30-45 minuter innan den ska förtäras. Jag låter alltid råsafter och juicer stå framme i minst en halvtimme innan jag dricker (läs tuggar) det. Likaså när jag ska äta sallad eller råkost – då gör jag i ordning måltiden på en tallrik med de kylskåpskalla grönsakerna och täcker över det för att sedan vänta minst 30 minuter innan jag äter det. Jag dricker alltid allt vatten i rumstemperatur numera och det tog ett tag innan jag vande mig av från min gamla ovana att dricka iskallt vatten hela tiden. Men numera känns det bara helt fel att försöka dricka kallt vatten. Att någon gång ibland ta en kall läskande drink i sommarvärmen eller en glass då och då är ingen fara om du inte har några magbesvär eller en allvarlig sjukdom.
Läs även Upphettad mat och dryck kan ge cancer
Ät mera rå föda
Vi har på många sätt avskärmat oss från naturen och vårt naturliga sätt att både leva och äta. Ett av dem, som avsevärt påverkar vår hälsa mycket negativt är att de flesta av oss mestadels äter upphettad eller ”tillagad” mat! Från början – människans ursprung – kunde vi inte tillaga eller värma upp maten förrän vi lyckades tämja elden och började bruka ”redskap” (bestick, kokkärl att tillaga maten i och något redskap att t ex röra med eller ta upp maten med, en pinne med mat på att värma/tillaga över elden, o s v). Vi är alltså från vår begynnelse designade att äta rå vegetarisk föda! ”Människan har ursprungligen levat av vegetarisk föda. Den animaliska födan blev en nödfallsutväg. Så länge människan på naturstadiet var vapenlös, kunde djur knappast på något sätt ingå i hennes föda. Hennes kropp är konstruerad för växtföda. Ursprungligen förtärde hon även uteslutande okokt föda.” (Vivos Voco i boken ”Hälsoörter”)
”Om vi inte äter obehandlad mat sjunker vi ner i ett slags ohälsans ingenmansland. Man känner sig inte sjuk, men man känner sig inte frisk heller.” (Henning Karström)
Att äta rå föda (”raw food”, ”råkost” eller ”levande föda”), d v s vegetarisk föda som ej tillagas, blev i modern tid känd hos den ”civiliserade västvärlden” när den schweiziske läkaren Maximilian Bircher-Benner började praktisera det på sitt hälsohem. Ett par år in på 1900-talet började han använda rå föda som grund för sin behandlingsmetod på sina patienter för att hjälpa dem bli friska från alla möjliga sjukdomar – med mycket goda resultat! Ofta kunde han hjälpa patienter som av andra läkare diagnostiserats som ”obotligt sjuka”. Ungefär samtidigt upptäckte den engelske läkaren Robert McCarrison det superfriska hunzafolket (se Hälsans utvalda folk) som huvudsakligen åt rå vegetarisk föda och han spred sina observationer vidare till övriga världen. Det har givetvis funnits många andra personer och urbefolkningar som långt dessförinnan praktiserat rå föda som kost. Flera andra framstående läkare och hälsopionjärer har sedan dess blivit inspirerade av Bircher-Benners framgångsrika metod att enbart äta rå föda och hunzafolkets överlägsna hälsa med övervägande del av födan rå. Nämnas bör t ex Are Waerland, Max Gerson, Norman Walker, John Henry Tilden, Herbert M. Shelton, Kirstine Nolfi, Ann Wigmore, Gabriel Cousens, Harvey Diamond, m fl, vilka alla var och en på sitt sätt har fört fram de stora hälsofördelarna med rå föda som ett av de allra effektivaste medlen för att både bota och förebygga sjukdomar.
Att ständigt äta upphettad föda leder till förstoppning och näringsbrist. Framförallt förstörs det mesta av vitaminerna och mineralerna och bara detta är illa nog. ”De flesta forskare anger att minst 50% av B-vitamin försvinner i lagad mat. Vissa förluster, som av ex.vis tiamin, kan bli ända upp till 96% om maten kokas under litet längre tid. Förlusterna av biotin kan gå upp till 72%, av folsyra upp till 97%, av inositol upp till 95% och av C-vitamin upp till 70-80%.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Antioxidanter börjar förstöras redan vid 30 grader C. Det värsta med tillagad mat är dock att vid upphettning förstörs 100 % av enzymerna! De börjar förstöras redan vid temperaturer strax över 40 grader. Det är just därför det är farligt med väldigt hög feber eftersom kroppens enzymer börjar förstöras vid 42 grader vilket är livshotande! När alla kroppens enzymer förstörs dör vi.
”Kokning förstör mer än 83% av all näring i maten och denna oanvändbara mat skapar igenslammade artärer, gifter och andra kroppsliga besvär, vilket förr eller senare leder till energibrist och till sjukdom, t o m cancer.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)
”Bristen på enzymer kan försämra matsmältningen, vilket i sin tur medför att avfallsämnen och osmälta matrester ansamlas i vårt system. Till att börja med kan det ge symtom som trötthet, viktökning, förstoppning, inflammationer och att man känner sig ur form. På längre sikt kommer ofta livsstilssjukdomar in i bilden.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
För att få en bättre bild av det kan du försöka grodda exempelvis en kokt mungböna eller att plantera en kokt potatis. Ingenting kommer att hända eftersom enzymerna är förstörda och livskraften är borta. Denna livskraft som istället kan vara tillgodo för att bereda våra kroppar liv och hälsa går förlorad vid uppvärmning av födan. ”Om man kokar en potatis och sedan låter den stå i rumstemperatur vid sidan av en rå, ser man att den kokta potatisen börjar ruttna redan efter en till två dagar, medan den råa potatisen står i veckor och till och med börjar gro. Om man sedan förstår att det som sker i rumstemperatur på en till två dagar går på en till två timmar i matsmältningskanalen, är det helt tydligt hur skadligt det är att äta lagad, död mat.” (Johan Niklasson i artikeln om Levande föda del 1, Nexus Nya Tider nr 3-1999)
Kroppens förmåga för att kunna transmutera fram de viktiga näringsämnena med hjälp av enzymer och livskraft som den behöver och som eventuellt saknas i måltidens sammansättning förloras också. Mat som blivit uppvärmd i mikrovågsugn är totaldöd föda som förgiftar och stjäl energi från kroppen! En mindre del av enzymerna i födan kan överleva ångkokning vilket givetvis är att föredra framför att koka eller steka födan. ”Mat som är behandlad, förpackad och/eller färdiglagad genom kokning har fått alla sina enzymer förstörda eftersom temperaturen för att processa, pastörisera eller koka är långt över 48º C.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
”När man äter lagad mat så leder detta till enzymförbrukning. När man behandlar maten genom att upphetta den över 48º C i en halvtimme, förstörs enzymerna till 100 procent. Enligt Howell spelar det ingen roll om maten värms upp snabbt eller långsamt, eller om det är ångkokning. Han berättar att i torr värme upp till 65,5º C blir enzymerna inte förstörda. De enzymer som förstörs vid matlagning är de som gör födan lättsmält i ”mat-enzym”- eller magmunsmagen (den övre delen av magsäcken) under matsmältningscykelns första 30 till 60 minuter. Äter man huvudsakligen okokt mat förbättras däremot denna förberedande matsmältning, genom att färre av människans egna (endogena) matsmältningsenzymer från magsäck, bukspottkörtel, lever och tunntarm behövs för att slutföra matsmältningsarbetet, därför att det finns bevis som visar att mängden endogena enzym som utsöndras, ökar eller minskar beroende på hur mycket som behövs. Detta är viktigt på grund av det som dr. Howell kallar ”lagen om anpassad utsöndring av enzymer”, vilket betyder att enzymenergin söker sig till den del av kroppen, där den behövs. Dr. Howell tror, precis som jag, att enzymer representerar en viss mängd energi, likaväl som ett faktiskt antal enzymmolekyler. Om det går åt mindre enzymenergi till matsmältningen, finns det mer tillgänglig för att stärka andra kroppsprocesser. När man exempelvis är sjuk eller skadad, tappar man oftast matlusten, därför att enzymenergin då i första hand behövs för att bekämpa sjukdomen och reparera kroppen.
Genom att äta föda i vilken enzymerna inte har blivit förstörda, upprätthåller man en ständig tillförsel av enzymer till organismen och minskar därigenom den inre förbrukningen av enzymenergi. Det föreligger tydliga bevis för att ett överskott av enzymer från den råa maten och även från enzymtillskott kan tas upp av organismen och därigenom öka kroppens enzyminnehåll och energi. Således kan en okokt kost faktiskt öka kroppens enzymenergi och –material. Det finns, på det fysiska planet, huvudsakligen tre metoder för att bibehålla eller öka enzymenergin i kroppen – att äta okokt kost, att inta enzymer som tillskott, och att fasta. Om man bevarar och ökar enzymenergin i matsmältningsapparaten kommer det att finnas en större mängd enzymenergi tillgänglig för vitaliteten, kroppens avgiftning, metabolismen, upplösning av ärrbildning och kristalliserade avlagringar i kroppens vävnader, förbränning av överflödig fettvävnad och en allmän föryngring. Denna ökade vitalitet och hälsa gör att det finns mer energi tillgänglig.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Bitterämnen från rå föda både innehåller mycket enzymer samtidigt som de stimulerar kroppens egen enzymaktivitet vilket förbättrar matsmältningen och näringsupptaget.
Enzymerna står mer och mer i fokus inom näringsforskningen då deras viktiga funktion blivit uppmärksammade. Edward Howell, som har forskat mycket i ämnet och även skrivit en bok, har påvisat forskningsresultat som visar att vår kroppsegna enzymproduktion är begränsad. När vi närmar oss denna gräns och alltså förbrukat vår egen enzymreserv börjar kroppen åldras och brytas ner. ”Vissa intressanta data tyder på ett samband mellan enzymreserven och långlevnad och vitalitet. Exempelvis förekommer amylaset i människans saliv 30 gånger rikligare hos den genomsnittlige 25-åringen än hos 81-åringen.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Alla kroniska sjukdomar tömmer kroppens enzymreserv. För att undvika att detta sker i förtid och för att förebygga sjukdomar är det av största vikt att se till att äta rå föda! Då knappast alla kan tänka sig att enbart äta detta bör man försöka se till att minst halva måltiden består av sallad och råkost. Ha för vana att äta det råa först i måltiden så enzymerna kan hjälpa till med att smälta hela måltiden och då stressar man inte heller immunförsvaret. För att uppnå optimal matsmältning och hälsa bör man även se till att äta minst en måltid varje dag som uteslutande består av rå föda! Rått kött innehåller väldigt lite enzymer men då köttet förövrigt anses som ett dött födoämne då det saknar livskraft utlöser det matsmältningsleukocytosen oavsett om det äts rått eller inte. ”Råkostens verkningar förstärks om man äter den i början på måltiden och detta beror på ett märkligt fenomen: matsmältningsleukocytosen. Man har observerat att vita blodkroppar strömmar till tarmväggarna så snart man sväljer den första biten av ett kokt eller på annat sätt behandlat födoämne. Detta fenomen varar en timme eller mera. Denna tillströmning av vita blodkroppar är ett uppmobiliserat försvar mot det man ätit. Man känner till att de vita blodkropparnas uppgift är att bekämpa infektioner. Denna process betraktas som normal. Vad som är förvånande är att den inte sätts igång när man äter rå, obehandlad föda – det verkar som om just sådan föda gör de vita blodkropparnas närvaro överflödig. Detta fenomen – i förbindelse med andra kemiska processer – fick doktor Bircher-Benner att rekommendera att man börjar måltiden med råkost. Därigenom sparar man på de mycket viktiga vita blodkropparna.” (Ruth Kunz-Bircher i boken ”Bircher-Benners hälsoguide”)
Wilhelm Jülke skriver i boken ”Biologisk bot”: ”Kroppen kan vara överbelastad av ämnen som enzymprocesserna inte orkar med. Då finns också betingelser för en infektion.”
Han fortsätter: ”Kokt mat innehåller mycket lite enzymer, därför har råkost ett så stort värde. Starka enzymprocesser gör att det inte blir något överskott i mineraliseringsprocessen för främmande bakterier att ta itu med. De mister helt enkelt sitt livsrum.”
”På 1930-talet studerade professor Hans Eppinger, chefsläkare vid första medicinska kliniken i Wien, ingående råkostens terapeutiska verkningar vid olika sjukdomar. Sina resultat har han publicerat i Wiener klin. Wochenschrift (5/26, 1938). Dessa epokgörande försök visade, att svåra sjukdomar, t.ex. hjärtåkommor, högt blodtryck, njur- och leversjukdomar, olika infektionssjukdomar, ledgångsreumatism, alkoholism osv. med framgång kunde behandlas med en Bircher-Benner-råkostdiet.
Eppinger har visat, att råkosten på ett markant sätt befrämjar transporten av näringsämnen från kapillärerna genom kapillärväggen till vävnadscellerna och av avfallsprodukterna i motsatt riktning från vävnadscellerna till kapillärerna genom att råkosten ökar potentialskillnaden mellan vävnadscellerna och kapillärblodet, varigenom även kapillärväggarnas förmåga att reglera nämnda transport kommer att tilltaga.
Råkostdieten kommer på det sättet att ha en reglerande och sanerande inverkan på mesenkymet i vår organism i det att den avlägsnar dessa skadliga protein- (amyloid-) anhopningar från kapillär- och blodkärlsväggarna.
Eppinger kallar kapillärväggarnas förmåga att reglera transporten (diffusionen) av näringsämnen genom kapillärväggarna för »riktad permeabilitet» (»gerichtete Permeabilität»).
Tyvärr har Eppingers viktiga rön ända tills senaste tid blivit obeaktade av den medicinska vetenskapen.” (Henning Karström i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)
Enzymerna som vår kropp använder sig av kan indelas i tre kategorier: metaboliska enzymer, matsmältningsenzymer och matenzymer. Kroppen kan själv tillverka de första 2 kategorierna, matenzymer får vi i oss från födan genom att äta rå föda. De metaboliska enzymerna kan kroppen endast tillverka i begränsad mängd och när den begränsningen är nådd dör vi. Men det som är av avgörande betydelse här är att om vi tillför matenzymer genom att äta rå föda kan kroppen använda sig av dessa genom att enkelt omvandla dem till matsmältningsenzymer. Detta medför att kroppen inte behöver slösa med de metaboliska enzymerna och förbruka dem genom att behöva omvandla dessa till matsmältningsenzymer för att ta hand om det kostsamma matsmältningsarbetet! Man sparar då på kroppens begränsade enzymreserv. “Livet upphör när den metaboliska enzymaktiviteten är så försvagad att den inte längre kan fortsätta med uppbyggande enzymreaktioner. Detta är tydliga tecken på hög ålder. Hög ålder och försvagad metabolisk enzymaktivitet är synonyma med varandra. Om vi skjuter upp denna försvagning kan det som vi kallar hög ålder istället bli de gyllene åren i vårt liv.” (Dr Edward Howell)
Harvey Diamond skriver följande i boken ”Lev utan smärta”: ”Metaboliska enzymer är kroppens arbetare. I stort sett varje aktivitet i din kropp är beroende av dem. Utan dessa små generatorers ständiga arbete skulle vi inte kunna svälja, blinka, gå, tala, andas, omvandla mat till blod, använda muskler och ben eller något annat.”
Han skriver vidare: ”Vi vet alla hur viktigt det är med en bra kosthållning för att få i oss alla näringsämnen – vitaminer, mineraler, essentiella fettsyror och aminosyror – så att kroppen skall kunna jobba. Men oavsett hur sund kosten är eller hur mycket högkvalitativa näringsämnen vi än äter har det ingen betydelse om metaboliska enzymer inte finns. Om du skall bygga ett hus kan du lägga fram allt material på tomten: virke, spik, cement, tegel, murbruk, isolering, elkablar, takmaterial, ja allting. Men bara för att man tar dit allt material blir det inget hus byggt. Byggjobbarna måste sätta ihop materialet. Oavsett mängden material eller hur hög kvaliteten är, blir det helt enkelt inget hus om det inte finns några byggjobbare. Metaboliska enzymer är kroppens ”byggjobbare”. Utan dessa blir ingenting gjort. Nu kommer en viktig tanke om metaboliska enzymer: Kroppen kan bara tillverka en viss mängd metaboliska enzymer. Om det inte längre finns några metaboliska enzymer som styr funktionerna i kroppen för att leva, ja då är livet slut. Om vi har tur kan de räcka i 120 år, men de kommer att ta slut en dag. Jämför det med att du fick ett bankkonto när du föddes som innehöll en viss summa pengar som skulle räcka hela livet. Du kunde bara göra uttag på det, men inga insättningar. Man kan göra på två sätt antingen vara sparsam med pengarna och försöka få dem att räcka så länge som möjligt, eller slösa bort dem. Ungefär så är det med de metaboliska enzymerna. Det är enkelt att förstå. Ju fortare vi använder dem, desto kortare blir livet och ju sparsammare vi är med de metaboliska enzymerna, desto längre blir livet. Det finns ingen tvekan om det. Allt vi kan göra för att vara sparsamma med dem är uppenbarligen en av de klokaste investeringar vi kan göra för vår hälsa och vårt välbefinnande.”
Färska frukter och bär, färsk ingefära och särskilt groddar innehåller stora mängder värdefulla enzymer. ”Färska groddar är den viktigaste ingrediensen i din sallad. På sidan 69 i ”Survival into the 21st Century” förklarar Viktoras Kulvinskas: ”De kemiska förändringar som pågår hos groddarna aktiverar en kraftig enzymtillverkning, vilken inte överträffas i något senare stadium av tillväxten. Denna rika enzymkoncentration medför en förhöjd enzymaktivitet i din ämnesomsättning, vilket leder till en pånyttfödelse i blodomloppet och matsmältningsprocessen.”” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”) ”Vid groddning ökar enzyminnehållet 6 till 20 gånger.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”)
Fermentering (mjölksyrning) ökar enzymerna ca 5 gånger. För att få ett extra tillskott av enzymer kan du även dricka (läs tugga!) råsafter och Gröna drinkar! Rejuvelac och kombucha är också enzymrika drycker men behöver ej tuggas. Om kroppen inte får enzymer genom födan måste den givetvis själv använda energi, livskraft och byggstenar i form av viktiga mineraler för att tillverka dem – istället för att få dem ”helt gratis” genom födan. Detta gör att levern, magsäcken, tunntarmen och även salivkörtlarna i munnen blir hårt ansträngda och på sikt utmattade. ”Jämför man saliven hos en person som äter Raw Food med en person som äter uppvärmd mat, finner man mycket färre enzymer hos den som äter Raw Food. Det beror på att Raw Food innehåller massor av enzymer och att salivenzymer därför inte är lika nödvändiga för matsmältningen.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”) Men värst drabbas bukspottkörteln som ofta blir ”utsliten” i förtid p g a onödigt och kraftansträngande arbete genom att kompensera för detta förfarande. Dessa organ försöker anpassa sig efter kravet på extra mängder med kroppstillverkade enzymer vilket ombesörjs av dem men efter en viss tid svullnar de upp och kan bli inflammerade av denna onödiga överansträngning. Till slut uppstår funktionsstörningar i dessa organ eftersom de inte längre har kvar någon kraft och ork att utföra sitt arbete tillfredsställande vilket gör att vi åldras i förtid och sjukdomar, symtom och allehanda krämpor blir en naturlig följd av detta onaturliga leverne. När man äter rå föda som innehåller enzymer hjälper de till med att bearbeta och smälta maten vilket sparar massor av energi, näring och framförallt mineraler för kroppen som kan användas till annat. T ex till att ersätta sjuka och skadade celler och vävnader med nya friska och livskraftiga celler och vävnader. Vid enzymrik föda stressas, belastas och överansträngs inte matsmältningsorganen utan de kan fungera i symbios med naturen (enzymerna och livskraften i rå föda), så som det är avsett. Det mest föryngrande och den bästa skönhetskuren man kan göra för sin kropp är att äta levande föda (rå vegetabilisk föda – så kallad ”raw food”). ”Mat som är rik på enzymer fordrar en minimal mängd av matsmältningsenergi från kroppen, vilket är precis det mål vi vill uppnå. Enzymfattig mat fordrar en kolossal mängd matsmältningsenergi från kroppen och den vill vi undvika. Med tanke på att effektiv matsmältning är avgörande för att övervinna smärta och förhindra dess återkomst, måste det vara goda skäl att välja mat som är rik på enzymer eftersom alla önskar leva utan smärta och sjukdomar.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
Att tillföra kroppen olika dyra enzympreparat är inget som jag vill rekommendera. Dessa isolerade enzymer är inte alls lika bra som de som redan finns i levande och rå vegetabilisk föda då de även samverkar med andra ämnen i födan. Jag ger istället rådet att man lär sig tugga födan noggrant och eventuellt ta Amaraplex (se Bitterämnen) samtidigt som man tillför extra enzymer genom råsafter, groddar och framförallt Gröna drinkar om man har behov av det.
”Den dynamiska och drivande kraften i levande celler som tydligen startar gnistan av liv, är den som finns i deras enzyminnehåll.” (Dr Peter W. Laird)
För att öka enzymaktiviteten och kraftigt förbättra näringsvärdet på nötter, frön, bönor och sädeskorn kan man blötlägga dem över natten. Alla dessa innehåller enzymhämmare (t ex fytinsyra) som ser till att de inte ska börja gro förrän det blir gynnsamma förhållanden vilket betyder sol och framförallt vatten i form av regn. Enzymhämmarna ser till att frö och nötter stannar i ”dvala” genom att de blockerar både livskraften och framförallt att enzymerna aktiveras. När förhållandena blir mer gynnsamma och det kommer regn kan man förenklat säga att enzymhämmarna ”låses upp” vilket genast innebär att livskraften och enzymerna aktiveras, frigörs och det börjar gro. Därför är det extra hälsosamt och näringsrikt att äta t ex blötlagda nötter, sädeskorn och frö. Tack vare dessa enzymhämmare klarar sig frön och sädeskorn i vissa fall upp till flera årtusenden! Detta har ofta påvisats när arkeologer har funnit säd eller frö i utgrävningar och sedan lyckats plantera dessa med framgång. Den växt som innehåller störst mängd enzymhämmare är sojabönan vilket gör att den är väldigt svårsmält för våra magar. Detta är en av flera anledningar till att jag rekommenderar sparsamhet med den. Detsamma gäller för ägg då äggvitan innehåller kraftiga enzymhämmare. Enzymhämmarna neutraliseras om man groddar eller fermenterar sojabönorna. När det gäller alla nötter, solrosfrö, pumpafrö och sesamfrö innehåller de jämförelsevis väldigt små mängder enzymhämmare, undantaget är jordnöten (som egentligen inte räknas som en nöt!) vilken innehåller stora mängder enzymhämmare. Därför är de är helt okej att äta som de är men för att ytterligare öka deras innehållsvärde av näring, enzymer, livskraft och energi rekommenderar jag blötläggning av framförallt nötterna i klorfritt vatten.
Utan enzymerna kan kroppen inte göra någonting med vitaminer, mineraler, hormoner, proteiner, kolhydrater, fett o s v. Det är enzymerna som ser till att kroppen kan använda sig av dessa ämnen. Mineralerna, vitaminerna, fettsyrorna, proteinerna och kolhydraterna är byggstenar och bränsle till våra celler. Enzymerna är arbetarna och hormonerna är arbetsledare. Chef över hormonsystemet är hypofysen. För att hormonsystemet och hypofysen ska fungera krävs det närvaro av enzymer. Enzymerna är alltså livsviktiga för oss då alla kroppsfunktioner är helt beroende av enzymer för att det ska ske något överhuvudtaget såsom t ex andningen, hjärtslagen, matsmältningen, ämnesomsättningen, nervfunktionen, immunförsvaret, alla kroppsrörelser, hormonerna, kroppens alla avgiftningsprocesser, tankar och känslor o s v. Levern, som är kroppens ”hälsoregulator” genom att säkerställa vad som ska tas bort från kroppen (t ex gifter och slaggämnen) och vad som ska tillåtas komma in i kroppen (t ex näring och byggnadsmaterial till kroppens alla vävnader), är oerhört beroende av enzymer i alla sina processer. Utan enzymerna skulle många livsviktiga kemiska reaktioner inte kunna ske i kroppstemperatur. När ett enzym har fullgjort sin uppgift i kroppen så är det förbrukat och förstörs. Därför är det mycket viktigt att kontinuerligt ”fylla på” med enzymrik föda. ”Visste du att allting som lever här på jorden vibrerar av liv, på grund av enzymer? Varje växt, djur och människa lever tack vare enzymer.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
Hiromi Shinya, som skrivit en mycket läsvärd bok om enzymer, påpekar att enzymerna är en nödvändig beståndsdel för att allt levande ska leva! Dr Shinya, som är en av världens mest framstående experter på mag-tarmkanalen, har forskat i 40 år på enzymernas roll för hälsan. Han har behandlat många cancersjuka patienter med olika sorters cancer och efter att han har opererat bort all synlig cancervävnad eller tumörer sätter han patienten sedan på en mycket enzymrik diet. Han är mycket kritisk till den normala cancerbehandlingen med kemoterapi (cellgifter) och strålbehandling och hans behandling med enzymrik föda är överlägsen all annan känd cancerbehandling. Bland alla hans tusentals cancerpatienter har aldrig ett enda återfall av cancer skett! Så viktigt är det med enzymrik föda, inte bara i behandlingen av cancer och andra sjukdomar, utan också för att förebygga dessa hemska och onödiga lidanden. Enzymerna hjälper till med att neutralisera och oskadliggöra gifter och skadliga bakterier överallt i kroppen – d v s om de inte förbrukas till att smälta och bearbeta enzymfattig föda! Enzymrik föda är något av det absolut bästa man kan ge sitt immunförsvar vilket Hiromi Shinya, Ann Wigmore, Norman Walker, Edward Howell, Gabriel Cousens, Harvey Diamond m fl har konstaterat genom deras dagliga arbete med att hjälpa svårt sjuka patienter till ett friskt liv. Enzymrik föda medför samtidigt att kosten är naturlig, slemlösande, basbildande, levande och väldigt näringsrik. I boken “Be your own doctor” skriver Ann Wigmore (min översättning): “Den mest rafflande erfarenhet jag kan minnas var att se cancerceller uttagna ur människokroppar som frodades på kokt föda men var oförmögna att överleva på samma sorts föda som var okokt.”
Det finns ca 5000 kända olika sorters enzymer som kroppen behöver och använder sig av. Av dem hjälper de goda tarmbakterierna till med att ”tillverka” ca 3000 vilket givetvis förutsätter en frisk och väl fungerande tarmhälsa (tarmflora) för att det ska fungera optimalt. Om man har för lite saltsyra i magen kan kroppen inte tillräckligt effektivt använda sig av de enzymer som finns i födan. När man äter enzymrik föda kan kroppen och de goda tarmbakterierna väldigt lätt omvandla dessa enzymer till kroppsegna för att användas i alla livsprocesser. Däremot kostar det mycket energi och näring för hela kroppen och det tär mycket på kroppens begränsade enzymreserv om man inte tillför tillräckligt med enzymer utifrån genom födan. Saker som tär extra mycket på kroppens enzymreserver förutom enzymfattig och upphettad föda är framförallt slembildning, felaktig tarmflora, alkohol, rökning, narkotika, jäsningssyra, elektromagnetisk strålning, stress, dålig sömn, inre smärta, syntetiska sötningsmedel, ytlig och dålig andning, cellgifter (kemoterapi/cytostatika), strålbehandling, röntgenstrålning, radioaktiv strålning, penicillin, klorerat vatten, amalgamfyllningar, dött och giftigt fluor som används av tandläkare och som finns i allehanda tandkrämer och tandvårdsprodukter, tungmetaller, salt, de flesta kända kemiska läkemedel och så gott som alla livsmedelstillsatser. ”Tillsatserna i vår mat är enzymhämmare. Exempel på tillsatser är konserveringsmedel, emulgeringsmedel, färgämnen, konstgjorda smaker och flera andra så kallade ”matkosmetika”, plus bekämpningsmedel och andra jordbruksgifter.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”). Allt som är försurande (syrabildande) för kroppen är kraftigt enzymhämmande!
Något som kraftigt dränerar kroppens enzymsystem är allt animaliskt protein, dels genom att det kraftigt försämrar tarmhälsan genom förruttnelse, förstoppning och förstörd tarmflora, och dels genom att det är både syrabildande och slembildande. Dessutom förbrukas det mesta av vissa specifika enzymer som utsöndras av bukspottkörteln. ”Enzymer från bukspottkörteln kan attackera och förstöra tumörvävnad under matsmältningen därför att de identifierar främmande ämnen som ska elimineras. Enzymernas huvudsakliga uppgift är att bryta ner proteiner. Eftersom den allmänna dieten mestadels består av animaliska proteiner, så går det mesta av bukspottsenzymerna åt till matsmältningen och lite, om något alls, finns tillgängligt för att kunna bryta ner tumörvävnad, som istället kan växa och sprida sig. Det är tydligt att den otillräckliga enzymaktiviteten är ett av de stora problemen som sjuka människor måste kämpa med och speciellt cancerpatienter.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”)
Att inte tugga födan tillräckligt tär också hårt på kroppens enzymreserv eftersom den inte kan använda sig av de enzymer som ”sitter fast” inuti stora icke söndertuggade matbitar och måste då även tillverka och använda en större mängd enzymer från kroppens egen enzymreserv för att försöka smälta den otuggade maten. För att kroppen ska kunna omvandla födans enzymer till kroppsegna är det av avgörande betydelse att födan sönderdelas (tuggas) ordentligt och tillåts blandas med matsmältningsvätskorna (saliv, magsyra, bukspott, galla, mag- och tarmsaft) och att man har rätt tarmflora då de goda tarmbakterierna medverkar i denna process. Även om man äter enzymrik föda är det oerhört viktigt att äta den på rätt sätt och se till att matsmältningsorganen fungerar tillräckligt effektivt, och att tarmhälsan är frisk för att kunna tillgodogöra sig enzymerna så man inte tär på kroppens begränsade enzymreserv. När man lider av försurning försämras enzymaktiviteten och deras effektivitet minskar drastiskt ju mer försurad man är. Därför är det av största vikt att se till att man lever ett basbildande liv.
Jag vill starkt råda alla att verkligen börja varje måltid med något rått och levande födoämne (och därmed enzymrikt) för att avlasta kroppens egen enzymproduktion, minska eller undvika matsmältningsleukocytosen och hjälpa matsmältningsorganen. Det är bättre att äta något rått och levande först i varje måltid, även om det är en mindre mängd, än att äta en stor måltid bestående av enbart råkost dagligen samtidigt som alla andra måltider är tillagade och uppvärmda. Ät salladen först eller drick (läs tugga) ett glas med en Grön drink eller någon råsaft före måltiden så ofta du kan.
Om du vill göra din sallad eller råkosttallrik godare kan du ringla över någon god salladsdressing – du finner några recept under Sås & Dressing. Jag själv brukar använda mig av olika kreativa varianter av oljedressingar som jag blandar till dagen innan eller på morgonen så att kryddorna hinner smaksätta oljan ordentligt innan måltiden. Som grund har jag en god och nyttig kallpressad olja, t ex oliv-, tistel-, avokado- eller valnötsolja. Sedan kan du tillsätta några av följande smaksättare som kan kombineras i många olika varianter: pressad eller finriven färsk vitlök, tamari, finhackad färsk chili, rosépeppar (krossade i mortel), dragon (torkad), timjan (torkad), oregano (torkad), lökpulver, svartpeppar (grov- eller finmalen), citron- eller limesaft, dijonsenap (gärna Grey Poupon som inte innehåller vinäger eller ättika), rosmarin (torkad och gärna krossade i mortel), torkad chili, vitlökspulver, dill (torkad eller finhackad färsk), gräslök (torkad eller finhackad färsk) eller finriven färsk ingefära. Undvik salt och kryddblandningar som innehåller salt! Jag tycker även det är väldigt gott att ha något ”knaprigt” i råkosten, t ex att strö över lite pumpafrö eller solrosfrö.
Du kan också äta en smakfull, närings- och enzymrik måltid med frukt och bär som en fruktsallad och blanda i lite kokosmjölk, pumpa- eller solrosfrön och lite nötter (gärna blötlagda). Detta är särskilt hälsosamt som dagens första måltid eftersom frukt och bär är väldigt lättsmält.
”All föda som kommer från jorden innehåller alla de nödvändiga enzymerna för att kroppen ska kunna bryta ner dem. Det finns många skäl till att vi människor är annorlunda än djuren. Ett av dem är vår mer utvecklade hjärna som gör det möjligt för oss att tänka och dra slutsatser. Den hjälper oss att utföra mycket som djuren inte kan. Ironiskt nog är det också den som leder oss i svårigheter när det gäller vår kost och näring. Vi människor är de enda varelser på jorden som värmer vår mat innan vi äter den. Vi är också de enda som lider av vällevnadssjukdomar som hjärtsjukdomar, cancer, diabetes, osteoporos och fetma. Alltsedan vi började koka maten har vi fått betala priset med smärta, dålig hälsa och för tidig död. Vilda djur äter aldrig kokt föda och de lider inte heller av några vällevnadssjukdomar. De enda undantagen är när djuren kommer i kontakt med människor. Ju närmare kontakten är, desto fler sjukdomar förekommer. Djur på zoo, husdjur eller andra djur som på något sätt tvingas äta samma mat som människor äter, lider av samma vällevnadssjukdomar som de lider av. Skälet till detta är att vi ger dem kokt föda! Jag måste berätta om en berömd forskningsrapport som är ett av de bästa arbetena inom detta ämne. Under trettiofem år bodde jag i Los Angeles där jag gjorde merparten av min forskning på ett av de bästa ställena i USA – UCLAs Medical Library. Jag ägnade hundratals timmar åt att gå igenom undersökningar för att bekräfta mitt eget arbete. Detta var före datorernas tid. Då kom jag i kontakt med en forskning som blivit känd som Pottengers katter. Det var som att ha vunnit högsta vinsten på lotto. Dr. Francis Pottenger genomförde en omfattande studie där han under tio års tid satte 900 katter på en kontrollerad diet. Två typer av föda användes, rå föda och kokt föda. Resultaten var så övertygande att det inte finns några som helst tvivel på att levande, okokt föda är överlägsen i förhållande till kokt. De katter som utfodrades med levande, rå föda födde friska kattungar år efter år. Det fanns ingen dålig hälsa, inga sjukdomar och ingen förtidig död. Döden för dessa katter inträffade endast som resultat av normalt åldrande. De katter däremot som utfodrades med kokt föda utvecklade varenda en av människans kända sjukdomar, hjärtsjukdom, cancer, njur- och sköldkörtelsjukdom, lunginflammation, förlamning, tandlossning, artrit, skador på rörelseapparaten, förminskad sexualdrift, diarré, irritation så allvarlig att katterna blev svåra att hantera, leverförsvagning och osteoporos. Exkrementet från dessa katter var så toxiskt att frön som blivit gödda med gödsel från dem inte växte, medan frön som göddes med kattgödsel från de katter som hade blivit utfodrade med levande, rå föda, frodades. Den första generationen kattungar som föddes i gruppen av katter som enbart utfodrats med kokt föda, var sjuka och onormala. Den andra generationen var ofta sjuk eller dödfödd. När man nådde den tredje generationen var katterna sterila. Dr. Pottenger ledde liknande tester på vita möss och resultaten blev desamma som i den som genomfördes med katterna. Vad har Pottengers katter och kokt mat med enzymer att göra? Kokning förstör de enzymer som behövs för att bryta ner maten. Maten i magen, har vi lärt oss är främsta prioritet för kroppen. Är maten kokt finns det inga enzymer som kan utföra jobbet med att bryta ner maten. Då kopplar den intelligenta kroppen in de metaboliska enzymerna för att skynda på kroppen att tillverka matsmältningsenzymer. Kom ihåg att de metaboliska enzymerna är de som avgör längden och kvaliteten på ditt liv. Den kroppsfunktion som tillverkar dessa kan bara tillverka ett visst antal enzymer och sedan är livet slut. Varje gång vi äter kokt mat tär det på hälsan. När den metaboliska enzymfunktionen tvingas att tillverka matsmältningsenzymer, motarbetas den kroppsmekanism som är avsedd att hålla dig frisk. Om lymfsystemet är överbelastat arbetar kroppen med att minska ner mängden avfallsprodukter som lagrats, och som i förlängningen orsakar smärta och gör oss sjuka. Men när vi äter kokt mat dras effektiviteten på ”kroppens byggjobbare” ner, de metaboliska enzymerna, vars uppgift är att rensa och stärka. Naturligtvis vill vi inte medvetet minska dessa metaboliska enzymer. Nu tror du att jag vill övertala dig att äta enbart levande, okokt föda. Så är det inte. Själv tycker jag om kokt mat och vill inte sluta med det. Men utan tvekan äter jag mer av den okokta maten.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
”Mitt arbete med män och kvinnor, som lidit av allergier, huvudvärk, förstoppning, emfysem, cancer och andra hälsoproblem, har visat att de flesta av dessa problem beror på dålig matsmältning och brist på enzymer vid matsmältningen.” (Ann Wigmore i boken ”Dr Ann Wigmores hela program”)
”Statistik visar att en persons livslängd och livskvalitet är direkt proportionell mot kroppens enzymsystem.” (Dr. Karl-Heinz Blank m fl i boken ”DIAGNOS: «Du måste leva med det!» «Nej tack!»”)
Ju mer rå föda du äter, istället för upphettad föda, desto mer stimuleras kroppens matsmältningssystem istället för att förslappas och överbelastas som följden blir av upphettad och död föda. Rå föda är ”inflammationsläkande” (antiinflammatorisk) och stimulerar hela mag-tarmkanalens peristaltik (tarmrytm) vilket inte upphettad och död föda gör och det motverkar förstoppning, felaktig tarmflora, förruttnelse- och jäsningsprocesser, gaser i magen, hemorrojder, åderbråck, matsmältnings- och tarmsjukdomar, m m. Vid upphettad och kokt föda förändras alla näringsämnen och särskilt kolhydraterna (i t ex moroten, potatisen, linserna, o s v) omvandlas till en mer ”lättillgänglig form” vilket gör att de snabbare höjer blodsockret. Då måste betacellerna i de Langerhanska cellöarna (som ligger inbäddade i bukspottkörteln) utsöndra större mängd insulin för att möta och sänka det förhöjda blodsockret. Att dagligen utsätta sin stackars bukspottkörtel för denna överbelastning kommer att göra den helt utmattad utan möjlighet för återhämtning. På lång sikt kan detta bidra till problem med blodsockerregleringen, t ex insulinresistens och diabetes. Likaså ökar problem med sköldkörteln.
”Dr Gabriel Cousens, som på sitt Tree of Life Rejuvenation Center i Arizona i USA har stor framgång med behandling av bland annat diabetes. Han botar här massor av diabetespatienter som med hjälp av levande föda gradvis minskar sin insulinkonsumtion för att sedan slippa insulin helt och bli friska.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
En skadlig följd av att äta föda som är ”lättillgänglig” är att det skapar inflammation och förgiftning i kroppen vilket Stig Bengmark skriver om i boken ”Välj hälsa!”: ”Om maten tillreds i hög temperatur – genom rostning, grillning, stekning eller högtemperaturbakning – förstörs många nyttiga näringsämnen. Dagens hårdprocessade mat upptas av kroppen redan i den övre tunntarmen och utgör därmed en oacceptabelt stor belastning på de inre organen, främst levern och bukspottkörteln. Upphettningen bidrar därigenom mycket starkt till den eftermåltidsinflammation (postprandial inflammation) som västerlänningar plågas av – bland annat med förhöjning i blodomlopp och hela kroppen av bakteriegiftet endotoxin – något som uppmärksammats först under de allra senaste åren. Endotoxinets höga förekomst i vävnader och blod är en återkommande faktor vid kroniska sjukdomar.”
Han förklarar: ”Eftermåltidsinflammation – En destruktiv process som skapas av för mycket fett och socker i blodet samt en kraftig ökning av inflammationsframkallande gifter i kroppen, främst från tarmen som till exempel bakteriegiftet endotoxin. En betydande ökning av inflammationsframkallande signalsubstanser ses också i blodet liksom av antalet vita blodkroppar.”
”Skulle människan inte bygga upp en styrka genom att ständigt behöva kämpa mot gravitationskraften, skulle hennes muskler och benstomme försvagas och tillbakabildas på samma sätt som astronauterna börjar förlora bensubstans i en gravitationsfri miljö. Följande exempel belyser denna fråga ytterligare: I Europa gjordes en undersökning i avsikt att hitta enklare sätt att kunna mata mentalt handikappade barn på institution. Man gav dem en syntetisk blandning av vitaminer, mineraler, kalorier och proteiner som beräknades motsvara vad de tidigare på det materiella planet fått genom sina tre dagliga mål mat. Efter en tid på denna flytande, syntetiska diet upptäckte forskarna förvånat, att barnens smak- och matsmältningsorgan hade börjat förtvina. En slutsats av detta är, att utan den råa födans stimulerande krafter får matsmältningsorganen ingen energi eller träning, och börjar därför att förtvina precis som benstommen i en gravitationsfri miljö. Dessa experiment kan leda till att man börjar fundera över vilka långtidseffekter dagens höga konsumtion av starka syntetiska vitaminer, mineraler, aminosyror och proteiner kan tänkas ha.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”)
Om du har en svår kronisk sjukdom är det bästa du kan göra att långsiktigt börja äta mera rå föda (rawfood/levande föda). Jag känner inte till något effektivare sätt att läka sig själv eller uppnå optimal hälsa! Men då bör din kost bestå av mer än 80% rå föda. En annan positiv effekt av rå föda är att man får en mjukare, lenare och friskare hud och man blir mycket mjukare och flexiblare i hela kroppen och särskilt i lederna! ”Kosten är av grundväsentlig betydelse för hudens rätta funktion. Genom en rationell, balanserad råkostdiet – rik på mineral och vitaminer – bevarar huden bättre sin elasticitet och smidighet samt sin utsöndrande förmåga.” (Birger Ledin i boken ”Fyra vägar föra ut…”) Detta beror på, utöver att det är det mest näringsrika man kan äta, att rå vegetarisk föda är oerhört enzymrikt, kraftigt slemlösande och starkt basbildande vilket resulterar i att upplagrade syror och slaggämnen i muskler, huden och framförallt i lederna neutraliseras och kan därmed rensas ut ur kroppen. Rå föda läker alltså inflammationer och motverkar att nya uppstår. ”En gemensam faktor i all slags smärta är således en sur ämnesomsättning, d v s en stegring av vätejonkoncentrationen i vävnaderna. Man har kunnat påvisa att ledvätskan i t ex knäleder vid reumatisk inflammation är starkt sur men däremot neutral vid vanliga friska tillstånd. Vid t ex ischias har man också kunnat konstatera att diskerna (skivorna mellan kotorna i ryggraden) är sura.” (Alf Spångberg i boken ”Värk – reumatism”)
”I en finsk studie deltog 33 kvinnor med fibromyalgi. 18 av dem fick äta raw food i tre månader för att sedan äta som vanligt i fem månader. Kontrollgruppen som bestod av 15 personer åt som vanligt. Deltagarna fick välja vilken grupp de ville tillhöra – så studien var inte randomiserad. Kontrollgruppen visade inga signifikanta ändringar men i raw food-gruppen halverades smärtintensiteten efter en månad för att sedan stiga med 30 procent när de återgick till sin vanliga kost. Morgonstelhet, depressivitet, sömnkvalitet och generell hälsa förbättrades i raw food-gruppen.” (David Stenholtz i boken ”Kostens kraft”)
Vibeke Amdisen skriver om den danska läkaren Kirstine Nolfi i boken ”Pigg & glad med raw food”: ”Var en av de första i Danmark som spred budskapet om levande, enzymrik mat. Nolfi sade bland annat:
”Enligt min erfarenhet fungerar ren råkost häpnadsväckande bra, bättre än något annat. Jag har en obegränsad tillit till naturens förmåga att hjälpa sig själv, om den bara tillförs de ämnen den behöver genom en naturlig kost och ett naturligt levnadssätt. Naturen är vis och vet själv hur den ska använda dessa ämnen på rätt sätt i mycket större utsträckning än vi läkare förmår att hjälpa med våra syntetiska läkemedel och syntetiska injektioner. Naturen arbetar långsamt, men säkert.”
Efter att ha botat sig själv från bröstcancer 1941, grundade Nolfi 1945 behandlingscentret Humlegården, som på den tiden uteslutande serverade råkost till patienterna.”
Det finns inget effektivare sätt att rensa ut slaggämnen och upplagringar (t ex åderförkalkning) i blodomloppet än att äta uteslutande råkost. Dessutom förebygger man blodproppar, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar mycket effektivt. Vill eller klarar man inte av att äta det året runt bör man i alla fall två gånger om året försöka göra det under 2-3 veckor för att ”städa rent” i blodkärlen. ”Blodproppar uppstår ofta efter operationer, men på Lahnhöhe-kliniken har man gjort den erfarenheten att om man bara ger en patient ren råkost under ca 14 dagar före en operation så kan praktiskt taget alla tromboser i samband med operationer förebyggas. Tromboser fanns inte för hundra år sedan enligt dr Bruker och finns inte hos vilt levande djur. Det är en sjukdom som helt och hållet har självförvållats av människan och bästa botemedlet är – ren råkost.” (Arne Algard i boken “Sköt om dig”)
”I vår moderna tid har ännu en fara tillkommit vad gäller matlagningen: Dr. William Newsome på det kanadensiska Department of Health and Welfare Food Research Division, Bureau of Chemical Safety har upptäckt, att kokta tomater som blivit utsatta för svampdödande medel innehåller 10 till 90 gånger mer ETU (en mutagen och cancerframkallande förening) än råa tomater från samma odling. Han märkte att EBDC-avsvampningsmedel vid värmebehandling bryts ner och bildar ETU. Han anser att mängden ETU i besprutade tomater är 50 gånger större i de tillagade än i de råa. Det kan vara värt att fundera över konsekvenserna av detta, med tanke på de enorma mängder kemikaliebehandlad föda vi idag tillagar och förtär.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”)
Man får ofta höra att undersökningar visar att det är lättare för kroppen att absorbera näringen från kokta grönsaker än råa. Detta är säkert sant eftersom dessa undersökningar troligen har gjorts på ”civiliserade” människor som är vana att äta kokt föda. Om man skulle göra samma undersökning på personer som under en längre tid har levt på rå föda (levande föda) skulle dock resultatet bli det omvända – där skulle det istället framgå att näringen från råkost är lättast att absorbera! Likaså skulle detta bekräftas om de förstnämnda undersökningarna gjordes om på samma personer som förut åt kokt föda men som under en längre period istället har fått äta rå föda och därmed anpassat sig till det. Vi får inte glömma att kroppen anpassar sig och blir van vid en viss sorts föda – även om födan inte är den bästa tänkbara. Det tar också tid att vänja sig vid att äta bättre och näringsrikare föda. De inre organen stärks och blir livskraftigare av detta hälsosammare och naturliga levnadssätt med rå föda men precis som när du ska börja motionera efter en längre tids uppehåll är det viktigt att gå varsamt fram så kroppen hinner vänja sig. Om du utan träning ger dig ut i löpspåret och springer 1 mil kommer kroppen ta skada av det eftersom den inte har tränats upp till den kapaciteten, och därmed ännu inte är anpassad till den träningsnivån, och den kommer säga ifrån med kraftig värk, inflammationer, svullnader, skador, feber eller liknande. Om du sedan jämför detta med undersökningarna med näringsupptaget kommer det visa att det inte är bra för en otränad person att springa så långt. Men om personen successivt tränar upp sin uthållighet i löpspåret och sedan låter undersöka sig kommer det istället visa att han mår bättre, är friskare, har mer vältränade och utvecklade muskler tack vare sin löpning. Våra inre organ fungerar också som muskler och behöver träning i form av rå och livskraftig föda för att bli starka, vitala, uthålliga och naturligt friska. Ta det varsamt och successivt när du börjar införa rå föda i din kost. Rå föda rensar kroppens alla vävnader vilket gör att mycket slaggämnen och gifter kommer ut i blod- och lymfcirkulationen. Därför är det mycket viktigt att samtidigt se till att rensa ut tarmplack, slem och stärka utrensningsorganen (tjocktarm, njurar, hud och lungor)!
”Att bara gå över och börja äta råkost från att lång tid ha varit ”köttätare” kan ha sina komplikationer. Är dina tarmar förstoppade, så kommer den nya kosten att ge dem signal att sammandraga sig och pressa samman kosten. Är det då gammal avföring som ligger uppstoppad i tarmarna kan detta ge upphov till krampaktiga tillstånd i tarmarna och man känner sig illamående m m.
Många säger då så här: ”Där ser Du, jag tål inte råa vegetabilier”. Då brukar jag svara att det är helt naturligt att man känner sig på det sättet eftersom man bör vara ren i tarmarna först innan man sätter igång att äta råkost.
Tar man in på ett hälsohem så får man i allmänhet först fasta några dagar samt rensa tarmen med ett par stora lavemang, som når ända bort till blindtarmen, där gammal avföring ligger, och rensa ut den osunda bakteriefloran av förruttnelse i tarmarna.” (Josef Östlund i boken ”Vegetarisk näringslära”)
”Att råkosten innehåller värden som är borta i det kokta visade dr M. Kuratsunes experiment. Dr Kuratsune (Kuyshu universitet, Japan) levde nära ett år på hälften av vad som anses vara hungersgränsen för stillasittande. Hans kost bestod av 500-1000 g råa vegetabilier och ca 150 g okokt, malet ris per dag. Inga tecken på sjukliga förändringar, blodvärdet steg, fullt arbete på laboratoriet hela tiden. Så försökte han koka samma näringsmängd. Då infann sig blodbrist och andra störningar omedelbart. När han återgick till råkost försvann störningarna lika fort som de hade kommit.” (Arne Algard i boken ”Vitalare vardag”)
”Jag har hört otaliga personliga berättelser om hur raw food-livsstilen har hjälpt människor att ta sig ur både lätta och svåra besvär och sjukdomar. Och jag har med egna ögon sett hur människor som varit rullstolsbundna i åratal plötsligt reser sig och börjar gå när de har rensat kroppen med levande, basisk föda och tillfört den de celluppbyggande näringskomponenter som ofta saknas.” (Vibeke Amdisen i boken ”Raw fast food”)
Stig Bengmark nämner en vetenskaplig undersökning över den råa födans (raw food) överlägsna hälsoeffekt i boken ”Välj hälsa!”: ”I en uppmärksammad amerikansk undersökning jämfördes 21 veganer (äter inget kött, inga mejerivaror, inga ägg), som också sedan minst två år levde på raw food, med 21 endurance runners (marathon, triathlon och dylikt), som i medeltal sprang 77 kilometer per vecka sedan minst fem år, samt med 21 sedentary subjects (sådana som inte bryr sig, äter västerländsk mat och inte motionerar).
Med extrem motion nådde man kanske halvvägs men med raw food kom man väsentligen längre. I denna grupp såg man de i särklass bästa värdena beträffande exempelvis blodtryck, blodsocker, insulinresistens och cirkulerande skadligt fett.
Mest uppseendeväckande enligt min mening är att man i denna grupp kunde konstatera att vidden på pulsådern till huvudet – den så kallade carotiden – var mindre än hälften än den man såg hos dem vi ibland kallar »soffpotatisar« – gruppen med västerländsk livsstil.”
Om du gör en ordentlig tarmrening, bygger upp tarmfloran, några oljekurer, lär dig andas korrekt (med magen genom näsan) och samtidigt börjar äta uteslutande rå föda, kommer du märka att du inte längre kommer att ha dålig andedräkt (blir tydligast på morgonen!) och kletig morgonbeläggning på tänder och tunga. Om jag äter något kokt, eller skräpmat, märker jag det direkt i munnen morgonen efter, men när jag återgår till att äta rå föda vaknar jag upp på morgnarna helt utan beläggning på tänder och tunga. Skillnaden är mycket påtaglig! Detta beror givetvis på att kroppen inte behöver avgifta sig från slaggämnen, gifter, försurning och slembildning från ämnesomsättningen av onaturlig, processad och upphettad föda – men när vi lever på den föda som naturen avsett från början – rå föda – blir det inga sådana belastningar för kroppen av ämnesomsättningen, förutsatt att vi bara lär oss att äta denna naturliga föda på rätt sätt, vilket du finner all behövlig kunskap om på denna sida om Optimal matsmältning. När du väl äter rå föda och tuggar ordentligt kommer det inte ”kleta fast” några födorester på tänderna, vilket det gör när du äter processad och upphettad föda, och som sagt, det blir inga kletiga kroppsutsöndringar av slaggämnen i munnen under natten som både smakar och luktar illa och fräter på tänderna. De ”nattliga utsöndringarna” och den kletiga beläggningen efter måltider med tillagad mat medför gynnsamma grogrunder för både plack och tandsten vilket på sikt orsakar karies, tandlossning och tandköttsinflammation. Att istället äta rå föda kommer både din mun- och tandhälsa (och andedräkt!) att må mycket bra av i längden!
En del varnar för att det skapar jäsning och bildas alkohol om man äter enbart rå föda. Detta sker inte om man tuggar födan ordentligt, inte dricker till måltiden, har tillräckligt med magsyra och undviker felaktiga matkombinationer (t ex att blanda frukt eller bär med annan föda)!
”När du börjar äta levande föda upplever du en helt annan verklighet. Den levande födan är fortfarande full av liv och enzymaktivitet och kan därför också tillföra kroppen liv och bränsle i mycket högre grad och på en nivå som inte finns någon annanstans. Med levande föda får du mycket snabbt förnyad vitalitet, energi och klarhet. Dina cellers aktivitets- och vibrationsnivå kommer att öka markant, och det kommer du att märka på alla områden i ditt liv – såväl kroppsligt som känslomässigt, mentalt och spirituellt.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
Jag vill delge ett brev som Victoria Boutenko redovisar i boken ”Grönt för livet” där det framgår hur hälsosamt och läkande det är med rå föda och som samtidigt visar hur omöjligt det verkar vara för läkare att kunna ta det till sig: ”Kära Victoria,
Vi möttes i maj på Super Sprouts i Toronto. Tack för ett informationsspäckat möte och för allt stöd du ger till så många hälsosökare, inklusive mig och min familj.
I oktober 2004 fick jag veta att min kolesterolnivå var så hög att det var ett mirakel att jag ens kunnat ta mig till läkaren för att få höra denna förfärliga nyhet.
Dessutom hade jag artrit i båda händerna som var så smärtsam att jag varje morgon vaknade med värk och smärta i mina förlamade händer. Jag var förtvivlad eftersom jag spelar piano, och musik är en stor del av mitt liv.
För att göra saken ännu värre, så blev min syn bara sämre, och man kunde urskilja starr i mitt vänstra öga. Läkaren talade om att det här var en framskridande sjukdom och att bara en operation skulle kunna hjälpa mig…
Vad skulle jag ta mig till? Mera mediciner? Nej. Med hjälp av råa vänner fattade jag beslutet att bli rå, genast… Jag skulle resa till Tyskland och tvivlade inte på att jag skulle klara det, bara jag följde min råa diet. Min familj i Tyskland hade förberett all slags lagad mat och bakat kakor till min ankomst. Jag upplyste dem att jag på läkarens ordination var tvungen att fortsätta med min råkost… en lång tystnad följde… men till min glädje respekterade de min önskan. Jag lagade goda råa rätter, och även efterrätter. Alla var förvånade och överraskade inför dessa nyupptäckta smaker…
Jag tillbringade fyra veckor på andra sidan Atlanten, och använde de recept jag tagit med mig för att kunna hålla igång. Jag hade verkligen roligt.
När jag kom tillbaka gick jag på en ny undersökning. Läkaren talade om att mitt kolesterolvärde var otroligt bra, till och med om man jämförde med en yngre människa (jag är 58 år ung… och det var ännu en komplimang). Han sa att vad det än var jag höll på med så var det bra, fortsätt så. Jag delade då med mig av mina erfarenheter av raw food, men det gick in genom hans ena öra och ut genom det andra…
Sedan gick jag för att undersöka mina ögon, och ögonläkaren blev alldeles förstummad när han upptäckte att starren inte bara gått tillbaka från 40% till 10%, men att jag också hade fått mycket bättre syn och behövde nya glasögon också. Jag frågade honom då om han någonsin under alla år hade stött på ett liknande fall, och hans svar var ett bestämt nej. Då berättade jag för honom att jag hade den råa dieten att tacka för min uppåtgående hälsa. Han tog det inte till sig, men alla patienterna i väntrummet hörde vad jag sa till min läkare. Det var så märkligt att han inte alls verkade intresserad… kanske senare… men det kanske inte gynnar hans ekonomi?
I alla fall så har jag slängt alla mina mediciner sedan oktober och jag känner mig så mycket bättre nu. Min energinivå är så mycket högre, jag har gått ner 16 kg och har aldrig i hela mitt liv varit så snygg som nu.
Detta är de märkbara resultaten, efter fem månader med rå kost. Jag föreställer mig att även mina inre organ genomgår denna fantastiska föryngring…
Tack, Victoria för ditt mod att vilja bevisa att den medicinska fakulteten har fel, att visa att det finns ett hälsosammare alternativ till upphettad mat och piller (JA!)” (Deanna A Gontard, 25 maj 2005)
”Släng ut spisen, den är människans värsta fiende!” (Ann Wigmore)
”30 GODA SKÄL ATT ÄTA RAW FOOD
> För att förbättra din hälsa och ditt allmänna hälsotillstånd
> För att uppnå din naturliga vikt och/eller bevara en stabil vikt
> För att rensa din kropp på naturlig väg
> För att uppnå en högre energinivå och få ökad uthållighet och vitalitet
> För att kunna prestera ditt allra bästa varje dag
> För att förbättra din sömn och behöva mindre sömn
> För att bli mer positiv och glad
> För att stärka ditt immunförsvar och därmed minska risken för eller undvika förkylningar, influensa, inflammationer och allergier
> För att förbättra din matsmältning
> För att motverka och bota sjukdom
> För att minska eller undanröja beroendet av stimulantia
> För att föryngra kroppen och minska tecken på åldrande
> För att leva längre
> För att få gnistrande, klara ögon, en ren, mjuk och strålande hud och ett glansigt hår
> För att förbättra din syn
> För att förbättra minnet, koncentrationsförmågan och få ökat fokus
> För att väcka din intuition till liv
> För att uppnå din högsta potential
> För att leva ditt liv i balans och harmoni
> För att minska negativa tankar och känslor
> För att komma i kontakt med dig själv och din kropp
> För att uppleva och uppnå de insikter som andra Raw Food-människor talar om
> För att äta levande, färgstark och god mat – varje dag
> För att laga mat på ett enkelt och snabbt sätt
> För att ta nästa steg från att vara vegetarian
> För att träffa likasinnade människor
> För att komma i kontakt med naturen och leva på det sätt som känns mest meningsfullt för dig
> För att skydda och värna om miljön och djurlivet
> För att stödja ekologiska lantbrukare och deras produktion
> För att inleda ett spännande, inspirerande och levande äventyr” (Vibeke Amdisen i boken “Pigg & glad med raw food”)
Jag vill avsluta detta ämne med att citera Hilde Larsen som insiktsfullt skriver i boken “Know the truth and get healthy” (min översättning): “På raw food kost får du alltid vad du behöver och inget som du inte behöver.”
Läs även Läkare & Kost och Upphettad mat och dryck kan ge cancer
Litteraturtips om Enzymer
EDWARD HOWELL – Enzyme nutrition
GABRIEL COUSENS – Conscious eating (sid 520-554)
HARVEY DIAMOND – Lev utan smärta (Living without pain)
HIROMI SHINYA – The enzyme factor
PAAVO O. AIROLA – Hälsohemligheter (sid 30-38) (Health secrets from Europe)
Levande och döda födoämnen
Det är stor skillnad på egenskaperna hos ett födoämne (näringsämne) huruvida det är levande eller ej! Ett vanligt dött grundämne (mineral) omvandlas genom att växterna tar upp det via sina rötter och skänker det livskraft med hjälp av solljus (fotosyntesen) och mikroorganismer så det blir levande. ”Det som verkligen ger näring, det är den oförändrade solenergi, som upplagrats vid bildningen av växternas näringssubstans.” (Dr Maximilian Bircher-Benner i boken ”Råkost och fruktdiet för friska och sjuka”) Många tror felaktigt att det räcker att välja naturliga produkter, t ex dolomitpulver (kalktillskott) eller vanligt koksalt, för att ge kroppen viktig näring. Då dessa inte genomgått ovan nämnda förvandling är de fortfarande döda ämnen. Man förstör även de så nyttiga och värdefulla levande näringsämnena i vegetabilierna när man hettar upp dem. De dödas och förlorar sin livskraft. För att kunna ta del av ett av naturens underverk är det av största vikt att få i sig näringsämnena i levande form. Vi hittar dessa i vegetabilier i sitt råa och mogna tillstånd. Dessa kan aldrig ersättas av de på konstgjord väg (syntetiskt) tillverkade och döda mineralerna och vitaminerna man hittar i hälsokostbutikerna. Däremot finns det levande näring i t ex Gröna drinkar och andra växtbaserade kosttillskott. Torkning och frysning påverkar inte näringsämnenas egenskaper i någon större omfattning så även där är näringsvärdet levande och livskraftigt. ”Snabbt nedfrysta produkter, som är färska och på naturligt sätt mogna, behåller livskraften trots nedfrysningen, som inte på något sätt skadar eller förstör födans näringsvärde. Det är emellertid nödvändigt att komma ihåg, när man tinar upp sådana produkter, att de, sedan deras temperatur en gång stigit till den grad då livet i de atomer som bildar dem blir aktivt, förmodligen förstörs snabbare än som är fallet med färska grönsaker och frukter från trädgården eller torget.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”) Något att tänka på är att många frysta grönsaker i livsmedelsbutiken, t ex spenat, blomkål, broccoli, m m, är förvällda vilket i detta fall innebär att de har förlorat en stor del av sina levande ämnen.
Norman Walker, Are Waerland m fl brukade använda begreppet organiska och oorganiska ämnen. ”De kemiska ämnena i mineralriket är döda eller ”oorganiska”. Först sedan de lösts upp av naturen och absorberats av vegetationen, blir de begåvade med livskraft och således ”organiska”. Förstöring av de levande beståndsdelarna i frukter och grönsaker genom eld, kraftig upphettning eller andra tillredningsförfaranden omvandlar ånyo de organiska ämnena till ”oorganiska” eller livlösa substanser.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)
”Det är sant att rent kemiskt är ett organiskt mineral likadant som ett oorganiskt. Men där upphör likheterna. Den mänskliga kroppen kan inte använda oorganiska mineraler – dvs mineraler som inte redan genomgått en organisk process. Man kan bara använda de mineraler som återfinns i organiska livsformer såsom växter, vilka utgör en enastående länk mellan jordens mylla och djurlivet. Skulle du kliva ner i en grusgrop och ta upp en näve grus och försöka tugga i dig det? Skulle du hämta in en jordklump och försöka äta den? Naturligtvis inte. Låt ditt sunda förnuft ge svaren. Skulle du äta gruset, om det var så fint fördelat, att du kunde svälja det? Skulle du äta jorden om du fick den i form av ett fint pulver? Det är bara storleken som utgör skillnaden. Vi är inga sten- eller jordätare. Din kropp kan inte införliva sten med sin cellstruktur. När man dricker vatten som innehåller mineralämnen, är de oorganiska, dvs finfördelad sten! De är inte till större nytta i människokroppen än om man hade ätit gruset och jorden som den var.
Man måste förse cellerna med de mineraler de behöver för att uträtta sitt arbete. Om cellerna tar upp mineraler, som de inte kan utnyttja, kommer dessa att störa cellernas funktion. Därför stöter cellerna bort oorganiska mineralämnen. Till slut blir resultatet av denna bortstötning en stor ansamling av skadligt skräp. Mineralerna avsätts av kroppen i olika vävnader – organ, leder, ben och cirkulationssystem. De bildar njurstenar, gallstenar, förbeningar i hjärnan, led- och hjärtsjukdomar. De oorganiska mineralämnena binds av kolesterol och fett i artärerna och formar en tjock, betongartad beläggning som orsakar ”åderförkalkning”. De bokstavligen proppar igen kroppen och kärlsystemet. Det är alltför få människor som inser vilket elände som åstadkoms av oorganiska mineraler. Om du förser din kropp med oorganiska mineralämnen, kommer den att stöta bort dem på bekostnad av livskraften.
Så hur får vi i oss organiska mineralämnen? Genom växtlivet! Växter tar mineraler från jorden och omvandlar dem. Växten tar upp koldioxid, vatten och beståndsdelar från jorden. Den tar också in solljus genom sitt klorofyll och bildar kolhydrater med hjälp av fotosyntes. Då plantan växer, blir mineralerna från jorden en organisk del av själva växten. Det här är det enda sättet för kroppen att assimilera mineralerna. Därefter och endast därefter, kan mineralerna upptas av den mänskliga kroppen.
De växter det gäller är all frukt, grönsaker, fullkorn, nötter, frön och groddar. Det är sådan mat som förser dig med de finaste mineralerna, organiska mineralämnen. Alla de andra, oavsett om de kommer från vatten eller från tillsatser, är ingenting annat än stenar och pulvriserade metaller. Alla som försöker slå i dig någonting annat tjänar förmodligen pengar på att sälja näringstillskott.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)
”Växternas överlägsenhet i uppbyggandet av kemiska ämnen beror därpå, att de så att säga förfogar över ett fullständigt inrett laboratorium; dels kan de efter behag inlagra väte (hydrogenera) eller syre (oxidera), dels har de förmåga att binda kolatomer i godtyckligt långa raka eller förgrenade eller ringformiga kedjor. Djuren har förlorat en del av denna förmåga, framför allt kan de inte som växterna uppbygga sin kropp med hjälp av rent oorganiska ämnen; detta är växterna förbehållet. För de högre organiska ämnena i sin föda är därför djur och människor direkt eller indirekt hänvisade till upptagandet av växter, så att de så att säga blivit parasiter på växterna. Utan växtvärlden vore djurvärlden och därmed också människolivet otänkbart.” (Ragnar Berg i boken ”Vår kost och vår hälsa”)
”Eftersom oorganiska och organiska mineraler har samma kemiska sammansättning förväxlades de av tidiga forskare. Av misstag antog de att en kemisk likhet i mineralerna också betydde att det fanns en näringsmässig likhet. Men detta var ett stort misstag. Kemiskt sett är det sant att järn i blodomloppet och järn i naglarna är detsamma och att kalcium i sten (dolomit) är identisk med kalcium i benen. Men det är ett allvarligt misstag att tro att kroppen kan smälta, ta upp och tillgodogöra sig pulveriserade naglar och krossad sten.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”) Det är alltså grundämnenas atomer och molekyler som menas i detta kapitel. Benämningen är omstridd och det är svårt att klargöra var gränsen mellan organiska och oorganiska ämnen går. Även om Norman Walkers synsätt är pedagogiskt och tydligt förklarat i ovanstående citat och kanske ännu mer i följande citat: ”Atomer är inte lika djur, vilkas liv är påtagligt och förnimbart i aktiv livlighet. Inte desto mindre antingen finns eller finns inte den vitala källan till liv i en atom. Om den finns, är atomen en levande organism som kan producera vital kraft och energi. Om den inte finns, är atomen oorganisk och tillhör såsom sådan mineralriket. Ingenting i naturen står någonsin stilla, ty antingen gör det framsteg, påskyndas och utvecklas eller också degenereras och förstörs det. Mineralriket innehåller alla atomer som vår värld består av, i oorganisk form. Varje atom har, medan den förekommer i mineralriket, vissa bestämda vibrationstal, men ingen källa till liv. Man kan säga att deras utveckling är omvänd. I egenskap av oorganisk ämnesförening kan de inte utvecklas konstruktivt genom egen kraft. De kan emellertid lösas upp. När så har skett, tas de upp av vegetationen. Endast därigenom blir de bärare av liv. Men det är enbart med hjälp av denna utveckling i växter som atomer kan fyllas av liv. Det verkliga ändamålet med skapandet av växtriket var och är att ge liv åt atomer, att omvandla mineraliska oorganiska atomer till vitala livsorganismer. När livet i växten förstörs genom upphettning, återgår de atomer, som finns i växten automatiskt till mineralriket.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”) Jag väljer istället att kalla det för ett levande (organiskt) eller dött (oorganiskt) födoämne som jag hoppas kommer anses som en mer korrekt och lättbegriplig benämning.
Vad menar jag då med dessa båda ytterligheter i praktiken? Ta 2 st torkade mungbönor som exempel. De innehåller exakt lika ämnen med levande egenskaper. Koka därefter ena bönan och jämför igen med den andra icke kokta bönan. Näringsämnenas egenskaper är nu helt olika i bönorna! Den kokta mungbönans ämnen anses som döda och i den icke kokta är de levande! Du kommer att förstå skillnaden bättre om du försöker grodda de båda bönorna. Mungbönan med levande ämnen (den icke kokta) kommer att börja gro och bli en växt. Bönan med de döda ämnena (den kokta) kommer däremot inte att gro alls, eftersom den är död och saknar livskraft.
”Biofotoner, som även kallas livsenergi, är elektromagnetiska vågor som alla levande system sänder ut. Förutom proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler behöver vi också livsenergi. Mat med livsenergi ökar vår livsenergi. Processad och upphettad mat saknar elektromagnetisk strålning, liksom strålad och mikrad mat, men i raw food finns livsenergin kvar.” (Karin Haglund i boken ”Karins gröna värld”)
”Gränsen för upphettning ligger vid 42 grader, över det inaktiveras enzymerna och även något som kallas för biofotoner.
Vad är biofotoner?
Biofotoner är informationsbärare och de används som kommunikationsmedel både mellan celler och inuti dem. Våra kroppsceller ”pratar” nämligen med varandra. Genom att få i sig biofotoner hjälper man kroppen att reparera sig själv och komma i balans. Biofotonerna ansvarar för cellernas fysiologiska och biologiska funktioner. Biofotoner och enzymer är aktivast när råvaran är färsk, alltså är det bra att använda växter du kan plocka i naturen samt så mycket groddar som möjligt, och råvaror som är i säsong givetvis. Underskott av biofotoner kan även bero på yttre påverkan, så som stress och strålning. Är biofotonnivån för låg kan kroppens celler inte kommunicera med varandra, och det påverkar i sin tur celluppbyggnaden. Därför är det viktigt att få i sig biofotoner för att hjälpa kroppen.” (Victoria Vesterlund i boken ”Nordisk raw food”)
För att uppnå och/eller bibehålla en naturlig och optimal hälsa är det oerhört viktigt att tillgodose kroppen med levande och livskraftiga ämnen! Dessa ämnen bygger upp och skapar livskraftiga celler som fungerar optimalt. Detta förebygger inflammationer, sjukdomar och åldrande och hjälper till med att läka befintliga sjukdomar och skador i kroppen. När man äter döda ämnen bryts kroppen ner och blir mottaglig för sjukdomar, infektioner och skador eftersom cellerna inte får kvalitativa och livskraftiga byggstenar och bränsle. För tidigt åldrande med tillhörande krämpor, stelhet, inflammationer och funktionsstörningar i kroppen är då en naturlig följd av dessa döda ämnen! ”Eftersom människan är van att äta devitaliserade födoämnen och trots detta fortsätter att leva, är det svårt att övertyga henne om att atomerna i vår föda måste vara levande, organiska atomer, om vi hoppas eller önskar bygga upp en livskraftig kropp, fri från krassligheter och sjukdomar. De livlösa, ”oorganiska” atomerna i kokt och på annat sätt behandlad föda orsakar just genom sin natur degeneration och förfall av kroppen. Medan livet är dynamiskt, magnetiskt, organiskt är döden statisk, omagnetisk, oorganisk. Det behövs liv för att frambringa liv, och detta gäller även atomerna i vår föda.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”) Man behöver inte enbart äta levande ämnen eftersom kroppen kan hantera döda ämnen så länge man ser till att de levande ämnena intas i överskott. Är man sjuk och önskar bli frisk och återställd är det av avgörande betydelse för resultatet att man tillgodoser kroppens behov av levande ämnen som används till läkningsprocessen och för att bygga upp nya friska celler. Det är alltså mycket viktigt att huvuddelen av födan består av levande ämnen! ”Låt oss som exempel ta en person i 40-årsåldern. Liksom de flesta i hans omgivning har han utan tvivel utbildat en vana att äta åtminstone tre mål mat om dagen. Detta ger i medeltal mer än 1.000 måltider per år eller sammanlagt över 40.000 under hans 40-åriga levnad. Det är mycket viktigt att vi kommer ihåg detta. Vi skall också anta att den föda han har ätit, varit kokad, konserverad eller på annat sätt behandlad. Sällan, om ens någonsin, äter han en tillräcklig stor mängd rå föda eller ett helt mål bestående enbart av råa grönsaker och frukt. Resultatet blir därför, att mat från över 40.000 måltider, till största delen bestående av döda födoämnen har passerat genom hans tarmkanal under den tiden. Det är omöjligt att regenerera organiska celler i en kropp med ”dött” material. Vi finner att medan de 40.000 målen tjänade till att uppehålla livet, infördes i kroppen knappast någon näring i ”organisk” form, (organisk = begåvad med liv) som skulle ha kunnat regenerera celler och vävnaderna eller tillföra de kemiska ämnen, som de bildas av. I själva verket är det hemskt att behöva inse att toleransgränsen för ett sådant tillstånd vanligtvis nås vid 40-50-årsåldern, en ålder då moget omdöme och erfarenhet har uppnåtts, en period i livet då vi skulle veta vad livet har i beredskap åt oss, i vår ålders blomma. Vid den åldern finner män och kvinnor att de har en försummad kropp som snabbt degenereras och inte längre är det effektiva uttrycksmedel, i vilket man kan omsätta kunskap och erfarenhet till praktiskt bruk, eftersom de är inne på en väg som snabbt leder till för tidig senilitet och bruten hälsa.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)
Harvey Diamond skriver följande i boken ”Lev utan smärta”: ”Vilket slags mat tror du skulle vara bäst för en människa full av liv – mat som är levande eller mat som är död? Du behöver inte vara en vetenskapsman och näringsspecialist för att svara. Du behöver bara använda ditt sunda förnuft. Vilken dum fråga tänker du säkert, självklart måste levande mat vara överlägsen död mat. Kanske du blir chockad av att få veta att kosten som konsumeras av de flesta människor domineras av mat som har fått allt liv förstört innan den äts.”
Han fortsätter: ”Beviset på det jag beskriver här angående att äta mat som är levande föda jämfört med föda som är död, är möjlig att verifiera, är obestridlig, odiskutabel och ovedersäglig. Likväl äter de flesta människor, i synnerhet de som lider av någon form av sjukdom, i genomsnitt 10% levande föda. Resterande 90% utgörs av död föda. Inte att undra på att de lider av smärta, är sjuka och saknar energi.”
Vidare skriver han: ”Om du inte är villig att hjälpa din kropp genom att förse den med en rimlig andel av den levande föda som den behöver och längtar efter, då är du antagligen inte seriös när det gäller ditt tillfrisknande. Eller så hoppas du att någon ”mirakelmedicin” skall upptäckas som genom ett under skall få slut på din smärta, utan att du behöver ta itu med dess underliggande orsak.”
När det gäller smärtor av alla de slag i kroppen, inte bara i mag-tarmkanalen, är levande föda tillsammans med utrensningskurer och avslappning det effektivaste medlet för att råda bot på dem. ”Om du såg någon som slog sig själv i huvudet med en tegelsten så hårt han kunde, fyra gånger per dag, tror du det skulle vara svårt att förklara för honom varför han alltid har huvudvärk? För mig är smärtan lika uppenbar när jag får reda på att dieten hos dem som lider av smärtor endast består av 10% levande föda. De goda nyheterna i detta är att den dynamiska och intelligenta kroppen svarar mycket snabbt och effektivt när den istället får en större mängd levande föda och mindre mängd död föda.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
Det är alltså möjligt att uppehålla livet under mycket långa perioder med döda ämnen men fråga dig själv – vad tror du skänker dig och din kropp mest liv och energi? Att äta döda födoämnen eller levande födoämnen? Den schweiziske läkaren Maximilian Bircher-Benner, som är råkostterapins upphovsman, uttryckte det otroligt insiktsfullt och tydligt: ”Livet finner man i det levande.” Egentligen är det inte mer komplicerat än så. Hela denna text bygger på den insikten och jag vill försöka få dig att förstå dess (livs)viktighet ur olika synvinklar. Vad tror du då att man finner i döda födoämnen? Vad tror du det ger och framkallar i kroppen? Jag uppmanar dig att verkligen omfamna betydelsen av detta viktiga budskap. Ta gärna en stund och försök känna meningen i den obestridliga sanningen i Bircher-Benners ord: ”Livet finner man i det levande.” Kan man bestrida det? Man finner inget liv i ett kadaver eller en kokt mungböna. Men man finner livet i en växt, en blomma eller en färsk frukt. Döda födoämnen såsom dödsmedlen och kokt föda reagerar kroppen starkt på när det kommer in i mag-tarmkanalen. Kroppen mobiliserar sitt immunförsvar dit eftersom den anser sig utsatt för farligt angrepp. Detta kallas för matsmältningsleukocytosen. Denna försvarsmekanism utlöses inte alls vid förtäring av levande mat (råa vegetabilier) vilket klart och tydligt låter oss förstå vad kroppen själv anser vara näringsrik föda (levande födoämnen) eller skadliga ämnen (döda födoämnen). Vem tror du vet absolut bäst om vad som är bra för dig eller inte? Din kropp eller livsmedelsindustrin? Din kropp eller läkare, dietister och näringsexperter? Jag har lärt mig att lita fullt ut på min kropp. Det gäller bara att lära sig förstå den och hur den fungerar. Hunzafolket (se Hälsans utvalda folk) förstod instinktivt livsviktigheten med levande näringsämnen.
När kroppen ges döda födoämnen måste den själv skänka det livskraft och tillverka enzymer. Detta kostar mycket energi och näring som kroppen istället skulle kunna använda till att bygga upp friska, livskraftiga celler och vävnader med. Kroppen måste då istället fokusera på överlevnad. Alla läkningsprocesser i kroppen är beroende av livskraften för att fungera tillräckligt. Denna självläkningsförmåga är det första som tar stryk i kroppen när det uppstår brist på livskraft. Efter en längre tid med brist på livskraft blir framförallt levern utmattad. Dessutom blir de ständigt utbytta cellerna i kroppen av en mycket sämre kvalité vilket gör att sjukdomar, för tidigt åldrande och åtföljande död närmar sig med stora snabba steg. ”Det är inte födan i ditt liv som ger hälsa, det är livet i din föda som verkligen räknas.” (Ann Wigmore)
Att äta för mycket, eller enbart, död föda innebär ett onaturligt levnadssätt då den döda födan belastar, förgiftar och skapar övervikt. När man äter uteslutande levande föda kan man inte bli överviktig – förutsatt att man äter på rätt sätt. Kroppen kan lätt hantera dessa levande födoämnen som blir över sedan kroppens näringsbehov blivit tillfredsställt vid en måltid och föra ut dem genom utrensningsorganen. Det beror på att de innehåller livskraft och framförallt enzymer som ombesörjer detta. Därför belastas inte kroppen så mycket då det hela ”sköter sig självt”. Det blir däremot en helt annan reaktion i kroppen när den belastas med för mycket död föda. Då krävs det att kroppen själv tillverkar enzymer och alstrar livskraft från sitt eget ”energiförråd”. Någon enstaka gång innebär ingen fara, men att dagligen år efter år belasta kroppen med detta innebär att sjukdomar och allehanda kroppsliga besvär blir en naturlig följd av detta onaturliga levnadssätt. Kroppen kan inte lika lätt oskadliggöra och neutralisera död föda. Den får stora bekymmer att försöka forsla ut resterna efter måltiden genom utrensningsorganen då död föda är slembildande, förstoppande och förgiftande. Förutom alla möjliga sjukdomar som orsakas av detta är övervikt och fetma en vanlig följd av att äta övervägande död föda. Kroppen klarar inte att föra ut överbliven död föda och dess slaggämnen utan måste ”lagra upp” det på allehanda ställen i kroppen där det för tillfället ställer till med minst skada. Kroppen bildar då ett skyddande fettlager runt resterna från ämnesomsättningen av den överblivna döda födan för att skydda sig. Något man märker tydligt när man ska försöka gå ner i vikt. Då frigörs gifterna, slaggämnena och överblivna rester av död föda när fettet börjar försvinna. Inte konstigt att man då drabbas av illamående, huvudvärk, trötthet, yrsel, sömnbesvär m m när de frigjorda gifterna och slaggämnena börjar cirkulera runt i kroppen. För att undvika sådana s k ”utrensningsreaktioner” är det oerhört viktigt att man samtidigt ombesörjer att utrensningsorganen fungerar ordentligt innan man börjar ”bränna sitt fett” för att gå ner i vikt.
Levande ämnen finner man i; alla råa frukter och grönsaker, alla nötter och frön, alla torkade örter och växter, groddar, Gröna drinkar, råsafter, kallpressade vegetabiliska oljor, rå och obehandlad honung, frysta grönsaker och frukter (tänk på att vissa varor i frysdisken är förkokta innan de fryses vilket gör att ämnena i dessa fall anses som helt eller delvis döda!).
Döda ämnen finner man i; kokta, stekta, friterade, grillade eller ugnsbakade födoämnen, köttprodukter (det är ju faktiskt delar från kadaver!), pastöriserade och homogeniserade mjölk- och mejeriprodukter, pastöriserade juicer, saft, raffinerade produkter såsom vitt mjöl och socker, saltade inläggningar, saltade och rostade nötter och frön, popcorn, friterad mat, inläggningar i vinäger och ättika, all mikrovågslagad eller -värmd mat, margarin, konserver av sämre kvalité, sockrade juicer, kemiska livsmedelstillsatser m m.
Följande ämnen har ett mellantillstånd där det kan finnas lite liv kvar i näringsämnena; vissa konserver av bättre kvalité, lätt pastöriserade juicer, ångkokt föda, snabbwokad föda, konserverad eller uppvärmd kokosmjölk, upphettad honung m m.
Tänk även på att alla levande ämnen ännu inte utvecklats i omogna grödor som därför bör undvikas! Övermogna grödor finns det mer liv i men det minskar ju längre det gått.
”Vem vill vara kokt, bakad, friterad, stekt eller rostad? Jag vill hellre vara färsk, fräsch, levande, vital och strålande!” (Renée Voltaire i boken ”Salig blandning”)
Biologisk transmutation
Ser vi bara till att sköta om vår kropp och hälsa så att den kan fungera optimalt kan den fantastiskt nog transmutera olika ämnen och mineraler till ett annat som den saknar eller behöver! Men för att den ska kunna göra det krävs det att man har en frisk tarmflora, syrerikt blod och vävnader, livskraftiga matsmältningsorgan, rätt pH-balans (se Syra/basbalansen), tillräckligt med magsyra, att man tuggar födan ordentligt och att man äter övervägande levande födoämnen med mycket enzymer och livskraft! Det var den franske kemisten Louis Nicolas Vauquelin som upptäckte detta fenomen när han år 1799 började mäta mängden kalcium han gav till sina hönor för att sedan jämföra det med mängden kalcium som de förlorade genom avföringen och den stora mängd som gick åt till deras äggläggning. Hönorna förlorade 5 gånger så mycket kalcium som de fick i sig från födan! Han förstod att hönorna på något sätt lyckades transmutera andra grundämnen till kalcium. Louis Kervran har sedan upptäckt minst 5 olika sätt som kroppen kan bilda kalcium genom transmutation. Givetvis kan kroppen genom transmutation bilda många andra grundämnen om den skulle sakna dem i födan. Gabriel Cousens skriver följande om biologisk transmutation i boken ”Andlig näringslära”: ”Biologisk transmutation är den naturliga, ”alkemiska” process som, i större eller mindre utsträckning, äger rum när ett ämne i kroppen omvandlas till ett annat. Detta motsäger direkt lagen om materiens och energins oförstörbarhet.
För att man bättre skall kunna förstå denna verkligt betydelsefulla process och se den i sitt historiska och praktiska perspektiv, är det nog bäst att man ser på någon av den forskning som lett fram till beviset för att biologisk transmutation existerar. Den moderna forskningen i ämnet sträcker sig från år 1799, då den franske kemisten Vauquelin mätte kalken i det havre han gav sina höns och fann att hönorna utsöndrade fem gånger så mycket kalk som de fick i sig. Vauquelin kunde bara dra slutsatsen att det hade bildats kalk, men inte förklara orsaken. Intressant nog skedde detta endast tjugo år efter det att Lavoisiers arbete hade publicerats. År 1831 var det en annan fransman vid namn Choubard som mätte mineralhalten i frön av vattenkrasse före och efter de hade grott i en skål av olösligt materiel (så att de omöjligen skulle kunna ha tagit upp mineral från någon annan källa). Han upptäckte att de frön som grott innehöll mineraler som ursprungligen saknades i fröna. 1875 förde von Herzeele forskningen med groddade frön ett steg vidare genom att använda ett kontrollerat näringsmedel. Han konstaterade att en ämnesomvandling hade skett. Detta arbete blev sedan uppdaterat av Baranger, chef för laboratoriet för organisk kemi vid Ecole Polytechnique i Paris, som publicerade resultat rörande variationer av fosfor och kalcium i groddade frön. Även han konstaterade att en ämnesomvandling hade ägt rum, men kunde inte begripa hur det hade gått till.”
Han skriver vidare: ”Kervrans grundläggande förklaring till biologisk transmutation är att genom inverkan av enzymatisk omvandling inom den levande organismen, så antingen förenar sig partiklar från en kärna med partiklar från en annan för att bilda ett nytt ämne, eller delar sig en kärna i två nya ämnen.
Den vetenskapliga upptäckten av biologisk transmutation är ett fenomen som helt och hållet strider mot lagen om materiens och energins oförstörbarhet. Den innefattar en process som fullständigt skiljer sig från den kemiska, vilken behandlar elektronförskjutningen i skalet runt atomkärnan. Den skiljer sig också från fysiken, som ägnar sig åt fission och fusion och som följer lagen om materiens och energins oförstörbarhet. Biologisk transmutation är den vetenskap som sysslar med de utbyten vilka sker mellan kärnorna i de olika atomerna hos levande organismer och leder till att nya ämnen bildas.
Kervran påpekar också att på grund av de biologiska enzymsystemens kraftutveckling förbrukar den biologiska transmutationsprocessen endast en miljondel så mycket energi som motsvarande reaktioner när de upprepas av kärnfysiker in vitro (utanför en levande organism).”
Detta är inget konstigt eller ”övernaturligt” fenomen, det sker dagligen i naturen, t ex när groddar genom enbart solljus, koldioxid och vatten kan skapa en växt ur ett frö, där växtens kemiska innehåll av näringsämnen mångdubblas och vissa grundämnen bildas genom transmutation. ”Vid groddning ökar enzyminnehållet 6 till 20 gånger. Även växthormoner aktiveras och fytaterna sönderdelas, och ämnesomsättningen ökar ofantligt. Stärkelsen bryts ner till enkla sockerarter, proteinerna förenklas till lättsmälta, fria aminosyror, och fetterna bryts ner till lösliga fettsyror. Vitamin- och mineralinnehållet ökar när man groddar; detta var en av de första ledtrådarna till fenomenet med biologisk transmutation. Vitamin B6 ökar med 500%, B5 med 200%, B2 med 1300%, biotin med 50% och folsyra med 600%. Denna biokemiska föda har förmågan att skapa en helt ny organism. Den livskraft som denna typ av föda skänker människan, hjälper henne mot föryngring och hälsa.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”)
Det här har dock alla dietister och näringsfysiologer totalt missat! De tror att man enbart får i sig det som finns i födan man äter och utgår felaktigt från detta. Anledningen till detta är att all ”näringslära” är byggd på felaktiga kemiska grundlagar – men inga levande varelser och människor är några ”kemiska fabriker” – vi är något mycket mer än så!
Matsmältningsleukocytosen
Henning Karström skriver i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”: ”År 1846 fann Donders att efter ett mål mat steg antalet vita blodkroppar (leukocyter) i blodet avsevärt. Denna stegring kunde vara en och en halv timme och mera.
Patologen Rudolf Virchow bekräftade denna iakttagelse på 1860-talet. Han antog att de vita blodkropparna på något sätt deltar i matsmältningsprocessen, varför han kallade företeelsen matsmältningsleukocytos, dvs. en ökning av de vita blodkropparnas antal i blodet. Han betraktade den som en fysiologisk och fullkomligt normal process i motsats till andra leukocytoser, som anses bero på att organismen mobiliserar sig mot smittämnen, som trängt in i organismen. Denna uppfattning om matsmältningsleukocytosen var den allmänt accepterade ännu långt efter Virchows tid.
År 1923 behandlades frågan ingående av Roessle, som ansåg matsmältningsleukocytosen stå på gränsen till en »inflammation», som var riktad mot något för organismen främmande. Men vad »främmande» kunde det vara när man tillförde magen mat? Var inte mattillförseln och matsmältningen helt naturliga och normala processer?
År 1927 fick denna svåra fråga en oväntad lösning, då P. Kouschakoff i Lausanne kunde konstatera, att då man åt okokta vegetabilier – alltså vegetarisk råkost – uteblev matsmältningsleukocytosen.
Professor W. Kollath har i princip kunnat bekräfta riktigheten av Kouschakoffs viktiga upptäckt. Därför rekommenderar han att man börjar alla mål med råkost.”
Han skriver vidare: ”Kouschakoff anser att hans upptäckt bevisar, att den okokta vegetariska råkosten ursprungligen är människans naturliga föda.”
”Tropp och Chalaupka har på 1940-talet närmare undersökt matsmältningsorganens beroende av kosten och har kunnat bekräfta Kouchakoffs och Kollaths resultat. De har dessutom givit följande förklaring till dessa företeelser:
De okokta, råa vegetabilierna innehåller ett otal enzymer, vilka inte helt och hållet förstörs under matsmältningsprocessen även om de utgörs av äggviteämnen. Nämnda forskare anser att 50-80 % av dessa enzymer hamnar oskadade i tarmen, där de fortsätter sin funktion i det att de katalyserar (påskyndar) reaktioner, som förbrukar syre. Härigenom skapas i tarmen en miljö, som främjar de syrabildande tarmbakteriernas trivsel och verksamhet.
Kokad växtföda, i vilken alla enzymer förintats, ävensom all på annat sätt denaturerad föda, har inte denna förmåga, varför tarmbakteriefloran vid förtäring av sådan kost urartar så småningom.
Alldeles nyligen (JAMA, 8.2.1965) har Dineen, Abrams och Bishop gjort det mycket viktiga rönet, att leukocyternas förmåga att värja vår organism mot infektioner försvagas i samma mån som tarmbakteriefloran urartar. Vid användning av riklig och omväxlande råkost, som verkar sanerande på bakteriefloran i tjocktarmen, kommer däremot leukocyternas förmåga att försvara vår organism mot olika smittämnen att stegras. Kort sagt: Råkostdieten ökar vår organisms motståndskraft mot olika infektionssjukdomar.” (Henning Karström i häftet ”Vägen till hälsa”)
Gabriel Cousens skriver i boken ”Andlig näringslära”: ”Vid den första internationella mikrobiologi-kongressen år 1930 lade Paul Kouchakoff, M.D., fram en avhandling med titeln The Influence of Food Cooking on the Blood Formula of Man. Han hade upptäckt, att när man äter okokt mat alstras inte leukocytosis (en ökning av antalet vita blodkroppar). Hans enkla upptäckt blev särskilt betydelsefull eftersom alltsedan 1846 hade leukocytosis ansetts vara det normala efter en måltid av vanlig lagad mat. Wirchow hade klassificerat det som ”matsmältningsleukocytosis” (Ett underbart exempel på vetenskapsmän som studerar huvuddunkandets normala fysiologi). Det är ett fysiologiskt faktum, att lagad mat skapar en sjukdomsreaktion i kroppen. När man har kokat födan står dess energifält inte i direkt samklang med kroppen, som därför reagerar genom att försvara sig.”
Han skriver vidare: ”Han fann också att om födan är industriellt bearbetad och sedan tillagad, så förutom att antalet vita blodkroppar ökar, ändras även proportionerna mellan de olika typerna av vita blodkroppar. Kouchakoff kunde konstatera, att den kritiska punkten för leukocytosis är när maten upphettas till ungefär 88oC i 30 minuter. Den högsta temperaturen innan leukocytosis bildas fann han hos fikon vid 97oC. Det krävs faktiskt bara 50 mg lagad mat för att leukocytosis skall komma igång. Dessutom visade det sig, att om man äter både okokt och tillagad mat av samma slag i proportionerna 50/50 så inträffar inte leukocytosis.”
Att flera gånger dagligen utlösa matsmältningsleukocytosen (leukocytosis digestiva) tär oerhört på kroppens energireserver och framförallt på immunförsvaret. Kroppens visdom talar tydligt om för oss vad den anser vara naturlig föda eller inte, något som tyvärr allehanda dietister och ”näringskunniga” inte alls har någon djupare kunskap och kännedom om. Min erfarenhet är att kroppen själv har den bästa förmågan av alla att förstå och veta vad den behöver. Den visar tydligt att den anser sig vara ”invaderad” av skadligt material eller föda genom att utlösa matsmältningsleukocytosen. Och tvärtom visar den lika tydligt, genom att inte utlösa matsmältningsleukocytosen, vad den uppskattar att få som föda. Därför är det väldigt viktigt att följa och respektera denna naturliga försvarsmekanism så långt det är möjligt i vårt kosthåll för att uppnå optimal hälsa.
Födoämnen som utlöser denna försvarsmekanism, och därmed i förlängningen belastar hela kroppen är; all upphettad föda, kolsyrade drycker, alkohol, all mat som blivit uppvärmd eller tillagad i mikrovågsugn, all friterad mat, animalier förutom smör (såsom kött, fisk, ägg, skaldjur och alla produkter gjorda på komjölk), övriga dödsmedel (såsom salt, socker, sötsaker, läskedrycker, vinäger och ättika, vitt mjöl), quorn och alla sojaprodukter förutom sojabönsgroddar och fermenterade sojaprodukter. Stress vid måltiden och att äta felaktigt kan också utlösa matsmältningsleukocytosen och särskilt jäsningssyran utlöser den alltid. Så det är minst lika viktigt att lära sig hur man ska äta födan som vad man bör äta eller inte, för att inte tära på kroppens naturliga försvarsmekanism. Att lära sig tugga födan grundligt och noggrant, inte dricka till maten, undvika vissa matkombinationer, inte äta omogna grönsaker och frukter och bär, lära sig avslappning och att börja sina måltider med råa vegetabilier är, var och en av dem, mycket viktiga beteenden att lära sig praktisera för att spara på kroppens krafter, energireserver och immunförsvar. Du kan säkert själv föreställa dig hur de stackars leukocyterna får rycka ut ”till fronten för strid” 3 gånger dagligen, år efter år och hur utmattande det är för dem. Och då det sker flera gånger dagligen så innebär det ingen eller minimal tid, energi och möjlighet för återhämtning och därmed återuppbyggnad av immunförsvaret. Just matsmältningsleukocytosen är därför enligt min erfarenhet den första och kanske enskilt viktigaste orsaken man bör åtgärda vid dåligt immunförsvar och/eller kronisk trötthet.
”Den kände tyske cellforskaren, docenten dr. Rusch har påvisat, att det vid förtäring av eldbehandlade födoämnen uppstår en matsmältningsleukocytos i tarmkanalen, som i längden har mycket menliga följder för vår hälsa. I vår matsmältningsmekanism har inbyggts en signalanläggning. Redan då födan kommer in i vår mun, utsändas alarmsignaler till tarmkanalen. Om de näringsmedel vi inta äro eldbehandlade eller på något sätt denaturerade, så att de redan sönderfallit i mikrodelar, då kan en i tarmväggarna självständigt arbetande filtermekanism icke mer skydda organismen mot en invasion av artfrämmande ämnen genom tarmarnas slemhinnor. För att hindra dessa ämnen att tränga in i blod och vävnader utsänds då en alarmsignal till blodets skyddstrupper, de vita blodkropparna. Dessa blodkroppar, leukocyterna, ha en förmåga att i sig uppta och oskadliggöra främmande mikroorganismer. Vid alarmsignalen fyllas nu tarmarnas slemhinnor med leukocyter. En sådan upprepad skyddsberedskap försvagar och desorganiserar dock kroppens funktioner och dess motståndskraft minskar. Intar man råkost, uppträder ingen matsmältningsleukocytos, ej heller, om man börjar måltiden med levande växtföda och senare i små mängder intar kokt föda. Dock måste alltid råkosten dominera matsedeln. Ovan anförda fakta visa tydligt, att vår matsmältningsapparat har byggts upp för att smälta en levande växtföda. Därom vittnar även tarmens naturliga bakterieflora. Ett friskt barns tarmkanal är befolkad av cellulosanedbrytande bakterier. Först då barnet får kött, fisk eller ägg, förvandlas tarmfloran och förruttnelsebakterierna få överhand. Därmed börjar den civiliserade människans alltmer fortskridande förgiftning och hennes organiska förfall, som tar sig uttryck i ett otal sjukdomar.” (Ebba Waerland i boken ”Naturläkekonstens bok”)
Jäsningssyran
När födan börjar jäsa i magsäcken kan det orsaka många olika besvär. Man får ofta höra att många personer idag har för stark saltsyra (magsyra) i magen. Detta låter konstigt för mig eftersom magsäcken är gjord för att innehålla saltsyra (HCl)! Sanningen är det rakt motsatta – vi har för lite saltsyra p g a stress, dåliga matvanor, för dålig tuggning av maten, brist på levande natrium (p g a försurning), utspädning av saltsyran genom att dricka till maten, brist på bitterämnen i födan, felaktiga matkombinationer (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid), m m. När det finns för lite saltsyra eller om den blir utspädd kan den inte hinna göra klart sin uppgift med födan innan den börjar jäsa och bilda syror och gaser. Denna jäsningssyra som då bildas är synnerligen irriterande för slemhinnorna i hela mag-tarmkanalen. Detta visar magsäcken ibland genom att försöka bli av med den via sura uppstötningar. Jäsningssyran bidrar också till gaser i magen och ”ballongmage”, försurning, halsbränna, reflux, dålig andedräkt (halitos), magkatarr (gastrit), felaktig tarmflora (tarmdysbios), svamptillväxt (t ex candida) och den stressar bukspottkörteln oerhört mycket. Den belastar också immunförsvaret genom att den utlöser matsmältningsleukocytosen. Den är ofta orsaken bakom allehanda tarmbesvär då den irriterar och skapar inflammation (katarr) på de känsliga slemhinnorna i hela mag-tarmkanalen. Jäsningssyran belastar och tär mycket på kroppens enzymreserv och det går åt mycket energi och mineraler – särskilt basbildande mineraler – då kroppen hela tiden måste lägga kraft och resurser på att försöka försvara sig mot, och neutralisera, den skadliga och irriterande jäsningssyran.
Att se till att det inte jäser, och därmed bildas jäsningssyra i magen, är en av de första sjukdomsframkallande orsakerna som bör åtgärdas, tillsammans med att lära sig tugga födan väl. Detta brukar ge en snabb lindring och väldigt ofta ett botande av många symtom, besvär och sjukdomar i hela mag-tarmkanalen. När jäsningssyran följer med födan ut till tolvfingertarmen kommer bukspottkörteln tolka det som sekretin (ett hormon) då deras kemiska molekylsammansättning nästan är identisk. Följden blir att bukspottkörteln då utsöndrar onormalt stora mängder glukagon i blodet. Glukagon är ett hormon med flera uppgifter, bl a är det en antagonist till insulinet. När glukagonhalten stiger i blodet ger det signaler till magsäcken att minska sin saltsyraproduktion vilket ytterligare bidrar till problemet inför nästkommande måltid. Maten blir alltså inte färdigbehandlad i magsäcken p g a för lite saltsyra! Tvärtemot vad reklamen för vissa välkända läkemedel försöker få oss att tro! När glukagonet sänker insulinnivån i blodet medför det att kroppen inte klarar av att hantera den förhöjda blodsockernivån efter måltiden. Detta innebär kraftiga svängningar och obalanser i blodsockernivåerna vilket följs av dåligt humör, irritation, trötthet och framförallt begär efter mer föda. Och den sorts föda man då känner ”sug” efter är snabb, näringslös och energirik föda – eller s k dödsmedel såsom sötsaker, efterrätter, kakor, choklad, läsk, socker, vitt mjöl och koffein. Man hamnar lätt i ett negativt ekorrhjul som tröttar ut hela kroppen. Jäsningssyran är således mycket skadlig, stressande, belastande och nedbrytande för hela kroppen!
En mycket duktig terapeut och näringsexpert som jag lärt känna fick besök av en läkare som hade kraftiga matsmältningsbesvär med magont, gasbildning, halsbränna och sura uppstötningar. Terapeuten började försöka förklara för honom om jäsningssyran men blev direkt avbruten av läkaren som bestämt påpekade att han givetvis hade för mycket saltsyra i magen! Terapeuten, som är mycket tålmodig och ödmjuk i sitt bemötande, lät läkaren hålla på och propagera över sitt inlärda synsätt på saltsyran i magen. När han var klar började terapeuten långsamt och vänligt förklara att det är ca 40º C och fuktigt i magen och när födan inte är tillräckligt och noggrant söndertuggad och det finns för lite saltsyra i magsäcken och än värre, att man ytterligare späder ut saltsyran genom att dricka till måltiderna, börjar det jäsa och jäsningssyra bildas. Det är just denna jäsningssyra som är så skadlig och irriterande för de känsliga slemhinnorna i mag-tarmkanalen. Han ordinerade läkaren att inte dricka till måltiderna, tugga födan noggrannare och äta Amaraplex (Scanfarma). När läkaren tog farväl funderade han högt: ”Så du menar alltså att det jäser i magen?” Efter 10 dagar ringde läkaren upp och berättade glatt att hans magbesvär nu var försvunna. Han hade lärt sig något nytt och var införstådd med att det bildas jäsningssyra i magen och att det var för lite saltsyra i magsäcken som var orsaken. Då bad terapeuten att han skulle kunna hjälpa till med att sprida sin nyvunna insikt och erfarenhet vidare till sina kollegor inom skolmedicinen. Då skrattade läkaren bara och sade: ”Det är lönlöst för de kommer aldrig att tro på det så jag kommer behålla detta för mig själv!”
Socker är en riktig ”jäsningsbomb” som skapar skadliga jäsningsprocesser i hela mag-tarmkanalen och bör förtäras väldigt sparsamt. Ett tydligt tecken på jäsning i magen är att man ofta får ett starkt sötsug efter måltiden. Jäsningssyran skapar en gynnsam miljö för olika jästsvampar varav candida albicans är en av dem. När dessa svampar förökar sig till onaturligt stora mängder – p g a försurning, jäsning, slembildning och felaktig tarmflora – förändrar de karaktär till att bli ohälsosamma. Och då skriker de efter socker då de livnär sig bäst på det! Även jäsningssyran i sig själv skapar vanligtvis ett starkt sötsug efter en måltid. ”Är tarmen frisk lever candidasvampen i en naturlig symbios med de övriga ”vänliga” tarmbakterierna som håller den i schack. Blir dessa decimerade eller helt fördärvade genom antibiotika eller jäsningssyror kan svampen växa ohejdat.” (Ulla Rahn-Huber i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”) ”Det finns emellertid en aspekt av candida som är särskilt viktig att förstå: om du har denna jästorganism i din kropp, och det har nästan alla, var då försiktig med frukt eller något annat som kan jäsa i kroppen. FRUKT KAN BARA FÖRVÄRRA EN CANDIDAINFEKTION OM DEN ÄTS PÅ FEL SÄTT. När man äter enbart färsk frukt och på fastande mage, så kommer den inte att jäsa! Detta är nyckeln. När du äter tillagad frukt eller frukt tillsammans med andra livsmedel, ruttnar den och jäser i magen. Candidajästen förökar sig på jäsbar mat – kolhydrater. Genom att man endast konsumerar färsk frukt när magen är helt tom, finns det ingen möjlighet för bakterier eller jäst att jäsa.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”) Att blanda vinäger med stärkelserik föda (t ex ris, potatis, linser, bröd, pasta, majs, m m) skapar också jäsningssyra.
Att äta för mycket, alltså för stora måltider, kan medföra att den befintliga magsyran inte räcker till för att bearbeta all föda och den kommer även dröjas kvar längre tid i magsäcken och tarmkanalen för det tar längre tid för kroppen att hantera den stora mängden mat vilket skapar jäsningssyra. Liknande effekt blir det om man äter för ofta så att magsäcken inte hinner tömmas ordentligt innan nästa matbit eller mellanmål, småätande, halstabletter, godis, o s v, sväljs ner medför att magsäcken aldrig hinner få vila och återhämtning vilket försämrar utsöndringen av magsyra (och alla andra matsmältningssafter i hela mag-tarmkanalen). Detta är slöseri med kroppens energi och resurser och att tugga på tuggummi i tid och otid mellan måltiderna skapar snarlika problem! Att äta för sent på kvällen, särskilt en stor middag/kvällsmåltid, bidrar också till jäsningssyra eftersom matsmältningsorganen går ner i vila när vi lägger oss för att sova. Finns det mycket föda kvar i magsäcken eller tunntarmen kommer den inte att bearbetas lika effektivt under natten. Förutom att det börjar jäsa påverkar det även sömnen mycket negativt.
När det finns för lite saltsyra i magsäcken får kroppen stora svårigheter med att kunna absorbera (ta upp) vissa specifika mineraler tillräckligt effektivt såsom järn, kalcium, magnesium och även B-vitaminer varav B 12 är en av de viktigaste. Enzymerna i födan kan inte användas tillräckligt effektivt vid saltsyrabrist. I längden blir det svårigheter för kroppen att effektivt kunna ta upp all sorts näring om man inte åtgärdar bristen på saltsyra då den är mycket viktig för matsmältningsprocessen. Dessutom ger saltsyran ett effektivt skydd mot skadliga bakterier och mikroorganismer genom att ta död på de som kan finnas i det man äter vilket går förlorat vid brist på saltsyra. Följderna blir ofta maginfektioner, influensa, magsår och inflammationer i hela mag-tarmkanalen som kan orsakas av dessa sjukdomsframkallande bakterier, parasiter och virus. Skadan blir mångdubbelt värre i kombination med jäsningssyran. Bakterierna kan även spridas vidare till alla kroppens vävnader genom blodcirkulationen och ställa till med infektioner, sjukdomar och allehanda symtom i hela kroppen.
”Symtom på för lite magsyra
> Halsbränna (misstolkas ofta som tecken på för mycket magsyra)
> Matsmältningsbesvär, diarré och förstoppning
> Tidig mättnadskänsla samt uppblåshet – framför allt direkt efter måltider
> Luft i magen – ofta illaluktande
> Obalanserad tarmflora med kroniska infektioner
> Candida och andra parasiter
> Gallsten
> Astma
> Kronisk trötthet
> För hög eller för låg ämnesomsättning
> Hudproblem som akne, eksem, torr hud och fläckvis pigmentbrist
> Håravfall
> Spröda och flagade naglar
> Livsmedelsallergier och intoleranser
> Blodbrist (på grund av dåligt upptag av vitamin B12)
> Vitamin och mineralbrist
> Diabetes
> Gikt
> Benskörhet
> Diverse autoimmuna sjukdomar (som Lupus och Addisons sjukdom)” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
Victoria Boutenko berättar i boken ”Grönt för livet” hur man på ett enkelt sätt kan ta reda på om man har för lite saltsyra i magen (hypoklorhydri): ”Jag talade med en läkare från Ryssland och blev förbryllad när jag fick veta hur de gör där för att testa hypoklorhydri. De ber personen att dricka ett halvt glas rödbetsjuice. Sedan tittar man på urinens färg för att se om den ändras på något sätt. Om den gör det, även om så bara lite grann, betyder det att magsyraproduktionen är låg. Detta förvånade mig mycket, för jag hade alltid trott att en sådan förändring i urinens färg var lika normal för alla andra som den var för mig.”
För att vända denna negativa rundgång måste man beakta råden om hur man bör äta sin föda. Vi har även fått ovanan att tycka om söt, fet och salt mat på bekostnad av bitterämnena. Dessa ämnen stimulerar hela mag-tarmkanalen att utsöndra magsafter och galla och de stimulerar även magsyraproduktionen. Att dagligen dricka (läs tugga!) Gröna drinkar hjälper också till att tillgodose kroppen med de nödvändiga näringsämnena den behöver för att tillverka saltsyra. Har du dålig matsmältning, vilket de flesta idag har, kan du köpa Amaraplex (Scanfarma) som innehåller bitterämnen som kraftigt stimulerar utsöndringen av mag-/saltsyra. Läs mer under Bitterämnen för information om hur du ska ta det för bästa effekt och även vilka födoämnen som innehåller bittra ämnen (givetvis bör de helst ätas råa för optimal effekt)!
Att ta ”saltsyratabletter” är inget jag rekommenderar för det är ett dött medel och det åtgärdar inte orsaken till saltsyrabristen. Något annat att tänka på, är att många människor tror sig använda ett ”naturligt medel” genom att bekämpa försurning, sura uppstötningar, mag- och tarmjäsningar, halsbränna, matsmältningsbesvär och andra symtom med bikarbonat (natriumbikarbonat/natriumvätekarbonat = NaHCO3). Jag anser att det absolut inte är ett ”naturmedel” eftersom det i naturen aldrig förekommer i denna koncentrerade form! Det ger dessutom i bästa fall enbart tillfällig symtomlindring eftersom det inte tar bort orsakerna till besvären. Och som jag redan har nämnt har de flesta faktiskt för lite syraproduktion i magen vilket ytterligare försämras om man tar bikarbonat! Jag avråder från all användning av bikarbonat – det är mycket bättre, mer orsaksåtgärdande och hälsosammare att ta till råden här hur du på ett mer naturligt och orsaksåtgärdande sätt kan komma tillrätta med dessa besvär. Det bikarbonat som levern utsöndrar under natten för att neutralisera syror är kroppstillverkat och ska inte förväxlas med det syntetiska och oorganiska (ett ”dött ämne” – se Levande och döda födoämnen!) bikarbonat som finns att köpa i butikerna! Mycket bättre, och naturligt, är att istället bruka ett av mina käraste ”naturmedel” – citron: ”Citron innehåller inte bara C-vitamin (alltid välgörande, särskilt för att stimulera läkning av vävnader), utan är också mycket bra för att motverka halsbränna. De organiska syrorna i citronen förvandlas till basbildande ämnen (bl.a. bikarbonat) när de kommer i kontakt med magsyran.” (Dr. Yann Rougier & Marie Borrel i boken ”Naturlig smärtlindring”)
Likadant är det med t ex samarin och antacida läkemedel som neutraliserar eller hämmar magsäckens saltsyrautsöndring vilket givetvis ger snabb lindring på t ex halsbränna, sura uppstötningar eller “sur mage” men det botar inget och på sikt förvärrar det enbart orsaken till matsmältningsproblemen! Om man har problem med sura uppstötningar och halsbränna på natten kan man, tills man lyckats åtgärda besvären enligt råden ovan, försöka sova på vänster sida av kroppen vilket förhindrar magens innehåll en hel del från att ta sig upp i matstrupen/halsen på grund av magsäckens utformning.
De vanligaste och tydligaste symtomen på att man lider av jäsningssyra är: trötthet, näringsbrist, svamptillväxt i mag-tarmkanalen, magsår, sura uppstötningar, halsbränna, ”sur mage”, gaser i magen, ofta stark och frän lukt från avföringen, sötsug efter måltid, kraftig trötthet efter måltid, sår och inflammationer i mag-tarmkanalen, m m. Stress påverkar matsmältningen oerhört negativt och bidrar till jäsning och försurning av födan.
Vila efter maten
”Den första effekten av en måltid är att sätta i gång matsmältningens väldiga apparat av körtlar och muskler. Dessa ha legat i vila och äro därunder sammandragna och blodfattiga. Men så snart mat kommer i munnen, börja de att fylla sig med blod i massor. Matsmältningskanalens millioner små muskler börja att omväxlande sammandraga och utvidga sig. För att kunna göra detta måste de fylla sina vävnader med energigivande, kraftalstrande blod. Våg efter våg av ett rytmiskt muskelspel fortplantar sig nu från munhålan längs hela matsmältningskanalen ända ned till sigmoid. Allt detta kräver stora mängder av energi. Matsmältningen utgör vår kropps största dagliga arbetsprestation.” (Are Waerland i boken ”Kaffe”)
Då matsmältningsprocessen kräver mycket blod och energi från hela kroppen behöver den en stunds vila efter en måltid. Denna instinkt är helt naturlig för djuren men vi själva har p g a stress och tidsbrist prioriterat bort den. Det optimala vore att ta en vilopaus på 30 minuter för att ge matsmältningsprocessens första fas fri tillgång till kroppens energi- och blodcirkulation. Att direkt efter en måltid ge sig på ett hårt fysiskt arbete innebär att kroppen måste omfördela energi- och blodcirkulationen från matsmältningsarbetet och istället rikta den mot musklernas arbete. Detta medför att hela matsmältningen stannar upp och mag-tarmkanalen belastas av osmält föda och ohälsosamma jäsnings- och förruttnelseprocesser tar istället vid.
”Alla djur utan undantag lägger sig på någon skyddad plats och vilar efter maten. Detta är helt naturligt enär magens och tarmkanalens körtelsystem drager till sig mycket blod under matsmältningsarbetet. Med andra ord, vi mår så mycket bättre om vi efter måltiden unnar oss vila och avkoppling.” (Arvid Hallström i boken “Det gäller din hälsa”)
”Två utvilade jakthundar fick var sitt mål mat. Den ena lämnades hemma i hundkojan, medan den andra togs med på jakt. Vid hemkomsten från jakten skötos båda hundarna och obducerades. Den hund, som jagat, befanns då ha hela sin måltid liggande osmält kvar i magsäcken. Blodmassan hade helt och hållet tagits i anspråk av lemmarnas muskulatur. Matsmältningsarbetet hade därför inställts, tills jakten var över. Den hemmavarande hundens magsäck var däremot fullständigt tömd samt maten smält och tillgodogjord. I konkurrensen mellan matsmältningen och benmuskulaturen segrade hos den jagande hunden benmuskulaturen och hos den hemmavarande hunden matsmältningen. Den hemmavarande hundens ben- och kroppsmuskulatur voro i fullständig vila, d. v. s. de ”sovo” medan matsmältningsarbetet pågick; den jagande hundens matsmältning åter var helt och hållet upphävd, d. v. s. den ’sov’, medan jakten pågick.” (Are Waerland i boken ”Kaffe”)
Särskilt den första fasen av matsmältningen i mag-tarmkanalen, efter det att maten blivit sönderdelad av tänderna, blandats med saliv i munnen och svalts, och när födan har hamnat i magsäcken kräver mycket energi av kroppen. När mag-tarmkanalens matsmältningsarbete har kommit igång och ”hjulen har börjat rulla av sig själva”, vilket i genomsnitt tar minst 30 minuter, kan man försiktigt börja arbeta fysiskt igen. Givetvis tar det längre tid och tar mer kraft av kroppen att bli färdig med denna första fas i matsmältningen om man äter på fel sätt eller äter kraftigt belastande och svårsmält föda som kräver en större arbetsprestation av matsmältningsorganen. En vältuggad fruktmåltid eller råsafter kräver inte någon nämnvärd vila efteråt – högst 5-10 minuter. En råkosttallrik eller en vegetarisk måltid kräver lite mer vila. Alla dödsmedel kräver mycket energi och tid av matsmältningen och allra mest kräver en köttmåltid och/eller friterad mat – upp till 2 timmars vilopaus! Det är troligen inte realistiskt för de allra flesta att kunna tillgodose kroppens naturliga måltidsvilopaus under arbetsveckan men man bör i varje fall försöka ta det lugnt en stund efter en måltid. Att direkt efter en måltid ge sig på vedhuggning, snöskottning, tunga lyft, spring i trappor och liknande är oerhört nedbrytande för hela kroppen. Att på ett onaturligt och konstlat sätt istället försöka pigga upp kroppen med en kopp kaffe efter en måltid är i längden mycket hälsovådligt! Det medför bara en blockering av de naturliga trötthetskänslorna som infinner sig efter en måltid och man luras då att tro att man är pigg och redo att börja jobba igen. Bemöt istället kroppens naturliga och hälsosamma behov av en liten vilopaus efter varje måltid med gott samvete så ofta du kan! Efter vilan är kroppens första matsmältningsfas över och du har då fullt med ny energi att kunna använda till dina arbetsuppgifter eller dagliga göromål.
”Att motionera kräver mycket energi men att äta kräver ännu mer. Maten som smälts i magen förbrukar en stor del av den energi som finns tillgänglig, och om man då samtidigt motionerar blir belastningen på organismen alltför stor. Kroppen måste dela upp energin mellan dessa två aktiviteter, och därför får ingen av dem tillräckligt. Om man motionerar efter måltiden ligger maten kvar i magen längre än nödvändigt, mer energi än normalt går åt, och den sammantagna effekten blir att du blir helt uttömd. Motion före måltiden låter kroppen engagera sig helt och hållet i aktiviteten utan att behöva möta magens krav. Frukt och fruktjuicer är de enda undantagen, eftersom de är de enda födoämnen, vilket vi tidigare påpekat, som inte kräver någon energi för att brytas ner i magsäcken.
Det här kan du mycket lätt kontrollera själv. Motionera varje dag vid samma tidpunkt efter maten under en vecka. Sedan motionerar du under en vecka på samma sätt före maten. Du får lätt klart för dig vilket alternativ som är det önskvärda.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)
Detsamma gäller även för kroppsbehandlingar och terapi – för att få ut bästa effekt av dessa, bör du vänta minst 2 timmar efter din måltid. All slags behandling, både fysisk och psykisk, sker bäst på ”tom mage” – annars blir både sessionerna och din matsmältning lidande!
Andningens betydelse för matsmältningen
För att kroppen ska kunna omvandla näringen till energi ute i cellerna behövs det syre till den s k förbränningsprocessen. Utan tillräckligt med syre blir det en trög, långsam och otillfredsställande ämnesomsättning (metabolism). Det fungerar på liknande sätt som en braskamin. För att kaminen ska kunna alstra värme (energi) som är till för att värma upp rummet eller huset behövs det bränsle (ved) och syre. Om man stänger både spjället och luckan till kaminen kommer brasan att slockna med en ganska stor rökansamling som följd. Veden symboliserar födan vi tillför kroppen medan luckan symboliserar våra lungors kapacitet att föra in syret till brasan (cellernas förbränningsprocess) och spjället symboliserar lungornas utandningsförmåga av kolsyra (och andra slaggprodukter). Dålig och undermålig andningsteknik är, jämte försurning, en av de största och vanligaste orsakerna bakom en slö och för låg ämnesomsättning! Och precis som i braskaminen som får in för lite syre blir det ingen riktig fyr på brasan utan istället blir det i bästa fall bara lite ”glöd” som medför en ökad rökansamling eftersom röken inte ventileras ut p g a att spjället inte är tillräckligt öppet. Röken symboliserar kolsyra och andra syrabildande slaggprodukter från ämnesomsättningen i kroppen. När det inte finns tillräckligt med syre närvarande för ämnesomsättningen överhopas vävnaderna av slaggprodukter. Inom ayurveda (indisk naturläkekonst) kallar man dessa slaggämnen för aska vilken sedan sprids i kroppen genom blod- och lymfcirkulationen och bidrar till förgiftning och försurning som på sikt skapar sjukdomar och skador på vävnader och celler. En överanhopning av ”aska” försvårar givetvis ytterligare för näringen att kunna nå fram till cellerna och man har då startat en negativ rundgång i ämnesomsättningen. Då en stor del av ämnesomsättningens slaggprodukter (främst syrorna) ska utsöndras från kroppen genom njurarna blir det en extra belastning på dem när det anhopas ”aska” och syror i blodet p g a otillräcklig förbränning av näringen.
En låg ämnesomsättning betyder att man samtidigt får en låg läkningsförmåga eftersom all läkning kräver näring och syre! En naturlig följd av otillräcklig ämnesomsättning är bl a trötthet, övervikt och kroniska sjukdomar. Lär dig andas på rätt sätt så att din matsmältning kan fungera optimalt! Att inte tugga, att stressäta och att dricka till måltiderna belastar och försvårar kroppens ämnes- och syreomsättningsprocess. Att äta för mycket så att man blir proppmätt medför att magsäcken utvidgas och man får svårt att djupandas med diafragman vilket givetvis försämrar syreupptagningen. Att röka innebär att tobakens skadliga och cancerframkallande ämnen konkurrerar bort en stor del av syrets plats i blodcirkulationen vilket givetvis ”kväver” och försvårar ämnesomsättningsprocessen med ökad anhopning av skadliga slaggprodukter, syror och ”aska” i blodet och kroppens vävnader! För att få till en bra syresättning och cirkulation, och därmed en tillfredsställande förbränning av näringen är det av mycket stor vikt att man motionerar regelbundet. Motion hjälper till med att syresätta cellerna och vävnaderna genom den ökade pulsen och andningsfrekvensen. Det är just därför som det är mycket svårare att försöka komma i form genom att bara ändra sin kost om man inte samtidigt ser till att röra på sig. Motion stärker och understödjer ämnesomsättningen och hjälper kroppen även att, genom den ökade cirkulationen och syresättningen, avgifta sig och föra ut slaggprodukter ur kroppen.
Birger Ledin skriver i boken ”Fyra vägar föra ut…”: ”Genom att låta rikligt med syrerika kolhydrater som vi bäst får genom de råa vegetabilierna – ingå i födan, ökar vi i hög grad tillförseln av syre till kroppen. Under vår förbränning av födan bildas ju kolsyra, vilken är ett giftämne och alltså fortast möjligt bör avlägsnas ur organismen. Vi ser härav, hur viktig kostfrågan är även för andningen, något som de flesta nog aldrig ägnar en tanke åt. Ännu ett skäl för en balanserad råkostdiet!”
Han fortsätter: ”När en syra och en bas förenas, neutraliserar de varandra – bildar ett salt. Man kan sålunda genom att tillföra kroppen basrik föda neutralisera upplagringen av syror i organismen. Alexis Carrel påvisar, huru sådana salter i blodet likt läskpapper ”suger upp” kolsyran i vävnaderna, vilken sedan åter lämnar blodet vid dess passage genom lungorna. Här fann jag sålunda ett indirekt men högeffektivt medel att stärka organismens naturliga utrensningsarbete genom lungorna. Att acceptera detta var att ytterligare skärpa kravet på vegetabilisk, basrik föda!”
”I slutet av 1700-talet, då den framstående vetenskapsmannen Antoine-Laurent Lavoisier påvisade, att vissa substanser i våra födoämnen med hjälp av syret i den luft vi andas omvandlas till kroppsvärme genom en process av oxidation.” (Olof Thorborg i boken ”Hälsa för alla”)
”Nittio procent av syret i ämnesomsättningen kommer från andhämtningen. Tio procent kommer från maten.” (Gabriel Cousens)
Att djupandas med magen medför att diafragman masserar hela mag-tarmkanalen vilket stimulerar och underlättar matsmältningen. Att inte tugga födan tillräckligt medför försämrad andning då det påverkar de övre luftvägarna utveckling mycket negativt vilket du kan läsa om under Tugga födan ordentligt.
Läs även Andningens betydelse för ditt hälsotillstånd
Syrerik och syrefattig föda
”För nästan exakt 200 år sedan upptäcktes grundämnet syre av den svenska kemisten Carl Wilhelm Scheele (1742-1786), som kallade gasen »eldluft», och den engelska prästmannen Joseph Priestley (1733-1804). Scheele upptäckte även att luften bestod av en blandning av syrgas och »skämd luft», som senare fick namnet kväve.
Efter dessa grundläggande upptäckter blev det möjligt för den berömda franska kemisten Antoine Lavoisier (1743-1794) att ge den rätta förklaringen till alla förbränningsföreteelser, dvs. då luftens syrgas reagerar med det brännbara ämnet, t.ex. syrgas plus kol ger koldioxid, syrgas plus vätgas ger väteoxid (vatten) osv. Lavoisier fann vidare att den mat vi äter förbränns långsamt i våra vävnader genom syret i den luft vi inandas bl.a. till koldioxid och vatten. På grund av dessa viktiga upptäckter har Lavoisier även kallats »näringslärans fader».” (Henning Karström i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)
Har du någon gång lagt märke till hur din andning påverkas av maten du äter? Prova att se hur din andning känns efter en stor måltid med kött och jämför det sedan med hur det känns efter en måltid bestående av råkost. I det första exemplet kommer din andning bli mycket tung och ansträngd medan den i det andra exemplet inte kommer påverkas något nämnvärt. Detta beror givetvis på att råkost innehåller mycket bundet syre i grönsakernas vätska. Framförallt färska frukter och bär innehåller stora mängder syre! Äter du mycket socker eller syntetiska sötningsmedel blir andningen istället snabb och ytlig vilket beror på den ökade och skadliga utsöndringen av stresshormon. Koffeinhaltiga drycker och särskilt koffeintabletter har samma effekt. Kött och friterad mat innehåller väldigt lite syre vilket belastar andningen och matsmältningen väldigt mycket. All ”torr” mat såsom vitt mjöl, skorpor, kakor o s v är nästan helt syrebefriade. När man torkar olika födoämnen, t ex bönor, linser, frukter o s v dränerar man dem på den syrerika och livsbefrämjande vätskan. Visst tillför man sedan vätska när de blötläggs och/eller kokas vilket gör att syrenivån åter ökar igen men resultatet blir inte riktigt lika bra som att äta en färsk böna direkt från växten. Man förlorar tyvärr en del i torkningsprocessen som inte helt går att återskapa i blötläggningen och kokningen. Jag vill med detta absolut inte avråda dig från att köpa torkade matvaror (t ex nötter, frön och bönor) för bara man blötlägger dem över natten är de bra att äta. Det är även ett alternativ för att lättare kunna hantera, frakta och förvara varorna vilket inte får glömmas. Och det är ju få människor som kan odla färska grönsaker hemma. När det gäller torkad frukt rekommenderar jag dig att helst blötlägga dem över natten så att den syrerika vätskan kan återskapas i dem. Men även här bör man vara realistisk och inse att det är tusen gånger bättre att äta torkade frukter när man blir sugen på något än att äta chokladkakor eller godis! Den torkade frukten innehåller ju ändå en massa näring vilket inte godiset gör. Att dricka vatten eller annan dryck till en ”torr” måltid eller mellanmål hjälper inte till med att syresätta födoämnena! Det skapar istället jäsningsprocesser i mag-tarmkanalen eftersom vätskan späder ut magsyran och matsmältningssafterna. Jäsning och gasbildning i magen kräver stora mängder syre vilket ytterligare belastar andningen och matsmältningen. Man behöver låta den tillsatta vätskan hinna ”gifta sig” (lösa sig) med näringen utanför kroppen för att det ska fungera bra. Vissa saker löser sig snabbare än andra – t ex Gröna drinkar kan man röra ut i ett glas vatten precis innan man dricker (tuggar!) det. Men det blir väldigt fel om man först tar en matsked av pulvret och sväljer ner det för att sedan tillföra vattnet för att blandas i magen. Även bröd är väldigt syrefattigt och särskilt alla former av vitt bröd! Kallpressade vegetabiliska oljor innehåller små mängder hårt bundet syre vilket gör att de är nästan neutrala i syremängd medan alla upphettade oljor, margarin och alla animaliska fetter är syrefattiga. Detta beror på att de kräver att mer mängd syre tillförs än protein och kolhydrater till cellernas förbränningsprocess. Bra vätskor såsom klorfritt vatten, Citrusdrinken, Lemonaden, råsafter och framförallt Gröna drinkar innehåller mycket syre. Det går att öka syremängden avsevärt i sitt dricksvatten genom att koppla in en så kallad ”vattenvirvlare” som snabbt virvlar vattnet medurs (på södra halvklotet ska det virvlas åt andra hållet!) vilket syresätter det. Det är viktigt att du använder en vattenvirvlare som är tillverkad enligt Victor Schaubergers princip och inte någon som ”dubbelvirvlar” vattnet. Klorofyll innehåller stora mängder syre vilket är en av anledningarna till att det är så kraftfullt renande, läkande och uppbyggande för kroppens alla vävnader. ”Andas djupt för att få rent syre och drick så mycket nypressade obehandlade safter av frukt och grönsaker som möjligt för att erhålla organiskt syre.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”) Då andningen står i direkt samband med hjärtat och blodcirkulationen blir det onödiga belastningar på dessa när man äter enbart eller för mycket syrefattig föda. Har du någon sjukdom eller besvär med dessa organ kommer de lindras avsevärt om du ser till att öka ditt intag av syrerik föda samtidigt som du minskar intaget av syrefattig föda. Hjärtat, blodcirkulationen och lungorna ska orka med att ständigt arbeta för att hålla oss vid liv under hela vår livstid. Därför kommer dessa glädjas och stärkas oerhört mycket om du vid varje måltid ser till att minst halva portionen består av syrerik föda (rå föda). Levern är också oerhört starkt beroende av att få syrerik föda för att inte drabbas av funktionsstörningar.
”Groddar innehåller massor av syre, och som nämnts ovan är syre livsviktigt eftersom kroppens celler varken kan leva eller andas utan det. Läkaren Otto Warburg – som fick Nobelpriset både 1931 och 1944 – upptäckte att tillväxten av cancerceller förökades i en syrefattig vävnad, medan varken virus-, bakterie- eller cancerceller kunde leva i en syrerik och basisk miljö. I uppvärmd mat har syret förstörts, men groddar är basiska och syrerika.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)
Gabriel Cousens skriver följande i boken ”Andlig näringslära”: ”Syre förs också in i kroppen via födan. Steven Levine, Ph.D., har nyligen utarbetat en hypotes där han relaterar syrebrist i vävnaderna (anoxia) till kroniska sjukdomar, och ett högt syreintag i förhållande till födointaget till en god hälsa. I en analogi med ett batteri pekar han på att syre utgör den positiva polen och att maten man äter är en källa av pulserande, negativt laddade elektroner. Elektronerna flyttar sig från den negativa polen, eller maten, i en levande ström av energi till den positiva syrepolen. Spårämnen, järn, mangan, zink och andra elektronbärare är nödvändiga för överföringen av denna bioelektricitet genom det cytokroma oxidassystemet och genom människans antioxidationssystem. Vitaminerna A, C, E, selen och åtskilliga antioxiderande enzymer som superoxid dismutas och peroxidas tjänar som skydd för detta elektronenergiflöde, så att det inte störs av att fria radikaler stjäl elektroner från organismen. Dessa fria radikaler kommer från yttre och inre föroreningar, resultatet av en dålig kost som bl.a. innehåller bestrålad, radiolytisk föda. Under denna process med elektronrörelser och överföring till syrepolen, frigörs metabolisk energi för att understödja den normala ämnesomsättningen. För att kunna leda denna levande ström krävs det optimala mängder av syre. Å andra sidan är det betydelsefullt att man äter en färsk och naturlig föda, som är laddad med elektronenergi. Sådan föda är den som ännu innehåller kolväteföreningar, vilka tagit upp aktiva elektroner i sina bindningar som ett resultat av fotosyntesen. Detta påstående antyder att den vegetariska födan är överlägsen den animaliska.”
Han skriver vidare: ”Om syretillgången i kroppen minskar, blir det mindre av den kraft som skall dra elektronerna till syrepolen hos den bioelektriska strömmen, och denna minskar då i styrka. Därför är det vår uppgift att upprätthålla en hög syrenivå i cellerna. Detta är dock inte så lätt i dagens miljö med föroreningar och stress. På dagens kontor blir man alltmer svältfödd på syre p.g.a. den förbättrade isoleringen som skall hålla bränslekostnaderna nere. Den snabba globala skogsskövlingen minskar den lokala syretillgången; luftföroreningarna ingår kemisk förening med och binder upp syret i luften; och bilarnas och industrins förbränning stjäl det från den lokala marknivån luft. Stress orsakar syrebrist i kroppen, t.ex. använder kroppen syre för avgiftning vid stress orsakad av miljögifter i luft, vatten eller föda. Kemiska föroreningar, klor i vattnet, och rök från petrokemisk förbränning från bilarna – allt fodrar att vi använder kroppens syreförråd till att skydda oss. Känslomässig stress framkallar ett överskott på adrenalin och tillhörande adrenalinhormoner, vilka kräver syre för sin ämnesomsättning. Fysiska trauma minskar cirkulationen och därmed minskar också cellernas syretillförsel. Bakteriella, svamp- och virusinfektioner kräver att immunförsvarscellerna i kroppen, fagocyterna, börjar bilda kontrollerande syreformer med fria radikaler för att bekämpa dem. Denna cell-förmedlade verksamhet utgör det främsta försvaret mot många av de sjukdomsalstrande organismerna, inklusive jästen candida albicans. De aktiverade immunfagocytcellerna ökar sin syreanvändning ända upp till 50 gånger, när de bekämpar främmande inkräktare i kroppen. Det här drar förstås bort syre från dess huvuduppgift, att oxidera födan för att skapa energi åt ämnesomsättningen.
Dåligt kosthåll utgör en annan slags syrestress. Födoämnen som är ytterligt syrabildande som kött, kaffe, läskedrycker och alkohol skapar en översyrlighet i kroppen. Denna översyrlighet är ett överskott av vätejoner (H+) i organismen, vilka förbrukar syre genom att ingå i förening med det och bilda vatten. Då sker en kortslutning i systemet och den rikt energialstrande rörelsen av elektroner mot syrepolen reduceras. Minskas syretillgången för ämnesomsättningen sker en ackumulering av mjölksyra, och cellmiljön blir fortlöpande allt surare, vilket leder till att cellfunktionen förstörs. Enligt dr. Levine är hypoxia, eller syrebrist i vävnaderna, en av grundorsakerna till alla kroniska degenerationssjukdomar. Låg syrehalt i vävnaderna sätts också i samband med candida albicans-infektioner och degenerationssjukdomen cancer.
Att äta en kost med högt syreinnehåll verkar vara förenat med god hälsa. Vatten består till 85% av syre, därför har man nytta av att dricka vatten och äta mat som innehåller mycket vatten, ex.vis färsk frukt som innehåller upp till 90% vatten. Den näst mest syrerika födan är den kolhydratrika, vilken har en syrehalt på lite drygt 50% av vikten. Detta är beräknat med utgångspunkt från den kemiska formeln för kolhydrat, CH2O. Atomvikten för kol är 12, väte 1 och syre 16. I denna typ av föda ingår säd, frön och nötter. I frön och nötter finns proteiner och fetter, vilket sänker syrehalten, dock är de ändå rika på sammansatta kolhydrater. Så har exempelvis sesamfrön tre gånger så mycket kolhydrater som rödkål, mungböngroddar, brytbönor och många andra grönsaker och frukter. Proteiner innehåller i genomsnitt 25% syre. Fetter har lägst syrehalt, i allmänhet omkring 12%. Även om man behöver en viss mängd omättade fettsyror till bildandet av cellmembran, så stjäl de syre. Ett annat problem vad gäller fetter, särskilt animaliska, är att de flesta bekämpningsmedel och miljögifter är fettlösliga, alltså ökar fetterna anhopningen av miljögifter i människokroppen och leder bort kroppens syre till avgiftning. Därför är det bättre att hålla sig till den mat som innehåller fleromättat fett, hellre än mättat. Avocado och sesam kan nämnas som exempel. Man behöver få i sig mellan 10 och 15% av födoämnen som innehåller stora mängder fleromättade fettsyror.
Det är betydelsefullt att andelen syre i maten har rätt proportioner. Kompakta födoämnen är sådana som har hög molekylär vikt och därför är fysiskt tunga i förhållande till sin storlek. Med kompakt föda avses i det här sammanhanget också födoämnen, typ fetter, vilka kräver en mängd syre för att brytas ner helt och hållet åt organismens ämnesomsättning. Fettrika födoämnen är, enligt dessa två kriterier, de mest kompakta. Koncentrerade proteiner som kött, fisk och fågel är de näst mest koncentrerade. Det är som att lägga en stor stock på elden; den kräver en stor mängd energi för att fatta eld och brinna. Äter man alltför mycket koncentrerade födoämnen så kommer det inte att finnas tillräckligt med syre för en effektiv oxidering, och det bildas fler biprodukter av fria radikaler som en del av ämnesomsättningen. Med en grav obalans i fett-syre-förhållandet i kroppen störs syretillförseln och leds bort och man kan konstatera att det uppstår giftiga syresammansättningar som kallas ”oxitoxiner”, vilka innefattar fria radikaler och lipidperoxider. Lipidperoxider är ett förstadium av fria radikaler. Detta förefaller vara den mekanism som kan förklara hur en fettrik kost leder till hjärt- och kärlsjukdomar. Proteiner i övermått står för ”smutsigt bränsle” och kräver massvis med syre för att kunna bistå kroppen genom att avlägsna deras kvävehaltiga biprodukter. Proteiner är egentligen inte avsedda för energiproduktion, men man behöver proteiner p.g.a. deras essentiella aminosyror. Här behöver vi åter hitta en balans. En tio till femton procent protein i kosten kan nog vara fullt tillräckligt för en optimal protein-syre-blandning. Med tanke på energiproduktion är kolhydrater de bästa födoämnen man kan äta, därför att de har en jämn förbränning och det åtgår mindre syre till att utvinna ämnesomsättningsenergi från dem; de är brasans småpinnar som brinner lätt.”
Börja dagen lättsamt!
Skulle du kunna tänka dig att varje morgon när du sätter dig i bilen och startar den för att åka till arbetet trycka ner gaspedalen i botten och låta motorn rusa på högsta varv hela tiden i en halvtimme innan du sedan lägger i växeln för att köra iväg? En ganska dum idé eller hur? Alla förstår att man då misshandlar och snabbt sliter sönder bilens motor. Tyvärr inser inte många att vi behandlar kroppens egen motor (matsmältningsorganen) på detta sätt genom att dagligen chocka den med en stor, tung, syrabildande, slembildande och energikrävande frukost. Att börja dagen med en kopp kaffe och en cigarett kan liknas vid att gasa bilen på högvarv fast med raketbränsle i tanken! Magen behöver istället en lugn, snäll och ödmjuk start på dagen. Vi behöver även visa hänsyn till kroppens olika faser. På morgonen vill kroppen ha vätska för att skonsamt startas igång och hjälpa till med utrensningen av nattens uppsamlade slaggprodukter och avfall. Därför rekommenderar jag dig att direkt vid uppstigandet dricka ett stort glas rent klorfritt vatten eller citron-, lime- eller gurkvatten. Att börja dagen med Citrusdrinken eller ett eller två glas Lemonad är mycket hälsosamt! Vänta sedan minst 30-45 minuter innan du äter någon frukost som bör bestå av något lättsmält och basbildande som innehåller mycket livskraft och enzymer vilket gör att kroppen inte själv behöver ansträngas så mycket för att smälta och bearbeta det.
Bästa frukosten, om du måste äta på morgonen, är färska frukter och bär (särskilt vattenmelon!) då de motsvarar dessa kroppsliga behov och de understödjer även kroppens utrensningsfas. Jag kan varmt rekommendera den goda, enzymrika och lättsmälta bärsoppan som ”smälter sig själv” bara du tuggar varje munsbit ordentligt och den belastar inte matsmältningsorganen nämnvärt.
”När vår son föddes för sju år sedan kunde Harvey och jag ännu tydligare konstatera den absoluta fördelen med att bara ge barnen frukt på morgonen. Tack vare att utsöndringscykeln alltifrån födseln sällan blev avbruten genom intag av tyngre kost före lunchdags, slapp han ifrån snuva, öronvärk och hosta som de flesta yngre barn får dras med, och som föräldrarna närmast ser som en rutinsak. Vårt barn fick aldrig några blockerande, slemmiga avfallsprodukter eftersom hans kropp varje dag fick fullborda utsöndringscykeln. Hans lilla organism tvingades inte lagra avfall i motsats till så många andra barn, vars kroppar från morgon till kväll tvingas kämpa med tung mat. Som baby och under de allra första levnadsåren fann vi att han var glad och jämn till humöret. Vid sju års ålder är han lång, välanpassad och energisk. De mödrar som jag har samarbetat med i vår praktik och våra workshops har sett samma resultat. När deras barn väl blivit ”avvänjda” från kraftigare frukostar och till största delen åt frukt eller grönsaker på morgonen och ren mat i stället för sådan som är full av kemikalier, började deras allmänna hälsotillstånd bli bättre. Två små flickor i en skola för barn med inlärningssvårigheter i södra Kalifornien gjorde så markanta framsteg när de hade börjat med vårt program, att lärarna kontaktade föräldrarna för att få reda på vad som låg bakom denna förändring i positiv riktning.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life”)
Jag själv mår allra bäst av att inte äta någon fast föda förrän vid lunch som jag brukar äta vid kl 12-13 tiden. Jag dricker enbart vatten, Rejuvelac, örtte, Lemonaden, Citrusdrinken och/eller råsafter av frukt på förmiddagen. De få gånger som jag gör avsteg från detta, kanske 2 ggr/år, blir jag alltid trött och slö de dagarna! Alf Spångberg skriver i boken ”Fit for fight”: ”Drick 1, 2, 3 glas vatten eller mer. Drick speciellt under morgontimmarna. Din kropp har sin stora avgiftningsperiod mellan 4 och 12 på morgonen. Du stör den genom en tung frukost. Sedan mitt 18:e år har jag aldrig ätit frukost, endast intagit vätska 1-2 liter och eventuellt lite frukt. På det har jag många gånger sprungit en träningsrunda på fyra mil – ett maratonlopp.”
Han fortsätter: ”Morgontimmarna fram till 11 eller 12 består av en period av utrensning, när blodströmmen är kraftigt belastad med avfallsprodukter från ämnesomsättningen och kroppens organ gör sitt bästa för att få bort orenligheter och gifter från de olika systemen. Vatten och fruktsafter har en utrensande effekt. Morgontimmarna är därför en tid av utrensning och utförsel av gifter ur kroppen.”
”På natten när vi sover kan en lång rad inre utrensningsfunktioner slås på, till exempel bortförsel av ansamlade avfallsprodukter från hjärnan.” (Michael Greger i boken “Konsten att inte banta”)
Are Waerland berättar i boken ”I sjukdomarnas häxkittel” om den engelske läkaren Alexander Haig som gjorde egna efterforskningar om hur kroppen hanterade toxiska syror från ämnesomsättningen, främst urinsyra (se syra/basbalansen). Haig upptäckte varför vi känner oss som ”mest sjuka” på morgonen – reumatiker har ondast och är som stelast på morgonen; halsont, feber och förkylningar lamslår oss som mest under morgontimmarna; de med ryggproblem behöver lång tid på sig för att ta sig ur sängen och ”komma på fötter”; de flesta människor (även de som anses ”friska”) vaknar upp trötta, stela och ”sega” på morgonen trots att de borde vara utvilade efter sömnen och som fräschast och piggast då; o s v: ”Han var den förste som använde den tid blodet behöver för att åter fylla kapillärerna efter t. ex. ett tryck med tummen på handens utsida, den s.k. ”kapillär-reflexen”, som en mätare på blodcirkulationens effektivitet och blodströmmens renhet. Slutligen påvisade han att människokroppens toxiska tillstånd är periodiska och växlar enligt en allmän fysiologisk lag på ett regelbundet sätt, så att de är störst om morgonen och långsamt avtar mot kvällen samt sjunker under nattimmarna för att åter öka mot morgonkvisten och nå sin höjdpunkt strax vid och efter uppvaknandet.” Att då dricka en kopp kaffe, röka en cigarrett eller äta frukost hindrar utrensningen av dessa toxiska syror med den följden att kroppen måste rikta all sin energi på att ta hand om ”det akuta” (det du stoppar i magen, alternativt inandas i lungorna genom rökning) – istället för att fullfölja den för hälsan så viktiga morgonutrensningen! Resultatet blir då att de toxiska syrorna trycks tillbaka in i vävnaderna och lagras upp. På längre sikt blir den ansamlade mängden mer än dessa vävnader, leder eller organ klarar av att hantera och det är då symtom börjar uppstå, ofta smärtsamma och kraftigt livsinskränkande. Att äta en traditionell frukost hindrar helt utrensningen av dessa toxiska syror och slaggprodukterna från nattens ämnesomsättning vilket kraftigt bidrar till en sjukdomsframkallande ”självförgiftning”, ett tillstånd som kallas ”toxemi”. Steget till att få en kronisk diagnos utan bot (enligt skolmedicinen!) är då väldigt kort!
”Vetenskapliga undersökningar har visat att utsöndringsarbetet är som störst under morgontimmarna mellan klockan 4 och 12. Den mängd urinsyra och urinämne m.m. som utsöndras under morgontimmarna är per tidsenhet ungefär dubbelt så stor som den mängd som utsöndras under eftermiddagstimmarna. Om vi äter en tung frukost hämmar vi denna utsöndring.” (Lilly Johansson och Alf Spångberg i boken i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)
Hunzafolket praktiserar denna visdom och vi borde ta lärdom av dem för att uppnå bättre hälsa. ”Hunzafolket går ut på fälten med tom mage vid klockan fem på morgonen och kommer in för sitt huvudmål vid lunchtid för att sedan gå ut på fälten igen.” (Stig Bengmark i boken ”Välj hälsa!”)
En del tycker detta känns för tufft och det är inte realistiskt att direkt gå från att ha ätit en stor frukost varje morgon till att nästan inte äta något alls. Istället kan jag rekommendera dig att prova en fruktsmoothie eller min underbart goda Fruktsallad. Se till att tugga den noggrant så kommer det inte krävs någon nämnvärd ansträngning för dina matsmältningsorgan vilket gör att de inte heller chockas och misshandlas varje morgon. Men även en övergång från att varje morgon ha ätit gröt, ägg, bacon, smörgåsar o s v till att nu börja äta en lättare frukost tar ofta minst en vecka att vänja sig vid så ge dig till tåls! Men efter denna första ”inkörningsvecka” kommer du att känna dig lättare och piggare och du ser till att dina matsmältningsorgan inte belastas i onödan och slits ut i förtid. Att äta en lättare frukost bestående av frukt är något av det bästa och viktigaste man kan göra för att uppnå och bibehålla en optimal hälsa och det är den absolut viktigaste ”matregeln”, jämte att tugga ordentligt, enligt min erfarenhet. Dessutom brukar man ganska snabbt bli av med överflödiga kilon som ofta består av uppsamlat slem, avföring och slaggprodukter när man praktiserar denna regel.
”Om det är möjligt bör du inte konsumera något annat än fruktjuice eller färsk frukt till frukost. Även om du förletts att tro att en stadig frukost är nödvändig för morgonens energibehov måste sunda förnuftet säga dig att energin till att smälta denna frukost måste komma någonstans ifrån. Den kommer från det inte obegränsade lagret av livsviktig energi du har till ditt förfogande. Det är därför människor, två timmar efter frukost, känner suget efter en kopp kaffe för att piggna till. All energi har gått åt till matsmältningen. Fruktjuice och frukt, däremot, tillför din kropp äkta energi. Under matsmältningen måste allt som ätits omvandlas till glukos. Fruktjuice innehåller fruktsocker och omvandlingen från fruktsocker till glukos fodrar mycket litet energi från din kropp. Det är därför vi säger att fruktjuice ger dig äkta energi – färdigt naturligt socker som kroppen omedelbart kan använda.
Om du begränsar ditt morgonmål till enbart fruktjuice befriar du din kropp från arbetet med att smälta en tung frukost. Detta friställer energi för andra aktiviteter. (Också en s.k. lätt frukost med kaffe och rostat bröd berövar din kropp mycken energi för matsmältningen. Kaffe är oerhört tungt och det tar 24 timmar för en enda kopp att passera genom njurarna.) Om du vill ha något tyngre än juice på morgonen, låt det bli färsk frukt. När du en gång gått över från din vanliga frukost till en juice- eller fruktfrukost, kommer du att bli förvånad över hur mycket energi du får tillgång till på morgonen. Du kommer också att märka att du börjar tappa den övervikt du dragits med så länge. Under de morgnar du endast konsumerar juice eller frukt kan din kropp använda energi till att eliminera övervikt eftersom den inte behöver arbeta med matsmältningen.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)
Gurkdrinken eller Lemonaden ger matsmältningsorganen en skonsam och behjälplig start på dagen, likaså Tarmdrinken samtidigt som den stimulerar kroppens naturliga avgiftnings- och utrensningsprocess. ”En hälsosökare måste samarbeta med naturen. Tunga morgonmåltider äro synnerligen ofördelaktiga, då de avbryta och hindra det utrensningsarbete, som försiggår till framemot kl. 11 eller 12. Morgonmåltiden bör vara så beskaffad, att den inte fordrar för mycket matsmältningsarbete utan understöder utrensningsprocessen.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”)
Michael Greger skriver i boken “Konsten att inte banta”: ”Kronobiologi är läran om den biologiska klockan, hur kroppens naturliga rytmer – såväl mentala, fysiska som känslomässiga – påverkas av solens, månens och årstidernas cykler. Vad har det att göra med att gå ner i vikt? Ta till exempel frågan om frukost. Frukosten brukar framhållas som dagens viktigaste måltid i allmänhet, men i synnerhet när det gäller viktminskning. Detta är inte bara ett populärt tips i veckotidningarna som kantar butikens kassaköer, utan en idé som framförts av ansedda institutioner som Johns Hopkins- och New York-universiteten. ”Vill du ha en smalare midja?” löd en rubrik från det amerikanska dietistförbundet. ”Försök äta frukost!” fortsatte den, och hänvisade till frukosten som den kanske ”bäst bevarade hemligheten för ett mindre midjemått”. Men är det sant? I ett nyhetsbrev från Duke University of School of Medicine kunde man läsa: ”Den har alltid framhållits som dagens viktigaste måltid, fram till nu.””
Han skriver vidare: ”Forskare vid Bringham Young-universitetet valde slumpmässigt ut 49 kvinnor som vanligtvis hoppade över frukosten till att antingen börja äta frukost eller fortsätta hoppa över den. Om frukostätande på något magiskt sätt leder till viktminskning så skulle ju den grupp som började äta frukost dra fördel av det. Men nej. Jämfört med dem som fortsatte att hoppa över frukosten, ledde den extra måltiden till att frukostätarna åt hundratals fler kalorier och ökade med ungefär 150 gram i vikt efter en vecka.”
Han fortsätter: ”Varifrån kommer idén om att frukosten är ”dagens viktigaste måltid”? Edward Bernays sägs vara grundaren till området public relations och är ökänd för sin ”frihetens fackla”-kampanj som syftade till att få kvinnor att börja röka på 1920-talet. Han fick betalt av en fläskköttsproducent för att utforma och popularisera den symboliska ägg-och-bacon-frukosten. Han skrev i sin bok Propaganda att rollen som PR-specialist innebar ”medveten och intelligent manipulation av massornas organiserade vanor och åsikter”.
Frukost är en jätteindustri. Starka kommersiella intressen, som frukostflingelobbyn, har anklagats för att vidmakthålla myten om frukostens betydelse.”
”En mängd krafter (inklusive branscherna för frukostflingor, mejeriprodukter och citrusprodukter) har konspirerat för att få oss att tro att frukosten är vår viktigaste måltid. Jag säger – och ursäkta min uppriktighet – att detta är skrattretande. Ur evolutionär synvinkel håller inte den här idén. Våra förfäder skulle ha funnit idén med att ägna tid åt frukost – följd av en stor lunch och en större middag under de följande fjorton timmarna – mycket märklig. Faktum är att hela din hormonella verksamhet är utformad som om frukost inte borde finnas.
Under morgontimmarna börjar binjurarna utsöndra mer kortisol och adrenalin i blodomloppet, vilket gör att levern gör mer glukos tillgängligt, även efter en natts fasta (dvs. timmar utan föda i ditt system). Intressant va? Det är som om människokroppen är utformad för att vara ”uppe och igång”, oavsett om vi råkar ha tillgång till föda eller inte. Kom ihåg att våra förfäder inte kröp ut ur sina grottor vid soluppgången och knäckte några ägg i en stekpanna eller hällde upp en skål med flingor. Det fanns inga system för lagring av livsmedel.” (Dr Steven R. Gundry i boken ”Energiparadoxen”) Tänk på att i citatet avses ”citrusprodukter” specifikt som juiceprodukter vilka sällan är speciellt nyttiga men att äta eller att själv pressa färska citrusfrukter som råsaft istället för en traditionell frukost är mycket hälsosamt!
Jason Fung skriver följande om frukostmyten i boken ”Fetmakoden”: ”En rejäl frukost anses vara grunden i en sund kosthållning. Vi har fått lära oss att om vi hoppar över frukosten så blir vi vrålhungriga och äter för mycket resten av dagen. Vi tror att detta är en universell sanning, men i själva verket är det bara något som förekommer i Nordamerika och Nordeuropa. Många människor i Frankrike (kända för att vara smala) hoppar över frukosten.”
Han skriver vidare: ”En systematisk genomgång av studier av frukostvanor som genomfördes 2013 visade att de flesta av dem tolkade resultaten så att de gynnade de egna syftena. Författare som från början trodde att frukost skyddar mot fetma tolkade resultaten till förmån för denna övertygelse. Faktum är att det finns få studier som är tillförlitliga, och de flesta av dessa visar att frukostätande inte skyddar mot fetma.
Vi behöver alltså inte äta i samma stund som vi vaknar på morgonen. Vi tror att vi måste ”tanka” inför den kommande dagen. Kroppen har emellertid redan gjort detta, helt automatiskt. Den naturliga dygnsrytmen gör att vi varje morgon, strax innan vi vaknar, ruskas om av en kraftig blandning av tillväxthormon, kortisol, adrenalin och noradrenalin. Denna fina cocktail stimulerar levern till nyproduktion av glukos, och det gör att vi vaknar. Detta kallas gryningsfenomenet och är en process som har beskrivits utförligt sedan årtionden tillbaka.
Många människor är inte hungriga på morgonen. De naturliga halterna av kortisol och adrenalin som frisätts stimulerar till en svag kamp-flyktreaktion som aktiverar det sympatiska nervsystemet. Kroppen ställer in sig på aktivitet på morgonen, inte mat. Alla dessa hormoner leder till att glukos frisätts i blodet för snabb energi. Vi är redan fulltankade och redo för aktivitet. Vi behöver inte fylla på med sötade frukostflingor och vitt bröd. Att vara hungrig på morgonen är ett inlärt beteende, ofta sedan årtionden tillbaka och med början i barndomen.”
Han fortsätter: ”Frukosten är dagens viktigaste måltid – för de stora livsmedelsföretagen. När dessa jättar insåg att de hade en fantastisk möjlighet att sälja mer av den mycket lönande, kraftigt bearbetade ”frukostmaten” cirkulerade de runt de lättförtjänta pengarna som hajar runt ett sårat byte. ”Ät frukost!” röt de. ”Det är dagens viktigaste måltid!” vrålade de. Ännu bättre var att här fanns chansen att ”utbilda” läkarna, dietisterna och övriga yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Dessa människor var respekterade, vilket livsmedelsjättarna inte var. Så pengarna strömmade in.”
Han avslutar: ”Många säger att de tvingar i sig mat på morgonen, även om de inte är hungriga, bara för att de tror att det är hälsosamt. Många tvingar dessutom sig själva att äta mer för att gå ner i vikt, vilket är lika tokigt som det låter. År 2014 genomfördes en 16 veckor lång randomiserad kontrollerad studie av frukostätande, som visade att ”i motsats till den allmänt spridda uppfattningen har detta ingen märkbar effekt på viktnedgång”.
Vi får ofta höra att ämnesomsättningen stänger ner om vi hoppar över frukosten. Den randomiserade kontrollerade studien Bath Breakfast Project fann att ”i motsats till den vanliga uppfattningen skedde ingen anpassning av ämnesomsättningen till frukosten”. Den totala energiåtgången var densamma oavsett om deltagarna åt frukost eller ej. I genomsnitt fick frukostätare i sig 539 extra kalorier per dag jämfört med dem som inte åt frukost – ett resultat som överensstämmer med andra studier.”
Ytterligare en mycket viktig funktion att inte äta direkt vid uppvaknandet är att kroppen ofta hinner slå om till ”autofagi” om du inte har ätit för stor måltid och för sent på kvällen innan! Autofagi är en ”självreningsmekanism” som aktiveras i kroppen efter ett uppehåll från födoämnen i minst 12 timmar i sträck. Man kan med hjälp av att inte äta för sent på kvällen och sedan hoppa över frukosten få de mycket positiva hälsoeffekterna av s k ”intermittent fasta” (periodisk fasta) vilket många forskningsstudier visar är en av de allra kraftfullaste metoderna att förlänga sitt liv och samtidigt regenerera (föryngra) kroppen genom den välbehövliga återhämtningsperioden det innebär för hela kroppen.
En del tror också att det är meningen att man ska äta en rejäl frukost eftersom magmeridianen är som mest aktiv mellan kl 8 och 10 (mellan kl 7 och 9 vintertid) på morgonen. Det beror på att magen (magsäcken) regenereras (återuppbygges) under denna tid vilket medför att energiflödet av livskraften (”qi” eller ”prana”) är som störst i magmeridianen (se Meridianernas klocka). Om man då fyller den med mat förhindras detta helt och hållet eftersom magsäcken då istället tvingas ta hand om maten. Detta medför på sikt att magsäcken (och alla andra matsmältningsorgan) blir utmattad! I t ex Kina (där de äter frukost enligt den kinesiska medicinen/TCM) kompenserar de för detta genom att deras livsstil alltid omfattar livskraft i vardagen (t ex genom medveten andning, qi-gong, tai-chi, feng shui, m m) så att de får tillräckligt med energiflöde till sina magsäckar under resten av dagen. Men självklart vore det ännu bättre att fortsätta med detta samtidigt som man undviker en tung frukost som också hindrar kroppens utrensningsfas och gryningsfenomenet! Jag själv anser att det är mer optimalt att praktisera hunzafolkets visdom istället för kinesernas då de endast uppnår två tredjedelar av det friska hunzafolkets livslängd! Vill du, som kineserna leva tills du blir ca 80 år, eller ska du lita mer på hunzafolket som blev ca 120 år?
Man har ju ofta fått höra att frukosten är dagens viktigaste måltid, och det håller jag med om, det är den absolut viktigaste måltid att hoppa över!
Avsluta dagen lättsamt
Även på kvällen bör vi visa hänsyn till kroppens olika faser genom att inte lägga oss för att sova med mat i magen. Vid sådant förfarande tillåts inte matsmältningsorganen få sitt behov av vila och återhämtning utan de måste då fortsätta jobba ”övertid” vilket tär och sliter på dem. Ät därför helst inte någon större måltid ca 3 timmar innan sänggåendet. Blir du sugen under den tiden prova istället att dricka något lugnande örtte eller råsaft av grönsaker. Att somna med mat i magen belastar alla kroppens organ och vävnader men särskilt matsmältningsorganen och immunförsvaret. Levern är som mest aktiv under natten, bl a med att neutralisera och föra bort syror från alla celler och vävnader och denna process blir förhindrad av sena måltider – resultatet av detta blir ökad försurning och kraftigt försämrad läkningsförmåga! Sömnen blir också av mycket sämre kvalité när kroppen inte kan slappna av då den tvingas jobba extra på natten. Matsmältningsprocessen kommer i vilket fall som helst saktas ner när man somnar vilket skapar anhopningar av osmält föda och slaggprodukter i blodet och lymfsystemet. Det orsakar ohälsosamma jäsningsprocesser och extra mycket förruttnelse i mag-tarmkanalen då födans transport blir kraftigt fördröjd. ”I kroppen fyller sömnen på immunförsvarets depåer och hjälper till att bekämpa cancer, förhindra infektioner och avvärja alla sorters sjukdomar. Sömnen inverkar på kroppens ämnesomsättning genom att finkalibrera insulinbalansen och blodsockerregleringen. Sömnen påverkar vår aptit och hjälper oss att hålla vikten genom att främja hälsosamma kostval framför nyckfull hetsätning. Att sova mycket hjälper dig att bibehålla en levande tarmflora, vilket är en förutsättning för ett välfungerande näringsupptag.” (Matthew Walker i boken ”Sömngåtan”) På natten behöver kroppen sin välbehövliga vila för att kunna återhämta sig efter dagens alla prövningar vilket sena måltider förstör. Övervikt, för tidigt åldrande, dåligt immunförsvar, sömnproblem, slembildning, trötthet och matsmältningsbesvär är naturliga följder om man bryter mot denna naturlag. Dessutom hindras kroppens naturliga utrensningsprocesser om man äter för sent på kvällen vilket bidrar till s k ”självförgiftning”. ”Stora kvällsmåltider fyller kistorna.” (spanskt ordspråk)
”Nattarbetare har större förekomst av övervikt, liksom diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer, men frågan är om det beror på att de brukar äta skräpmat på natten eller att de helt enkelt inte får tillräckligt med sömn. Forskare har försökt reda ut detta med hjälp av strikt kontrollerade studier där människor fått följa samma kost och samma sömnmönster, men vid fel tider på dygnet. När försökspersonerna åt på kvällen och på natten ökade deras blodtryck, inflammationsgrad och kolesterolvärde, och ungefär en tredjedel utvecklade prediabetes på bara tio dagar. Våra kroppar är helt enkelt inte avpassade för att hantera mat på natten.” (Michael Greger i boken “Konsten att inte banta”)
Sena kvällsmåltider medför en mycket kraftig och onödig belastning på kroppens utrensningsorgan och framförallt på lymfsystemet, bindväven och levern men även kroppens kanske viktigaste organ – hjärnan! ”Under djupsömnen, som brukar infalla tidigt i sömncykeln, sköljer det lymfinnehållande glymfatiska systemet i hjärnan bokstavligt bort en massa inflammatoriskt skräp och skrot. Detta är en anledning till att du inte bör äta alltför nära läggdags – matspjälkningen avleder blodflödet till tarmen i stället för att ge din hjärna de resurser den behöver för sin uppfräschningsperiod.” (Dr Steven R. Gundry i boken ”Energiparadoxen”)
Andreas Moritz skriver i boken ”The amazing liver and gallbladder flush” (min översättning): ”En ätstörning uppstår när dagens huvudmåltid konsumeras på kvällen. Utsöndringar av galla och matsmältningsenzymer reduceras drastiskt senare på eftermiddagen, särskilt efter kl. 18. Av den anledningen kan en måltid bestående av föda som kött, kyckling, fisk, ost eller ägg inte smältas ordentligt senare på dagen. Fet mat eller mat stekt i olja är för svårt för kroppen att smälta på kvällen. Istället förvandlas en sådan måltid till giftigt avfall i tarmen.
Osmält föda belastar alltid i kroppen, först i tarmsystemet och sedan i lymfan och blodet. Detta påverkar i hög grad kvaliteten på matsmältningen under måltiderna på dagen. Gradvis blir matsmältningsförmågan, som bestäms av balanserade utsöndringar av saltsyra, galla och matsmältningsenzymer, dämpad, vilket orsakar liknande biverkningar som de som är resultatet av överätande. Att äta en stor måltid på kvällen är därför en viktig bidragande faktor i utvecklingen av gallstenar i levern. Att äta mat innan du somnar förvärrar också matsmältningsfunktionerna av liknande skäl. Helst bör det vara minst tre timmar mellan sista måltiden och sänggåendet. Den perfekta tiden för kvällsmåltider är cirka 18.00 och det perfekta sänggåendet är före kl. 22.”
Fullständigt energiupptag från födan
Vårt skelett är inte bara en konstruktion som ska bära upp vår kropp utan det är i allra högsta grad levande! När du stoppar in föda i munnen känner käkbenen av energin från den och får stimulans. Detta kan personer med mycket god kroppskontakt känna av när de äter mat med mycket livskraft såsom råkost (levande föda), frukt och råsafter m m. Energi alstras sedan i hela skelettet, och även i resten av kroppen, (förutom där man har blockeringar!) och stimulerar sedan effektivt matsmältningen genom att attrahera födan att absorberas genom slemhinnorna, ungefär som en magnet drar till sig järn. ”För att med framgång kunna assimilera födan, måste man fullständigt införliva all kraft i maten med den egna kraften. I assimilationsprocessen påverkar födans kristallina vibration och hela den svängande, kristallina organismen varandra. Var och en som känner till kinesiologi vet, att när en specifik matsubstans förs in i kroppens vibrationsfält kan den ögonblickligen försvaga, stärka eller inte märkbart påverka personen.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Här handlar det om ett av de allra viktigaste livsmedlen vi kan få i oss – livskraften! Detta naturliga sätt att absorbera födan gör att kroppen inte behöver anstränga sig lika mycket. Här är alltså ytterligare en viktig anledning att äta råa vegetabilier som har kvar sin livskraft och tugga dem noga. Sedan gäller det att se till att energin flödar fritt i skelettet. Gabriel Cousens skriver insiktsfullt om detta fenomen i boken ”Andlig näringslära”: ”Matens vibrationer kommer i resonans med benstommen, vilken förstärker och överför energi till kroppen i sin helhet. I denna process omvandlar benet växtens vibration till en resonansfrekvens som låter sig förenas med den levande organismen. Den kristallina benstommen fungerar likt kristallen i en radio, vilken fångar upp radiovågorna och översätter dem till ljudsignaler.”
Han fortsätter: ”I växtens uppbyggnad finns det olika kristallina substrukturer som liknar de mångahanda oscillerande, kristallina subsystemen i människokroppen. Dessa kommer i resonans med ben och andra kristallina strukturer i kroppen. På grund av att ben utgör kroppens enda system av fasta kristaller, fungerar det som den främsta ”antennen” för att ta emot information i kroppen och tack vare sina kristallina egenskaper överföra det till den övriga kroppen. Växt-EMF kan, genom resonans med benstommen, omvandlas till specifika vibrationer som liknar och därför kan överföra information och energi till substrukturer i kroppen. På så sätt kommer särskilda vibrationsegenskaper hos växten att stimulera och nära specifika organ, körtel- och cellulära system.”
Han skriver avslutningsvis: ”Endast de organ som mår bra kommer att dra till sig rätt näringsämnen och stöta bort olämpliga. När celler och organ är sjukliga verkar deras resonanta EMF-fält på ett annat sätt än de friska cellernas, varför de kanske inte förmår dra till sig lämpliga näringsämnen för att kunna skapa och bibehålla hälsa. Det är styrkt att den kristallstruktur och de EMF-fält som alstras av artritiska ben skiljer sig från de i normala ben. Den kristallina benstommen fungerar i allmänhet som en antenn för all inkommande och intern kroppsvibrationsenergi och information.” (EMF = elektromagnetiskt fält)
När jag själv ätit t ex en råkosttallrik brukar jag ibland lägga mig ner och bara uppleva (och njuta av!) energin som sprider sig kroppen – särskilt mycket energi (i form av pirrningar) känner jag i käkar, tunga, händer, fötter och längs med hela ryggraden. Min erfarenhet är att man behöver vara jordad för att bäst kunna uppleva detta och det medför också att effekten mångdubblas.
Har du någon gång fattat händerna runt en radioantenn? Om radiokanalen inte är korrekt justerad brusar det i radion och ibland kan det vara svårt att verkligen ställa in den helt rätt så att störningarna och bruset försvinner. När du då tar tag i antennen förstärks mottagningen av radiovågorna eftersom hela ditt energifält (vibrationsfält) förstorar, och därmed förstärker, radioantennens mottagningsförmåga vilket gör att radions störningar och brus minskar eller försvinner eftersom radiovågorna mottas effektivare. Allt levande har höga och livskraftiga energier och frekvenser (svängningar) i deras energifält (aura) och allt dött har trögare och lägre energier. Då ovanstående exempel med radioantennen bevisar att människokroppen också är en effektiv mottagare av energier, råder jag dig att fundera över vad din kropp verkligen behöver ta in i sitt energifält. Ju sjukare och tröttare man är desto lägre energinivå (frekvens) befinner sig energifältet i – och ju piggare och friskare man är desto högre energinivå i energifältet! Om man då för in tröga och lägre energier, t ex i form av död föda (t ex dödsmedlen och/eller kokt/upphettad föda), dräneras och sänks energinivåerna i kroppen och energifältet – men om man för in levande och högre energier, t ex levande födoämnen, förstärks energinivån och ökar vilket givetvis samtidigt medför en livskraftigare kropp och starkare energifält. Den föda som dränerar kroppen överlägset mest på livskraft (och vitamin KGS!) är likdelar – d v s döda djurs kroppsdelar! Valet är ditt – vilken energinivå önskar du befinna dig på? Trött, sjuk och hängig eller pigg, frisk och livskraftig
Vi tar även in energi från födan genom syn-, lukt-, smak- och känselsinnet. Och tänk på experimenten med ”Pavlovs hundar”! Att äta i lugn och ro, i gott sällskap, med tända stearinljus (istället för konstgjort och onaturligt ljus från taklampan!) ökar också njutningen och näringsupptaget från föda. Även skön och avslappnande musik hjälper till. ”Musik kan faktiskt påverka ämnesomsättningen.”(Michael Greger i boken “Konsten att inte banta”)
Att äta med medvetenhet, d v s närvarande och med fokus på ätandet medför kraftigt förbättrad matsmältning och ökat näringsupptag från föda. Att äta med ”distraktion” såsom att t ex ”äta på språng”, titta på tv eller dator/mobil, läsa tidningar/böcker, ”förlora sig i sina tankar” eller dagdrömma och därmed inte vara helt närvarande medför omedveten förtäring av födan vilket försämrar matsmältningen! ”Att vara i förnimmelserna medan man äter gör inte bara att man känner smaken på ett helt annat sätt än tidigare. Man känner helt enkelt smaken. Man medvetandegör smakförnimmelserna. Samtidigt tillgodogör man sig födan och dess energivärde på ett helt annat sätt. Den som glupande kastar sig över maten och sväljer den nästan otuggad äter mycket mat i onödan – han vet ju inte när han är mätt. Han vet inte hur maten smakar, han hinner ju aldrig känna den under dess alltför snabba passage genom munhåla och svalg. Och sedan är han förvånad över att han får matsmältningsbesvär!
Att äta en hel måltid i total närvaro har en otrolig inverkan på hur vår kropp tillgodogör sig födan. Man känner verkligen när man är mätt och inte behöver mer. På så sätt kan övningen bli till en fin bantningsmetod för den som längtar efter en sådan!
Varje måltid kan förvandlas till en fantastisk fest av smaker och förnimmelser som man kanske inte upplevt på detta fräscha sätt sedan man var barn, då allt var nytt.” (Birgitta Rudberg i boken ”Avspänning – ett sätt att leva”)
(RUBEN ANDERSSON)
Läs även Hur viktig är kosten? och Vad ska man äta?