Vad ska man äta?

”Maten du äter kan vara antingen den säkraste och kraftfullaste medicinen eller den långsammaste formen av gift.” (Ann Wigmore)

”Vi bär alla ett ansvar för vad vi äter, men för att kunna göra korrekta val måste vi ha tillgång till korrekt information. Viss information, ofta den mest väsentliga, undanhålles oss av olika anledningar. Alltför mäktiga ekonomiska intressen har alltför mycket att förlora på att vi får veta fakta. Därför arbetar dessa intressen med propaganda avsedd att överrösta fakta. Speciellt vänder de sig till barn och ungdomar genom skolors undervisningsmaterial, vilket de sponsrar.” (Johan Niklasson i artikeln om Levande föda del 1, Nexus Nya Tider nr 3-1999)

Enligt min mening och erfarenhet är det viktigt att födan är så naturlig som möjligt! Med detta menar jag att den absolut inte ska vara raffinerad, processad, sönderkokt, hårdstekt, friterad, behandlad med kemikalier och/eller livsmedelstillsatser, konserverad, bestrålad, besprutad, konstgödslad, mikrad o s v. ”Det finns siffror som säger att en västerländsk vuxen varje år utsätts för över sex kilo livsmedelstillsatser, färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel, vaxer och produktionskemikalier som gödningsmedel, tillväxtmedel och rester av bekämpningsmedel.” (Karin Björkegren Jones i boken ”Frisk & strålande hy på naturlig väg”) Det är av yttersta vikt att få i sig framförallt enzymer, livskraft, vitaminer och mineraler i sitt naturliga tillstånd, vilket innebär i sitt obehandlade, råa och levande tillstånd som vi finner dem i nötter, frön, frukter, bär och grönsaker.

”Det behövs inte mycket skarpsinne för att man skall fatta, att cellerna i kroppen behöver och måste få närande föda av finaste kvalitet för att fungera hundraprocentigt. Eftersom cellerna är genomträngda av liv, behöver de naturligtvis föda som innehåller liv. Varje cell behöver bara en enda eller på sin höjd ett litet antal atomer eller molekyler varje dag för att kunna ge ut erforderlig energi. Om sådan levande föda inte ges, så hungrar eller svälter cellen och försvagas, precis som en utsvulten människa eller annan levande varelse försvagas och blir kraftlös. Denna ”cellförsvagning” tar sig uttryck i trötthet, och i mera framskridet stadium övergår den till vad vi kallar sjukdom.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)

”Vi har inte bara vant oss vid att koka bort näringen ur maten, utan även fifflat med Naturens föda på ett otal andra sätt. Livsmedelsindustrin har fyllt maten med konserveringsämnen, färgat den med gifter, smaksatt den med kemikalier, fryst den, lagt in den på burk, rökt den o s v. Det är verkligen upprörande att se hur man behandlat människors mat. Vi blir kända i historien som ett folk som begick självmord långsamt.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)

För att kunna uppnå optimal hälsa behöver man äta uteslutande, eller i alla fall minst 80 % levande och rå föda (obehandlad och ej tillagad eller uppvärmd!). Ju mer tillagad mat man äter desto mindre enzymer, livskraft, näring och stimulans får kroppen – något som den själv i sådana fall måste tillhandahålla genom att hämta det från sina egna reserver och egen energi. Detta dränerar långsamt kroppen och minskar våra ”hälsomarginaler” och för oss närmare ett ohälsosamt tillstånd. Man kanske kan gå ”jämt upp” genom att äta 50 % rå och levande föda och 50 % tillagad föda så länge den ej består av alltför onyttiga varianter! Men ska du regenerera din kropp räcker detta inte – det räcker i bästa fall endast till att ”överleva”” – utan då krävs det att födan består av minst 80 % rå, obehandlad, naturlig föda som helt utesluter eller till största delen (undantag max 1-2 gånger i månaden) utelämnar de hälsovådliga matlagningsmetoderna (stekning, fritering, rökning, grillning eller mikrovågsugn) av de övriga tillagade 20 %. Givetvis gäller detta exempel bara om födan helt och hållet består av livsmedel (växtbaserad föda). Då har du mycket goda chanser att få leva ett långt och friskt liv! Har du redan en dålig hälsa eller lider av kronisk sjukdom räcker det inte att ”halvhjärtat” göra några ”småjusteringar” till det bättre om du önskar bli helt botad – då behövs det en radikal omläggning till en hälsobringande kost.

”För att vi ska vara friska till 100% krävs att vi själva är med och lever våra liv. Inte bara sitter och gapar vid slutet av industriernas löpande band och sväljer allt de kommer med. För det är faktiskt så att de enbart är intresserade av hur mycket pengar de kan tjäna på oss – vår hälsa bryr de sig inte om.” (E. Haglund i boken ”Naturens mediciner”)

Givetvis gäller det att även se till att få i sig nyttiga drycker (mellan måltiderna!) i form av rent vatten (ej kolsyrat!), örtte, råsafter, växtbaserade mjölkdrycker (ej sojamjölk!), kokosvatten, Rejuvelac, Lemonaden, Gurkdrinken, Gröna drinkar, Citrusdrinken, citron- och limevatten och liknande. Undvik läsk, öl, vin, sprit, komjölk, sojamjölk, vanligt te (svart, vitt och grönt), kaffe, kolsyrade drycker och liknande så långt det går då dessa är mycket negativa för din hälsa!

När jag i början under min väg till ett friskare liv förstod hur obefintlig läkarnas kunskaper om födans inverkan på hälsan verkligen är blev jag förvånad eftersom jag trodde att de hade kunskap om sambandet mellan kost och hälsa. ”Så snart det blir fråga om förhållandet mellan hälsa å ena sidan och mat och dryck å den andra, är 99 läkare av 100 lika okunniga som nyfödda barn. Alla de sjukdomar som plågat mig och mina vänner och bekanta är ett bevis för detta. Alla de erfarenheter som jag lyckats inhämta på detta område har jag kommit fram till genom praktiska experiment och ett livslångt iakttagande. Hade jag i stället bara litat på läkarna och följt deras råd och anvisningar, ja då skulle jag varit död för länge sedan.” (Are Waerland i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”)

”Jag har alltid varit intresserad av hur vår kropp fungerar och håller oss friska. Jag började studera kemi och cellbiologi, men blev snabbt mer intresserad av medicin. Efter två års studier i cellbiologi bytte jag därför till läkarlinjen. Där fick vi lära oss biokemi, vad man kan göra för att påverka sjukdomsförlopp med hjälp av olika läkemedel för att minska riskerna på kort och lång sikt. Minst sagt översiktligt pratade läkarna om kostens påverkan – jag förstod tidigt att få hade någon djupare kunskap inom området. Detta är tydligt än idag när mina patienter frågar efter kostråd för att hjälpa sig själva när de drabbats av olika sjukdomstillstånd. Många har tidigare fått råd om att äta en ”varierad kost”, men en sådan kan innefatta socker, sötningsmedel och tillsatser i maten, födoämnen som vi idag vet kan ge ökad belastning i form av inflammation (ämnen som bildas när kroppen måste försvara sig) och ogynnsamma förutsättningar när kroppen redan är under attack.

Jag får dessutom ständigt höra av patienter att de fått information om att kosten inte har någon som helst påverkan på deras möjligheter att bli friska. Det gör mig upprörd varje gång. Att ge råd till en cancerpatient om att det inte spelar någon roll vad denne äter är inte sant, mot bakgrund av den forskning vi har idag.” (Cecilia Fürst i boken ”Genvägen”)

Numera har jag fått acceptera att läkarna har så gott som noll utbildning i näringslära (se Läkare & Kost)! Men jag måste säga att jag blev chockerad när jag senare förstod att så gott som alla dietister och näringsexperter inte heller klarar av att hjälpa sjuka människor till ett friskt liv. De kan ibland lindra vissa besvär och sjukdomar men de kan ytterst sällan bota något! Detta beror enligt min erfarenhet på att de har en mycket dålig förståelse för hur olika födoämnen påverkar kroppen. De har enbart fått lära sig vad de olika födoämnena innehåller näringsmässigt sett ur ett kemiskt perspektiv (proteiner, fett, kolhydrater, mineraler och vitaminer) men de har oftast ingen kunskap alls om hur dessa påverkar kroppen! De har obefintlig kunskap och förståelse om syra/basbalansen, slembildning, matsmältningsleukocytosen, biologisk transmutation, skillnaden mellan rå och tillagad föda, enzymernas mycket viktiga roll, skillnaden mellan levande och döda födoämnen, vilken föda som skapar förruttnelse och inte, vilken föda som stimulerar eller belastar olika kroppsfunktioner och organ, vad som understödjer kroppens avgiftnings- och utrensningssystem, hur viktigt det är att kombinera födoämnena på rätt sätt (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid), hur mycket tillagning eller uppvärmning i mikrovågsugn förgiftar födan, m m. Dessa ”födoämnesegenskaper” är det betydligt viktigare att lära sig än vad de innehåller rent ”näringsmässigt” (kemiskt) eftersom det avgör vad och hur mycket av näringen ur födan som kan absorberas vilket har avgörande betydelse för hälsan! Man kan proppa i sig den absolut ”nyttigaste” (kemiskt och näringsmässigt sett) födan men om kroppen ändå inte kan smälta och absorbera det får man ingen positiv hälsovinst av det! Ett mycket talande exempel är att näringsexperter ofta rekommenderar mjölk som en god kalciumkälla då det näringsmässigt innehåller mycket kalcium. Men studerar man detta noggrannare (genom att fördjupa sig i studier som inte är finansierade av mejeriindustrin) ser man att på grund av mjölkens kroppsbelastande egenskaper dräneras man på kalcium. Istället för en bra kalciumkälla är alltså mjölkkonsumtion en av de största orsakerna till kalciumbrist med benskörhet (osteoporos) som vanlig följd! När jag fördjupade mig i ämnet och insåg varifrån ”experternas” studiematerial kom förstod jag också varför det ser ut så här. ”Diplomerade dietister fungerar ofta medvetet eller omedvetet som språkrör för livsmedelsindustrin snarare än som opartiska källor.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

”Dietisterna skulle behöva bättra på sina kunskaper om kroppens behov. Det räcker med att gå till närmaste sjukhus och titta på de sjukas mat för att inse hur lite dietister i USA vet om vårt näringsbehov. Man kunde tro att det är fråga om en komplott för att få ha kvar de sjuka på sjukhuset, eftersom maten är sämre än på vilken fjärdeklassens restaurang som helst. Jag tror mig aldrig ha hört någon nyutskriven patient säga: ”Och vilken mat vi fick! Jag skulle nästan ha velat stanna kvar för matens skull.” Sjukhusmaten har åstadkommits av just de dietister, som försöker bannlysa alla andra riktningar, som erbjuder rådgivning i kostfrågor!” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)

”I vår längtan efter information om hälsa och vår strävan efter kontroll och perfektion, fokuserar vi ofta på banaliteter, detaljer och obetydliga finurligheter kring kosten och livsstilen. Det kan föra oss in på fel väg, en väg som på nytt leder oss förbi vårt hjärta och vår inre visdom och tillbaka till vårt analytiska tänkesätt.

David Wolfe, som är en av världens ledande inom näring och raw superfood, har sagt att ”Noas ark byggdes av amatörer, Titanic byggdes av experter”. Han använder det som ett utmärkt exempel på vikten av att vi lyssnar på oss själva i stället för att ständigt intressera oss för vad vetenskapens så kallade experter har kommit fram till.” (Vibeke Amdisen i boken ”Raw fast food”) Tyvärr är många näringsexperter ”köpta” av livsmedelsindustrin vilket givetvis gynnar livsmedelstillverkarna på bekostnad av din hälsa!

”De enda som har råd och intresse av att stödja forskning i kostfrågor är – som läsaren kanske anat – de stora bolagen i livsmedelsindustrin. 99% av forskningen på kostområdet får anslag från dessa bolag. Det innebär naturligtvis inte att forskningen i sig själv skulle vara humbug. Men den är självklart mera inriktad på vad som kan hjälpa livsmedelsindustrin att tjäna mera pengar än att ta reda på vad vi bör äta.” (Celia Wright i boken ”Ät dig i form”)

”Med jämna mellanrum kommer det forskningsrapporter som säger att en måttlig konsumtion av alkohol är bra för hälsan. Denna forskning är ofta partisk, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. I en kanadensisk undersökning drog man exempelvis nyligen slutsatsen att många människor som dricker en eller två öl om dagen är sjuka mer sällan än de som inte dricker alls. Studien var sponsrad av den kanadensiska bryggerinäringen. Även när det inte finns några sådana uppenbara affärsmässiga intressen med i bilden är det sannolikt så att forskarna själva dricker alkohol, i likhet med de flesta människor i vår kultur. De som dricker har ett omedvetet behov av att legitimera de droger de väljer att nyttja.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

Ett sätt som livsmedelsindustrin använder sig av i studier är att jämföra sin produkt med något som är ännu sämre för hälsan och då kan man påstå t ex att ”studier visar att man minskar risken för hjärtsjukdom om man 2-3 gånger i veckan äter vår produkt eller råvara”. Det som aldrig framgår i dessa studier är givetvis att man skulle fått ett mycket bättre resultat om man från början hade en nyttigare och mer hälsofrämjande produkt istället för den som livsmedelsföretaget använde i studien! ”Det faktum att fisk i en västerländsk kost förknippas med hälsofördelar är inte detsamma som att fisk är hälsofrämjande i sig. När fisk ersätter kött, skräpmat, bearbetat spannmål eller andra näringsfattiga livsmedel, kommer den med all sannolikhet ge hälsovinster. Men i en växtbaserad kost skulle fisken ersätta livsmedel som nötter, baljväxter och grönsaker, och det ger inga hälsovinster. Ett bra exempel på att ”hälsosammare än” inte alltid betyder ”tillräckligt hälsosamt”. Verkligt hälsofrämjande livsmedel skyddar även mot ett brett spektrum av sjukdomar. Det verkar inte fisk göra.” (Maria Felding och Tobias Schmidt Hansen i boken ”Den växtbaserade kosten”)

”Äggindustrin förnekar naturligtvis allt negativt som sägs om ägg i mångt och mycket på samma sätt som tobaksindustrin försvarar sig, men gå inte på något av dessa försök att skydda vinster på bekostnad av din hälsa. Doktor John McDougall påpekar att endast sex undersökningar i den medicinska litteraturen visar att ägg inte dramatiskt påverkar kolesterolhalten i blodet. Av dessa bekostades tre av American Egg Board, en av Missouri Egg Merchandising Council, en av Egg Program of the California Department of Agriculture (den sjätte nämns inte vid namn). Som doktor McDougall säger: ”Äggindustrin förser oss med ett bra exempel på hur pengar kan köpa vetenskaplig näringsinformation som kan vara skadlig för din hälsa.”” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)

Detta var bara två exempel men det finns tyvärr hur många fall som helst med detta ”fenomen” om man bara fördjupar sig lite i ämnet!

Istället för att åtgärda orsakerna till att vår kost gör oss sjuka etablerar livsmedelsproducenterna istället, ofta med god hjälp från läkemedelsindustrin, nya mycket lönsamma ”marknader” för dessa sjuka människor. ”Kapitalismen är, oändligt mycket mer än människokroppen, fenomenalt anpasslig och har förmågan att omvandla problemen som den skapar till nya tillfällen att göra affärer: bantningspiller, bypassoperationer, insulinpumpar och fettsugning. Men även om snabbmaten är en god affär för läkemedelsindustrin, så är kostnaderna för samhället – uppskattningsvis 250 miljarder dollar om året för den kostrelaterade hälso- och sjukvården, och siffrorna ökar – omöjliga att acceptera i det oändliga. En av tre amerikaner födda år 2000 löper risken att drabbas av diabetes under sin livstid. Den risken är ännu större för en latinamerikan eller en afro-amerikan. Med en diabetesdiagnos dras omkring tolv år ifrån ens förväntade livstid, och lever man med detta tillstånd utsätter man sig för 13 000 dollar om året i sjukvårdskostnader, vilket ska jämföras med 2 500 för den som inte har diabetes.

Det här är en global pandemi i vardande, men en högst ovanlig sådan, eftersom den inte inbegriper några virus eller bakterier, inga mikroorganismer av något slag – bara ett sätt att förhålla sig till mat. Det återstår att se om vi kommer att reagera genom att ändra våra kostvanor eller vår kultur och ekonomi. Trots att uppskattningsvis 80 procent av alla fall av typ 2-diabetes skulle kunna förebyggas genom ändrade kost- och motionsvanor, ser det ut som om den smarta affärsvärlden istället är i färd med att skapa en enorm diabetesindustri. I tongivande medier hittar man en uppsjö av annonser för nya apparater och piller för diabetiker, och sjukvårdsindustrin ökar farten för att möta de snabbt växande behoven av bypassoperationer (80 procent av alla diabetiker kommer att drabbas av hjärtbesvär), dialys och njurtransplantationer. Vid snabbköpskassorna kan man stå och bläddra i nya livsstilsmagasin av typen Leva med diabetes. Diabetes är på god väg att bli ett normaltillstånd i västvärlden – som en allmänt vedertagen demografisk och därmed betydelsefull realitet för marknadskrafterna. Det är uppenbarligen lättare, eller åtminstone väldigt mycket mera lönsamt, att förvandla en kulturs sjukdomar till en livsstil än att förändra en kulturs förhållande till mat.” (Michael Pollan i boken ”Till matens försvar”)

Det är faktiskt så att det enbart är man själv som kan ansvara för sin hälsa och att ta reda på huruvida någon viss sorts föda är bra för ens hälsa eller inte. Försök finna kunskapen du behöver av personer som har lång och praktisk erfarenhet i ämnet (förslagsvis hunzafolket) – inte från dem som basunerar ut sina kostbudskap med hjälp av stort finansiellt stöd för att tjäna mer pengar. Men din allra bästa vägvisare är din egen kropp och ditt hälsotillstånd – där finner du den obestridliga sanningen! 

Harvey Diamond skriver i boken ”Fit for life – hälsoboken”: ”När man använder sig av uttrycket behandlad eller industriförädlad mat syftar man på procedurer som till slut underminerar hälsan. Det är benämningar som man enkelt och exakt kan ersätta med ordet fördärvad. Behandlingen består i att man tar bra mat, som innehåller de näringsämnen som behövs för ett långt liv, berövar den allting av värde och sedan bjuder ut den till försäljning. Med andra ord innebär behandling och förädling att man tillverkar någonting att stoppa i människans mage som inte längre liknar någon mat som naturen producerar.

Låt mig beskriva för dig det framgångsrika lilla scenario som livsmedelsindustrin har fått ihop.

Som ett första steg behandlar man mat, som faktiskt från början verkligen var riktig mat, skapad av naturen och med förmåga att tillgodose kroppens behov. Med andra ord denaturerar och utarmar man den – hettar upp den gång på gång, förfalskar den, pulvriserar, fragmenterar, försämrar och förstör den – tills den inte längre har en tillstymmelse till likhet med den naturprodukt som från början odlades för konsumtion.

Sedan kommer steg två, tillsättning av kemikalier. Mer än en halv miljard kilo kemikalier tillsätts den mat som amerikanerna äter varje år. Det finns kemikalier för alla tänkbara ändamål: färgämnen för att försköna; konserveringsmedel för att förlänga hållbarheten – så att ett vitt bröd (som vi brukar kalla för vitaminberikad frigolit) fortfarande är mjukt efter tre veckor; konditioneringsmedel; stabiliseringsmedel; kemikalier som ska förhindra skumbildning och jäsning; konsistensgivare; förtjockningsmedel, och emulgeringsmedel; hela tåglaster med aromer och smakämnen, av vilka de flesta är laboratorieproducerade syntetiska koltjäreprodukter; kemikalier för att öka eller minska fukthalten; och en mängd konstgjorda näringsämnen för att till slut försöka återställa det som gått förlorat genom alla behandlings- och förädlingsprocesser.

Den dag då vetenskapen gjorde sitt intåg i livsmedelsindustrin var i sanning en sorgens dag. Naturlig mat omvandlas rutinmässigt till en uppsättning dyra kemikalier som ska simulera mat. Så snart livsmedelsindustrins folk med hjälp av den fantastiska moderna livsmedelsteknologin har framställt dessa styggelser, är det din tur att betala dyrt för dem.

Tredje steget är den otroliga list de utvecklat. Livsmedelstillverkarna hyr in folk för att påverka lagstiftarna och åstadkomma lagar som ger dem möjlighet att kalla dessa livsmedel för naturlig mat! Hur kan man kalla livsmedel, som till 50 procent består av förädlat vitt socker och tillsatser, för naturlig mat? Jo min vän, med hjälp av lagstiftningen.

Livsmedelsindustrin har faktiskt lyckats få igenom lagar som tillåter att man skriver ordet naturlig på etiketterna, om bara en liten del av ingredienserna kommer från en naturlig produkt. Mycket lurigt. Om man tittar på ingredienserna till en förpackad produkt som betecknas som ”ren naturprodukt”, och hittar flera ord med fler stavelser än du kan räkna på dina tio fingrar, så är den inte naturlig! Naturlig betyder något som förekommer i naturen, punkt och slut. Jag vet inte hur det är med dig, men inte låg jag som barn och vilade mig i skuggan av det gamla hydrogenerade metylkloridträdet.

Sådana tveksamma påståenden är möjliga därför att det inte finns någon allmänt accepterad definition av begreppet ”naturlig mat” eller ”naturprodukt”.”

Han fortsätter: ”Vad skulle du tycka om det fanns en grupp som kallades Riksförbundet för Vattenförorening (RFVF), som hade till uppgift att se till att vattnet var förorenat? Eller ett Riksförbund för Luftföroreningar (RFLF)? Eller ett Riksförbund för Behandlad och Förädlad Mat (RFBFM) som skulle övervaka att all din mat blev behandlad och förädlad? Skulle du bli arg, förvånad eller besviken? Förmodligen invänder du att ”det inte finns några sådana organisationer”. Ja, du har kanske rätt – delvis. Två av organisationerna existerar inte, men det finns faktiskt ett riksförbund för behandling av mat, National Food Processors Association. Det anordnar kongresser och konferenser om livsmedelsreklam och etiketter, och det är dess medlemmar som är i full färd med att behandla maten.”

Han skriver vidare om livsmedelsindustrin: ”Låt mig presentera Paul A. Stitt. Herr Stitt är biokemist och ägnar sitt liv åt att hjälpa amerikaner att få tillgång till riktig mat och åt att avslöja de stora livsmedelsjättarna, som har lagt ner miljoner på reklamkampanjer för att övertyga folk om att det är deras skräpmat som man bör äta. Hans frispråkiga uttalanden om den amerikanska livsmedelsindustrin har lett till att man kunnat läsa om honom i de flesta större tidningar och tidskrifter, och han har blivit intervjuad i de flesta radio- och TV-program i landet. Han har skrivit en bok som heter ”Fighting the Food Giants” (Kampen mot livsmedelsjättarna). Han skrev den därför att han var utom sig av vrede. När jag läste den blev jag också utom mig av vrede. Och om du läser den kommer du också att bli det.

Det som gör Stitts bok så engagerande och meningsfull är det faktum att han inte enbart har skrivit boken utifrån sin roll som utomstående motståndare. Han var själv verksam inom livsmedelsindustrin i fyra år och arbetade för två av de största livsmedelsjättarna i USA. Han fick sparken när han protesterade mot en del av den förtäckta, listiga och bedrägliga taktik som hans företag bedrev. När han insisterade på att man borde erbjuda allmänheten mer näringsriktig mat, var det slut med honom. Det som gjorde mest intryck på mig var att hans bok skrevs från insidan av livsmedelsindustrin. Han vet vad som pågår. Det är inte fråga om spekulation.

I sitt förord till boken säger Stitt: ”Det finns krafter i landet som försöker förgifta din mat, att göra den vanebildande och att manipulera din kroppskemi. Dessa konspirerande krafter vill att du ska äta för mycket och få i dig för lite näring. Vem är det som ligger bakom denna sammansvärjning? Svar: Livsmedelsjättarna.””

Han fortsätter: ”Du – och dina barn – håller på att bli förgiftade med flit! Det är en sak att tjäna några kronor på att sälja en produkt som man tror är bra men som kanske inte är det, men det är ofattbart och helt oförlåtligt att marknadsföra en produkt, som man vet är både undermålig och skadlig.”

Han avslutar: ”De skapade avsiktligt näringsfattig mat, tog bort alla näringsämnen och tillsatte sedan kemikalier för att förbättra matens smak och utseende. På så sätt äter man ständigt och köper mer och mer av deras mat. De blir rika, du blir fet och din kropp får lida. Och de gör det med flit! Det är planerat och uträknat. De håller på med det just nu!

För att citera Stitt: ”Mattillverkarna vet att tvångsätande inte motverkas av utan snarare orsakas av att man vräker i sig värdelös och näringsfattig dietmat, som i själva verket är förklädda tomma kalorier. De vet till och med att en del av de produkter som de utger för att vara hälsosamma och näringsrika, faktiskt vållar skador och dålig hälsa, men denna sanning tiger de med.”

”Det är svårt att få någon att förstå något när hans lön är beroende av att han inte förstår det.” (Upton Sinclair)

Lika illa är det med Livsmedelsverkets riktlinjer om kost och näring då de får sina studier och forskningsrapporter direkt från livsmedelsindustrin. Livsmedelsverket verkar finnas till för att stödja livsmedelsindustrin och inte oss konsumenter, något som Olov Lindahl skriver om i boken ”Recept på hälsa”: ”Historien om miljökämpen, fil lic Björn Gillberg, och vinet. Vin är en ovanligt förorenad produkt. Där kan – förutom alkohol – finnas färgämnen, bly, besprutningsrester och, inte minst farligt, glykol. Gillberg hittade också bisulfit (ett blekningsmedel) i de flesta viner. Enligt livsmedelsstadgan får bisulfit bara finnas i en viss högsta koncentration. Vinerna hade ungefär den dubbla halten. Vin & Spritcentralen AB blev anmäld till åklagare för brott mot Livsmedelslagen.

Systembolaget, som kände marken bränna under fötterna, skrev genast till Livsmedelsverket och begärde att man skulle höja den tillåtna bisulfithalten, vilket också skedde – övre gränsen höjdes från 200 till 400 mg/kg! Vinet blev efter denna lagändring lovligt och lagligt och åklagaren lade ner åtalet.

Det är alltid svårt att fastställa en absolut säker gräns för gifter under vilken hälsoriskerna är negligerbara. Livsmedelsverket ryckte in till bröders hjälp – som man säger mellan de statliga verken. I Systembolagets annonser hette det nu: ”Gillberg ljuger. Vårt vin innehåller inte alls bisulfit över tillåtna värden!””

Han fortsätter: ”När jag tillsammans med Nisse Nilsson 1984 gick ut med ett ”aluminiumlarm” i massmedia och förklarade att det var farligt med aluminium och att halterna ökade i konstgödslade produkter och i mjölk, reagerade Livsmedelsverket som en sårad oskuld. Man förklarade att detta larm var helt osakligt och att aluminium i de mängder som fanns i livsmedel var helt ofarliga. De analyser som gjorts var ej att lita på, hette det. På Livsmedelsverkets toxikologiska avdelning utarbetades raskt nya analysmetoder som sades vara de enda riktiga. Dessa gav lägre värden på aluminium i t ex mjölk och säd. Nu, 5 år senare, säger man fortfarande att riskerna troligen är negligerbara, utom möjligen för njursjuka. Vi har skickat säd för analys till fyra olika erkända laboratorier i Sverige. Alla fick överensstämmande värden och högre halter i konstgödslad säd än i alternativt odlad säd, men Livsmedelsverket med sina ”perfekta” metoder fick lägre värden och ingen skillnad mellan de två sorterna.”

”Den livsmedelsindustri som tillverkar den processade och onyttiga maten har starka finansiella krafter bakom sig som marknadsför deras produkter som nyttiga och hälsosamma. Livsmedelsindustrin drivs primärt av ekonomiska intressen vilket innebär att näringsinnehåll och kvalitet ofta får stå tillbaka till förmån för att en vara säljer bra och har hög vinstmarginal. Även våra myndigheter bidrar ofta till att försvåra för oss att göra hälsosamma kostval. Livsmedelsverket ger oss nämligen kostråd som ofta har visat sig vara dåligt underbyggda. Dessutom har deras så kallade experter ibland haft intressen inte bara inom Livsmedelsverket utan även inom livsmedelsindustrin, vilket gör att råden varken kan betraktas som objektiva eller trovärdiga. (För att läsa mer om hur våra kostråd tillkommit vill jag rekommendera böckerna Ideologin och pengarna bakom kostråden av Lars-Erik Litsfeldt och Per Wikholm, samt Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt, som båda visar denna anmärkningsvärda koppling mellan de olika intressenterna.)” (Gunnila Blomberg i boken ”Vad vi ska äta! Och varför!”)

”Anledningen till att det svenska livsmedelsverket använder studier som dessa för att försvara dagens kostråd, är att verket överöses av studier av liknande slag som är rena partsinlagor. Forskningsdata kan i och för sig vara korrekta, men studiernas uppläggning och tolkningen av resultaten fyller syftet att marknadsföra en konsumtionsprofil som gynnar de livsmedelsföretag som finansierar forskningen på området.

Vi måste därför lära oss att läsa vetenskapliga studier på hälsoområdet för vad de är. De är en del i en aldrig sinande ström av kommersiella budskap, och vi måste börja lära oss att se vem som är budskapens egentliga avsändare. Det är inte helt lätt. Bakom det oskyldigt klingande namnet Health Promotion Research Thrust, som var med och finansierade världens största diabetesstudie, United Kingdom Prospective Diabetes Study, döljer sig stora tobaksbolag. Bakom studier som den om sockret ovan, och liknande riggade studier, som enligt den danske näringsprofessorn Arne Astrup visar att socker, tvärtemot kemins lagar, inte skulle kunna omvandlas till fett i människan, finns International Life Sciences Institute (ILSI), ett mäktigt nätverk av livsmedels-, läkemedels-, gentekniska och agrokemiska företag som anlitar mer eller mindre kända och framgångsrika forskare för att försvara deras produkter och öka försäljningen.

Problemet är att sådan forskning inom hälsoområdet, vars egentliga syfte är att förvilla, har blivit så omfattande att den moderna medicinen i dag ofta saknar vetenskaplig grund. I en uppmärksammad och omdiskuterad artikel i Public Library of Science Medicine år 2005 slog den grekiske professorn John P Ioannidis, vid Tuft University i Boston, fast att de flesta publicerade forskningsfynd är falska. Han stödde sig främst på att de flesta studier är så upplagda att de inte kan visa om ett studerat samband föreligger eller inte. De forskningsresultat som man i dag hävdar föreligger, är i själva verket mer ett mått på viljan att tolka resultaten på ett visst sätt. Man presenterar de samband man vill presentera, men negligerar de icke önskvärda. De får ligga kvar i byrålådan.

Detta gäller i hög grad forskning om matvanor och livsmedel. I ett arbete från Childrens Hospital i Boston januari 2007 fastslog Dr Leonard Lesser att sambandet mellan vem som finansierar forskning kring ett visst livsmedel påverkar det publicerade resultatet så starkt att drygt sju studier mot en ger ett resultat som är till fördel för finansiären.” (Ralf Sundberg i boken ”Forskningsfusket!”) Läs även Föllingeprojektet, köttindustrin, livsmedelsindustrin och mejeriindustrin.

Något som varken läkare, dietister eller näringsexperter verkar ha någon större kunskap om är vad som händer när friska naturfolk börjar äta ”västerländsk föda” – alltså vår vanliga husmanskost som egentligen borde kallas för ”sjukmanskost”! Bara för att det inte längre finns speciellt många ”friska naturfolk” kvar i världen betyder det inte att man bör glömma bort historiska erfarenheter och vad som då hände med deras hälsa. ”När naturmänniskor sättes på saltad kost stiger deras blodtryck.” (Alf Spångberg i boken ”Frisk med fasta och Föllingekost”)

”När de afrikanska soldaterna under andra världskriget anhöll om att få samma kost som de brittiska soldaterna, började blindtarmsinflammation uppträda hos dem för första gången.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

“Bevisen på att cancer var en västerländsk sjukdom fortsatte även att öka på 1930-talet. Bland de som iakttog detta var Albert Schweitzer som fick Nobels fredspris för sitt missionsarbete 1952. Han hade börjat jobba på ett sjukhus i Västafrika 1913, och berättade längre fram att han var “förvånad över att inte ha sett några cancerfall” bland de tusentals patienter som han träffade varje år. Men allteftersom “de infödda tog efter de vitas levnadssätt” blev cancer en allt vanligare sjukdom bland hans patienter, skrev han.” (Gary Taubes i boken “Bevisen mot socker”) Detta var bara några få enstaka erfarenheter om vad som händer när vår sjukdomsframkallande ”västerländska kost” introduceras bland naturfolken. Jag skulle kunna rada upp tusentals liknande historiska erfarenheter som jag studerat genom åren. Näringsexperterna förlitar sig alltför mycket på ”vetenskapliga studier” istället för att studera historiska erfarenheter! Önskar du veta mer om det friskaste naturfolket med en för oss västerlänningar ”onormalt” optimal hälsa kan du läsa om Hälsans utvalda folk.

När det som jag kallar för ”dödsmedel” utesluts från kosten har många människor blivit botade från sina välfärdssjukdomar. Det är nog så viktigt att se till vad som åker in i munnen, men jag själv är av den åsikten att det faktiskt är ännu viktigare att utesluta eller kraftigt minska ner vissa födoämnen som tar kraft, energi och näringsämnen från kroppens egna resurser. Det är med andra ord ännu viktigare vad man inte bör äta. De 4 vita dödsmedlen – socker (och alla syntetiska sötningsmedel och aspartam i synnerhet!), vitt mjöl, salt och mjölk bör enligt min mening uteslutas helt eller minskas till ett absolut minimum. Likaså vinäger, ättika, läskedrycker, soja och man bör utesluta alla animalier (se fisk, kött och ägg för mer info) så långt det bara går. Titta på många naturfolk, varav hunzafolket är ett av dem, som levt isolerade från våran ”välfärd” och aldrig har hört talas om dessa sjukdomar förrän de börjar ta till sig den s k civiliserade livsstilen. Då kommer dessa välfärdssjukdomar till dem som en blixt från en klar himmel. ”De civiliserade folkens dietvanor (restaurantmat!), som företrädesvis bjuda på animaliska näringsämnen, vitt bröd, konserver och kokta och stekta saker, är ett steg från den rätta vägen, som förorsakar överskott av syror i blodet, vitaminbrist och urinsyreanhopning, vilket i sin tur förorsakar en mängd kroniska lidanden. Orsakssammanhanget är så dunkelt, att den enskilde så gott som aldrig förmår inse, att orsaken till hans sjukdom är att söka i oriktig föda.” (Dr Maximilian Bircher-Benner i boken ”Råkost och fruktdiet för friska och sjuka”)

Något som är mycket illavarslande är när matsmältningsleukocytosen utlöses vilket den gör varje gång man äter på fel sätt eller äter fel föda (= onaturlig föda!). Här visar kroppen en mycket tydlig reaktion att den upplever sig hotad. Därför mobiliseras immunförsvaret och dess kraft och uppmärksamhet koncentreras mot den ”inkräktande fienden” i mag-tarmkanalen, bestående av dödsmedel, upphettade och förstörda födoämnen, animalier o s v. Egentligen borde det räcka med att inse och förstå denna kroppsliga reaktion och anpassa födan och sättet att äta utifrån det. Sedan borde det ytterligare förstärka förståelsen för vad man ska äta genom det kroppen och naturen i sin vishet redan vet – livskraftig och levande föda som gynnar livet och hälsan medan död och förstörd föda hindrar och motverkar livet! ”Om du vill vara verkligt livskraftigt levande och i bästa möjliga trim, måste du äta mat som är levande.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)

”Vi människor är unika i det avseendet. Vi är den enda levande varelsen som kokar bort det som kroppen bäst behöver innan vi äter maten. Och sedan undrar vi varför vi inte mår så bra. Se på vilka varelser som helst i världen, på land, i havet eller i luften. Allesammans äter de mat som är färsk, den har varken blivit kokt eller behandlad. Men så lider de inte heller av fibromyalgi, lupus, artrit, CFS, cancer, hjärtsjukdom, diabetes, osteoporos eller fetma. Om de inte har kommit i kontakt med oss människor förstås. Djur på zoo, eller andra djur som på något sätt har tillgång till det som vi äter, råkar ut för samma krämpor som vi. Vad lär oss detta? Hur mycket klarare kan det bli?” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)

”Människan är den enda levande varelse på denna jord, som fördärvar sin föda, innan hon förtär den. När våra bästa och mest näringsrika grönsaker, rotfrukter och frukter genom kokning berövas större delen av sina vitala, kraft- och livgivande värden blir resultatet en ”död föda” som inte mer kan ge upphov till ett sunt cell-liv. Degenerationssjukdomar eller civilisationssjukdomar har blivit följden härav.” (Alf Spångberg i boken ”Frisk med fasta och Föllingekost”)

Den allra mest ”döda” föda du kan äta är givetvis animalier (kött, fisk, fågel, skaldjur, ägg) vilket faktiskt består av döda djurs delar vilket många brukar förneka, främst inför sig själva! Sådan föda, där ett djur fått lida och på det brutala och hemska sätt det sedan slaktas, gynnar absolut inte hälsan på något vis! Ju mindre animalier (och mejeriprodukter) din kost består av och ju mer växtbaserad den är desto bättre blir din hälsa. Död föda genererar död – levande föda genererar liv! Jag rekommenderar vegetarisk föda, som även utesluter mejeriprodukter så långt det bara är möjligt, om man vill uppnå bättre hälsa och du kan läsa om många av de konsekvenser som följer med en animalisk föda under Köttätande. ”Läkaren Dean Ornish, grundare och vd för Preventive Medicine Research Institute, har i över trettio år av kliniska studier vid University of California Medical Center kommit fram till att en till största delen växtbaserad kost aktiverar över 500 gener som motverkar sjukdom, och avaktiverar över 200 sjukdomsframkallande gener.” (Alberto Villoldo i boken ”Andens medicin”)

Alf Spångberg skriver i boken ”Lev rätt”: ”Föllinge-projektet visar att över 90 procent av de 64 patienter, som behandlades på Föllingegården för urinvägsinfektion, astma, högt blodtryck och prostatit blev bättre eller helt bra genom faste- och kostterapi på vegankost (råa grönsaker, frukter och bär utan mjölk och mjölkprodukter).”

Han fortsätter: ”Den speciella sjukdom de behandlas för är inte den enda sjukdom de botas ifrån. Många andra småkrämpor försvinner också. Som ett exempel bland tusentals kan nämnas en patient, som efter fasta och ändrad diet vid återkomsten till sjukhuset (efter några veckors vistelse på hälsohemmet Föllingegården) fick ta bort insulinet. Före faste- och dietändringen hade han 24 streck insulin. Han blev även besvärsfri från sina prostataproblem och en planerad operation avskrevs. Dessutom blev han befriad från sin astma och sin magkatarr. Det är ingalunda ovanligt att patienter får uppleva sådana genomgripande positiva förändringar i sitt hälsotillstånd.”

”Människan har ursprungligen levat av vegetarisk föda. Den animaliska födan blev en nödfallsutväg. Så länge människan på naturstadiet var vapenlös, kunde djur knappast på något sätt ingå i hennes föda. Hennes kropp är konstruerad för växtföda. Ursprungligen förtärde hon även uteslutande okokt föda.” (Vivos Voco i boken ”Hälsoörter”)

Ett viktigt hälsobudskap är att kraftigt börja minska ner på proteinintaget – särskilt om proteinet är av animaliskt ursprung! Vi behöver inte alls pressa i oss så mycket protein som dietister och näringsexperter har lärt sig att reflexmässigt förkunna vitt och brett. Denna ”proteinpropaganda” härstammar från mycket gamla studier utförda under 1800-talet av tyskarna Liebig och Voit som finansierades av kött- och mejeriindustrin och som vid noggrannare undersökning visat sig vara helt felaktiga. Äter du en vegetarisk kost behöver du absolut inte ”kompensera” denna genom att vräka i dig proteiner från bönor, nötter, linser, sojaprodukter och liknande. Jag själv märker hur trött och slö jag blir efter en mycket proteinrik vegetarisk måltid och energinivån ökar avsevärt ju mindre protein jag äter! Även om vegetariskt protein är ett mycket hälsosammare alternativ till animaliskt protein rekommenderar jag alla att successivt minska ner proteinhalten i sin kost – särskilt om man lider av energibrist, trötthet och känner sig orkeslös! Om du bara ger din kropp denna möjlighet kommer den visa dig uppskattning i form av ökad energitillgång! Det är så gott som omöjligt att drabbas av proteinbrist (förutom anorektiker som lider brist på alla näringsämnen) och du finner mycket mer kunskap om detta under Fullvärdigt protein?.

”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

Då och då uppstår det populära ”mirakeldieter” (s k ”modedieter”) som ofta lovar viktminskning och andra hälsofördelar och de får ofta mycket stor uppmärksamhet i media. Två av de mest uppmärksammade de senaste åren är Atkins-dieten och den efterföljande LCHF-dieten (Low Carb High Fat = lågkolhydrat och fettrik diet). Dessa dieter understöds av studier som är mycket vinklade och förfalskade resultat med osunda budskap vilket få verkar ha kunskap om.

”Köttindustrin bakom LCHF
Den populära LCHF-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna mot mer kött och fett. Flera studier som förespråkare av dieten hänvisat till är sponsrade av den amerikanska köttindustrin, visar en granskning av SR:s ”Ekot”.” (TT, publicerat i METRO, Göteborg, 31 augusti 2011)

”De flesta som provar på dessa fett- och proteinrika dieter gör det därför att de vill gå ner i vikt. Problemet är att man samtidigt utsätter kroppen för andra typer av risker och särskilt hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar. Studier visar till exempel att man inom ett år på Atkinsdieten minskar tillförseln av blod till hjärtat med 40%.” (Barbara Piechocinska i boken ”Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)

T. Colin Campbell skriver i boken ”The low-carb fraud” (min översättning): ”Med stora vinstmöjligheter, har många andra läkare och författare skapat sin egen variant på låg-kolhydrat fenomenet och skapade egna böcker, dieter och produkter. Mest kända bland dem är Mary Dan och Michael Eades Protein Power (1995), Barry Sears Enter the Zone (1995), Peter D’Adamos Eat Right 4 Your Type (1997), Loren Cordain’s The Paleo Diet (2002), Arthur Agatsons South Beach Diet (2005) och Eric Westman’s The New Atkins for a New You (2010). Liknande yngre syskon som kämpar för uppmärksamhet, går dessa olika författare och deras anhängare i stor utsträckning in för att skilja deras ”korrekta” diet från de andra. South Beach Diet föredrar olivolja istället för smör och lägger tonvikten på magrare köttstycken. Protein Power lägger till massor av vatten och näringstillskott för att kompensera för låg-kolhydrat-dietens brister. Enter the Zone avvisar uppenbarligen låg-kolhydrat-idén genom att rekommendera ”bara” 30 procent protein men förpassar fortfarande kolhydrater till mindre än hälften av dina totala kalorier. (Det är fortfarande låg-kolhydrat!) Även The Paleo Diet, trots dess positiva betoning på oprocessad mat, är bara en annan version av samma låg-kolhydrat, protein-, fettrik idé. Dessa varianter upptar alla samma tunna skiva av det mänskliga diet-sammanhanget.

Förutom deras kolhydratfobi har dessa författare två andra saker gemensamt: ingen erfarenhet av vetenskaplig forskning och en stor förmögenhet som genereras av försäljningen av deras drinkar, pulver, extrakt, oljor, bars och till och med choklad, tillsammans med en förmögenhet som skapas genom licensiering av deras varumärke.

Nettoeffekten av all denna differentiering och marknadsföring har varit normaliseringen av låg-kolhydrat på kulturell nivå. Restauranger erbjuder rutinmässigt låg-kolhydrat-menyalternativ. Det förväntas att någon som håller koll på sin vikt kommer att kringgå måltidernas roll. Och för tjugo år sedan skulle du ha höjt ett ögonbryn (och oro för ditt förnuft), när du sitter ner till en måltid av bacon, smör och nötkött för att minska vikten, dessa dagar är det ett perfekt normalt förhållningssätt till viktminskning. När absurditeter blir upprepade ofta nog börjar de låta som sanningen.”

Han skriver vidare: ”Även om det finns mycket gemensamt mellan en hälsosam kroppsvikt och övergripande hälsa, är de inte synonyma. Du kan förlora mycket vikt genom att få cancer, och du kan hålla den borta genom att dö, men jag rekommenderar inte det tillvägagångssättet! Välmenande kan vi säga att låg-kolhydrat förespråkare använder viktminskning som en trojansk häst för att få människor att förbättra sina dieter och övergripande hälsa – även om det knappt finns några bevis för denna generösa tolkning. Eftersom Atkins själv var både överviktig och väldigt sjuk från de kända konsekvenserna av en protein- och fettrik diet vid tiden för hans död, är det uppenbart att det här samhället inte tar de långsiktiga hälsoutfallen på allvar.

Två originalforskningshandlingar avslöjar mer om konsekvenserna av Atkins-dieten än någon annan eftersom de publicerades av anhängare till Atkins-dieten och finansierades av Atkins-organisationen. I en handling led användarna av Atkins-dieten, jämfört med kontrollgruppen med ”fettfattig” diet (de som fick ”bara” 30 procent av sina kalorier från fett), mer av förstoppning (68 mot 35 procent), mer av huvudvärk (60 mot 40 procent), mer av dålig andedräkt (38 mot 8 procent), mer muskelkramper (35 mot 7 procent), mer diarré (23 mot 7 procent), mer generell svaghet (25 mot 8 procent) och mer utslag (13 mot 0 procent) – även de Atkins-diet-följare som tog vitamintillskott. I den andra forskningshandlingen sågs liknande prevalenser för Atkins-dieten av förstoppning (63 procent), huvudvärk (53 procent) och dålig andedräkt (51 procent).

Dessa Atkins-diet-biverkningar är konsekventa, och forskningen är ganska övertygande. Det är, jämfört med den redan dåliga amerikanska standard-dieten (Standard American Diet), som är rik på fett och protein, leder Atkins-dieten, ännu rikare på fett och protein, till långt mer negativa hälsoutfall, även på kort sikt.

Så varför tror folk fortfarande på låg-kolhydrat hypen? Det har mycket att göra med hur övertygande lågkolhydratrörelsens argument låter – även om dessa argument konsekvent motsägs av vetenskapen.”

Han avslutar: ”Kanske den mest avslöjande rapporten om låg-kolhydrat-dieter och hälsa är den senaste sammanfattningen av 17 studier publicerade i januari 2013 på 272,216 människor, där en låg-kolhydrat-diet visade en statistiskt signifikant 31 procentig ökning totalt av dödsfall.”

Så kallade ”dieter” är inget jag rekommenderar överhuvudtaget eftersom det enbart medför tillfälliga kostförändringar. Så fort man är ”klar” med sin diet, t ex genom att man uppnått sin önskade vikt eller blivit av med något symtom, och sen återgår till sin ”vanliga kost” som man åt innan dieten kommer man återigen att gå upp i vikt eller få tillbaka sina symtom därför att det var det som orsakade övervikten eller symtomen från början. Tillfälliga förändringar ger endast tillfälliga resultat! Det enda som kan förbättra hälsan för resten av ditt liv är att helt och hållet förändra inställning till kosten och börja tillämpa en hälsosammare kosthållning. Visst kan det ibland behövas en tillfällig ”kostbehandling”, t ex en avgiftningskur, leverkur, fastekur o s v som kan göra mycket gott men det är inte dessa som lägger grunden för din hälsa – det är det endast din ”vardagskost” som kan göra och här får du råd hur man på bästa sätt kan förbättra den.

Det allra enklaste sättet att ta reda på om man äter rätt föda och på rätt sätt är genom att lära sig iaktta och känna efter hur man mår efter en måltid. Om man blir trött, slö och sömnig efter måltiden betyder det inget annat än att det som man har stoppat i sig tar kraft och energi från kroppen. En vän till mig kallade sådan föda koma-mat. Om måltiden däremot gör dig piggare, vitalare och livskraftigare har du ätit rätt föda, i rätt mängd och på rätt sätt. Här kan man dock luras genom att dricka koffeinrika och/eller sockerhaltiga drycker och äta föda som innehåller mycket snabb och ”tom energi” såsom vitt bröd, bakelser, glass, choklad m m. Dessa gör att man kan luras tro att man blir pigg av maten man ätit på grund av en snabb blodsockerhöjning eller då de fungerar som en nervstressande drog (stimulantia såsom t ex koffein). Därför ska man vänta en timme efter måltiden innan man verkligen får ett korrekt facit på huruvida det man åt var bra eller inte. Sockerrik föda och dryck, med eller utan koffein, brukar höja ”energiupplevelsen” i 30-40 minuter för att sedan drastiskt sjunka snabbt igen. Om man då bara iakttar hur man känner sig 20-30 minuter efter måltiden blir man lurad att tro att man blir pigg och energisk. För att undvika att lura sig själv av denna ”tomma energi-fälla” och illusion är det mer rättvist och korrekt att vänta med iakttagelsen en timme. Känner du dig piggare en timme efter måltiden än innan du åt har du blivit närd och tillfredsställd. Svårare än så är det faktiskt inte. Än en gång – din kropp vet bäst och den har ”facit” och visar det tydligt för dig om du bara lär dig att iaktta, känna efter och förstå dig på den och dess signaler. ”Om 70 % eller därutöver av din kost består av mat som är död, behandlad på olika sätt, då kan du själv räkna ut vad det blir av din kropp.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)

”I västvärlden har under de senaste 200 åren större förändringar skett ifråga om basfödan än under människans hela tidigare tillvaro på jorden. Enkelt uttryckt fyller vi våra magar med mat som vår konstitution inte är avpassad för, och som nutidens sjukdomar mycket väl delvis kan vara det oundvikliga resultatet av. Anpassning är en långsam process, och det finns ingen anledning varför vi hoppfullt skulle invänta den. Vi bör i stället inse våra misstag och rätta till dem, så att de faktorer som bär skulden för sjukdomarna ifråga minskas.

Här följer de viktigaste skillnaderna mellan kosthållningen i tredje världen, där dessa sjukdomar är mindre utbredda, och kosthållningen i västvärlden, där de är mycket vanliga.

Protein  Medan mängden i stort sett är jämförbar är källan i västvärlden mest animalisk, i tredje världen mest vegetabilisk. Vi i väst äter mer kött, ägg och ost på bekostnad av bönor och grönsaker.

Kolhydrater  Förbrukningen i västvärlden är väsentligt mindre och bygger till större delen på socker (i form av bordssocker, sockret i kakor osv) i stället för på den stärkelse som härrör från sädesslagen, rotfrukter och bönor.

Fetter  Förbrukningen av fett som till största delen tillförs kosten i form av smör, margarin, oljor och fett kött, är i allmänhet tre gånger så stor i rika länder som i fattiga.

Fibrer  Skillnaden här är den mest påfallande, eftersom förbrukningen i västvärlden endast uppgår till 1/3-1/6 av den i tredje världen.” (förord av Denis Burkitt i boken ”Sunt och gott med fibrer i kosten” författad av Pamela Westland 1982)

Om du äter föda som berövats på de flesta näringsämnena p g a raffineringsprocesser (såsom t ex vitt mjöl, socker, vitt ris, vanlig pasta o s v) måste kroppen själv kompensera för det som saknas. Detta innebär att vitaminer, mineraler, livskraft och enzymer måste tas från kroppens eget ”förråd”. Kroppen går givetvis minus på näring vid sådant förfarande även om den får ”tom energi” (”bukfylla”) av födan. Detta innebär inga större problem några enstaka gånger ibland men det ställer till med stora bekymmer om det upprepas dagligen, vecka efter vecka, år efter år. Men kroppens reserver, framförallt mineral- och enzymreserver, är begränsade resurser som bara bör användas vid akuta undantagsfall i överlevnadssyfte. Vi dränerar alltså kroppen på dess överlevnadsreserv och ”hälsomarginal” som är till för att hålla den livskraftig, vital, motståndskraftig mot sjukdomar och motverka förtidigt åldrande och förhindra cell- och vävnadsdegeneration (nedbrytning). Man kan ”överleva” på sådan föda under lång tid men man kan inte ”leva” fullt ut då den är nedbrytande och tär hårt på kroppens energi och livsprocesser. Man närmar sig sjukdom och lidande med stadiga steg för varje dag man bryter mot naturens lagar genom att äta död, raffinerad, syrabildande, slembildande och förstörd föda. För att göra det ännu värre har sådan föda nästan helt berövats på fibrer och livskraft vilket innebär att tarmperistaltiken inte får någon stimulans. Detta kan kroppen inte kompensera för och resultatet innebär förstoppning och med detta följer dålig inre hygien med anhopning av gifter, elaka bakterier, parasiter, gasbildning, förruttnelse- och jäsningsprocesser som medför ytterligare försurning och slembildning, vilka alla var för sig är kraftigt sjukdomsframkallande. Den negativa inverkan på hälsan blir mångdubbelt värre när flera av dessa, ibland alla uppräknade sjukdomsframkallande processer, samtidigt tillåts fortgå. Tyvärr uppmärksammar många inte detta förrän de har utvecklat en eller flera kroniska sjukdomar, vilket alltid innebär en försämring av livskvaliteten och begränsningar i livet. Du kan faktiskt välja en smartare och sundare väg i livet genom att göra några justeringar i din livsstil – innan du har blivit sjuk och orkeslös! Och har du redan hamnat där kan denna hemsida hjälpa dig att förstå hur mycket kosten påverkar din ohälsa och hur du kan ta dig ur det.

Ju mer degenererande (nedbrytande) dödsföda man äter desto sämre blir kroppens förmåga att försvara sig mot gifter och skadliga inkräktare (bakterier, virus, parasiter, svamptillväxt). Till slut, när kroppens anpassningsförmåga inte längre fungerar, bryter allehanda krämpor och sjukdomar ut. Det allvarliga som få verkar förstå med detta är att man långt innan dess försvagar kroppens varningssignaler mot t ex skadlig och onaturlig föda – man blir så att säga ”van”. Detta gör att man tappar den för hälsan och livskvalitén mycket viktiga vägledning som kroppen visar. ”En frisk mage kan icke fördraga olämplig föda, men en försvagad mage synes tåla allt, därför att den mist sin förmåga att reagera.” (Dr Signe Danielsson i boken ”Hälsa och livskraft”) Jag minns en berättelse om när Are Waerland på ett föredrag fick en kritisk fråga som löd: ”Ni waerlandister är så känsliga och blir sjuka direkt om ni äter besprutade spannmål vilket vi andra inte blir. Vad beror det på?”. (”waerlandist” = person som äter enligt Are Waerlands riktlinjer) Waerland hade svar på tal: ”Om du föreställer dig att du har två hinkar fyllda med lika mycket vatten och i den ena har du rent och friskt källvatten men i den andra har du smutsigt och grumligt skur- och diskvatten. Sedan häller du i en fingerborg med bläck i båda hinkarna – i vilken hink kommer du direkt att märka någon skillnad? Du kommer inte märka av något alls i hinken med smutsigt vatten men du kan klart och tydligt uppmärksamma bläcket i hinken med rent vatten. Likadant är det med våra kroppar.” (En ”fingerborg” motsvarar en tesked) Visst skulle det vara skönt att inte behöva reagera med kroppsligt obehag när man någon enstaka gång gör avsteg från ”hälsans stig” men vi tänker nästan aldrig på vilka konsekvenser vi får av det i längden. Man skulle ju knappast känna sig trygg om man vet om att oljelampan i bilen är ur funktion och det när som helst kan innebära att motorn skär ihop! Självklart är ett välfungerande varningssystem något mycket positivt – inte bara i bilen utan än viktigare i vår kropp! Detta är något du själv väldigt enkelt kan testa genom att under en vecka uteslutande äta levande föda (råkost/raw food) och sedan uppmärksamma vad som händer med din kropp och hur du kommer att må om du provar att äta t ex en tillagad måltid, husmanskost (sjukmanskost!), skräpmat eller något annat ohälsosamt. Din kropp kommer att ge dig ett mycket tydligt svar på hur den upplever och reagerar på sådan föda! Men detta märker man som sagt inte av om man dagligen äter ohälsosamt.

Likadant så märker man av, och reagerar, starkare på ohälsosamma lukter såsom rök, alkohol, parfymer, målarfärger, kemikalier, o s v, ju renare man är. Sedan kan det givetvis gå får långt åt andra hållet – att man så att säga har lyckats med att fylla sin ”giftbägare” – man har då fyllt sin kropp med gifter, parasiter, kemikalier, slaggämnen och andra belastningar till kroppens maximala förmåga att kunna hantera – och det är då man drabbas av kroniska sjukdomar och allergier vilket ofta medför att man blir ”överkänslig”. Följden blir att man kan överreagera på allehanda födoämnen och lukter vilket är ett tydligt bevis på att man aldrig har lyssnat på, och känt in, kroppens tidigare varningssignaler! Detta är en naturlig följd av ett onaturligt och ohälsosamt leverne – till motsats från vår naturliga försvarsmekanism såsom att på ett sunt och hälsosamt sätt reagera och skydda oss mot skadliga dofter och smaker.

Om man fortsätter vräka i sig näringsfattig och belastande skräpmat och ignorerar kroppens varningssignaler så att de till slut blir så försvagade att man inte längre märker dem kan man luras tro att man ”mår bra”. Man vänjer sig sakta men säkert vid skräpmaten. Konsekvensen av detta beteende är att förr eller senare blir kroppen ”överfylld” med slaggämnen, gifter, syror, onaturliga ämnen, ohälsosamt slem, skadliga bakterier och parasiter och det är då de första sjukdomssymtomen uppstår eftersom kroppen inte längre klarar av att hantera det vi fyller våra magar med. De flesta sjuka människor upplever att de ”drabbades helt plötsligt” av sin kroniska sjukdom vilket beror på att man under lång tid effektivt har lyckats att dämpa och försvaga kroppens varningssignaler.

Om man inte längre har den kroppsliga försvarsförmågan kvar mot skadlig och nedbrytande föda, t ex att man inte längre känner av signalerna såsom ”uppblåst”, trött, fullproppad mage, däst, illamående, ”sur i magen”, förstoppad, matsmältningsproblem o s v när man äter något dödsmedel, friterad mat, pizza, läsk, godis, vitt bröd, mejeriprodukter, animalier och liknande, då har man kommit en bra bit bort från ”hälsans stig”. Då kan man istället uppmärksamma andra kroppsliga tecken på att man äter ohälsosam föda, t ex dålig andedräkt, hål i tänderna, förstoppning, mörk urin, illaluktande svett, gaser i magen, felaktig tarmflora, ålderskrämpor, stelhet (särskilt på morgonen), kronisk trötthet, oförklarlig värk och ömhet. För att inte omedvetet och ”helt plötsligt” drabbas av någon allvarlig kronisk sjukdom rekommenderar jag alla att inhämta kunskap om hur kroppen fungerar i friskt tillstånd så att man kan förstå om man faktiskt lever på en mycket skadlig och sjukdomsframkallande föda. Du finner denna viktiga hälsokunskap på denna hemsida.

De vilda djuren har kvar denna naturliga instinkt att kunna avgöra huruvida något födoämne är nyttigt eller inte. ”När den kände Afrikaforskaren, dr Geil, en gång besökte pygméerna, frågade han en av deras hövdingar: ”Hur vet ni, att någonting är ätbart, då ni kommer till ett nytt skogsområde och finner näring, som ni aldrig förut sett?” Den lille hövdingen svarade: ”Finner jag en ny nötsort, så lägger jag den på ett ställe, som aporna har lätt att finna. Sedan gömmer jag mig för att iaktta dem. När apan fått tag i nöten och undersökt den för att sedan äta upp den, då vet jag att även jag kan äta den. Blir den däremot bortkastad av apan, då vet jag, att den inte är nyttig och då förtär jag den inte heller.”” (Are Waerland i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”)

För att med hjälp av kosten kunna uppnå optimal hälsa räcker det inte att enbart tillföra kroppen god näring – man måste även ombesörja utrensningen! Se därför till att äta föda som stärker och stimulerar detta! T ex föda som är basbildande, slemlösande, gynnar både leverns och njurarnas funktion, ger näring åt tarmfloran och fiberrik föda som stimulerar tarmperistaltiken. ”En syn på hälsa och sjukdom, som gripit mycket omkring sig under senare år, är den, att hälsosam föda – enligt näringsfysiologernas senaste rön – är det avgörande. Detta stämmer inte med min uppfattning från en mångårig praktik. Kroppen är försedd med fyra (4) utförsgångar för de giftiga avfallsprodukterna. Det tycks alltså, som om Naturen själv ville visa oss på vilken stor omsorg vi bör ägna frågan om kroppens ”dränering” under sjukdom. Jag väljer med förkärlek också sådan kost, som bäst stimulerar utrensningsarbetet och gör tarmfunktionerna så fullkomliga som möjligt.

Som en del i denna logik ströks alltså från början alla klisterbildande ämnen från kostschemat – bl. a. gryn- och mjölrätter. De fick lämna plats för föda med mera ren cellulosamassa. Från våra primitiva levande förfäder har vi fått i arv en grovtarm, uppbyggd för att tillgodogöra sig en femtioprocentig cellulosamassa. Cellulosa heter det ”mystiska något”, som får en frisk grovtarms peristaltik att arbeta idealiskt.” (Birger Ledin i boken ”Fyra vägar föra ut…”) ”Cellulosa” är detsamma som fibrer och med ”de 4 utförsgångarna” menas kroppens utrensningsorgan; lungor, huden, njurarna och tjocktarmen.

Föda som innehåller mycket vatten understödjer också kraftfullt kroppens utrensningsförmåga. “Den första principen betonar konsumerandet av en tillräcklig mängd högvattenhaltig föda. Den enda föda som innehåller detta vitala vatten är frukt och grönsaker i naturligt tillstånd. En av mina ambitioner när jag skrev boken var att hjälpa människor med övergången till levande föda med hög vattenhalt. Man inser vikten av att göra denna övergång när man betänker att vår planet och våra kroppar till största delen består av vatten och för att bibehålla hälsa och jämvikt måste vi se till att vår kost utgörs av föda med vatten som huvudinnehåll.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)

En vanlig hälsofråga är huruvida man måste äta ekologiskt odlad föda eller inte. Här följer en hel del information om ämnet. David Servan-Schreiber skriver i boken ”Anticancer”: ”Ekologiska livsmedel kritiseras emellertid ofta för att de är dyra och ibland ändå delvis förorenade med bekämpningsmedel från närliggande åkrar. Kan den här maten verkligen minska vår exponering för föroreningar?

En ung forskare vid staten Washingtons universitet, Cynthia Curl, ifrågasatte om maten som hennes vänner gav sina barn verkligen var nyttigare. Hon lyckades genomföra en studie av 42 barn mellan två och fem års ålder genom att kontakta familjer som just hade handlat antingen på en konventionell livsmedelsbutik eller ett ekologiskt kooperativ. Föräldrarna fick anteckna exakt vad de gav sina barn att äta och dricka under tre dagar. Kosten klassificerades som ”ekologisk” om över 75 procent av barnens mat var ekologisk och ”konventionell” om över 75 procent av maten inte var det. Därefter mätte Curl spår av bekämpningsmedel i form av organokloriner (den vanligaste sorten) i barnens urin. Hon fann att halten av bekämpningsmedel i de ”ekologiska” barnens urin låg klart under den maxnivå som har fastställts av det amerikanska naturvårdsverket EPA (Environmental Protection Agency). Den var också en sjättedel så hög som hos de ”konventionella” barnen. Hos de barn som fick konventionell kost var den uppmätta halten fyra gånger högre än det officiella gränsvärdet. Det var alltså tydligt att ekologisk mat gjorde stor skillnad, eftersom toxicitetsnivåerna var avsevärt lägre.

Reaktionerna på Curls resultat var tyvärr typiska, enligt en rapport i New York Times. Den ansedde näringsfysiologen David Klurfeld vid Wayne State University i Detroit menade att det inte fanns någon samstämmig uppfattning om hur dessa mängder av bekämpningsmedel påverkade hälsan: ”Jag påstår inte att det inte är en möjlig hälsofara. Men vi måste vara realistiska, och det innebär att vi inte får gripas av panik över detta. Jag skulle inte förändra mina eller min familjs matvanor med utgångspunkt i den här studien.”

Det finns dock andra specialister som ser annorlunda på saken. På avdelningen för miljöstudier vid Yale har John Wargo studerat effekterna av miljömässiga förändringar på barns hälsa i många år. Han reagerade på precis motsatt sätt: ”Det här är ett argument för hur viktigt det är med ’ekologisk’ kost. Det visar att ekologiska livsmedel minskar barns exponering för bekämpningsmedel. Branschfolket säger ’visa oss de döda’. Jag vill inte att de ska utsätta mina barn för ett sådant vågspel.”

Sedan dess har det kommit ytterligare en studie från samma universitet som stöder de ursprungliga resultaten. Tjugotre barn testades efter att ha fått konventionell kost i flera dagar. Deras urin innehöll bekämpningsmedel. Därefter fick samma barn enbart ekologisk mat. På några dagar hade alla spår av bekämpningsmedel försvunnit ur deras urin. När de återgick till konventionell kost återfick de snabbt samma halt av bekämpningsmedel som man från början hade uppmätt i urinen.

Tänk dig att det fanns en produkt som du bara kunde stänka på en köttbit, på en frukt eller i ett glas mjölk. Genom att ändra färg skulle en enda droppe av den här produkten kunna avslöja om det fanns bekämpningsmedel i livsmedlet. Livsmedelsindustrin skulle bli tvungen att över en natt radikalt förändra sina rutiner för att uppfylla de mest elementära försiktighetskrav när det gäller tvivelaktiga ämnen som har införts i vår föda sedan 1940. Men de här giftiga substanserna är luktlösa, färglösa och smaklösa. Är de ”acceptabla” bara för att de inte syns?”

Han fortsätter: ”En liknande studie har genomförts i Europa av agronomen Claude Aubert, som brukar kallas den ekologiska odlingens europeiska gudfader. I en studie från 1986 visade han att kvinnor som åt konventionell mat under graviditeten hade tre gånger mer av bekämpningsmedlet organoklorin i mjölken än kvinnor som under graviditeten åt en kost som var ekologisk till 90 procent.”

”En del bekämpningsmedel sprids nämligen i form av ”systemisk behandling”, vilket betyder att medlet absorberas av växternas rötter och sprids till alla vävnader. Då hjälper det knappast att skala och tvätta.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

”Frukt och grönsaker besprutas ofta med insektsbekämpningsmedel, sköljs i svampbekämpningsmedel eller är fulla av gifter som de tagit upp ur marken genom rötterna.” (Andrew Weil i boken ”Dr Weils 8-veckors program för bättre hälsa”)

”Om du vill undvika några av de värsta gifter som nu används i produktionen av näringsfattig mat från näringsutarmade jordar – och det uppskattas nu finnas 250 000 sådana ämnen – ska du välja ekologiskt producerad mat så ofta du kan.

Ekologiskt odlade livsmedel har framställts utan att kemiska produkter använts för att skydda mot skadeinsekter eller påskynda tillväxten, och även om det kan ha varit på modet på senare tid att hävda att det inte är någon skillnad i näringsvärde på ekologiskt och konventionellt producerade livsmedel är det en uppfattning som strider mot både vetenskap och sunt förnuft.

Bevis för att ekologiskt producerade livsmedel är hälsosammare att äta har nu publicerats av forskare som hävdar att de till sist har bevis för att växter som odlats utan bekämpningsmedel och konstgödning innehåller högre halter av näringsämnen.

Undersökningen är en av de första som bekräftar vad de som stöder ekologisk odling länge intuitivt har misstänkt – att ekologisk frukt och grönsaker inte bara smakar bättre utan också är nyttigare.

Forskare stödda av Storbritanniens ekologiska kontrollorgan The Soil Association jämförde växter odlade med strikt ekologiska metoder med sådana som odlats med konventionella metoder. Forskarlaget som är verksamt vid Köpenhamns universitet fann att ekologiska växter innehöll högre halter av vitaminer och långt högre halter av ”sekundära metaboliter” – en familj kemiska föreningar som skyddar växter mot yttre angrepp. Vissa av dessa metaboliter tros minska risken för cancer och hjärtsjukdomar när man får i sig dem från färsk frukt och färska grönsaker.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)

David Wolfe skriver i boken ”Eating for beauty” (min översättning): ”Ekologisk föda odlas inte bara utan kemiska bekämpningsmedel, utan innehåller också fler mineraler än kommersiell föda. Enligt min erfarenhet är det värt att betala tre till fyra gånger mer för ekologisk föda än för kemiskt odlad föda. Det är bättre att betala mer för något än mindre för ingenting. Om vi betalar mindre nu betalar vi oftast mer senare.”

”Konstgödsel skapar ofta en snabb tillväxt men oftast på bekostnad av helheten. En växt som växer för snabbt får lägre innehåll av näringsämnen till djuren och människorna som ska äta den, och inte heller tillräckligt för att utveckla försvar mot skadedjur och insekter. Därför måste den sprutas med bekämpningsmedel för att kunna ge grödor.” (Jørn Viumdal i BOKEN ”Skoglufteffekten”)

”I USA finns det en ideell forskningsorganisation som heter Environmental Working Group som regelbundet rapporterar om hälsoriskerna med bekämpningsmedel i födan. Denna organisation säger att man kan minska exponeringen med hälften genom att helt enkelt minska konsumtionen av de ”värsta tolv” – de tolv frukter och grönsaker de har funnit är värst förorenade. När detta skrivs är de följande: jordgubbar, paprika (både grön och röd), spenat, körsbär, persikor, mexikanska cantaloupemeloner, bladselleri, äpplen, aprikoser, gröna bönor, chilenska vindruvor och gurkor.” (Andrew Weil i boken ”Dr Weils 8-veckors program för bättre hälsa”)

De som äter kött och mejeriprodukter får i sig mycket högre gifthalter eftersom det ansamlas mycket mer i dem. ”Rapporter om råvarans roll, bl a när det gäller cancer, visar på risken av biocider (besprutningsgifter) i framför allt kött, fisk, ägg, mjölk och mjölkprodukter som söt- och filmjölk, kefir, ost, keso, kvark etc. Det är känt att bröstmjölken innehåller rätt höga halter av olika miljögifter. Undersökningar visar dock att mödrar, som är veganer och alltså endast äter produkter från växtriket, producerar en mjölk som innehåller väsentligt lägre halter av olika miljögifter. Det förklaras med att grönsakerna står i början av näringskedjan. Anrikningen av miljögifter ökar i de växtätande djurens organism. Mödrar som lever på blandkost eller laktovegetarisk kost, där en stor del av födan kommer från djurriket i form av kött, fisk, ägg, mjölk och mjölkprodukter får därför högre halter av gifter i sin föda. Därmed ökas risken för bland annat cancer och allergier.” (Alf Spångberg i boken ”Lev rätt”)

”Många politiker tror att bekämpningsmedel ökar produktiviteten i jordbruket, trots att det finns väldigt få konkreta belägg för det. Vissa menar att användning av konventionella jordbrukskemikalier är en garanti för den ekonomiska aktiviteten och arbetstillfällena i jordbruksbygder. Dessutom ligger det i kemiindustrins intressen. Alla förändringar i jordbrukspolitiken som gynnar arbetssätt som respekterar naturen och människans hälsa har uppenbara, omedelbara nackdelar eftersom de kräver förändringar av etablerade rutiner. Sådana förändringar kräver alltså en realpolitik som stöder utvecklingen av ett ekologiskt jordbruk. Precis som när det gäller tobak kommer vissa av de ekonomiska vinsterna av den här förändringen – till exempel påtagligt lägre sjukvårdskostnader – att märkas först på längre sikt. Andra kan märkas omedelbart, till exempel förbättrad vattenkvalitet och bättre hälsa och säkerhet för jordbruksarbetare.” (David Servan-Schreiber i boken ”Anticancer”)

”Odlarna har under många år hävdat att de inte kan producera rikliga skördar utan att förlita sig på de här giftiga kemikalierna, och att ekologisk odling kanske kan fungera hemma i trädgården men är opraktiskt i kommersiella sammanhang. Som ett resultat av upprepade larmrapporter om vissa specifika bekämpningsmedel, en växande vrede och ett ökat engagemang hos konsumenterna, den uppenbara expansionen av marknaden för obesprutade jordbruksprodukter samt motvilliga medgivanden om att den utbredda användningen av bekämpningsmedel har gjort kampen mot många insektsarter ännu svårare, har odlarna nu börjat upptäcka att naturliga jordbruksmetoder faktiskt fungerar. Som konsument kan man stödja den här nya trenden genom att gå med i aktionsgrupper och ställa krav på ofarliga jordbruksprodukter. Det är också värt att arbeta för en lagstiftning som kräver full insyn i vilka kemiska preparat som används i den mat vi köper.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

Dock kommer man aldrig helt ifrån bekämpnings- och besprutningsmedel även om man äter ekologiskt odlad föda. ”Mycket giftiga bekämpningsmedel, svampbekämpningsmedel, herbicider och andra kemikalier används i det kommersiella jordbruket och oftast sker besprutning ända fram tills det är dags för skörd. Rester av gifterna stannar kvar på växten som sedan blir vår föda. De är genomsyrade av gifter och de går inte att tvätta bort. Många av dessa gifter är syntetiska. Om vi istället bara äter ekologiskt, så är vårt dagliga intag berikat med en blandning av agrokemikalier och effekterna av dessa har aldrig studerats.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”)

”Vissa intalar sig att ekologisk mat inte bara är odlad utan konstgödsel, utan också utan pesticider. Är det verkligen så? Jag tvivlar.

När man gräver djupare i litteraturen finner man att man i ekologisk odling använder så kallade organiska pesticider (bland annat en rotenone-pyrethrin-blandning).

Forskare vid Berkeley i Kalifornien har jämfört ekologiska druvor (besprutade i medeltal sju till åtta gånger per skörd med den organiska rotenone-pyrethrin-blandningen) med druvor som använts i traditionell vinproduktion (och i medeltal bara besprutats med det syntetiska medlet Imidan två gånger per skörd). De fann det mycket sannolikt att den organiska blandningen med rotenone och pyrethrin var sämre för miljön (och hälsan) än Imidan.” (Stig Bengmark i boken ”Välj hälsa!”)

Det fuskas mycket så det gäller att man köper sin ekologiska föda från tillförlitliga handlare! Dessutom är det omöjligt att kontrollera huruvida just den ekologiska föda man köper inte ligger alldeles bredvid fält med konventionell odling som besprutas vilket då medför att gifterna sprids över till den ekologiska odlingen – i alla fall till de växter som odlas utmed kanterna som ligger närmast. ”Pesticider som har applicerats från luften eller nära marknivå driver ofta iväg från den avsedda platsen och ansenliga koncentrationer kan påträffas i luften, i växter och hos djur flera hundra meter bort från platsen där medlet applicerades.” (Bruce Fife i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)

För att helt undvika bekämpnings- och besprutningsgifter måste man antingen odla födan helt själv eller köpa biodynamiskt odlad föda vilket kan vara svårt att hitta. ”Det finns biodynamiska lantbruk och trädgårdar i mer än trettio länder på fem kontinenter. Biodynamiska produkter märks med demetersymbolen och det är Internationella Demeterföreningen som har utarbetat de riktlinjer som ligger till grund för världens alla demeterförbund. I Sverige är det Svenska Demeterförbundet som är kontrollorganisation för biodynamisk odling och förädling.” (Nishan Joshi i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

Vad många inte tänker på är att det kan vara mycket stressande att försöka få tag i ekologiskt eller biodynamiskt odlad föda då inte alla matbutiker har något större utbud av det – då måste man kanske även åka till en eller flera olika ekologiska butiker för att få tag i allt man behöver. Dessutom kostar det mer pengar vilket kan vara mycket stressande för alla med knaper inkomst. Det kan alltså med andra ord ta både mer tid i anspråk och vara ekonomiskt påfrestande att försöka inhandla en helt ekologisk/biodynamisk föda vilket är stressande och negativt för din hälsa – det gäller att se allt ur ett helhetsperspektiv! Det jag istället rekommenderar är att man kan köpa ekologiskt av de mest besprutade råvarorna (de brukar oftast finnas att köpa som ekologiska i de vanliga matbutikerna) men sedan se till att man äter det allra mesta i rått och levande tillstånd. Detta gör att man inte blir lika skadligt påverkad av gifterna! Föda i levande form (raw food/råkost) innehåller mycket mer näring och framförallt livskraft och enzymer vilket hjälper kroppen att avsevärt bättre kunna hantera och neutralisera gifterna. Dessutom blir många gifter än mer hälsofarliga vid upphettning. ”I vår moderna tid har ännu en fara tillkommit vad gäller matlagningen: Dr. William Newsome på det kanadensiska Department of Health and Welfare Food Research Division, Bureau of Chemical Safety har upptäckt, att kokta tomater som blivit utsatta för svampdödande medel innehåller 10 till 90 gånger mer ETU (en mutagen och cancerframkallande förening) än råa tomater från samma odling. Han märkte att EBDC-avsvampningsmedel vid värmebehandling bryts ner och bildar ETU. Han anser att mängden ETU i besprutade tomater är 50 gånger större i de tillagade än i de råa. Det kan vara värt att fundera över konsekvenserna av detta, med tanke på de enorma mängder kemikaliebehandlad föda vi idag tillagar och förtär.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”) Att tillaga födan fördubblar alltså skadan från gifterna – dels genom att de ofta bildar skadligare former upphettade och dels att kroppen inte tillförs lika mycket näring, livskraft och enzymer som hjälper till att oskadliggöra de befintliga gifterna. Att äta rå och levande föda är det absolut bästa sättet att upprätthålla optimal hälsa – oavsett hur mycket eller lite av din föda är ekologiskt odlad eller inte!

Även om den mesta odlingsjorden blivit utarmad (bl a på grund av konstgödning och miljöförstöring) innehåller råvarorna fortfarande tillräckligt med näring om man bara ser till att äta ”på rätt sätt” (se Optimal matsmältning) och så mycket som möjligt i ”rått tillstånd” (se Ät mera rå föda). Just därför avråder jag från att ta tillskott i form av vitamin- och mineralpiller då jag anser att dessa inte behövs och ibland faktiskt är skadliga (se Kosttillskott). De är varken naturliga eller hälsosamma! Om man lider av näringsbrist beror det alltid på att man äter felaktigt (fel sorts föda och/eller på fel sätt) vilket inga piller i världen korrigerar!

Självklart bör man äta frukter, bär och grönsaker när de är mogna för det är först då som alla enzymer, näringsämnen, livskraft, m m, är ”färdigutvecklade” och lämpliga som föda. Omogen föda, såsom t ex grön paprika och gröna oliver är svårsmälta och belastande för kroppen. Ett undantag är kallpressade oljor – t ex olivolja (som i vissa fall tillverkas av gröna oliver) eftersom fettet och fettenzymet lipas redan är i en lättsmält form. Övermogna frukter och grönsaker jäser mycket snabbt i magen – de är dock inte lika illa som de omogna att äta.

Var uppmärksam på att det fuskas en hel del inom livsmedelsindustrin! Här är ett exempel om oliver: ”Har du någon gång funderat över varför de flesta svarta oliver smakar så trist? Hur kan denna urgamla medelhavsdelikatess vara så menlös när den hamnar i våra pastasallader och på våra pizzor? Svaret är löjligt enkelt. De är inga riktiga svarta oliver utan gröna som på kemisk väg berövats sin smak och därefter gjorts svarta. Att dessa oliver av låg kvalitet har så jämn svärta, som om de hade färgats in med skokräm, borde kanske ha fått oss att reagera. Först blir oliver gröna och därefter, om de får sitta kvar på trädet tillräckligt länge, vackert mörka i olika nyanser. Men i fuskbranschen har man inte tid att låta oliverna mogna utan plockar dem medan de fortfarande är gröna. Först läggs de i ett bad med lut. Därefter syrebehandlas de, vilket förändrar färgen. I nästa skede använder man järnglukonat för att svärtan ska stabiliseras. Och efter pastöriseringen är det bara att packa dem på burkar som ska säljas till intet ont anande konsumenter.” (Mats-Eric Nilsson i boken ”Äkta vara”)

Här är ett annat osmakligt exempel som livsmedelskonsumenterna aldrig får någon information om. ”Har du hört talas om rosa slem, alias ”magert finmalet nötkött”? Ännu en anledning att undvika produkter från djurfabriker. Det är en ingrediens i köttfärs tillverkad av bortskurna köttrester som sprayats med ammoniak för att döda patogener som E. coli och salmonella. Dessa rester brukade användas till hund- och kattmat, men nu finns de i stora mängder i din mataffär, i snabbmat och även i skolmåltider. Samtidigt som förespråkare för det rosa slemmet är fast övertygade om att substansen inte innebär några säkerhetsrisker känner många konsumenter inte ens till att denna äckliga ingrediens existerar! Varför? För att rosa slem inte står på etiketterna.” (Kris Carr i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)

Här är en sammanfattning över vilka egenskaper maten ska ha om man vill vara hälsosam och må bra. Ska ett födoämne räknas som ”hälsosamt” – d v s det regenererar (bygger upp och stärker) kroppen – behöver man kunna checka av samtliga hälsosamma egenskaper nedan! Om en eller flera av egenskaperna är ohälsosamma är födoämnet inte optimalt för din hälsa. Ju större del av din föda som kommer från den ohälsosamma sidan desto mindre möjlighet har du att undvika krämpor och sjukdomar. Vill du uppnå optimal hälsa bör du uteslutande äta från den hälsosamma sidan och detsamma gäller om du redan har en kronisk sjukdom eller allvarliga hälsoproblem!

Ted Morter skriver i boken ”Your health your choice” (min översättning): ”Vi sattes på jorden för att äta föda som odlas på jorden. Ju mer människan komplicerar födan, desto mer komplicerade blir våra sjukdomar.”

Ibland får jag höra uttrycken ”Själen måste få sitt” eller ”Ibland måste man unna själen något” som ofta används som en omedveten ursäkt för att man ska få ”unna sig” något onyttigt. Jag är inte emot att någon gång ibland äta något som inte är det bästa för hälsan men jag är övertygad om att de som tror detta om själen skulle må bra av att förstå vad det egentligen handlar om, på djupet, istället för att ”offra sin själ”, vilket kan ge en sund självinsikt och en bättre självkännedom. För mig är själen detsamma som det jag brukar benämna Sanna Jaget. Där finns all den visdom som vi behöver för att leva på bästa och hälsosammaste sätt. För mig är kroppen en ”kristallisering” av själen, en slags ”utvidgning” som själen uttrycker sig genom och den besitter en sund och hälsosam instinkt inför vad som är bra eller skadligt för den. Varken själen eller kroppen har ingen anledning att stoppa i sig minsta lilla skräpföda som inte gynnar den! Varken själen eller kroppen har något behov för det. Många missförstår detta och blandar ihop själen med vårt psyke. Vårt psyke däremot är ofta i obalans och lider av störningar och inre smärta (obearbetade känslor) från vår barndom. Därför skapar psyket ibland ”känslomässiga behov” för att trycka ner eller förneka detta. Ibland klarar vi inte att stå emot dessa känslomässiga behov och ger efter för en läsk, hamburgare, pizza, glass, chokladkaka eller liknande. Men se det för vad det är – psykiska behov och problem – istället för att missbruka det finaste vi har – vår själ! Skulle vi alla leva helt i harmoni med vår själ skulle världen se mycket bättre och vackrare ut och det skulle inte finnas några som helst behov att äta något annat än det som är det naturligaste och nyttigaste för vår hälsa. Hela livsmedelsindustrin skulle försvinna eftersom det inte skulle finns något själsligt eller hälsosamt behov för deras produkter! Med detta menar jag inte att skuldbelägga dem som vill ”unna sig något gott” emellanåt utan mer att försöka öka förståelsen för vad det egentligen, oftast omedvetet, handlar om. Då rekommenderar jag att man istället praktiserar det mer talande ordspråket som säger: ”Var måttlig i din njutning så förblir den en njutning.”.

Man behöver även lära sig hur man äter på bästa sätt för annars kan kroppen inte ta upp näringen tillräckligt effektivt ur födan du äter (se Optimal matsmältning). ”När du en gång har lärt dig att rätt kombinera det du äter kommer du att bli förvånad över hur mycket lättare och bättre du känner dig.” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)

Om du känner att du behöver ytterligare fördjupning om kost och näring finns det många bra böcker du kan fördjupa dig i och jag rekommenderar alla att ta lärdom av det förr så otroligt friska hunzafolket och deras kostvanor så långt det går. Men det som ger dig den ärligaste och för dig den viktigaste vägledningen är din egen kropp – den vet mycket bättre än allehanda läkare, experter, dietister och böcker vad den behöver. Det enda som krävs är att du vågar ha tillit till din kropp, lära känna den på djupet, lära dig hur den fungerar (eller bör fungera!) och följa dess vägledning och naturliga behov av föda. Din föda ska ge bränsle, energi och byggmaterial till din kropp och ditt psyke, inte belasta, fördunkla och förgifta dem!

Avslutningsvis några väl varda ord av Gabriel Cousens från boken ”Conscious eating” (min översättning): ”När man väl har en tydlig känsla för hur mycket mat man ska äta, när man ska äta maten och var man ska äta den, är nästa steg att titta på vad man äter. Börja observera responsen på de olika födoämnena i din kost. Ett sätt att göra detta är att rotera födan var tredje eller fjärde dag så att skillnaden i hur du mår av en viss mat kan observeras.

Återkopplingen kommer på flera nivåer. På den fysiska nivån kan man uppleva proppmättnad, gaser och uppblåsthet från jäsning och förruttnelse, ökad slembildning, trögt sinne och kropp, allergiska reaktioner och låg självkänsla. Om man är villig att uppmärksamma dessa reaktioner ger de tydliga indikationer på att maten är den troliga orsaken till dessa mycket verkliga symtom.

Omvänt, om maten man äter förbättrar eller åtminstone inte stör kontakten med det gudomliga och flödet av kosmisk energi i kroppen, är maten lämplig. Om man efter att ha ätit känner sig tung och långsam som en följd av att det kräver så otroligt mycket energi till matsmältningen så att uppmärksamheten riktas mot magen, då äter man fel mat. Om ens energi känns tömd eller om kontakten med det gudomliga blockeras före, under eller efter måltiden är det en indikation på att någon faktor i ätprocessen måste ändras. Om förmågan att upprätthålla meditation förbättras och man upplever större harmoni med naturens krafter är detta ett starkt bevis för att det man äter är lämpligt. Så småningom kommer det utvecklade kostmönstret att vara helt adekvat för alla aspekter av ens liv.”

”Den största dödsorsaken är näringsmässig ignorans.” (T. Colin Campbell)
(RUBEN ANDERSSON)

Läs även Hur viktig är kosten?, Hälsans utvalda folk och Optimal matsmältning

Litteraturtips om Kost och näring:
Allt du kan hitta som är skrivet av NORMAN W. WALKER, INGER WAERLAND och EBBA WAERLAND och nästan alla böcker som ARE WAERLAND har skrivit (de som handlar om kosten)
ALF SPÅNGBERG & LILLY JOHANSSON – Kom i form
DAVID REUBEN – Mat för ett bättre liv
DENIS BURKITT – Fibrer i kosten
EDWARD HOWELL – Enzym nutrition
ERIC SCHLOSSER – Snabbmatslandet
GABRIEL COUSENS – Andlig näringslära
GABRIEL COUSENS – Conscious eating
GILLIAN MCKEITH – Du är vad du äter
JOSEF ÖSTLUND – Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?
JOSEF ÖSTLUND – Vegetarisk näringslära
HARVEY & MARILYN DIAMOND – Fit for life
HARVEY DIAMOND – Lev utan smärta
JOHN ROBBINS – Diet for a new America
JONATHAN SAFRAN FOER – Äta djur
KARL-OTTO ALY – Tallmogårdens väg till hälsa
MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN – Den växtbaserade kosten
MAXIMILIAN BIRCHER-BENNER – Råkost och fruktdiet för friska och sjuka
NILS KALÉN – Hälsans lexikon
PAAVO O. AIROLA – Hälsohemligheter
RAGNAR BERG – Vår kost och vår hälsa
ROBERT GRAY – Handbok för tarmhälsa
STEPHEN ARLIN m fl – Nature’s first law: the raw food diet
T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr – Forks over knives
T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II – Kinastudien
TED MORTER – Fell’s official know-it-all guide
URSULA JONSSON – Nu räcker det!
VICTORIA BOUTENKO – Grönt för livet
WILL TUTTLE – The world peace diet