Jag rekommenderar dig att läsa texten från början till slut. Men du kan även klicka på länkarna nedan om du vill läsa om just de ämnena.
Slemlösande föda och aktiviteter
Slemlösande och slembildande schema
Genom slemhinnorna i mag-tarmkanalen tas näring ur födan och vätska upp och i lungorna och bihålorna tas syre upp genom dem för att sedan kunna användas till kroppens behov av syre, vatten och näring. Att ha friska och optimalt fungerande slemhinnor är av allra största betydelse för att hålla sig frisk och vital. Alla slemhinnor (mukosa) består av epitelceller med ”slemkörtlar” (mukösa körtlar) som ser till att alltid hålla de känsliga slemhinnorna ”smörjda” med ett tunt slemlager, ungefär 1 liter slem bildas dagligen i en frisk (vuxen) kropp. Slemhinnor finns i hela mag-tarmkanalen (ända från munnen till ändtarmen), andningsvägarna (näsa, bihålor, luftstrupe och lungor), gallblåsan, gallgångarna, urinvägarna, urinblåsan, vaginan, livmodern, äggledare, sädesledare och ögonen. Detta fina, genomskinliga slem, som är ett slags sekret, utgör även en del av slemhinnornas försvar mot inkräktare (bakterier, jästsvampar, parasiter och virus) så de inte ska kunna ta sig vidare in i kroppen. ”Hela 40 procent av energin som förbrukas i vila går åt till att hålla våra slemhinnor (inklusive tarm, ögon, näsa och vagina) intakta och fria från inkräktare.” (Victoria Carinci & Katarina Hagberg i boken ”Clean reset”)
Raimo Heino skriver i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”: ”Sekret förekommer på slemhinnorna. Det verkar dels rent mekaniskt genom att binda upp partiklar så att dessa inte kan tränga in i kroppen, dels kemiskt. De kemiska ämnena utgörs av antimikrobiella ämnen som genom enzymer kan oskadliggöra bakterier samt vissa äggviteföreningar (mukoproteiner) som kan binda upp virus och hindra dessa att tränga in i kroppen genom slemhinnorna.”
Han fortsätter: ”Tarmslemhinnan är nog det starkaste försvar som kroppen besitter för att skydda sig mot främmande mikroorganismer. Detta sker med hjälp av särskilda celler i tarmslemhinnan. Vissa celler kan bilda ett antibiotikaliknande ämne, defensin, som oskadliggör bakterier, parasiter och virus medan andra celler bildar antikroppar.”
Han skriver vidare: ”Slemhinnorna kring ögonen, i näsan, munhålan, luftvägarna, magen, tarmarna och underlivet utsöndrar sekret som innehåller många olika ämnen som skyddar mot skadliga mikroorganismer. De innehåller till exempel ett enzym (lysozom) som bryter sönder bakteriecellens yttervägg så att bakterien inte längre kan föröka sig. Magsaftens surhetsgrad döda de flesta bakterier som kommer in i kroppen via maten. Tårvätskan, saliven och sekretionen från näsans slemhinnor innehåller antikroppar (sekretions-IgA). Dessa klumpar ihop bakterier så att en invasion genom slemhinnorna försvåras.”
För att se till att detta försvar fungerar är det viktigt att sörja för att slemmet ska vara friskt och vitalt. När man pratar om ”slembildande” egenskaper menar man en ohälsosam förändring av detta fina, genomskinliga och ”slippriga” (glatt/halt) slem till ett mer trögflytande, grumligt, kletigt och sjukdomsalstrande slem vilket jag återkommer till.
För att kunna hålla slemhinnorna i optimalt skick är det viktigaste att dricka tillräckligt med bra vätska (klorfritt vatten, örtte, kokosvatten, citron- eller limevatten, Gröna drinkar eller Rejuvelac, m m) mellan måltiderna, annars kan de börja torka ut. Att dagligen hälla i sig uttorkande drycker som kaffe, te (vitt, svart och grönt gjort på blad från tebusken), alkohol, sockrade drycker (särskilt läsk!), light-drycker o s v dränerar hela kroppen på vätska vilket givetvis även drabbar slemhinnorna. Har du nån gång försökt dricka en kolsyrad dryck vid halsont? När halsen är svullen och öm kan man också lättare märka hur elakt kolsyrade drycker är mot slemhinnorna! Detta märker man vanligtvis inte när man inte har halsproblem men kolsyran skadar och irriterar slemhinnorna. Storkonsumtion av kolsyrade drycker, förutom att de är kraftigt slembildande (även kolsyrat vatten är kraftigt slembildande!), leder ofta till inflammerade slemhinnor. Särskilt påverkas slemhinnorna i mun, svalg och hals mycket negativt med kraftig slembildning av kolsyrade drycker.
Slembildning kan föranleda torra slemhinnor, i t ex näsa, bihålor, mun, ögon, vagina, m m. Torra slemhinnor kan även orsakas av vätskebrist – antingen för litet vätskeintag eller att kroppen inte kan absorbera tillräckligt med vätska för att man har en igenslaggad tjocktarm – eller cirkulationsblockeringar/dålig cirkulation. Att ha torra slemhinnor en längre tid kan leda till skador och funktionsrubbningar i dem, t ex inflammationer, sår och de kan till slut ”skrumpna ihop” så att ärrvävnad uppstår.
För att inte torka ut slemhinnorna i andningsvägarna är det av största vikt att sörja för ren och frisk luft och att andas genom näsan. När man andas genom näsan filtreras och renas luften i näsan på sin väg ner till lungorna. Mindre damm, föroreningar, bakterier, m m, som annars skulle irritera eller skada slemhinnorna i halsen och lungorna kommer in. Näsan fungerar också som ett slags värme-element som ser till att du hela tiden har en mild och anpassad temperatur i inandningsluften. Slemhinnorna i lungorna och luftvägarna har en temperatur på strax under 40 grader – att då vid t ex en vinterdag andas in minus 15 gradig luft betyder en skillnad på över 50 grader vilket chockar och förlamar de stackars slemhinnorna! Detta förhindras effektivt genom att näsandas så att den kalla luften hinner värmas upp innan den når luftstrupen och lungorna. Dessutom fuktas inandningsluften vilket inte sker genom munandning – då blir slemhinnorna förr eller senare torrare vilket är en gynnsam grogrund för allehanda sjukdomar i andningsvägarna och försämrad mun- och tandhälsa. ”Det finns även en intressant koppling mellan andningen och tandhälsan. Att vara torr i munnen är ett tecken på munandning, och eftersom saliven skyddar tänderna ökar det risken för hål i tänderna.” (Sanna Ehdin i boken ”Finn din energikod”) Den tredje vanligaste biverkningen av läkemedel är ”muntorrhet” vilket inte är bra för varken munnens slemhinnor eller mun- och tandhälsan. ”Vissa örter används vid muntorrhet. Muntorrhet kan vara ett resultat av medicinering eller strålbehandling. En del människor upplever muntorrhet när de skall sova. Lämpliga örter är cayennepeppar, ingefära, lakritsrot, läkerudbeckia och svartpeppar. Om man vaknar på natten eller morgonen och är väldigt torr i munnen, så beror det dock ofta på att man har sovit med öppen mun och andats genom munnen.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”) Vid munandning kan luftstrupens flimmerhår (cilier) inte fungera optimalt vilket även sker vid ohälsosam slembildning. Flimmerhårens uppgift är att föra ut slemansamlingar, bakterier, damm och smuts genom näsa och mun så att det inte ska komma ner i lungorna och ställa till med skada. Flimmerhåren och deras funktion påverkas väldigt mycket av hur slemhinnorna i luftstrupen mår! Att ständigt ”harkla sig” orsakas ofta av en retning i svalget på grund av att flimmerhåren inte lyckas forsla upp ohälsosamt slem tillräckligt effektivt. Kroniska harklingar kan även bero på att slem från ”slemöverhopade” bihålor hamnar i svalget. Tänk också på att rökning skadar slemhinnorna och förlamar flimmerhåren och saboterar deras funktion. ”Rökningen förstör framför allt slemhinnorna. Dessutom stjäl som bekant nikotinet C-vitamin ur kroppen.” (Lilly Johansson i boken ”Vital kur”)
”På insidan av luftrören täcks slemhinnan av små rörliga flimmerhår, vilkas uppgift är att föra upp det slem som bildas i slemhinnans slemkörtlar. Flimmerhåren slår alltså alltid i riktning mot munnen. Alla partiklar större än 5µ fångas i en normal slemhinna upp och förs bort. Om slemhinnan ej är irriterad, bildas ca 5 ml slem per dag. Genom de gaser, som finns i röken, förstoras slemkörtlarna och producerar mer slem, som ej kan transporteras bort på annat sätt än genom hosta. Om man är rökare och har varit det en tid kan man se att slemhinnan förändrats, så att slemkörtlarna tiodubblat sin storlek. Flimmerhåren skadas, förlamas först av bl a akrolein i röken och försvinner sedan fläckvis. Slemmet får allt svårare att borttransporteras och täpper då till de finaste luftrören. Under natten kan stora mängder slem ansamlas, som sedan skall hostas upp på morgonen. På de fläckar, där flimmerhåren har försvunnit, kan man snart iakttaga en cellförändring, s k metaplasi. Fram till och med metaplasi-stadiet är förändringarna reversibla, dvs de kan normaliseras vid rökavvänjning. Fortsätter tobaksrökens påverkan på slemhinnan, fortsätter cellförändringarna mot atypisk metaplasi – ett förstadium till cancer. Flertalet storrökare får sådana förändringar, vilka kan ta 20-25 år att utveckla. Det kan sedan utvecklas en cancer ur dessa cellatypier.” (Sven-Olof Spjuth i boken “Hälsan själv”)
Man bör även undvika andra saker som skadar de mycket känsliga slemhinnorna. T ex att förtära för het mat eller heta drycker! Slemhinnorna skadas av detta och det kan bildas sår, katarrer, inflammationer och svulster efter sådana brännskador (se Temperaturen på födan). Om du t ex inte klarar av att hålla kvar ett finger i ditt heta kaffe eller te för att inte riskera att brännskada det måste du förstå att du garanterat orsakar brännskador på slemhinnorna i mun, matstrupe och särskilt första delen av mag-tarmkanalen (sedan hinner det svalna när det kommer längre in i mag-tarmkanalen). Ditt finger skyddas ju ändå av en tjock och robust hud, det gör inte de känsliga slemhinnorna! Samma skada orsakas på andningsvägarnas slemhinnor när de utsätts för het tobaksrök! Kruxet är att man inte har dessa ”känsloreceptorer” på slemhinnorna som på huden och därför känner man inte av skadorna från het mat och dryck. Man har dessa känselreceptorer på läpparna och tungan – allt som är för hett för dem skadar garanterat slemhinnorna!
Lika skadligt är det med starkt frätande saker som vinäger och ättika, snus, alkohol (starksprit), m m. Are Waerland brukade på sina föredrag be en frivillig person kleta stark senap (med mycket ättika i) på sina händer. Det som hände var att det började fräta på huden och svida rejält varpå personen bad om att snabbt få hjälp med att tvätta bort det. Då svarade Are: ”Om det svider och skadar huden på dina händer vad tror du då sker inne i din kropp med de känsliga slemhinnorna om du äter detta?” När det gäller färsk chilipeppar anser jag att man aldrig bör äta starkare sorter än jalapeno (i torkad form är kryddpulver från cayennepeppar det starkast tillåtna!) för det skadar slemhinnorna. Chilipeppar som inte är starkare än dessa är faktiskt väldigt bra för slemhinnorna på grund av deras kraftigt slemlösande och cirkulationsfrämjande effekt men man ska alltid plocka bort fröna och de vita hinnorna de fäster i ur dem för de är alldeles för starka och skadliga för slemhinnorna! Undvik ”heta såser” (exempelvis tabasco och sriracha) då de är mycket skadliga för slemhinnorna.
Annan ”föda” som man sällan ser som ”starkt frätande” men faktiskt är det är socker, det har ju förmågan att fräta sönder det starkaste kroppsmaterialet – emaljen – så självklart skadar det även de känsliga slemhinnorna! ”De flesta sötningsmedel, speciellt vitt socker, verkar irriterande på slemhinnorna, medan honung lenar.” (P E Norris i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”) Att äta naturligt socker i dess naturliga ”förpackning” (som t ex honung, råsaft, en hel morot eller frukt) är aldrig skadligt men det raffinerade och helt näringsfattiga industrisockret är starkt frätande för slemhinnorna. Det fräter ju faktiskt sönder kroppens starkaste material – tändernas emalj! ”Matsmältningsorganens känsliga slemhinnor (i mun, svalg, mage, tarmar) far illa av det brännande starka sockret, som ger upphov till skadliga jäsningar, vilka lätt förorsakar inflammationer, katarrer och svårläkta sår.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”) Likadant är det med salt. ”Vi vet ju, att rent salt svider på tungan och på munnens slemhinnor, och att körtlar och slemhinnor genom riklig salivavsöndring genast försöka oskadliggöra det.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”) Vissa läkemedel (t ex de med acetylsalicylsyra) är starkt frätande och kan skada slemhinnorna, särskilt magslemhinnan. ”Den som snusar får till exempel snart mycket annorlunda slemhinnor under överläppen: förtjockade, veckade och vitaktiga. Det är förändringar som beror på försämrad blodcirkulation och som försvinner på ett par veckor, om man lägger av snuset.” (Görel Kristina Näslund i boken ”Hälsopraktika”)
”Katarr är inflammation i slemhinna. Exempel på katarrer är magkatarr, tarmkatarr, luftrörskatarr, halskatarr, katarr i näshålans slemhinnor, slidkatarr. En katarr uppkommer för att slemhinnan på något sätt blir retad, till exempel genom bakterieangrepp, olämplig föda, osund miljö eller stress.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”) En katarr utlöser ytterligare slembildning. En allvarlig följd av inflammerade slemhinnor i t ex tarmkanalen är att skyddet mot att tarmgifter inte sprids vidare in i kroppen förloras. Erich Rauch skriver i boken ”Health through inner body cleansing” (min översättning): ”Gifterna som bildas i tarmen kan sprida sig i blodomloppet, särskilt när tarmslemhinnan förändras av inflammation. Därifrån når de till slut – efter att ha brutit igenom leverns barriär – praktiskt taget alla kroppens celler och gradvis orsakar kronisk självförgiftning från tarmen (tarmförgiftning).”
Vid långvarig försurning ändrar ofta matsmältningssafterna karaktär mot det surare hållet p g a att kroppen lider brist på basiska mineraler. Detta gör att de normalt basiska matsmältningsvätskorna från gallblåsan – galla – och från bukspottkörteln – bukspott – inte längre klarar av att i tolvfingertarmen neutralisera den av magsyran mycket sura födan från magsäcken. Följden blir då att denna oerhört sura föda håller ett alldeles för lågt pH-värde vilket gör att de känsliga slemhinnorna på tarmväggarna kommer få frätskador och sår. Dessa slemhinneskador orsakar många tarmbesvär och –sjukdomar, t ex tarminflammationer, sårbildning, IBS, crohns sjukdom, ulcerös colit, polyper, dåligt näringsupptag, tarmfickor och förstoppning. ”Långvarig och svår diarré kan bero på slemhinneinflammation och då bör tarmen få vila (inta endast flytande föda och mycket vätska). Tarmslemhinnan skyddas med hjälp av inflammationshämmande och kramplösande örtteer som läkemalva, kamomill, rölleka och ringblomma. Vid illamående och kräkningar rekommenderas pepparmyntste och rivet äpple.” (Gunilla Boman i boken ”Huskurer & helhetsterapi”) Särskilt ”rullningskuren” med kamomillte är en gammal beprövad metod som kan ge snabb lindring och hjälpa till med läkningen i dessa fall (den beskrivs längre ner i texten!).
Slemhinnornas försvar mot allt detta (het mat och dryck, rökning, försurning, frätande ämnen, kolsyrade drycker och felaktig kost) är att öka slemproduktionen för att hindra eller lindra dessa skador. Och detta slem är mer trögflytande och tjockt = ohälsosam slembildning, som är ett kroppsligt och kortvarigt försvar för slemhinnorna. Det ska tillfälligt skydda slemhinnorna och är en akut försvarsmekanism och kroppen gör sig av med detta slem främst genom avföringen. Problemet är att de flesta av oss ständigt utlöser denna slembildande försvarsmekanism med den följd att kroppen inte hinner med att forsla ut det ohälsosamma slemmet innan vi åter igen orsakar nästa slembildning. På sikt bidrar detta alltid till olika kroppsliga funktionsproblem och sjukdomar. Professor Arnold Ehret var den som först började kartlägga kroppens slembildning redan i början på 1900-talet och han skrev följande i boken “Mucusless diet healing system” (min översättning): ”Det finns ingen människa i den västerländska civilisationen som har slemfritt blod och slemfria blodkärl. Det är som sotet i en skorsten som aldrig har rengjorts; i själva verket värre – eftersom avfallet från protein och stärkelserik föda är klibbigt.” Kroppen försöker dock alltid att prioritera blodet och ”dumpar” slemmet på andra ställen där det ansamlas, men på sikt kan slembildning ge upphov till ”tjockt blod” och orsaka högt blodtryck, stroke, blodproppsbildning och hjärtbesvär. ”Slem kan anhopa sig i alla kroppsdelar men de tre områden där slemmet tenderar att ansamlas till största del är i tarmkanalen, lymfsystemet och i lederna.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)
En annan mycket vanlig ansamlingsplats är andningsvägarna – särskilt i lungorna och bihålorna som är väldigt utsatta för ohälsosamt slem. Efter ett tag försöker kroppen göra sig av med slemmet för att på så sätt försöka förhindra allvarligare skador. ”En av de klassiska metoder varigenom organismen avvisar giftiga produkter är genom den som kallas förkylning. När slemhinnorna överlastas med mer slem än kroppen tillåter, om detta slem inte undanskaffas fort nog, inträder kroppens försvarsmekanismer och tvingar ut det genom hals och näsa. Om man tar ett glas och fortsätter att fylla vatten i det rinner vattnet till slut över. Samma sak gäller kroppen. Om det finns mera slem i kroppen än den har plats med, så rinner det ut.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”) Klarar inte kroppen av att föra ut slemmet ordentligt, i detta fall från andningsvägarna, blir följden olika sorters sjukdomar och besvär, t ex kronisk nästäppa, astma, lunginflammation och bihålebesvär. ”Alla som har problem med bihålorna bör försöka utesluta mjölk och alla produkter gjorda på mjölk i åtminstone två månader för att se vad som händer. De flesta som prövar det här märker en påtaglig förbättring.” (Andrew Weil i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”) ”1996 slutade jag med mjölk och mjölkprodukter och det var sista gången jag fick bihåleinflammation.” (Lars Frölander, OS- och VM-guldmedaljör i simning) Mejeriprodukter är det födoämne som ökar den ohälsosamma slembildningen allra mest i andningsvägarna. Mejeriprodukter är som klister för lungorna! ”Uteslut mjölk och alla mjölkprodukter från kosten. Mjölkprotein ökar slembildningen i andningsvägarna och kan också bidra till den allergiska komponenten i astma. Det innebär inte bara att undvika mjölk, yoghurt, ost och glass. Det innebär också att läsa alla innehållsdeklarationer för att förvissa dig om att andra matvaror inte innehåller någon mjölk.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”) Slembildningen från mejeriprodukterna påverkar kraftigt även det stackars fostret om det konsumeras av kvinnan under graviditeten! ”Efter sjutton års arbete inom hälsans område är jag odelat övertygad om att orsaken till denna landsomfattande tragedi är den enorma mängd mjölkprodukter som gravida kvinnor rutinmässigt terroriseras till att konsumera. Stora mängder överflödigt slem täcker spädbarnets små lungor och hindrar dem att utvecklas normalt. Har du någonsin undrat över varför det är nödvändigt att alltid använda uppsugningsrör för att omedelbart efter nedkomsten suga bort det tjocka slemmet från barnets hals och näsa, så att det kan andas? Barn till kvinnor som inte konsumerar mjölkprodukter under graviditeten behöver inte denna uppsugning, eftersom deras andningsvägar är fria. Januarinumret av ”Lancet” 1960 (sidan 230) definierar ämnet ”slem-protein” i lungorna till de barn som dör i RDS. Detta tjocka slemaktiga protein är precis det som utvecklas i kroppen när man konsumerar mjölkprodukter, och undersökningar visar att deras barns känsliga små lungor är täckta med det.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)
”Lagrad ost är kompakt som ett kitt och den svenska ”nationalrätten” bröd och ost blir lite som att äta klister och kitt. Det måste vara svårsmält även för den hälsosammaste kroppen och på sikt, sakta men säkert sätta igen kroppen om man äter det varje dag.” (Sanna Ehdin Anandala i boken ”Mat som läker”) Vitt mjöl och socker är den näst mest slembildande födan för andningsapparaten. ”Om man blivit helt botad från astma kan man lätt få den tillbaka, om man så vill, bara genom att äta mycket vitt bröd och dricka mycket mjölk.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) När det uppstår klistrig och ohälsosam slembildning i andningsvägarna (näsa, bihålor, svalg, luftstrupe och lungor) blir slemhinnorna ofta inflammerade då de inte längre kan hållas rena från främmande partiklar såsom smuts och damm eller främmande bakterier. En vanlig följd av detta är snarkning eller sömnapné som beror på att slemhinnorna i andningsvägarna svullnar upp och tillsammans med slemansamlingen blir det trängre i andningsvägarna – ibland bildas det även polyper. ”Alkohol och cigarretter gör att slemhinnorna svullnar, vilket orsakar snarkningar.” (Joan Wilen och Lydia Wilen i boken ”Lev väl och må bra”) Slembildning i näsa och bihålor dämpar luktsinnet och påverkar öronen som kan få funktionsrubbningar av ohälsosam slempåverkan, t ex yrsel, balansproblem, kristallsjukan, infektioner och hörselproblem. ”Angående öroninflammationer, man finner inte detta smärtsamma tillstånd hos bebisar och barn som inte konsumerar komjölk.” (William Northrup, juli 1994 i ”Natural health”) ”När vår tarm är igenslaggad försöker kroppen utsöndra mer slem, ur ögonen, näsan och halsen.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”) För att hjälpa kroppen föra ut slem, damm, smuts och bakterier ur näsan och bihålorna kan du göra nässköljningar. Undvik nässpray och näsdroppar som fräter på och skadar slemhinnorna. Att snorta upp t ex snus eller kokain i näsan är väldigt skadligt och starkt frätande för slemhinnorna!
Robert Gray skriver i boken ”Handbok för tarmhälsa”: ”Genom att reducera föroreningar, från luften, kan vi reducera de gifter som våra kroppar tar upp. De flesta människor har ingen aning om hur mycket gifter de tar in genom andningen. När en bra kost med låg slemaktivitet intas, kan luftföroreningar svara för den största delen av all slembildning.” Han fortsätter: ”Luftföroreningar är generellt alltid slembildande. En känslig person på en nästan slemfri kost, kan uppmärksamma att en betydande del av slem bildas av föroreningarna i inandningsluften. Den passiva rökaren som befinner sig i ett rökigt rum, utsättes också för ökad slembildning. Slemmet som bildas av luftföroreningar är lättare att upptäcka i luftvägarna än i avföringen.” Dessa luftföroreningar består av t ex bil- och industriavgaser, byggdamm, mögel, parfymer, hårspray, matos (särskilt från stekning, fritering och grillning), rengöringsmedel, besprutnings- och bekämpningsmedel, luftburna gifter och lukter, m m. Kraftigt slembildande och samtidigt irriterande och skadligt för slemhinnorna i andningsvägarna är givetvis rökning och e-cigaretter! Att utsättas för rök från vedeldning, t ex från en öppen spis, en eldstad eller en lägereld är mycket irriterande för slemhinnorna och slembildande. Något få känner till är att även all slags rökelse har samma negativa effekt på slemhinnorna! Använd istället eteriska oljor i en aromalampa då det är både hälsosammare och slemlösande. Som redan nämnts orsakas slembildning i andningsvägarna även av slembildande föda och då de flesta äter tre eller fler gånger dagligen (som vanligtvis till största delen består av slembildande föda!) skapar detta i längden den enskilt största belastningen på lungor och andningsvägarna! Det är just därför som en effektiv tarmrening samtidigt kraftigt underlättar andningen eftersom det även möjliggör och stimulerar kroppen att lösgöra slemansamlingar i lungorna och andningsvägarna.
Ögonen skadas av den ohälsosamma slembildningen genom att flödet i tårkanalerna försämras vilket gör att ögonen inte återfuktas tillräckligt. Dessutom blir cirkulationen till ögonen skadad eftersom slembildning försämrar kroppens cirkulation. Följden kan på sikt bli olika ögonproblem och Sjögrens syndrom är en typisk ”slembildningssjukdom”. Luftföroreningar, parfymer, hårspray, smink, damm, pollen, rök, m m är irriterande och skadligt för ögonens slemhinnor med ökad slembildning som följd. ”Ögoninfektion – röda ögon – är en inflammation i slemhinnan som täcker hela ögongloben. För det mesta handlar det om en infektion men kan komma av damm, luftföroreningar eller av att den normala fuktigheten runt ögat minskar på äldre dar. Har man en ögoninfektion känns ögonen grusiga och de kan vattna sig då man blinkar. Örter som ögontröst och ringblomma kan användas till ögonbad och vara läkande för ögat.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”)
Något som är både slembildande och skadligt för slemhinnorna, framförallt i ögonen och andningsvägarna, är ”statisk elektricitet” (positivt laddade joner, vilket på intet sätt är positiva för vår hälsa!), vilket det finns gott om i vissa hem och arbetsplatser, t ex från datorer, skrivare, kopiatorer, trådlöst wifi, vissa armaturer (ljuskällor), vitvaror, TV- och stereoapparater, högtalare, mycket torr inomhusluft, m m. Mycket slembildande är strålning från bland annat röntgen, mobiler och elektromagnetiska fält men skadligast är radioaktiv strålning! När det gäller mikrovågsugnar påverkar de slembildningen på tre olika sätt – de skapar statisk elektricitet och de läcker ut strålning när de är påslagna och om man inte är speciellt mån om sin hälsa genom att äta den helt döda, giftiga mikrade maten eller drycken måste mag-tarmkanalens slemhinnor utsöndra mycket ohälsosamt slem för att skydda sig mot akuta skador från den.
Den värsta slemansamlingen i kroppen bildas i tjocktarmen. ”I försök att testa nyttan av slemteorin, tittar de flesta människor efter slem i andningsorganen och inte i avföringen. I de flesta fall vet de ej hur det är att inte ha slem i avföringen. Personer som vill testa värdet av slemteorin, måste först förbättra balansen mellan slemmotverkande och slembildande influenser, till dess att han/hon vet hur en slemfri avföring ser ut. Vid denna punkt kan man testa den slembildande aktiviteten på födoämnen som man vet är slembildande. Slem är en normal avsöndring från kroppen. Alla slemmembran avsöndrar slem kontinuerligt för att hålla ytorna fuktiga och smidiga. Förtäring av mat eller t o m vatten ökar nivån av slem i munnen helt naturligt. Dessa fakta förs ofta i rampljuset då man diskuterar den s k slemteorin. Ändå är det lätt att urskilja hälsosamt slem från slem som bildas av en följd av gifter och toxiner. Hälsosamt slem är klar och slipprigt. Ohälsosamt slem är däremot dunkelt, tjockt och klibbigt och detta är den sort som uppstår av slembildande mat. En del som framställer ”slemteorin” använder ord som katarrbildande istället för slembildande eftersom katarr refererar till en inflammation i ett slemmembran och pekar på så sätt ut det ohälsosamma i det hela. Detta kanske är intelligent då all mat och t o m vatten orsakar en utsöndring av hälsosamt slem. Dessa anser att det hälsosamma slemmet inte är något slem alls utan mer en normal kroppsvätska. Hur som helst det viktigaste att veta om detta s k hälsosamma slem är att det är inte detta slem vi uppmärksammar. Det är troligtvis lite hälsosamt slem i den avföring som kallas slemfri avföring. Närhelst du kan notera slem i luftrören eller i avföringen indikerar detta med all säkerhet ett förgiftningstillstånd.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Ohälsosam slembildning i mag-tarmkanalen, speciellt i tjocktarmen, bidrar även till att alla andra slemhinnor i hela kroppen blir belastade och får ökad slembildning.
Slembildningen i hela mag-tarmkanalen försvårar näringsupptaget från födan, skapar en gynnsam grogrund för allehanda inälvsparasiter (maskar, bakterier, jästsvampar, virus, m m), förstör tarmfloran och är kraftigt förstoppande, vilket ytterligare förvärrar skadan! Hinner inte kroppen föra ut detta slem innan nästa slembildande måltid dröjer det kvar i mag-tarmkanalen. Då detta ohälsosamma slem är trögflytande och kletigt i sin konsistens börjar det att fastna på tarmväggarnas slemhinnor. Efter en viss tid börjar det att torka och då sitter det fast som ”en mur” på tarmväggen och värst blir det i tjocktarmen. Dels hindrar både det intorkade slemmet (tarmplack) och fastklibbade matrester och avföring födan att kunna absorberas genom tarmslemhinnan, och dels börjar dessa matrester att jäsa (stärkelserik föda) och ruttna (soja, mjölk och animalier) vilket förstör tarmfloran. Enda sättet att frigöra sig från detta intorkade slem (”tarmplack”) är en riktigt effektiv och ordentligt genomförd tarmrening. Att se till att bygga upp en frisk tarmflora är också väldigt viktigt. ”En hälsosam stam av laktobakterier i tarmen slår ut allting annat när det gäller att kontrollera innehållet av slem i avföringen. Det är generellt sett omöjligt att erhålla en slemfri avföring utan att man har en hälsosam stam av laktobakterier i tarmen. Förekomsten av laktobakterier gynnar en välformad avföring såväl som fler tarmtömningstillfällen.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)
Gaser i magen är syrabildande och frätande på de känsliga tarmslemhinnorna. Att vid förstoppning, som oftast beror på slembildning, ta laxermedel är skadligt. ”En läkare sade en gång vid ett föredrag i Altenheim, då även jag var närvarande: »Ju mer ni vänjer er vid avföringsmedel, desto besvärligare kommer er förstoppning att bli«. Dessutom blir tarmen tunn genom den ständiga påfrestningen av slemhinnan.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”) Man bör istället ta lavemang, Tarmdrinken eller Living cleanse vid behov och se till att förändra sin kost och livsstil för att eliminera orsakerna till slembildning, gaser i magen och förstoppning.
Stress väldigt skadligt och nedbrytande för kroppens alla slemhinnor men slemhinnorna i mag-tarmkanalen är särskilt känsliga för detta. ”Stresshormoner minskar tjockleken på tarmens slemhinna och orsakar därmed tarmläckage.” (Soki Choi i boken ”Kimchi och kombucha”)
Ändtarmens slemhinna ska ”bytas ut” vid varje tarmtömning då den vid en frisk tarmhälsa, utan ohälsosam slembildning, omsluter avföringen och följer med ut i toalettstolen. Man kan säga att avföringen är ”inpackad” av slemhinnan vilket gör att avföringen lättsamt glider fram genom ändtarmen och ut genom ändtarmsöppningen (anus). Detta gör det mycket lätt och snabbt att lämna avföring. Något som mycket få människor fått uppleva idag eftersom de flesta av oss lider av ohälsosam slembildning. De flesta får använda rätt mycket toapapper för att lyckas rengöra sig från all kletig avföring som framförallt orsakats av slembildningen. När man inte lider av slembildning (och har en i övrigt frisk tarmhälsa!) behöver man knappt torka sig alls i ändan, det blir endast en liten gulbrun fläck på det första pappret man torkar sig med, sedan är det rent! Att man får sitta och torka sig överdrivet mycket beror på ohälsosam slembildning. Likaså om avföringen har en tendens att kleta fast på toalettstolens kanter. Att ha ”bromsspår” (bajsränder/-fläckar) i underkläderna och känslan av att inte ha tömt tarmen ordentligt efter toabesöket är två tydliga tecken på slembildning och dålig tarmshälsa. Att man behöver krysta och anstränga sig mycket och/eller att det tar väldigt lång tid att lämna avföring beror på slembildningens kraftigt förstoppande effekt.
”En del människor är mycket känsligare för slembildande influenser. För dessa människor kan små mängder slembildande mat eller luftföroreningar resultera i kraftigt ökad slembildning. Även om de äter en slemfri kost klarar de sällan av att ha en helt slemfri avföring. Detta är människor med låg ämnesomsättning beroende på en otillräcklig sköldkörtelfunktion. Tidigare i detta kapitel, nämnde vi förekomsten av sjukdomen myxödem, när kroppen svullnar upp av en slemliknande substans. Denna sjukdom beror på ett degenerativt tillstånd i sköldkörteln vilket resulterar i en mycket låg sköldkörtelfunktion. Utan en väl fungerande sköldkörtel minskar ämnesomsättningen. Maten förbränns ofullständigt och resultatet kan jämföras med sot och rök från en klar brinnande låga. Denna invärtes sot eller rök behandlas på samma sätt som rök och sot från utsidan. Kroppen framkallar slem för att kapsla in den oönskade substansen. Människor med myxödem uppvisar en extrem form av dålig sköldkörtelfunktion vilket är ovanligt men en mindre underaktivitet av sköldkörteln är vanlig. I dessa fall är kroppen sämre rustad att omsätta eller förbränna slembildande substanser vilket resulterar i att mer slem bildas. Den höga nivån av slem i kroppsvävnaderna måste tömmas i lymfan som lätt blir överbelastad då tarmen är toxisk. Symptom som då ofta uppstår är; lymfstockning, sjukdomar i andningsorganen, urinvägarna, kvinnliga sjukdomar och hudsjukdomar.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)
Lymfsystemet är det som näst efter mag-tarmkanalen och andningsvägarna belastas och skadas mest i kroppen av ohälsosam slembildning enligt min erfarenhet. Lymfvätskan blir tjockare och mer trögflytande av slemansamlingen och detta skadar kroppen på främst tre olika sätt:
1. Lymfsystemet är kroppens ”avloppssystem” (eller ”dräneringssystem”) som ska oskadliggöra och föra ut främmande partiklar, mikroorganismer, gifter, förbrukade (döda) och skadade celler och slaggämnen från kroppens metabolism ur kroppen. Då detta försvåras av dålig cirkulation i lymfsystemet på grund av att lymfvätskan blir mer trögflytande uppstår en långsam självförgiftning. Kroppen blir överhopad av dessa partiklar och ämnen vilket belastar olika vävnader (särskilt bindväven och lederna!) och skapar funktionsrubbningar och inflammationer.
2. Då lymfsystemet utgör en mycket viktig och avgörande roll i immunförsvaret gör den trögflytande lymfvätskan det svårare för de vita blodkropparna att transportera sig runt i kroppens lymfkärl för att bekämpa inflammationer, inkräktande mikroorganismer och infektioner. Detta skapar gynnsamma grogrunder för skadliga och sjukdomsframkallande bakterier, jästsvampar, inälvsparasiter och virus.
3. Kroppens alla celler (med några få undantag!) ”badar” i lymfvätska (extracellulärvätska). Blir denna lymfvätska tjockare, kletigare och mer trögflytande medför det att både näringstillförseln till cellerna och ”avfallshanteringen” av ämnesomsättningsrester (”slaggämnen”) från cellerna kraftigt försvåras. Näringsbrister och olika ”förgiftningssjukdomar” (som beror på överhopning av gifter, slaggämnen och mikroorganismer) uppstår på sikt. Dels kan gifter och slaggämnen lätt hamna i extracellulärvätskan om lymfsystemet inte lyckas föra ut dem hela vägen ur kroppen och dels skapar cellerna ständigt slaggämnen som helt naturligt uppstår från metabolismen. Hur oerhört viktigt det är för cellernas hälsa att hålla rent runt dem visade Alexis Carrel som forskade mycket om detta. Han hade isolerat några celler från en höna och lagt dem i en näringslösning som dagligen byttes ut. Dessa celler skulle förmodligen ha kunnat överleva hur länge som helst om inte en assistent glömt att byta ut näringsvätskan vid ett tillfälle och cellerna dog av självförgiftning. Men då hade experimentet ändå hållit på i 28 års tid och en hönas naturliga livslängd är 8-10 år! Detta bevisar hur avgörande det är för cellernas liv att lymfsystemet lyckas forsla bort alla gifter och slaggämnen som finns i extracellulärvätskan runt dem, och Carrels experiment handlade ju enbart om cellernas egen metabolism utan ”yttre” förgiftningspåverkan – något som knappast gäller oss människor! Du kan läsa mer om detta experiment här. Diabetes, insulinresistens, kronisk trötthet, sköldkörtelbesvär, högt blodtryck, hjärtsjukdomar, reumatism och alla möjliga allergiska sjukdomar är naturliga följder av denna ”självförgiftning”.
Ohälsosam slembildning tillsammans med kraftig försurning utgör en mycket hög risk för förtidig död i t ex stroke, hjärtsjukdom, lungsjukdomar, organsvikt och cancer. Det är lymfsystemet som tar hand om och oskadliggör alla cancerceller (maligna celler) som dagligen bildas i kroppen hos alla människor, även friska, så att de inte kan utvecklas och bilda tumörer och cancersjukdomar. Ibland blir det ”komplikationer” vid celldelningen och det kan uppstå sjuka och skadade celler, eller ”mutationer” (t ex cancerceller), vilket sker naturligt hela tiden men det tar kroppen hand om genom att lymfsystemet snabbt rensar bort dessa sjuka celler innan de hinner orsaka någon skada eller sjukdom, t ex tumörbildning och cancer. Detta försvåras avsevärt vid kraftig försurning och långt gången slembildning!
Öroninflammation, ödem (svullnader), lipödem, påssjuka (parotit), körtelfeber/”kyssjuka” (mononukleos), SLE (systemisk lupus erythematosus), bihåleinflammation (sinusit), blindtarmsinflammation (appendicit), celluliter (”apelsinhud”), övervikt, återkommande besvär med halsmandlarna (tonsillerna), ofta halsont, förkylningar, kronisk snuva eller nästäppa och problem med mjälten är typiska ”lymfproblem” orsakade av slembildning.
När det gäller stockningar i lymfsystemet (svullna lymfnoder och ofta ödem) brukar många ”alternativmedicinare” rekommendera örtmedel och behandlingar som stärker och ökar njurarnas utsöndrande förmåga eftersom ”förbrukad lymfvätska” (det som kroppen inte återanvänder) följer med urinen ut. Tyvärr klarar dock inte njurarna av att utsöndra speciellt mycket ohälsosamt slem, bara en ytterst begränsad mängd kan ta sig ut ur kroppen med urinen. Främst är det slem från slembildning i urinblåsan, urinvägarna och sädesledaren som följer med urinen ut. Det är enbart via tjocktarmen och avföringen som kroppen effektivt kan göra sig av med ohälsosamt slem från slembildningen. En del av slembildningen hittar ut genom näsa och hals (upphostningar/harklingar) men det är en nödlösning för andningsvägarna när slemansamlingen i lungorna och bihålorna ”svämmar över”. Givetvis är det mycket viktigt att se till att njurarna är i bästa trim men de är av sekundär betydelse när det gäller skadlig och sjukdomsframkallande slembildning i kroppen! Det effektivaste och det första man bör göra för att vända ett ”igenslemmat” lymfsystem är Robert Grays tarmrening som hjälper hela kroppen att lösgöra och föra ut slemansamlingar. Givetvis bör man samtidigt förbättra sin kost och livsstil – annars riskerar man att snabbt återfå slemproblemen igen. Lymfsystemet reagerar mycket snabbt på slemlösande föda och motion men man bör samtidigt se till att få igång tarmperistaltiken tillfredsställande så att kroppen kan föra ut det upplösta slemmet. Annars riskerar det att antingen fastna i tarmarna eller återupptas i lymfsystemet. När du väl har fått igång tarmperistaltiken kan du effektivt hjälpa lymfsystemet att fungera optimalt med en slemlösande livsstil eftersom det stimuleras väldigt kraftfullt av det. Kroppen, och särskilt lymfsystemet, älskar allt slemlösande vilket på ett mycket positivt sätt gynnar din hälsa! Att lära sig andas rätt är avgörande för att kunna få igång cirkulationen i lymfkärlen ordentligt.
Nervsystemet kan på längre sikt också skadas av slembildningen och då kan man drabbas av hemska nervsjukdomar som MS (multipel skleros), ALS (amyotrofisk lateralskleros), Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom och liknande. Detta beror dels på att lymfsystemet (och därmed även immunförsvaret) är för hårt belastat av slembildningen och inte klarar av att rensa ut främmande och skadliga ämnen, i detta fall t ex fluor, tungmetaller och andra gifter, som skadar nervcellerna eller deras skyddande ”isolering” – myelinskidorna. Dels beror det på att näringstillförseln till nervcellerna och bortforslingen av gifter och slaggprodukter försämras av den trögflytande lymfvätskan vilket gör att nervsystemet inte längre kan fungera som det ska. Även nervcellernas signalsubstanser (neurotransmittorer) kan bli förhindrade av slemansamlingar. Ryggmärgsvätskan (cerebrospinalvätskan), som är den absolut viktigaste vätskan i hela kroppen, cirkulerar inne i ryggraden och runtom hjärnan och denna delikata vätska kan på sikt också påverkas av slembildning och följden blir sämre flöde. Detta påverkar det centrala nervsystemet mycket negativt och funktionsrubbningar kan uppstå vilket är mycket allvarligt!
Försurning och slembildning går alltid ”hand i hand” eftersom det mesta som är syrabildande också är slembildande – och tvärtom! Ett undantag är vissa fullkornsprodukter som på grund av sitt höga innehåll av fibrer kan vara något slemlösande trots att de är kraftigt syrabildande. Alla spannmålsprodukter är slembildande i sig själva men eftersom en del fullkornsprodukter samtidigt kraftigt stimulerar tarmperistaltiken medför det dels att de inte hinner påverka slembildningen lika mycket då de transporteras genom mag-tarmkanalen snabbare än icke-fullkornsprodukter, och dels att det höga fiberinnehållet för med sig ”orenheter”, från både tarmkanalen och övriga kroppen, ut ur kroppen via avföringen. Detta gör att slembildande ”orenheter” (gifter, skadliga bakterier, matrester, slem som ännu inte torkat in i tarmväggen, slaggämnen, m m) förs ut och därigenom inte ligger kvar och orsakar fortsatt slembildning i kroppen. ”När de osmälta fibrerna når grovtarmen, får de många viktiga uppgifter. Här samverkar fibrerna med skilda giftämnen i tarminnehållet och förhindrar upptaget av dessa gifter i kroppscirkulationen. På detta sätt elimineras giftämnen från kroppen istället för att sugas upp av denna. Om karcinogener (cancerframkallande ämnen) finns utspädda i en stor kvantitet avföring och uttömmes ur tarmen ganska snabbt istället för att bli kvar inom denna, blir de mindre farliga. Detta har påvisats vid experiment. Om djur utfodras med en fiberrik kost som innehåller gifter av olika slag, vållar gifterna endast liten skada. Om djuren utfodras med samma gifter i samma doser men med en kost som är mindre fiberrik, blir de sjuka och dör.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) Därför kan t ex råris och riktigt grovt fullkornsbröd (som innehåller minst 90 % fullkorn!) ur ett helhetsperspektiv ses som ”svagt slemlösande”, trots att de uppges som slembildande i nedanstående slembildningsschema. Detta gäller dock inte fullkornspasta som har en mer ”kletig” konsistens vid förtäring. Dock har man ju ofta slembildande pålägg på t ex den grova smörgåsen, såsom ägg, ost, smör, majonnäs, kött, kaviar o s v som motverkar denna svagt slemlösande helhetspåverkan! Men om du istället använder kallpressad kokosolja, färska grönsaker och groddar som pålägg ökar alltså möjligheten att måltiden ur ett helhetsperspektiv är slemlösande. Ju mindre andel fibrer fullkornsprodukten innehåller desto mer slembildande är den. Groddbröd är svagt slemlösande eftersom spannmålet förändrar karaktär och beståndsdelar under groddningen och förvandlas till en grönsak. Groddbröd (och groddar) räknas alltså inte som spannmål utan grönsak, vilket är en mycket positiv och avgörande skillnad, inte bara sett ur slemperspektiv utan även ur närings- och syra/basbalansperspektiv!
Slembildningen försämrar inte bara nerv- och lymfcirkulationen utan även energi- och blodcirkulationen. Cirkulationsrubbningar som kan orsaka kalla händer och/eller fötter, lätt att frysa, stelhet, värk, energibrist, trötthet, sömnproblem, sämre sårläkning, inflammationer, åderbråck, försämrad cellandning, dålig matsmältning, m m. Det organ som drabbas först av cirkulationsproblem är det som ligger ”längst bort” och som cirkulationen har längst transportväg till och från – huden. Torr hud, eksem, psoriasis, akne, celluliter (”apelsinhud”), ”gäddhäng” (slapp hud på överarmarna) och andra kroniska eller återkommande hudbesvär orsakas av slembildning (tillsammans med försurning).
Reumatiker är smärtsamt medvetna om de flesta av ovanstående cirkulationsbesvär! Jag känner till många reumatiker som aldrig lyckas bli friska trots att de försöker efterleva en basbildande livsstil (se Syra/basbalansen) – de får i bästa fall en rejäl smärtlindring, vilket givetvis är bra. Men att de aldrig blir friska beror på att det är mycket mindre känt, nästan helt okänt, att slembildning bidrar till reumatiska besvär. ”Brosken som förekommer i lederna har slemmembran för att frambringa ett klart och fint slem för att hålla lederna välsmorda. När slembildande substanser förekommer, alstras ett klibbigt, giftigt slem som avlagras i lederna.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Just därför behöver alla reumatiker även se till att göra en tarmrening, förbättra tarmhälsan (se Tjocktarmen) och praktisera en ”slemlösande livsstil” för att kunna bli helt friska och återställda. ”Mjölk och mjölkprodukter ingår inte i någon form i den kost jag rekommenderar. Osten tycker jag är värst för en reumatiker. Men även vanlig mjölk och filmjölk bör utgå. Av någon anledning finns det många som anser att filmjölk utgör ett undantag från min antimjölkregel. Det är fel. Personligen kan jag inte tänka mig att en reumatiker kan bli frisk om hon behåller mjölken i sin kost.” (Lilly Johansson i boken ”Vital kur”)
Kvinnliga underlivsproblem, såsom t ex flytningar, vestibulit, slidkatarr (vaginos), menstruationsbesvär, inflammationer, svampangrepp och infektioner är ofta följden av ohälsosam slembildning. Även klåda och ”torr slida”, vilket gör det svårt eller omöjligt att genomföra samlag, kan också bero på slembildning – antingen som en direkt påverkan som gör att slemhinnorna inte längre återfuktas ordentligt eller indirekt genom slembildningens långsiktiga effekter på immunförsvaret, hormonsystemet, lymfsystemet, kroppens cirkulation, m m.
Långt gången slembildning tillsammans med försurning kan orsaka endometrios – ett tillstånd där livmoderslemhinnan börjar växa utanför livmodern. Cirka 10 % av alla kvinnor i fertil ålder drabbas. En del av de drabbade är utan märkbara symtom men vanliga kännetecken är svåra menssmärtor, samlagssmärtor och cirka 40 % lider av infertilitet. Andra symtom kan vara, beroende på var den sjukliga slemhinneutväxten uppstår – smärta vid urinering, smärta vid tarmtömning, bäckensmärta, smärta i ländryggen, trötthet, m m. På sikt kan det uppstå cancer i olika delar av underlivet. ”Endometrium är slemhinnan runt livmodern. Under kvinnans fertila år, lossnar denna livmoderslemhinna varje månad, om den utsöndrade äggcellen inte blir befruktad och inplanterad i vävnaden. När organismen eller hormonsystemet inte fungerar kan slemhinnan spridas till olika sidor av bäckenområdet, inkluderat bukväggen. När tillståndet förvärras och menstruationscykeln inte är regelbunden, kan endometrial vävnad sprida sig ut i kroppen och bli malign ”liknande metastatisk bäckenkarcinom”.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”)
Även mäns underliv, t ex prostatan och särskilt sädesvätskan, påverkas mycket negativt på lång sikt av slembildning. Spermierna får t ex svårare att trivas och må bra i tjock och trögflytande sädesvätska av dålig kvalité och det blir motigare för dem att ”simma” tillräckligt bra, spermaproduktionen och spermakvalitén kan försämras, o s v.
Matsmältningsvätskorna – saliv, magsyra, tarmsafter, bukspott och galla – förändras av slembildning till mer trögflytande vilket ytterligare försämrar näringsupptaget från födan och enzymernas funktion påverkas negativt av ohälsosam slembildning! Försämrad mun- och tandhälsa, näringsbrister, övervikt, dålig andedräkt, illaluktande svett, pinsamma gaser i magen och stinkande avföring är vanliga följder av långvarig slembildning. Slembildning orsakar på längre sikt funktionsrubbningar i levern, gallblåsan, njurar, mjälte och bukspottkörteln vilket gör att skador och sjukdomar kan uppstå i dessa organ och bidrar starkt till bildandet av gallstenar och något mindre till njurstenar.
Eftersom slembildning på sikt belastar och skapar funktionsrubbningar på framförallt cirkulationen, tarmfloran och tarmhälsan, nervsystemet, lymfsystemet, andningen, immunförsvaret, matsmältningen, levern och njurarna är det inte en fråga om utan när det börjar uppstå störningar och funktionsrubbningar i det endokrina systemet (hormonsystemet). Något som även förvärras av både slembildningen och funktionsrubbningarna är kroppens förmåga att avgifta sig från gifter och särskilt tungmetaller. Detta orsakar, eller ytterligare förvärrar, symtom såsom; trötthet, sömnproblem, stress, impotens, svårigheter att bli gravid, diabetes, näringsbrist, energibrist, demens, övervikt, menstruations- och klimakteriebesvär, autoimmuna sjukdomar, svårigheter att slappna av, värk och stelhet. Allvarliga funktionsrubbningar uppstår eller förvärras då i levern, sköldkörteln, bisköldkörtlar, prostatan, testiklarna, äggstockarna, äggledare, livmodern, binjurarna, bukspottkörteln, ämnesomsättningen, immunförsvaret, m m.
Alfredo Bowman, mer känd som ”Doktor Sebi”, har sagt: “Om det är slembildning i luftrören, är sjukdomen bronkit; om det är i lungorna, är det lunginflammation; i bukspottkörteln, är det diabetes; i lederna, artrit. Dessutom, slem i ögats näthinna orsakar blindhet; om det finns runt sköldkörteln, blir följden sköldkörtelcancer. I grund och botten kommer sjukdom att uppstå i kroppen där det finns ansamling av ohälsosamt slem.”
Livsmedelstillsatser, matsmältningsleukocytosen, jäsningssyra, fluor, tungmetaller, transfetter, klorerat vatten och vattenföroreningar är slembildande och irriterar slemhinnorna i mag-tarmkanalen och på sikt blir följden inflammation och skador på slemhinnorna. Klorgas i luften, t ex i vissa badhus och i duschvattnet (ju varmare du duschar desto mer klorgas frigörs!), är även slembildande och särskilt skadligt för slemhinnorna i andningsvägarna och ögonen. Sura uppstötningar (halsbränna) som orsakas av jäsningssyra eller diafragmabråck och regelbundna kräkningar (t ex frivilliga kräkningar vid ätstörningar) orsakar frätskador och inflammation på matstrupens (och ibland även i mun och svalg) slemhinnor. På sikt kan det skapa ärrbildning i matstrupen som kan ge svårigheter att svälja och vid svårare fall kan det utvecklas till cancer i matstrupen. Även luftstrupens slemhinnor kan ibland skadas av dessa uppstötningar. ”Ibland kan sura uppstötningar ske om natten när man sover och ge »lungreflux« som innebär att uppstötningarna kommer upp i svalget och därifrån rinner ner i lungorna. Personen ifråga kan vakna upp med svår andnöd när saltsyran retar luftrören.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”) De berörda slemhinnorna ökar slembildningen för att skydda sig mot detta.
Att äta en stor och tung slembildande frukost belastar och skadar kroppen dubbelt upp! Dels belastas den av en ”extra” och onödig måltid (se Börja dagen lättsamt!) som oftast är mycket slembildande. ”Traditionell frukost” såsom smörgåsar, kaffe, flingor, mjölk, ost, yoghurt, bacon, ägg o s v är kraftigt slembildande! Dels hindras utrensningen av slemansamlingar eftersom kroppens naturliga utrensningsfas är som mest aktiv under morgontimmarna! Istället för att rensa ut slaggämnen, gifter, urinämnen, avföring, förbrukade och döda celler och ohälsosamt slem måste kroppen ta hand om frukosten. Detta leder på sikt till självförgiftning, ökad slembildning och det ansamlas ännu mer ohälsosamt slem i kroppen. Dessutom, vilket även sker om man äter för mycket och/eller för ofta, hinner inte tunntarmens slemhinna återhämta sig om den ständigt är full med mat. Tarmluddet på tunntarmens slemhinna kan då ”slitas ut” vilket försämrar näringsupptaget!
”Kletmat” som t ex alla mjölk- och mejeriprodukter, pannkakor, majonnäs, feta såser, pizza, paj, munkar (donuts), omelett, vitt mjöl, sötsaker, socker, bakverk, puddingar, tårtor, choklad, glass och vanlig pasta klibbar fast i tarmväggens slemhinnor vilket gynnar skadliga bakterier och parasiter att rota sig i. Förutom att den sortens mat i sig själv är kletig och gärna kletar fast på tarmväggarna, särskilt om det redan finns mycket ”tarmplack” (gammalt intorkat slem, avföring och förruttnelse) och ohälsosamt slem som det väldigt lätt fastnar på, är sådan mat också kraftigt slembildande.
”Kosttillskott är ofta slembildande. Alla proteintillskott med undantag för 100% ren jäst och spirulina är mycket slembildande vilket beror på dess innehåll av soja, mjölk, ägg mm. Tabletter med vitaminer, mineraler etc. kan också orsaka viss slembildning.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Kortison och de flesta läkemedel är kraftigt slembildande.
Det mest slembildande födoämnet är mejeriprodukter och absolut värst är vissa ostar! Ju mer lagrad och stark osten är desto mer slembildande är den! Att sedan kombinera den mest slembildande födan med den mest slembildande tillagningsmetoden såsom vid friterad ost är det som ger den allra kraftigaste och negativa effekten på kroppen! Färskost i form av keso eller ”paneer” (indisk färskost) och får- och getost är mycket bättre alternativ sett ur slembildningsperspektiv. Färskost i form av bredbara varianter (”cream cheese”) och mjukostar är kraftigt slembildande. ”Komjölk alstrar mer slem än något annat livsmedel – tjockt, kompakt slem som täpper till och irriterar kroppens hela andningssystem: slem täcker insidan av kroppen och hindrar systemets flytande funktion; kompakt, klibbigt slem som lägger en enorm börda på kroppens eliminerande funktioner, täpper till de sköra slemhinnorna och inbjuder till sjukdom.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life – hälsoboken”)
”Bort med mjölkprodukterna! Mjölk ger inte bara för rikligt med protein utan åstadkommer också slemanhopningar. Folk som har mycket slem i kroppen blir trötta.” (Lilly Johansson i boken ”Vital kur”)
Norman Walker skriver i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”: ”Mjölk är det mest slembildande födoämnet i människans kost och är från barndomen till ålderdomen, enligt vår erfarenhet den lömskaste orsaken till förkylningar, influensa, luftrörskatarr, astma, höfeber, lunginflammation, tuberkulos och bihålebesvär.”
Han fortsätter: ”Det innebär en stor ansträngning för människokroppen att tillgodogöra sig komjölk. Denna ansträngning jämte mjölkens omåttligt höga kaseinhalt är orsaken till många av de slemsjukdomar som plågar mänskligheten.”
”Mjölkprodukter från komjölk, vare sig de är pastöriserade eller råa, är de mest slembildande av alla matvaror. Detta inkluderar skummjölk, smör, ost, yoghurt, kefir och vassla. Alla dessa produkter är oerhört slembildande. Getmjölk är emellertid mindre slembildande än komjölk. Animaliska produkter som kött, fisk och ägg är nästan lika slembildande som komjölk. De påverkar luftvägarna klart mindre men den totala mängden slem är ganska stor.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)
Efter mejeriprodukter kommer alla animalier (kött, ägg, fisk, fiskrom, skaldjur, kyckling, o s v), vitt mjöl, socker, quorn och sojabönor. Tyvärr ger det ur slembildande perspektiv ingen förbättring att byta ut kött mot vegetariska quorn-, seitan- (gluten) eller sojaprodukter men det är dock ett något bättre alternativ ur andra hälsoperspektiv. Men vill du uppnå optimal hälsa bör du utesluta eller minimera dem i din kost. ”Sojabönan är den mest slembildande av alla växter. Sojabönans slembildande aktivitet kan jämställas med den som finns i kött, fisk och ägg och ganska nära mjölkprodukter.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Mycket bättre är fermenterade sojaprodukter som är svagt slembildande och särskilt sojabönsgroddar som är svagt slemlösande.
Att äta protein- och fettrika dieter baserade på stora mängder animaliska ”dödsmedel” (det är ju döda djur!) som t ex Atkins och LCHF-kost är oerhört slembildande, mycket svårsmält och belastande för kroppen. Stockningar i lymfsystemet, problem med gallfunktionen, försurning, förstörd tarmflora på grund av förruttnelse och slembildning orsakar inflammationer, förstoppning och gynnsamma grogrunder för skadliga bakterier, jästsvampar och inälvsparasiter vilket är ett säkert sätt att på sikt kalla på olika sjukdomar..
Läskedrycker, både light/zero och sockrade varianter, är kraftigt slembildande. Dessutom är kolsyran och livsmedelstillsatserna (fosforsyra, citronsyra (E-330), färg- och aromämnen, m m) starkt frätande (precis som sockret!), irriterande, inflammationsorsakande och skadliga för de känsliga slemhinnorna.
Hur lång tid och på vilket sätt du tillagar din mat påverkar slembildningen i olika grad. Den tillagningsmetod som skapar mest slembildning är utan tvekan mikrovågsugn och sedan i fallande rangordning; fritering, stekning, grillning, rökning, ugnsbakning, kokning, wokning, pastörisering och minst slembildning orsakar ångkokning. Ju längre tillagningstid desto mer ökar slembildningseffekten men generellt påverkar tillagningsmetoden mer än tiden. Fritering i 5 minuter är mycket mer slembildande än 1 timmes kokning. Dock förstör samtliga tillagningsmetoder, mer eller mindre, de eventuella slemlösande egenskaper råvarorna innehar så vill du säkerställa att dina måltider ska vara garanterat slemfria eller slemlösande måste du äta rå föda! Ur detta perspektiv räknas inte t ex örtte som en ”tillagningsmetod” eftersom man inte äter örterna eller växtdelarna utan man extraherar ämnen ur dem.
Som du kanske börjar förstå påverkar ohälsosam slembildning hela kroppen. ””Slemmigt material” kan bildas i luftvägarna, tarmkanalen, lymfsystemet, livmodern, vaginan, urinvägarna, bindväven eller i andra kroppsdelar.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Detta belastar och tär på kroppens energi 24 timmar om dygnet! Kroppen åldras och degenereras (bryts ner) allt fortare och kroniska sjukdomar och förtidig död blir följden. Slembildning är tillsammans med försurning och dålig tarmhälsa (se Tjocktarmen) enligt min erfarenhet de absolut mest sjukdomsframkallande orsakerna!
Det räcker inte att göra en tarmrening, tillfälliga andningsövningar eller tillfälliga dietkurer och utrensningar/avgiftningar – visst kan man säkerligen komma fram till ett tillfälligt ”slemfritt” tillstånd efter en kraftfull tarmrening med Robert Grays tarmreningsprogram men förändrar man inte sin slembildande livsstil skapar man ganska snabbt slemansamlingar i hela kroppen återigen. Man måste gå på orsaken genom att förändra sin slembildande livsstil och effektivast resultat får man genom en tarmrening tillsammans med en kostförändring till slemlösande kost. Självklart är det minst lika viktigt hur man äter den slemlösande kosten genom att följa kunskapen från Optimal matsmältning eftersom matsmältningsleukocytosen, jäsningssyran, att inte tugga födan tillräckligt, felaktiga matkombinationer (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid), äta för mycket, äta sent på kvällen och att äta när man är stressad är slembildande. Man bör även lära sig andas rätt, motionera, praktisera avslappning, jorda sig och dricka tillräckligt med klorfritt vatten och bra vätska så att hela ens livsstil blir slemlösande! Dock kan man inte frigöra sig från all slemansamling i kroppen enbart med hjälp av en slemfri eller slemlösande livsstil eftersom det intorkade slemmet (tarmplack som orsakar förruttnelse) på tarmväggarnas slemhinnor (det kan även finnas intorkat slem i lungorna) inte kan lösas upp. Det är bara en ordentlig tarmrening som kan åstadkomma det. ”De få människor som äter en diet som är helt slemfri, behöver också avlägsna den anhopning av rester som ägde rum innan de lade om diet. En slemfri diet kommer gradvis att avlägsna stagnerad förruttnelse från tarmen, Den hårdaste och motspänstigaste substansen i tarmen är emellertid den äldre förruttnelsen som har slutat att ruttna. Detta kan inte avlägsnas enbart med diet. Även efter många år med en slemfri diet så har man fortfarande kvar stora mängder gammal hård s k äldre förruttnelse i tarmen.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)
Slemlösande föda och aktiviteter
För att åtgärda orsaken och skadorna från en ohälsosam slembildning behöver vi istället se till att praktisera en ”slemlösande livsstil”. Slemlösande är allt som stimulerar slemhinnorna att nybilda genomskinligt och friskt slem. Eftersom detta friska och naturliga slem är ”glatt” (”halt”) i sin konsistens kletar det inte fast i kroppens slemhinnor och vävnader. Då kan kroppen enkelt utan ansträngning snabbt dels föra ut det ur kroppen eller återabsorbera det för att återanvända ”slemvätskan”. Det bildas inga ”slemansamlingar” och detta hjälper även kroppen att hålla en bättre vätskebalans. Man sparar så att säga både ”material” (vätskan) och energi (ingen belastning eller ansträngning för kroppen), något som är väldigt viktigt att beakta om lider av kroppsliga besvär och sjukdomar – eller om man vill förebygga detta! Ju mer slemlösande något är desto mer ”flöde” blir det i slemhinnorna vilket underlättar deras ”renhållning” då kroppsfrämmande ämnen (t ex smuts, damm, skadliga bakterier, skadliga födoämnen, gifter, o s v) tillsammans med avföring, matrester och slaggämnen kan ”spolas bort” och förhindras att fastna. Det är givetvis oerhört viktigt att dagligen tillföra kroppen tillräckligt med vatten och annan hälsosam vätska för att kunna ”fukta” och tillhandahålla slemhinnorna vätska för deras funktion.
När man övergår från ett slembildande till ett slemlösande liv brukar man ofta märka den ökade slemutsöndringen främst genom näsan, och en del från halsen i form av upphostningar och uppharklingar. Detta uppmärksammas vanligast när man äter kraftigt slemlösande föda, vid fasta, när man motionerar och ibland även under avslappning (t ex beröring, närhet, massage, meditation och liknande). Detta kan pågå ganska lång tid efter livsstilsförändringen eftersom de flesta av oss har stora slemansamlingar i kroppen. Det är givetvis avgörande huruvida du kan leva relativt slemfritt eller slemlösande för om du äter eller gör något som är slembildande stoppas processen och man backar ett steg och bygger åter upp ohälsosamt slem i kroppen. Det krävs att du praktiserar den ”slemkunskap” du får här tillsammans med en optimal tarmhälsa och tålamod!
Det absolut viktigaste för att motverka slembildning är att dricka mycket vätska dagligen! Med ”vätska” menar jag givetvis sund och hälsosam vätska som är slemlösande såsom klorfritt vatten, örtte, kokosvatten, rejuvelac, råsafter, gröna drinkar, lemonad och liknande. Sådan vätska lösgör och ”späder ut” det ohälsosamma slemmet och håller igång cirkulationen så att det kan transporteras ut ur kroppen. Vätskan motverkar också att slemmet hinner ”torka in” och fastna i t ex tarmväggarnas slemhinnor. Denna vätska bör drickas mellan måltiderna och extra mycket bör man dricka under morgontimmarna (se Börja dagen lättsamt!).
Allt som främjar kroppens cirkulation (blod-, nerv-, lymf- och energi/meridiancirkulation) som t ex motion, vibrationsträning (vibrationsplatta), massage, chi-maskin, spikmatta, akupunktur, cirkulationste, kalla bad och duschar (kallvatten- och köldterapi), yoga, qi-gong, gymnastik, torrborstning, lymfdränage/-massage och andningsövningar är slemlösande och ju bättre cirkulation desto mer ohälsosamt slem kan kroppen transportera bort (i blod- och lymfbanor) från ansamlingar, eller förhindra att ansamlingar uppstår. All stress är slembildande och i längden skadligt för slemhinnorna och därför är avslappning och jordning hälsosamt. En stressad kropp läker inte – detsamma gäller givetvis slemhinnorna! Sånt som främjar tarmperistaltiken både motverkar slembildning och är slemlösande, t ex Tarmdrinken, Linfrödrinken, Tarmtömningsövningen, Korrekt sittställning på toaletten, Diafragmaövningen, fibrer, bygga upp Tarmfloran och lavemang. Att andas med magen motverkar förstoppning, främjar cirkulationen och matsmältningen och ser till att man får i sig tillräckligt med syre, vilket är slemlösande. Därför är syrerik föda slemlösande. Allt slemlösande, särskilt slemlösande föda, ger på sikt också en naturlig blodförtunnande effekt vilket i sin tur ytterligare stimulerar blodcirkulationen – något som alla med hjärtbesvär, cirkulationsproblem och högt blodtryck med glädje välkomnar. Dessutom underlättas kroppens blodbildning, syreupptagningsförmåga, närings- och avfallstransport och blodrenande förmåga vilket medför att man med tiden kommer att få ett ”friskare blod” med en ”slemlösande livsstil”.
Det effektivaste och mest slemlösande jag känner till är Robert Grays tarmreningsprogram (se Tarmrening). När det gäller födoämnen är färsk pepparrot och wasabi (”japansk pepparrot”) det mest slemlösande man kan äta! Efter det kommer Tarmdrinken och alla citrusfrukter (i fallande slemlösande ordning; citron, lime, apelsin, grapefrukt, clementin/mandarin) och särskilt Citrusdrinken är kraftigt slemlösande. Sedan följer Linfrödrinken, Slemlösande te, Lemonaden och efter det citron- eller limevatten. All lök är kraftigt slemlösande förutom vitlök (som är nyttig och hälsosam på många andra sätt!). Rädisor och rättika tillhör också de mest slemlösande födoämnena.
Saften som pressas ur vetegräs är kraftigt slemlösande medan helt vetegräs (t ex vetegräspulver) är svagt slemlösande. Det finns torkat saft/juice-pulver av vetegräs att köpa och det har något mindre slemlösande verkan än färskpressat men som ändå fortfarande är kraftigt slemlösande. Båda varianterna innehåller mycket klorofyll som är mycket nyttigt och välgörande för slemhinnorna och dessutom kraftigt slemlösande.
Alla frukter och bär är slemlösande förutom banan som faktiskt är slembildande. Därför bör man inte äta banan ensamt utan helst i en fruktsallad eller fruktsmoothie blandat med andra slemlösande frukter och bär, i alla fall om man har problem med ohälsosam slembildning. Men självklart är det mycket bättre och hälsosammare att äta en banan istället för en chokladkaka eller proteinbar som mellanmål som också är slembildande – men banan är samtidigt basbildande och nyttigt näringsmässigt sett!
Råsafter av frukt är kraftigt slemlösande medan grönsaksråsafter, Rejuvelac och Gröna drinkar är något mindre slemlösande.
Örtte är slemlösande i varierande grad beroende på vilken sort men extra kraftig slemlösande verkan har eukalyptus, granbarr, olika sorters mynta, gullviva, citrongräs, tallbarr och timjan. Mycket bra effekt har Cirkulationste men bäst är Slemlösande te!
Annan kraftigt slemlösande föda jag vill nämna är färsk ingefära, färsk chilipeppar (ta bort fröna och de vita hinnorna de fäster i!), cayennepeppar (kryddpulver), gurka och melon – särskilt vattenmelon.
En annan effektiv slemlösande åtgärd är att ta en Oljekur. Ibland märker man dess kraftiga slemlösande effekt direkt och/eller dagen efter genom att det lösgörs och kommer ut stora mängder slem från svalg, näsa och bihålor.
Något som är mycket kraftigt slemlösande är en fastekur, särskilt om man samtidigt understödjer tjocktarmens utrensning med lavemang. Under en fastekur kan kroppen lägga det mesta av sitt fokus och sin energi på att rensa ut bland annat slemansamlingar istället för att smälta fast föda.
Givetvis förstörs en hel del av födoämnenas slemlösande egenskap om man upphettar råvarorna. Tillagad mat kan vara slembildande även om den består av helt vegetarisk föda. All mat som blivit tillagad i mikrovågsugn är slembildande och på andra sätt mycket skadlig! Genom att äta endast rå föda, eller övervägande del av din föda rå (minst 70 %!), garanteras du samtidigt en slemlösande kost. Rå föda innehåller mycket enzymer som hjälper till med att hålla slemhinnorna vitala och slemproduktionen sund och frisk.
Nötter är neutrala i sin slempåverkan men kan bli något slemlösande efter blötläggning p g a att enzymaktiviteten och livskraften ökar. Jordnöten, som inte är en nöt, består dock av ett för kroppen mycket svårsmält fett som dröjer kvar länge, ibland flera år, i mag-tarmkanalen och börjar härskna efter kort tid. Detta irriterar och skadar slemhinnorna och de försvarar sig genom, just precis – slembildning. För att ytterligare förvärra brukar vi oftast äta jordnötterna i rostad och saltad eller sockrad form. Jordnötter är dessutom ofta angripna av mögel och kan innehålla ett mycket carcinogent mögelgift – aflatoxin – vilket givetvis ökar slembildningen än mer. Jordnötssmör tillverkas av jordnötter av sämre kvalitet och innehåller ännu högre halter av aflatoxin. Undvik jordnötter, inte enbart för slembildningens skull utan även för deras övriga hälsovådliga effekter på kroppen.
Negativa joner är slemlösande och det finns det gott om i naturen och vid havet. Att se till att vara jordad alstrar negativa joner och på sommaren är det jättebra att gå barfota, gärna på gräs. Det bildas mycket negativa joner i regn-, storm- och åskväder och vid hög luftfuktighet, t ex vid dimma (utan för mycket luftföroreningar som exempelvis vid smog – då blir det istället slembildande!), och då är det mycket nyttigt ur slemsynpunkt att vistas utomhus eller i alla fall sitta intill ett öppet fönster. Att vistas precis bredvid vattenfall eller brusande forsar ger samma effekt. Detta är extra bra för lungorna (och kroppen) då fuktig och ”negativt laddad” luft har högre syrehalt, vilket ytterligare ökar den slemlösande påverkan. ”Enligt utländska uppgifter skall närvaron av negativa luftjoner främja syreupptagningen i lungorna och även öka rörelsehastigheten och effekten hos flimmerhåren i luftvägarna – de som transporterar slem ur lungorna.” (Anders Gernandt i boken ”Hälsa – till alla”) Hösten alstrar normalt fler negativa joner än de andra årstiderna vilket jag brukar tillvarata genom långa uppfriskande och slemlösande skogspromenader. Givetvis tar jag skogspromenader även under de andra årstiderna men den allra bästa slemlösande och renande effekten genereras under höstmånaderna. Har man mycket torr inomhusluft, vilket är uttorkande för slemhinnorna, i sitt hem eller på arbetsplatsen bör man öppna något fönster eller kanske skaffa en luftfuktare. Man kan även blöta ner t ex handdukar och hänga upp i sitt sovrum eller arbetsrum (om det är möjligt) för att fukta luften så det bildas fler slemlösande negativa joner. Eller så kan man använda en vattenfylld sprayflaska för att fukta luften. Kan man inte åtgärda torr inomhusluft är det av största vikt att kompensera detta genom att dricka mer hälsosam (och slemlösande!) vätska, vilket även kan behövas under de normalt torrare vintermånaderna! Saltstenslampor alstrar negativa joner och krukväxter förbättrar också inomhusluften avsevärt – ju fler desto bättre!
Man kan även förbättra inomhusluften genom att använda eteriska oljor, t ex i en aromalampa, eller blanda i några droppar i en sprayflaska med vatten och ”duscha” rummet med väldoftande oljor. Kraftigt slemlösande eteriska oljor är citrongräs, ingefära, mynta och alla de som är gjorda på citrusfrukter. Allra kraftigast slemlösande effekt har eukalyptus. Något mindre slemlösande effekt har t ex anis, cypress, dill, fänkål, geranium, gran, kanuka, myrra, patchouli, salvia, stjärnanis och tall. Syntetiska oljor irriterar slemhinnorna och är slembildande. Man kan även ta ett slemlösande ångbad (inhalation), med eller utan eteriska oljor, för att hjälpa framförallt andningsvägarna att frigöra sig från slemansamlingar. Man kan även använda slemlösande örtteer till ångbadet. ”Vid inhalationer andas man in (inhalerar) ångan så att den får verka direkt på slemhinnorna. Inhalation används vid snuva, bihåleinflammationer, hals- och luftrörskatarrer och hosta – i synnerhet sådan med seg slembildning.
Till inhalationen behövs ett kärl med hett vatten och eventuellt inhalater av örter eller salt. När det gäller örter är det viktigt att tänka på eventuella allergier. Därutöver krävs en stor sjal, handduk eller ett lakan. Först kokas vattnet upp, eventuellt med örter eller salt i. Sedan ställs kärlet på ett lågt bord och man sätter sig framåtböjd framför det med handduken över huvudet och kärlet. Handduken bör vara så stor och hänga ner så långt att så lite luft utifrån som möjligt hindras att komma med i andningsluften. Skulle den inandade ångan kännas för het, lyfter man upp handduken och släpper in frisk, kylande luft. Ångan andas in både genom munnen och näsan. Tills ögonen vant sig vid ångan blundar man. Inhalationen pågår 10-15 minuter, alltså tills ångan börjar ta slut. Sedan virar man in huvudet – utan att torka det – i en stor sjal, lägger sig ner och vilar en stund.
För att förstärka inhalationen kan man blanda i olika inhalater, exempelvis:
– Pepparmintsblad som är desinficerande, slemlösande och smärtstillande på andningsvägarna. Spädbarn får inte inandas »pepparmintsångor«. Det är alldeles för starkt för deras sköra slemhinnor och kan leda till att de sväller upp så att andningsproblem uppstår.
– Gullviveblommor som är slemlösande och underlättar utsöndringen av slem ifrån bihålor och övriga luftvägar.
– Kamomillblommor som är desinficerande på slemhinnorna och kramplösande på luftvägarna. För övrigt har kamomill en lätt lugnande inverkan.
– Salviablad som är bakteriedödande, inflammationshämmande och löser upp slem.
Man tar en handfull av ovannämnda örter var för sig eller tillsammans, i torkat eller färskt tillstånd. Dessa läggs sedan i det kokande vattnet innan man börjar inhalationen.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”) Ångbastu ger liknande effekt som inhalationer. Att skölja näsan, s k nässköljning (neti), är milt slemlösande men kan också hjälpa till att föra ut redan upplöst slem. Vissa starka födoämnen verkar extra slemlösande för näsa och bihålor som rå lök (främst gul eller röd) och färsk chilipeppar (ta bort fröna och de vita hinnorna de fäster i och använd aldrig starkare sort än jalapeno!), men överlägset bäst effekt i detta avseende har färsk pepparrot eller wasabi. Olika sorters stark senap kan också ha kraftigt slemlösande effekt, särskilt på näsa och bihålor, men de innehåller socker, salt, livsmedelstillsatser och ofta vinäger eller ättika som är mycket skadligt att förtära för mag-tarmkanalens känsliga slemhinnor vilket jag starkt avråder från!
Inom örtmedicinen har extrakt från senegarot sedan långt tillbaka effektivt använts mot slembildning i luftvägarna. Harald Nielsen skriver i boken ”Exotiska läkeväxter och trolldomsörter” om när Carl von Linné testade senegarot vilket medförde att kunskapen om dess slemlösande verkan fick stor spridning över hela västvärlden: ”Sedan han några år senare själv tagit in en dekokt på roten när han hade luftrörskatarr, fick senegarot snabbt stor användning som ett ypperligt slemlösande medel och den ingår även i våra dagar i flytande mediciner och tabletter mot hosta och luftrörskatarr.
Det är rotens innehåll av saponinerna senegin och polygalasyra som ger den slemlösande effekten.”
”Altea innehåller ett överflöd av växtslem, vilket skyddar slemhinnorna i andnings- och matsmältningssystemet och i urinvägarna. Örtens slemlösande egenskaper kan lindra vid torrhosta, halsont och bronkit. Altea mildrar också inflammatoriska matsmältningsproblem som halsbränna och gastrit, samt urinvägsbesvär som urinvägsinfektion.” (Anne McIntyre i boken ”Örter som läker”) Det svenska namnet för ”altea” (Althaea officinalis) är läkemalva.
Öronljus har en mycket kraftig slemlösande effekt, inte bara på själva öronen, utan också på spottkörtlarna, svalget, halsmandlarna, näsan och bihålorna. Dessutom har öronljusen en djupt avslappnande och jordande effekt på hela kroppen.
Ett tips för ögonens slemhinnor är att lägga tjocka gurkskivor (knappt en cm) på ögonlocken, t ex när du vilar eller kör avslappning. Se till att de har uppnått rumstemperatur och när de ligger över ögonen kan du pressa försiktigt på dem med fingrarna så att vätska från gurkan rinner ner i ögonen. Har du för tunna gurkskivor blir det svårt att pressa ur dem vätska. Denna vätska är slemlösande, basbildande, renande och mycket välgörande för ögonens slemhinnor och det är väldigt uppiggande, särskilt för torra eller trötta och överansträngda ögon. Fördelen med att ha gurkskivor på ögonlocken istället för att bara droppa färskpressad gurksaft direkt i ögonen är att gurkskivorna även ger en avslappnande och lugnande påverkan på huden och musklerna kring ögonen vilket ger ytterligare positiv effekt på ögonens slemhinnor. ”De känsliga slemhinnorna som täcker ögats bindhinna är också bra på att ta till sig örtextrakt. Ett ögonbad med ögontröst eller kamomill eller en ringblomskompress lindrar ömma och inflammerade ögon.” (Anne McIntyre i boken ”Örter som läker”)
Man bör försöka läka och återställa slemhinnornas funktion om man har levt ett ”slemhinneskadligt” och slembildande liv, särskilt om man har någon specifik sjukdom eller skada på dem, t ex inflammationer (i t ex tarmarna, bihålorna, lungorna, magsäcken, urinblåsan, urinvägarna, ögonen), polyper, sår, ”läckande tarm”, ärrvävnader, tarmfickor, funktionsrubbningar, m m. Det bästa medlet för detta är Aloe vera-juice (”aloe vera gel”) av bra kvalitet! Undvik billiga sorter av dålig kvalitet och de med tillsatt kolsyra. Det finns inget annat medel som i jämförelse kan läka slemhinnorna bättre. Ta förslagsvis en 3-månaders kur årligen. ”Andra traditionella sätt att använda Aloe Vera är på tillstånd som involverar skadad vävnad hos astmapatienter, där bronkiolernas slemhinnor blir inflammerade och svullna samt vid problem med mage och tarmar. IBS (irriterat tarmsyndrom) svarar särskilt bra på Aloe Vera gel.” (Dr Peter Atherton i boken ”Aloe Vera – Läkeplantan”) Gurka är nästa medel på min ”slemhinnelista”. Jag brukar rekommendera att man under minst två veckor äter mellan en tredjedel och en halv gurka, rumstempererad, som första måltid på morgonen, när du har varit vaken några timmar och enbart druckit klorfritt och rent vatten eller annan hälsosam vätska direkt efter uppvaknandet. Gurkdrinken är självklart också mycket bra för detta ändamål. Efter dessa två kraftigt läkande slemhinnemedel vill jag även rekommendera; kokosvatten, vattenmelon, färska bär, Bärsoppan, äpple, färsk ingefära, råsaft av morot, kallpressad kokosolja, kokosmjölk (av bra kvalitet – t ex Garants), avokado, havtornsbär, groddar, honung, lök, okra (kokt), Linfrödrinken, Rejuvelac, Lemonaden och Tarmdrinken. Vissa örtteer är läkande och skyddande för slemhinnorna, t ex eukalyptus, fläderblommor, gullviva, kamomill, lakritsrot, lindblommor, pepparmynta (och andra sorters mynta), ringblommor och rölleka – men bäst är Slemlösande te. Rädisa, både rot och blad, är uppbyggande och lugnande för slemhinnorna. Lavemang bör inte underskattas utan kan göra underverk för tjocktarmens slemhinnor – särskilt om du blandar i något av följande; löksaft, aloe vera-juice, färskpressad ingefärasaft eller gurksaft. Vetegräsimplantat är väldigt välgörande för ändtarmens slemhinna.
Lindblomste är mycket lindrande och läkande för halsens slemhinnor. ”Blommorna innehåller också saponiner och slemämnen som verkar slemlösande och återfuktande på torra slemhinnor i halsen. Drick lindblomste vid hosta eller när du känner dig torr och irriterad i halsen.” (Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)
Något mycket gynnsamt och läkande för inflammerade, trötta, slitna och skadade slemhinnor i hela mag-tarmkanalen är att göra ”rullningskuren”. Att man ska ”rulla runt” beror på att kamomillteet på så sätt kommer åt alla sidor på tarmväggarnas slemhinnor längs hela mag-tarmkanalen bättre. ”En behandling som fortfarande är i bruk på sjukhus och kuranstalter i Tyskland. Den kallas »kamomillrullningskur», och fungerar så här:
1 liter starkt kamomillte dricks under loppet av en halv dag. Medan det dricks ska den som dricker först ligga på rygg i 5 minuter, därefter rulla över på höger sida och ligga så i 5 minuter. Sedan 5 minuter på magen och 5 minuter på vänster sida innan man går tillbaka till utgångspunkten, som är ryggen. På så sätt fortsätter det en halv dag med rullande och drickande av kamomillte. Detta ska kunna ta kål på mikroorganismer och läker skadade slemhinnor.” (Kirsten Santelmann i boken ”Man tar vad man har”) Kuren görs på fastande mage och man intar inget annat än kamomillteet under rullningskuren.
Alla dessa för slemhinnorna välgörande födoämnen hjälper även till med att bygga upp en frisk tarmflora! ”Både laktobaciller och bifidobakterier anses vara välgörande tarmbakterier som producerar kortkedjiga fettsyror som hjälper till att minska inflammation. De kortkedjiga fettsyrorna hjälper till att hålla tarmslemhinnan tät så att den smälta maten inte läcker ut.” (Dr William W. Li i boken ”Ät dig frisk”) En sund balans mellan motion och avslappning, korrekt andning och en god skönhetssömn varje natt är också oerhört viktigt för att läka och återställa slemhinnorna till deras optimala hälsotillstånd.
För att få uppleva optimal hälsa är det helt avgörande att ha friska och välfungerande slemhinnor! Om man når dit, möjliggör man för kroppen: att kunna ta upp optimalt med syre i lungorna och bihålorna från inandningsluften; optimal näringstillförsel från mag-tarmkanalen; optimal utrensning av gifter, slaggämnen, förbrukade och döda celler, bakterier och skadliga ämnen via lymfsystemet, tjocktarmen, lungorna och njurarna; ett optimalt fungerande immunförsvar; och en optimal cirkulation i blod-, lymf-, nerv- och energibanorna (meridianerna). Då kan livskraften (kallas även qi, chi, ki, prana, m m) strömma fritt i kroppen och framförallt i skelettet, om du inte har för mycket skador och blockeringar där vill säga. När man då äter levande föda (rå föda) kommer skelettets ”energi” (livskraft) hjälpa till med att attrahera den levande födan genom munnens och mag-tarmkanalens slemhinnor, ungefär som en magnet drar till sig järnflisor. När jag äter levande föda kan jag känna hur livskraften flödar från maten direkt in i käkbenet och fortplantas i hela kroppen (se Fullständigt energiupptag från födan). Det brukar pirra i hela kroppen, extra kraftfullt känns det i fingrarna som blir röda av energiströmmen, ibland blir jag även rosig om kinderna av det ökade energiflödet. Tyvärr är det väldigt få människor i dagens moderna och för hälsan destruktiva samhälle som någonsin kommer att få uppleva detta. Och den största orsaken till detta är slembildning! Energi och kroppsvätskor (blod-, ryggmärgs-, matsmältnings- och lymfvätska) cirkulerar mycket sämre på grund av trögflytande och klibbigt ohälsosamt slem som kletar sig fast, och ansamlas och omger alla (med några få undantag) kroppens celler (extracellulärvätska). Man behöver praktisera ett slemfritt liv för att kunna uppnå optimal hälsa!
Slemlösande och slembildande schema
Kraftigt slemlösande
Aloe vera-juice (bra kvalitet, ej kolsyrad!)
Amara plex
Ananas
Andas med magen
Andningsövningar
Apelsin
Björnbär
Blodapelsin
Blodgrapefrukt
Bärsoppan
Börja dagen lättsamt!
Cayennepeppar
Chili, färsk (ej starkare än jalapeno!)
Cirkulationste
Citron
Citrongräs
Citrusdrinken
Clementin
Enzymrik föda
Eukalyptuste
Fasta
Fikon (färska)
Forever bright (FLP’s aloe vera-tandkräm)
Frigörande andning
Frisk tarmflora
Fruktsallad
Fruktsmoothie
Fänkål
Granatäppelkärnor
Grapefrukt
Gröna drinkar
Gurka
Gurkdrinken
Hallon
Honung
Infraröd värme (t ex IR-bastu, -filt eller -madrass)
Ingefära
Klorofyll
Krusmynta
Körsbär
Lemonaden
Lime
Linfrödrinken (med pepparrot)
Living cleanse
Läkemalva
Lök (ej vitlök)
Mandarin
Melon
Mjölksyrade grönsaker (opastöriserade)
Morot
Mynta
Oljekuren
Pepparmynta
Pepparrot
Pepparrotskuren
Primalterapi
Rå föda (raw food)
Råsafter
Rädisa
Rättika
Rödbeta (färsk, ej inlagd!)
Saltbastu
Senegarot
Slemlösande te
Svartpeppar
Tarmdrinken
Tarmreningskur
Vatten (ej kolsyrat)
Vattenmelon
Vetegräsimplantat
Vetegrässaft
Vindruvor
Wasabi (”japansk pepparrot”)
Ångbad/inhalationer med slemlösande örter (t ex eukalyptusolja)
Ångbastu
Äpple
Öronljus
Örtte (vissa sorter)
Svagt slemlösande
Akupressur
Akupunktur
Alger
Anis
Avokado
Avslappningsövningar
Avsluta dagen lättsamt
Bastubad (max 1 gg/vecka)
Beröring
Blåbär
Chi-maskin
Citronmeliss
Dans (särskilt frigörande dans)
Diafragmaövningen
Dill (färsk)
Fibrer (kli, linfrö, psylliumfrö m m)
Frisk luft (i skog (särskilt barrskog), mark och vid hav, sjöar, vattenfall, regn- och åskväder)
Fysiska yogaövningar (särskilt solhälsningen)
Groddar
Groddbröd
Jordning
Hälsogröten
Kallvatten- och köldterapi
Kokosnöt
Kokosvatten
Korrekt sittställning på toaletten
Kroppsrörelser
Kål (broccoli, blom-, spets-, bryssel-, vit-, grön-, savoy-, rödkål)
Lakritsrot
Lavemang
Linfrödrinken (utan pepparrot)
Mango
Massage
Mjölksyrade grönsaker (pastöriserade)
Motion
Negativa joner
Nypon
Närhet
Nässköljning (neti)
Okra (kokt)
Oliver (mogna, ej gröna!)
Olivolja, kallpressad
Potatis (kokt eller ugnsbakad med skalet kvar och inget salt)
Promenad i regn-, storm- eller åskväder
Päron
Qi-gong
Rejuvelac
Sallad (spenat, ruccola, isberg, roman, m m)
Salvia
Sharon
Sodabad
Sojaprodukter, fermenterade
Spikmatta
Squash
Stjärnanis
Syrerik föda
Tai-chi
Tarmtömningsövningen
Timjan
Tomat
Torrborstning
Vetegräs (pulver från helt vetegräs)
Vinterbad (bara en kall ”avrivning”, gärna i kombination med bastubad – inte så du fryser in i märgen!)
Vitamin KGS
Örtte (vissa sorter)
Svagt slembildande
Alkohol (starksprit)
Banan
Bönor
Felaktiga matkombinationer (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid)
Fruktkonserver (konserverad frukt och bär)
Fårmjölk
Fårost
Färskost (keso, paneer)
Getost
Getmjölk
Havre
Havredryck
Havregrädde
Jäsningssyra
Kalktillskott
Kosttillskott (vitamin- och mineralpiller/pulver)
Luftföroreningar
Majs
Matsmältningsleukocytosen
Mesost
Popcorn
Potatis (skalad, överkokt och saltad)
Råris
Sorbet
Statisk elekricitet
Stillasittande livsstil
Tandkräm (vanliga, med eller utan fluor)
Te (grönt)
Torrt och varmt inomhusklimat
Tugga maten för dåligt/lite
Varma duschar eller bad (för ofta – dagligen eller fler än 3 ggr/vecka)
Vin
Vinäger
Äta för mycket
Äta sent på kvällen
Ättika
Kraftigt slembildande
Amalgamfyllningar
Aspartam
Atkins och LCHF-kost
Bakelser
Benbuljong
Bredbar färskost (”cream cheese”)
Charkuterivaror (bacon, skinka, korv, salami, syltor, pastejer)
Chips
Choklad
Creme Fraiche
Crepes
Donuts (munkar)
E-cigaretter
Felaktig tarmflora (tarmdysbios)
Feta såser (bearnaise, hollandaise, bechamel, ostsås, gräddsås, hovmästarsås, o s v)
Fisk
Fiskrom
Fiskolja
Friterad mat
Frukostflingor
Fågel
Förstoppning
Gelatin
Glass
Godis
Gratänger (innehållande grädde)
Grädde
Havregrynsgröt
Janssons frestelse
Jordnöt
Kaffe
Kakao
Kakor
Kaviar
Keso
Ketchup
Kolsyrade drycker
Kolsyrat vatten
Korn
Kortison
Kraftiga luftföroreningar
Kyckling
Kött
Likör
Livsmedelstillsatser
Läkemedel
Läskedrycker (både light/zero och sockrade)
Majonnäs
Mammografi
Mannagrynsgröt
Margarin
Marmelad
Mejeriprodukter
Mikrovågslagad eller –värmd mat
Milkshake
Mjukost
Mjölk och mjölkprodukter
Mögelost
Nikotintuggummi
Ostbågar
Paj
Panering (dubbelpanering är värst)
Pannkakor
Parfymer
Pasta (vanlig pasta, torkad och färsk)
Pizza
Pommes frites
Proteinbars
Proteintillskott (undantag är de som är gjorda uteslutande av spirulina, ren jäst eller ärtprotein)
Pudding
Pulvermos
Quorn
Ris
Ris à la malta
Risgrynsgröt
Råg
Råsocker
Rök, t ex från vedeldning
Rökelse
Rökning
Röntgenstrålning
Salt
Salta pinnar
Saltinläggningar (saltgurka, pickles, inlagd sill o s v)
Sirap
Skaldjur
Smink
Smör
Snus
Socker
Sojabönor och sojaprodukter som inte är fermenterade
Solskyddsmedel
Sylt
Syntetiska sötningsmedel
Sötsur sås
Te (svart och vitt)
Transfetter
Tungmetaller
Tårtor
Ost
Vegiar (vegetarisk kaviar)
Vete
Vitt mjöl (och produkter gjorda på det såsom vanlig pasta, vitt bröd o s v)
Våfflor
Välling
Yoghurt
Ytlig andning
Ägg
Äggersättning (växtbaserad)
Öl
Övervikt
(RUBEN ANDERSSON)