Salt

När jag tittar på olika matlagningsprogram på TV avslutas alla recept med att de häller i salt och peppar. ”Också lite salt och peppar.” – ”Och till sist salt och peppar.” – ”Nu behövs det bara lite salt och peppar så är det färdigt.” o s v. Ofta med betoning på lite men jag tycker inte alls det är några små mängder de slänger i maten. Den viktigaste anledningen till detta saltande sägs vara att saltet ska vara en smakförstärkare. Har de som kommer med sådana påståenden provat att testa denna teori i verkligheten? Knappast! När jag insåg saltets nedbrytande effekt på allt liv slutade jag helt med det. Jag hade förut, så länge jag minns, alltid hällt på mängder med salt (och peppar) på nästan all mat jag åt. De första 3 dagarna utan salt (och peppar) smakade maten inget alls tyckte jag. Men sedan hände något! Jag började då känna smaker från grönsakerna som jag aldrig tidigare upplevt. Jag hade fått för mig i mitt saltande att t ex gurka inte smakade något alls – därför öste jag på med salt. Men när jag slutade med saltandet helt och hållet upptäckte jag efter några dagar att gurkan faktiskt hade en egen smak. Den smakade väldigt fräscht och lite sött. Efter någon vecka utan salt började jag även märka vilka dofter som grönsakerna och frukterna utsöndrade. Underbart och ljuvligt! Så jag fortsatte med att utesluta saltet tills jag efter en lång tid gick ut på en restaurang och åt en måltid med bl a potatis. Potatisen var givetvis kokt i saltat vatten. Det enda jag kände av den potatisen var saltsmaken som tog över hela maträtten. Jag som den senaste tiden hade lärt mig att verkligen uppskatta potatisens naturliga doft och smak. Efter denna upplevelse och erfarenhet vet jag idag att saltet verkligen inte är något smakförhöjande medel! Det är ett smakförstörande medel! Det förlamar och skadar smaklökarna i munnen vilket gör att man hela tiden måste ha mer och mer salt i maten för att det ska smaka något överhuvudtaget. Smaksinnet står i nära samband med luktsinnet så även det avtrubbas av saltandet. Maten känns oerhört mycket fräschare, friskare och naturligare utan saltfördärvet! ”Hos saltälskaren är smak- och luktsinnena ofta så avtrubbade genom många års intensiva bruk av salt och starka kryddor, att han inte längre förmår uppfatta, än mindre värdesätta, den vegetabiliska råkostens otaliga smaknyanser.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”) 

Jag själv använder numera aldrig salt i maten jag tillreder själv. För att helt undvika det dödliga och skadliga saltet krävs det att man själv tillreder all mat av råvaror såsom frukt, nötter (osaltade), frön (osaltade), spannmål och grönsaker. Detta är troligen inte ett realistiskt alternativ för de flesta så därför får man kanske nöja sig med att försöka undvika de allra saltaste produkterna och sluta med att själv tillsätta mer dödligt salt i födan – vilket i så fall kommer ta dig ett stort steg närmare optimal hälsa! Man får salt i sig genom halvfabrikat, färdigrätter i livsmedelsbutiken, konserver, godis, restaurangmat, om man blir bortbjuden på middag till någon o s v. Jag har själv upplevt hur saltet fördärvar och förstör inte bara smak- och luktupplevelsen från maten utan även hur illa det skadar min kropp! Detta märkte jag tydligt när jag under några år undvek salt till 100 % i min livsföring. Kroppen har ingen som helst användning av det döda saltet som vanligt koksalt (bordssalt) och liknande produkter (seltin, havssalt, örtsalt o s v) innehåller. Däremot behöver vi andra närsalter (levande mineraler) som vi finner i främst grönsaker där de är i en levande och lättillgänglig form för kroppen. Många tror felaktigt att det natriumklorid som koksaltet består av är samma sak som att äta natrium och klor från födan. Koksalt är kraftigt raffinerat (”förfinat”), blekt med hjälp av kemikalier för att få det riktigt vitt och ”tilltalande” och består av mellan 97,4 till 99,9 % natriumklorid. Andra salter – t ex Himalaya salt (ca 87 % natriumklorid) och havssalt som innehåller väldigt många fler grundämnen, är varken raffinerat eller blekt men består också av enbart döda grundämnen som kroppen inte har någon större nytta av.

Om jag någon gång känner för att få lite salt smak på min mat använder jag numera istället tamari i måttliga mängder som är en vetefri sojasås. En del av saltet som tillsätts i dessa produkter förbrukas i fermenteringsprocessen vilket gör att när du äter det får du ej i dig så mycket salt – vilket är ett mycket bättre alternativ än bordssalt. I olika sorters tamari kan mängden tillsatt salt variera beroende på vilken sort och märke du använder. Vanliga sojasåser brukar dock innehålla stora mängder salt och därför undviker jag dem! På andra fermenterade (mjölksyrade) produkter såsom surkål och mjölksyrade grönsaker, står det på innehållsdeklarationen att det är salt tillsatt i dessa produkter, men det är oftast så små mängder att det saltet förbrukas i fermenteringsprocessen. Sjögräs och tång går också att använda i matlagningen för att få en mild och naturlig saltsmak. 

Jag har gång på gång fått höra att när man svettas mycket, t ex vid kraftigare motion eller i varm temperatur, måste man se till att återställa mineral- och vätskebalansen. Helt sant när det gäller vätskebalansen tycker jag. Men att hälla i sig s k sportdrycker, och liknande, som innehåller en massa döda salter (döda mineraler) är bara till skada! Man resonerar att eftersom svetten smakar och innehåller salt så ”förlorar” kroppen viktigt salt som snabbt måste ersättas med nytt salt. Det låter ju logiskt – men då bör ju även det omvända gälla – att om svetten inte skulle vara salt så skulle det betyda att man inte behöver inta extra salt – eller hur? Jag ska nu avslöja något som mycket få människor i västvärlden idag har fått uppleva! Nämligen att om man helt utesluter koksalt i sin livsföring kommer svetten efter en tid att sluta smaka och innehålla salt! Anledningen till att svett innehåller salt hos de flesta (så gott som var och en av oss i den civiliserade västvärlden!) beror helt enkelt på att njurarnas kapacitet att utsöndra det förödande saltet är starkt begränsat till ca 3 gram/dygn hos en helt frisk människa. Vi äter ca 12 gram salt dagligen enligt Livsmedelsverket. Tänk på att en tesked salt betyder 5 gram. Om du börjar läsa innehållsdeklarationerna på dina matvaror kanske du börjar förstå att det inte är några överdrivna uppgifter om hur mycket salt vi får i oss. Det salt som njurarna inte klarar av att utsöndra försöker kroppen då att föra ut genom nödutgången – huden. Förstår du nu sambandet mellan svettens onaturliga innehåll av salt och ditt saltintag? Vi är flera som har gjort denna upptäckt och erfarenhet med saltfritt svett. Salt och illaluktande svett beror på felaktig livsföring som överbelastar de 3 ”kraftfullaste” utresningsorganen (tjocktarm, njurar och lungor) vilket gör att kroppen måste försöka göra sig av med det genom huden (nödutgången). Kroppen försöker bara avgifta sig och försvara sig mot intagna gifter! Att man ”behöver” salt efter en ansträngning som medför ökad svettning är en grov misstolkning av kroppens naturliga försvars- och överlevnadsmekanism. Det vore lika absurt att påstå att du dagen efter en rejäl fylla behöver fylla på kroppens förråd av alkohol! Kroppen utsöndrar ju alkohol både genom utandningen och svettningen vilket gör att man stinker alkohol dagen efter. Då är det väl bäst att fylla på med alkohol igen så vi inte drabbas av alkoholbrist i kroppen? Nej, givetvis är det så att vi luktar alkohol både genom utandningen och huden för att kroppen håller på att avgifta sig. Precis samma sak sker när kroppen utsöndrar dött salt genom huden via svettningen! Om din svett innehåller salt är det en klar indikation på saltförgiftning! Prova att leva ett saltfritt liv så kommer du uppleva samma sak som mig – saltfritt svett. Om du väljer att i alla fall kraftigt minska ner på saltandet kommer du troligen efter en längre tid kunna märka att din svett också blir mindre salt. Det kan dock i vissa fall ta ganska lång tid att ”avsalta sig” då kroppen har en förmåga att kunna lagra saltet på allehanda ställen. Framförallt i bindväven och i lederna vilket sedan är en av grundorsakerna till smärta och stelhet på dessa ställen. På läkarspråk kallar man dessa åkommor för reumatism. ”Reumatiker får ju vara speciellt uppmärksamma på salt som lagras i bindväven. Se upp med det salt som är ”gömt” i t. ex. saltat smör, bröd, varmrätter och m. fl. krydd- eller smaksalter. Lev saltfritt.” (Lilly Johansson i boken ”Vital kur”) 

”Det saltöverskott, som icke kan avlägsnas vare sig med urin eller svett, stannar kvar i kroppen där det lagrar sig i vävnaderna, främst i huden och lederna men även annorstädes, t. ex. i lungorna. Följden blir sjukliga störningar i form av eksem och reumatism, blodkärls- och hjärtsjukdomar, njur- och blåssjukdomar, nervsjukdomar m. m. Naturligtvis är icke saltet ensamt skuld till alla sådana störningar, men det utgör alltid en bidragande orsak, ofta huvudorsaken.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”)

En del vill även påstå att saltet är ett naturligt tillskott eftersom djuren har en förmåga att uppskatta saltstenar som man satt upp i skogen eller i hagen till alla möjliga djurarter. Alla växtätande djur (och människan) har ett naturligt och medfött ”saltbehov” eftersom det är så pass viktigt att tillgodose sitt näringsbehov i form av levande mineraler (närsalter). Ute i naturen finns det inga så stora ansamlingar av salt som i en saltsten (eller i saltkaret!). Det saltet kommer ju från havsvattnet (genom avdunstning) eller från saltgruvor och är utvunnet av människan. Om det finns stora ansamlingar av salt i naturen är den miljön död p g a saltets livsnedbrytande inverkan på allt liv! Jag tänker då på saltöknar och Döda havet. T ex kan jag nämna att det romerska riket hämnades på sin ärkerival Karthago, som låg i nuvarande Tunisien, när de slutligen lyckades besegra dem i det tredje puniska kriget (år 146 f Kr), genom att strö flera ton salt på deras mark. Detta gjorde att det inte längre gick att odla marken eftersom saltet dödar allt liv och livskraft! Detta förfarande, att strö salt över jordbruksmark, har skett som hämnd upprepade gånger senare under historien. T ex gjorde Nazityskland detta 1942, under andra världskriget, på all åkermark omkring den tjeckiska (dåvarande Tjeckoslovakien) byn Lidice som en del av hämnden för mordattentatet på riksprotektorn Reinhard Heydrich. ”Saltet bevarar det dödade – emedan det dödar det levande.” (Are Waerland) Salt är en kraftig enzymhämmare! Varför inte sätta ut en sockersten till djuren och sedan påstå att det är en perfekt och naturlig föda eftersom djuren kommer att frossa i det? Djuren kommer föredra en sockersten före en saltsten om de själva får välja. Men då kommer man mycket fortare se resultatet av sockerstenen eftersom djurens tänder snabbt kommer att sönderfalla p g a sockrets förödande förmåga att fräta sönder dem vilket gör att djuren dör när de inte längre kommer kunna äta. ”Det första vi kunna konstatera vid en aldrig så flyktig undersökning av koksaltets roll i den mänskliga näringen är, att det i mineralform (kristaller) förekommer ytterst sparsamt i naturen – så sparsamt att det under djurens och människosläktets under miljontals år pågående utveckling måste ha varit oåtkomligt för dem. Detta är ett grundläggande faktum i koksaltfrågan och ger oss samtidigt förklaring på, varför människor och djur av naturen inte utrustats med skyddsinstinkter och reflexmekanismer gentemot mineraliskt koksalt. Sådana skyddsinstinkter skapar naturen endast, när det gäller allmänt förekommande faror men inte för undantagsfall.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”)

”I vår kropp måste saltet vara löst i en vätskemassa, som är 120 gånger dess egen vikt, för att icke direkt skada vävnaderna. På så vis binder saltet vatten i kroppen och förorsakar sjuklig fetma, vattensjuka vävnader, vattusot. Det är också ett känt förhållande, att saltförtäring skapar stark törst. Att saltet verkar förstoppande hänger samman med dess vätskebindande egenskaper.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”) Denna vätskebindande egenskap hos saltet medför en stor belastning på kroppsvätskorna. 1 gram salt binder alltså till sig 1,2 dl vätska vilket betyder att 1 tesked kan binda 6 dl vätska! Detta gör att framförallt lymf- och blodcirkulation blir mycket hårt belastat. Överdriven saltkonsumtion är en stor bidragande orsak till övervikt och vätskeansamlingar (ödem) i kroppen. En naturlig följd av detta saltande är högt blodtryck (hypertoni) och i förlängningen skador på hjärtat. ”Koksalt är en produkt som den civiliserade människan tror är nödvändig och ofarlig att äta. Men kroppens behov av salt är bara 0,3 – 0,5 gram per dygn. Modersmjölken kan betraktas som normgivande. Det starkt växande spädbarnet får i modersmjölken endast 0,4 gram per liter. Dagsbehovet av ’koksalt’, dvs. natriumklorid, får vi genom bland annat grönsaker och säd tillsammans med andra viktiga salter som kalium, kalcium etc. Undersökningar bland naturfolk som ej känner till begreppet salt visar att deras blodtryck ej förändras med åren. När dessa naturmänniskor sattes på saltad kost steg deras blodtryck snabbt. En av orsakerna till högt blodtryck, reumatism och vissa njursjukdomar är det extra tillskottet av koksalt i vår föda.” (Lilly Johansson och Alf Spångberg i boken i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)

Wilhelm Jülke skriver i boken ”Biologisk bot”: ”En kinesisk medicinsk text skriven redan 2.600 år före Kristus säger, att en diet med hög salthalt kan förorsaka förändringar i pulsen och i hyn. 

Vår tids undersökningar bekräftar det: en salthaltig diet har ett direkt samband med förändringar i pulsen. Herdar i Afrika som inte äter just något salt alls utvecklar mycket sällan högt blodtryck. Men i norra Japan, där befolkningen äter omkring 30 gram salt om dagen dör halva befolkningen av slag (hjärnblödning), den kanske vanligaste komplikationen av högt blodtryck. Vegetarianer, som lever på en koksaltfattig kost, får däremot sällan högt blodtryck.” 

Han fortsätter: ”Saltets betydelse för det höga blodtrycket är framför allt att det ökar vätskevolymen i kroppen. När vätskevolymen stiger ökar blodtrycket. Vätskevolymen utanför blodkärlen åstadkommer dessutom spänningar i vävnaderna. När dessa spänningar ökas ökar trycket på blodkärlen, motståndet för blodet stiger och så ökar blodtrycket ytterligare.”

”Ett kroniskt högt saltintag påverkar renin-angiotensinsystemet samt ADH-sekretionen (= antidiuretiskt hormon), så att njuren får arbeta mer. Detta kan vara ytterligare en anledning till att ett ökat saltintag kan leda till högt blodtryck. I populationsstudier har man sett att högt saltintag leder till högt blodtryck.” (Sven-Olof Spjuth i boken “Hälsan själv”)

Salt är det mest uttorkande för kroppen man kan äta! ”Redan år 1904 framfördes misstanken om ett samband mellan salt och högt blodtryck. Nu visar studier att hypertoni förekommer oftare hos dem som konsumerar mycket salt, jämfört med dem som inte saltar sin kost. Hypertoni, ibland beskriven som ”den tysta döden” på grund av att den har få yttre tecken, är ett av västvärldens stora hälsoproblem. Hypertoni utgör en mycket viktig orsak till ”för tidig” död i hjärt-kärl sjukdomar. Dessa sjukdomar är bland de största dödsorsakerna hos människor i västvärlden.” (Kathleen Mayes i boken ”Saltväktarna”) 

Maria Felding och Tobias Schmidt Hansen skriver i boken ”Den växtbaserade kosten”: ”Ett högt saltintag är en av de största riskfaktorerna för förtida död. År 2013 orsakade för mycket salt i kosten fyra miljoner dödsfall globalt. 

Få kopplingar mellan kost och hälsa är så väldokumenterade som den mellan salt och risken för högt blodtryck. När man ger saltpiller till en grupp och placebopiller till en andra grupp i dubbelblinda studier, ser man en omedelbar höjning av blodtrycket hos dem som får salt. Och när blodtrycket stiger ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. 

Finland har verkligen varit ett föregångsland på det här området. Sedan 1970-talet har finnarna varit starkt inriktade på att minska saltintaget i hela landet – och med stor framgång. Över en trettioårsperiod minskade saltintaget med 30 procent, blodtrycket sjönk med 10 mmHg och dödligheten i stroke och hjärt-kärlsjukdom reducerades med 75-80 procent!” 

De fortsätter: ”Den största delen av svenskarnas saltintag kommer från ost, charkprodukter och bröd.” 

”Ett stycke falukorv innehåller flera gånger så mycket salt som en biff som vi saltar själva. Saltkött ska vi bara inte tala om, och alla har vi känt hur salt det smakar av rökt och kokt skinka.” (Görel Kristina Näslund i boken ”Hälsopraktika”) 

Kroppen försöker försvara sig mot det skadliga saltet (natriumklorid) genom att dela på natriumet och kloret från saltmolekylen. Det döda kloret upplagras i skelettet och stjäl då plats från dess viktigaste byggsten – kalciumet. Detta är en bidragande orsak till benskörhet och försurning då klor även är syrabildande! Kloret (klorid) från saltet belastar även njurarna så att de utsöndrar basiska mineraler (bikarbonat) med urinen. Raimo Heino skriver i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”: ”Koksalt är en vanlig bov till att njurarna får svårt att utsöndra syror, och då hjälper det inte om den heter Himalayasalt eller örtsalt. Det är salternas klorider som hindrar njurarna att återvinna den bikarbonat som kroppen tillverkat. I detta fall rinner bokstavligen bikarbonaterna ut ur kroppen med urinen.” 

Han avslutar med: ”Ju mer man saltar maten desto surare blir kroppen, oavsett hur »basisk« mat man äter.” 

Ett annat klarlagt samband är ett högt saltintag och magcancer. Cancer i munhålan, tjocktarmscancer, tandköttsblödningar, inflammationer, sår på mag-tarmkanalens slemhinnor, förstoppning, psoriasis, eksem, trötthet, nästäppa, illamående, yrsel, vätskebrist, cirkulationsbesvär, njurproblem, försämrad tarmflora och särskilt högt blodtryck orsakas ofta av överdriven och onödig saltkonsumtion. Även besvär och försämringar av syn-, hörsel-, lukt- och smaksinnena är också vanliga följder. Den berömde läkaren Max Gerson led av ständigt återkommande migrän vilken han botade genom att börja äta en saltfri vegetarisk kost. Han fortsatte med denna kost och han återfick aldrig mer någon migrän. Sedan införde han samma saltfria vegetariska kost till alla sina migränpatienter med mycket stor framgång. ”Invånarna på den japanska ön Hokkaido har världens största konsumtion, omkring 30 g per dag, och den största förekomsten av högt blodtryck. I motsats till detta uppvisar samhällen med minimal saltkonsumtion, mindre än 5 g per dag, som vissa delar av Nya Guinea, nästan inga fall av högt blodtryck. Befolkningen i Västerlandet, som äter omkring 15 salt g per dag, har en förekomst av högt blodtryck som ligger däremellan.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) 

”I naturens råvaror är salterna således livsuppbyggare medan det av människan ’framställda’ saltet däremot är livsnedbrytare. Högt blodtryck, vissa njursjukdomar, ledgångsreumatism och muskelreumatism är exempel på sjukdomar, som intag av ’rent koksalt’ kan vara orsak eller bidraga till. Docenten i invärtes medicin, Nels Henningsen, vid Allmänna sjukhuset i Malmö, har i tolv år forskat kring koksaltet i vår mat. Han säger bland annat att i det område på vår jord, där man alltjämt lever saltfritt, har undersökningar visat, att det inte finns vare sig högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma eller benskörhet. En sådan grupp är yanamamo-indianerna i Amazonas. Högt blodtryck är en helt okänd sjukdom bland dem, även när de åldras. Detsamma gäller diabetes. I de områden i Japan där man konsumerar rikligt med salt – upp till 25-40 gram/dag – har man funnit ett direkt samband mellan den höga saltkonsumtionen, högt blodtryck och hjärnblödning.” (Alf Spångberg i boken ”Kom i form”) 

”Saltet försvagar alla kroppens vävnader.” (Are Waerland i boken ”Våra giftbrunnar”) Kroppen försöker försvara sig mot saltet genom att så fort som möjligt lösa det i vätska så inte vävnaderna ska bli skadade av dess frätande och dödande egenskap. Har du någon gång råkat få salt (eller saltvatten) i något öppet sår? Då svider det rejält p g a att vävnaderna dör! Har du någon gång ätit en stor mängd med saltgodis? Jag minns flera tillfällen när jag vräkte i mig sådant och sedan var hela tungan alldeles sårig och öm efteråt och ibland även läpparna. Ibland kunde det t o m blöda från både tunga och tandkött efter ett ”saltfrosseri”. När du betänker, eller provar att själv erfara detta, hoppas jag att du får en förståelse för att saltet skadar alla kroppens vävnader. ”Vi vet ju, att rent salt svider på tungan och på munnens slemhinnor, och att körtlar och slemhinnor genom riklig salivavsöndring genast försöka oskadliggöra det.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”) 

Än en gång – saltet dödar allt levande! ”Egyptierna använde salt till balsamering. Låt oss dra lärdom av det!” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”) Anledningen till att man förr ofta använde saltning och saltinläggningar var för att kunna bevara främst kött, och även andra matvaror, under längre perioder innan frysen var uppfunnen. Köttet bevarades p g a saltets dödande förmåga! Saltet dödar förruttnelsebakterierna vilket hindrar köttet från att bli ”förstört”. Nu är det tyvärr så att saltet inte bara dödar de nedbrytande bakterierna utan saltet dödar alla bakterieroch allt liv! Detta visste alltså redan romarna för mer än 2.000 år sedan när de medvetet förstörde jordbruksmarken för Karthago! ”Sannolikheten för att få cancer, i synnerhet i mag-tarmkanalen, är större om man äter mycket saltad, inlagd eller rökt mat, särskilt om den är av animaliskt ursprung.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”) Att våra kroppsvätskor har en salthalt på 0.9 % har inget med vanligt dött koksalt att göra. Detta salt hämtas från naturens egna levande salter (närsalter/mineraler) i vår föda (främst grönsaker).

Många läkare och dietister har insett faran med saltet men säger att människan ändå måste ha en liten dos salt för att kunna överleva. Detta är mycket motsägelsefullt eftersom hela mänskligheten skulle ha varit utdöd för länge sedan om det påståendet vore sant! Vi har inte haft förmågan att utvinna salt under hela vår mänskliga historia och det finns fortfarande befolkningsgrupper som lever helt saltfritt på isolerade ställen i världen med mycket god hälsa. ”När Kolumbus kom till Amerika, upptäckte han, att infödingarna inte kände till koksalt! Och ändå var det i tropiska trakter han gick i land! Urinvånarna och deras förfäder hade således under otaliga generationer levt utan koksalt och t. o. m. vid en hetta, som året runt betydligt överstiger temperaturer under de nordiska ländernas korta värmeperioder.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”) Kända hälsoauktoriteter såsom Are Waerland, Alf Spångberg, Lilly Johansson, Ann Wigmore, Max Gerson, Norman Walker, m fl gav sina patienter helt saltfri vegetarisk kost vilket hjälpte till att bota många från sina kroniska sjukdomar och kroppsliga besvär. Ofta var det mycket allvarliga och livshotande sjukdomar, patientfall som skolmedicinens läkare och experter ansåg som ”obotliga”.

Natriumbrist, som vanligtvis feltolkas som ”saltbrist”, kan leda till ett mycket allvarligt och livshotande tillstånd om blodets halt av natriumjoner blir för lågt (hyponatremi) där konsekvensen kan bli t ex koma, hjärtsvikt, hjärnödem, stroke, m m. Natriumbrist beror inte på att man lider brist på ”salt” (koksalt/bordssalt, havssalt, Himalayasalt, o s v) utan brist på mineralet natrium! Orsaker till natriumbrist kan bero på bland annat långvarig stress, njurproblem, att man har förlorat mycket vätska (t ex genom kraftig eller kronisk diarré, oförsiktig eller långvarig användning av laxermedel, kraftiga kräkningar, uttorkning, m m) eller dålig tarmhälsa (särskilt en igenslaggad tjocktarm!) men det vanligaste är akut försurning då kroppen har varit tvungen att förbruka alla sina natriumreserver i ett desperat försök att hålla blodets pH-värde i balans. Därför är det viktigt att se till att man har koll på syra/basbalansen. Försurning, och därmed natriumbrist, misstolkas ofta som att ”vi skulle behöva salt” eftersom den akuta behandlingen vid hyponatremi är att ge dropp med saltlösning. Mindre akuta fall behandlas genom att be personen dricka salt utrört i ljummet vatten med jämna mellanrum. Men detta förfarande behandlar inte orsaken till natriumbristen vilket gör att man då troligen måste ”äta lite salt” resten av livet vilket misstolkas grovt som att alla människor ”behöver lite salt”. Detta är en symtomdämpande nödlösning som i längden varken är hälsosam eller optimal för ens kropp och hälsa! ”Lösningen på detta skulle då vara att återställa syra-basbalansen genom att få i sig tillräckligt med organiskt natrium. Organiskt natrium erhåller man inte från vanligt bordssalt.” (Bo Hofgren i boken ”Handbok för rening och avgiftning”) Se istället till att du äter tillräckligt med basbildande föda, helst i form av färska och råa grönsaker, frukter och bär som innehåller mycket natrium, så kommer natriumbrist aldrig uppstå. Man bör även se till att ens livsstil i övrigt är basbildande, bland annat genom att stressa mindre, andas rätt och lära sig att vara jordad. Det är också oerhört viktigt att se till att man har en ren, sund och frisk tjocktarm som fungerar tillfredsställande eftersom natrium från födan mestadels tas upp där. Organiskt (”levande”) natrium finns i nästan alla råa och färska grönsaker, frukter och bär men särskilt högt innehåll finns det i; aloe vera-juice, ananas, aprikoser, blåbär, brännässla, chilipeppar, dadlar, fikon, fänkål, granatäppelkärnor, groddar, gurka, hallon, jordgubbar, katrinplommon, kelp, kikärtor, kokos, korn, krusbär, kål, kålrot, körsbär, linser, lök, malört, mangold, maskrosblad, morot, okra, oliver (mogna, ej gröna!), pepparrot, persilja, päron, russin, rädisor, rödbetor, salladsblad, selleri (både rot och stjälk), sesamfrö (oskalade), smultron, solrosfrö, sparris, spenat, squash, tomat, vattenkrasse, vinbär och äpple.

Paul Bragg skriver i boken ”The miracle of fasting” om tyska Afrikakårens kapitulation den 12 maj 1943 då ca 275 000, mestadels tyskar och en del italienare, blev tillfångatagna av de allierades styrkor under andra världskriget. De allierade brittiska soldaterna hade under hela sin tid i öknen dagligen fått äta salttabletter som ansågs vara ett mycket viktigt ”näringstillskott” så att de inte skulle lida av saltbrist i värmen. Men de blev mycket förvånade över att de tyska soldaterna var i mycket bättre fysisk kondition än de själva och att de inte åt något som helst extra salttillskott. Detta är inte förvånande för mig eftersom saltet är ett dödsmedel vilket denna historiska berättelse bekräftar! 

”Salt skapar en allvarlig underproduktion av jod i sköldkörteln, även hos människor som äter en hälsosam diet.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”) 

”Numera vet vi att det finns ett direkt samband mellan medicinska problem och ett förhöjt saltintag.” (Kathleen Mayes i boken ”Saltväktarna”) Ett mycket gott och hälsosamt råd är att kasta bort saltkaret. ”För litet koksalt har ännu aldrig skadat någon, men för mycket föranleder svåra skador.” (Ragnar Berg i boken ”Vår kost och vår hälsa”)

Att överkoka grönsaker gör att deras smakämnen utsöndras till kokvattnet vilket ofta bidrar till att man vill ta lite extra salt på tallriken – prova att ångkoka grödorna istället så stannar deras naturliga smakämnen kvar. Även om du undviker att själv salta i maten kommer du troligen få i dig ganska stora mängder med dolt koksalt i kosten. Läs innehållsdeklarationen på korv, hamburgerkött, potatismospulver, färdiga maträtter, bröd, flingor o s v så kommer du upptäcka att dött salt finns överallt – utom i råkost, färska frukter, osaltade nötter och frön, Gröna drinkar, vissa juicer och råsafter. Stora mängder dolt salt finns i t ex bacon, skinka, salami, matjessill, ansjovis (sardeller), charkuterivaror, konserver, sojasås, chips, ostbågar, popcorn, lösgodis, lakrits, chilinötter, jordnötter (saltade, ugnsrostade m m), grillmarinader, ost (särskilt parmesan, pecorino, feta, flät- eller trådostar i saltlag (t ex moushallal), halloumi/grilloumi, ricotta salata, ädelost, mjukost, m fl), kaviar och i många kryddblandningar såsom örtsalt, citronpeppar, italiensk salladskrydda, aromat, grillkrydda, allroundkrydda, vegeta, m m. Alla ”inläggningar” som finns att köpa färdiga i butik har väldigt högt saltinnehåll, t ex inlagd sill, pickles, inlagda grönsaker (oliver, gurka, cornichons, vitlök, rödbetor, peperoni, kapris m m) o s v. Något man inte tänker på, eftersom smaksinnet avmattas av höjden, är att flygplansmat är extra saltat för att man ska känna någon smak överhuvudtaget, dock äter de flesta av oss kanske inte det så ofta. Jag vill även göra dig uppmärksam på en riktigt stor saltbomb nämligen buljong! Du kan istället göra egen buljong på grönsaker och örtkryddor, eller använda örtte som buljong varav rooibos (rött te) är väldigt lämpligt till matlagning. Jag kan varmt rekommendera örtbuljongen Herbamare (Bioforce) som finns i en variant med låg salthalt och är synnerligen god! Den kan köpas hos vissa välsorterade hälsokostbutiker. Om din butik inte har den i lager kan du försöka begära att de köper in den (säljs av A. Vogel). 

”I människokroppen har natriumkloriden huvudsakligen följande uppgifter att fylla: 1) Tillsammans med andra salter upprätthåller den det osmotiska trycket hos kroppsvätskorna. 2) Den ingår som en nödvändig beståndsdel i blodet, där den bl. a. tjänstgör som lösningsmedel för en mängd organiska näringsämnen, t. ex. äggvita. 3) Den behövs för magsaftkörtlarnas produktion av saltsyra. Vårt behov av natriumklorid är dock ringa. Vetenskapliga undersökningar har fastslagit, att vårt verkliga behov blott är c:a 0,2 gram per dag, och detta täckes många gånger om av det klor och natrium, som finns i den naturliga födan utan någon som helst tillsats av mineraliskt koksalt. Den som lever på vegetabilisk råkost får dagligen beräkningsvis 0,5-2 gram salt. Det torde över huvud taget vara svårt att komponera en föda, som ger oss för litet salt. Att vårt dagliga saltbehov är så litet trots den ständiga förbrukningen av saltsyra hänger samman med det faktum, att kroppen är mycket ekonomisk i sitt utnyttjande av saltet. Sedan saltsyran gjort sin tjänst i matsmältningsarbetet, går saltet icke till spillo utan återuppsuges i tarmarna för att ånyo tagas i bruk. Det befinner sig sålunda i en ständig kretsgång i kroppen och är snarare att betrakta som ett redskap än som näringsämne i egentlig bemärkelse. Det är alltså fel att tro – såsom mången gör alltjämt – att en extra tillsättning av koksalt till födan skulle vara nödvändig för vår hälsa. Icke blott vetenskapliga undersökningar utan även vårt sunda förnuft säger oss, att så icke kan vara fallet. Varifrån skulle primitivt levande folk, som ej har någon kontakt med civilisationen, få sitt koksalt? Konsten att utvinna salt ur havet eller att bryta salt ur bergen är av relativt ungt datum och betingad av det geografiska läget. Såväl primitiva jägarfolk, levande huvudsakligen på animalisk föda, som vegetariskt levande folkslag i varmare länder har under årtusendenas lopp fyllt sitt behov av koksalt på den naturliga vägen. Indianerna kände vid européernas ankomst icke till saltet. Ej heller eskimåerna innan de kom i kontakt med vår civilisation. Det finns avlägset levande folk, som t. o. m. saknar benämning för salt i sitt språk. Det förekommer inga som helst risker att vi skulle få för litet salt. Däremot löper den civiliserade människan ständigt risk att få för mycket av den varan! Koksalt är nämligen allt annat än ofarligt. Många livsviktiga ämnen, som ingår i den naturliga födan och som finns i vår kropp i vissa, ytterst små kvantiteter, verkar som farliga gifter, om de införes i organismen i större mängder eller i koncentrerad form. Ett sådant ämne är koksaltet.” (Nils Kalén i boken ”Hälsans lexikon”) 

Att skölja näsan (neti) med saltvatten eller att göra tarmsköljning (shankprakshalana) som lärs ut inom hatha  yogan där man dricker mycket saltvatten för att rengöra mag-tarmkanalen är inte skadligt – tvärtom! Då man späder ut saltet till ca 1 % lösning i vatten, vilket ligger väldigt nära blodets egen salthalt på 0,9 %, kommer kroppen inte att ta upp det p g a den osmotiska jämvikten så det går rätt igenom mag-tarmkanalen, eller näshålan. Dock bör du se till att du använder ett finmalet havssalt till detta då det inte innehåller giftigt aluminium. ”Bordssalt innehåller också vanligtvis aluminium för att det inte ska klumpa sig, men det finns salt som är fritt från aluminium. Naturligt havssalt är ett bra alternativ.” (Bruce Fife i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”) 

Det är på grund av denna osmotiska jämvikt som gör att man torkar ut kroppen om man under t ex ett skeppsbrott i något hav ger efter för törsten och dricker saltvatten. Då havsvattnets salthalt är ca 3 % medför det att kroppen genom osmos kommer att försöka späda ut det i tarmkanalen till 1 % vilket betyder att kroppen förlorar vätska istället för att absorbera havsvattnet. Detta gör att du kommer att dö fortare eller lida av än värre uttorkning än innan du drack av havsvattnet! 

Huden kommer att tacka dig och bli mycket friskare, livskraftig och elastisk om du kraftigt minskar eller slutar med salt, bland annat genom att blodcirkulationen förbättras och avlägsnar saltets uttorkande verkan på huden. Ragnar Berg nämner detta i boken ”Tarmtröghet”: ”Ofta nog ha kvinnor för mig beklagat sig häröver och berättat, huru de förgäves använt alla möjliga skönhetsmedel. Då jag haft tillfälle att få granska ingående erfarenheter även inom denna gren av industrien, blir mitt stående svar: all världens s.k. skönhetsmedel äro inte så mycket värda som sin förpackning. Men det finnes ett billigt skönhetsmedel, som Ni måste pröva på: saltfattig mat och en ordnad matsmältning.” 

”Koksaltets fara ligger framförallt i att dess verkan är så smygande och till en början omärkligt, men ackumulerar sig under årens lopp. Det nedbryter gradvis, långsamt men säkert, kroppens motståndskraft mot infektioner, rubbar hjärtverksamheten, förstör cellvävnaden i njurar och körtlar, nedsätter synsinnet och hörseln, ökar blodtrycket och är en av de påtagligaste orsakerna till huvudvärk, nedsatt hudverksamhet, dålig läkhud, ämnesomsättningsstörningar, förlamningar, nervösa åkommor m. m. Det avlagrar sig i lederna, underhuden, bindväven, senorna, brosker och ben-substansen, och åstadkommer, då avlagringarna nått en viss höjd, reumatiska febrar, reumatism, gikt, ledgångsreumatism m. m.” (Are Waerland i boken ”Våra förkylningssjukdomar”) 

Josef Östlund skriver i boken ”Vegetarisk näringslära”: ”Dr Juneby hade bevistat ett symposium i London för 15 år sedan, och de kunskaper han inhämtade där delgav han mig på en kurs i Stockholm där han var föreläsare, för 14 år sedan. 

De hade funnit, att människor som levde på enbart vegetabilier utan salttillförsel, ej hade något salt upplagrat i sin kropp. Men där i kroppen, mellan cellerna, (som man finner salt lagrat hos de som lever med animalier och salt i kosten) där kunde dessa människor lagra C-vitamin och mineralämnen. 

Enligt gängse näringsläran kan människan ej lagra C-vitamin i sin kropp. Måste tillföras varje dag? Detta är nu en stor lögn. 

Alltså utan salt i kroppen kan vi lagra det livsnödvändiga C-vitaminet och andra vitaminer och mineralämnen i vår kropp. Kroppens celler har då nära tillhanda att få in ämnen för att bygga upp ett starkt immunförsvar mot virus-bakterie och andra angrepp på vår organism. De stora mängder salt som människan intager per dag kan ej utsöndras vid varje tillfälle. Därför måste det lagras upp i kroppen.” 

Han fortsätter: ”För att få kroppen i balans igen måste saltet ut. Om Du inte kan genomföra en fasta hemma så åk till ett Hälsohem där de vet vad som skall göras. Du bör fasta minst 1 vecka, och då på basiska safter och ett par lavemang i början av fastan. Men Du bör vara försiktig de första 3 dygnen då saltet snabbt går ur kroppen genom den extra vätska Du tillför. Saltkoncentrationen går snabbt ned och då kan njurarna ta ut saltvattnet utan att skadas. Du kan bli yr i huvudet och även råka ut för en s k ”saltpsykos”, som läkaren kallar det. (Läkarens medel mot den är ett glas saltvatten.) När Du nu får ut saltet kommer tomrummet i kroppen att utfyllas med de vitaminer och mineraler som finns i de fastedrycker Du intager. Du får med andra ord ej fasta på enbart vatten.” 

Han avslutar: ”I läkarens handbok står: ”Vi vet att till och med i benstommen lagras salt upp, men vi vet ej varför?” Inte mycken tröst vid sådan ovetenskap. 

För min del tog det 2 år innan jag fått ut allt överloppssalt ur min kropp och benstomme. Det märkte jag genom att min svett ej var salt längre. Att kroppen tar ut salt genom svettkörtlarna är detsamma som att använda nödutgången, vid fara.”

Om man vill hjälpa kroppen att på ett effektivt sätt föra ut saltet ur kroppen – förutom att självklart stoppa förtärandet av salt – så är det bästa att dricka mycket hälsosam vätska (t ex friskt och renat vatten men helst basbildande vätska såsom; Rejuvelac, råsafter, Citrusdrinken, Lemonaden, Gröna drinkar, Gurkdrinken, örtte, m m) vilket hjälper njurarna att neutralisera och föra ut saltet. En basbildande kost och livsstil (se Syra/bas-balansen) är nödvändigt och även slemlösande kost och livsstil (se Slembildning) bidrar med än mer saltutrensande effekt. Man kan även skynda på genom att på olika sätt öka utsvettningen t ex genom motion och bastu (speciellt IR-bastu!). Allt som ökar cirkulationen i kroppen understödjer också utrensningen av saltet. ”Maskros driver också salt (natriumklorid) ur kroppen.” (Lisbeth Almark i boken ”Örtteer, hälsodrycker och huskurer”)

Camilla Berggren skriver i boken ”Are Waerland”: ”För 80 år sedan ansågs för högt intag av salt inte som något problem för folkhälsan. Are Waerland varnade dock för saltets negativa effekter redan på 1930-talet, och gav 1948 ut boken Våra giftbrunnar, där han på ett pedagogiskt sätt redogör för natriumkloridens skadliga effekter. Idag håller den samlade läkarvetenskapen och WHO med om faran att få i sig för mycket salt, men fokuserar bara på risken för högt blodtryck.

I boken visar Waerland att problemen med för stort intag av salt är betydligt fler. Det märkliga är att vissa inom ”hälsorörelsen” med ursprung i USA under senaste åren börjat hävda att vi får i oss för lite salt.

Det är alltså frågan om koksalt, eller egentligen natriumklorid, som består av natrium- och kloridjoner. Dessa två ämnen bör vi alla få i oss eftersom de har flera viktiga funktioner, främst för att behålla vätska i kroppen och syra-bas-balansen, men också för produktion av magsyra. För mycket kan dock ge en hel del problem.

Det mesta av natriumdelen finns utanför cellerna, dvs i blodplasman och vätskan mellan cellerna. Där är nivån cirka 30 gånger högre än inne i cellerna. Natrium diffunderar därför in genom cellmembranet för att försöka utjämna skillnaden. Ämnet transporteras dock aktivt ut igen, annars dör cellen. Natrium ersätts då av kalium. Processen kallas Na/K-pumpen och är en energikrävande process. Are kände givetvis inte till processen då den upptäcktes först 1957 av dansken Jens Christian Skou, något han fick Nobelpriset för fyrtio år senare.

Det här var ju något Are inte kände till. Are drog sina slutsatser genom att studera resultatet av för högt intag av koksalt och vad som hände när man uteslöt det ur kosten. Förutom högt blodtryck ansåg Are att för mycket salt även bidrar till reumatism, artros, psoriasis, njurskador, benskörhet, magcancer och njurstenar.

Det hela är dock en process som ofta tar många år och ju äldre man blir desto större är risken med högt saltintag. Den viktigaste orsaken är förmodligen att njurarna tar skada då de är kroppens viktigaste organ tillsammans med lungorna för att kontrollera syra-basbalansen i kroppen.

Are hävdade att miljoner år av evolution visar att inga levande djur, inklusive människan, egentligen är skapta för att få i sig annat natrium än det organiska som fås via den naturliga kosten. Där har han säkert rätt. Alla djur har funktioner som gör att de kan ta vara på det natrium som naturligt finns i födan och utsöndra eventuellt överskott de får i sig av misstag. Fiskar som finns i havet har exempelvis speciella körtlar som utsöndrar koksalt som de får i sig via havsvattnet. Havsfisk smakar ju inte heller salt trots att de lever i en miljö med över 30 gram salt per liter. Saltmängden i både insjöfisk och havsfisk, liksom i kött, är inte mer än ca 0,1 gram per 100 gram. Att få i sig mer än 5 gram natriumklorid via osaltad föda är i princip omöjligt även om man bara äter kött eller fisk. Grönsaker och färsk frukt innehåller för övrigt inte mer än 0,01-0,05 gram salt per 100 gram, med några få undantag.

Det är alltså viktigt att ha en fungerande Na/K-pump för att inte få för mycket natrium in i cellerna, men också balans mellan natrium och kalium i kosten. Med för lite kalium kan inte pumpen fungera. Då två tredjedelar av kroppens vätska finns i cellerna behöver vi därför få i oss dubbelt så mycket kalium som natrium för att vara i balans. Om du får i dig 3 gram natrium, vilket motsvarar 7,5 gram koksalt, måste du få i dig minst 7,5 gram kalium.

Hur som helst måste man äta ett drygt kg russin eller 2,5 kg bananer för att balansera natriumintaget – de är två av de matvaror som innehåller mest kalium. Men med en osaltad vegetarisk kost är det inte något problem då man får i sig betydligt mindre natrium och mer kalium än i den traditionella västerländska kosten som ofta är kaliumfattig och natriumrik.”


Hon skriver även: ”Alla får inte högt blodtryck av högt saltintag så länge man har friska njurar eller inte är genetiskt predisponerad. Med högt saltintag menas ofta minst 8-10 gram per dag, det är inte ovanligt att en del får i sig 15-20 gram. Charkprodukter och färdiglagad mat är riktiga saltfällor. Tyvärr gäller detta också vegetariska rätter i matbutiken. Även bröd och ost kan ge ett tillskott på 1-2 gram per 100 gram och parmesan hela 4 gram.”

Hon avslutar: ”Att koksalt skulle vara ofarligt bygger på uppfattningen att kroppen automatiskt reglerar nivån av natrium- och kloridjoner i blodet. Du utsöndrar via urinen lika mycket som du får i dig via kosten.

Så fungerar det för unga friska människor, men vid extra högt intag eller njurproblem kan salt lagras i kroppens vävnader. Det visar försök där personer med reumatiska sjukdomar som helt uteslutit koksalt ur kosten ändå utsöndrar stora mängder natrium under flera veckor – dvs ett klart bevis på att det lagrats i kroppen. Det berättar Are om i sin bok Våra giftbrunnar.

Det märkliga är att många inom ”hälsorörelsen” hävdar att Himalayasalt eller havssalt, skulle vara ofarligt då det innehåller en del andra mineralämnen förutom cirka 86 procent natriumklorid. Havssalt innehåller också 8 procent sulfatjoner. Sen kommer magnesium med 4 procent. Men 5 gram havssalt ger endast cirka 10 mg magnesium och man måste därför äta nära 200 gram salt per dag för att få i sig dagsbehovet av magnesium. Det är nära en dödlig dos natriumklorid. Vill man få i sig magnesium är vetekli och solrosfrön ett betydligt bättre alternativ. Dessa innehåller ju också en rad andra nyttiga ämnen som definitivt inte finns i saltet.”


Det få förstår, gällande natrium-kaliumpumpen (balansen mellan natrium och kalium) är att om kroppen serveras natrium i levande (organisk) form, även i ”för mycket i förhållande till kalium”, så kan kroppen lätt hantera detta genom att utsöndra natriumöverskottet ur kroppen utan problem. Matas kroppen däremot med dött (oorganiskt) natrium, i den form allt salt består av, uppstår det problem med natrium-kaliumbalansen eftersom denna döda form av natrium (i form av saltet natriumklorid) är mycket besvärligare och problematiskt för kroppen att utsöndra! Du kan läsa vidare om skillnaden mellan organiska (levande) och oorganiska (döda) ämnen under Levande och döda födoämnen.

Jag låter Ragnar Berg avsluta detta ämne med följande text ur boken ”Vardagsunder”: ”Här måste vi en gång för alla betona, att koksalt ej får förekomma i de späda barnens matordning. Vanligen anger man som grund för saltandet, att koksalt ju är ett ”närsalt”, men detta är ett stort misstag. Nog behöva vi alla, även småbarnen, koksalt för att upprätthålla det inre, osmotiska trycket i kroppens vätskor, men de härför nödiga mängderna äro så små, att vi (om vi ej leva uteslutande på fint mjöl eller polerade risgryn) städse finna tillräckligt därav i vår föda. I övrigt är koksaltet ej något byggnadsämne för vår kropp; endast i purpursnäckans färgämne ingår koksaltets klor som byggnadsämne, men ej i något organiskt ämne hos däggdjuren. Man kan därför ej kalla koksaltet ”närsalt”. Däremot är det ett njutningsämne och förleder såsom alla sådana till missbruk. Som alla missbrukade njutningsmedel hämnar sig även koksaltet vid omåttlighet vid allehanda krämpor, i barnaåldern ej minst genom utslag (”saltfluss”) och genom den ovannämnda krampberedskapen. Om den fullvuxne vill förstöra hud, blodomlopp, hjärta och njurar genom för mycket koksalt, må det ske på hans eget ansvar: han är ju tillräknelig för sina handlingar. Men barnen, som ännu ej kunna värja sig själva och för vilka modern bär ansvaret, få vi över huvud taget ej ge några som helst njutningsmedel, vare sig kaffe eller té, tobak, alkohol, kryddor eller koksalt!”
(RUBEN ANDERSSON)

Läs även Djupare insikter 5
 

Litteraturtips om Salt:
ALF SPÅNGBERG – Värk – reumatism (sid 54-56)
ARE WAERLAND – Behöva vi salt?
ARE WAERLAND – Hälsans handbok (sid 73-79)
ARE WAERLAND – Våra giftbrunnar
NILS KALÉN – Hälsans lexikon (sid 281-285)
TED MORTER – Your health your choice (sid 147-160)