Pepparrot

Denna mycket välgörande rot, som ibland brukar kallas ”Nordens vitlök”, stimulerar tarmperistaltiken kraftfullt, dödar skadliga bakterier och parasiter, är smärtlindrande, innehåller både bitterämnen och fytoncider, rik på nyttigt och renande svavel och har en kraftigt utrensande effekt. Den är det kraftigaste slemlösande födoämne jag känner till! Genom att lösa upp gammalt stagnerat slem i hela kroppen vinner man mycket. Framförallt rensas bihålorna, näsan och lymfsystemet där slemmet har en tendens att ”slemma igen”. Detta betyder att pepparroten (Armoracia rusticana) är ett alldeles utmärkt medel för lymfsystemet då den samtidigt dödar skadliga bakterier. Den är väldigt renande för blodet, levern och njurarna och hjälper till med att bryta ner njurstenar. Den stimulerar kraftfullt all cirkulation i kroppen (lymf-, nerv-, meridian- och blodcirkulation) och är perifert kärlvidgande (vidgar kapillärerna) som ger en värmande och svagt svettdrivande effekt. Den är gynnsam vid funktionsstörningar i bukspottkörteln och dess effekt på bihålorna är mycket välgörande. ”Pepparrot inverkar mycket starkt förnyande på munhålans och tarmens bakterieflora. Bakterier som kan framkalla katarrer och tarmjäsningar blir nämligen starkt hämmade i sin utveckling genom pepparrotens antibiotiska inverkan.” (Alfred Vogel i boken ”Levern”) Enda tillfället man bör vara försiktig med pepparrot är vid feber, då kan det bli för mycket att hantera för levern och det kan bli för smärtsamt vid blödande magsår och sår i tolvfingertarmen.

Anita Schweiger och Susanne Kammerer skriver i ”Hildegard av Bingens örtabok”: ”Den läkande delen av växten är roten. Den innehåller senapsolja och senapsoljeglykosiden guconasturtiinn och sinigrin, av vilka man tillverkar fenyletyl- och allylsenapsolja.

Pepparroten har egenskaper som motverkar mikroorganismer och verkar positivt på genomblödningen i huden och slemhinnorna. Senapsoljeglykosiden har en urindesificerande verkan.”

De skriver också: ”I folkmedicinen gav man förr pepparrot också vid diabetes och gikt. Grötomslag användes vid smärtor i muskler och nerver. Även insektslarver drar nytta av pepparrotens starka smak. De äter bladen på pepparroten och får på det viset en så avskräckande skarp smak att fåglarna inte äter dem.”

”Knappast någon grönsak innehåller så mycket nyttigheter av både proteiner och fetter som pepparrot. Få andra grönsaker har uppvisat så starka, kliniska effekter mot både infektioner och kroniska inflammationer.” (Stig Bengmark i boken ”Välj hälsa! – receptboken”) 

Pepparrot tillhör släktet ”korsblommiga växter”, precis som kål, broccoli, blomkål, m m. Jonny Bowden skriver i boken ”The 150 healthiest foods on earth” (min översättning): ”En studie från Illinois-Universitetet visar att pepparrot har betydande mängder glukosinolater, föreningar som är modermolekylerna för ämnen som ökar människans resistens mot cancer. Glukosinolater i livsmedel ökar leverns förmåga att avgifta cancerframkallande ämnen och enligt Dr. Mosbah Kushad, docent i livsmedelsavkastningssystem vid Illinois-Universitetet, kan de faktiskt undertrycka tillväxten av befintliga cancertumörer. Kushad, som har varit involverad i studier av många korsblommiga grönsaker, säger att pepparrot innehåller tio gånger mer glukosinolater än broccoli, så du behöver inte lika mycket för att gagnas av det.” 

”Pepparrot stimulerar bildandet av saliv och magsaft vilket underlättar matsmältning. Den minskar huvudvärk och sänker blodtrycket. Pepparrot kan förvaras i frysen, genom att du fryser in bitar av skalad rot. Du kan också torka den, då fungerar det bäst att göra tunna skivor med hjälp av en potatisskalare. Pepparrot är konserverande genom att minska risk för mögel- och bakterietillväxt.” (Mette Bohlin & Eva Robild i boken ”Örtte & huskurer”) 

”Som medicinalväxt används pepparrot främst mot hosta, halsont, förkylning och bihåleinflammation, det vill säga infektioner i de övre luftvägarna. Om man äter pepparrot då och då stärks immunförsvaret och förkylningar håller sig på avstånd. Anledningen till det är att roten är bakteriedödande och innehåller massor med C-vitamin. Prova att göra ett fotbad med riven pepparrot när du är förkyld eller har spänningshuvudvärk, eller ånga med pepparrotsvatten när du är täppt i näsan.” (Lisen Sundgren i boken ”Lisens gröna värld”)

”I Dalsland har pepparroten även anlitats mot hjärtbesvär: ”Pepparrot är bra för hjärtat. Riven pepparrot åts på smörgåsen eller så blandades det i brännvin och gavs till gamla gubbar mot kärlkramp.” (Kerstin Ljungqvist i boken ”Nyttans växter”) 

Man kan riva färsk pepparrot över maten om föredrar det men effekten blir inte riktigt lika kraftfull som vid Pepparrotskuren. Om man inte gillar eller klarar av pepparrotssmaken men ändå är i behov av dess hälsofrämjande effekt har jag funnit att avokado neutraliserar den så gott som helt och hållet. Ta fruktköttet från en halv mogen avokado, pressa eventuellt lite lime eller citron över och finriven pepparrot över. Se till att du får med både avokado och pepparrot i varje tugga. 

Pepparrot passar mycket bra tillsammans med potatis eller rödbetor. Den är god att ha i soppor men se då till att du tillsätter den när soppan är klar att serveras så du inte förstör dess hälsofrämjande effekt genom att koka den. ”Att pepparroten är en omtyckt krydda, torde väl alla känna till, men långt ifrån alla vet hur den ser ut och att den är så allmänt förekommande, trots att de kanske ser den dagligen under sommaren. Pepparroten förekommer utefter nästan alla vägar, där den bildar nästan busklika bestånd, med sina stora gröna blad. Den har en stor pålrot, som går långt ned i jorden, så vill man skörda den är en spade av nöden. Det lönar sig verkligen att själv gräva upp sin pepparrot, när man ser vad en liten bit betingar för priser i affärerna. Lika välskapta är inte de vilda rötterna, men i smak står de inte efter de odlade. Förutom de skarpt smakande ämnena (isothiocyanater och sinigrin) innehåller pepparroten stora mängder C-vitamin. På grund av det senare har den använts som skeppsproviant. Man hade t.o.m. ibland små odlingar på skeppen.” (Inger Ingmanson i boken ”Kan man äta sånt?”) Pepparrot är även en rik källa till järn och kalcium

”Pepparrot växer förvildad i Götaland och Svealand på gammal, näringsrik kulturmark vid gårdar, vägkanter, diken och på skräpmark. Den är en alldeles utmärkt krydda till många sorters mat, och vi tycker att fler borde utnyttja den ”vilt” växande pepparroten. Pepparroten ska, liksom andra rötter, skördas under höst och vår. 

Lägg märke till hur bladformen varierar. De basala bladen har hela bladskivor som kan bli 50 cm långa. Bladen på blomskottets stjälk är parflikiga längst ner men blir åter hela längre upp mot blommorna. 

För hälsan
Pepparrot är bra vid nedsatt matsmältning, funktionsstörningar i bukspottkörteln, infektioner och högt blodtryck. Pepparrotens bitterämnen stimulerar matsmältningskörtlarna. Den innehåller också zink, som har en gynnsam inverkan på insulinproduktionen. 

Pepparroten har hög halt av C-vitamin och antibiotiska ämnen, och kallas ibland ”naturens eget penicillin”. Den kan alltså i bästa fall ersätta en penicillinkur. 

Växtens totala sammansättning har en reglerande verkan både på lågt och högt blodtryck.” (Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg i boken ”Vilda växter”) 

”Pepparroten var forna tiders penicillin. Den användes mot förkylningssjukdomar som hosta, kikhosta, lunginflammation samt astma och reumatism. Den ansågs också vara verksam mot skörbjugg eftersom den är så rik på C-vitamin. Har urindrivande verkan. Pepparrot rekommenderades också till förkylda hästar – därav det engelska namnet horseradish.” (Eva Falk m fl i boken ”Mormors husapotek”) 

Lilly Johansson skriver i boken ”Vital kur”: ”Pepparroten är värdefull för den som har högt blodtryck och kan användas på fler sätt än som finriven.” Hon ger förslag på ett annat sätt: ”Man tar riven pepparrot och lägger i hett vatten och låter dra i 10 minuter och silar och dricker.” Detta recept är också mycket effektivt vid halsont, infektioner (utan hög feber!), hosta, förkylning (ej vid för hög feber!), bihålebesvär, huvudvärk och migrän. Dock rekommenderar jag att man tar Pepparrotskuren dagligen om man har något av dessa besvär i långvarig eller ofta återkommande form då den ger ännu bättre effekt. Behöver du extra effekt vid mycket svåra besvär kan du börja dagen med Pepparrotskuren och på eftermiddagen dricka en kopp örtte där du även låter finriven färsk pepparrot få dra med. 

”Herbalisten Culpeper berättar att ”krossad och lagd på ställen smärtande av gikt, ischias, ledvärk eller förhårdnader på mjälte eller lever, hjälper den dem alla”. Den användes även mot inälvsmask.” (Monique Simmonds, Melanie-Jayne Howes och Jason Irving i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”) 

Du kan även göra egen pepparrotsolja genom att riva färsk pepparrot i en glasburk (eller glasflaska) med lock och slå över kallpressad olivolja så oljan täcker över all pepparrot. Låt stå i 3 veckor och skaka om burken eller flaskan varje dag. Du kan ringla pepparrotsoljan över din råkost eller så kan du sila bort den rivna pepparroten och använda den att smörja dig på huden där du har ont eller träningsvärk. Det ökar blodgenomströmningen på det insmorda området och lindrar därigenom både värk, ömhet och stelhet. Oljan är ett mycket effektivt medel mot fotsvamp. Smörja in hela foten och runt och emellan alla tår 1-2 gånger dagligen så kommer du att märka resultat efter ett par dagar.

Vild pepparrot – Jag brukar torka bladen och mala till ett grönt pepparrotspulver. Rötterna kan man gräva upp på hösten.” (Victoria Vesterlund i boken ”Nordisk raw food”)

”Pepparroten kom förmodligen från Främre orienten och sydöstra Europa, men den var redan under medeltiden odlad i hela Europa. Växer numera förvildad i många delar av världen, särskilt utefter vägkanter och på torra slänter.

Den är flerårig med stora, smala, ibland djupflikiga blad och en tjock, avsmalnande, köttig rot. I tempererat klimat utvecklas ibland långa, luftiga vippor av vita blommor med fyra kronblad, men fröet mognar sällan.

Plantera ut bitar av roten med 25 cm avstånd och 30 cm djupt i kraftig, gödslad jord tidigt på våren. Pepparrot sprider sig lätt och kan bli till besvär. Man kan därför gräva upp rötterna varje höst och förvara dem i fuktig sand. Upprepa utplanteringen nästa vår.

Roten innehåller oljor som liknar dem i senapsfrö, och i synnerhet innanför ytterskalet kan den smaka mycket starkt, t o m smärtsamt brännande. Använd den alltid rå eller torkad, eftersom smaken försvinner om den kokas (eller när den utsätts för solsken).”
(Sarah Garland i boken ”Stora boken om örter & kryddor”)

Jag avråder alla att köpa färdiga pepparrotsprodukter i livsmedelsbutiken på tub eller burk eftersom dessa är industribehandlade och innehåller ohälsosamma tillsatser och de ger absolut inte samma effekt som färsk pepparrot vilket man enkelt kan få tag på året runt i sin livsmedelsbutik.

Wasabi – även kallad grön pepparrot eller japansk pepparrot – har i färsk och rå form samma inverkan på kropp och hälsa som pepparrot. Även här rekommenderar jag dock alla att undvika färdigköpta ”wasabipastor” och liknande som finns i livsmedelsbutiker och asiatiska affärer eftersom de innehåller så många livsmedelstillsatser.
 

Pepparrotskur
Jag brukar ta en 1 veckas kur med pepparrot då och då i förebyggande syfte. Jag pressar i saften från en halv citron i ett glas och rör ner 1 stor tsk honung. Se till att honungen löser sig ordentligt! Sedan finriver jag i 1-2 tsk färsk pepparrot och fyller upp glaset med vatten. Jag låter det stå framme i rumstemperatur och dra över natten. Direkt på morgonen rör jag om och dricker det sakta på tom mage. Man märker direkt hur slem i näsa, bihålor, tårkanaler och hals börjar lösas upp. Om du inte är van vid pepparrotens starka smak kan du börja med en mindre mängd och sedan öka successivt så du vänjer dig vid drinken. Denna dryck är väldigt bra att börja dagen med vid förkylningstider i förebyggande syfte men den underlättar även vid halsont, nästäppa och bihålebesvär. 

Pepparrot och citronsaft ger snabb lindring vid slembildning – bra vid hosta, förkylningar, influensa, astma och lunginflammation.” (Jane Alexander i boken “Superterapier”)
(RUBEN ANDERSSON)