Man får ibland höra att man ska akta sig för den giftiga oxalsyran – fast det brukar då benämnas som ”oxalater”. Den är faktiskt skadlig för kroppen om den intages i död form (oorganisk)! Den är då nedbrytande och bildar gärna svårlösliga sammansättningar med Kalcium. Då kan det bildas så kallade ”oxalatstenar” i njurarna, urinvägarna och urinblåsan som njurstenar och som gallstenar i gallgångarna och gallblåsan. Skadlig och död oxalsyra hittar vi oftast i bröd, bönor, choklad, kaffe, kakao, ketchup, marmelad (t ex apelsinmarmelad), mjöl (fullkorn innehåller mer oxalsyra), okra, pajer (med t ex rabarber, broccoli, spenat eller grönkål), pasta, potatisrätter, saft (t ex hallon eller vinbär), sylt (t ex hallon- eller vinbärssylt), te, stuvad spenat, tomatpuré, tomatsåser, vegetariska ”köttsubstitut” (såsom biffar, färs, korvar o s v anrättade av antingen sojabönor eller gluten/seitan), m m, eftersom alla dessa födoämnen och maträtter tillagas. Tänk på att färdigköpt rödbetsjuice/-råsaft nästan alltid blivit upphettad (pastöriserad)! Oxalsyran ändrar kemisk struktur från nyttig och Levande (organisk) till död och skadlig (”oxalat” – benämns även som ”oxalatsalter” eller ”etandioat”) vid upphettning eller konservering! Död oxalsyra inverkar negativt på näringsupptaget från födan och särskilt hindras upptaget av – förutom redan nämnda kalciumet – järn, magnesium, zink och glutation.
Att så många dietister eller ”hälsovetare” anser att oxalsyran är skadlig är för att de enbart ser resultatet av människor som äter oxalsyran i form av tillagad föda – om de istället undersökte en ”råkostare” (raw foodist) som äter samma växter fast i sitt naturliga och råa tillstånd skulle de inte hitta dessa skadliga upplagringar av oxalatsalter! Men de träffar ju knappast på dessa raw food-personer eftersom de sällan lider av de sjukdomar och hälsobesvär (t ex näringsbrister) som deras klientel som äter mestadels tillagad mat och därför får besvär och söker sig till dessa ”experter”.
Men om man intar oxalsyran i levande form får man ett flertal hälsoförmåner. Dels blockeras inte upptaget av några andra näringsämnen och den stimulerar tarmperistaltiken kraftigt vilket är mycket positivt för hela kroppen (se Tarmrytmen). Den hjälper då även kroppen att tillgodogöra sig kalcium effektivare. Den städar också upp kroppens avlagringar av dött och dåligt kalcium från vävnader och organ. Det betyder alltså att levande oxalsyra kan vara till stor hjälp vid åderförkalkning, njurstenar, gallstenar, reumatism, hemorrojder, åderbråck, försämrad syn, cirkulationsblockeringar, kalkavlagringar, sjukliga ”kalkutväxter” på skelettet, m m, som helt eller delvist orsakas av upplagringar av för kroppen oanvändbart (och dött!) kalcium. Oxalsyrans vetenskapliga namn härstammar från harsyrans latinska namn (oxalis acetosella) som innehåller mycket oxalsyra.
Levande oxalsyra finns det mest i harsyra och ängssyra men det finns även rikligt av den i; björnbär, broccoli, brysselkål, chiafrön, chili, citrusfrukter, fikon, grönkål, gurkmeja, hallon, kanel, kiwi, krusbär, kålrot, lingon, mangold, maskrosblad, morot, Nötter, oliver, oregano, palsternacka, persilja, plommon, rabarber, rädisor, rödbetor, rödbetsblad, sesamfrön (oskalade!), sparris, spenat, stjälkselleri, stjärnfrukt (carambola), svartpeppar, sötpotatis, tomater, tranbär, vallmofrö, vinbär, m m. Och alla dessa bör intas i sitt råa tillstånd för annars ”dör” oxalsyran och blir skadlig! Om du ”måste” tillaga någon föda med oxalsyra kan du skala det eftersom det mesta av oxalsyran sitter där, men då förlorar du samtidigt en stor del av de nyttiga näringsämnena och fibrerna som också finns där.
Kryddorna som innehåller rikligt med oxalsyra (chili, gurkmeja, kanel, oregano, svartpeppar) bör man, om det går, helst tillsätta i slutet av tillagningen eller direkt på tallriken. Dock använder man oftast mycket små mängder av dessa kryddor vilket gör att oxalsyreinnehållet från dem påverkar måltidens sammanlagda innehåll mycket lite.
Rå potatis, t ex som råsaft eller råriven i en sallad innehåller en del levande oxalsyra.
Rödbetsbladen brukar de flesta tyvärr kasta men använd det istället som sallad.
Stig, en hälsomentor till mig, brukade alltid rekommendera ”förkalkade” klienter att dagligen äta 10 cm rå rabarberstjälk tillsammans med förbättrad kost och livsstil med mycket gott resultat.
Norman Walker skriver i boken ”Råsaft-terapi”: ”En hemlighetsfull företeelse i människokroppen är bland annat den funktion, som kallas peristaltisk rörelse. Denna äger rum i matsmältningskanalen, i tunn- och tjocktarmen, och utgörs av på varandra följande vågrörelser, som skjuter tarminnehållet framåt. Det är en växelvis skeende sammandragning och avslappning av nerverna och muskulaturen i tarmväggen, som försiggår helt oberoende av vår vilja och, som det förefaller, helt automatiskt. Effektiviteten hos denna peristaltiska rörelse är naturligtvis avhängig av spänsten och kraften och hälsotillståndet hos tarmarnas nerver och muskulatur. Oxalsyra är en av de viktiga beståndsdelar, som behövs för tarmarnas spänst och för att stimulera peristaltiken. Det är självklart, att förutsättningen för att dessa av viljan oberoende rörelser i kroppsorganen skall kunna ske på ett normalt sätt är att det finns liv i deras celler och vävnader. Livet är aktivt, magnetiskt, men det finns ingen aktivitet varken i döden eller i döda ämnen. Detta gäller också om cellerna och vävnaderna i vår kropp. Om de viktiga delar av organismen, som utgörs av matsmältnings- och utförselorganen, är angripna eller döende, så kan de inte fungera effektivt. Om de är i dåligt skick, beror det på brist på levande atomer i födan. Med levande föda menar vi sådan som innehåller de levande, organiska atomer, som endast finns i rå växtföda.”
Han skriver vidare: ”Denna fråga är särskilt viktig, vad beträffar oxalsyran. I rå föda, fast eller flytande, är alla atomer ”organiska”. Sålunda är oxalsyran i råa grönsaker och råsafter organisk och som sådan inte bara välgörande utan oumbärlig för kroppens funktioner. Oxalsyran i eldbehandlad eller konserverad föda är däremot avgjort både skadlig och nedbrytande. Oxalsyra ingår gärna förening med kalcium. Om båda ämnena är ”organiska”, blir denna förening välgörande och konstruktiv. Oxalsyran hjälper kroppen att tillgodogöra sig kalcium och stimulera också peristaltiken. Oxalsyra i kokta eller på annat sätt eldbehandlade födoämnen bildar en svårlöslig sammansättning med kalcium, även med det kalcium, som finns i annan samtidigt intagen föda och förstör dess näringsvärde. Resultatet kan bli en så allvarlig brist på kalcium, att till och med benstommen kan bli angripen. Av detta skäl bör vi aldrig äta kokt eller konserverad spenat. Vidare kan oxalsyrekristaller bildas i njurarna, om vi förtär oxalsyrehaltig kokt föda. Eftersom oxalsyran är av sådant värde för vårt välbefinnande, så borde vi dagligen dricka råsaft av de grönsaker, som innehåller den.”
Jag rekommenderar alla att med hjälp av levande oxalsyra i sin dagliga kost förebygga ”förkalkningssjukdomar” och andra hälsobesvär samtidigt som man är mycket försiktig och återhållsam med att förtära död och skadlig oxalsyra.
(RUBEN ANDERSSON)