Örtte

Jag rekommenderar dig att läsa texten från början till slut men önskar du hoppa direkt till ett specifikt te kan du klicka på länkarna nedan.

Kombucha

Teblandningar

Enskilda örter


Något som är väldigt hälsosamt är att dricka någon eller några koppar örtte (infusion) dagligen och inte bara vid förkylning och halsont. Alla örtteer är kraftigt basbildande, utrensande och slemlösande vilket särskilt njurarna är väldigt tacksamma för! Förutom Lemonaden är örtteer något av det bästa jag vet för att dels hjälpa njurarna med deras utrensningsarbete och dels blir de ”avlastade” och kan återhämta sig bättre vilket gör att de kan börja regenereras (återuppbyggas)! Alla örtteer innehåller mycket antioxidanter och en del sorter även bitterämnen

Som örtte räknar jag allt te som inte innehåller te – d v s blad från tebusken (Camellia sinensis eller Thea sinensis) – dit ”vanligt te” räknas (vitt, svart och grönt som är gjort på blad från tebusken). Det finns även ”rött te” vilket är ett örtte i form av rooibos. Vanligt te anser jag ej som nyttigt även om den gröna varianten innehåller en del antioxidanter och anses ha vissa hälsofördelar. Självklart får man en stor hälsofördel genom att byta ut ännu skadligare drycker som t ex kaffe, svart te, läsk, energidrycker, o s v, mot grönt te! Men att påstå att det är ”nyttigt” är felaktigt – det vore mer sant att istället säga att det är mindre skadligt än dessa drycker – och om man jämför det gröna teet med örtte förstår man att det knappast kan anses som hälsosamt längre! Tebladen är kraftigt besprutat med bekämpningsmedel (gäller oftast ej ekologiskt odlat men fusk förekommer!) och innehåller tein (ett koffeinämne), oxalsyra i skadlig form, garvsyra, är syrabildande, svagt slembildande och förhindrar kroppens järnupptag, precis som det vita och svarta teet. Dessutom är det vanliga teet uttorkande för kroppen då man för varje tekopp behöver dricka minst två tekoppar vatten för att kompensera vätskeförlusten som teet medför. Vanligt te tvingar njurarna att späda ut teets innehåll av gifter, syror och stimulantia (tein) för att neutralisera det så att det kan utsöndras med urinen vilket kräver mer vätska än teet innehåller! Denna uttorkande effekt finns inte hos något örtte – inte ens de sorter som har en ”vätskedrivande effekt” (urindrivande/diuretisk) då dessa örtteer istället för att dränera kroppen på vätska tillför vätska samtidigt som de stimulerar njurarna att öka sin utsöndring av gifter. Det behövs ingen vätskekompensering för det örtte du dricker då det innehåller både vätska och de ämnen som kroppen behöver för att neutralisera, lösa upp och utsöndra i kroppen redan befintliga gifter och syror. ”Det tar en kopp kaffe eller té ett helt dygn att passera genom njurarna och urinsystemet. Mer än en kopp per dygn utsätter dessa organ för ytterst stora påfrestningar. Om du är en av dem som dricker sex-sju koppar kaffe eller té om dagen, så fundera allvarligt på att skaffa dig en egen dialysapparat.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)

”Överdriven tekonsumtion kan enligt kinesisk medicin störa njurar och mage.” (Suzanne Schönström i boken ”Kinesisk medicin”) Här menas te från tebusken!

Te från tebusken i stora mängder ger tänderna en gulbrun missfärgning (fluoros – ett tidigt tecken på fluorförgiftning!) som orsakas av tebladens höga halt av skadligt fluor. Fluor är ett mycket giftigt ämne som vi måste undvika så långt det går om vi vill hålla oss friska! På Tandhälsoförbundets hemsida kan man läsa följande: ”En beaktansvärd källa till fluor som till stor del beror på personliga dryckesvanor är te. Tebusken betecknas som en hyperackumulator av fluor och odlas ofta i länder där marken är av vulkaniskt ursprung och har höga fluorhalter. Fluoret ansamlas framför allt i bladen som man gör te av. En stor del av fluoret löses ut när man brygger te. Nedsvald fluorid tas lätt upp i mag-tarmkanalen. En studie från Canada visade att te-drickare har 3 gånger högre fluorhalt i benvävnaden än icke-te-drickare.” Bancha-te är torkade blad som plockas från den vanliga tebusken senare på säsongen och innehåller mindre tein-/koffeinhalt men är ändå inget man bör dricka för ofta eftersom det givetvis har alla de andra negativa hälsoeffekterna som vanligt te. För mig är te från tebusken ett dödsmedel som bör undvikas! Örtte räknar jag däremot som ett livsmedel som enbart är hälsosamt och nyttigt! 

”Örter har i regel en så kallad adaptogen verkan. Med det menas att de är verksamma på vissa organfunktioner beroende på deras tillstånd. Som exempel har vissa örter en gynnsam verkan på hjärtats funktion när denna är nedsatt. Däremot har de ingen större effekt på ett friskt hjärta.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”) 

”Som en örtspecialist en gång sa: ”Medicinalväxterna i Guds trädgård kan hitta rätt i människans kropp, och de hittar alltid till den plats där de behövs.”” (Joan Wilen och Lydia Wilen i boken ”Lev väl och må bra”) 

Det är en väldigt bra start på dagen att dricka en stor kopp örtte direkt på morgonen då det inte innehåller någon nämnvärd mängd ”makronäring” (protein, fett och kolhydrater) och därmed inte startar igång någon matsmältningsprocess. Kroppen hanterar det som en ”nyttig vätska” (ungefär som vatten) och tar upp det väldigt snabbt utan att kräva något direkt arbete från matsmältningsorganen. Och då örtte är väldigt basbildande understödjer det kroppens utrensning – vilket är extra viktigt på morgonen (se Börja dagen lättsamt!). Därför passar det även utmärkt att dricka örtte under en fasta eller utrensningskur. En del örtteer är rogivande och kan därför drickas med fördel innan sänggåendet för att underlätta avslappning och insomningen. Prova att dricka ett uppiggande örtte istället för kaffe, vanligt te eller läsk på fikarasten! Blir du ”sugen” sent på kvällen är det väldigt bra och hälsosamt att ta en kopp örtte, med eller utan honung, istället för att äta något.

Anne McIntyre skriver om örters effektiva medicinska egenskaper i boken ”Örter som läker”: DE TIO BÄSTA ANVÄNDNINGSOMRÅDENA
1. Örter kan få överspända vävnader och organ att slappna av, speciellt muskler och nervsystem.
2. Örter stimulerar ”atoniska” vävnader och organ, som till exempel en trög tjocktarm eller levern.
3. Örters sammandragande inverkan kan få alltför avslappnade vävnader, till exempel muskler, blod och slemhinnor, att dra ihop sig.
4. Örter lugnar överaktiva områden, till exempel tjocktarmen eller nervsystemet.
5. Örter är renande och underlättar utdrivningen av slaggprodukter och gifter från lever, tjocktarm, njurar, lungor och huden.
6. Örter kan lindra infektioner genom sina antiseptiska, antibiotiska och svampdödande egenskaper, och även stimulera kroppens immunförsvar.
7. Örter är bra för blodcirkulationen och lymfans flöde.
8. Örter har en positiv inverkan på aptiten och matsmältningen och stimulerar upptagningen och tillgodogörandet av näringsämnen.
9. Örter har en lindrande inverkan på slemhinnorna och kan därför reducera irritation och inflammation.
10. Örter reglerar hormonproduktionen och hormonernas inverkan på kroppen.”


Hon informerar även om dosrekommendationer för vuxna personer: ”1 kopp 3 gånger om dagen vid kronisk sjukdom eller var 1-2 timme vid akut sjukdom.”

Jag rekommenderar alla att dricka 1-2 koppar dagligen i förebyggande syfte och det bästa är att variera mellan olika sorter efter en viss tid eftersom kroppen vänjer sig (”homeostas”) och därmed förloras den ”medicinska effekten”. Givetvis kvarstår den basbildande och slemlösande effekten men alla andra ”medicinska effekter” såsom t ex uppiggande, utrensande, läkande, blodrenande, stärkande effekter, m m, avtar efter ca 5 månader då kroppens homeostas börjar inverka. Givetvis gäller även omvänt – att man kan dricka örtteet för kort tid eller inte tillräckligt kontinuerligt och därmed inte får någon effekt. T ex att bara dricka en kopp då och då eller använda olika sorters örtte från dag till dag är självklart bättre än ingenting men önskar man få en specifik medicinsk effekt eller lindring med någon krämpa behöver man dricka en sorts örtte dagligen i minst några veckors tid. Jag brukar dricka en örtblandning i några månader och sedan byter jag till någon annan variant i några månader, o s v. För bästa effekt bör du dricka ditt örtte på tom mage och utan att äta något till! 

”De flesta människor som kommer till mig för en medicinsk konsultation får rådet att ta någon form av örtmedicin. För varje receptbelagt läkemedel jag skriver ut ger jag nuförtiden omkring fyrtio rekommendationer om örtmediciner. Jag har arbetat på det här sättet de senaste fem åren, och under den här tiden har jag inte sett en enda ogynnsam reaktion på dessa substanser. Ingen läkare som förlitar sig helt på vanliga läkemedel kan säga samma sak. Dessutom har jag upptäckt att de örtmediciner jag rekommenderar är effektiva.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

“Terapeutiska teer dricks som kurteer under en period för ett medicinskt ändamål. De flesta terapeutiska teer är inte goda. Men de gör gott! En del tycker dessutom efter en tid att de smakar riktigt bra.” (Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg i boken “Vilda växter”) Jag själv uppskattar smaken på alla olika sorters örtteer, men det är något som jag har lärt mig att göra genom åren.

Jag rekommenderar dig att dricka örtte gjort på blandningar eftersom du då får många ”synergieffekter” (samverkande effekter) från de olika sorterna. Detta ger ytterligare hälsofördelar och starkare effekt enligt min erfarenhet.

Örtteer är gjorda på olika delar från växter – t ex bark, rot, stjälk, blad, barr, blomma eller frökapslar. Även torkade bär (t ex enbär) och torkat skal från t ex olika citrusfrukter används. Om du plockar örter och växter själv i naturen, eller till och med odlar egna, kan man använda färska växtdelar men då de inte är torkade och fortfarande innehåller en stor mängd vatten kommer det inte extraheras ämnen från växten lika effektivt ut till vattnet. Därför använder jag nästan enbart torkade växtdelar till mina örtteer – ett undantag är finriven eller skivad färsk ingefära som får ligga med och ”dra” direkt i tekoppen med det varma örtteet. 

Jag brukar själv torka stjälkarna från olika färska örter jag använder till mina måltider – t ex stjälkarna från basilika, dill, koriander, persilja, timjan, etc. – normalt brukar ju dessa bara kastas bort, helt i onödan! Lägg stjälkarna på en tallrik eller kökshandduk och låt dem torka på en skuggig plats i rumstemperatur i några dagar. Se bara till att du inte har för många stjälkar så de ligger på varandra för då torkar de inte ordentligt. När de blivit torra bryter jag ner dem och blandar ner dem i någon god örtblandning. 

Bilder på persiljestjälkar varav den översta är färdigtorkad och den undre har bara torkats ett dygn


En del menar att olika delar från växterna ska hanteras olika när de ska bryggas till örtte. De menar att rot- och barkdelar måste kokas i 10-15 minuter medan bladdelar bara ska dra 5 minuter i hett vatten (utan att kokas). Jag själv bryr mig inte om detta utan har istället införskaffat mig en mycket praktisk elektrisk ”tebryggare” (se bild nedan) som jag uppskattar och den är väldigt enkel att använda. Annars kan du använda en ”tesil” (eller ”teklämma” som den också kallas, se bild nedan) som du sätter ner i en tekopp och sedan häller över kokhett vatten och låter den få dra i minst 5-10 minuter. Då jag avråder alla från att förtära väldigt heta drycker (se Temperaturen på födan) rekommenderar jag  att vänta lite längre tills örtteet är ljummet när du dricker det! Alternativt kan du späda ut det heta örtteet med kallt vatten (klorfritt!) innan förtäring. Om man önskar få en svettdrivande effekt kan man dricka örtteet ganska varmt – men inte hett! Man behöver inte ”tugga” (blanda med saliv) på örtteet innan man sväljer ner det eftersom det inte innehåller några nämnvärda mängder ”makronäring”. 

Bilder på tebryggaren före och efter bryggning och tesil/teklämma

Försök alltid använda klorfritt vatten till ditt örtte. Dels blir smaken mycket bättre och dels är kloret skadligt och cancerframkallande. Jag brukar hälla upp önskad mängd vatten i min tebryggare på kvällen och ha locket öppet. Då har allt klor hunnit avdunsta när jag brygger mitt örtte på morgonen. Du kan givetvis göra likadant med en vattenkokare (locket öppet under natten) eller kastrull (utan lock) över natten om du istället använder det till ditt örtte. Ibland har det hänt att jag glömt förbereda detta men då jag alltid har vatten upphällt i tillbringare utan lock har jag alltid tillgång till klorfritt vatten att brygga mitt örtte på. 

”Observera: du ska absolut inte använda tepåsar! Påsen, som i normalfallet innehåller plastprodukten epichlorohydrin, läcker faktiskt plast och plastrester ut i teet. Unna dig alltså lös-te istället, köpt i en teaffär!” (Stig Bengmark i boken ”Välj hälsa!”) Jag använder oftast lösvikts-te och blandar gärna själv ihop olika örtblandningar. Men ibland kan det vara bekvämt att köpa ”färdigt örtte” i tepåsar, eller så har man kanske ett favoritörtte som man inte vill vara utan. Då kan du öppna tepåsarna och hälla ner örtteet i en tesil så slipper du få i dig onödiga kemikalier från tepåsen. Om valet står mellan att dricka örtte direkt från en tepåse eller kaffe, vanligt te, sockrad saft eller läsk, är det självklart mycket bättre att dricka örtte från en tepåse än detta! Givetvis kan man ju också klippa upp tepåsen och antingen hälla innehållet i en teklämma (se bild ovan) eller i kastrullen med vatten för att sedan silas bort när det hälls upp i tekoppen – på så sätt slipper man få i sig plast, blekmedel och andra kemikalier från tepåsen. Undvik att hetta upp vattnet till ditt örtte i aluminium-, gjutjärns– eller kopparkastruller för att undvika få utfällningar från dessa skadliga och oorganiska (”döda”) former av dessa metaller!

Jag brygger alltid 2 omgångar på samma örtte och detta halverar samtidigt priset. När örtteet har dragit färdigt tar jag upp tesilen ur tekoppen, eller ”tebehållarinsatsen” ur tebryggaren, och lägger det på antingen diskbänken (om den är ren!) eller på ett fat och låter det få torka. Sedan använder jag det nästa gång för att brygga en omgång örtte till, antingen senare på kvällen eller nästa dag. Det finns gott om ämnen kvar i örtväxterna så att det räcker till ytterligare en bryggning. 

Man ska förvara örtteet på en mörk plats och inte för varmt (t ex direkt ovanför spisen). Torkade örter och växter håller sig i många år så länge de inte utsätts för fukt. Med tiden kan de bli blekta (särskilt om de står i sol eller ljust) och tappa en del i både smak och lukt. En del av hälsoeffekterna minskar då men det är fortfarande nyttigt att dricka det. 

Om du önskar söta ditt örtte kan du använda lite honung. En del har fått för sig att det är skadligt med uppvärmd honung och blir helt avskräckta om jag erbjuder dem honung. De har tyvärr missuppfattat det hela. Givetvis förstörs det mesta av honungens näringsämnen, enzymer och andra läkande ämnen av värmen vilket gör att den inte längre har kvar något hälsovärde – men den blir absolut inte giftig eller skadlig! Däremot är det skadligt att använda socker och suketter vilket jag avråder från – men använd gärna lite honung med gott samvete!

Kombucha (även känt som ”tesvamp” eller ”Volgasvamp”) är en fermenterad dryck som har blivit populär att själv tillverka hemma som en hälsodryck. Om du gör det råder jag dig att byta ut det vanliga teet (från tebusken) och istället använda någon ört – jag själv använde hibiskusblomma när jag tillverkade kombucha och jag använde även honung istället för socker. Undvik all färdigtillverkad kombucha som finns att köpa i livsmedels- eller hälsokostbutiker som har onödiga tillsatsmedel och/eller kolsyra tillsatt! Själv tycker jag det är både enklare och nyttigare att tillverka Rejuvelac än Kombucha. 

Vissa hälsokostaffärer säljer en del örter som lösvikt (ofta förpackade i kartong eller påse) och särskilt ”tebutiker” har ofta många sorters örtte att köpa. Det finns även att köpa online från webshoppar. Annars kan du själv ge dig ut i skog och natur och plocka egna örter och torka dem. Men var noga med att ta reda på att du verkligen tar rätt sorts växt och inte plockar med dig någon snarlik giftig växt! Chansa aldrig om du är osäker! T ex kan fläderblommor, kamomill, rölleka och åkerfräken lätt förväxlas med snarlika giftiga växter och plocka inte granbarr från den mycket giftiga idegranen! 

Ibland har jag använt olika sorters örtte som en nyttig och basbildande ”buljong” när jag har lagat någon maträtt. Man kan även koka t ex ris, pasta, cous cous m m, i örtte istället för att bara koka i vatten vilket dels sätter smak på det och dels gör det lite mer basbildande. Ett örtte jag ofta använder för detta ändamål är rooibos. Även brännässla, maskros och rölleka passar bra till detta. 

Förutom att dricka örtte kan man använda brygden på andra sätt för att få hjälp med lindring och läkning av allehanda symtom och sjukdomar. Man kan använda örtte till bad (i badkar), sittbad, ångbad (inhalation), lavemang, kombucha, buljong, baddning av huden eller hudomslag och även för ögonen. Jag beskriver dock inte hur man gör detta här utan det får du söka information om i böcker eller på internet, förutom några råd som finns i citaten längre ner i texten. 

Att dricka örtte kommer att ge effekt på din hälsa men det viktigaste för att få till ett riktigt bra resultat är att samtidigt ta bort orsakerna till dina besvär, symtom och sjukdomar genom att förbättra din livsstil (t ex kost, andning, motion, vila och återhämtning, bearbeta inre smärtor och trauman, m m) – något du får hjälp att komma till rätta med på denna hemsida. 

Om du tar något läkemedel är det viktigt att först kolla upp ifall något av örtteerna påverkar din medicin! 

Man kan även brygga avkok på t ex vitlöklök eller pepparrot

”Vid nästäppa, hosta och frossbrytningar, prova det här verkningsfulla teet. Riv 2,5 cm färsk, skalad ingefära. Lägg den rivna ingefäran i en kastrull med 5 dl kallt vatten, koka upp, sänk värmen och låt sjuda i fem minuter. Tillsätt en halv tesked kajennpeppar (eller mer eller mindre allt efter smak) och låt sjuda ytterligare en minut. Ta av kastrullen från värmen. Tillsätt två matskedar färskpressad citronsaft, honung efter smak och en eller två krossade vitlöksklyftor. Låt svalna något och sila om du vill. Bädda sedan ner dig under varma täcken och drick så mycket som du vill av det här teet.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”) 

”Ett hälsosamt te av lök beredes genom att skära löken i små bitar, vilka kokas ett par minuter. Detta te har en underbar förmåga att upplösa, utdriva och bortskaffa giftämnen ur kroppen, och det har särskilt visat sin läkande förmåga vid barnsjukdomar såsom mässling, scharlakansfeber, koppor och difteri. Bäst blir lökteet om man blandar det med citronsaft. Att smaken även blir mer tilltalande genom tillsats av citron är självklart. Ett sådant te är av värde för envar och kan förtäras dagligen.” (Birger Ledin i boken ”Fyra vägar föra ut…”) 

”Vid tarminflammation: 15 g lökskal per kopp, kokas 15-30 minuter och silas. Drick en kopp mellan måltiderna tre gånger om dagen.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”) 

Nedan finner du olika örtblandningar jag själv komponerat och gav till mina klienter (och mig själv och bekanta) som behövde hjälp med specifika symtom, besvär och sjukdomar. Dessa ger faktiskt väldigt kraftfull effekt men givetvis blir resultatet ännu bättre om man byter ut sitt kaffe, vanliga te eller läsk till örtte. Efter blandningens namn (i fet text), som jag hittat på för att man ska förstå vad blandningen är bra till, räknar jag upp örtingredienserna i fallande ordning. Det vill säga: den ört/växt som står först använder jag mest mängd av och sedan mindre mängd av nästkommande och sist är det som blandningen innehåller minst mängd av. Har du inte alla ingredienserna för att göra en önskad blandning av kan du göra det utan den eller de örterna/växterna. Du kommer få en mycket god effekt ändå men givetvis finns det en stark anledning att försöka få med alla ingredienserna för att få bästa effekt. Den/de örter/växter som står först, och som utgör störst mängd i blandningen är också de viktigaste för att få den önskade hälsoeffekten. Jag har inte uppgett några exakta mått för jag mäter aldrig utan har bara ner det i fallande mängd i en stor glasburk med lock och skakar om burken ordentligt så allt blandas ihop.

Antiparasitte: brännässla, eukalyptus, pau d’arco, olivblad, boldoblad – dödar inälvsparasiter, bakterier och virus, bra vid avgiftning och detox, stärker immunförsvaret, blodrenande, bra vid kroniska infektioner, inflammationsläkande

Blodrenande te; brännässla, maskros (rot eller blad), rölleka, björkblad, pau d’arco, (för extra effekt kan du låta finriven färsk pepparrot få dra med i örtteet) – blodrenande, förbättrar blodcirkulationen, stimulerar blodbildningen, sänker blodtrycket, bra för hjärtat och levern, bra för lymfsystemet

Cirkulationste: granbarr, lindblommor, fläderblommor, ingefära, rosmarin (för extra effekt kan du låta finriven färsk pepparrot eller ingefära få dra med i örtteet) – hjärtstärkande, stimulerar all cirkulation (blod-, lymf-, nerv- och meridiansystemet), svettdrivande, bra för lungorna, kraftigt slemlösande, bra vid reumatiska besvär, läkande egenskaper, har en uppiggande och vitaliserande effekt

Hjärtte: lindblommor, rooibos, fläderblommor, rölleka, gullviva –  hjärtstärkande, hjälper hjärtats återhämtning, sänker blodtrycket, inflammationsläkande, bra för cirkulationen, bra för kranskärlen, kraftigt slemlösande

Immunförsvarsstärkande te: pau d’arco, brännässla, åkerfräken, olivblad – stärker immunförsvaret, bra mot alla kroniska infektioner, inflammationsläkande

Leverte: (du kan även tillsätta eller byta ut något mot rölleka – byt dock ej ut maskros): maskrosblad, pepparmynta, kamomill, boldoblad, harpagorot – innehåller bitterämnen, bra för alla lever- och gallbesvär, förbättrar matsmältningen

Njurte: gullris, pau d’arco, rooibos, björkblad, brännässla, åkerfräken, ljungblommor – bra för njurarna och urinvägarna, löser upp njurstenar, lindrar reumatiska besvär, bra för skelettet

Slemlösande te/Lymfte: eukalyptus, pepparmynta, rooibos, gullviva – väldigt kraftigt slemlösande, bra för alla slemhinnor, mycket bra för lungorna och andningsvägarna, bra vid förkylning och influensa, särskilt bra för lymfsystemet, bra för bihålorna, lindrande vid nästäppa och halsont, bra mot astma

Tarmte: (vid IBS, Ulcerös kolit eller Crohns sjukdom kan du även tillsätta rooibos): kamomill, hallonblad, rölleka, harpagorot, pepparmynta, lakritsrot – bra för tarmhälsan, bra för tarmfloran, bra mot sår i mag-tarmkanalen, bra vid tarminflammation, bra mot diarré, bra mot tarmfickor
 

Nedan räknar jag upp de vanligaste örterna/växtdelarna som jag själv använder till mina örtteer och vilka hälsoeffekter de har. Det finns givetvis många fler sorter du kan köpa eller själv plocka i naturen eller i din örtträdgård som är nyttiga och hälsosamma. Några jag kort kan nämna här är t ex tallbarr och hela växten ovan jord från citronmeliss, salvia och styvmorsviol. Jag vill även nämna bladen från björnbär, blåbär, lingon, rönnbär, smultron och vinbär. Självklart får man en positiv hälsoeffekt om man äter de olika färska örterna och växtdelarna (de som går att äta!) men det blir mycket mildare effekt än att dricka te, även om man äter stora mängder. Färska örter ger mer näring medans örtte ger mer ”medicinsk” effekt. Nedanstående örter och växters hälsoeffekter är detsamma när de ingår i något naturläkemedel men då oftast med ännu kraftigare verkan.

Björkblad; löser upp njursten, löser upp slaggämnen, motverkar ödem och vätskeansamling, inflammationsläkande, blodrenande, bra mot urinvägsinfektion, bra mot stela muskler och leder, bra mot gikt och reumatism, svettdrivande 

”Björklöv innehåller ämnen som kallas saponiner. De har den effekten att de sänker ytspänningen i vatten så att det blir löddrigt som tvål. Och ren blir man av björklöv, både invärtes och utvärtes. Invärtes hjälper björklöven till att lösa upp slagg som sitter i vävnaderna, vilket man har stor hjälp av vid en renande kur, eller för att behandla inflammatoriska sjukdomar. De är lämpliga att använda vid hudproblem, ledbesvär och reumatisk värk och man kan dricka björklövsinfusion för att behandla urinvägsinfektioner. Björklöv är bra i renande vårkurer, gärna tillsammans med maskrosblad. Utvärtes kan björkvatten användas till att tvätta håret eller till ett fint ansiktsvatten! Björklövsinfusion kan också användas för att behandla inflammerade sår. För att ta vara på björklövens läkande effekter ska de skördas före midsommar.” (Lisen Sundgren i boken ”Lisens gröna värld”) 

“Björkbladste är vattendrivande och kan vara effektivt vid svullnader, t ex svullna vrister. Du kan använda torkade eller färska björkblad (Betula) (insamlas om våren). En näve blad till en kopp vatten ger en lämplig styrka. Lägg bladen i kallt vatten och låt teet koka upp. Det ska dra i 10 minuter innan det silas. Bladen får inte koka. Drick 2-3 koppar dagligen. 

Smaken är en aning besk, men kan mildras genom att man tillsätter lite honung. 

Strax före mensen är det vanligt med vätskeansamlingar i kroppen och teet rekommenderas särskilt mot detta. 

Drick inte det vattendrivande teet för sent på kvällen. Då kan du bli tvungen att springa upp och kissa hela natten.” (Miriam Wicklund i boken ”Kärringråd och huskurer”) 

”Sebastian Kneipp använde björkblad för invärtes bruk (som örtte), mot hudutslag, gikt och springmask. Han ordinerade den även som ett vätskedrivande medel. 

Nutida användning och forskning
Björkblad ordineras ofta inom naturläkekonsten. I Europa ingår den i läkemedel mot reumatiska ledbesvär. Den medicinska forskningen visar att björkblad är vätskedrivande, kan användas för att ”spola” rent njurarna främst vid återkommande njurgrus, lindrar blåskatarr och reumatiska besvär. 

En av björkbladens främsta funktioner tycks vara att de löser upp slaggämnen i bindvävnaden, främst urinsyra, men även andra slaggämnen som kan fällas ut som saltkristaller, särskilt i muskler och leder och förorsaka kronisk led- och muskelvärk. 

Naturläkemedel som innehåller björk rekommenderas vid olika former av led- och muskelvärk, såsom fibromyalgi och reumatism samt som ett vätskedrivande medel för att motverka uppkomsten av njursten. Mina erfarenheter av örtpreparat innehållande björkbladsextrakt är mycket goda vid behandling av led- och muskelbesvär.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”)

”Björk kan stimulera njurarnas förmåga att rena blodet. En anledning till att man vill åstadkomma det är om ansamling av urinsyrekristaller är för hög, vilket kan orsaka stelhet och värk i leder och muskler, irritation i slemhinnor och hud, ödem (vattensvullnad) framför allt under ögonen, eller vid inflammationer och infektioner i urinorganen på grund av tillfälligt nedsatt njurfunktion, björkens saponiner stimulerar njurarna på ett milt och mycket skonsamt sätt. Tillsammans med björkens eteriska oljor medverkar saponinerna till att hjälpa till att transportera bort slaggprodukter (vanligtvis urinsyrekristaller) ur bindväven, musklerna och runt lederna. Den höga halten av C-vitamin i björkens blad stärker kroppens immunförsvar och skapar en basisk urinmiljö, vilket minskar risken för bakterieansamlingar i dessa regioner.” (Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg i boken “Vilda växter”)

Boldoblad; mycket bra för levern och gallblåsan, stimulerar gallsekretionen, bra för matsmältningen, urinsyrautsöndrande, bra mot inälvsparasiter, bra mot urinträngningar och miktionsbesvär (svårighet att kissa), bra mot reumatism, svagt blodsockersänkande, bra mot prostatabesvär, bra för blodet och blodbildningen 

”Boldo har ansetts vara intressant mot matsmältningsproblem. Laborativa studier har visat att den kan ha en skyddande funktion för lever och antiinflammatorisk verkan.” (Monique Simmonds, Melanie-Jayne Howes och Jason Irving i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”)

Brännässla (blad och stjälkar); stärkande, renande, mycket bra för blodet, stärker immunförsvaret, bra vid njurproblem, minskar ödem och svullna leder, ökar blodcirkulationen, svagt blodsockersänkande, bra mot prostatabesvär, bra mot urinträngningar och miktionsbesvär (svårighet att kissa), bra vid hudbesvär 

”Det finns inget finare än att gå ut i skogen på våren och titta på när knoppar brister. Tyvärr är det just den här tiden som är den mest allergena på hela året, men vad jag gör då är att koka te på de unga och späda nässlorna som växer på vårkanten. De sticks inte och de har ingen beska. Teet kan kokas på torkade och färska blad, så länge de får ligga och dra ordentligt så att de verksamma ämnena kommer fram. Jag dricker sedan teet varje morgon hela pollensäsongen och slipper kommersiellt antihistamin som finns i vanliga allergitabletter. Nässlor innehåller nämligen samma allergisänkande ämne. Vårens nässlor är bäst, men nässlor kan plockas nästan hela året.” (Martina Johansson i boken ”Giftfri”) 

Maria Treben skriver i boken ”Hälsa ur Guds apotek: ”En mor till sju barn fick en gång rådet av mig att dricka brännässelte för att bota ett eksem som hon utan uppehåll lidit av sedan sin sista förlossning. Inom kort blev hon av med åkomman och även huvudvärken som hon fått som biverkning. Då brännässlan hjälper vid grusbildning i njurar och blåsa och jag antog att njurarna icke var friska efter förlossningen hos denna kvinna, hade jag tillrått henne brännässelte. Vid njursjukdomar följer ofta mycket smärtsam huvudvärk. Mycket snabbt hade både eksemet och huvudvärken försvunnit. Eftersom eksem i de allra flesta fall har inre orsaker, måste man behandla det inifrån med blodrenande örter. 

Brännässlan är vår bästa blodrenande och samtidigt blodbildande medicinalväxt. Eftersom den även har god verkan på bukspottkörteln sänks blodsockret genom nässelte. Sjukdomar och inflammationer i urinvägarna och sjukligt återhållande av urin kan även hävas. Eftersom nässlan även befordrar matsmältning och avföring kan den i synnerhet rekommenderas vid utrensningskurer på våren. Sedan jag fått kännedom om nässlans läkekrafter har jag gjort det till en vana, att på våren med de unga skotten och på hösten efter slåtter med de återkommande skotten genomgå en fyra veckors tekur med nässlor. Jag dricker på fastande mage på morgonen en halvtimme före frukosten en kopp av teet och en till två koppar klunkvis under dagen. Även teet före frukosten skall drickas klunkvis för att förhöja den goda effekten. Jag mår utomordentligt väl efter en sådan drickkur och har varje gång en känsla av att jag orkar tre gånger så mycket som vanligt. Sedan många år tillbaka används inga mediciner i min familj och jag känner mig dynamisk och ungdomlig. Teet smakar förresten inte illa. Det dricks utan socker. Överkänsliga personer kan tillsätta kamomill eller pepparmynta som smakförbättring. I folkmedicinen rekommenderas nässelte för veckolånga drickkurer mot lever- och gallåkommor, mjältsjukdomar, ja t o m mjälttumörer, vid slembildning i magen och luftrören, vid magkramp, magsår, tarmsår och vid åkommor i andningsorganen (lungan). För att behålla de verksamma ämnena endast, brygger man teet. I förebyggande syfte dricker man en enda kopp nässelte per dag under hela året. Vid virussjukdomar och bakteriella angrepp är teet likaså till utmärkt hjälp.”

Hon skriver vidare: ”Vid vätskeansamling (vattusot) hjälper brännässlan genom sin kraftigt vattendrivande verkan. Genom sina blodbildande ämnen hjälper den vid blodbristanemi och andra svåra blodsjukdomar.” 

Hon fortsätter: ”Lider man av allergi, hösnuva räknas dit, bör man en längre tid dricka brännässelte. Brännässlan kan även minska mottagligheten för förkylningar och kan hjälpa vid gikt och reumatiska sjukdomar.” 

Hon avslutar: ”Gång på gång hör jag med glädje att så många människor upplever brännässlans läkekraft på sin egen kropp. För en kort tid sedan skrev en kvinna, att hon dagligen i flera månader hade druckit nässelte. Trots hårt arbete kände hon inte längre någon trötthet eller utmattning. Dessutom hade en liktorn med varbildning som orsakat plågsamma smärtor försvunnit. Detsamma hände med en fotnagelsvampbildning på en tå som hon ej kunnat besluta sig för att avlägsna operativt på sjukhuset. Så kan den goda blodrenande och blodbildande nässlan, som man inte nog kan rekommendera, bli till hjälp.” 

”Vad gäller brännässlans verkan vid inflammatoriska reumatiska besvär har farmakologiska studier visat att brännässlan hämmar frisättningen av kroppsegna ämnen (s.k. cytokiner) som framkallar inflammation. Ett flertal kliniska studier visar att blad av brännässla lindrar led- och muskelvärk.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

”Kliniska studier visar att nässelte också kan hjälpa vid godartad prostataförstoring. Nässlan påverkar de hormoner som orsakar godartad prostataförstoring och kan vända förloppet så att prostatan minskar i storlek och släpper trycket mot urinröret. Vid prostatabesvär kan man dricka en kopp nässelte om dagen i tre månaders tid.” (Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)

”De gröna delarna av nässlan stärker allmänfysiken om de dricks som te eller används i mat. Använd dem när du är fysiskt eller psykiskt trött, ta också till dem när du repar dig efter en sjukdom, en större operation eller ett benbrott.” (Henriette Kress i boken ”Praktiska läkeörter”)

Enbär; bra mot alla njurbesvär (förutom njurinflammation!), kramplösande, stärker kapillärernas kärlväggar, bra mot muskelsmärtor, bra mot urinvägsinfektion, stimulerar aptiten, bra för matsmältningen – OBS! används ej vid njurinflammation eller graviditet! 

”Enbäret har en mycket omfattande verkan. Det är ett blodrenande ämne, som inverkar nyttigt på hela organismen och upplivar njurarnas verksamhet. Detta medel är mycket använt och omtyckt vid störningar i blåsan, vattusot, gikt, reumatism och stenlidanden. Befrämjar slemhinnornas verksamhet, såväl i fråga om andningsorganen som när det gäller magens saftavsöndring, samt retar aptiten och är allmänt stärkande. Man har försökt denna dekokt med gott resultat vid alltför svaga menstruationer. Av de krossade bären använder man ungefär 10–20 gram om dagen, urkokta i vatten. Enen verkar välgörande mot gasbildningar och höjer väsentligt avsöndringen av urinsyra och urinämnen.” (Harry Blom i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”) 

”Idag används växtens bär främst som ett urindrivande medel och ingår i ett flertal s.k. blodreningskurer. Avsikten med ett urindrivande medel i ett blodrenande medel är att man ska öka utsöndringen av slaggämnen via urinen. Ordineras även vid nedsatt njurfunktion för att öka utsöndringen av urinämnen.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

”Enbär är goda, men de är även klassiska i husapoteket för att bland annat behandla luftrörsbesvär. De är slemlösande vid hosta och lindrar magknip. Enbär har också visat sig verksamma vid behandling av blåskatarr. De är vätskedrivande och hjälper till att lösa upp och föra ut slaggprodukter ur kroppen. 

Enbär har en kraftfull inverkan på njurarna. Därför ska en enbärskur inte pågå längre än två veckor. Undvik enbär vid njursjukdom och under graviditet.” (Lisen Sundgren i boken ”Lisens gröna värld)

Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”: ”Enen växer allmänt över hela landet utom i tät skog; enbuskarna vill nämligen växa fritt och ha mycket solljus. Bären mognar om senhösten, men eftersom de tar två år på sig för att mogna sitter det både blåa och gröna bär samtidigt på honbuskarna. Enen har hon- och hanblommor på skilda buskar och det är bara på honbuskarna som det kan bildas bär. Det lättaste sättet att samla en större mängd bär är att lägga ut en duk under enen och sedan slå på grenarna med en käpp. De mogna bären släpper då lätt från grenarna. De omogna bären kan plockas med handskar på.”

De fortsätter:”Det är viktigt att känna till att enen räknas som den starkaste växten för njurarna. Men starkt är inte alltid lika med bäst, och har du känsliga njurar bör du undvika en.”

Eukalyptusblad; bra för lymfsystemet, kraftigt slemlösande, bra för lungorna och andningsvägarna, kramplösande, smärtlindrande, inflammationsläkande, bra mot skadliga bakterier och virus, bra vid förkylning, bra mot influensa, bra mot hosta, bra vid inflammationer och infektioner i mun och svalg, bra mot halsont och andra halsbesvär, bra mot astma, bra mot urinvägsbesvär, lindrande vid feber, bra som ångbad vid förkylningar och halsbesvär, bra för slemhinnorna 

”Eucalyptus användes från början som botemedel av aboriginerna i Australien, kom till Europa på 1800-talet och har sedan dess använts som ett starkt medel mot infektioner.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”) 

”Den australiensiska växten eukalyptus är mest känd för sin slemlösande förmåga. Den är naturens egen kur mot andningsbesvär. 

Eukalyptus har en lindrande effekt på slemhinnorna, vilket gör den till en lämplig ört för infektioner i bröstet. Den rensar även näsgångarna och har antiseptiska egenskaper som är bra vid förkylning, influensa och halsont.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”) 

”Eukalyptus hämmar utvecklandet av skadliga bakterier i matspjälkningskanalen.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”)

Fläderblommor; bra för hjärtat, värmande, svettdrivande, ökar all cirkulation, bra vid förkylning, bra mot infektioner, bra mot influensa, bra mot hosta, löser upp slaggämnen, blodrenande, skyddande och läkande för slemhinnorna, bra vid halsproblem, inflammationsläkande

Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”: ”Fläder växer odlad och förvildad på näringsrika kulturmarker i Götaland och upp till Mälarlandskapen. Den kan odlas på skyddade ställen även längre norrut.”

De fortsätter: ”Flädern kallas ibland ”äkta” fläder, vilket syftar på att den skulle kunna förväxlas med den ”oäkta” druvflädern. Varken blommor eller bär påminner dock om varandra: flädern har vita blommor, druvflädern gulvita, fläderns bär är svarta, druvfläderns röda. Man ska varken använda blom eller blad på druvflädern, men det är framförallt de röda bärens kärnor som innehåller ett ämne som irriterar slemhinnorna. Druvflädern blommar i slutet av maj, en månad tidigare än flädern. De gulvita blommorna sitter i en druvklaseliknande blomställning, medan flädern har vita blommor i en platt flock.”

De skriver vidare: ”Den i södra Sverige sällsynta sommarflädern ska också undvikas. Den är en ört som kan bli två meter hög och har blomställningar som mycket liknar fläderns. Om senhösten får sommarfläder, liksom fläder, svarta bär, dock oftast i en mycket gles flock.”

De avslutar: ”I fläder finns aktiva ämnen i form av bland annat glykosider. Det är glykosiderna som ligger bakom örtens förmåga att verka vid feber och infektioner. Fläderns glykosider påverkar de delar i hjärnan som reglerar vår svettavsöndring. Inom komplementärmedicinen ser vi denna ”läkande feber” som ett sätt att snabbare ta död på inkräktare som virus och bakterier. Febern fungerar dessutom som alarmklocka till vårt eget immunförsvar, som stimuleras och snabbt mobiliserar sig.”

”Fläderblommorna insamlas då de befinner sig i sin bästa fägring, d.v.s. nyligen utslagna. Insamlas soliga dagar och torkas i skuggan.” (Harry Blom i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”)

Anne McIntyre skriver i boken ”Örter som läker”: ”Flädern är verkligen som ett helt apotek fullt av mediciner för alla sorters åkommor.

Tidiga amerikanska nybyggare kallade flädern för ”folkets medicinlåda” eftersom den kunde behandla så många olika åkommor.”

Hon fortsätter: ”Blommorna är avsvällande, antiinflammatoriska och avslappnande, och är bra vid förkylning, influensa och snuva.”

”Uppiggande, blodrenande verkan. Stimulerande för hormonkörtlarna. Smärtstillande vid neuralgier.” (Walther Schoenenberger i boken ”Hälsa genom naturens safter”) 

”Fläder är känt för sin inflammationshämmande effekt. Fläder används vanligtvis mot luftvägsbesvär som förkylning, influensa och problem med bihålorna. Örtens bakterie- och virushämmande egenskaper gör den idealisk vid behandling av allergier och för att stötta immunsystemet.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

”Vid inflammation i njurarna kan man dricka fläderte, 2 koppar dagl.” (MajLis Hagenmalm i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”) 

Raimo Heino skriver i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”: ”Fläderblommorna används inom naturläkekonsten för att öka kroppens svettning. En växt med sådan egenskap kallas för diaforetikum. Den anses öka känsligheten i kroppens värmeregulator så att kroppen lättare kan komma i svettning när den utsätts för en lätt värmeretning.”

Han skriver även: ”Aktuell forskning har publicerat vetenskapliga artiklar om att fläder har en virusdödande verkan.”

Fänkålsfrö; bra mot gaser i magen, bra mot magknip och kolik, bra mot menssmärtor, ökar aptiten, lindrar klimakteriebesvär, stimulerar mjölkproduktionen vid amning, inflammationsläkande, kramplösande 

”Forskningen har visat att fänkål är kramplösande på glatt muskulatur i luftrör och tarmar. Den har även en sekretomotorisk verkan, den är slemlösande och ökar flimmerhårens rörelser i luftrören som har till uppgift att föra upp slem ur lungorna. Nyare studier pekar på att växten innehåller anetol, en olja som antagligen har en östrogenliknande verkan. Detta ger stöd för den traditionella användningen av örten för att öka mjölkproduktionen hos ammande kvinnor och för behandling av klimakteriebesvär. Fänkål används även i ångbad, dels för lindring av ögonirritationer, men även vid bihåleinflammationer, snuva och för att underlätta andningen vid förkylningar.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

Pater Kilian i boken ”Lilla klosterapoteket”: ”För medicinska ändamål används frukterna, som också kallas frön. Dessa innehåller eterisk olja, flavonoider och steroler, som är kramplösande, inflammationshämmande och urindrivande. Fänkålsfrukternas olja, som till 70 procent består av anetol, ökar flimmerhårens rörelser i andningsvägarna, är slemlösande och har en gynnsam inverkan på mag- och tarmaktiviteten. Dessutom har man kunnat påvisa att den eteriska oljan är bakteriedödande och motverkar gasbildning.” 

Han fortsätter: ”Vetenskapligt erkänd är användningen av fänkålsfrukter vid katarrer i de övre luftvägarna samt vid matsmältningsbesvär som väderspänning och uppkördhet. 

I alternativmedicinen används fänkålsfrukter dessutom för att stimulera mjölkproduktionen hos ammande kvinnor. Man nyttjar också fänkål vid synstörningar precis som man har gjort i många hundra år.”

”Det kan också användas mot astma och kikhosta. Fänkålste används ofta för att lugna barn.” (Andrea Rausch i boken ”Handbok om örter”)

”Avsvalnat te som stryks på huden i ansiktet kan reducera antalet rynkor.” (Anne McIntyre i boken ”Örter som läker”)

”Fänkål har också en lugnande effekt på magen och tarmen. I Österrike är fänkålste mycket populärt och ges till småbarn som har uppblåst mage eller kolik.” (Karin Berndl & Nici Hofer i boken ”Huskurer från natur och skafferi”)

Granbarr; stimulerar kraftigt all cirkulation, bra för lymfsystemet, bra mot alla halsbesvär, blodrenande, bra mot reumatiska besvär, bra mot ömma muskler och stelhet 

”Vid luftrörsbesvär: Andas in ångorna från ett barravkok. Därefter kan avkoket få hänga med i badkaret för ett cirkulationsbefrämjande bad. Drick granbarrsinfusion på barren i förkylningstider.” (Lisen Sundgren i boken ”Vildvuxet”) 

”Vetenskapligt erkänd är användningen av granbarr och granbarrsolja för invärtes bruk vid sjukdomar i andningsvägarna (till exempel hosta, luftrörskatarr) samt för utvärtes bruk vid trubbiga skador, reumatiska besvär, gikt och lätta muskel- och nervsmärtor. 

Alternativmedicinen använder också granbarrsolja för utvärtes bruk som cirkulationsstimulerande medel vid genomblödningsrubbningar och utmattningstillstånd samt mot förkylning. 

För invärtes användning vid katarrer lämpar sig granbarrste, som ofta även ingår i hostmedicin.” (Pater Kilian i boken ”Lilla klosterapoteket”)

”Granbarr har en stärkande och kramplösande effekt och stimulerar blodflödet. De eteriska oljorna rensar och desinficerar lungor och luftvägar.” (Karin Berndl & Nici Hofer i boken ”Huskurer från natur och skafferi”)

Gullris (blad och toppar); bästa örtteet för njurarna, bästa örtteet för urinblåsan och urinvägarna, bra mot inkontinens, mycket bra mot urinvägsinfektioner (brukar fungera även om antibiotika inte haft önskad verkan!), bra mot urinträngningar, motverkar njursten, bra mot stelhet i muskler och leder, motverkar svampinfektioner, kramplösande, stärker kapillärernas kärlväggar, avgiftar bindväven, bra vid tandköttsinflammation och tandlossning (gurgla runt ljummet gullriste i munnen) 

”Denna medicinalväxt finner man vid skogsbryn, diken, sluttningar och på kalhyggen. Den buskiga och med guldgula blomstjärnor prydda stängeln når en höjd av ca 80 cm. Blommorna samlas mellan juli och oktober. Man använder dem vid tarmsjukdomar och tarmblödningar. Framför allt är dock gullriset ett utomordentligt läkemedel vid njursjukdomar.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”) 

”Gullris är urindrivande och har använts för att minska symtom på blåskatarr och urinvägsinfektioner.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”)

”Gullris är bra vid urinvägsproblem så som täta urinträngningar, kramp eller brännande känsla vid urinering. Även vid gikt, reumatism, ödem, åderbråck, hemorrojder, njurrelaterade ödem och bensmärtor kan gullriste eller tinktur på gullris komma väl till pass.N

jurarna, som ju är en del av de så kallade urinorganen, stimuleras av gullrisets flavonglykosider och saponiner. Dessa ämnen ökar produktionen av primärurin, vilket underlättar bortforslandet av överflödig urinsyra och andra slaggprodukter.

Gullris har också höga halter av P-vitamin (bioflavonoider), vilket verkar kramplösande och inflammationshämmande i urinvägarna.

Kärlförsvagningar kan leda till åderbråck eller hemorrojder. Flavonglykosiderna och P-vitaminet i gullriset stärker kärlen och gör dem mer elastiska.”
(Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”)

”Gullris växer vilt i naturen, men finns även i olika varianter som trädgårdsväxt. Genom århundradena har örten ingått i många olika slags s.k. blodrenande örtteer mot reumatiska besvär och eksem. Redan på 1500-talet beskrevs gullris som ett mirakelmedel för sin förmåga att lösa upp njurstenar, ett användningsområde som gäller än idag. Gullris har i århundraden använts som ett njurmedel och mot reumatiska besvär. 

Carl von Linné skriver att gullriset är sårläkande och urindrivande och ordinerar det vid besvär av njurstenar. 

Nutida användning och forskning
Kliniska studier har visat på örtens goda verkan vid både akuta och kroniska njurinflammationer, likaså vid ödem. Örtens urindrivande verkan har även bekräftats i ett flertal studier. 

Gullris är inom naturläkekonsten ett njurmedel av första rang. Den stimulerar njurarna till utsöndring av s.k. urinämnen (slaggämnen) som utsöndras med urinen. Örten har kramplösande, antibakteriell och antiinflammatorisk verkan på bl.a. urinvägarna. Just dessa egenskaper ligger till grund för en studie på närmare 4 000 kvinnliga patienter som besvärades av brännsmärtor och kramper vid vattenkastning samt besvärande täta urinträngningar som inte var bakteriellt betingade och där antibiotika inte hjälpt. Dessa patienter behandlades med gullris för att ”spola rent” (Durchsülungstherapie) urinvägarna. Hos mer än 80 procent av patienterna avtog smärtorna och kramperna och de täta vattenträngningarna avtog till 74 procent. Gullris är en av de örter jag oftast ordinerar mina patienter mot led- och muskelstelhet.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”)

Gullviva (roten har starkare verkan och blommorna något mildare effekt); kraftigt slemlösande, bra för andningsvägarna, bra för slemhinnorna, bra mot bronkit (luftrörskatarr) och rethosta, bra för hjärtat, bra för nervsystemet 

”Saponinerna har starkt slemlösande och hostbefordrande verkan. De retar magslemhinnan och ger en nervreflex som stimulerar slemavsöndringen i luftrören och ökar cilieaktiviteten med snabbare transport av slem från luftvägarna. Flavonglykosiderna är bl a milt urindrivande, kramplösande och stärker kapillärkärlens väggar. Metylsalicylat har bl a antiinflammatorisk effekt.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”) 

”Te på gullviva är utomordentligt bra mot sömnlöshet. Det har en lugnande effekt på hjärta och nerver. Växten har även blodrenande kraft och avlägsnar gifter ur kroppen, som annars kan leda till reumatiska sjukdomar och gikt.” (MajLis Hagenmalm i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”) 

”Min mor samlade varje år gullvivans blommor. Hon visste om dess lugnande verkan på hjärta och nerver. Man plockar hela övre blomkronan. Pastor Kneipp var en stor anhängare av gullvivan. Det finns en bild där han håller en sådan i handen. Växtens blodrenande kraft avlägsnar alla gifter ur kroppen vilka leder till gikt och reumatiska sjukdomar. Pastor Kneipp uttalar sig därom: »Den som har anlag för sjuka, smärtande leder (gikt, reumatism) bör under en längre tid dagligen dricka en till två koppar te av gullviva. De plågsamma smärtorna kommer att avta och med tiden upphöra helt.«

Teet är dessutom ett mycket bra nerv- och hjärtstärkande medel, som lindrar migrän och nervös huvudvärk, hjärtmuskelinflammation, vätskeansamlingar och benägenhet för slaganfall. Kokar man gullvivans rötter och blandar dem med honung, får man ett te, som avlägsnar stenar i blåsan.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”)

Hallonblad; bästa ”kvinnoteet” då det stärker livmodern och hjälper kroppen att återhämta sig efter förlossning, lindrar menssmärtor och klimakteriebesvär, bra för tarmhälsan, bra mot diarré, rogivande, underlättar amning, bra vid inflammationer i mun och svalg, feberdrivande 

”Bra mot munsår, blodbrist och illamående på morgonen.” (Rebecca Sullivan i boken ”Naturligt frisk”) 

”Barnmorskor brukar rekommendera hallonbladste under slutet av graviditeten för att stärka livmodern och förbereda inför förlossningen. Bladen hjälper också till efter förlossningen eftersom de förstärker urinblåsan.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”)

”Innehåller oxytocin, ett hormon som frisätts i kroppen vid beröring och som har en avslappnande och lugnande effekt.” (Linda Persson & Malin Persson i boken ”Systrarna Perssons skafferi”)

Henriette Kress skriver i boken ”Praktiska läkeörter”: ”Hallon hör till rosväxterna och dess blad hör till rosväxternas sammandragande örter. Därför fungerar ett te på bladen bl.a. mot diarré, tandköttsproblem och eksem. Gurgla med teet om du har problem med munnens eller svalgets slemhinnor.

Hallonblad innehåller mycket mineraler. Ett te på hallonblad är utmärkt för kvinnor: det stöder kvinnans bäckenorgan och hjälper vid en rad olika menstruationsbesvär: för kraftiga eller för lindriga blödningar, för kort menscykel, mensvärk och så vidare.

Hallonbladste kan också vara till hjälp vid vissa problem med livmoderhalsen. Om papa-provet visade på något problem kan du dricka hallonbladste under några veckor innan du tar provet på nytt.”

Hon fortsätter: ”Te på hallonblad är utmärkt för gravida både tack vare de höga mineralhalterna och för att det stärker bäckenorganen. Teet kan dock orsaka mellanblödningar under de första tre graviditetsmånaderna. Det är inte farligt, men det är ett onödigt stressmoment för en gravid. Jag rekommenderar därför att du börjar dricka te på hallonblad först i fjärde månaden om du är gravid.

Efter förlossningen är det bra att fortsätta dricka hallonbladste: då repar du dig snabbare.”

Harpagorot (kallas även harpagoört eller djävulsklo); bra mot reumatiska besvär, bra för levern, stimulerar gallsekretionen, smärtlindrande, bra för blodet, feberdrivande, bra mot tarmfickor 

”Harpagoörten växer i Kalahariöknen i Sydafrika. Den introducerades i västerländsk medicin av en sydafrikansk farmare som upptäckte att bushmännen använde ett avkok till en rad sjukdomar, däribland matsmältningsbesvär och reumatism. Numera används den som medicin vid ledinflammation.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”) 

”Farmakologiska studier visar att extrakt ur harpagoroten är lika effektivt som fenylbutazon i behandlingen av artrit och kroniska inflammationer. Harpagosid har också analgetisk (smärtlindrande) verkan. Den bittra smaken stimulerar aptiten och produktionen av matsmältningssafter. Harpago ökar produktionen av galla i levern och stimulerar gallblåsans tömning.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”)

Ingefära (torkad eller färsk); kraftigt inflammationsläkande, blodrenande, stimulerar cirkulationen, värmande, lindrar hosta och förkylning, förbättrar matsmältningen, kramplösande i mag-tarmkanalen, lindrar värk vid reumatiska besvär, bra för magsäcken, stimulerar blodcirkulationen, feberdrivande, bra vid influensa, bra mot hosta, bra mot halsont, hjärtstärkande, bra mot illamående 

Läs även Ingefära

Kamomill (blommorna); lugnande och rogivande (särskilt för mag-tarmkanalen), bra för gallfunktionen, bra för levern, kramplösande, underlättar insomning, förbättrar matsmältningen, lindrar menssmärtor, bra för tarmfloran, kan lindra hjärtklappning, bra mot inflammationer, bra mot diarré, bra mot gaser i magen, bra mot mag- och tarmsår, bra mot IBS, kamomillte kan användas som lavemang och är särskilt bra vid hemorrojdbesvär, kraftigt läkande som ångbad vid bihåleinflammation

Något mycket gynnsamt och läkande för inflammerade, trötta, slitna och irriterade slemhinnor i hela mag-tarmkanalen är att göra ”rullningskuren”. Att man ska ”rulla runt” beror på att kamomillteet på så sätt kommer åt alla sidor på mag- och tarmväggarnas slemhinnor längs hela mag-tarmkanalen bättre. ”En behandling som fortfarande är i bruk på sjukhus och kuranstalter i Tyskland. Den kallas »kamomillrullningskur», och fungerar så här:

1 liter starkt kamomillte dricks under loppet av en halv dag. Medan det dricks ska den som dricker först ligga på rygg i 5 minuter, därefter rulla över på höger sida och ligga så i 5 minuter. Sedan 5 minuter på magen och 5 minuter på vänster sida innan man går tillbaka till utgångspunkten, som är ryggen. På så sätt fortsätter det en halv dag med rullande och drickande av kamomillte. Detta ska kunna ta kål på mikroorganismer och läker skadade slemhinnor.”
(Kirsten Santelmann i boken ”Man tar vad man har”) Kuren görs på fastande mage och man intar inget annat än kamomillteet under rullningskuren.

”Både vår ”svenska” kamomill och dess släkting romersk kamomill (Chamaemelum nobile) tillhör de mest använda medicinalväxterna. Deras egenskaper är mycket lika, men den romerska är något bittrare i smaken och vår vanliga kamomill är lite mer antiinflammatorisk och smärtstillande. Blommorna är omtyckta som örtte och som sköljmedel för ljust hår.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”)

”Kamomill kan förväxlas med den mycket allmänna baldersbrån. De prästkragelika blomkorgarna hos baldersbrå har relativt platt, gult huvud med långa, vita strålblommor runt om. Kamomillen har ett toppigt och ihåligt gult blomhuvud med kortare, vita strålblommor, som snart böjer sig nedåt. Den viktigaste skillnaden är doften; kamomillen är starkt kryddoftande, baldersbrå är i det närmaste luktfri. Gatkamomill har också en kryddig doft men saknar vita strålblommor. Gatukamomill är ursprungligen en amerikansk ört och har funnits i Europa i bara lite över hundra år. Den lär ha använts på liknande sätt som kamomill i Nordamerika. Bägge kamomillarterna är i högsta grad kulturgynnade. Kamomill uppträder ibland rikligt på trädesåkrar, vid gårdar och på nyanlagda gräsmattor.

Kamomill tillhör växtsläktet korgblommiga. Örterna i denna familj kan i enstaka fall orsaka allergiska reaktioner hos särskilt känsliga personer.”
(Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”)

Harry Blom skriver följande om kamomill i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”: ”Det är en anspråkslös och liten planta, som växer på grushögar, åkrar och vid vägkanter. I Sverige växer den så långt upp som till Dalälven, annars har den sitt hemland i Asien och Sydeuropa. 

Den blommar från Juni till långt in i Augusti månad. Den har en kägelformig urholkad blomsterkorg med vita strålformigt utgående blomblad. Den har en mycket stark doft. Om man klämmer sönder blommorna mellan fingrarna, doftar det som av ett fint äpple. 

Den användes redan i vårt första århundrade, enligt vår tideräkning, av de gamla romerska läkarna och det är mycket troligt att den även har använts ännu tidigare av forntida kulturfolk.” 

Han fortsätter: ”Den är ett invärtes läkemedel av mycket högt värde och dess verkningar är vidsträckta och mångfaldiga. Den är både svettdrivande, väderdrivande och krampstillande. Den är en god hjälp vid alla slags katarrer och vid kolikanfall. 

Att skölja munnen med kamomillte är förträffligt vid inflammation av tandköttet och mandlarna. Den är även ett gott medel mot reumatism. Det torde icke finnas någon sjukdom, där man inte utan fördel, eller i varje fall utan skada, kan använda kamomill i en eller annan form. Den kan användas såsom avkok till dryck, bad, sköljning, gurgling, omslag o.s.v. 

I ett tyskt medicinskt arbete beskrives kamomillens verkningar på följande sätt: 

“Invärtes förhindrar och lindrar den kramp, t.ex. vid smärtsamma menstruationer, väderbildning och krampsmärtor i livmodern under grosess. Den återför menstruationerna till det normala och lindrar huvudvärk. Som lugnande medel passar den även för såväl män som kvinnor, som av överansträngning får krampryckningar i ansiktet och har för ljusömtåliga ögon. 

Drickes som té, och man tar då 1 matsked i 3 koppar vatten. Emedan örten botar förgiftningar och avlägsnar inflammationer, använder man den både som sårvatten och som omslag vid utslag och brännsår. Som gurgelvatten är medlet utmärkt, om munnen är sårig eller om tandköttet är svullet. Denna dryck är bra till blås- och tarmsköljning, silat genom duk, då man använder 1 rågad matsked i en liter vatten.” 

Från arbetet “Gesund durch Heilpflanzen” återger vi: 

“Verkar lugnande vid alla sjukdomar. Utmärkt vid förkylning under menstruationen. Kamomillens inverkan sträcker sig från magen ända till levern och njurarna. Kvinnor, som har underlivslidanden, borde dricka te dagligen.” (1–2 rågade teskedar till 2 tekoppar kokande vatten, kan även koka 5 min, stå och draga 10 min, silas och drickes 1 tekopp 2–3 gånger dagligen). 

Som gurgelvatten vid halsont, baddning av inflammerade ögon, för uppmjukande av tandbölder och yttre sådana, till tvättning av fula sår och till varma omslag vid reumatisk värk, eksemartade utslag m.m.”” 

Han avslutar: ”De äldre naturläkarna använde den som lindringsmedel vid svårare förlossnings- och menstruationssmärtor, därav namnet Matricaria = moderört. Kamomillen anses också som ett gott nervmedel, som giver lugn och ro samt befordrar en naturlig sömn. 

Dess mångsidiga verkan är så stor, att man ej i denna form kan giva en uttömmande beskrivning. Blommorna samlas, torkas och förvaras i täta kärl. Ett gott förråd därav bör finnas i varje hem.” 

Paula Grainger och Karen Sullivan skriver i boken ”Örtteer”: ”Örten kan användas för att lindra sömnlöshet och ångest, minska stress och främja god matsmältning.” 

De fortsätter: ”Starkt kamomillte är ett effektivt medel mot stresshuvudvärk.” 

”Kamomill innehåller benzodiazepiner (samma medel som i läkemedlen valium och sobril).” (Marguerite Walfridson i boken ”Huskurer och läkekonster”) 

Steinmetz har konstaterat, att kamomillte kan stegra gallutsöndringen till det dubbla.” (Ebba Waerland i boken ”Waerland-terapierna”) 

Maria Treben skriver i boken ”Hälsa ur Guds apotek”: ”Det är ingen överdrift, om jag kallar kamomillen för ett »universalmedel«, särskilt för småbarn, framför allt vid kramp och magknip. Den hjälper för övrigt vid väderspänningar, diarré, utslag, magåkommor och slembildning i magen, vid menstruationsstörningar och olika besvär i underlivet, vid utebliven menstruation, sömnlöshet och testikelinflammation, vid feber, sår och tandvärk.

Kamomillen verkar svettdrivande, lugnande, krampstillande och dessutom desinficerande. Den motverkar alla, i synnerhet slemhinnornas inflammationer. Omslag eller baddning med kamomill använder man vid inflammation i ögat och bindhinnan, kliande och vätskande hudutslag och till baddning av sår.”

Hon fortsätter: ”Kamomillbad och –baddning verkar lugnande och har ett utomordentligt bra inflytande på hela nervsystemet. Efter svåra sjukdomar eller utmattningstillstånd får man snart en känsla av välbehag och inre ro. Med tanke på skönhetsvården bör man inte glömma bort kamomillblomman. Tar man t ex en gång i veckan ett ansiktsbad med kamomilldekokt så förnyas huden och ansiktet får en frisk och fräsch färg. Även håret, speciellt det blonda, mår mycket bra av tvättning med kamomillte. Håret blir luftigt och doftande och får en vacker glans. 

Kamomillte underlättar avföringen utan laxerande verkan och är på så sätt lämpligt för den inre behandlingen av hemorrojder.” 

”Örtte på kamomill är en huskur mot halsbränna.” (Eva Olsson i boken ”Naturens apotek”) 

”Kamomillens huvudsakliga verkan är: inflammationshämmande, bakteriedödande samt neutraliserar vissa bakteriegifter, kramplösande verkan på främst mag-tarmkanalen, lätt lugnande. Örten innehåller eteriska ämnen som är starkt bakteriedödande.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

”Det finns ett intresse i växtens förmåga att regenerera levervävnad, sänka blodets kolesterolhalt och för att använda den för att öka sårläkning hos patienter med nedsatt immunförsvar.” (Monique Simmonds, Melanie-Jayne Howes och Jason Irving i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”) 

Lakritsrot; bra för tarmfloran, bra för andningsvägarna, bra vid hosta och förkylning, sårläkande (invärtes sår, t ex i munnen, halsen eller mag-tarmkanalen), bra för slemhinnorna, bra för matsmältningen, bra för tarmhälsan, ger en avgiftande och skyddande verkan på levern, bra mot magkatarr, rogivande, inflammationsläkande, bra mot skadliga bakterier och virus 

”Lakrits har en uppsjö av läkande egenskaper. Inom den traditionella kinesiska läkekonsten har växten använts i tusentals år. 

Lakrits är bra när det gäller att sänka syrehalten i magen och lindrar vid alltför mycket syra i matsmältningsorganen och vid magsår. Med sin slemlösande förmåga gör den nytta vid hosta, astma och infektioner i bröstet. Roten innehåller glycyrrhizinsyra, som ger växten dess antiinflammatoriska, antiallergena och antiartritiska verkan. Med sin aspirinliknande effekt bidrar den till att lindra feber och huvudvärk. Den påverkar även levern, ökar flödet av galla och sänker kolesterolvärdet.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”) 

”Bra mot halsbränna, IBS, halsont, hosta och tendonit (seninflammation).” (Rebecca Sullivan i boken ”Naturligt frisk”) 

”Örten hjälper mot slemhosta och lindrar smärta, samt har virushämmande egenskaper. Lakrits kan effektivt lindra inflammation i matsmältningsapparaten och andra inflammatoriska tillstånd. Den tillhör ärtsläktet och innehåller fytoöstrogener, som kan behandla och förebygga många klimakteriesymtom.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

”Lakritsroten har använts vid förkylning och som stärkande medel redan av antikens greker och romare. Modern forskning visar på en slemlösande effekt. Det europeiska läkemedelsverket EMA har godkänt lakritsrot som traditionellt växtbaserat läkemedel med användning som ett slemlösande medel vid hosta i samband med förkylning.” (Eva Olsson i boken ”Naturens apotek”) 

”Kineserna har synbarligen tidigt känt till lakritsroten ty den finns med i den gamla örtaboken ”Pen Ts’ao” från omkr. 2700 f.Kr. och den föreskrevs där mot luftvägsinfektioner. 

Antikens läkare i Europa använde lakritsrot och Theofrastos som levde på 300-talet f.Kr. kallade den ”den söta skytiska roten” efter skyterna, som var forntidens namn på folkstammarna i sydöstra Ryssland. Han använde den mot hosta och bröstsjukdomar.” (Harald Nielsen i boken ”Exotiska läkeväxter och trolldomsörter”) 

”Lakritsrot används vid trög mage.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”) 

”Lakritsrot ingår i teblandningar eller som enda ingrediens i te vid magsår och sår på tarmen samt förkylningssjukdomar.” (Pater Kilian i boken ”Lilla klosterapoteket”) 

”I laboratorieförsök var lakritsextrakt verksamt mot flera virus och visade sig vara lovande för läkning av munblåsor. Lakritsrot har också undersökts för dess skyddande effekt på levern. I Japan har den använts mot kronisk hepatit C. 

En holländsk läkare observerade på 1940-talet att en av hans patienter snabbt tillfrisknade från magsår, sedan han använt lakritspreparat. Läkaren upptäckte ämnet glycyrrhizin, som utvecklades till karenoxolon som på 1960-talet blev den mest ordinerade medicinen mot magsår och sår i tolvfingertarmen.” (Monique Simmonds, Melanie-Jayne Howes och Jason Irving i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”) 

Penelope Ody skriver i boken ”Frisk med örter”: ”Lakritsrot innehåller glycyrrhizin, som är 50 gånger sötare än rörsocker och ökar produktionen av hormoner som hydrokortison. Den är lindrande för matsmältningsorganen, därifrån kommer traditionen att bota magsår med lakritsrot och den är dessutom omtyckt som laxativ vid förstoppning.” 

Hon fortsätter: ”Antiinflammatorisk, bra mot katarr, stimulerande för binjurebarken, sänker blodsockernivån, lindrande för magsäckens slemhinna, möjligen bra vid allergi, febernedsättande, slemlösande, laxerande.” 

Lindblommor; bra för lungorna, bra för slemhinnorna, ökar kroppstemperaturen, bra vid förkylningar, bra mot hosta, feberdrivande, bra mot halsont, blodrenande, stärker cirkulationen, svettdrivande, kramplösande

”Linden blommar sist av våra inhemska träd, och de gulvita blommorna doftar och producerar mycket nektar. Lindblomste på färska eller torkade blommor är välsmakande och har dessutom en medicinsk effekt. Lind, eller skogslind som den också kallas, växer i södra Sverige upp till Dalälven, på steniga och soliga marker.

Parklind är en hybrid mellan skogslind och den mycket sällsynta bohuslinden. Parklind växer allmänt, odlad i parker och ofta på skolgårdar. Dess blommor går lika bra att använda som skogslindens.”
(Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”)

”Den sötdoftande örten har en imponerande rad medicinska effekter. Lindblomste är ett effektivt medel mot feber och lämpar sig både för barn och vuxna. Lindblommor verkar även stärkande för cirkulationssystemet eftersom de sänker kolesterolnivåerna i blodet och normaliserar blodtrycket.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

”En klinisk undersökning på barn visade att lindblomste gav bättre resultat än sulfa och antibiotika vid behandling av influensa.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”) 

”Lindblom har rykte om sig att förebygga åderförkalkning och högt blodtryck. Framför allt har den en lugnande effekt, som är välgörande vid stressrelaterad blodtryckshöjning.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”) 

”Lindblommor är lugnande för upprörda nerver och kan hjälpa vid högt blodtryck. De tros motverka fettbildning i blodkärl som kan leda till åderförkalkning.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”) 

Raimo Heino skriver i boken ”Våra läkande växter”: ”På 1700-talet användes blommorna som smärtstillande, mot yrsel och gikt. Idag används blommorna som svettdrivande vid förkylningar. 

Carl von Linné ordinerade växten vid yrsel och epilepsiliknande anfall. Sebastian Kneipp ansåg lindblomste som förträffligt vid kronisk hosta, slembildning i luftrören och vid underlivsbesvär.” 

Han fortsätter: ”Idag används lindblommorna främst som örtte vid förkylningar. Förutom en ökad svettning tycks lindblomste öka kroppens allmänna infektionsförsvar.” 

Pater Kilian i boken ”Lilla klosterapoteket”: ”Innehållet av slem- och garvämnen gör dessutom att blommorna verkar retningslindrande och underlättar upphostningen. Vidare anses lindblommorna aktivera kroppens eget infektionsförsvar.” 

Han fortsätter: ”Vetenskapligt erkänd är användningen av lindblommor till svettkurer. Undersökningar har visat att mängden svett nästan fördubblas när man har druckit lindblomste. Lindblommor lämpar sig därutöver för att förebygga förkylningssjukdomar och behandla rethosta. 

I alternativmedicinen används lindblommor också vid blås- och njursjukdomar. Dessutom nyttjas de ibland som lugnande medel vid nervösa orostillstånd. 

För att behandla, men också förebygga hosta, snuva och förkylning med feber används lindblommor, vanligtvis som te. Rekommenderad daglig dos 2-4 g. 

Som svettkur dricker man 1-2 koppar te. Därefter tillför man kroppen ytterligare värme genom att lägga sig i sängen och bre över sig flera filtar.” 

”I juni blommar lindarna och fyller rymden med utsökt honungsdoft. Dagen lång surrar linden av bin och andra insekter som samlar in den söta nektarn. Nu är en bra tid att skörda av blommorna. Plocka hela blomman med vinge och allt, torka dem och ta fram dem när hösten och kylan kommer och koka te av dem. Lindblomste smakar sött som honung och värmer upp frusna lemmar. 

Lindblommorna innehåller en glykosid som höjer kroppstemperaturen en aning. Det är behagligt när man känner sig frusen men kan framförallt vara till hjälp när man är förkyld. Den lätt höjda kroppstemperaturen fungerar som en artificiell feber och hjälper immunförsvaret att bättre ta hand om det inkräktande viruset. 

Blommorna innehåller också saponiner och slemämnen som verkar slemlösande och återfuktande på torra slemhinnor i halsen. Drick lindblomste vid hosta eller när du känner dig torr och irriterad i halsen. Lindblomste är lugnande och passar bra som rogivande kvällste eller när man känner sig stressad och orolig.” (Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)

Ljungblommor; bra för njurarna, bra för urinvägarna och urinblåsan, löser upp njursten, bra mot diarré, bra mot katarrer i mag-tarmkanalen, rogivande

”Ljung är en av landets vanligaste växter. Den växer dels på torra, öppna marker, som hedar och hällmarker, men även på myrar. Framförallt i Västsverige växer klockljung, som har äggformiga, klocklika blommor, som sitter i en tät flock i toppen på stjälken. Klockljung är nära släkt med höstljung, som säljs i kruka om hösten. En annan ljungart med samma färg och med blommor som liknar klockljungens är lappljung, som dock har blommor på enskilda blomskaft. Lappljung växer längs hela fjällkedjan. Blommor och blad av vanlig ljung skördas under blomningsperioden.” (Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”)

”I en finsk örtabok heter det att té på ljungblommor har en mild narkotisk verkan. Ljungen är även utmärkt som tillsats till badvatten och det är förträffligt vid gikt och reumatism. 

“Bioligisch-Medizinisches taschenbusch” omtalar, att ljungdekokten renar urinen från smittoämnen, upplöser slem och är användbar som omslag vid hudutslag. Som nervlugnande té användes växten på följande sätt: En handfull av den sönderskurna växten i en liter vatten. Silas. Drickes 3 koppar om dagen.” (Harry Blom i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”) 

”Te på ljung används som urindrivande och bakteriehämmande medel vid njur- och urinvägssjukdomar. Det har även använts vid reumatism med bra resultat och är bra som hostmedicin.” (MajLis Hagenmalm i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”)

”Har traditionellt använts mot njuråkommor. Sägs vara lugnande och avslappnande. Innehåller garvämnen som har sammandragande egenskaper, bra vid sår.” (Linda Persson & Malin Persson i boken ”Systrarna Perssons skafferi”)

”Ljung lugnar därför att blommorna innehåller eteriska oljor som är rogivande. Gör gärna en infusion med till exempel ljung och kamomill på kvällen så får du en djup och vilsam nattsömn. Om du har lätt för att få blåmärken kan du ta en kur med två koppar ljunginfusion om dagen. Växten stärker kärlen och det motverkar blåmärken. Samma kur kan du ta som behandling av urinvägsinfektion. Utvärtes kan du använda ljunginfusion till att badda sår så att de läker snabbt. Garvämnen som finns i växten ger den en sammandragande verkan som du har nytta av vid sårvård och blåmärken. Plocka en stor bukett där ute i skogen och häng den på tork. Den kommer till nytta!” (Lisen Sundgren i boken ”Lisens gröna värld”)

Maskrosblad; bra för levern och gallblåsan, blodrenande, bra mot matsmältningsbesvär, bra mot gaser i magen, ökar gallsekretion och -produktion, bra vid inflammation i gallgångarna 

”Maskrosblad anses vara det mest urindrivande av alla örtmedel. Den innehåller dessutom mycket kalium, vilket även brukar ges tillsammans med urindrivande medel inom skolmedicinen.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”) 

”Både bladen och rötterna i den här vanligt förekommande örten har använts för att bland annat behandla låg leverfunktion, förstoppning, hudbesvär, viktnedgång, urinvägsbesvär och ojämna blodsockernivåer, inklusive diabetes. Bladen har kraftfull naturlig urindrivande effekt och används för att minska vätskeansamling. Örten har inverkan på lever, tarm och urinvägar och kan därmed avgifta kroppen.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

Harry Blom skriver om maskrosen i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”: ”Redan de gamla arabiska läkarna använde den såsom medel mot ögonsjukdomar. Namnet Taraxacum betyder nämligen: botar grundligt ögonsjukdomar. 

Dess urindrivande verkan, vilken beror av dess höga halt av kalisalter, är omtalad redan på 1600-talet och beskriven i gamla örtaböcker.” 

Han skriver vidare: ”Den är ett gott medel mot förstoppning, åderförkalkning, gikt, och reumatism samt sockersjuka.” 

Maskrosrot; bra för levern och gallblåsan, löser upp slaggämnen i bindväven, blodrenande, stärkande för magsäcken, stärker levern, bra vid reumatiska besvär, bra vid hudproblem, kraftig ökning på gallproduktion och -sekretion, bra vid inflammation i gallgångarna, bra för njurfunktionen 

”Blodrenande, lymfsystemsstärkande, leverstärkande och nervlugnande/nervstärkande örter kan minska kroppens tendens att reagera med eksem. En ört som har flera av dessa tre egenskaper är maskros (rot).” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”)

”Maskrosroten stimulerar bukspottkörteln, som utsöndrar insulin, och kan på så sätt bidra till att reglera blodsockret.” (Anne McIntyre i boken ”Örter som läker”)

”Att äta råa maskrosrötter och använda även torkade till teberedning verkar blodrenandebefrämjande på matsmältningensvett- och urindrivande och stimulerande. Det förtunnar blodet och anses därför vara ett utomordentligt bra medel mot tjockt blod.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”) 

Läs även Maskros 

Olivblad; effektivt mot infektioner, mycket bra mot skadliga bakterier och virus, bra mot inälvsparasiter, stärker immunförsvaret, bra för hjärtat, bra för blodtrycket 

”Olivblad sänker det systoliska och diastoliska blodtrycket genom en perifert kärlvidgande effekt. De har också blodsockersänkande, urindrivande och febernedsättande verkan. Olivblad har även använts mot malaria. Oleuropein (i oliver och olivblad) löser kramp i glatt muskulatur, sänker blodtrycket, vidgar hjärtats kranskärl och motverkar oregelbunden hjärtverksamhet (arytmi). Fytosteroler minskar upptaget av kolesterol i tunntarmen.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”) 

Pau d’arco (innerbark från rosa trumpetträd, kallas även Lapacho och Iperoxo); fantastiskt för njurarna och urinvägarna, bakteriedödande, stärker immunförsvaret, inflammationsläkande, bra mot reumatiska besvär, bra mot prostatabesvär, bra mot virus och parasiter, bra mot svampinfektioner, bra mot klåda, feberdrivande, bra mot magsår, bra mot luftvägsinfektioner, smärtlindrande, blodrenande, bra mot fibromyalgi, bra mot eksem, bra mot hjärtsjukdomar, allmänt stärkande 

Pau Dárco-te, framställs av den inre röda barken från pau d’arcoträdet (Tabebuia impetiginosa), som växer i Amazonas och Anderna i Sydamerika. (Pau D’arco är det portugisiska namnet på trädet, Lapacho det spanska och Iperoxo det indianska). Teet är mycket allmänläkande, immunförsvarsstärkande och blodrenande. 

Forskning har visat att det har en god effekt vid bl.a. cancer, reumatism samt virus- och bakterieinfektioner. Det kan även hjälpa vid förkylning, matsmältningsproblem, inflammationer, aids, candidasvamp och eksem m.m.” (Gunilla Boman i boken ”Huskurer & helhetsterapi”) 

Pepparmynta (och andra myntasorter, t ex krusmynta – blad och stjälkar); bra för slemhinnorna, inflammationsläkande, bra mot illamående, bra mot magknip och kolik, lindrar förkylningar, bra mot luftrörskatarr, lindrar astma, bra mot gaser i magen, stimulerar gallan, bra för matsmältningen, bra mot sura uppstötningar, kramplösande, antibakteriellt, uppiggande, stimulerar tunntarmen, bra för lungorna och andningsvägarna, bra för bihålorna, lindrar menssmärtor, bra mot dålig andedräkt, bra som ångbad vid nästäppa och bihålebesvär, kan med fördel användas avsvalnat i Gurkdrinken

”Vilda kryddväxter är inte så vanliga i den nordiska floran; myntorna är några av de få som finns. Två arter myntor av släktet Mentha med blekt violetta små blommor växer vilda: åkermynta och vattenmynta. Dessa bildar också en ganska vanlig hybrid, kransmynta. Alla tre har en pepparmyntsliknande doft. De växer på fuktiga ställen, oftast vid stränder.

På torrare marker växer de mindre vanliga kungsmynta, harmynta och bergmynta. Bara på de ställen där de växer rikligt bör man skörda myntor.

Alla de nämnda myntorna växer främst i Götaland och Svealand. Åkermyntan är allmän upp till Medelpad.”
(Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg i boken “Vilda växter”)

”I en mycket gammal örtabok, som skrevs för omkring ett tusen år sedan, sägs att om man ville uppräkna myntans krafter, arter och namn, så måste man veta hur många fiskar som simmar i havet.

Den har alltså använts länge i läkekonsten; ibland även för att förbättra smaken hos andra läkemedel.”
(Harry Blom i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”)

”Den hjälper till att lindra matsmältningsbesvär och främjar god matsmältning. Ett utmärkt medel mot gasbildning som kan hjälpa vid behandling av allvarligare tarmsjukdomar som ulcerös kolit. Drick pepparmynta i hett te eftersom mentolet löser upp nästäppa vid förkylning eller bihåleinflammation. Pepparmynta kan även hjälpa till att lugna magen vid åksjuka eller illamående.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

”Pepparmynta är idag känd för sin karminativa (motverkar väderspänningar), cholagoga (stimulerar gallproduktionen), choleretiska (stimulerar gallflödet från gallblåsan och levern) och spasmolytiska (kramplösande) verkan. Den används även för att lindra symtom vid colon irritable och förkylningar. Växtens eteriska oljor svarar för dess så karakteristiska och aromatiska smak och doft. Pepparmyntsoljan, som utvinns ur växtens blad, kan även användas utvärtes vid huvudvärk (påstrykes över tinningarna), men även invärtes som slemlösande. Pepparmyntan innehåller mentol, som har en lokalbedövande verkan, men även en antibakteriell och desinficerande verkan.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

”Pepparmynta är som balsam för matsmältningsorganen och används vid halsbränna, matsmältningsbesvär och illamående. Den förbättrar cirkulationen och kan hjälpa vid frossbrytningar, feber, förkylningar, influensa, nästäppa och blodstockning. Pepparmynta har även smärtstillande verkan, vilket kan vara användbart vid huvudvärk, inflammerade leder, neuralgi och ischias. De lättflyktiga oljorna har antiseptiska egenskaper och är antibakteriella samt motverkar parasiter, svamp och virus.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”) 

Janne Hallqvist skriver i boken ”Örtapoteket”: ”Pepparmynta är påtagligt slemlösande och ger ett lugn efter ett tag.” 

Han fortsätter: ”Pepparmynta är stimulerande när man är lite låg och seg. Pepparmynta är en balanserande ört.” 

Persilja (stjälkar och blad); bra för hjärtat, bra mot högt blodtryck, blodrenande, kan lindra kärlkramp (angina pectoris), bra för njurarna, kramplösande, bra för matsmältningen, ökar mjölkproduktionen vid amning 

E. Haglund skriver i boken ”Naturens mediciner”: ”Persiljan har blodrenande och stärkande egenskaper. Den stärker matsmältningen och håller urinblåsa och njurar vid god hälsa. Sedan antikens dagar känner vi dess värdefulla inverkan på lever, gallblåsa och mjälte. Den har använts i folkmedicinen mot menstruationsbesvär och kramper. Dessutom anses den lindra diabetes, prostatabesvär och reumatism. 

Dr. R.D. Pope som har gjort omfattande forskning om persiljan säger:
”Den är utmärkt för genital och urinblåsebesvär, till stor hjälp vid kalkuli i njurar och blåsa, albuminuria, nefrit och andra njurstörningar. Den har egenskaper essentiella för syrets ämnesomsättning och för att bibehålla normal verkan hos binjurar och sköldkörtel.”” 

Han fortsätter: ”Det ser ut som om persiljeté vore ett av de allra bästa botemedlen mot prostatabesvär. Cyril Scott den engelske författaren till naturläkeböcker berättar om en man i 60 årsåldern som plötsligt fann att han knappt kunde urinera. Hans läkare meddelade honom att prostatan var svälld, men ingenting kunde göras eftersom mannen också led av diabetes så operation var otänkbar. En vän rådde honom att pröva persiljeté. Resultatet var förstummande. Inte bara kunde han inom kort urinera som vanligt utan också alla spår av socker i urinen var försvunna. Scott säger att han hört om flera fall av diabetes där persiljeté haft god verkan.” 

”Dricker man te på persilja verkar det urindrivande och kramplösande i mage och tarm.” (Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)

Rooibos (kallas även järneksbuske och rött te – blad, vanligast är den röda jästa varianten men finns även som grön och ojäst variant); bra för lymfsystemet, bra för njurarna, bra mot sömnsvårigheter, lindrar allergier och astma, bra mot eksem, bra mot IBS (irritabel tarm), bra mot hösnuva, sänker blodtrycket, hjärtstärkande, balanserar blodsockernivåerna, bra och stimulerande för skelettet

Dr Yurgen Kusuzad skriver i boken ”Rooibos tea for your health” (min översättning): ”Rooibos te tros hjälpa till att förebygga diabetes eller hantera det bättre under den pågående sjukdomens utveckling. Rooibos gör detta underverk på grund av dess antiinflammatoriska egenskaper och antioxidanter som främjar bukspottkörtelns välbefinnande.”

…”En annan fördel med rooibos te gentemot kranskärlens välbefinnande är att minska blodstressen genom att hämma angiotensinkonverterande enzym (ACE). ACE anses ha en direkt inverkan på blodstressintervallen inom kroppen eftersom det resulterar i vasokonstriktion som stiger på detta sätt.”

…”En annan välgörande fördel med rooibos är att det hjälper till att återställa cell-DNA, hämmar utvecklingen av de flesta cancerceller eller leder till att cancerceller dör under sin utveckling. Rooibos te kan också stärka ditt immunförsvar.”

…”Om du vill minska dina rynkor och solfläckar, eller om du vill förebygga dem från att synas, bör du tänka på att dricka rooibos te. Rooibos är känt för sina antiåldrande egenskaper som en effekt av att det är rikt på mycket effektiva antioxidanter.”

…”Rooibos är också känt för sina antiallergiska egenskaper som beror på att det är rikt på antioxidanter men har dessutom antiinflammatoriska egenskaper. En annan påverkan av rooibos på den mänskliga kroppen är muskelåterhämtning, som allergi kommer att hjälpa till att lugna ner den och lindra dess symtom.

Rooibos te rekommenderas för personer med bronkit, bronkialastma, eksem och liknande.”

…”Om du har njurproblem eller om du vill förbättra njurarnas välbefinnande, se till att dricka rooibos te. Rooibos är känt för sina antiinflammatoriska och urindrivande egenskaper, som stimulerar elimineringen av gifter.”

…”Rooibos te kan hjälpa till att bekämpa mjäll. Istället för att dricka det är det bättre att skölja håret och rengöra mjäll från hårbotten- På samma gång kommer rooibos teet främja hårsäckarnas välbefinnande när det används som sköljmedel. Ju friskare hårsäckarna är, desto friskare kommer ditt hår att bli.”


”Den här fylliga sydafrikanska örten är ett utmärkt koffeinfritt alternativ till svart te. Rooibos innehåller rikliga mängder antioxidativa ämnen som kan skydda hjärtat. Det är även en bra mineralkälla som hjälper till att hålla benen starka och kan skydda mot diabetes.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”)

Rosmarin (blad och stjälkar); reglerar aptiten (om du saknar aptit eller har för stor aptit), stimulerar blodflödet i hjärnan, bra för binjurarna, stimulerar cirkulationen, bra mot magknip och kolik, kramplösande, bra för gallan, läkande egenskaper 

”Stimulerande rosmarin används ofta för att förbättra minnet och ge mer energi. Örten ökar blodflödet i kroppen, vilket förhöjer syrenivåerna i hjärnan och därmed lindrar vissa typer av huvudvärk som beror på dålig cirkulation.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

”Rosmarin stärker immunsystem och blodkärl och förbättrar cirkulationen, stimulerar matsmältningen och är aptitstegrande. Örten innehåller också antioxidativa föreningar kallade kinoner som har visat sig bekämpa cancerframkallande toxiner.” (Katharine Colton i boken ”Ät rätt lev längre”) 

”Rosmarin motverkar kramper, är antioxidant och har antiseptiska och sammandragande egenskaper. Den har visat sig användbar vid cirkulationsrubbningar, stela muskler, hosta och förkylning, infektioner i munhålan samt vid känslig tarm (IBS). 

Rosmarin är en uppiggande ört som motverkar trötthet. Den är också nervlugnande och bra mot kvinnokrämpor och huvudvärk. Den eteriska oljan kan användas som medel mot insekter.” (Sarah Merson i boken ”Klassiska huskurer”)

”Rosmarin innehåller en flavonoid som heter diosmin, som förbättrar cirkulationen och stärker blodkärl som skadats eller är sköra.” (Richard Craze i boken ”Örtteer”)  

Lisen Sundgren skriver i boken ”Lisens gröna värld”: ”För dig som lider av kalla händer och fötter, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, känner dig ledsen, är glömsk eller orolig har här en vän i nöden. Rosmarin stimulerar cirkulationen så du blir varm, pigg och glad.” 

Hon fortsätter: ”Ett rosmarinbad gör gott vid träningsvärk eller spända muskler.” 

”Rosmarinteet hjälper till med att stärka hjärtat.” (Joan Wilen och Lydia Wilen i boken ”Lev väl och må bra”) 

”Vetenskapligt erkänd är användningen av rosmarin för invärtes bruk vid matsmältningsbesvär. Utvärtes användning rekommenderas för behandling av reumatism och vid lågt blodtryck. Oljan nyttjas vid utmattningstillstånd, för att stimulera genomblödningen av huden och vid sträckning, slag- eller stötskada och stukning. 

I alternativmedicinen nyttjas rosmarin vid kvinnosjukdomar, till exempel flytningar. Dessutom används den till omslag på svårläkta sår och mot eksem. 

Rosmarin kan användas som teberedning eller eterisk olja. Rekommenderad daglig dos 4-6 g blad respektive 20 droppar olja. 

Bad med rosmarinolja har visat sig verksamt vid reumatism och cirkulationsbesvär. Också aromaterapi med rosmarinolja lämpar sig vid dålig blodcirkulation.” (Pater Kilian i boken ”Lilla klosterapoteket”) 

Cinerol, som ingår i rosmarinens eteriska olja, påverkar centrala nervsystemet. Speciellt befrämjas genomblödningen i hjärnans små blodkärl. 

Genom den ökade syre- och blodmängden i kärlen kan koncentrationen ofta höjas något, vilket bidrar till bättre minne.” (Marie-Louise Eklöf i boken ”Gröna apoteket”)

Rölleka (kallas även Röllika – blad och blommor); kramplösande, bra mot magknip och kolik, lindrar menssmärtor, lindrar urinvägsinfektion, värmande, inflammationsläkande, bra för levern och gallblåsan, bra för blodet, stimulerar gallsekretionen, bra mot gaser i magen, svettdrivande, feberdrivande, blodtryckssänkande, befrämjar menstruationen, smärtlindrande

Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg skriver i boken “Vilda växter”: ”Röllekans värde som medicinalväxt är väl känd i många kulturer och sedan långt tillbaka i tiden. Unga plantor kan möjligen förväxlas med till exempel brudbröd och kummin, men röllekans blad har en lätt igenkännlig, kryddig doft och något håriga blad. Spana också efter röllekans speciella vinterståndare. Röllekan är en vanlig växt över hela landet och den trivs på torra och öppna marker.

I tester har röllekan visat sig vara ett bra medel mot myggor, knott och flugor. Man gnider då växten direkt mot huden på de delar av kroppen som insekterna kan komma åt.”

De skriver också: ”Den kan användas på många sätt och det är ingen överdrift att kalla den universell. Kemisterna har hittat en mängd intressanta ämnen i röllekan, bland annat bitterämnen, som stimulerar samtliga matsmältningskörtlar så att de kan producera så mycket körtelsafter som behövs för en fullgod nedbrytning av födan.

Kramper i mage, tarm eller livmoder, och även kärlkramp och migränanfall, kan lindras genom te gjort på rölleka.

Svaga menstruationer kan ha flera orsaker. Röllekan befrämjar genomblödningen i underlivet och kan därför vara till hjälp.”


”En vanlig växt som förekommer på öppna platser. Röllika används i läkemedel mot förkylningar, hösnuva och luftrörsbesvär. Eftersom den är vätskedrivande ges den vid urinvägsbesvär och mot vätskeansamling eller mot högt blodtryck.” (Penelope Ody i boken ”Frisk med örter”) 

”Är antimikrobiell och antiinflammatorisk och mildrar blåmärken, åderbråck och hemorrojder.” (Rebecca Sullivan i boken ”Naturligt frisk”) 

Harry Blom skriver i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”: ”I medeltidens svenska örtaböcker kallades Röllekan allmänt för Tusenbladsört, och senare även Sårläka. En tid användes den för sina humleliknande egenskaper vid ölbrygd, och kallades då Jordhumla eller Backhumla. Den brukades på sin tid även i Dalarna till att göra brännvin mera rusande, och fick då namnet Galentåra. 

Dioskurides skrev, att Röllekan helar såväl gamla som friska sår och stoppar diarré, och i detta syfte användes örten än idag i folkmedicinen.” 

Han fortsätter: ”Många ha blivit botade från svår yrsel genom att de någon tid infört detta té i sitt hem och använt det på rätt. Blomman innehåller ett kryddartat nervmedel som är mycket välgörande för hela organismen. Den är även urindrivande, krampstillande och tarmantiseptisk.” 

Han skriver vidare: ”Då växten förekommer över hela landet, så är det ju lätt att plocka och insamla den under sommaren. 

I Småland, och även i en del andra län, kallas den för Renfana, men detta är oriktigt. Renfana är en helt annan blomma, med alldeles annorlunda verkningar. Denna underbara blomma kan icke nog rekommenderas.” 

”Kan användas utvärtes för att lindra effekterna från insektsbett. Örten främjar blodflödet till huden och kan därmed lindra högt blodtryck och verka svettdrivande, vilket gör att den används vid behandling av förkylning och feber. Rölleka är bakteriehämmande och dödar bakterierna som kan orsaka bland annat urinvägsinfektioner.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”) 

Maria Treben skriver i boken ”Hälsa ur Guds apotek”: ”Röllekaväxten kan vi inte tänka oss att vara utan bland läkeörterna. Den är till stor Maria Treben skriver i boken ”Hälsa ur Guds apotek”: ”Röllekaväxten kan vi inte tänka oss att vara utan bland läkeörterna. Den är till stor hjälp vid många svåra sjukdomar. Jag kan inte rekommendera den nog åt »mödrar och döttrar«. Pastor Kneipp skrev i en av sina böcker: »Kvinnor skulle kunna undvika många svårigheter, om de ibland använde sig av röllekan!« Det må vara en ung flicka med oregelbundna månadsregleringar eller en äldre kvinna i övergångsåldern eller om någon som har överskridit tiden; för var och en, ung eller gammal, är det viktigt att dricka en kopp rölleka då och då. Det är välgörande för underlivsorganen.”

Hon fortsätter berätta: ”Jag kände en ung husmor. Plötsligt pratades det om att hon led av cancer i underlivet. Hon bestrålades med kobolt. Läkaren meddelade de anhöriga att sjukdomen var obotlig. Åter tänkte jag på Pastor Kneipp och hans hänvisning när det rörde sig om störningar i underlivet. Jag rådde den unga kvinnan att dricka så mycket röllekate hon någonsin kunde tåla. Vilken överraskning för mig, att efter tre veckor få ett meddelande, att patienten mådde utmärkt. Hon hade sakta men konstant ökat i vikt, så att hon var nära sitt normala utseende.” 

Hon skriver vidare: ”En efterlängtad lindring ger arm- och fotbad med rölleka-tillsats vid nervinflammation i armar och ben. För det mesta tar dessa bad bort smärtorna redan efter det första badet.” 

Hon fortsätter: ”I gamla örtböcker betecknas röllekan som »bot för alla skador«. Således används örten vid de mest hopplösa fall. Den kommer säkert genom sin blodrenande kraft att avlägsna sjukdomar ur kroppen vilka sedan år tillbaka nästlat sig in. Det kan vara värt ett försök. 

Mindre känt är det nog, att röllekan även verkar läkande på benmärgen genom att den stimulerar blodbildningen. Den hjälper vid benmärgslidanden, där alla andra försök misslyckats, t o m vid benröta. Man använder tekur, bad och ingnidning med röllekatinktur. Växten är också ett utomordentligt blodstillande medel vid lungblödning.”

Hon avslutar: ”Mycket snabbt verkar teet vid magblödning, blödande hemorrojder, tryck i magen och halsbränna. Vid förkylning, värk i ryggen och reumatisk värk bör man dricka så mycket som möjligt av teet. Röllekan stimulerar njurfunktionen, ökar aptiten, tar bort väderspänningar och magkramper, störningar i levern, inflammationer i mag-tarmtrakten, den höjer körtlarnas funktion och avföringen (stolgången). Den är till stor hjälp vid cirkulationsskador, kärlkramp och kan därför även rekommenderas vid angina pektoris.”

”Andas in de varma ångorna från te på rölleka vid andningsproblem. Drick sedan teet.” (Henriette Kress i boken ”Praktiska läkeörter”)

”Forskning har visat att örten innehåller ämnen som antagligen kan motverka leukemi.” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”) 

Timjan (blad, blommor och stjälkar); bra mot all slags hosta, bra vid förkylning och influensa, bra för andningsvägarna, lindrar astma, bra för matsmältningen, lindrar menssmärtor, dödar skadliga bakterier och virus, bra för immunförsvaret, främjar cirkulationen 

”Vid akut eller kronisk bronkit (luftrörskatarr), bronkialastma, torr rethosta, särskilt kikhosta, även vid influensa och andra luftvägsinfektioner.” (Hans Bertil Juneby i boken ”Fytomedicin”) 

”Kryddväxten timjan vidgar bronkerna och kan ha en slemlösande och hostdämpande effekt.” (Eva Olsson i boken ”Naturens apotek”) 

”Den som på morgonen tar en kopp timjante istället för kaffe, kommer snart att känna en underbar verkan. Förnyad tankekraft, välbefinnande i magtrakten, ingen morgonhosta och allmän fräschhet.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”) 

Lisen Sundgren skriver i boken ”Lisens gröna värld”: ”Timjan har historiskt använts främst vid luftrörsbesvär som katarr i luftvägarna och olika typer av hosta. Som hostmedicin har den använts i minst 2 000 år. Den är alltså väl beprövad. Som ett slemlösande, kramplösande och hostbefordrande medel är timjan toppen. Vid infektioner (till exempel i munnens slemhinnor) och reumatism är timjan också högst behjälplig.” 

Hon skriver även: ”Den stärker immunförsvaret, förbättrar cirkulationen och hjälper vid dålig matsmältning och dålig aptit. Ett bad eller en infusion med timjan är bra vid förkylning och vid reumatisk värk kan ett timjanbad lindra.” 

”Timjan ingår även i örtteer mot mag-tarmbesvär. Forskningen visar att timjan innehåller en rad verksamma ämnen som är både bakterie- och virusdödande. Ett av de mer framträdande ämnena är thymol. Timjan innehåller även antioxidativa ämnen som skyddar kroppens celler mot oxidativ stress (som leder till s.k. åldersrelaterade sjukdomar och för tidigt åldrande).” (Raimo Heino i boken ”Våra läkande växter”)

”Timjan är rik på eteriska oljor liksom fenol, tymol och karvakrol, så den stimulerar matsmältningen, lindrar gaser och har antiseptisk och lugnande verkan. I form av te hjälper den mot diarré och den lindrar inflammationer i mun och svalg.” (Andrea Rausch i boken ”Handbok om örter”)

Åkerfräken (kallas även rävsvans eller rävrumpa – hela växten ovan jord); stärker immunförsvaret, förbättrar sömnen, stärker blodkärlen, bra för bindväven, stärker skelettet, bra för njurarna, hjälper till att läka urinvägsinfektioner, stärker immunförsvaret, bra vid åderbråck och hemorrojder, renande och utrensande, bra vid feber, bra vid astma, bra för lungorna, kan stoppa näsblod genom att man drar in teet i näsan, det kan hjälpa kroppen med att rensa ut giftigt aluminium (OBS! Undviks vid allergi mot acetylsalicylsyra!)

”Åkerfräken, eller rävrumpa som den också kallas, växer över hela landet längs väg- och åkerkanter men också vid stränder och banvallar. I fjällen hittar man den ofta på så kallade snölegor, där snön legat kvar långt fram på sommaren. Åkerfräken är inte alltid så lätt att identifiera. Det är viktigt att känna igen just åkerfräken och kunna skilja den från ängs- och framför allt skogsfräken.

Ängsfräken växer på liknande platser som åkerfräken, och ibland tillsammans med den. Den har grenar som böjer sig bågformigt utåt och nedåt. Åkerfräken däremot har mer ståndaktigt upprätta grenar, som om högsommaren dock böjer sig mer utåt. Åker- och ängsfräken innehåller ungefär samma ämnen och kan användas på samma sätt, även om åkerfräken är att föredra.”
(Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf & Ingrid Holmberg i boken “Vilda växter”)

”Åkerfräken är ett effektivt urindrivande medel som används för att behandla urinblåsebesvär som blåskatarr. Dess omvittnande stärkande effekt på urinblåsan har lett till att den används mot inkontinens och förstorad prostata.” (Paula Grainger och Karen Sullivan i boken ”Örtteer”)

”Åkerfräken stimulerar njurarnas verksamhet och i en utrensningsbehandling bör åkerfräken alltid ingå.” (Wilhelm Jülke i boken ”Biologisk bot”)

”Av alla tesorter är te på åkerfräken bäst för lungsjuka. Det är rikt på kiselsyra, som är läkande och mycket välgörande.” (Ebba Waerland i boken ”Waerland-terapierna”)

”Åkerfräken innehåller garvämnen som anses öka hållbarheten i njurarnas kärlväggar.” (Janne Hallqvist i boken ”Örtapoteket”)

”Åkerfräken är också bra mot hemorrojder, den tråkiga sjukdomen med ansvällda ådror och blödningar i ändtarmen. Dosis: 1 tesked i en kopp vatten, kokas 5 minuter, får svalna i 10 minuter, silas och drickes varje morgon.” (Harry Blom i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”)

”Åkerfräken är den enda fräkenart som används som läkeväxt. Växten är milt urindrivande och hjälper vid hudproblem som försvagad bindväv, eksem, skört hår och håravfall. I de flesta fall är det bäst att både dricka te av växten och badda eller skölja det drabbade området med en dekokt av åkerfräken.

Växtens höga halt av kisel ökar produktionen av vita blodkroppar vid infektioner och stärker på så vis immunförsvaret. Kisel kan också stärka bindväven. Vid tillstånd som urinvägsinfektion, nedsatt immunförsvar eller eksem bör du dricka åkerfräkente som kur. Drick tre koppar te om dagen i två veckor. Vill du upprepa kuren kan du göra det efter att ha låtit kroppen vila i en vecka.

Åkerfräken kan förväxlas med vissa andra fräkenarter som skogsfräken och kärrfräken. Skogsfräken växer i skogen och har grenar som liknar dillkvistar, de förgrenar sig flera gånger vilket inte åkerfräken gör. Kärrfräken är den art som är mest lik åkerfräken och tyvärr är den giftig, så det är viktigt att lära sig se skillnad på dem.”
(Alexandra De Paoli i boken ”Läkeväxter till vardags”)
(RUBEN ANDERSSON)