Kroppen

Här kan du läsa om ”kroppen i stort”, hur den är skapt och utformad. Hur viktig kontakten är med kroppen är och vad den försöker förmedla till dig.

Läs även Cancer, Förbättrad Hälsa & Livskraft, Hjälpmedel & Övningar, Hälsa & Livskraft, Hälsovård, Inledning, Kroppen behöver stimulans, Kroppens olika faser, Kroppshållningens inverkan på andningen, Känslor, Orsak & Verkan och Sjukdomar

Klicka på länkarna nedan för att välja ämne.

A new body?

”Take a moment to think about what you would do if you were given a brand-new body right now. Chances are, you would have no conscious choice but to hold yourself within your ”new” body exactly as you had hold yourself within your ”old” body.

You would probably impose all the old habits, tensions, and imbalances immediately on your new body because you have come to develop a psychosomatic self-image that surrounds you as tightly as does your skin.

The only way you could do anything different with your ”new” body would be if you somehow were also able to assume a ”new” way of being in this body.

This new awareness, this changed self-image, comes only with an alteration in being, feeling, thinking, and believing.

So, then, it would seem that unless there is a corresponding change in the habits and attitudes that create the body shape, purely physical manipulations of the body are left without a new mental structure in which to take root.”
(KEN DYCHTWALD i boken ”Bodymind”)

Läs även Ett bättre liv?

Cellkommunikation

”I en vit barack i Clamart, i de ofashionabla utkanterna av Paris, fortsatte ett pyttelitet hjärta, placerat ovanpå en för syftet upprättad byggnadsställning, att slå. Det hölls vid liv av en liten grupp franska forskare som tillförde den korrekta mängder syre och koldioxid som en del av den toppmoderna kirurgiska teknik man tillämpade vid hjärttransplantationer. I det här fallet fanns det ingen donator och ingen mottagare: hjärtat hade för länge sedan skiljts från sin ägare, ett förstklassigt marsvin av rasen Hartley, och forskarna var enbart intresserade av själva organet och hur det skulle reagera. De hade tillfört acetylkolin och histamin, två kända vasodilatorer, och sedan atropin och mepyramin, båda substanser med motsatt verkan, och till sist mätte de blodflödet genom hjärtat samt sådana rent mekaniska förändringar som hjärtfrekvensen.

De stötte inte på några överraskningar. Precis som förväntat ökade acetylkolinet och antihistaminet blodflödet i kransartärerna, medan atropinet och mepyraminet hämmade det. Det enda ovanliga med detta experiment var att det som orsakade förändringarna faktiskt inte var farmakologiska ämnen, utan lågfrekventa vågor av de elektromagnetiska signalerna från cellerna, inspelade med hjälp av en specialbyggd omvandlare och en dator utrustad med ett ljudkort. Det var dessa signaler, i form av elektromagnetisk strålning på mindre än 20 kilohertz, som tillfördes marsvinshjärtat och som fick hjärttakten att öka på exakt samma sätt som det kemiska ämnet skulle ha gjort.

Signalen kunde ersätta de kemiska ämnena just för att signalen är den molekylära signaturen. Forskarna som framgångsrikt hade bytt ut signalen mot det kemiska ämnet var trygga i sin förvissning om att deras prestation var minst sagt explosiv. De hade genom sina ansträngningar fullständigt förändrat alla de gängse teorierna om molekylära signaler och hur cellerna ”pratar” med varandra. I laboratoriet kunde forskarna nu påvisa att Popps slutsatser stämde – att alla molekyler i universum har sina egna frekvenser och att det språk de använder sig av för att kommunicera med varandra består av resonansvågor.”
(LYNNE MCTAGGART i boken ”Fältet”)


”Den tyska fysikern Fritz Albert Popp bevisade att alla levande celler avger ljus i mycket små mängder, så kallade biofotoner – svaga, elektromagnetiska vågor. Tillsammans bildar de ett mätbart elektromagnetiskt fält, eller en aura, omkring allt som lever – växter, djur och människor. Förutom att avge ljus tar cellens kärnas DNA också in ljus och lagrar det. Det ständiga utbytet av biofotoner skapar en väv av kommunikation mellan celler, vävnader och organ i hela kroppen. Biofotonfältet har medvetandeliknande egenskaper som kan vara gränssnittet mellan den värld vi upplever i vardagen och själens icke-fysiska verklighet. Upptäckten kan vara beviset för att de kinesiska och indiska traditionerna har rätt när de talar om chi och prana, eftersom både dessa ord beskriver den livskraft som strömmar i hela kroppen.

Det är intressant att det ljus en cell avger skiljer sig åt beroende på vilket tillstånd cellen befinner sig i: en frisk cell avger samstämmigt ljus (med laserliknande egenskaper), medan en sjuk cell avger kaotiskt ljus.”
(JONETTE CROWLEY i boken ”Förena kropp och själ med Soul Body Fusion®”)

Läs även Auran och energikropparna


”Biofotoner, som även kallas livsenergi, är elektromagnetiska vågor som alla levande system sänder ut. Förutom proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler behöver vi också livsenergi. Mat med livsenergi ökar vår livsenergi. Processad och upphettad mat saknar elektromagnetisk strålning, liksom strålad och mikrad mat, men i raw food finns livsenergin kvar.”
(KARIN HAGLUND i boken ”Karins gröna värld”)

Lär mer om ”raw food” (rå föda) här: Ät mera rå föda

Citat om kroppen

”En kropp utan krämpor är en skattefri förmögenhet.”
(österländskt ordspråk)


”Kroppen är grunden för all personlig identitet.”
(GUY CORNEAU i boken ”Frånvarande fäder, förlorade söner”)


”Din kropp är den mest påtagliga aspekten av vem du är.”
(DAN MILLMAN i boken ”Själens trappa”)


”Vi kan åstadkomma otroliga förändringar i våra sinnen, kroppar och liv, om vi bara är villiga att ta itu med arbetet.”
(LOUIS L. HAY i boken ”Din egen kraft”)


”Om du inte väljer en dag för att vila, så kommer kroppen till slut att välja åt dig.”
(Okänd)


”By changing our habits, we change our body, by changing our body, we change our life.”
(DAN MILLMAN i boken ”No ordinary moments”)


”Hur kan vi vänta oss idealiska förhållanden på Jorden, när våra kroppar är levande gravar för mördade djur?”
(LEO TOLSTOY)


”A vegetarian diet is a way of loving yourself and your body.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Conscious eating”)


”Frequently, physical illnesses are the body’s response to permanent disregard of its vital functions. One of our most vital functions is an ability to listen to the true story of our own lives.”
(ALICE MILLER i boken ”The body never lies”)

Den dolda smärtan

”Den dolda smärtan

Françoise Mézières teori rullades upp som intrigen i en invecklad deckare. Vi inbjöds att närmare undersöka så kallade ”uppenbara omständigheter” och kunde konstatera att de snarare dolde än avslöjade sanningen. Så konstaterade vi t.ex. att en plattfot inte själv var ”skyldig”, inte var den som skulle ställas till svars, utan var ”offret” för det inåtroterade knät, dvs. kobenthet, som i sin tur var ”offer” för en muskeldeformation i ryggen. Att då tvinga foten till bot och bättring vore att permanenta den orättvisa som begåtts av de klassiska teknikerna och ”fria” en rygg som med tiden skulle komma att permanenta andra ”brott” mot kroppen.

Men Françoise Mézières gick längre än så. Hon vägrade att ge ”moder natur” skulden för alla fysiska ofullkomligheter, underliga hållningar och ledstyvheter som inte ger anledning till specialistvård förrän de blivit grova deformationer. (Sådana lätta förändringar förvärras nämligen alltid med tiden.) Hon hjälpte oss att söka orsakerna till dessa kroppsbeteenden och upptäcka att de faktiskt var dolda. Men i stället för att respektera hemligheterna kallades vi att avslöja och behandla dem, hur osynliga de än var!

På det viset lärde vi oss att det inte bara existerar rörelser och kroppsställningar som försvarar oss mot smärtor vi är medvetna om, utan det existerar också försvarsmekanismer mot dolda smärtor. Intuitivt vet vi att vi upplever smärta om vi använder oss av en viss del av kroppen, fast vi inte har något minne av att någonsin ha gjort oss illa där.

För att skydda oss mot denna dolda smärta intar vi ställningar som i sin tur ger upphov till smärtor någon annanstans. Och det är dessa nya smärtor vi upplever medvetet som vi vill ha behandlade. Men egentligen skulle man behöva söka rätt på och behandla den dolda smärtan, för att komma åt orsaken och inte verkan.

Låter det för flummigt för att vara trovärdigt? Att tänka så vore att illa känna Françoise Mézières, vars upptäckter alltid är resultat av minutiösa observationer och verkliga behandlingserfarenheter.

Här följer ett av de många fall som hon beskrivit där ”den skyldige” var en dold smärta: ”En ung kvinna lider sedan elva år tillbaka av svår ischias. Ingen behandling (och hon har prövat många) har gett någon lindring, hennes fall har förklarats obotligt. Men nu har hon legat till sängs i tre månader i ett akut anfall. Vi måste hjälpa henne av med skorna och bära henne till mattan.

Muskelspänningen (patienten ligger på rygg med vertikalt lyfta ben) är ytterst smärtsam. Hon vrider sig och upprepar i ett: ’Jag har så ont, jag har så ont.’ Vi lägger märke till att hennes huvud hela tiden böjer sig åt vänster. Vi överlåter då hennes ben åt den person som följt med henne och palperar nacken. Vi upptäcker att tredje och sjunde halskotan står ut ordentligt på höger sida.

Medan vi arbetar med nacken ser vi patienten lugna sig och vår medhjälperska märker förvånat att benen som nyss sparkade hårt har stillnat. Utan att röra någon annan del av kroppen avslutar vi behandlingen och bestämmer en ny tid om fjorton dagar för patienten, som till sin häpnad kan resa sig och sätta på sig skorna själv. När hon kom tillbaka två veckor senare kunde hon gå normalt.”

När jag senare fick egna patienter och elever var det en dramatisk händelse som påminde mig om Françoise Mézières beskrivning av den dolda smärtan, och jag fick anledning att dra slutsatsen att det hon upptäckt också kunde gälla psykisk smärta.

Jag lät en dag en ung flicka göra små rörelser med höften. De var avsedda att visa henne vilken rörlighet hon hade i bäckenet, och dessa mycket försiktiga rörelser som gick ut på att sära  på benen och långsamt sammanföra dem igen kunde omöjligt göra ont.

Men plötsligt gav hon till ett skrik av smärta. Hon vred sig på golvet och kved. Jag blev mycket förvånad över reaktionen som jag förmodade var ”hysterisk”. Jag hade alltid tyckt att hon var så lugn och observant på kroppens arbete. Hon hade inte klagat över något annat än en viss stelhet i benen, kände sig ”tung”, fast hon hade vacker hållning.

Jag svepte in henne i en filt och satte mig bredvid henne och väntade. Efter en lång stund reste hon sig utan att se ut att ha ont, bad om ursäkt för sitt beteende som hon lika lite som jag kunde förklara.

Morgonen därpå ringde hon. Hon hade fallit ihop när hon kom hem efter behandlingen. Gråtutbrott. Darrningar. Kvävningskänslor. En ödesdiger händelse i hennes barndom, så smärtsam att hon totalt trängt bort den ur sitt medvetande, hade stigit upp i minnet, från början till slut. Och detta på grund av en liten höftrörelse!

Som barn hade hon bott i ett stort hus i en trädgård omgiven av ett högt gallerstaket med vassa spjälor. En dag lekte hon med sonen till trädgårdsmästaren. För att imponera på henne eller kanske på hennes uppmaning – hon mindes inte vilket – hade pojken börjat klättra upp för gallret. När han kom upp hade han halkat till. En av spjälspetsarna hade genom borrat ena låret och pojken satt fast där, spetsad, hjälplös, vrålande av smärta.

När de vuxna kom var det hon som blev beskylld för att ha eggat pojken till bravaden. Hans smärtor var alltså hennes fel. Pojken fördes till sjukhus. När han kom hem igen fick hon inte längre leka med honom. Hon kikade på honom på avstånd, men vågade inte närma sig eller ens tala till honom. Sedan upphörde pojken att existera för henne. Hon glömde episoden eller trodde att hon hade glömt den. Hon hade levt ett normalt liv, inte haft några kroppsliga besvär, bara den här stelheten i benen.

När hon gjorde de små rörelserna med höften rörde hon för första gången denna del av sin kropp som hade förblivit en död zon ända sedan händelsen med gallerstaketet. Det skrik hon utstötte var den spetsade pojkens skrik. Den dolda smärta hon led av utan att ha en aning om det var en annans smärta, men en smärta hon kände sig skyldig till.

Under de närmast följande behandlingstimmarna gjorde hon snabba framsteg. Höfter och ben kom loss och hon upptäckte äntligen det sköna i att simma, springa, dansa, älska – glädjeämnen som hon hade nekat sig förut av rädsla för att väcka till liv den dolda smärtan.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)

Läs även Känslor i kroppen

Fred med kroppen

”Du kan inte plåga kroppen och samtidigt höja ditt medvetande. Kroppen måste älskas – du måste vara en god vän.”
(OSHO i boken ”Själens apotek”)


”Varje mänsklig kropp längtar efter och trivs i ett tillstånd av inre balans, inre frid.”
(DAN MILLMAN i boken ”Andens lagar”)


”Fred med kroppen är det första stadiet av medvetenhet. ”Först skall människobarnen söka fred med sin egen kropp, för kroppen är som en skogstjärn, som reflekterar solljuset när den är stilla och klar, men som inte reflekterar någonting när den är full av slam och stenar” (EGP 4).

Det finns tre aspekter när det gäller att skapa fred med kroppen: 1) kroppen som en egen ekologisk enhet, 2) kroppen som en planetarisk cell i vår globala organism, och 3) den kosmiska kroppen. Esséerna uppfattade kroppen som en manifestation av livets och kosmos lagar. De studerade kroppen eftersom de såg den som en nyckel till universum, enligt principen ”så som i Himlen, så ock på Jorden”.

För att kunna se kroppen som en egen ekologisk enhet, måste man vara öppen för vad som krävs för att utveckla en frisk och harmonisk kropp. Detta inbegriper naturens sju läkemedel, vilka är 1) en funktionellt lämplig kost, anpassad till kraven för dagligt och andligt liv (i slutändan är dessa desamma), 2) frisk luft, 3) rent vatten, 4) lagom mängd solljus, 5) motion, 6) vila, 7) känslomässig, mental och andlig harmoni.

Vi är ofta alltför upptagna för att hinna få den timmes dagsljus som vi behöver varje dag, det rena vatten som förr fanns i överflöd för alla, den måttliga motion vi behöver åtminstone tre gånger i veckan, ren luft utomhus, eller tillräckligt med vila för våra kroppar. När vi beslutat att vi vill ha fred på varje nivå, är det förvånande hur enkelt det är att få den tid som behövs för att sluta fred med kroppen. Men utan att ta in naturens sju läkemedel i våra liv är det svårt att rensa ut gifter från kroppen och således kan inte kroppen återuppbygga sig tillräckligt. Som en direkt följd härav slutar vår fysiska kropp sakteliga att fungera på ett hälsosamt sätt och kroppslig ohälsa och disharmoni börjar ta överhanden i kroppen. Min erfarenhet är att det vanligtvis tar omkring två år att upprätta ett stabilt program som kan bibehålla fred med den fysiska kroppen.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”A vegetarian diet is a way of loving yourself and your body.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Conscious eating”)

Läs även Älska dig själv

Förräderiet mot kroppen

”Kroppen lagrar allt som vi inte med hjälp av vårt psyke klarar av att bearbeta och behandla. I kroppen samlar vi våra känslor, våra minnen, allt det som vi inte kan ta ansvar för. Kroppen blir en sorts soptipp, där nycklarna till vår tillväxt och kanske också till en livsförändring finns. Ju mera vi lagrar i kroppen, desto större är risken att vi till slut insjuknar.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Är det försent att förändras?”)


”När man undertrycker kroppens yttringar blockerar man den så att musklerna blir stela.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”De spänningar som din kropp bär på talar om vilka frågeställningar som du brottas med.”
(SUSANNA & MARTIN EHDIN i boken ”HQ”)


”Varje oförmåga att uppleva sin egen kropp helt och fullt drabbar inte bara självförtroendet utan också alla kroppsliga känslor. Det skapar samtidigt ett kompensationsbehov.”
(WILHELM REICH i boken ”Orgasmens funktion”)


”Det första hindret för den naturliga läkningsprocessen är patientens omedvetenhet om spänningarna i sin kropp. I avsaknad av sådana specifika symptom som huvudvärk eller ryggont känner en person vanligen inte och är inte medveten om vilka spänningar som finns i hans kropp. Hållningen har i så hög grad blivit en del av honom att han tar den för given. Det första steget man tar i terapin är att hjälpa patienten få kontakt med de delar där spänningen finns.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Identitetskänslan härrör från känslan av att ha kontakt med kroppen. För att veta vem hon är måste människan vara medveten om vad hon känner. Hon bör veta vilket uttryck hon har i ansiktet, vilken hållning hon har och hur hon rör sig. Utan denna medvetenhet om kroppens känslor och hållning klyvs människan i en kroppslös själ och en desillusionerad kropp.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Kroppens vitalitet skvallrar om dess förmåga till känslor. När känslan inte finns med blir kroppen ”död”, vad beträffar dess förmåga att ta emot intryck eller reagera på olika situationer. Den emotionellt döda människan är inåtvänd. Tankar och fantasier ersätter känsla och handling. Förlusten av verkligheten ersätts med föreställningar. Hennes överdrivna mentala aktivitet ersätter kontakten med den verkliga världen och kan ge ett falskt intryck av livfullhet. Trots den mentala aktiviteten tar sig denna känslomässiga ”död” fysiska uttryck. Vi tycker att hennes kropp ser ”död” eller livlös ut.

En överbetoning av föreställningens roll gör oss blinda för det faktum att kroppen och dess känslor har ett liv. Det är kroppen som brinner av kärlek, ryser av fasa, skakar av vrede och vädjar om värme och kontakt. Skilda från kroppen är dessa ord enbart poetiska föreställningar. Men när man upplever dem med kroppen har de en påtaglighet som gör livet meningsfullt. En identitet som bygger på kroppskänslans verklighet har substans och struktur. Skild från denna verklighet blir identiteten en samhällelig artefakt, ett skelett utan kött.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Det intima sambandet mellan andning, rörelse och känsla är välkänt för barnet, men den vuxne är i allmänhet omedveten om det. Barn lär sig att de kan avskärma obehagliga upplevelser och känslor genom att hålla andan. De drar in magen och håller diafragman orörlig för att dämpa oron. De ligger mycket stilla för att undvika att känna någon rädsla. De ”dödar” sina kroppar så att de inte ska känna någon smärta. Med andra ord drar sig barnet, när verkligheten blir outhärdlig, in i en föreställningsvärld, där jaget kompenserar förlusten av kroppskänsla med ett mer aktivt fantasiliv. Den vuxne, vars beteende styrs av föreställningar, har däremot trängt bort minnet av de upplevelser som tvingade honom att ”döda” kroppen och fly från verkligheten.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Folk slösar massvis med energi på att spänna musklerna, fast det är de förstås inte medvetna om. De känner sig bara urlakade. Dag efter dag, år efter år lagrar organismen trötthet i musklerna.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Så fort vi får en fysisk eller psykisk chock eller råkar i konflikt drar musklerna ihop sig. Om de inte har fått lära sig att slappna av kommer den flödande energin att stelna. Alltid på klart definierade ställen i kroppen. Man kan faktiskt se och röra vid de ställen där energin stockar sig och liksom förstenas. I mitt arbete har mina händer ofta upptäckt dessa zoner. Jag kallar dem för döda zoner. Den förhårdnade huden smiter åt på den underliggande muskelvävnaden. De fastlåsta muskeltrådarna är stela och hopdragna. Resultatet blir ödem och celluliter, och ofta blockeras organen i de motsvarande zonerna.

Därför är så kallade ”ridbyxor” bara det yttre tecknet på blockerade muskler i lårbenshals, bäcken och ryggslut. Inga avmagringskrämer kan avhjälpa detta. Djupt inne i bäckenet är det illa däran med äggledarna, livmodern och könsorganen, och efter att ha talat om sina yttre besvär talar kvinnorna ofta även om sina djupare, som frigiditet och ibland även sterilitet.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Kroppen ljuger inte. Den visar sanningen om våra känslor genom andningen och muskulaturen. Genom muskelspänningar undertrycker den känslor som vi inte kunde hantera när de uppstod, och på det sättet glömmer vi ofta bort vad som hände. Men känslorna och upplevelserna är fortfarande med oss, lagrade i kroppen, och vi måste anstränga oss för att hålla dem ifrån medvetandet.”
(MARION ROSEN i boken ”Rosenmetoden”)


”Den grundläggande overklighet som neurotiska föräldrar påtvingar sina barn är förnekandet av kroppens liv. Kroppen lever genom att söka efter lust genom rörelser och kroppskontakt. För många föräldrar är dessa värden underordnade framgången, lydnaden och intelligensen, och vikten av kroppslig lust ignoreras. Resultatet blir att individen förlorar förmågan till självhävdelse och aggressivitet i sina krav på lustupplevelser. För en neurotisk förälder är kroppens liv irrationellt, oförutsägbart och farligt. Denna ångest för kroppen härrör från förälderns fruktan för sin egna undertryckta våldsamhet och sexualitet, som han projicerar på omvärlden. Överlevandet tycks kräva att djuret i den nyfödda organismen tämjs. Och det lyckas man med genom att utöva ett ständigt tryck på barnet genom sådana befallningar som ”Uppför dig ordentligt!”, ”Var snäll!”, ”Var tyst!”, ”Sitt stilla!” Resultatet blir att barnet tvingas avskära sig från sin kropp och undertrycka sina känslor.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)

Läs även Förvanskad kroppsbild och Självhat

Förvanskad kroppsbild

”Hur går det till när kroppsbilden blir förvanskad? För att kunna besvara den frågan måste man veta något om hur kroppsbilden uppstår. Forskningen har bevisat att kroppsbilden skapas genom en syntes av förnimmelser som härrör från otaliga kroppsliga kontakter mellan föräldrar och barn. Dessa förnimmelser får positiva eller negativa effekter beroende på om de känns behagliga eller smärtsamma. Positiva förnimmelser skapar en tydlig och integrerad kroppsbild. Negativa förnimmelser leder till förvrängningar eller luckor i kroppsbilden.

S. F. Fisher och S. E. Cleveland påpekar något som alla borde känna till: ”(Föräldrars) inställning till det (barnet) avslöjas av deras sätt att tillfredsställa dess hungerkänslor, av hur de lyfter upp det och handskas med det och hur de försöker styra sådana kroppsliga processer som avföring och urinering.” Detta ”hur” avser beröringssättet, uttrycket i ögonen och ömheten i sättet att handskas med barnet. Allt detta registreras i barnets medvetande såsom kroppsförnimmelser, som kommer att påverka dess kroppsbild.

När kroppsbilden är defekt avslöjar den alltid en störning i relationerna mellan mor och barn, eftersom modern är den som är mest involverad i barnets fysiska behov. En avvisande mor förvägrar barnet möjligheten att känna lustkänslor i sin kropp genom den fysiska intimiteten i förhållandet mellan mor och barn. En mor med stark känsla av äganderätt förvägrar barnet rätten att uppleva sin kropp som sin egen genom att hon lägger beslag på dess kropp för sin personliga lust och tillfredsställelse.

Eftersom barnets identitet under den första tiden huvudsakligen är en kroppsidentitet, blir arten av fysisk kontakt mellan mor och barn avgörande för dess känsla för sin kropp och kroppens respons i livet. En varm, öm och stödjande famn ger barnet behagliga kroppsförnimmelser och förstärker dess längtan efter ytterligare kontakter med världen. En mors sätt att se på sitt barn har avgörande inverkan på gensvaret i barnets ögon. Det gör stor skillnad om moderns ögon är milda och kärleksfulla eller hårda och hatiska.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Kroppsbilden kan underlätta en sorts aktivitet och hindra en annan. En baseballspelare kan exempelvis tydligt se sig själv träffa en boll på ett smidigt och koordinerat sätt, men han kan mycket väl vara ur stånd att föreställa sig själv dansa tango med samma smidighet. I det fallet skulle man kunna tro att hans kroppsbild är ofullständig då det gäller sådana färdigheter som har med dansandet att göra. Detta är inte en fråga om koordinering. Var och en av dessa aktiviteter har sin speciella emotionella innebörd. För att slå till en boll krävs aggressivitet, medan tangon förutsätter sensualitet och sexualitet.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)


”Bristen på en adekvat kroppsbild som bygger på en kroppsyta som är levande och responsiv förklarar promiskuöst sexuellt beteende. Upphetsningen känns som en främmande och störande kraft som måste elimineras eller urladdas. Detta resulterar i en tvångsmässig sexualitet som är urskillningslös och inte har några inslag av kärlek. Den sortens sexualitet ger utlösning åt den genitala upphetsningen, men eftersom inte hela kroppen är emotionellt involverad lyckas den inte ge någon tillfredsställelse eller vällust. Som jag påpekat i min bok Love and Orgasm är den sortens sexuella känslor karakteristiska särskilt för homosexuella. Alla homosexuella som jag har behandlat har lidit av denna störning som hänger ihop med en inadekvat kroppsbild.”
(ALEXANDER LOWEN i boken ”Förräderiet mot kroppen”)

Läs även A new body? och Förräderiet mot kroppen

Fötterna

”Hur ser fötterna ut då? Ta en titt på dina egna. Det är ovanligt att se en stortå som pekar i den riktning den ska om innehavaren är över 40. De flesta pekar snett in mot de andra tårna. Några ligger till och med över de små och där kan finnas en mer eller mindre allvarlig liktorn. Hammartår är inget ovanligt och många klagar över tår som ligger ovanpå varandra, liksom nageltrång som är allmänt förekommande. De flesta av oss vet av pinsam erfarenhet vad en liktorn är – de finns mest ovanpå tårna, speciellt lilltån, och under foten, men de förekommer också mellan tårna och enstaka stackars människor har liktornar under en nagel. Det behöver inte finnas liktornar för att det ska besvära – hård hud kan göra det och det är bara ett fåtal människor som har en regelbunden slät fotsula utan förhårdnader.

Och så finns det lidanden som har att göra med plattfot. Antingen främre plattfot (den nedsjunkna framfoten) eller den helt platta foten där linjen på insidan av foten når golvet.

Högt fotvalv känner några av läsarna till – foten med den för höga vristen.

Vi klagar över trötthet och smärtor i fötter och ben, och vi klagar ganska särskilt över de besvär som uppstår på grund av dålig blodcirkulation – nämligen kalla fötter, oro i benen, svullna anklar och åderbråck.

Enligt en undersökning jag gjorde en gång var det bara 9 % som inte klagade över något som helst, och det är allt för lite. Lyckligtvis visar statistiken också att det kan löna sig att arbeta med sina fötter – och det är nästan aldrig för sent att reparera skadan.”
(HELLE GOTVED i boken ”Moderna skor plågade fötter”)


”Den friska fotens kännetecken är formen och rörligheten. Den har inga hudförhårdnader, och den är varm. Och inte minst – den är smärtfri.”
(HELLE GOTVED i boken ”Moderna skor plågade fötter”)


”När du sitter och tittar på fötterna så ska du göra klart för dig att det du ser är resultatet av det sätt fötterna har blivit behandlade på – och om du vill ändra på det ska du göra det motsatta av det du hittills har gjort. Det är enkelt och logiskt. Det vill säga att:

Det krokiga ska sträckas ut.
Det svaga ska tränas upp.
Det förkortade ska förlängas.
Det sneda ska ändra riktning.
Det klämda ska få mer plats.

Allt det som skiljer din fot från idealformen inom den typ du tillhör har uppstått på grund av missbruk – vilket kan vara både felaktig användning eller brist på användning – och om din fot är deformerad så är uppgiften nu att helt systematiskt göra det motsatta till det som har format den till vad den är i dag.”
(HELLE GOTVED i boken ”Moderna skor plågade fötter”)


”Det ska vara lätt att stå upprätt med fötterna ihop från hälen till stortåspetsen. I den ställningen ska låren upptill, knänas insidor, vaderna och fotknölarna beröra varann.

Foten ska bli bredare från häl till tåspetsar och tårna ska ligga åtskilda och raka mot golvet. Fotens kanter ska vara räta, men innerkanterna ska vara inskuren vid det inre fotvalvet som ska synas.

Varje avvikelse från denna beskrivning visar på en kroppslig deformation.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Ibland är vi på det klara med att en del av vår kropp är ful, men vi fäster inte så stort avseende vid det så länge vi kan skyla den och den inte ger upphov till varaktig smärta. Foten är ett utmärkt exempel på detta. Françoise Mézières talar om dessa ”ruskiga klampar västerlänningar har till fötter”. Enligt henne ”kan man inte bevara fotens fulländade morfologi om man går i skor som tvingar in dem i stället för att bara skydda dem. Skorna borde rätta sig efter fotens kontur och låta tårna få ha hela sin rörelsefrihet. (Så vill inte den moderna estetiken ha det, men man kan ju bara försöka föreställa sig en grekisk staty med spetsiga fötter!) Eftersom fotvalvet är fjädrande bör skons innersula vara platt, för foten anpassar sig efter marken och inte marken efter foten, medan skor rättar sig efter fotens tryck. Och eftersom normal gång kräver att man sätter hälens bakre innerkant i marken då benet är fullt sträckt, borde ingen klack få existera, om än aldrig så låg. Men det finns inget skomode som uppfyller det kravet…””
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Ni kanske finner det ännu konstigare att alla kroppens organ också projiceras på huden under fötterna. För vem av oss intresserar sig för undersidan av sina fötter annat än om där finns en förhårdnad eller valk (tecken på att kroppsvikten är dåligt fördelad och att den förhornade zonen protesterar mot denna överbelastning)! Långt ifrån att vara ”föremål för ständiga omsorger” är foten ofta försummad, rentav föraktad. Men kanske vårt förakt för foten skulle övergå i respekt om vi började betrakta fotsulan som en precis och fullständig miniatyrprojektion av hela vår kropp. Varje fot delas av en horisontallinje som motsvaras av midjan. Den inbördes placeringen av organens projektioner på fotens undersida är densamma som organens placering i kroppen. Hjärtat på vänster sida i kroppen projiceras på vänster fot, levern på höger sida projiceras på höger fot. (Ni kan hitta samma projektioner i handflatorna, men händerna som exponeras så mycket är mindre känsliga.)

Lider ni av en allvarlig eller långvarig sjukdom måste ni naturligtvis konsultera er läkare och inte börja laborera med improviserad egenvård. Men att vårda genom att massera projektioner av organ på undersidan av fötterna är en metod lika gammal som akupunktur och mikromassage och den kan var och en enkelt ta till för att lindra vissa vanliga plågor. I Amerika har den här tekniken fått en väldig spridning hos allmänheten under namnet ”reflexologi” (tack vare boken Stories the feet can tell av Eunice Ingham, en massös som blivit föregångare i ämnet i västerlandet). Vi kallar den zonterapi.

Även om det är möjligt att praktisera denna massage ensam är det faktiskt bättre att sträcka ut sig bekvämt, eventuellt lossa på åtsittande kläder och låta sig masseras av en vän.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Tänk på att höga klackar är farliga fiender till din kropps hälsa! De skadar tår, fötter, ben, höfter, din ryggrad och dina inre organ samt verkar nedsättande på ditt humör och din trivsel. Använd alltså sköna, väl utprovade, fotformade skor med låga klackar: rejäla varma skor för utomhusbruk på vintern, luftiga sandalliknande skor för sommaren och för inomhusbruk.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Vi går bättre om vi inte begränsas av stora, tjocka gummisulor på fötterna. I våra fötter finns 200 000 nervändar. Skor förstör fötternas naturliga form, de begränsar kontakten med nervändarna och de gör att fötterna får för lite luft.”
(SHARATH JOIS i boken ”Ageless”)


”Ett sätt att hålla våra fötter starka och aktiverade är att gå barfota. Hemma går jag alltid barfota. Det får mig att känna mig i kontakt med jorden. ”Att jorda sig”, som det också kallas när man går barfota är andligt helande och kan även motverka vissa fysiska problem.”
(SHARATH JOIS i boken ”Ageless”)


“Shoes were another topic Kneipp groaned about when speaking to people about their choices. He endorsed the sandal as a way to provide air and sunshine for the feet. “How can your pair of feet carry you through life without complaint if you keep them imprisoned?””
(GISELLE ROEDER i boken ”Healing with water”)


”När jag gick på utbildning i fotreflexologi för många år sedan gick det upp för mig hur viktiga fötterna är. Sedan dess har jag sett till att hålla dem rörliga, jag har sprungit barfota på sommaren och har regelbundet gett dem varma fotbad med efterföljande massage. Samtidigt vet jag att det bara är ett minimum av vad fötterna behöver. I mitt arbete som fysioterapeut träffar jag varje dag människor med olika fotproblem, och ofta är fötterna i ett bedrövligt tillstånd. De är förtvivlade eftersom vartenda steg gör ont. Den vanliga uppfattningen är att man inte kan göra något åt fotbesvär utöver att använda skoinlägg, men jag kommer hela tiden fram till en annan slutsats: Fötterna kan återupplivas och reagerar mycket snabbt på rätt behandling. Eftersom våra fötter jobbar hårt ska vi också ta väl hand om dem.”
(STELLA ARNDT i boken ”Smärtfria fötter”)


”Nästan alla människor i Västeuropa, omkring 98 procent, kommer till världen med friska fötter. Men allt tidigare, ofta redan i barndomen, drabbas många av de ursprungligen friska fötterna av felställningar eller smärta. Mer än 40 procent av personer över 50 år lider av fotproblem. Vad är det som fattas våra fötter?

De främsta orsakerna till vanliga fotsmärtor ligger bokstavligen på gatan. Asfalterade trottoarer och jämna, hårdgjorda gångvägar ger inte fot- och benmusklerna tillräcklig variation och därför inte tillräcklig träning. Fötter gillar utmaningar som ojämnt underlag med varierande beskaffenhet, och gärna en och annan stock eller sten som de får kliva på. Detta ger inte bara träning utan även en massageeffekt och säkerställer att fotsulornas muskler och bindväv med fascian blir smidiga.

Skor är visserligen mycket användbara, men de är inte lämpliga för att stärka fotmusklerna. Det fungerar bäst när man är barfota. Ju mer stöd, skydd och dämpning som foten får, desto mindre uppgifter får fotmusklerna och alla andra strukturer i foten. Detta gäller även om personen generellt sett rör sig för lite. Naturligtvis finns det en mängd andra tillstånd och sjukdomar som orsakar fotproblem. Men faktum är att dagens livsstil har förändrat gången hos människan. De biokemiska och anatomiska förutsättningarna har däremot inte ändrats. För att kunna hjälpa våra fötter måste vi vara medvetna om och ta hänsyn till detta. Problemfötter svarar bra på träning och återhämtar sig ofta snabbt när de får vad de verkligen behöver.”
(STELLA ARNDT i boken ”Smärtfria fötter”)


”Man kan nog inte tänka sig ett spädbarn med exempelvis spetsiga fötter och missbildade stortår. När man ser de fula åbäken man har i dag kan man omöjligt föreställa sig de välformade spädbarnsfötter de var för några tiotals år sedan. ”Sånt är livet”, säger man, ”det är inget att göra åt den saken.” Visst för livet med sig en massa förtryck och inskränkningar. Men nog kan man göra något annat åt saken än att tvinga ner fötterna i skorna och tro att man kan glömma dem sedan man väl har gömt dem.

Hur ska man förresten kunna glömma fötterna när de börjar svälla och vägrar få plats där de så fogligt gled ner bara några veckor tidigare? Nejdå, jag menar inte att dina fötter är vanställda. Det vet jag att de inte är. Men eftersom du behöver stå med båda fötterna på jorden just nu så vill jag upplysa dig om att fötternas uppbyggnad är ett litet underverk i fråga om perfektion med sina valv, sina båtben som bildar slutstenar och sina tjugosex samverkande småben. De borde aldrig förlora den form de hade vid födelsen, då hälen var smalare än stortårna och sidorna var rätlinjiga. Det var bara valven som uppstod först när vi tog de första stegen.

Fötterna utsätts faktiskt för all den smärta och stelhet som vi har i kroppen. Stelheten i halsen, magen och benen sprider sig mycket långsamt neråt längs muskulaturen, månad efter månad, år efter år, och när de når muskulaturens ändpunkt, det vill säga fötterna, vrids stortårna uppåt och lederna blir hopklämda och deformerade. Formen på våra fötter kan inte ljuga, den avslöjar hela vårt dolda lidande: en blockerad andning, operationsärr på buken, svåra förlossningar, smärtor i ischiasnerven, ångest och ett hårt liv. Hallux valgus, en knöl vid stortån, är till exempel mycket typisk vid en blockerad diafragma.

Att formen på damskor inte har minsta likhet med människofoten är kanske för att man vill hindra fötterna från att skvallra. Genom att tvinga in dem i en godtycklig form kan man slippa se hur starkt de avviker från sitt naturliga utseende.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Eftersom rökning minskar blodflödet till extremiteterna brukar rökare ha kalla händer och fötter.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”Genom att arbeta med fötterna stimulerar man blodets och lymfvätskans cirkulation, vilket leder till stabilitet och välbefinnande. Och eftersom allt hänger ihop i kroppen kan du också frigöra diafragman och axlarna med hjälp av fötterna.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Koka ett vitkålshuvud utan att tillsätta salt. Ta ett fotbad i det varma kålvattnet (avpassa temperaturen efter vad som känns behagligt), och sitt kvar tills vattnet har svalnat. Värm sedan upp det igen och upprepa behandlingen.

En kvinna som förfrös tårna under en skidtur berättar att fötterna blev bra efter några dagars regelbundna fotbad i kålavkok.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”Vår moderna livsstil har gjort att vi glömt hur vi går på rätt sätt. Det gör att vi riskerar att drabbas av överpronation, nedsjunket fotvalv, spretfot eller plattfot. Vi kan visserligen gå, men de förändrade statiska förhållandena i foten leder till ett annat gångmönster eftersom fötterna aktivt styrs och stabiliseras av musklerna. De felaktiga statiska förhållandena i foten leder till en kronisk felbelastning som resulterar i fotproblem och kroppsliga besvär på grund av felställningarna. Den goda nyheten är att detta kan behandlas med hjälp av rätt träning av fotmusklerna.”
(STELLA ARNDT i boken ”Smärtfria fötter”)


”När det gäller känslighet är våra fötter högpresterande. Vi känner varenda sten och vartenda vasst sandkorn under fotsulorna. Inte undra på, eftersom fotsulan innehåller tiotusentals nervändar som känner av underlaget. På så sätt skyddar fötterna mot vassa föremål. Att gå barfota är det bästa vi kan göra för våra fötter. Fötterna ska dock inte ha sår, och det ska inte göra ont. När vi går barfota på naturlig mark är fötterna i sitt rätta element. De kan göra vad de är skapade för – förnimma och beröra. Dessutom använder du muskulaturen när du går barfota, särskilt på naturmark eller på stranden.”
(STELLA ARNDT i boken ”Smärtfria fötter”)


”Det finns inget bättre sätt att träna sina fötter och nerver än att gå barfota, helst på ojämnt underlag. Det finns inga övningar du måste göra innan, eller förmågor du behöver först. Ta av skorna och känn efter, så kommer fötterna att börja tala om vad de behöver.”
(PA SANDBERG i boken ”En handbok om fötter”)


”Om man stryker litet honung mellan tårna två eller tre gånger om dagen blir man snabbt av med fotsvamp. Under de tretton år som jag gjort detta har det aldrig slagit fel.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)

Läs även Barfota, Jordningens betydelse och Sköt om dina fötter

Hur stor roll spelar kroppen vid självmordsbenägenhet?

”Efter att ha arbetat och pratat med en lång rad människor som övervägt självmord, började jag inse att suicider uppvisar ett kroppsligt beteendemönster som är värt att ta upp här.

En ung soldat jag arbetade med hade bevittnat en del fruktansvärda, omänskliga händelser i strid. Jag träffade honom ungefär ett år efter det att han lämnat det militära och han var självmordsbenägen. Han stod helt enkelt inte ut med att leva med sina fasansfulla minnen. Trots att han bara bevittnat dessa händelser en gång (vilket är illa nog) spelade han oupphörligen upp dem för sitt inre öga tills han, som han sa till mig, hade ”…sett dem över tusen gånger.” När jag frågade honom hur hans kropp upplevde minnet, gav han mig en mycket djup insikt. Han sa: ”Jag har blivit alldeles bedövad. Jag känner ingenting längre. Jag förnimmer inte mig själv och jag känner ingen samhörighet med andra människor. Jag är fullständigt ensam, både på insidan och utsidan.” Jag frågade om han någonsin hade några känslor, i så fall vilka och hur han hanterade dem. Hans svar på det var lika upplysande: ”När jag börjar känna något domnar jag bort. Om känslorna är för starka, tar jag droger eller super mig full för att bli av med dem.”

Det var denna soldats insikt som ledde mig till frågan: ”Hur stor roll spelar kroppen vid självmordsbenägenhet?” Eftersom jag har kroppsterapeutisk bakgrund började jag ifrågasätta varför psykoterapin aldrig fäst någon större vikt vid de kroppsliga förnimmelser som tycks öka självmordsbenägenhet. Om den mänskliga organismen är en spegelbild av andra levande organismer på vår planet är det inte mer än rimligt att den mänskliga kroppen pulserar av samma naturliga begär att leva livet fullt ut. Frågan man helt naturligt måste ställa sig är: Vad händer när en människa dödar eller bedövar sin förmåga att känna den naturliga impulsen att leva?

Kroppens bedövning vid en traumatisk upplevelse är dess naturliga skyddsmekanism. Faran ligger i att fortsätta med bedövningen efter den traumatiska upplevelsen. Om personen ifråga fortsätter att med droger medvetet bedöva kroppen och därmed skydda den från smärta, bedövar personen också sin förmåga att känna den pulserande livskraften i kroppen. Vad som händer är att sinnets tankar (jaget) blir starkare än den levande organismens pulserande livskraft, och psyket kan då komma att dominera kroppens kodning ”att söka liv”. Med andra ord, den allt starkare självmordsbenägenheten är direkt kopplad till en minskning av kroppsliga förnimmelser och minskningen av kroppsliga förnimmelser bidrar till att göra självmordsbenägenheten starkare. Vi befinner oss återigen i en ond cirkel i form av en konflikt mellan psyke och kropp.

Det är ett faktum att hjärnan måste erhålla en lämplig mängd stimulans från kroppen för att fungera ordentligt. Om hjärnan inte får stimulans från kroppen, skapar den istället sin egen stimulans. Det medför risken att psyket uppfattar fantasi som verklighet. Om fantasin är skräckinjagande, grotesk eller fasansfull fortsätter kroppen att bedöva sig för att undkomma den överväldigande verklighetsuppfattning som fantasin ger upphov till.

Med denna förståelse för psykets förmåga att koppla loss kroppen bestämde jag mig för att inkludera kroppsövningar (inklusive TRE) när jag behandlade självmordsbenägna människor. Vad jag upptäckte var att ju intensivare kroppsövningarna var, desto större samhörighet kände klienterna med sina kroppar och därefter med mig. Samhörigheten var, som de beskrev det, ”…en bra känsla.” De anmärkte ofta: ”Djupt inombords, under smärtan och bedövningen, lever jag fortfarande.” De kunde inte tro att någon trots deras överväldigande känsla av ensamhet hade förmåga att känna samhörighet med dem. Under varje session fortsatte jag att arbeta intensivt med klientens kropp, och jag gav personen i uppgift att göra övningar hemma, som fortsatt stimulerade positiva kroppsförnimmelser. Gradvis blev klienternas förmåga att varsebli sin kropps genetiska kodning ”att leva” starkare än egots förvirrade benägenhet ”att vilja dö”.

Vad jag noterade i och med den nämnda soldatens insikt var att när intensiva kroppsövningar ingick som komplement till samtalsterapin, föreföll han förmögen att stärka kroppens naturligt pulserande vilja att leva och förminska jagets föreställning att vilja dö. Denna observation har gång på gång bekräftats under min fortsatta praktik.”
(Dr. DAVID BERCELI i boken ”Tension & trauma releasing exercises”)

Fotnot: ”TRE” (Tension & Trauma Releasing Exercises) är en kroppspsykoterapi-metod utvecklad av Dr. David Berceli.

Kroppen berättar alltid sanningen

”Fastän neurotikerns tanke säger att det inte är något fel med honom, så säger kroppen sanningen.”
(ARTHUR JANOV i boken ”Primalskriket”)


”Kroppen ljuger aldrig! Däremot har jag ofta trott att den gjort det. Jag har också ofta velat att kroppen skulle ha ljugit. Men efteråt har det alltid visat sig att kroppen har haft rätt!”
(RUBEN ANDERSSON)


”Kroppen talar tydligast om det som vi helst av allt vill dölja.”
(MARION ROSEN)


”Kroppen talar alltid sanning, men övermäktiga sanningar tvingar psyket att ljuga.”
(ARTHUR JANOV i boken ”Det nya primalskriket”)


“The body and its movements are a direct readout of the unconscious. The mouth can tell outrageous lies, but the body speaks the truth.”
(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)


”Kroppen ljuger inte. Den visar sanningen om våra känslor genom andningen och muskulaturen.”
(MARION ROSEN i boken ”Rosenmetoden”)


”Om vi gör vår kropp illa med vårt sätt att leva så börjar kroppen berätta det för oss.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Han som såg mer”)


”The body cannot lie; our innermost emotions, both positive and negative are literally written all over our face.”
(DAN MILLMAN i boken ”No ordinary moments”)


“The body is the guardian of the truth, our truth, because it carries the experience of a lifetime and ensures that we can live with the truth of our organism. With the aid of physical symptoms it forces us to engage cognitively with this truth so that we can communicate harmoniously with the child within, the child who lives inside us, the child who was spurned, abused, and humiliated.”
(ALICE MILLER i boken ”The body never lies”)

Läs även Varningssignaler och Vår bästa vän

Kroppen förnyas ständigt

”För att hålla sig levande måste din kropp leva med förändringen. I det här ögonblicket utandas du atomer av väte, syre, kalk och kväve som ögonblicket innan ingick i fast materia; din mage, din lever, ditt hjärta, dina lungor och din hjärna går upp i rök och ersätts lika snabbt som de bryts ner. Huden ersätts helt och hållet på en månad, magens väggar var femte dag, levern var sjätte vecka och skelettet var tredje månad. För blotta ögat ser de här organen likadana ut från den ena stunden till den andra, men de är alltid stadda i förändring. Vid slutet av det här året kommer 98 procent av atomerna i din kropp att ha ersatts av nya.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Tidlös till kropp och själ”)

Kroppen och andlighet

”Balancing the body is the first spiritual practice.”
(DAN MILLMAN i boken ”Living on purpose”)


“Grundförutsättningen för allt högre andligt liv är hälsa. Intet stödjer oss bättre i våra andliga strävanden och vår andliga utveckling än en frisk, ren och sund kropp. Är kroppen osund, förgiftad och sjuk, så drager den till sig alltför mycket av den själsliga energi, som skulle gått till andliga ting.”
(ARE WAERLAND i boken “Övergångskost”)


“Life and spiritual practice begin and end with the body. In this world, we can enjoy life, serve others, learn, and evolve only if we have a body. If the body is the house of the soul, we need to build a strong foundation for that house before we can leap into higher realms of awareness. Our bodies are the roots through which we connect heaven to earth. We can’t blossom until these roots run deep.

When our bodies feel ill, sluggish, and out of balance, they can feel like a burden, and a source of pain. Those of us who pursue “out-of-body” travel may wish to wing free of this “mortal coil.” When in balance, however, our body is one of the most finely tuned instruments in creation – a self-regulating biological organism that no computer can outthink and no machine can outperform. Our bodies alchemically transform gross foods into refined energy. The moment we appreciate our human body as a miraculous gift and an unfathomable opportunity, we naturally feel moved to take better care of it.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Spiritual life begins and ends with the body. It is our only possession guaranteed to last a lifetime. We may meditate, visualize, and dream, but we cannot travel out of the body until we first get into it. In a balanced body, flesh and spirit join to create energy and abundance in our lives. We achieve balance through the Holy Trinity of Health: daily exercise, nutritious food, sufficient rest. Balance the body. Trust its wisdom. From this foundation all else follows.”
(DAN MILLMAN i boken ”Living on purpose”)

Läs även Andlig utveckling, Fred med kroppen och Kroppen är själens boning

Kroppen är själens boning

”En frisk kropp är själens gästrum, en sjuk dess fängelse.”
(FRANCIS BACON)


”Om man inte lyssnar på sin själ som viskar, får man snart lyssna på sin kropp som skriker.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Är det försent att förändras?”) 


“Any soul that has a physical body should understand the basics of the body’s operation.”
(ROBERT MORSE i boken “The detox miracle sourcebook”)


”Vi bär vår historia inskriven i våra kroppar lika väl som i våra själar.”
(GAY HENDRICKS i boken ”Andningsövningar för ett bättre liv”)


”När anden är borta ur kroppen, är denna inte längre inspirerad. Och eftersom anden är den katalysator som håller allt i rörelse, faller den kropp som saknar anden ner i ett tillstånd av svår tröghet. Känslorna rör sig inte längre smidigt, inte heller tankar eller muskler. Allt är förstoppat. I detta tillstånd är det inget som flyter samman eller rör sig i harmoni. Kroppen känns skild från hjärtat, hjärtat från tanken och tanken från kroppen. Ja, man tänker ofta en sak, känner en annan och gör en tredje. Man lever i ett tillstånd av ständig motsättning. Inte undra på att vi är förvirrade – inte undra på att vi plågas. Vår själ är hemlös och vi kan inte bara gå över gatan och ignorera den. Den är essensen av vem vi är och att vara skild från den är vårt djupaste sår. Tills vi läker detta ursprungliga sår och återvinner själen, kommer alla våra dagliga plågor att verka stora och våra stora plågor kommer att kännas oöverstigliga. Själen är den del av oss som kan lätta våra plågor genom att omvandla vårt lidande till visdom.”
(GABRIELLE ROTH i boken ”Befria din själ”)


”Det går inte att utvecklas till en högre existens om inte kroppen bjuds in att delta på resan. Det är meningen att livet ska vara en fullödig upplevelse. Människor kämpar med problem som är både fysiska och psykologiska, men de misstänker aldrig den verkliga orsaken: att vi skurit av förbindelsen mellan kropp och själ.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)


”För att leva ett meningsfullt liv måste man använda kroppen – det går inte att förvänta sig något utan den – och därför måste även kroppen vara meningsfull. Vad kan det vara som ger din kropp dess högsta mening, syfte, intelligens och kreativitet? Bara den heliga sidan av vår existens, den sida som vetenskapen har glömt bort. Det var det här som ledde mig fram till frasen låta själen återuppstå. Jag tvekar normalt inför att använda religiösa termer eftersom de har så mycket känslomässigt bagage, men själ går inte att undvika.

Nittio procent av alla människor tror att de har en själ och att den ger deras liv mening. Själen är gudomlig, och den förbinder oss med Gud. I den mån livet innehåller kärlek, sanning och skönhet är det själen vi ser som källan till dessa saker. Det är ingen slump att en perfekt kärlekspartner kallas tvillingsjäl.

Skalpellen i händerna på läkarstudenten skär inte bort själen från kroppen, men det skulle den lika gärna kunna göra. Tvärt emot vad vi säger oss tro på lever vi nämligen som om själen inte spelade någon roll i den materiella världen. Själen kanske är immun mot kroppens sjukdomar, men utan den har kroppen ingen mening. Varje cell informeras via kemiska signaler om när du är deprimerad, ängslig, sexuellt upphetsad, känslomässigt utmattad eller arg. Och på samma sätt får varje cell ett meddelande om när du är kär, när du är i stillhet under meditation, när du upplever Guds närvaro och när du är i extas. Det pågår en ständig kommunikation mellan kropp och själ. Det är vi själva som har uppfunnit skiljelinjen mellan dem, och nu tror vi att den är verklig.

Du kanske invänder att du aldrig känner dig extatisk eller upplever någon gudomlig närvaro. Men det visar bara hur begränsad vår syn på själen är, hur mycket vi kopplar ihop den med religion. Om du ser till de visdomstraditioner som finns i varje kultur upptäcker du att själen har en annan innebörd. Den är källan till livet, gnistan som ger liv åt död materia. Det skapar sinnet och våra känslor. Med andra ord – själen är själva grunden till det vi upplever. Den tjänar som en kanal för skapelsen så som den utvecklas i varje stund. Och vad som gör dessa högtravande tankegångar så viktiga är att det som själen gör översätts till processer i kroppen. Det är bokstavligen omöjligt att ha en kropp utan att ha en själ. Och det är detta som är det bortglömda miraklet: att själen – som förefaller osynlig, upphöjd och åtskild från den materiella världen – i själva verket skapar kroppen. Var och en av oss är en själ som inkarnerats i en kropp.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)


”Själsliga skador och depressioner angriper kroppen – antingen i det organ som har den minsta motståndskraften, eller också i en kroppsdel som svarar mot det skadade ’själsliga organet’. När vi upplever något som vi själsligt har svårt att ’smälta’ och tillgodogöra oss, kan detta resultera i magsår eller nervösa magsmärtor, vilka låter sig botas först när den själsliga orsaken är känd och avlägsnad.”
(K. O. SCHMIDT i boken ”Den inre läkaren”)

Läs även Fred med kroppen, Kroppen och andlighet, Känslor i kroppen, Psykosomatiska sjukdomar, Sanna Jaget och Själens språk

Kroppens energi

”Vi kan inte försumma våra kroppar och ändå förvänta oss att vara energiska.”
(DEBORAH NEMIRO-WILSON)


”Tusen år gammal vetskap

Du ”tar ut dig”, ”kör slut på dig”. Men din energi är inte förbrukad. Den cirkulerar. Från konceptionsögonblicket till din död. Den kretsar runt i sin naturliga bana genom din kropps hermetiska labyrint tills den stöter på ett hinder. Då bromsas den upp, fortsätter inte samma väg utan vänder och sprider sig. Då säger du att du är trött, att orken är slut. Men orken har du. Energin finns där. Du bara hindrar den att tjäna dig på det sätt som är bäst ägnat att ge dig välbefinnande. Då du tvingar den att vända, vänder du den mot dig själv.

Det är alltså energin som ger vår kropp inre sammanhang genom att animera alla organ, som alla också är aktiva i sig själva. Vi har förut sett hur nödvändigt det är för människans jämvikt och hälsa att hon gör sig medveten om kroppen som en helhet där varje del är beroende av de övriga. Nu är det dags att gå ett steg längre.

Det är dags att påminna om en verklighet som vår civilisations prioriteringar ofta får oss att strunta i. Det är dags att bli medveten om sambandet mellan den Helhet som är vår kropp och den Helhet som är Universum, mellan våra kroppsorgans ständiga rörelser och jordens och solens rörelse. I vår tid är vi så ivriga att gå framåt att vår blick alltid är riktad rakt fram. Vi är så intresserade av specialisering att vårt synfält har smalnat. Tänk om vi skulle öppna våra ögon för det som inte ”går framåt”, om vi skulle se på de oföränderliga fenomenen omkring oss?

Då skulle vi se att den kosmiska rytm som styr solens och månens, dagens och nattens, årstidernas kretslopp är samma rytm som vår livsenergi följer i sin rörelse. Vi skulle se att kroppen utan att invänta samtycke från vår ”intelligens” erkänner och lyder de kosmiska lagarna. Och när vi har förstått hur kroppen lever sitt liv, blir vi kanske beredda att hjälpa den att fungera så väl som möjligt genom att sköta och underhålla den med metoder som tar fasta på sambandet med naturen.

Ofta känner den som lever nära naturen lättare att hans kropp är en del av den. Min mormor till exempel, som var från bergstrakterna och som bykvinnorna kallade på när de skulle föda, visste i förväg vilka nätter hon skulle få lov att stiga upp – hon bara räknade månskiften. Hon lärde mig också att dessa skiften påverkade ägglossningsperioderna. Hon var mycket noga med att inte så rotsaker vid nymåne eller klippa håret när månen var i nedan, om hon ville att det skulle växa bra.

Äldre tiders fysiologer har observerat att olika organ får sin tilldelning av energi vid olika tider på dygnet eller under årstiden. Att de flesta astmaanfall äger rum i gryningen är ingen tillfällighet utan beror på att lungorna är på höjden av sin verksamhet klockan tre på morgonen. Hjärtbesvär är vanligast mitt på dagen – den tid då hjärtat förbrukar maximalt med energi. Tjocktarmen får sin största tilldelning mellan fem och sju på morgonen, vilket förklarar att de flesta tömmer tarmen på morgonen…

Nyligen har forskare upptäckt att energin – långt ifrån att vara en abstrakt substans eller ett mystiskt begrepp – i själva verket är en påtaglig realitet, visserligen normalt osynlig för blotta ögat, men möjlig att fotografera. Ryssen Kirlians forskning ger visuella bevis för att det existerar en energi som animerar varje biologisk kropp – vare sig det är ett djur eller en växt. På fotografier syns denna energi som en strålkrans i starka färger på kroppens yta, den påminner om glorian kring helgonens huvuden i den traditionella konsten. Denna så kallade ”aura” förlorar intensitet och ändrar färg när organismen är sjuk. Andra forskare har konstaterat att de ställen på människokroppen som utsänder det starkaste ljuset motsvarar de punkter som akupunktörerna alltid har använt sig av.

Men vad exakt är det man fotograferar? Varifrån kommer denna lyskraft? Från organismens yta, från huden. Huden? frågar du. Men det finns ju inget vanligare, vardagligare än vår hud. Det stämmer, men vår hud är inte bara till för att hölja våra inre organ, den ger dem också en sammanhängande yta där energin som animerar dem kan cirkulera. Du framhärdar: vår hud är vår hud och våra inre organ är våra inre organ, man får inte röra ihop begreppen. Jag svarar att röran kommer sig just av denna partiella och separatistiska syn på kroppen. Att se kroppen som en enhet betyder inte bara att se det ömsesidiga beroendet mellan framsidan och baksidan. Man måste också förstå sambandet mellan insidan och utsidan. I själva verket ”projiceras” de inre organen på huden och kan vårdas utifrån huden genom en teknik som härstammar från en femtusenårig läkekonst: den kinesiska.

När energiflödets naturliga rytm störs av en inre orsak, t.ex. näringsöverskott, eller en yttre, som en plötslig klimatförändring, sätter en frisk organism i gång sitt eget regleringssystem. Det är bara att vänta på att det ska ”gå över”. Men det händer att detta naturliga regleringssystem blir överansträngt och inte klarar störningen. Då vänds energin och skingras. Det blir överskott på vissa ställen och brist på andra. Energiflödet kan inte längre följa sin naturliga bana. Som ett slags slussar ligger akupunkturpunkterna utmed denna bana, och det är genom reglering av de slussarna som den kinesiska läkarvetenskapen återställer den normala cirkulationen genom hela kroppen.

Men hur kan ett litet stick med en nål på en mycket bestämd punkt på huden återställa den avbrutna cirkulationen? Därför att den gräns som förbinder oss med – eller skiljer oss från – kosmos, det är just vårt hölje, vår hud. Det är på hudytan energin cirkulerar och det är på hudytan våra innersta organ ”projiceras”: hjärta, lungor, njurar, lever…

Således kan akupunktören genom att tillämpa en exakt matematisk teknik, genom att kombinera två eller tre punkter på hudens yta (man räknar med närmare 7 000 möjliga) på ett spektakulärt sätt lindra smärtan i och bota sjuka organ som är på oåtkomligt avstånd från hans nålar. I de stora akupunktörernas ögon är det förresten en finess att verka på avstånd, undvika en alltför direkt behandling. Och tvärtemot den allmänna föreställningen är det inte med ett stort antal nålar man når bäst resultat, finessen består i att kombinera punkterna på ett sådant sätt att man kan sätta ut så få som möjligt.

I alla tider har akupunktur varit preventivsjukvården par excellence. De fornkinesiska mandarinerna betalade sina läkare för att de skulle hålla dem vid god hälsa och inställde betalningarna så fort de blev sjuka.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”När jag senare studerade akupunktur och de tekniker som härrör från den förstod jag att om Françoise Mézières metod kan inordnas i något system måste det vara ett orientaliskt. Då jag såg planscher med den kinesiska läkekonstens ”meridianer” eller energiflödesbanor, slogs jag av hur alla kraftmeridianer (yang) var belägna i kroppens bakre delar, från kraniet till fötterna, och alla passiva meridianer (yin) på kroppens framsida. I kinesisk medicin gäller, precis som för Françoise Mézières, att yang inte får ta överhand över yin och kroppen måste betraktas som en helhet. Denna syn på kroppen som beroende av jämn fördelning av dess energi för att vara frisk strider mot den västerländska synen på kroppen som uppdelad i ”fält” som kräver var sin specialist.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Wilhelm Reich dog 1957 i ett fängelse i Pennsylvania i USA där han fått sitta för charlataneri. I dag uppfattas hans teorier om energiflöden (som han kallade biovegetativa strömmar eller orgonströmmar) som motsvarigheter till akupunkturens klassiska kanaler. I dag har energicirkulationen i varje biologisk kropp – vare sig den tillhör ett djur eller en växt – bekräftats  av ovedersägliga neurofysiologiska bevis. 

Enligt Reich hämmar vi energins fria cirkulation genom kroppen genom att skapa ”muskelpansar”, rigida, döda zoner som sluter sig kring oss som ett slags ringar på olika nivåer av kroppen. För att värja oss mot såväl ångest som njutning, mot varje känsla, blockerar vi energicirkulationen, liksom M. t.ex. i höjd med ögonen, pannan, axlarna, magen eller diafragman (det gör det stora flertal människor som andas ytligt och nekar sig syre). Och det är dessa blockeringar, dessa låsningar som ger upphov till våra sjukdomar, våra fysiska obehag, våra förlamningar av olika slag. 

Men ofta förstår vi inte sambandet mellan sjukdomen och det pansar som kan sitta långt från den del av kroppen vi klagar över. Liksom när det gäller den dolda smärta Françoise Mézières beskriver är vi medvetna om ett sjukdomstillstånd av något slag, men orsaken till plågan finns inte där vi tror. Som alltid gäller det att finna och behandla orsaken och inte verkan.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Så fort vi får en fysisk eller psykisk chock eller råkar i konflikt drar musklerna ihop sig. Om de inte har fått lära sig att slappna av kommer den flödande energin att stelna. Alltid på klart definierade ställen i kroppen. Man kan faktiskt se och röra vid de ställen där energin stockar sig och liksom förstenas. I mitt arbete har mina händer ofta upptäckt dessa zoner. Jag kallar dem för döda zoner.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Folk slösar massvis med energi på att spänna musklerna, fast det är de förstås inte medvetna om. De känner sig bara urlakade. Dag efter dag, år efter år lagrar organismen trötthet i musklerna.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Inom den klassiska indiska yoga-vetenskapen och Ayurveda-medicinen exempelvis, benämns kroppens och matens subtila energi ”prana”. I kinesisk medicin kallas den ”chi”, i Japan ”ki”, ”mana” på hawaii, ”tuma” i Tibet, ”odisk kraft” av Reichenbach och ”orgone-energi” av Reich.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”Qi är det begrepp som hela den kinesiska medicinen baserar sig på. Qi (uttalas tji) är livsenergin och den grundsubstans som människan och universum är uppbyggd av. Enligt kinesisk medicin flödar qi fram i vår kropp och störs energiflödet kan det ge upphov till sjukdomar. Själva ordet qi är mycket omfattande och kan översättas med energi, livskraft, luft, ånga eller andning. Qi finns i flera sammansättningar som qigong, qihou (klimat), qili (styrka) och qixing (temperament).

Qi bygger upp kroppen och upprätthåller samtidigt alla kroppens aktiviteter. Qi är osynligt men enligt kinesisk medicin påvisas qi genom de olika aktiviteter som qi åstadkommer i organ och vävnader. För att vi ska hålla oss friska är det viktigt att kroppens qi cirkulerar utan hinder. Råder det brist på qi eller om qi blockeras i sitt flöde i kroppen kan det leda till olika typer av hälsoproblem. I kinesisk medicin finns det inga skarpa gränser mellan det fysiska, psykiska och själsliga utan allt utgörs av qi. Men det finns olika typer av qi. Exempelvis har var och en av de inre organen sitt speciella qi och det finns ett särskilt försvarsqi (wei qi) som skyddar oss mot sjukdomar.

Människan har två olika källor till qi. Den första är det qi vi har med oss när vi föds, som kommer från våra föräldrar (yuan qi). Den andra källan består av två delar, dels luft och dels mat och dryck. För att man ska bevara sitt qi är det viktigt att vistas ute i frisk luft, sova och äta tillräckligt och på så regelbundna tider som möjligt. Det finns också träningsformer som kan stärka qi, till exempel qigong och taiji quan (skrivs ibland även tai chi chuan).

Qi rör sig i fyra huvudsakliga riktningar: in i kroppen, ut ur kroppen, i stigande rörelse och i sänkande rörelse. Det är viktigt att flödet av qi följer de här riktningarna. Om qis inträde i kroppen störs, kan kroppen inte ta emot näring eller information. Om qis utträde störs, kan man inte göra sig av med det man inte längre behöver som vid förstoppning. Om qi störs i den stigande riktningen får man inte näring till hjärnan och de övre kroppsöppningarna. När den sänkande riktningen störs har man svårt att andas in och svälja mat.

Qi har fem viktiga funktioner:

Skapa och understödja rörelse – varje rörelse är en manifestation av gi.

Värma kroppen – qi värmer kroppen och upprätthåller kroppstemperaturen.

Underlätta omvandlingar – qi behövs för att luft- och föda ska kunna omvandlas till qi, blod, vätskor och essenser. Dessa transformationer kallas för qi hua (hua betyder omvandling).

Skydda kroppen – försvarsqi är den typ av qi som försvarar kroppen mot sjukdomsfaktorer.

Hålla organen på plats – qi ser också till att organ, blodkärl och kroppsvävnader hålls på plats och kan utföra sina funktioner. När det finns tillräckligt med qi hindras också kroppsvätskor från att lämna kroppen på ett okontrollerat sätt.

Olika typer av qi

Yuan qi – den ursprungliga energi som vi föds med. Den kallas också för Tidigare himlens energi (Xiantian zhi qi). Den har sitt ursprung i njurarna och skapas genom omvandling av de medfödda essenserna.

Gu qi – energi från maten.
Zong qi – energi från luften.
Dessa två energislag bildar tillsammans Senare himlens qi (Houtian zhi qi). Det vill säga den qi som förvärvas genom luft, mat och dryck.

Zheng qi – motståndskraften, den befintliga energin i kroppen. Består av både den medfödda respektive den förvärvade energin.

Wei qi – försvarsqi, kroppens yttre motståndskraft. Den rör sig utanför kärlen och ligger på kroppsytan och skyddar mot externa sjukdomsfaktorer.

Ying qi – närande qi som utgör grunden till organ och kroppsvävnad.”
(SUZANNE SCHÖNSTRÖM i boken ”Kinesisk medicin”)


”Människan har tolv meridianer varav sex stycken är yinmeridianer och sex stycken är yangmeridianer. De organ vars meridianer är yinmeridianer är hjärta, hjärtsäck, lever, lungor, njurar och mjälte. De passerar huvudsakligen på framsidan av kroppen och på insidan av armar och ben. Tjocktarmens, tunntarmens, trippelvärmarens, gallblåsans, urinblåsans och magens meridianer är yangmeridianer. De fördelar sig på kroppens baksida och på utsidan av armarna och benen. Armarna och benen har vardera tre yinmeridianer och tre yangmeridianer.”
(SUZANNE SCHÖNSTRÖM i boken ”Kinesisk medicin”)

Läs även Meridianerna


”Beroende på hur nålen sticks in och manipuleras påverkar terapeuten qiflödet. Genom att vrida nålen medsols stärker man och genom att vrida den motsols skingrar man. Manipulationsteknikerna betraktas som olika viktiga av olika terapeuter. Ju längre nålen lämnas i kroppen desto starkare blir vanligtvis behandlingen. Personer som har svagt qi bör ges få nålar och kortare behandlingstid.”
(SUZANNE SCHÖNSTRÖM i boken ”Kinesisk medicin”)


”Enligt det kinesiska sättet att se det, ökar flödet av qi i kroppen om man tränar qigong. Qigong kan ge näring till och påverka vårt totala qi så att obalanser och därmed sjukdomar förhindras bättre. Kroppens qi och vår hälsa hör ihop och speglar varandra. Qigongmästare menar att om man har ett starkt qi har man en bra hälsa och vice versa.

Hur kommer det sig då att vi kan påverka våra inre organ genom enkla rörelser som att långsamt lyfta armarna? Förklaringen ligger i cirkulationen av qi och att vi med blotta ögat inte ser allt som sker. På ett yttre plan ser det ut som en enkel rörelse, men görs rörelsen rätt kan den få stora inre effekter. Vissa qigonglärare brukar jämföra det med att man slänger en sten i vattnet. Det bildas då ringar på vattnet. På samma sätt skulle man kunna betrakta qigongrörelser. De sprider sig som ringar i kroppen.”
(SUZANNE SCHÖNSTRÖM i boken ”Kinesisk medicin”)


”I Indien uppfattas kroppen först och främst som en produkt av medvetenhet och i andra hand som ett materiellt objekt. Det anses vara oerhört viktigt att man kan bevara Prana, och i de gamla lärorna ges följande grundregler för hur man ska balansera och vitalisera Prana i kroppen i alla åldrar:

Kost. Ät färska livsmedel, helst hemodlade. Högsta Prana finns i mat som äts direkt från trädgården. Gammal mat förlorar snabbt sin Prana; allt gammalt, surnat och mögligt tyder på avsaknad av livsenergi och bör undvikas. Behandlad eller industriellt framställd mat saknar ofta Prana. Dricksvattnet ska vara klart; bäst är källvatten eller smältvatten från bergen. Förorenat vatten saknar Prana.

Motion. Fysisk aktivitet ökar Prana genom att kroppen tillförs energi, såvida träningen inte drivs till utmattningens gräns. Utmattning och trötthet är avgörande tecken på att man förlorat Prana. (I västvärlden har vi också noterat denna förändring; när vi tränar så hårt att vi överskrider kroppens syrereserver, måste kroppen utvinna energi genom att metabolisera sina egna vävnader.)

Andning. Kroppen får sin Prana främst genom andningen, som förenklat kan sägas tillföra syre och på ett subtilare plan tillföra livskraft. Att tillgodogöra sig Prana är således bokstavligen som att blåsa nytt liv i kroppen. De gamla vishetslärarna ansåg att en människas livskvalitet avspeglades i hans andning. När andningen är förfinad, långsam och regelbunden, når Pranas omlopp ut till kroppens och själens alla plan, och därmed uppnås ett tillstånd av fullständig balans.

Beteende. Handlingar kan skada eller bygga upp kroppens Prana. Ett hårt, spänt, konfliktladdat beteende (det vi i dag kallar stressbeteende) stör flödet av Prana. Ett förfinat beteende som uppstår ur en känsla av lätthet och självaccepterande bygger upp balanserad Prana. Ickevåldsinställningen (Ahimsa), ibland kallad vördnad för livet, ligger i botten av det livsbejakande beteendet.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Tidlös till kropp och själ”)


“To live in a human body, you must have access to a certain amount of life-sustaining energy. You may either use this inherent energy in a nourishing and self-sustaining or in a destructive and debilitating way. In case you consciously or unconsciously choose negligence or self-abuse over loving attention and self-respect, your body will likely end up having to fight for its life.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Cancer is not a disease”)

Läs även Avslappning, Kroppen behöver stimulans och Motion

Kroppens naturliga struktur

”Klassisk sjukgymnastik nöjer sig med att analysera och kategorisera olika morfologiska typer som anses konstitutionella och därmed ofrånkomliga. Vare sig man är lång eller kort, rund, platt eller kubisk, så är man som man är. En ofullkomlig kroppsstruktur ses som normal, eftersom den är vanlig. Det vackert välproportionerliga är väl liksom hälsan en gåva, sällan förundrad av en onådig natur? Eftersom skönheten är sällsynt är den onormal.

Françoise Mézières lär ut att morfologi inte borde vara läran om hur man kategoriserar felformer utan konsten att känna igen den fulländade formen, som är den enda normen för morfologin. Hon har lärt oss att inte inlåta oss på någon behandling som inte har till syfte att uppnå denna fulländade form. För varken patientens avvikelse eller hans ålder hindrar honom från att kunna märkbart närma sig denna form. Till praktikanternas häpnad förklarade hon att varken den morfologiska typen, den må vara aldrig så nedärvd, eller förvärvade deformationer (frånsett frakturer och stympningar) var irreversibla. Hon hade till och med konstaterat att äldre människors kroppar (den äldsta av hennes patienter var åttiofem år) var mer formbara än yngres och kunde uppnå förvånansvärda resultat med dem.

Den beskrivning Françoise Mézières gör av den fysiska förebilden stämmer in på den klassiska periodens grekiska skulptur. Varför inte lika gärna den indiska skulpturen eller den franska gotikkonsten, kan man ju fråga sig. Är inte skönhet ett begrepp lika godtyckligt och flyktigt som klädmodet? Är inte den fulländade formen en smaksak?

Françoise Mézières hävdar att den enda normala kroppsformen är den med samma proportioner mellan kroppsdelarna som de klassiska grekiska statyerna har. Den skulpturkonsten var unik genom att den framställde människan sådan hon borde vara… det vill säga som hon skulle kunna vara om hon förverkligade sina inneboende möjligheter. En mänsklig kropp bragd till sin fulländning på det viset blev värdig en gudom eller en hjälte (den stora amerikanska dansösen Martha Graham talar om den ”gudomliga normalgestalten”).

Den grekiske stenhuggaren försökte inte uttrycka psykologiska, mystiska eller politiska motsägelser… utan snarare en kroppslig och moralisk helhet, inte utopisk utan möjlig att förverkliga, som varje dödlig med självrespekt borde sträva mot. Den berömda ”serenitet” som präglar den grekiska storhetstidens verk är uttryck för denna förverkligade helhet och fullkomliga fysiska hälsa hos individen. För grekerna kunde det inte finnas skönhet utan hälsa, och det kunde inte finnas hälsa utan de rätta proportionernas skönhet.

Med några små anvisningar jag kommer att ge dig kan du jämföra din kropp med denna normbild och börja inse att dina verkliga ”defekter” kanske inte är de som du hittills har bekymrat dig för.

Framifrån ska de båda nyckelbenen, axlarna, bröstvårtorna, partiet mellan armarna och revbenen vara symmetriska och på samma höjd.

Bakifrån ska nacken vara lång och slät (och inte uppvisa två vertikala utbuktningar mellan tre räfflor). Skulderbladen ska vara symmetriska och inte sticka ut. Axlarna och höfterna ska också vara symmetriska.

När man står framåtlutad med hängande huvud och fötterna bredvid varann ska ryggraden vara regelbundet och heldraget konvex och knänas lodlinje hamna över språngbenshuvudet (och inte bakom hälen!). Knäna får inte ”skeva”.

Det ska vara lätt att stå upprätt med fötterna ihop från hälen till stortåspetsen. I den ställningen ska låren upptill, knänas insidor, vaderna och fotknölarna beröra varann.

Foten ska bli bredare från häl till tåspetsar och tårna ska ligga åtskilda och raka mot golvet. Fotens kanter ska vara räta, men innerkanterna ska vara inskuren vid det inre fotvalvet som ska synas.

Varje avvikelse från denna beskrivning visar på en kroppslig deformation. Och varje deformation har sitt ursprung i överutnyttjandet av den bakre muskulaturen. När Françoise Mézières säger ”vi är alla vackra och välskapta” menar hon att vi alla kan fullkomnas… på villkor att vi kan se oss i ett helhetssammanhang och är villiga att eftersträva denna perfekta morfologi som vi har möjlighet att uppnå.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)

Kroppens visdom

“The greatest wisdom of all lies on our body.”
(RICHARD RUDD)


”Den mänskliga kroppen är självläkande. Den är ofattbart intelligent skapad och fullt kapabel att självläka från vilken skada som helst, oavsett hur komplicerad den verkar, om den bara får chansen.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


“Not even the most sophisticated experts in the fields of exercise and nutrition can match the body wisdom.”
(DAN MILLMAN i boken ”No ordinary moments”)


”Our own physical body posses a wisdom which we who inhabit the body lack.”
(HENRY MILLER)


”The body is wiser than its inhabitants. The body is the soul. We ignore its aches, its pains, its eruptions, because we fear the truth. The body is God’s messenger.”
(ERICA JONG)


”There is more wisdom in your body than in your deepest philosophies.”
(FRIEDRICH NIETZSCHE)


”Our body lives and moves subject to the same laws as the planets and stars. Our body has direct access to universal wisdom: Through it, we can learn every principle of living we will ever need to know.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Why do most people (including the ”experts”) greatly prefer to believe in the power of medication rather than let themselves be guided by the knowledge stored in their own bodies? Our bodies know exactly what we need, what we have been denied, what disagrees with us, what we are allergic to. But many people prefer to seek aid from medication, drugs, or alcohol, which can only block off the path to the understanding of the truth even more completely. Why? Because recognizing the truth is painful? This is certainly the case. But that pain is temporary. With the right kind of therapeutic care it can be endured.”
(ALICE MILLER i boken “The body never lies”)


”Nutritional needs vary with the individual. It is impossible to get a specific diet that is right for you out of a book or magazine. You must develop it for yourself. To do this, you have to begin to do something you have probably never really done before. Something, in fact, that you have been discouraged from doing all your life. You must begin to rely on your own body wisdom.

The concept of body wisdom is founded on the simple assertion that your body knows what is best for it, what it needs, what it is getting too much of, and that it can tell you when something is right or wrong with it. The existence of body wisdom should be self-evident; after all, homo sapiens have thrived on this planet for tens of thousands of years, whereas men in white coats have been with us for only a short time. This biological success would be impossible if the human body were not a finely tuned, highly sensitive organism, capable of sensing physical distress and responding to it constructively. And if this built-in body wisdom has kept us going for centuries, it is our current ignorance of body wisdom which is now killing us off in increasing numbers.

From where did this ignorance come? The food giants and the medical establishment have had a big hand in it. The food industry started things off by destroying our knowledge of what is good to eat. They tell us to “come alive with Pepsi” and that “Coke adds life,” that the latest sugar-encrusted kids’ cereal is “an important part of a good breakfast” and the men who wish to be physically active must ”go for the gusto” by swilling can after can of Schlitz. The industry has spent billions of dollars encouraging us to link positive mental images with products that can only make us sick. It is little wonder that most of us have no idea of what truly good food is.

The medical establishment, and especially the major over-the-counter drug manufacturers, strike a second blow by convincing us that every pain, ache or discomfort we feel is to be feared and suppressed.

You have surely seen the television commercials in which people appear and describe the preposterous things they have been eating: cold coffee and stale donuts, inedible fettucini, soda and cotton candy. Suddenly they change color, start to waver and undulate before our very eyes, and groan “indigestion!” Does the commercial recommend eating sensibly, and that ingestion is a sign that you are doing damage to your digestive tract? No – just take Pepto Bismol and carry on. The drug industry does not stop there. They have succeeded in turning us into a nation of aspirin-poppers. We are encouraged to turn to aspirin for relief from the agony we inflict on ourselves with lousy food, no exercise and too much stress. We are told that pain, even minor pain, is the body’s way of telling us that we are being physically damaged. We must respond, not by “killing the messenger,” but by removing the cause of the injury and healing the wound. We are not told that aspirin is a very powerful chemical which can cause internal bleeding even in very small amounts and which can lead to damage the body’s connective tissues, contributing to such ailments as arthritis.

Rolaids, Milk of Magnesia, Alka-Seltzer, Visine, Solarcaine, and all the rest prescribed to temporarily silence our bodies as they complain of the daily abuse we give them. And if the complaints grow too loud, we can always go to the doctor, who is only too happy to prescribe something stronger and even more dangerous. Caught between the physical escapism of the drug companies and the nutritional balderdash peddled by the food giants, we have lost touch with ourselves. We have silenced our body wisdom.

In fact, many of the messages of distress that our body sends us are now simply taken for granted. We assume that drowsiness after meals, indigestion, frequent headaches and eventual arthritis are the least we can expect from life. The truth is, these are signs that something is wrong.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)

Kroppskontakt

”De som har sämst kontakt med sina känslor brukar också ha dålig kontakt med sin kropp.”
(DAN MILLMAN i boken ”Själens trappa”)


”Vår kropp är vi själva. Den är vår enda gripbara verklighet. Den står inte i motsatsförhållande till vår intelligens, våra känslor, vår själ. Den innefattar och härbärgerar allt detta. Den som gör sig medveten om sin kropp får alltså tillgång till hela sin varelse.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”The best move you can make, in many situations, is to get out of your head and into your body.”
(STEVE SISGOLD i boken “What’s your body telling you?”)


“Basic body awareness is an important conscious living skill, one at which we could all use more practice. If you had spent an hour a day – from first grade through high school – learning to be aware of your body and celebrating it as the miracle it is, you probably would not want to abuse it with drugs, overeating, and overstressing yourself. Body awareness means that you can do simple but powerful things such as

– Notice where you feel the flow of life energy and where you don’t.
– Appreciate the subtle difference between various emotions such as fear, anger, sadness, and longing.
– Distinguish the difference between hunger and loneliness, for example, so that you would not eat when you’re lonely.
– Be able to relax your body organically, through deep breathing or other means, so that you can manage stressful situations.”
(GAY HENDRICKS i boken “A year of living consciously”)

Läs även Jordningens betydelse

Känslor i kroppen

”De som har sämst kontakt med sina känslor brukar också ha dålig kontakt med sin kropp.”
(DAN MILLMAN i boken ”Själens trappa”)


”Injuries often leave a trace of tension and fear in the body.”
(DAN MILLMAN i boken ”Body mind mastery”)


“Bodily functions like breathing, circulation, digestion respond only to the emotions we actually feel, not to moral precepts. The body sticks to the fact.”
(ALICE MILLER i boken “The body never lies”)


”Om du vill veta sanningen om något, studera då dina känslor. Att lyssna till kroppen är det snabbaste sättet att göra det.”
(NEAL DONALD WALSCH i boken ”Vänskap med Gud”)


”Våra rörelsemönster visar mycket tydligt vilka känslor som behöver bearbetas.”
(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)


“Man vet att långvariga känslospänningar och stress (fysisk och psykosocial) – utan återhämtning – ger kroppsliga reaktioner och påverkar immunförsvaret negativt.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)


“It’s like getting a lump in your throat when you forbid yourself to cry. Unexpressed grief can damage us emotionally and physically. Studies have shown that many people are diagnosed with cancer about a year or so after the death of a loved one. I have also seen this pattern in people who have recently retired.”
(LUCIA CAPACCHIONE i boken “Recovery of your Inner Child”)


”Kroppen lagrar allt som vi inte med hjälp av vårt psyke klarar av att bearbeta och behandla. I kroppen samlar vi våra känslor, våra minnen, allt det som vi inte kan ta ansvar för. Kroppen blir en sorts soptipp, där nycklarna till vår tillväxt och kanske också till en livsförändring finns. Ju mera vi lagrar i kroppen, desto större är risken att vi till slut insjuknar.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Är det försent att förändras?”)


”Det är ofta lättare att nå fram till känslorna via kroppen än via orden. Marianne gick till exempel igenom en traditionell freudiansk kur sedan två år tillbaka. Hon sträckte ut sig på divanen och gjorde sitt bästa för att ”associera fritt” kring de teman som förorsakade henne lidande, framför allt hennes känslomässiga beroende av män. Hon tyckte sig bara leva fullt ut när en man ofta sade till henne att han älskade henne, och hon hade svårt att uthärda ens de kortaste separationer. Detta ingav henne en diffus ångest, som om hon varit en liten flicka. Efter två års analys hade Marianne full insikt i sitt problem. Hon kunde i detalj beskriva sin komplicerade relation till sin mor, som ofta lämnat henne till främmande dagmammor, och hon menade att detta säkert förklarade hennes ständiga känsla av otrygghet. Högskoleutbildad som hon var hade hon lidelsefullt hängivit sig åt analysen av sina symtom och det sätt varpå hon återupplivade dem i sin relation till analytikern, som hon naturligtvis blivit mycket beroende av. Hon hade gjort stora framsteg och kände sig friare, även  om hon under analysen aldrig hade kunnat återuppliva sin barndoms smärta och sorg. Hon hade ständigt varit fokuserad på sina tankar och språket och blev nu varse att hon aldrig hade gråtit på divanen. Till hennes stora förvåning var det under en veckas thalassoterapi hos en massös som hon plötsligt hade hittat tillbaka till sina känslor. Hon låg utsträckt på rygg, och massösen masserade henne mjukt på magen. Då hon nalkades en speciell punkt nedanför naveln, kände Marianne en snyftning stiga upp i strupen. Massösen lade märke till det och bad henne bara notera vad hon kände och sedan fortsatte hon med mjuka rörelser på just den punkten. Efter några sekunder började Marianne snyfta så häftigt att hela hennes kropp skakade. Hon återsåg sig själv i en sjukhussäng efter en blindtarmsoperation, sju år gammal och eftersom hennes mor inte återvänt från sin semester för att ta hand om henne. Denna känsla, som hon så länge sökt i huvudet, hade hela tiden funnits där, dold i kroppen.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Bot på naturlig väg”)


”Vi förnimmer känslorna i kroppen, inte i huvudet: åtminstone så mycket förefaller självklart. Redan 1890 skrev William James, professor vid Harvard och den amerikanska psykologins fader, att en känsla i första hand är ett kroppstillstånd och bara i andra hand en perception i hjärnan. Han grundade sina slutsatser på vår erfarenhet av våra känslor. Man säger ju faktiskt att ”rädslan sitter i magen”, att man är ”lätt om hjärtat”, att man är ”gallsprängd” eller att något ger en ”magsår”. Det skulle vara fel att betrakta dessa uttryck enbart som enkla stilfigurer. De är faktiskt exakta beskrivningar av vad vi förnimmer när vi befinner oss i olika känslotillstånd. I själva verket vet vi sedan en tid tillbaka att inälvorna och hjärtat har sina egna nätverk av några tiotusentals neuroner, vilka är som ”små hjärnor” inne i kroppen. Dessa lokala hjärnor är i stånd att göra sina egna perceptioner, att modifiera sitt beteende med hänsyn till dessa och till och med att förändra sig efter sina erfarenheter, det vill säga på sätt och vis skapa sina egna minnen.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Bot på naturlig väg”)


”Alla slags sjukdomar har ett mångfacetterat orsakssystem, såväl somatiskt som psykosomatiskt.

De psykosomatiska faktorernas roll i mänskliga lidandet är något som funnits med i vårt språkbruk i hundratals år. Det finns något som psykiatrer brukar kalla för ”kroppsdelsspråk”, som uttrycker något av psykosomatisk vishet. Till exempel: ”Den pojken är min huvudvärk”, ”Jag får fjärilar i magen” eller ”Hon krossade mitt hjärta”. Ingen vet hur många människor som infinner sig på sjukhusens akutmottagningar sent på kvällen med bröstsmärtor – med eller utan verklig hjärtinfarkt – för att de just haft en stark upplevelse av kärlekssorg i någon form.

Problem med ryggraden har att göra med bristande mod och karaktärsstyrka. Också detta är något som avspeglas i vårt språk. Vi säger t ex ”Han har verkligen råg i ryggen”, ”Han har ingen ryggrad” eller ”Han/Hon är en verkligt rakryggad människa.”
(M. SCOTT PECK i boken ”Vidare på den smala vägen”)


“One way we can often tell how others feel is by watching the changes on their faces. Research has been done on emotional expression as it affects the facial muscles. In fact, certain feelings that become chronic can freeze themselves into a person’s face and become part of his or her habitual facial expression. For instance, some people wear worry or anger on their faces in permanent frown lines between their eyebrows. These deep furrows are engraved over time, like riverbeds that form in a landscape over thousands of years.”
(LUCIA CAPACCHIONE i boken ”Recovery of your inner child”)


”De allra flesta av oss har någon obehaglig upplevelse som vi aktivt försökt undvika att tänka på. Ibland kanske vi till och med har lurat oss själva med att det inte ens har hänt. Men vi kan aldrig lura kroppen och själen – de minns det som du försöker glömma eller gömma.”
(SUSANNA & MARTIN EHDIN i boken “HQ”)


”Det som finns i din kropp finns i ditt omedvetna. Om du tror att du vet vad det är så är det inte det. Spänningen är en omedveten spänning. Det är historien du inte kan berätta. Det du kan berätta utgörs av det som du redan har tagit itu med. Smärta är en vägledning för ytan om det omedvetna, det undertryckta. Det verkliga mönstret finns i ditt omedvetna och har ännu inte stigit till ytan. När det stiger tar det ofta hand om smärtan. Mycket ofta försvinner smärtan när du tar itu med den känsla det handlade om.”
(MARION ROSEN)


”We don’t know love – or any other feeling – until we know it in our bodies. When we feel the body sensation of love or commitment or doubt, our minds have something real to hold on to. Without being rooted and grounded in body sensations, our thoughts swing back and forth like monkeys playing on bars.”
(GAY HENDRICKS i boken “The ten-second miracle”)


”What are these body sensations trying to tell you? Remember, they are not signals from your socialized mind – your sensations are signals directly from your mammalian nervous system, which was here long before our modern minds developed. Even though your socialized mind might argue with your body, your body is always right. It cannot lie. It’s always giving us the straight stuff – it’s up to us to learn what to do with the information.”
(GAY HENDRICKS i boken “The ten-second miracle”)


“Our problems begin the moment we unground ourselves by separating our minds from our bodies. Our problems move toward resolution the moment we reground ourselves in reality by bringing our minds into harmony with our bodies. Your organic body sensations are the best place to do this. It’s hard to argue with your body sensations. You may not know whether you’re angry or sad, but you can usually tell if your stomach feels tight or not. Once you put your attention on the unarguable, you are in harmony with yourself.

We are brainwashed early and often to leave behind the reality of our body sensations. The message is drummed into us day after day: Don’t feel what you feel… don’t want what you want. As a result, we use our powerful minds to distance ourselves from our bodies. Often, the more powerful our minds are, the greater the gap is between mind and body. I’ve had the opportunity to work with celebrated writers and thinkers, and some of them have been pathetically out of touch with their bodies. Of course, the greater the gap between mind and body, the more dramatic is the moment of reunion. I’ve enjoyed many wonderful reunion moments (such as watching a smile break out on the face of a famous relationship expert when he was finally able to feel his feelings instead of merely philosophize about them).

Once we abandon the reality of our feelings and sensations, we get lost in the labyrinths and cul-de-sacs of our beliefs, opinions, and self-deceptions. The quick way to reground ourselves in reality is to focus nonjudgmentally on our body sensations. It brings us home.

Shifting our awareness into the reality of our feelings and sensations puts us squarely in harmony with what actually is. When you are in touch with what is, you have a gift beyond price: You are in harmony with the source of creation in the universe. You are in exactly the same position as the oak tree and the ocean wave and the movement of the planets. Most people don’t bother to argue with ocean waves. Since the Renaissance, most people don’t argue with the movement of the planets. Most people just stand back and appreciate the power of forces of nature. The moment you ground yourself in the reality of your body sensations, you align yourself with those forces.

Our first big mistake is to argue with what is inside ourselves. Our bodies are screaming “shut up.” Our bodies are saying “I’m hurt” and our minds are saying “You have no right to be.” It’s as if we are driving with one foot on the accelerator and another on the brakes. No wonder we squeal, wear out, and break down.

Our second big mistake is arguing with what is in other people. They’re screaming “I’m hurt” – silently or in words – and we are saying “You have no right to be.” Inside us or in a relationship, the argument with reality causes pain. Just as our ears hurt when we hear discordant music, our bodies hurt when we are in disharmony with ourselves or others.”
(GAY HENDRICKS i boken “The ten-second miracle”)


“The Physical Side of Emotions

When I first came across the ancient wisdom of Ayurvedic medicine in 1981, I had no idea how profoundly it would change my life. It gave me a new perspective that made everything in life more meaningful and important. The Ayurvedic sages, from their unbiased perspective of unity consciousness, clearly saw that all problems begin with a “mistake of the intellect.” They claimed that by not knowing who we are, we could not see where we are going or what we are doing. Instead of referring to our unbounded Self or bliss consciousness to know the world and ourselves, we refer to the various roles we play in life, which can create an identity for our small self or ego. At one moment, I may play a doctor in my office. When I am at home, I play a husband. At other times, I may play the roles of a father, a friend, a cook, a traveler, a teacher, a student etc. Most of our life is centered on the various roles we play, but we no longer know the person who is playing them. This creates fear because we lose contact with our own source of love, power and stability. The following are the most likely physical responses that will result from the experience of fear and other types of emotional upset.

Fear: Fear is a form of negative awareness that can take the shape of a negative emotion. All negative emotions are rooted in fear. Although they occur on the level of our mind, they have profound effects on the body as well. Fear affects every cell in the body and particularly the kidneys and the adrenal glands. The adrenals respond by secreting adrenaline and other stress hormones into the blood stream, which drastically alters the functioning of every cell, muscle and organ in the body. If fear is strong enough, it can practically paralyze a person. Fear normally results in frustration, and frustration causes anger.

Anger: We only become angry if we have already “compiled” a sufficient amount of fear and frustration. Through a “provocative” situation, the accumulated anger may become released. Even a minor annoyance can be the trigger for a powerful emotional explosion. We may feel the anger rising up in our body until it bursts out in the form of mental or, as is in some cases, physical violence. During such moments of anger, some sensitive people report that they feel pain in the liver, which is caused by a retention of toxins. As a measure of protection, the liver releases large amounts of fats that subsequently clog up the blood vessels and cause coronary heart disease. Bottled up aggression or anger can virtually burn up the heart; the lesions that develop around the coronary arteries look very much like burns.

Anger also changes the flora of the gallbladder, bile ducts and small intestine. Everyone who becomes angry easily has large numbers of gallstones in his liver and gallbladder, which causes irritation and inflammation of the mucous lining in the intestines and the stomach. Gastritis and stomach ulcers, for example, are some of the most typical psychosomatic diseases to be directly associated with stress and anger. Constant anger drives up blood pressure and weakens the immune system, which predisposes a person to all sorts of infections. Anger also triggers the release of noradrenalin, a normally very useful hormone that becomes enormously damaging under the influence of heavy stress. If the body is not given an outlet for releasing the tension, each bit of repressed anger becomes the reason for a new outburst, more powerful than the previous one.

Insecurity: If you feel insecure in your life, your bladder may begin to contract and urination become difficult or even painful. Bladder constriction may lead to frequent urination, especially during the night and be accompanied by strong burning sensations. Bladder infection has become a common ailment among women who feel insecure and unprotected in their lives. Being defensive is a typical sign of feeling insecure.

Nervousness: Nervousness creates toxins, which can lead to the manifestation of irritable bowels. Nervous people often suffer from diarrhea, constipation, or inflammation of the colon lining.

Hurt: If you feel unloved or carry feelings of deep hurt, you will notice a sense of heaviness in your heart. A deep unresolved hurt is likely to manifest as a heart condition. Sadness and grief, which can cause respiratory problems, often accompany hurt; the lungs feel too tired to even breathe normally and easily.

Hate: Hate is a form of severe attachment. Low self-worth and the inability to forgive may manifest as intensified anger, which severely affects the liver and gallbladder and subsequently the entire digestive process. Hate produces highly toxic substances in most of the body cells; once released into the blood stream, the toxins poison the entire body and cause irrational and even violent behavior.

Sense of failure: Those who feel a sense of failure in life or think that they are not “good enough,” often develop intestinal problems leading to mal-absorption of nutrients. The small intestines are no longer “good enough” to nourish the body. This can cause the development of toxic gases, abdominal bloating and an undernourished physiology.

Greed and other negative emotions: Greed, attachment, and possessiveness all lead to heart and spleen disorders. This in turn affects the immune system and diminishes energy distribution in the body. Lack of inner satisfaction or fulfillment creates stomach problems. Fear of future events can send shudders through your kidney too. Both fear and anxiety alter the flora of the large intestine. This leads to a build-up of harmful bacteria and toxic gases, and in some cases to altering constipation and diarrhea.”
(ANDREAS MORITZ i boken “It’s time to come alive”)


“Many forms of therapy work with the mind by changing or clearing outmoded or destructive beliefs, memories, and associations. But memories aren’t just stored in what we call “the mind”; subconscious memories are stored in the body as neuromuscular tension. Therefore, whenever we work with the body, we also work with the mind and the emotions. Long-forgotten memories often surface for people undergoing deep-tissue massage, as the therapist kneads into tense, painful, or blocked areas of the body. Bodywork physically triggers these stored memories, resulting in both physical and psychological release. Follow-up sessions with a psychotherapist can help in such cases, just as psychotherapists may refer certain clients to qualified bodyworkers as an adjunct to working with mind and emotions.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Kroppen är en minnesbank som bevarar alla sina erfarenheter och ingenting glömmer, inte ens när man är ur stånd att medvetet erinra sig vad som hänt.

Det är inte bara ”själen”, psyket, som bevarar eller ”minns” erfarenheter; det är hela kroppen. Eftersom kropp och själ är en enhet, reagerar kroppen oavbrutet på erfarenheter som har kopplats bort, kodats och lagrats. Smärta (och otillfredsställda behov förvandlas till smärta) är med andra ord ett tillstånd hos vävnaderna, och vävnaderna ”minns” på ett fysiskt sätt.”
(ARTHUR JANOV i boken ”Det kännande barnet”)


”Glädje förknippas med hjärtat, ilska med levern, eftertanke med mjälten, nedstämdhet och sorg med lungorna, rädsla och skräck med njurarna.”
(FAN XIULAN i boken ”Hälsans tao”)

Läs även Den dolda smärtan, Djupare insikter 5, Känslor, Psykosomatiska sjukdomar och Själens språk

Litteraturtips om Kropp & Själ

ALEXANDER LOWEN och LESLIE LOWEN – The way to vibrant health
ALEXIS CARREL – Den okända människan
ANDREAS MORITZ – Timeless secrets of health & rejuvenation
ANDREW WEIL – Bli frisk av dig själv
ARE WAERLAND – I sjukdomarnas häxkittel
BESSEL VAN DER KOLK – Kroppen håller räkningen
BIRGER LEDIN – Fyra vägar föra ut
BJÖRN NORDENSTRÖM – Exploring the BCEC-systems
BO HOFGREN – Gränslös hälsa
BRUCE BURGER – Esoteric anatomy
GAY & KATHLYN HENDRICKS – Kroppens egen intelligens
GEORGE VITHOULKAS – Homeopati – en vetenskap?
NORMAN WALKER – Vibrant health
RAIMO HEINO – Nya naturläkarboken
RANDOLPH STONE – Health building
SUSANNA EHDIN – Den självläkande människan

Lär dig lyssna till din kropp

”Kroppen är vårt mest värdefulla redskap och den vet oftast bättre än vi själva vet! Det gäller att kunna tolka dess språk.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sluta kämpa – börja leva!”)


”Om man inte lyssnar på sin själ som viskar, får man snart lyssna på sin kropp som skriker.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Är det försent att förändras?”) 


”Lär dig lyssna till din kropp
Om du lär dig lyssna till din kropp kan den berätta en hel del för dig. Många obetydliga symptom som vi bara tycker är irriterande och som vi snabbt behandlar är tidiga tecken på att allt inte står rätt till. Andra tecken ignoreras helt enkelt, eftersom vi inte är medvetna om deras betydelse eller för att vi inte ens är medvetna om deras existens.

Till exempel:

1 Om du lyfter eller flyttar på något och känner ett styng av smärta skall du betrakta det som en varning. Om du envisas slutar det förmodligen med att du sträcker en muskel eller skadar en led. Om du gräver upp trädgården och börjar få ont i ryggen är det ett tidigt tecken. Om du lyfter tunga lådor och börjar få smärtor i ryggen skall du se detta som en varning. De flesta smärtepisoder bör betraktas som tidiga varningstecken – ju längre du ignorerar smärtan desto sannolikare är det att du drabbas av allvarliga problem.

2 Kräkningar och diarré kan vara oerhört besvärande men de är ofta viktiga försvarsmekanismer som kroppen tar i bruk för speciella ändamål. Om ettdera av dessa symptom uppkommer utan några andra besvär är sannolikheten stor att du har fått någon form av mag-tarminfektion. Kom ihåg att om du tar till någon form av behandling för att kontrollera symptomen ser du också till att infektionen stannar i kroppen längre.

3 Hostreflexen är ett avancerat försvarssystem som är till för att stöta ut ovälkomna främmande föremål från luftrören. Du skall därför hjälpa din kropp genom att spotta ut det som du hostar upp. Om du har en envis återkommande hosta betyder det att du har en envis och återkommande infektion eller irritation i dina lungor. Eller också finns det något irriterande ämne i luften du andas.

4 Om du får ett ovanligt eller oväntat hudutslag är sannolikheten stor att du kommit i kontakt med något irriterande ämne. Hudreaktionen är ett resultat av att hudvävnaderna, som uppfattat det irriterande ämnet som ett hot, har producerat kemiska ämnen som skall motverka det. Du kan förmodligen dämpa det uppkomna utslaget genom att använda starka mediciner för att motverka kroppens reaktion. Men det är mycket förnuftigare att ta reda på vilket det irriterande ämnet är och undvika det.

5 Om du får kramp i benen beror det vanligen på att blodcirkulationen har hämmats. Krampsmärtorna uppkommer på grund av att avfallsprodukterna från muskelns ämnesomsättning har ansamlats. Blodet flyter långsammare och det betyder att avfallet inte kan sköljas bort. Krampsmärtan talar om för dig att du skall ändra läge. När du väl har gjort det flyter blodet snabbare. Avfallsprodukterna kan då sköljas bort och smärtan försvinner.

6 Om du äter fel sorts mat eller äter för snabbt får du problem med magen. Magen talar om för dig att du gör något fel. Du kan lösa problemet för stunden genom att stoppa i dig något medel mot sur mage. Om du gör det kommer smärtorna förmodligen tillbaka. För att bli av med symptomen för gott måste du lyssna till dina symptom och ta varning.

7 Om du jämnt råkar ut för olyckar kan det bero på att du ständigt är utsatt för alltför mycket stress. Det finns ett starkt samband mellan benägenheten att råka ut för olyckor och stress.

8 En kvinna med oregelbunden menstruation kan tänkas vara oroad över någonting. Flickor har ofta fördröjda menstruationer under examensperioder – och likadant är det med flickor som tror att de är med barn.

9 När en gravid kvinna utsätts för stress kan det även påverka fostret. Det finns en tydlig korrelation mellan påfrestningar på modern och barn som föds med för låg födelsevikt eller som är missbildade. Gravida kvinnor skall vara uppmärksamma på tecken på stressreaktioner.

10 Blodtrycket stiger ofta när en människa är utsatt för stress. Taxichaufförer, lärare och läkare på olycksfallsavdelningar löper betydligt större risk att få högt blodtryck än kamrerer, kyrkoherdar eller lantbrukare. Det kanske är en dyster kritik mot den västerländska livsföringen att en tredjedel av samtliga amerikaner sägs lida av högt blodtryck, och att de två sjukdomar som vanligen förknippas med högt blodtryck, hjärnblödning och hjärtsjukdomar, är vanliga bland män i tjugo- och trettioårsåldern.

Orsaken till detta är enkel. När en människa utsätts för stress slår hjärtat snabbare för att se till att vävnaderna får mera blod. Vad hjärtat anbelangar gör det vävnaderna en tjänst. Olyckligtvis kan man förstås sällan komma till rätt med nutida stressfaktorer genom att hjärtat slår snabbare och musklerna får mer syre. Mannen som är stressad för att han är arbetslös, oroad för sitt banklån eller hotad av vräkning kan inte dra nytta av sina kroppsliga reaktioner – men han är varnad.”
(VERNON COLEMAN i boken ”Bodypower”)


”Lyssna till din kropps visdom som tar sig uttryck genom att signalera välbehag eller obehag. När du väljer ett visst beteende kan du fråga din kropp: ”Hur känns det här?” Om din kropp signalerar fysisk eller psykisk oro, ska du vara på din vakt. Om din kropp signalerar välbehag och iver, kan du gå vidare.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Tidlös till kropp och själ”)


”Frequently, physical illnesses are the body’s response to permanent disregard of its vital functions. One of our most vital functions is an ability to listen to the true story of our own lives.”
(ALICE MILLER i boken ”The body never lies”)

Läs även Varningssignaler

Musklerna

”Vi tillägnar oss mycket tidigt en minimal repertoar gester som vi aldrig reflekterar över. Under hela vårt liv upprepar vi dessa få rörelser utan att någonsin ifrågasätta dem, utan att förstå att de bara representerar en ofullständig provkarta över våra möjligheter. Det är som att bara lära sig första bokstäverna i alfabetet och nöja sig med de få ord man kan sätta ihop av dem. Gjorde vi det skulle inta bara vårt ordförråd vara begränsat utan också vår förmåga att tänka, resonera, skapa. När en människa inte använder mer än ett hundratal ord för att forma sitt språk säger man att hon är mentalt efterbliven. Men de flesta av oss använder bara några varianter av ett hundratal av de tvåtusen rörelser (minst) som en mänsklig varelse är i stånd till. Men inte kulle vi ta någon på allvar som påstod att vi var motoriskt efterblivna för det…”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”När deras muskelstelhet väl fått fäste och leder till ”kroniska” rygg- och ledsmärtor har de ingen aning om hur de har uppstått. De säger att de har fått ett anfall av någon krämpa. Men krämpor anfaller inte, de uppstår så sakta, ibland under lång tid av muskelmissbruk och omedvetenhet.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Det var fel att skylla artrosen i nacken på hennes ålder, för det är aldrig tiden som orsakar stelhet, bara olämplig användning av kroppen.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Majoriteten av all huvudvärk, särskilt de som åtföljs av spända nackmuskler, skapas av muskelspänningar som är avsedda att dölja och kontrollera ilska.”
(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)


”Kroppen ljuger inte. Den visar sanningen om våra känslor genom andningen och muskulaturen. Genom muskelspänningar undertrycker den känslor som vi inte kunde hantera när de uppstod, och på det sättet glömmer vi ofta bort vad som hände. Men känslorna och upplevelserna är fortfarande med oss, lagrade i kroppen, och vi måste anstränga oss för att hålla dem ifrån medvetandet.”
(MARION ROSEN i boken ”Rosenmetoden”)


”Françoise Mézières förklarade, att bortsett från frakturer och vissa medfödda deformiteter berodde ben- och leddeformationer också på musklerna. Då de bakre musklerna förkortas drar de i de ben där de har fäste vilket så småningom gör att ledytorna inte längre svarar mot varann med den exakta precision som behövs. Brosket som omger benändarna blir slitet.

Eftersom det är musklerna som är ansvariga för rörelseförmågan i de olika segmenten rådde Françoise Mézières oss att misstro röntgenbilder som kan ge intryck av att ledförbindelser är fixerade för all framtid och det därför bara finns en utväg och det är att operera. Men om bara en antydan till rörelse är möjlig, och om patienten känner smärta när han gör den rörelsen är hans leder inte ”fastsvetsade”, hur illa det än kan se ut, och går att behandla genom att man får perifera muskler att släppa sammandragningarna.

”Kroppen består inte enbart av muskler, men det är enbart musklerna som bestämmer kroppens form.”

Sedan berättade hon historien om en mycket gammal dam som hade bott i hennes by. Hon led av Parkinsons sjukdom med otaliga komplikationer, kroppen var dubbelvikt och hon höll alltid huvudet på sned i samma vinkel. Hon sov dubbelvikt, hade inte rätat ut sig på många år. Den dag den gamla damen dog kom Françoise Mézières förbi där hon bodde. Hon gick in och fann den döda liggande på sängen. Alldeles rak!

”När hon var död släppte musklerna förstås sitt grepp om hennes ben och det gick att sträcka ut henne utan svårighet. Ni förstår, på kyrkogården är alla skelett lika.””
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Så fort vi får en fysisk eller psykisk chock eller råkar i konflikt drar musklerna ihop sig. Om de inte har fått lära sig att slappna av kommer den flödande energin att stelna. Alltid på klart definierade ställen i kroppen. Man kan faktiskt se och röra vid de ställen där energin stockar sig och liksom förstenas. I mitt arbete har mina händer ofta upptäckt dessa zoner. Jag kallar dem för döda zoner. Den förhårdnade huden smiter åt på den underliggande muskelvävnaden. De fastlåsta muskeltrådarna är stela och hopdragna. Resultatet blir ödem och celluliter, och ofta blockeras organen i de motsvarande zonerna.

Därför är så kallade ”ridbyxor” bara det yttre tecknet på blockerade muskler i lårbenshals, bäcken och ryggslut. Inga avmagringskrämer kan avhjälpa detta. Djupt inne i bäckenet är det illa däran med äggledarna, livmodern och könsorganen, och efter att ha talat om sina yttre besvär talar kvinnorna ofta även om sina djupare, som frigiditet och ibland även sterilitet.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Folk slösar massvis med energi på att spänna musklerna, fast det är de förstås inte medvetna om. De känner sig bara urlakade. Dag efter dag, år efter år lagrar organismen trötthet i musklerna.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”När man undertrycker kroppens yttringar blockerar man den så att musklerna blir stela.”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Med kroppens samtycke”)


”Under min sommarpraktik var jag med om ett behandlingspass som beskrivs så här av Françoise Mézières: ”Rörelseterapeuten fru P. kommer för att praktisera hos oss. Vi lägger märke till att hon är lite stel i ansiktet, att det är något egendomligt med hennes blick. Vi demonstrerar principerna för vår metod på henne, som vi gör med alla praktikanter, och kan då konstatera att hon har svårt att föra ut vänsterarmen. Fru P. berättar då att hon varit med om en bilolycka två år tidigare. Hennes ansikte hade måst sys och hennes synfält hade förminskats. Vi palperar nacken: C 2, C 3, C 7 har förskjutits till vänster. Vi arbetar mycket försiktigt med nacken och reaktionen (vanlig efter de första behandlingarna) kommer med en gång, mycket häftig: frusenhet, darrningar, sömnighet. Vi sträcker ut henne, täcker över henne, hon somnar och meddelar i slutet av eftermiddagen att hon tycker sig ’se mer åt sidorna’. Vi tror att det är en illusion som beror på hennes reaktioner, eftersom de experter hon nyligen varit hos på slutbesök hade förklarat att försämringen av synfältet var absolut irreversibel.

Men efter en andra behandling veckan efter, följd av samma reaktioner, återfick fru P. hela sitt synfält…””
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”Men ofta då vi är medvetna om något fult hos vår kropp tar vi bara itu med den del vi är missbelåtna med. Och misslyckas i våra ansträngningar att korrigera felet. Till exempel klagar många kvinnor i hela sitt liv över formen på sina ben. De har ”ridbyxlår”, låren är för tjocka eller inskålade upptill. Inga övningar eller behandlingar lokalt ger resultat. Men de förstår inte varför.
I själva verket är dessa skönhetsfel inget annat än resultatet av knänas inåtrotation som i sin tur är följden av stelhet i hela bakre muskulaturen. Den stelheten är också orsak till inåtrotationen av framskjutna axlar och gör att händerna hamnar framför låren då man står upp. I själva verket bör långfingret falla mitt för lårets utsida.

På samma vis som en framskjuten axel påverkar armbåge och hand påverkar inåtrotationen av lårbenet knä och fot, vilket är förklaringen till att ben kan se ut som X eller parentestecken, och till platta eller inskålade fötter, varus eller valgus, och alla sorters tådeformationer. ”Så om vi vill korrigera våra fulheter gäller det att korrigera våra stelheter.”

Fortfarande skeptisk trodde sig en av praktikanterna ha hittat en hake i hennes teori.

”Allt det där är väldigt intressant, men hur förklarar man då problemet med överrörlighet? Det finns ju ändå något som heter hyperlaxitet.”

Françoise Mézières gav honom ett litet retsamt leende. ”Hyperlaxitet, käre vän, existerar bara i uppslagsböckerna. I verkliga livet har det aldrig funnits någon som varit för rörlig.” Innan praktikanten hann protestera tillade hon: ”Ni ska om en stund få ett bevis för den saken.”

Mycket riktigt, några timmar senare tog Françoise Mézières emot en femton års flicka inför oss. Hennes läkare hade ställt diagnosen: hyperlaxitet med svaga senband.

Flickan visar oss skrattande sina armbågar som hon kan snurra oroande vidlyftigt med. ”Det här är mitt stora nummer i plugget”, säger hon. Då hon stor med profilen vänd mot oss ser benen också ut att ha halkat ur sina leder. Knäna är i recurvatum, det vill säga knäskålarna ser ut att vara insjunkna och pressa knäna bakåt.

Françoise Mézières ber flickan luta sig framåt. Med uppenbarligen största lätthet lägger hon handflatorna i golvet. Hon skulle nästan kunna lägga ner armbågarna. Men kobentheten, knänas rotation inåt, är markant; knäskålarna går mot varandra i stället för att peka framåt.

Hon lägger sig på rygg och Françoise Mézières bemödar sig att förlänga hennes bakre muskler med hjälp av två praktikanter. Det kräver stor ansträngning att vrida tillbaka knäna. Inåtförarmusklerna som går på insidan av låren till knäna är förkortade och hårda som stålkablar. ”Jag tycker det är hemskt att visa mig i baddräkt för jag har så stort mellanrum mellan låren”, berättar hon.

Då vi till sist lyckas förlänga de bakre musklerna och därmed vrida tillbaka knäna upptäcker vi att det är omöjligt för henne att sträcka på foten. De bakre benmusklerna är för stela. Vi har alltså bara funnit den ena stelheten efter den andra. Vad blev det av den påstådda överrörligheten?”
(THÉRÈSE BERTHERAT i boken ”Kroppen har sina skäl”)


”When we gently touch or put pressure on a muscle and then release that pressure, we induce the muscle to release, relax, and let go of stored tension, as well as unconscious contraction.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Stiffness and chronic neuromuscular discomfort stem in part from unexpressed emotions stored as tension, as well as from injuries, stored fears, adhesions, scar tissue, and other stressors. Few of us completely escape these factors, so our bodies tend to tighten, contract, and grow less flexible over time; older people simply have had more time to store unexpressed emotions.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Ryggont
Flera studier har visat att ryggont, till exempel den sortens värk som är förknippad med artrit eller fibromyalgi, blir vanligare när man dagligen utsätts för stress, exempelvis i arbetet. Sambandet mellan arbetsrelaterad stress och ryggont (liksom andra typer av muskuloskeletal smärta) anses bero på att repetitiv stress och aktivering av HPA-axeln förbrukar kortisolet och ökar frisättningen av prolaktin. Det i sin tur gör att immunförsvaret försvagas och att inflammationsgraden ökar, vilket också ökar smärtkänsligheten.”
(Dr. LISSA RANKIN i boken ”Medvetandet är starkare än mediciner”)


”Det finns ingen möjlighet att varaktigt massera bort minnena från en spänd axel när dessa minnen påverkar axelns nerver på omedveten nivå.”
(ARTHUR JANOV i boken ”Primalskriket”)


”Muskelsmärtor är mycket ofta ett resultat av översyrlighet.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Fit for fight”)

Läs även Motion och Syra/basbalansen

Skolmedicinens syn på kroppen

”Skolmedicinens underförstådda grundantagande är att människan kan liknas vid en maskin som följer den klassiska fysikens förutbestämda lagar och där de olika delarna kan repareras eller bytas ut. Enligt detta synsätt måste varje behandling, under förutsättning att den sätts in på rätt indikation, leda till ett förutsägbart resultat, liksom man i den klassiska fysiken kan förutsäga effekten av varje kraft som verkar i ett slutet system.

Den fiktion som upprätthålls i det skolmedicinska paradigmet är att allt som har med hälsa och sjukdomar är uppenbart och åtkomligt för vetenskaplig forskning, förutsägbart och lagbundet. Karakteristiskt för det skolmedicinska paradigmet är att bara vetenskaplig forskning t ex i form av kontrollerade studier anses kunna ge kunskap om olika sjukdomstillstånd och deras behandling.

Under utbildningen indoktrineras de blivande läkarna i att sjukdomar, som den skolmedicinska forskningen inte har beskrivit, helt enkelt inte finns. Patientens personliga erfarenheter av sitt tillstånd tillmäts föga betydelse. Om någon tillfrisknar från en svårartad sjukdom t ex cancer genom någon alternativ metod som fasta eller healing avfärdas detta i bästa fall som ”spontantillfrisknande” som saknar all relevans. Det finns också ledande specialister som påstår att något sådant aldrig har hänt.”
(HARALD BLOMBERG i boken “Helande liv”)


”Kroppen som vi betraktar den idag är en mänsklig uppfinning. Slå upp vilken medicinsk tidskrift som helst på måfå, och du får dig till livs en lång rad föreställningar som är helt skapade av människan. Ändå accepterar vi dem som grunden till vårt liv. En dag satte jag mig ner och skrev en lista över de trossatser som jag fick lära mig under läkarutbildningen. Det blev en lång lista med tveksamma antaganden:

Kroppen är en maskin som är sammansatt av rörliga delar, och liksom alla maskiner slits den ut med tiden.

Kroppen löper ständig risk för smitta och sjukdom – vi lever i en fientlig miljö full av bakterier och virus som bara väntar på att attackera kroppens immunförsvar.

Celler och organ är olika saker och bör studeras separat.

Slumpmässiga kemiska reaktioner avgör vad som händer och sker i kroppen.

Hjärnan skapar sinnet genom en storm av elektriska impulser i kombination med biokemiska reaktioner som kan manipuleras för att påverka sinnet.

Minnen lagras i hjärnceller, även om ingen har lyckats påvisa var eller hur detta sker.

Det finns ingen metafysisk verklighet – verkligheten handlar enbart om atomer och molekyler.

Det är våra gener som bestämmer vårt beteende. De är programmerade som mikrochips och talar om för kroppen vad den ska göra.

Allt i kroppen handlar om överlevnad, och det främsta målet är att finna en partner och föröka sig.

En gång tyckte jag att den här listan var helt övertygande. De kroppar jag undersökte och behandlade under min läkarpraktik stämde överens med det jag lärt mig. Patienterna kom till mig med utslitna delar. Jag kunde med hjälp av deras symtom sluta mig till vilka organ som var inblandade. Jag skrev ut antibiotika för att tackla bakterieinfektioner, och så vidare. Och ändå levde alla dessa människor ett liv helt utanför mottagningen – ett liv som inte hade något att göra med utslitna maskiner och där hjärtcellerna inte fungerade oberoende av levercellerna. Deras liv var fullt av mening och hopp, känslor och längtan, kärlek och lidande. Maskiner lever inte på det sättet. Inte organsamlingar heller. Det tog inte lång tid innan jag började inse att kroppen som vi såg den genom vetenskapens filter var en otillräcklig representation av helheten.

Det blev också allt tydligare att den mur som skilde medicinen från det personliga livet var lätt att rasera. Om någon blev av med jobbet eller förlorade en närstående ledde det till depression. Depressionen visade sig som en förändring i hjärnans kemi. Jag kunde behandla den med ett läkemedel, men det tog ju bara bort symtomen. Att patienten blev botad förutsatte att han eller hon fick ett nytt jobb eller gick igenom en sorgeprocess. Och båda dessa saker har en mening utöver de kemiska reaktioner som äger rum i vävnader och organ.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)

Läs även Sjukvård

The best coach

“The Best Coach

We learn about our heart and lungs, our muscles, our nervous system and our ability to relax, our digestive system, and all the other aspects of ourselves through paying attention to feedback – through noticing what we do and how we feel afterward. This sounds very simple, but few of us really pay attention.

If Christopher starts an exercise program on Tuesday and on Wednesday feels like he got run over by a tank, maybe his body is trying to tell him, “Start out easier and progress gradually.” Our body is our best coach.

If Paul gets headaches by the end of each workday, and recognizes this as a clear signal from his body – rather than as a random thing that happens to him for no reason – he’ll learn to slow down, let go of chronic tension, and perhaps do some gentle neck stretches and breathing, and some exercise to release stress before lunch.

If Jane eats in a hurry, under stress, or eats a food she doesn’t digest well, her body will give her feedback in the form of gas, stomach cramps, low energy, or other symptoms. If she pays attention, her body teaches her about the best diet and nutrition to meet her unique requirements.”
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)

Läs även Kroppen berättar alltid sanningen, Kroppens visdom och Vår bästa vän

Varningssignaler

”Most cancers occur after a number of repeated warnings. These may include:
– Headaches that you continually stop with pain killers.
– Tiredness that you keep suppressing with a cup of coffee, tea, or soda.
– Nervousness you try to control through nicotine.
– Medicines you take to ward off unwanted symptoms.
– Seasonal head colds, which you don’t have time to let pass on their own.
– Not giving yourself enough time to relax, laugh, and be quiet.
– Conflicts that you keep avoiding.
– Pretending that you are always fine when you are not.
– Having a constant need to please others, while feeling unworthy and unloved by them.
– Possessing low self-confidence that makes you strive constantly to prove yourself to others.
– Rewarding yourself with comfort foods, because you feel undeserving.

All of these and similar symptoms are serious risk indicators for developing cancers or another illness.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Cancer is not a disease”)


”When our lives are filled with, in the words of Fritz Pearls, ”unfinished business,” our body may begin to signal these incompletenesses in a number of ways. If someone complains that they have been recently troubled by headaches, constipation, cramps, blurred vision, lower-back pain, what have you, they need to ask, “What am I leaving uncompleted? What am I holding on to? What is my body telling me to complete more fully?”
(RICHARD STROZZI HECKLER i boken “The anatomy of change”)


”Smärtan finns där av en anledning. Den säger: ”Hallå där! Hör upp! Lite uppmärksamhet, tack! Du gör något som inte är bra för dig själv.” Smärta är en budbärare. Smärta är information. Om vi inte lyssnar till den – om vi bara gör slut på den utan att lyssna på budskapet och ta itu med det bakomliggande problemet – är det som att kapa ledningarna till ett brandlarm och somna om igen utan att släcka elden, medan lågorna rasar allt högre och huset brinner ned. Du tar inte på allvar itu med orsaken till problemet.”
(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)


”Det kan vara svårt för dig att acceptera konceptet, men smärta har i full utsträckning en positiv sida där det är en vänlig budbärare som varnar dig för situationens allvar. Om du dagligen har ihållande smärta är det kanske svårt att se den som en vän. Men det ändrar inte det faktum att smärtan försöker varna dig om att större smärta och mer lidande kommer, om inte vissa förändringar görs.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Pain is generally viewed by scientists who study physical issues as the body’s method of alerting you to trouble. Your belly sends sharp pains shooting forth, and it is discovered that your appendix is diseased and preparing to rupture; without the signal of pain, the rupture would occur unnoticed, followed by sepsis, followed by death. Pain warns you not to touch hot objects like stoves and not to bend your body into certain positions; it also warns you that you should do certain things – you have pain that goes away, perhaps, from stretching or breathing well or quitting smoking. Psychic pain serves the same role. That lonely ache goes away when you stretch your life to include others; that sharp misery ceases when you let go of or change a toxic relationship. The key is learning to make the right choices at critical junctures in life; learn this skill and you can eliminate most pain from your life.”
(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)


”Det ligger alltid en fara i att ignorera viktiga signaler i livet och därmed uppskjuta nödvändiga beslut.”
(PER ARNE DAHL i boken ”Tro”)


”En förutseende man utrustade sitt hus med brandvarnare. Han var emellertid slarvig med elden och det bar sig inte bättre än att det en dag utbröt brand i huset. När elden så småningom fått fäste nådde röken brandvarnaren, som började ljuda. Istället för att släcka branden valde mannen att stänga av den irriterande brandvarnaren. Han blev förstås av med det irriterande ljudet – men också med sitt hus. Kvar blev en rykande ruin. Samma sak händer med människokroppen när man eliminerar smärta utan att åtgärda orsakerna till den.”
(ALEXANDER J. MARKUS i boken ”Kvantmänniskan”)


“Pain is the most heeded of doctors; to goodness and wisdom we only make promises; we obey pain.”
(MARCEL PROUST)


”Smärtans betydelse
För ett par år sedan försökte en läkare som arbetade i en spetälskekoloni att öppna en dörr som hade gått i baklås. En tolvårig pojke såg honom kämpa. Till läkarens förvåning lyckades den unge pojken – en spetälsk – att öppna dörren utan ansträngning. Nyckeln som den friske läkaren inte hade kunnat rubba var inget problem för pojken.

Det var först när dörren stod på vid gavel som läkaren lade märke till pojkens hand. Den var sönderskuren och blödde där nyckeln hade grävt sig in i köttet. På grund av att spetälska angriper och tar död på nervändarna hade pojken inte känt någon smärta när han vred om nyckeln. Och när smärta inte hejdade hans rörelser kunde han vrida mycket hårdare än någon frisk person hade klarat av.

Denna lilla händelse var betydelsefull, för läkaren insåg att spetälska mister kroppsdelar inte på grund av att sjukdomen förtär vävnaderna (som man hade misstänkt) utan därför att vävnaderna lätt skadas när smärtkänslan är borta. Spetälska mister oftast fingrar och tår och före episoden med nyckeln trodde man helt enkelt att det berodde på något slags direkt effekt av spetälskebakterien, bacillus leprae. I själva verket berodde skadan indirekt på att smärtförsvarsmekanismerna saknades. Läkaren fann till och med en del spetälska som förlorat fingrarna nattetid på grund av att de inte kände när råttorna gnagde på köttet.

Det är inte enbart de som lider av spetälska som måste stå ut med ett liv utan smärta. Somliga människor föds olyckligt nog med ett defekt nervsystem. Dessa människor upptäcker också snabbt att smärtan fyller många funktioner. Ett exempel var en kvinna som var född utan smärtreceptorer och som led oerhört av skador på leder och skelett. På grund av att hon inte kände smärta eller obehag ändrade hon aldrig läge när hon satt obekvämt eller låg i en ställning som utsatte benstommen för onaturliga påfrestningar. Hon blev invalid helt enkelt på grund av att kroppen inte tog smärtan i bruk för att bevara hälsan.

Du och jag kanske tycker att ett liv utan smärta låter underbart. Men det kan bli fullkomligt olidligt. Om du eller jag tar i något hett föremål av misstag gör smärtan att vi snabbt drar undan handen. En människa som saknar förmåga att känna smärta håller kvar handen tills köttet börjar fräsa. Om du eller jag kliver i ett badkar med för hett vatten hoppar vi snabbt ur. Om en människa som inte har några smärtreceptorer gör samma misstag får hon svåra brännskador. Om du eller jag klämmer fingret i en dörr öppnar vi snabbt dörren igen. Den smärtfria människan anstränger sig i stället för att stänga dörren. Om du eller jag råkar ut för en sandstorm skyddas våra ögon av ögonlocken. Mannen eller kvinnan som inte känner någon smärta får svåra skador på ögonen. Om du eller jag sågar i en träbit och av misstag börjar såga i en kroppsdel slutar vi snabbt. Mannen som inte känner smärta blir lemlästad.

Smärta kanske är obehaglig och den kanske är något de flesta känner att de gladeligen skulle klara sig utan, men dessa olyckliga människor som inte har förmåga att känna smärta skulle med glädje byta plats med oss. På grund av avsaknaden av det skydd smärtsignalen ger tillbringar de flesta av de människor vi avundas sitt liv på sjukhus. Få av dem lever länge.”
(VERNON COLEMAN i boken ”Bodypower”)


“Dina tidiga varningssystem
Kroppen har en mängd speciella tidiga varningssystem. De är till för att i förväg varna dig för problem som kan uppstå och se till att den potentiella skadan blir minimal.

Om du till exempel belastar ditt hjärta för mycket så att hjärtats egna små blodkärl inte klarar av att pumpa in blod tillräckligt snabbt, börjar du få ont i bröstet. Dessa bröstsmärtor, som kallas angina pectoris, är inte i sig själva livshotande. Och inte heller tyder de på att du har någon allvarlig livshotande sjukdom. Du får veta att hjärtat har nått sin gräns och att om du vill undvika ytterligare skada måste du förändra din livsföring på något sätt. Du måste antingen ändra dina matvanor eller börja motionera så att hjärtat kan få bättre blodförsörjning eller också måste du minska dess arbetsbelastning.

Angina pectoris är förmodligen det bäst kända tidiga varningstecknet på kroppslig överansträngning, men det finns många andra. Dålig matsmältning, till exempel, är inget annat än ett tecken på att din magsäck tycker det är svårt att handskas med kvaliteten och kvantiteten på den mat du stoppar i den. Muskelkramper under träning är ett tidigt tecken som visar att musklerna förbrukar syre och näring snabbare än förråden fylls på.

Även om många av de tydligaste varningstecknen har samband med bestämda kroppsliga sjukdomar, finns det också sådana som är till för att tala om för dig när din kropp är utmattad och i behov av verklig vila. När det är ett generellt problem uppkommer ofta en lång rad till synes banala åkommor. Du kanske plötsligt märker att du får en massa besvär med hosta och förkylningar eller att du får en massa finnar eller hudproblem.

Precis som kroppen kan bli trött och visa tidiga tecken på överansträngning så kan sinnet bli utmattat och behöva ett avbrott från det dagliga slitet. Du kan exempelvis känna dig slö, ur gängorna eller allmänt olustig – alla dessa vaga symptom kan tyda på att du pressat dig för hårt. Om du är ovanligt lättretlig eller impulsiv, om ditt minne börjar svika dig, om du har svårt att somna, om du inte tål oväsen, om din koncentrationsförmåga försämras eller om din viljestyrka tycks ha försvunnit, om du märker att du lätt börjar gråta, är överkänslig och oförmögen att ta itu med enkla uppgifter, är det troligt att du har arbetat för hårt. Ditt psyke behöver vila.

Många människor inser att alla dessa symptom tyder på överansträngning och omåttliga påfrestningar, men finner att de är oförmögna att göra något konstruktivt för att hjälpa sig själva eftersom de känner sig skuldmedvetna om de slutar arbeta. De av oss som vägrar att lyssna på dessa enkla varningstecken och dra nytta av vår kropp när den talar om för oss att ta det lite lugnt ett tag, kanske borde tänka på att några av världens främsta män och kvinnor gladeligen skar av alla kontakter med omgivningen varje gång de kände att pressen på dem blev för stor. Charles Darwin brukade låtsas att han var kroppsligt sjuk för att få en chans att ligga till sängs och vila varje gång han kände att påfrestningarna blev för stora. På samma sätt betedde sig Florence Nightingale, Marcel Proust, Sigmund Freud och många andra.

Överdriver man denna vana kan man gott kalla det för simulering. Ägnar man sig åt den med omsorg och eftertanke är det riktigare att kalla den för sunt förnuft.”
(VERNON COLEMAN i boken ”Bodypower”)


”Many of the messages of distress that our body sends us are now simply taken for granted. We assume that drowsiness after meals, indigestion, frequent headaches and eventual arthritis are the least we can expect from life. The truth is, these are signs that something is wrong.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)

Läs även Lär dig lyssna till din kropp

Vår bästa vän

”En del ser sin kropp som något nödvändigt ont som ska besegras och kontrolleras. Men när man kommer till insikt om att den faktiskt är ens bästa vän och rådgivare så har man samtidigt hittat vägen till harmoni, livsglädje och visdom.”
(RUBEN ANDERSSON)


”Din kropp är det mest konkreta uttrycksmedel som din själ har att använda sig av. Om du är förvirrad, vilse eller tvivlar på dig själv, titta då på hur din kropp mår. Den ger dig tydlig vägledning om hur du är påverkad av omgivningen, hur du värderar dig själv och om du verkligen har fattat rätt beslut utifrån ditt Sanna Jag. Kroppen är vår ärligaste och viktigaste vägledare under hela vårt liv. Kroppen har inte förmågan att luras såsom ditt psyke och sinne har. Värdesätt din kropp och dess välmående så gör du detsamma mot dig själv – det vill säga – du älskar dig själv…”
(RUBEN ANDERSSON)


“However our body may look, whether it pleases us or not, we got only one, and it lasts a lifetime. To put this another way, our lifetime only lasts as long as our body. And the quality of that lifetime will parallel the quality of our body.

During our life, with all its cycles, we will say good-bye to friends and loved ones; we will lose homes, cars, and money; we may even shift beliefs and values. But our body, loyal to the end, will stick with us for life – guaranteed. When this truth penetrates fully, we begin to take good care of our “best friend.””
(DAN MILLMAN i boken “No ordinary moments”)


”Om du vill finna svaren på de stora frågorna som rör din själ, är det bäst att börja med de små svaren som rör din kropp.”
(GEORGE SHEEHAN)


”The best move you can make, in many situations, is to get out of your head and into your body.”
(STEVE SISGOLD i boken “What’s your body telling you?”)

Läs även Kroppens visdom och The best coach

Våra kroppar består av erfarenheter

”En del transplantationspatienter har rapporterat om häpnadsväckande upplevelser de haft sedan de fått en njure, en lever eller ett hjärta inopererat. Utan att känna till vem som donerat organet, har de börjat ta del av den personens minnen. Associationer som hört till en annan människa börjar aktiveras när den personens vävnader opereras in i en främmande människa. I ett fall vaknade en kvinna upp efter en hjärttransplantation och ville ha öl och Chicken McNuggets; hon blev mycket förvånad för hon hade aldrig längtat efter sådan mat och dryck tidigare. Sedan hon haft mystiska drömmar, då en ung man som hette Timmy kom till henne, sökte hon reda på vem donatorn av hennes nya hjärta var och fann att han var ett trafikoffer. När hon kontaktade hans familj visade det sig att han var en ung man som hette Timmy. Kvinnan förbluffades av att höra att han var särskilt förtjust i att dricka öl och att han hade dödats när han var på hemväg från McDonald’s.

I stället för att söka en övernaturlig förklaring på en sådan incident, bör man se den som en bekräftelse på att våra kroppar består av erfarenheter som omvandlats till fysiska uttryck. Eftersom erfarenhet och upplevelser är något som vi inkorporerar (bokstavligen ”tar in i kroppen”), har våra celler bibringats våra minnen. Att motta någons celler innebär således att man också mottar deras minnen.

Dina celler bearbetar hela tiden erfarenheterna och smälter dem så att de passar din speciella livssyn. Du kanaliserar inte bara råa data genom ögon och öron och präglar dem med ett omdöme. Du övergår fysiskt i tolkningen när du tar dem till dig. En person som är deprimerad för att han förlorat sitt arbete projicerar sin nedslagenhet över hela kroppen – hjärnans produktion av neurotransmittorer går ner, hormonnivåerna sjunker, sömncykeln rubbas, neuropeptidreceptorerna på hudcellernas utsida förvrids, blodplättscellerna blir klibbigare och mer benägna att klumpa ihop sig, och till och med tårarna får en annan kemisk sammansättning än de tårar som fälls av glädje.

Hela denna biokemiska profil kommer att förändras på ett dramatiskt sätt när han hittar ett nytt arbete, och om det är mer tillfredsställande än det förra, kommer hans produktion av neurotransmittorer, hormoner, receptorer och alla andra betydelsefulla biokemiska företeelser, ända ner till själva DNA-molekylen, att börja spegla denna vändning till det bättre. Även om vi antar att DNA är ett låst lager för genetisk information, reagerar dess aktiva tvilling RNA, på sådant som händer oss i det dagliga livet. Medicinstudenter som just ska ta sin examen uppvisar en förhöjd produktion av interleukin 2, ett viktigt kemiskt ämne i immunförsvaret som bekämpar cancer. Produktionen av interleukin 2 styrs av budbärar-RNA, vilket innebär att studentens oro över om han ska klara sina examensprov avspeglas direkt i hans gener.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Tidlös till kropp och själ”)