Kost & Tillskott

Här kan du läsa om hur bland annat kost, olika tillskott och behandlingsmetoder av maten påverkar dig.  

Jag rekommenderar dig att börja läsa Kostens betydelse

Läs även Hälsans utvalda folk, Köttätande, Mjölk, Slembildning, Syra/basbalansen, Äta djur och om det absolut viktigaste näringsämnet som finns: Vitamin KGS

Du finner även en hel del om kosten i Kost & Näring

Klicka på länkarna nedan för att välja ämne.

Alkohol

”Historien om miljökämpen, fil lic Björn Gillberg, och vinet. Vin är en ovanligt förorenad produkt. Där kan – förutom alkohol – finnas färgämnen, bly, besprutningsrester och, inte minst farligt, glykol. Gillberg hittade också bisulfit (ett blekningsmedel) i de flesta viner. Enligt livsmedelsstadgan får bisulfit bara finnas i en viss högsta koncentration. Vinerna hade ungefär den dubbla halten. Vin & Spritcentralen AB blev anmäld till åklagare för brott mot Livsmedelslagen. 

Systembolaget, som kände marken bränna under fötterna, skrev genast till Livsmedelsverket och begärde att man skulle höja den tillåtna bisulfithalten, vilket också skedde – övre gränsen höjdes från 200 till 400 mg/kg! Vinet blev efter denna lagändring lovligt och lagligt och åklagaren lade ner åtalet. 

Det är alltid svårt att fastställa en absolut säker gräns för gifter under vilken hälsoriskerna är negligerbara. Livsmedelsverket ryckte in till bröders hjälp – som man säger mellan de statliga verken. I Systembolagets annonser hette det nu: ”Gillberg ljuger. Vårt vin innehåller inte alls bisulfit över tillåtna värden!””
(OLOV LINDAHL i boken ”Recept på hälsa”)


”Med jämna mellanrum kommer det forskningsrapporter som säger att en måttlig konsumtion av alkohol är bra för hälsan. Denna forskning är ofta partisk, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. I en kanadensisk undersökning drog man exempelvis nyligen slutsatsen att många människor som dricker en eller två öl om dagen är sjuka mer sällan än de som inte dricker alls. Studien var sponsrad av den kanadensiska bryggerinäringen. Även när det inte finns några sådana uppenbara affärsmässiga intressen med i bilden är det sannolikt så att forskarna själva dricker alkohol, i likhet med de flesta människor i vår kultur. De som dricker har ett omedvetet behov av att legitimera de droger de väljer att nyttja.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Alcohol is liquefied, refined sugar and is highly acid-forming. Therefore, it has a strong mineral-depleting effect in the body. The organ most affected by alcohol is the liver. If a generally healthy person drinks two glasses of wine within one hour, the liver is not able to detoxify all the alcohol. Much of it is converted into fatty deposits and, eventually, gallstones in the liver. If the liver and gallbladder have already accumulated a number of gallstones, alcohol consumption will make these stones grow faster and cause them to become more plentiful. 

Like coffee or tea, alcohol has a strongly dehydrating effect. It reduces the water content of the body’s cells, blood, lymph, and bile, thus impairing blood circulation and the elimination of waste products. The effects of a dehydrated central nervous system are delirium, blurred vision, a loss of memory and orientation, and slow reaction time, all of which we generally refer to as a “hangover.” Under the influence of alcohol and the dehydration it causes, the nervous and immune systems go into depression. This leads to a slowing of the digestive, metabolic, and hormonal processes in the body. All of this promotes the development of even more gallstones in the liver and gallbladder. 

It is best for those who have had a history of gallstones to avoid alcohol altogether. Many of my clients who stopped drinking any kind of alcohol, including beer and wine, spontaneously recovered from such problems as panic attacks, arrhythmia, respiratory problems, various heart conditions, sleeping disorders, gallbladder attacks, pancreatic infections, prostate enlargement, colitis, and other inflammatory diseases. If you suffer from any disease at all, it is best to stay away from all dehydrating beverages, such as alcohol, coffee, tea, and soda (especially diet drinks). This allows the body to direct all its energy and resources toward healing the affected part or parts of the body.”
(ANDREAS MORITZ  i boken ”The amazing liver and gallbladder flush”)


”För mycket alkohol är en särskilt vanlig orsak till irritation i övre delen av mag-tarmkanalen.”
(PER OVE LIND i boken ”Magproblem”)


”Bland annat torkar alkohol ut kroppen vilket gör att du får sämre förutsättningar för en sund och fuktig hud. Alkohol tillhör de snabba kolhydraterna som hjälper till att bryta ned kollagenet i huden och det hämmar också halten av tillväxthormoner som är bra på att hålla vår hud (och även musklerna!) i trim. Enligt hudläkare är alkohol i synnerhet inte bra för dig som har hudåkomman rosacea då den kan förvärra tillståndet.”
(HANNAH SJÖSTRÖM i boken ”Hello glow”)


”För mycket alkohol ökar kroppsvikten på två sätt. Dels hämmas fettförbränningen, dels ökar aptiten. Måttlighet med alkohol är viktigt för hälsan även av andra skäl.”
(PER OVE LIND i boken ”Diabetes – ät bra och må gott”)


”Alkoholen blir allt farligare i vetenskapens ögon sedan man upptäckt att den ger fosterskador (vilka kvarstår för hela livet) betydligt snabbare än man tidigare trott. Dessutom skadas levern och hjärtmuskeln.”
(WILHELM JÜLKE i boken ”Hälsa, bot och bättring”)


”Alkoholister förstör genom sitt stora dagliga alkoholintag sin lever genom att levercellerna förgiftas, inflammeras och dör. Det är en process som fortgår under lång tid och när levervävnaden dör ersätts den med bindväv och skrumpnar ihop och blir hård. Det är därför som sjukdomen fått namnet skrumplever, levercirros. Det är numera en ganska vanlig sjukdom som tyvärr även ökar i yngre åldrar i takt med den stigande alkoholförbrukningen hos ungdomar. Symtomen är trötthet, nedsatt aptit, matsmältningsbesvär och tryck på höger sida vilket beror på att levern speciellt vid alkoholmissbruk ökat i omfång.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)


”I vin finns spår av aluminium.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)


”Vin är också en källa för tillförsel av arsenik eftersom många vinodlare använder arsenikhaltiga bekämpningsmedel i sin verksamhet.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)


”Sven Andréasson är docent i hälso- och sjukvårdsforskning och överläkare vid psykiatriska beroendekliniken vid S:t Görans Sjukhus. Han kallar studierna om positiva hälsoeffekter av alkohol för starkt tvivelaktiga. I en debattartikel i Dagens Nyheter som har rubriken »Falskspel av alkoholindustrin« (15/3 1995) varnar han för att forskare köps upp av alkoholindustrin för att ge en positiv bild av alkoholkonsumtion.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Alltsedan slutet av 1980-talet har olika forskares budskap om positiva effekter av ett måttligt drickande fått stor publicitet. Kanske är det så att skribenter, även de som vill framstå som kritiskt tänkande, gärna tar till sig ett budskap som legitimerar deras eget drickande, men debatten kring alkoholen blir snedvriden. Dessutom, menar Sven Andréasson, verkar alkoholindustrin i det dolda genom att vinkla forskningsrapporter, seminarier och konferenser: 

– Huvudproblemet med alkohol är inte de kroppsliga hälsoeffekterna, även om dessa är stora nog, utan detta att alkoholen förändrar människans beteende vilket medför våldsbrott, förstörda äktenskap, misskötta arbeten, självmord och olyckor. 

– Alkoholkonsumtionen har gått ned i stora delar av Europa tack vare en restriktiv alkoholpolitik och aktiv opinionsbildning kring alkoholen och dess skadeverkningar. För att motverka den minskade alkoholkonsumtionen köper nu industrin mer eller mindre öppet upp forskare. Det är uppenbart att även den svenska alkoholindustrin agerar för att öka konsumtionen genom lobbyarbete i EU, genom att kringgå reglerna för marknadsföring och genom att hålla vinklade seminarier. 

Docent Andréasson berättar om den stora forskningsskandalen hösten 1994.
– Då försökte den brittiska alkoholindustrin betala fem forskare för att de skulle kritisera en för industrin besvärande rapport. Dessa forskare erbjöds 2 000 pund var för att skriva ner boken Alcohol Policy and the Public Good som var författad av 16 av världens mest framstående alkoholforskare och kom ut 1994 på Oxford University Press. En av de fem vägrade och avslöjade istället alltsammans, berättar Sven Andréasson.”

(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Alkoholen har negativa effekter, även vid måttlig konsumtion. Det får inte så stora rubriker i pressen. Till de fysiologiska verkningarna hör att alkohol höjer blodtrycket. Alkohol tycks dessutom höja halten av blodfettet triglycerider. Faktum är att alkohol kan ge skador på nästan alla organ i kroppen utöver de psykiska och sociala skadeverkningarna. Dessutom vet vi att små dagliga mängder alkohol kan leda till ett beroende som ger krav på större mängder.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Den rådande missuppfattningen att alkohol har en hälsosam effekt bygger på en förenklad tolkning av epidemiologiska studier, menar de australiska forskarna Rodney Jackson och Robert Beaglehole. De pekar på att lätt till måttligt alkoholdrickande ökar dödligheten i bland annat skrumplever, olycksfall, slaganfall och, troligen, både bröstcancer och grovtarmscancer. Hos såväl män som kvinnor under 40 år finns ett samband mellan en låg mängd alkohol och ökad dödlighet. Gruppen unga män löper liten risk för hjärt-kärlsjukdomar men hög risk för olycksfall. En svensk studie av värnpliktiga som docent Sven Andréasson och hans medarbetare har gjort visade att det fanns ett samband mellan alkoholkonsumtion, inklusive låg alkoholkonsumtion, och våldsam död (främst självmord och trafikolyckor).”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Att rödvin kan ha andra negativa effekter har inte fått så stort fokus. En analys publicerad sommaren 2016 ger ett entydigt och klart budskap – alla alkoholhaltiga drycker, oavsett sort, bidrar till att öka en rad olika cancersjukdomar, som bröst-, mun, hals, matstrups-, lever- och tjocktarmscancer. Analysen som är en sammanställning av flera vetenskapliga rapporter visar att redan en låg till måttlig konsumtion ökar risken betydligt. Alkohol bildar ett ämne i kroppen, acetaldehyd, som skadar DNA, vår arvsmassa. Alkohol ökar även mängden östrogen i kroppen, vilket är en riskfaktor för bröstcancer. Tyvärr är många människor inte alls medvetna om den cancerframkallande effekt som alkohol har.”
(HELENA NYBLOM i boken ”Läkarens guide till den naturliga supermaten”)


”Överdriven alkoholkonsumtion har länge misstänkts öka risken för bröstcancer. Nya forskningsresultat från Harvard School of Public Health tyder på att ju mer alkohol kvinnor dricker, desto större är risken för att de ska få bröstcancer. Den ökar upp till 40 procent om man dricker tre glas vin eller motsvarande 3 g alkohol per dag. Resultaten grundas på undersökningar i USA, Kanada, Nederländerna och Sverige, länder som hör till de med flest fall av bröstcancer i världen.”
(JANE PLANT i boken ”Ditt liv i dina händer”)


”Alkoholkonsumtion ökar förekomsten av bröstcancer med 41 procent för kvinnor som dricker 30-60 g alkohol per dag jämfört med kvinnor som inte dricker.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”Kinastudien”)


Det värsta giftet för tjocktarmen är rödvin. Jag vet inte så noga varför. Jag vet det bara. Redan ett par glas rödvin tänjer ut tjocktarmen, och man kan känna det på patientens mage upp till tre veckor efteråt.”
(AAGE WARMING-LARSEN i boken ”Specialkost för mag- gall- och tarmsjuka”)


“I’ve never met a person who was addicted to alcohol or other drugs who grew up in a healthy family.”
(CHARLES L. WHITFIELD i boken ”My recovery”)


”Så mycket missbruk av alkohol och droger har börjat för att just döva rädsla, blyghet, osäkerhet och ångest.”
(MARIA SCHERER i boken ”Du är inte ensam”)


”Al-Kuhl is the Arabic word from which alcohol is derived. In its Arabic translation Al-Kuhl means: Body-Eating Spirit. Why do you think the strongest of alcoholic beverages are called ‘spirits’? Drinking alcohol is one of the fastest things you can do to lower your vibration, as it’s been used as a tool to keep human consciousness at a lowered vibrational state for thousands of years.”
(unknown)

Läs även Missbruk

Aloe vera

Aloe vera i skönhetsmedel
Saften av den oansenliga tjockbladiga växten har rykte om sig att kunna föryngra hyn och nästan radera ut smårynkor. Därför är det inte så märkligt att många industriellt framställda burkkrämer, bodylotions, hårschampon och inpackningar ståtar med den löftesrika etiketten ”med aloe vera”. Suckulentens saft har på sistone verkligen blivit på modet.

Men var misstänksam och låt dig inte luras av förförisk marknadsföring! Ofta ingår bara en bråkdel av den dyra råvaran i dessa produkter – enbart för att man ska kunna skylta med den på förpackningen. Samtidigt innehåller sådana skönhetsmedel delvis petroleumprodukter som klibbar ihop hyn i stället för att ge den näring, konserveringsmedel som gör hyn rynkig i stället för att släta ut den eller färgämnen som irriterar hyn i stället för att lindra irritationen. Detta innebär inte att alla färdiga krämer nödvändigtvis får oss att se gamla ut. Det finns utmärkta skönhetsmedel där högvärdiga vegetabiliska oljor och andra vårdande naturliga ämnen kombineras med skonsamt framställt aloe vera-gel.”
(ULLA RAHN-HUBER i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”)


Skönhet inifrån och ut
Förutom regelbunden hudvård kan också ett näringstillskott med aloe vera-saft bidra till att hålla huden frisk. Den stöder den naturliga renings- och avgiftningsprocessen via tarmen så att färre slaggprodukter utsöndras via huden. Samtidigt befrämjar saften förnyelsen av cellerna inifrån. Att ta en kur höst och vår har visat sig vara särskilt välgörande. Förutom att man äter så fullvärdig kost som möjligt tar man under en tremånadersperiod – det vill säga från mars till och med maj och från september till och med november – två gånger om dagen före måltiden en till två matskedar aloe vera-saft – ren saft eller pulver utspätt i vätska.

Aloe vera har en särskild genomträngningsförmåga, det vill säga dess beståndsdelar tränger djupare än andra in i huden och har där en förnyande inverkan på cellerna. Det gör att hudskador inte bara döljs för ögat utan faktiskt i viss utsträckning blir reparerade.

Huden – vårt största organ
Att huden är mer än ett skyddande hölje visar sig tydligast vid svåra brännskador. Utan det kan vi helt enkelt inte leva. Huden är inte bara ett känsligt instrument utan hör samtidigt ihop med flera andra utsöndringsorgan som njurarna, tarmen och lungorna. Om något av de andra organen inte fungerar eller om mängden slaggprodukter eller gifter från ämnesomsättningen ökar, så ökar huden automatiskt sin arbetsinsats.

Med tanke på detta är det givetvis viktigt att underlätta dess funktion. Det värsta man kan göra är att blockera dess portar, till exempel med deodoranter som stänger till porerna eller med för feta krämer. Aloe vera däremot underlättar svettutsöndringen och befriar porerna från döda hudceller. På så sätt bidrar den aktivt till att hålla vårt största organ friskt.

Så fungerar ökenundret
– Enzymer ser till att döda hudceller snabbare transporteras bort. Det får hyn att se friskare ut och håller porerna öppna och rena.
– Slaggprodukter från ämnesomsättning och svett utsöndras snabbare. Det gör dessutom aloe vera till en bra deodorant.
– En av de viktigaste egenskaperna med aloe vera är dess förmåga att stimulera cellernas tillväxt och på så sätt förnya huden inifrån.
– Aloe vera-gelets pH-värde är ungefär samma som hudens. Det gör att det stabiliserar hudens naturliga lager av syra-skydd.
– Aloe vera kan binda fukt. Som ökenväxt är just detta en av dess starka sidor, och den tycks kunna utveckla samma förmåga i människans hud. Hur och varför detta sker är hittills ganska outforskat. Tack vare den sammandragande effekten håller gelet huden elastisk och stram.
– De näringsämnen som finns i aloe tränger djupt in i huden och har en förnyande och vårdande inverkan.”

(ULLA RAHN-HUBER i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”)


”Aloe vera gör nytta i skönhetsmedel först från en halt på ca 30 procent.”
(ULLA RAHN-HUBER i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”)


Solskydd från den soliga södern
På sina forskningsresor träffade den engelske botanikern M. Miller den inhemska befolkningen vid Godahoppsudden. De hade påfallande vacker, slät och ren hy. Gåtan fick sin lösning när han fick veta vad de hade för levnadsvanor: Stammens medlemmar tvättade sig med den färskpressade saften av en inhemsk aloeart som inte bara hade en renande och sammandragande effekt, utan också skyddade mot solens UV-strålning och därmed motverkade rynkbildning. Miller kallade växten Aloe saponaria, tvålaloen. Tack vare moderna tillverknings- och konserveringsmetoder kan vi idag också här i landet dra nytta av detta naturliga solskydd. Lättast sker det med ett aloeextrakt i olja.”

(ULLA RAHN-HUBER i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”)


”Efter ett tandläkarbesök kan man rekommendera munvård med aloens färska bladgel. Den som har tandställning eller tandprotes kan också kurera ömma ställen med bladgel.”
(ULLA RAHN-HUBER i boken ”Frisk och vacker med Aloe vera”)

Aluminium

”När jag tillsammans med Nisse Nilsson 1984 gick ut med ett ”aluminiumlarm” i massmedia och förklarade att det var farligt med aluminium och att halterna ökade i konstgödslade produkter och i mjölk, reagerade Livsmedelsverket som en sårad oskuld. Man förklarade att detta larm var helt osakligt och att aluminium i de mängder som fanns i livsmedel var helt ofarliga. De analyser som gjorts var ej att lita på, hette det. På Livsmedelsverkets toxikologiska avdelning utarbetades raskt nya analysmetoder som sades vara de enda riktiga. Dessa gav lägre värden på aluminium i t ex mjölk och säd. Nu, 5 år senare, säger man fortfarande att riskerna troligen är negligerbara, utom möjligen för njursjuka. Vi har skickat säd för analys till fyra olika erkända laboratorier i Sverige. Alla fick överensstämmande värden och högre halter i konstgödslad säd än i alternativt odlad säd, men Livsmedelsverket med sina ”perfekta” metoder fick lägre värden och ingen skillnad mellan de två sorterna.”
(OLOV LINDAHL i boken ”Recept på hälsa”)


”The accumulation of heavy metals such as aluminum may play a role in the beginning of Alzheimer’s disease.” Dr. Pearl’s research found that nerve fibers in the brains of Alzheimer’s patients contained unusually high amounts of aluminum.

Aluminum can come from many sources in our modern world: from cookware to food additives, to personal care products – it is virtually everywhere. Boiling water in aluminum pots, for example, produces toxic hydro-oxides. Using them to boil meat creates chlorides, while frying meat in an aluminum pan produces or increases nitrates. All these by-products are toxic to the human body.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Alzheimer’s – no more!”)


”Aluminiumföreningen alun används i många pickelsfabrikat för att bevara spänsten i grönsakerna. Aluminium hör inte hemma i människoföda och kan skada oss. Många medel som neutraliserar magsyra innehåller aluminiumsalter som aktiv ingrediens, och personer som tar sådana får i sig mycket högre doser av den här metallen än om de äter pickels eller lagar mat i aluminiumkastruller. Man bör definitivt undvika dessa medel, och man bör leta efter pickelssorter utan tillsats av alun. En annan källa till aluminium är bakpulver. I hälsokosthandeln kan man dock hitta märken som inte innehåller aluminium.”
(ANDREW WEIL i boken ” Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”De flesta kommersiella deodoranter innehåller irriterande och skadliga ämnen, däribland aluminiumsalter och färgämnen. Undvik antiperspiranter. Man kan hitta bättre varianter i hälsokosthandeln, till exempel sådana som innehåller extrakt från grönt te, som har en bakteriedödande effekt. Akta dig för ”naturliga kristaller”, som innehåller aluminium trots att det påstås att de inte gör det.”
(ANDREW WEIL i boken ” Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Metalliskt aluminium var i stort sett okänt för livet på denna planet före 1900-talet. Nu kan vi få i oss aluminium genom att äta mat från konservburkar eller mat som tillagas i aluminiumgrytor eller i aluminiumfolie. Lättmetallen aluminium har en särskild förmåga att binda sig till DNA och stanna där. Den är mycket svår att bli av med och lagras i levern och centrala nervsystemet. Det finns även ett samband mellan högre halter av aluminium i hjärnan och förekomst av Alzheimers sjukdom.”
(SANNA EHDIN ANANDALA i boken ”Nya självläkande människan”)


”Aluminium är den metall som man mestadels förknippar med Alzheimer. Man har vetat länge att den är giftig för levande vävnader. Kopplingen till Alzheimer gjordes redan på 1960-talet när man tillförde aluminium till vävnadsodlingar. Den orsakade förändringar i nervvävnaden som liknade de man ser i hjärnan hos personer med Alzheimer. Och när man tillsatte aluminium i kosten till försöksdjur utvecklade dessa neurologiska skador. Kopplingen blev ännu mer uppenbar när det kom rapporter om att flera dialyspatienter utvecklade demens som kunde relateras till höga nivåer av aluminium i dialysvätskan. När man tog bort aluminiumet från dialysvätskan försvann demensen. Ytterligare bevis fick man när forskarna upptäckte att det förekom aluminium i senila plack och neurofibrillära nystan i hjärnvävnaden hos avlidna Alzheimerpatienter. Upptäckten utnämndes i populärpressen till den så länge eftersökta orsaken till Alzheimer och fick stor publicitet. Ett antal studier har publicerats i det här ämnet, och somliga visar även på ett möjligt samband mellan aluminium och ALS och Parkinson. Men som helhet är bevisen blandade. Vissa studier visar inte att det finns för höga nivåer av aluminium hos Alzheimerpatienter rent generellt, vilket fick många att tvivla på kopplingen mellan aluminium och Alzheimer. Men senare studier som använt sig av mer sofistikerade mätmetoder bekräftade att det faktiskt förelåg förhöjda nivåer av aluminium i de påverkade områdena i hjärnan hos många Alzheimerpatienter. Även om aluminium kanske inte är den enda faktor som kan kopplas till Alzheimer är det definitivt giftigt för hjärnvävnaden och kan vara en bidragande faktor.

Aluminium är en vanligt förekommande metall i miljön. Många vattentäkter innehåller spår av mineraler, inklusive aluminium. Vissa områden har högre koncentrationer än andra. Förekomsten av aluminium, såväl som koppar, i dricksvattnet har visat sig ha en negativ inverkan på sjukdomsförloppet vid Alzheimer. Nio av tretton publicerade epidemiologiska studier angående aluminium i dricksvattnet och Alzheimers sjukdom har påvisat ett samband som är statistiskt säkerställt. Äldre som drack vatten med höga halter av aluminium löpte 4,4 gånger större risk att utveckla Alzheimer än de som drack vatten med låga halter. De här upptäckterna talar för att man bör använda vattenfilter. Som tur är kan kisel, som också är ett vanligt förekommande mineral i vatten, binda aluminium och minskar därmed upptaget av det i matsmältningsapparaten. Så i områden där halten av kisel är hög är kanske risken för aluminiumförgiftning mindre.

Vatten bidrar vanligtvis med 1-2 procent av vårt dagliga intag av aluminium, medan mat och läkemedel bidrar med över 95 procent. Dessa är alltså de källor som vi behöver oroa oss mest för.

Vi exponeras för varierande mängder av aluminium via produkter som vi använder varje dag. Aluminium förekommer i processad ost, vissa sorters bakpulver, bordssalt, medel vid halsbränna (Gaviscon, Novaluzid), antiperspiranter, deodoranter och i mat som tillagas i kärl av aluminium samt kaffe som tillretts i perkolatorer av aluminium. Aluminiumburkar och aluminiumbehållare överdragna med vax kan också överföra betydande mängder aluminium till sitt innehåll. Mat som förpackats i aluminiumfolie kan också absorbera mineralen, särskilt om maten är syrarik. Aluminium kan också förekomma som en extra ingrediens i fisk och skaldjur på burk, men också i öl och pickles.

Läkemedel kan innehålla stora mängder aluminium. En person kan få i sig tusentals gånger mer aluminium via magsyrehämmande medel än via dricksvattnet. Vacciner innehåller ofta aluminium, och även kvicksilver. Dessa metaller förekommer i sådan mängd i en del vacciner att de kan ge upphov till kroniska inflammatoriska reaktioner hos vissa personer efter immunisering.

Du kan undvika aluminium som kommer från kosten genom att noggrant välja livsmedel och läsa innehållsdeklarationerna. Undvik alla livsmedel som listar någon ingrediens som innehåller ordet »aluminium«, exempelvis aluminiumammoniumsulfat, kalciumaluminiumsulfat, natriumaluminiumsilikat och natriumaluminiumfosfat. Bakpulver innehåller ofta natriumaluminiumfosfat. Många bageriprodukter med bakpulver innehåller den här ingrediensen, exempelvis sockerkaka, muffins och liknande. Det går att köpa aluminiumfritt bakpulver, men de flesta färdigköpta bakverk som innehåller bakpulver använder varianten med aluminium. Bordssalt innehåller också vanligtvis aluminium för att det inte ska klumpa sig, men det finns salt som är fritt från aluminium. Naturligt havssalt är ett bra alternativ. Vissa processade ostsorter (mjukostar) innehåller aluminium, medan hårdost inte gör det.”
(BRUCE FIFE i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)


”Fluoride makes your body absorb extra aluminum. And where does the aluminum go? Your brain. And what metal shows up alarmingly in the brains of Alzheimer’s victims? You guessed it.”
(WILLIAM DOUGLASS, MD)


”Så sent som på 80-talet hävdade medicinska experter att aluminium inte var ett giftigt ämne och att det inte kunde tas upp i tarmkanalen. Aluminium var då mycket vanligt i kokkärl (och används fortfarande av många) och innan tankbilar började hämta mjölk hos bönderna var det oftast aluminiumkrukor som gällde vid den dagliga mjölktransporten till mejerierna. Medicinen Novalucol känner också många till. Professor Olov Lindahl skriver i sin bok Recept på hälsa utgiven på Norstedts förlag år 1990.I dag har direkt påvisats att Novalucol ger ökad aluminiumhalt i blodet…

Läkemedelsbolagets garanti att Novalucol var så sammansatt att aluminium inte kunde absorberas i kroppen var värdelöst. Det kan alltså vara fråga om att välja mellan ”pest och kolera” inte bara när medicinburkarna ska fram. Hur är det t.ex. med aluminiumfolie som vi använder i hushållet?

Vid njurdialys avskiljs gifterna från patientens blod genom att det ”tvättas” vid cirkulation genom ett halvgenomträngligt membran. Denna metod kräver stora kvantiteter vatten som genom cirkulation kommer i kontakt med blodet och renar detta från ”gifter”. Ibland inträffade oförklarliga bieffekter av dialysbehandlingen i form av hjärnskador som patienterna kunde få av behandlingen. Det fanns ingen förklaring till hur dessa kunde uppstå.

Efter intensiv forskning – där docent Per Olof Ganrot i Örebro gjorde en stor insats – kunde det klarläggas att det var aluminium från det cirkulerande vattnet som överfördes till patientens blod. Genom den stora kvantitet cirkulationsvatten som används vid dialysen kunde det bli avsevärda mängder som fördes över till blodet och inlagrades i kroppens celler. Detta skadade hjärnan med demens som följdsjukdom. Naturligtvis användes enbart aluminiumfritt vatten i fortsättningen.

Bonden och mikrobiologen Nisse Nilsson i Tuvvattnet i Jämtland var den andra pionjären när det gällde att konstatera faror med aluminium genom dess inverkan på naturen. Efter att ha upptäckt att hans djur blev sjukare när de åt konstgödslad gröda satte han igång en omfattande forskning och kunde leda i bevis att markfloran förändras av såväl konstgödsling som skogsgödsling. Genom denna typ av gödsling frigörs och överförs det aluminium som normalt finns i jordskorpan i olöslig form, både till odlad gröda och till skogens bär. Djurförsök visade att aluminium absorberades i tarmen och lagrades med största koncentration i lungor och benstomme.

Vi får dagligen i oss små mängder aluminium med föda, dryck, läkemedel osv. Det mesta av detta utsöndras men en del transporteras vidare in i cellen och cellkärnan där det binds och blir kvar. Koncentrationen av aluminium i hjärnan är 3-4 gånger större hos folk i pensionsåldern jämfört med nivåerna hos barn. Den livslånga lagringen medför att cellerna fungerar allt sämre.

Patienter som har dålig njurfunktion får dessutom ofta aluminiumpreparat för att minska upptaget av fosfor. Genom sin nedsatta njurfunktion kan de inte utsöndra aluminium i den takt som friska människor gör. Detta har resulterat i ovanligt mycket hjärnskador i form av demens och detta redan efter några år. Det finns därför starka indikationer på att det föreligger ett samband mellan Alzheimers sjukdom och aluminium. Det finns också forskare som hävdar att det finns samband mellan aluminium och benskörhet, Parkinsons, ALS och cancer samt att den ökande aluminiuminlagringen i våra celler påverkar hela åldrandeprocessen.

Det finns många källor till det aluminium som kommer in i vår kropp. Många reningsverk har använt eller använder aluminiumföreningar för att rena vårt dricksvatten från fosfater. Vi dricker också mjölk från kor som äter konstgödslad gröda och äter kött och annan föda med spår av aluminium. Andra källor är aluminiumkastruller, bakpulver och deodoranter. Även i vin finns spår av aluminium. Tillsammans belastar den totala konsumtionen cellerna och organen i vår kropp på ett negativt sätt.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)

Aptit

“While preparing to write this section I sat down under a tree one day and made a list of reasons why people, including myself, eat. I stopped after I had identified 50 reasons, and over 40 were emotional in nature! Humans mostly eat out of emotional habit, equating their “appetite” with a strong message from their bodies that says: “Food! Feed me now and don’t stop until I feel better!” Some people eat to satisfy this “appetite” believing they are filling a true need for nutrition, while others do so knowing that this is not the case.

You may believe you need to work on “controlling your appetite.” When we recognize that we have an emotional eating problem, working on “controlling our appetite” rarely, if ever, works. The reason is we neither understand the nature of the “appetite” nor how to approach it. I do not believe that our “appetite” is something to control, but rather something to understand. Let’s explore this and see how getting to the chore of our reasons for eating can help us.

Understanding “Appetites”
“Appetites” can be considered to be desires which arise from thoughts, memories and bodily needs. The needs can be physiological (nutrients/food/water/sunshine/exercise/rest/sleep) or emotional (comfort/security/love). Emotional eating can and sometimes does help us to cope. However, food can never truly solve an emotional “appetite.”

Essential and Non-essential Eating
There are only three essential reasons to eat: 1. to nourish our bodies when we experience true hunger; 2. to hydrate our bodies when we are thirsty; and 3. to fuel our bodies before and during rigorous work and exercise. Eating for any reason other than the three essentials is, to a greater or lesser degree, not healthful.”

(DAVID KLEIN i boken “Self healing colitis & crohn’s”)

Läs även Djupare insikt 5

Aspartam (och sötningsmedel)

”I början av 1980-talet introducerades en ny produkt inom dryckesindustrin, ett artificiellt sötningsmedel istället för sackarin. Det heter aspartam. Aspartam är 180 gånger sötare än socker men innehåller inga kalorier. Användningen av det är nu utbredd sedan amerikanska läkemedelsverket Food and Drug Administartion (FDA) godkänt det som ett säkert sockersubstitut. På väldigt kort tid har det lagts till i över 5 000 recept. I tarmsystemet omvandlas aspartam till två mycket retande signalsubstanser som utgörs av aminosyrorna aspartat och fenylalanin, samt metylalkohol/formadelhyd – alltså träsprit. Det hävdas att levern gör metylalkohol giftfritt. Personligen tror jag att det påståendet görs för att åsidosätta uttalade invändningar mot kommersialiseringen av ett artificiellt ”livsmedel” som har en känd giftig biprodukt.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


”En av de mindre utforskade komplikationerna med aspartam är effekten det möjligen kan ha på utveckling av hjärncancer. I försök med råttor har man kunnat se att aspartam påverkat utvecklingen av hjärntumörer.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


”Aspartam (NutraSweet) har numera blivit enormt populärt. Tillverkarna talar om det som en gudagåva, men även om de två aminosyrorna som ingår i det visserligen finns i naturen gör inte aspartam det. Liksom alla konstgjorda sötningsmedel har aspartam en egendomlig smak. Eftersom jag har träffat ett flertal patienter, i synnerhet kvinnor, som säger att de får huvudvärk av den här substansen, anser jag inte att den är fri från toxicitet. Kvinnor finner också att aspartam förvärrar PMS (premenstruellt syndrom). Jag tror att man mår bättre av att använda måttliga mängder socker än av att regelbundet äta artificiella sötningsmedel.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Aspartame, commonly thought to be a benefit to diabetics as a sweetener because it is low glycemic and low caloric, has actually been linked to the activation of diabetes. According to research conducetd by Dr. H. J. Roberts, a diabetes specialist, a member of the ADA, and an authority on artificial sweeteners, aspartame leads to the creation of clinical diabetes, causes poorer diabetic control in diabetics on insulin or oral drugs, causes convulsions, and leads to the aggravation of diabetic complications such as retinopathy, cataracts, neuropathy, and gastroparesis. Dr. Roberts found ”… the loss of diabetic control, the intensification of hypoglycemia, the occurence of presumed ’insulin reactions’ (including convulsions) that proved to be aspartame reactions, and the precipitation, aggravation or simulation of diabetic complications (especially impaired vision and neuropathy) while using these products.” Russell Blaylock, MD, author of Health and Nutrition Secrets, writes: ”Diabetics who drink large amounts of aspartame-sweetened drinks are more likely to go blind. Aspartame is composed of the excitotoxin spartic acid; phenylalanine; and methanol, a known eye toxin.””
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


”Om en person försöker minska sitt sockerintag, gör emellertid han eller hon ofta detta genom att ersätta vitt socker med konstgjorda sötningsmedel som till exempel aspartam (det sötningsmedel som används i sockerersättningsmedlen NutreSweet, Equal och Spoonful). Aspartam är ett av de vanligaste konstgjorda sötningsmedel som används i dag och ändå har man funnit att det orsakade olika typer av primära hjärntumörer hos råttor när studier gjordes på 1970-talet. Trots att dessa studier visade en mycket tydlig koppling mellan aspartam och hjärncancer godkände FDA dess användning som ett bordssötningsmedel i juli 1981. Två år senare, i juli 1983, godkändes aspartam för utbredd användning även i dietdrycker. Ett år efter detta ökade antalet hjärntumörer hos människor i USA plötsligt med 10 procent! Det finns fler än 5 000 produkter som innehåller aspartam på marknaden i dag, och man uppskattar att över 200 miljoner människor i USA konsumerar det.

Aspartam består av 10 procent metanol (träsprit), 40 procent asparaginsyra och 50 procent fenylalanin. Metanol har bevisats orsaka skador på synnerven, vilket kan medföra blindhet, och asparaginsyra har bevisats skapa hål i hjärnan hos möss. Fenylalanin bryts ned till diketpiperazin (dkp), ett ämne som orsakar tumörer.

Bildandet av dkp i kroppen är ett av de sätt som aspartam kan utlösa cancer på. Ett annat hänger delvis ihop med det som händer med aspartam när det blir varmare än 30 grader, något som ofta sker när till exempel dietdrycker transporteras i varma lastbilar eller lagras i varma lager. Vid högre temperaturer än 30 grader omvandlas metanolet i aspartamet till formaldehyd och sedan till myrsyra. Både formaldehyd och myrsyra är starkt cancerframkallande ämnen. Faktum är att formaldehyd kategoriseras i samma klass av dödliga toxiner (gifter) som cyanid och arsenik. När metanol däremot förekommer naturligt, som det gör i frukter, är det alltid i närvaro av etanol. Etanol håller metanolet stabilt och förhindrar att det bryts ned till formaldehyd eller myrsyra. Men metanolet i aspartam är ”fritt” metanol och därmed instabilt.

Därför bryts inte bara metanol ned till cancerframkallande ämnen, utan den ingrediens som finns i störst mängd, fenylalanin, bryts också ned till ett direkt tumörinitierande ämne. Hjärnan verkar vara särskilt känslig för dessa typer av skadliga ämnen och några neurokirurger har funnit höga nivåer av aspartam i hjärntumörer efter att tumörerna avlägsnats kirurgiskt och undersökts.

Men hjärncancer är inte den enda cancerform som aspartam har sammankopplats med. Djurförsök som utfördes mellan 1971 och 1974 visade att aspartam orsakade brösttumörer (bröstcancer) hos råttor. Näringsfysiologen Janet Starr Hull, Ph.D., skrev en avslöjande bok som heter Sweet Poison om farorna med aspartam. I den räknar hon upp namnen på de forskare och deras universitet som har publicerat studier om aspartam. Enligt dr Hull har också testikelcancer och livmoderkroppscancer (endometriecancer) satts i samband med aspartam. År 2005 och 2007 avslutade Ramazzini Foundation i Bologna, Italien, djurstudier som tyder på en koppling mellan aspartam och utveckling av leukemi och lymfom i både han- och honråttor samt tumörer i bröstkörteln (bröstcancer) hos honråttor. (Kopplingen till bröstcancer hade naturligtvis redan påträffats i de tidigare studierna från 1970-talet.)

Att hålla sig borta från aspartam verkar därför vara ett sätt att hjälpa sig själv att undvika cancer. Och föräldrar kanske vill vara extra aktsamma genom att kontrollera innehållsförteckningen på allt sött de ger sina barn. Till exempel är det nu vanligt att aspartam används för att söta barns sirap, antibiotika och vitaminer. Med tanke på den höga incidenten av hjärncancer och leukemi hos barn i dessa dagar, kan aspartam säkerligen vara en bidragande faktor som bör undvikas.

Förutom cancer orsakar aspartam över 90 olika dokumenterade negativa biverkningar. Dessa biverkningar innefattar funktionsnedsättande multipel skleros-liknande symtom, anfall (seizures), medvetslöshet, blindhet, missbildningar och till och med dödsfall. Vissa experter tror att aspartam var den primära orsaken till det ”Kuwaitkrigssyndrom” som många amerikanska soldater har drabbats av. Detta beror på att tusentals lastpallar av dietdrycker sändes till trupperna i Operation Ökenstorm och där blev liggande kvar under flera veckor i taget i nästan 50-gradig värme. Dr Hull uppger att av 90 självständigt finansierade studier, fann 83 av dem ett eller flera problem som orsakades av aspartam. Men varenda en av de 74 studier som finansierats av aspartam-industrin (som till exempel Monsanto, G.D. Searle och International Life Sciences Institute) hävdade att inga problem hittades.”
(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)


”Många av produkterna i livsmedelsbutiken innehåller neurotoxiner. Varmkorven du åt till lunch eller lightdrycken du drack för att skölja ner den kan vara skadlig för hälsan och förstöra hjärnceller. »Carol Hamm var en av mina bästa vänner«, sade James Bowen, som är läkare. »Vi spelade kort tillsammans ett par gånger i veckan och hon hade alltid en lightdryck stående intill sig på bordet. Under en period på några veckor kunde jag faktiskt se med mina egna ögon hur Carols fysiska hälsa försämrades, och även hennes mentala status för den delen. Det märktes till och med på hur hon spelade kort! Jag kunde ana ett visst trots i hennes blick när hon drack sina lightdrycker för att demonstrera att hon inte brydde sig om mina varningar – utifrån vad jag visste om aspartam. Hon skulle till varje pris fortsätta med sitt missbruk! Det som händer det händer! menade hon. Det som verkligen hände var att hon en kväll inte kom när vi hade bestämt att vi skulle spela kort, varpå hennes dotter ringde till polisen. När vi tagit oss in i Carols lägenhet låg hon död i sin säng, och blodblandad saliv hade runnit från munnen.«

Carol var ett offer för så kallad aspartamförgiftning, orsakad av hög konsumtion av produkter som innehåller det artificiella sötningsmedlet aspartam (marknadsförs även under namnen AminoSweet, NutraSweet, Equal, Spoonful och Equal-Measure). Aspartam kan varje år tillskrivas mer än 75 procent av de negativa effekterna från livsmedelstillsatser som har rapporterats till den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA. Det finns mer än nittio olika negativa effekter som har satts i samband med konsumtion av aspartam, däribland huvudvärk, minnesförlust, talsvårigheter, darrighet, irritabilitet, oro, depression, stroke och även dödsfall. En världsomfattande viktminskningsindustri har byggts upp kring aspartam som idag ingår i tusentals lågkaloridesserter, snacks, sockerfria tuggummin och lightdrycker.

Aspartam framställs av tre kemikalier: fenylalanin (50 procent), aspartat (40 procent) och metanol (10 procent). Metanol (kallas även karbinol eller träsprit) är mycket giftigt. I kroppen bryts metanol ner till myrsyra och formaldehyd, vilka båda är giftiga. Formaldehyd är ett starkt nervgift. Den amerikanska miljöskyddsstyrelsen EPA (Environmental Protection Agency) rekommenderar att metanolintaget begränsas till 7,8 mg per dag. En liter dryck som är sötad med aspartam innehåller omkring 56 mg metanol, alltså sju gånger mer än EPA:s gränsvärde. Flitiga användare av aspartamsötade produkter kan konsumera två eller tre gånger så mycket, vilket motsvarar upp till 168 mg metanol varje dag, alltså hela tjugotvå gånger mer än gränsvärdet.

Fenylalanin är en aminosyra som finns naturligt i vissa livsmedel. Personer med den ärftliga sjukdomen fenylketonuri kan inte bryta ner fenylalanin, vilket kan leda till farligt höga (även dödliga) nivåer av fenylalanin i hjärnan. Det har också konstaterats att intag av aspartam, särskilt i kombination med kolhydrater, kan ge upphov till förhöjda fenylalaninnivåer i hjärnan även hos personer som inte har fenylketonuri. Höga nivåer av fenylalanin i hjärnan kan orsaka minskade nivåer av signalsubstansen serotonin, vilket kan leda till emotionella störningar.

Namnet »aspartam« härrör från den tredje komponenten: aspartat. Även aspartat är en aminosyra och liknar glutamat. Både aspartat och glutamat återfinns i livsmedel. Våra celler kan omvandla aspartat till glutamat och vice versa. Aspartat och glutamat är viktiga signalsubstanser – de är till och med de signalsubstanser som det finns mest av. Men aspartat och glutamat i kosten kan också bli excitotoxiner – ämnen som orsakar överstimulering som leder till celldöd.

Glutamat och aspartat är excitatoriska signalsubstanser och om de förekommer i alltför stora mängder kan neuronerna överstimuleras till en febril elektrokemisk aktivitet, varvid deras energidepåer töms, med påföljd att de dör. I samband med den processen genereras stora mängder fria radikaler som främjar inflammationer och orsakar cellulära skador, vilket förvärrar problemet ytterligare.

Kroppen har kapacitet att hantera ett visst överskott av signalsubstanser. Receptorer och enzymer håller dem i schack. Men om tillflödet av signalsubstanser är större än vad kroppen klarar av, kan följden bli att hjärncellerna stimuleras till döds. Några få döda hjärnceller spelar ingen större roll till en början, men om situationen upprepas gång på gång blir resultatet att fler och fler hjärnceller dör, vilket med tiden leder till neurodegeneration i en eller annan form.”
(BRUCE FIFE i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)


”Om vi antar att artificiella kalorifattiga sötningsmedel är nyttiga står vi inför ett omedelbart och uppenbart problem. Konsumtionen per capita av lightprodukter har rusat i höjden de senaste årtiondena. Om konsumtionen av lightdryck skulle leda till en betydande minskning av förekomsten av fetma och diabetes, varför fortsätter dessa båda epidemier med oförminskad kraft? Den enda logiska slutsatsen är att lightdrycker inte hjälper.

Det finns många epidemiologiska studier som stöder detta. The American Cancer Society gjorde en enkätundersökning med 78 694 kvinnor i hopp om att finna stöd för att artificiella sötningsmedel har gynnsam inverkan på kroppsvikten. Undersökningen visade i stället det rakt motsatta. Efter justering för ursprungsvikt var tendensen att de som använde artificiella sötningsmedel under en ettårsperiod var mer benägna att gå upp i vikt, även om viktuppgången var relativt liten (mindre än ett kilo).

I San Antonio Heart Study från 2008 studerade Sharon Fowler vid University of Texas Health Sciences Center 5 158 vuxna deltagare prospektivt under 8 år. Hon fann att lightdrycker i stället för att minska fetmarisken ökade den med ofattbara 47 procent. Hon skriver: ”Dessa fynd väcker frågan om huruvida användning av [artificiella sötningsmedel] underblåser – i stället för motverkar – den eskalerande fetmaepidemin.”

De negativa rapporterna om lightdrycker fortsatte att strömma in. Under de 10 år som Northern Manhattan-studien genomfördes fann epidemiologen Hannah Gardener vid University of Miami 2012 att konsumtion av lightläsk associerades med 43 procents ökad risk för hjärt-kärlhändelser (stroke och hjärtinfarkt). Studien Atherosclerosis Risk in Communities (ARIC) från 2008 fann att förekomsten av det metabola syndromet (insulinresistenssyndromet) hade ökat med 34 procent hos konsumenter av lightläsk, vilket i stort överensstämmer med data från Framingham Heart-studien från 2007, som visade 50 procents högre förekomst av det metabola syndromet. År 2014 presenterade hjärtläkaren Ankur Vyas från University of Iowa Hospitals and Clinics en studie som hade följt 59 614 kvinnor under 8,7 år i Women’s Healt Initiative Observational Study. Studien fann att personer som drack två eller flera glas lightdryck per dag hade 30 procent ökad risk för hjärt-kärlhändelser som hjärtinfarkt och stroke. Det var lika svårt att hitta gynnsamma effekter för diabetes och det metabola syndromet som för hjärtinfarkt och stroke. Artificiella sötningsmedel är inte bra. De är dåliga. Mycket dåliga.”
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”Att konsumera kemikalier som inte är födoämnen (som aspartam, sukralos eller acesulfam K) är en dålig idé. De framställs i stora kemiska tankar och tillsätts i maten därför att de råkar vara söta och inte dödliga. Små mängder lim dödar oss inte heller. Det betyder inte att vi bör äta lim.

Slutsatsen är att de här kemikalierna inte bidrar till viktnedgång utan tvärtom faktiskt leder till viktuppgång. De kan ge sugkänslor som gör att vi ökar konsumtionen av söta livsmedel. Och att ständigt äta söt mat, även om den inte innehåller några kalorier, kan medföra ett ökat sug efter annan söt mat.

De randomiserade studierna bekräftar våra personliga erfarenheter och det som vårt sunda förnuft säger oss, Ja, när vi dricker lightläsk får vi i oss mindre socker. Men nej, det gör inte att vi går ner i vikt.”
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


“Because artificial sweeteners are low-energy foods and non-physiological, the body recognizes their complete absence of potential energy and signals ‘low energy’. As a result, it stimulates the desire for more food. This principle is a well-known and commonly applied practice, both in the food industry and in animal feeding. Animal feeds contain highly concentrated saccharin to stimulate the animal’s appetite so that they eat more frequently and grow fat faster. The same mechanism applies to the human body, including children.

Children eating diet foods in lieu of the full-calorie versions may lead to overeating and obesity when they grow up, according to a 2007 report from the University of Alberta, Canada. Lead researcher Professor David Pierce stated: “Based on what we’ve learned, it is better for children to eat healthy, well-balanced diets with sufficient calories for their daily activities rather than low-calorie snacks or meals.””

(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless sectrets of health and rejuvenation”)

Atkins & LCHF

”De flesta som provar på dessa fett- och proteinrika dieter gör det därför att de vill gå ner i vikt. Problemet är att man samtidigt utsätter kroppen för andra typer av risker och särskilt hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar. Studier visar till exempel att man inom ett år på Atkinsdieten minskar tillförseln av blod till hjärtat med 40%.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ”Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


Här kan ni läsa sanningen om hur det gick för Dr. Robert Atkins (Atkins-dietens skapare), som levde efter sina egna diet-övertygelser och avled vid endast 61 års ålder:
“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”
(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)


”Smelling profits, many other doctors and authors put their own spin on the low-carb phenomenon and created their own books, diets, and products. Most prominent among them are Mary Dan and Michael Eades’ Protein Power (1995), Barry Sears’ Enter the Zone (1995), Peter D’Adamo’s Eat Right 4 Your Type (1997), Loren Cordain’s The Paleo Diet (2002), Arthur Agatson’s South Beach Diet (2005), and Eric Westman’s The New Atkins for a New You (2010). Like younger siblings struggling to stand out, these various authors and their supporters go to great lengths to distinguish their ”correct” diet from the others. The South Beach Diet prefers olive oil to butter and emphasizes leaner cuts of meat. Protein Power adds lots of water and nutritional supplementation to compensate for the low-carb diet’s inadequacies. Enter the Zone seemingly dismisses the low-carb idea by recommending “only” 30 percent protein but still relegates carbs to less than half your total calories. (That’s still low carb!) Even The Paleo Diet, despite its positive emphasis on whole foods, is just another version of the same low-carb, high-protein, high-fat idea. These spinoffs all occupy the same very thin slice of the human diet continuum.

In addition to their carbophobia, these authors have two other things in common: no experience in scientific research and a vast fortune generated by the sales of their shakes, powders, extracts, oils, bars, and even chocolates, along with a second fortune amassed through licensing their trademarked seal of approval.

The net effect of all this differentiation and marketing has been the normalization of low carb on a cultural level. Restaurants routinely offer low-carb menu options. It’s expected that someone watching their weight will bypass the dinner rolls. And whereas twenty years ago you would have raised an eyebrow (and a few concerns for your sanity) were you sit down to a meal of bacon, butter, and beef for the purpose of shedding pounds, these days that’s a perfectly normal approach to weight loss. When absurdities get repeated often enough, they start sounding like truth.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”The low-carb diet’s first major flaw is that it’s short term. Over the long term, low-carb diets don’t fulfill their promise to dieters, which is that the diet will help them reduce their weight and sustain the change. Observation studies of populations overwhelmingly show that high-protein, high-fat diets, which reflect the long-term consumption of animal-based and highly processed food products, are associated with more health problems, many of which are associated with obesity.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”While there’s a lot of overlap between a healthy body weight and overall health, they aren’t synonymous. You can lose a lot of weight by getting cancer, and you can keep it off by dying, but I don’t recommend that approach! Charitably, we could say that low-carb advocates are using weight loss as a Trojan Horse to get people to improve their diets and overall health – although there’s little evidence for this generous interpretation. As Atkins himself was both obese and quite ill from the known consequences of high-protein, high-fat diet at the time of his death, it’s clear that this community isn’t taking seriously the damning data on long-term health outcomes. 

Two original research papers reveal more about the consequences of the Atkins Diet than any others because they were published by supporters of the Atkins Diet and were funded by the Atkins organization. In one paper, users of the Atkins Diet, when compared to control subjects of “low-fat” dieters (dieters who were getting ”only” 30 percent of their calories from fat), suffered more constipation (68 vs. 35 percent), more headaches (60 vs. 40 percent), more halitosis (38 vs. 8 percent), more muscle cramps (35 vs. 7 percent), more diarrhea (23 vs. 7 percent), more general weakness (25 vs. 8 percent), and more rashes (13 vs. 0 percent) – even those Atkins Diet users who were taking vitamin supplements. In the other paper, similar prevalences were seen for the Atkins dieters for constipation (63 percent), headaches (53 percent), and halitosis (51 percent). 

These Atkins Diet side effects are consistent, and the research is quite convincing. That is, when compared with the already poor Standard American Diet (SAD), which is high in fat and protein, the Atkins Diet, even higher in fat and protein, leads to far more negative health outcomes, even in the short term. 

So why do dieters still believe the low-carb hype? It has a lot to do with how convincing the low-carb movement’s arguments sound – even though those arguments are consistently contradicted by the science.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


Köttindustrin bakom LCHF
Den populära LCHF-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna mot mer kött och fett. Flera studier som förespråkare av dieten hänvisat till är sponsrade av den amerikanska köttindustrin, visar en granskning av SR:s ”Ekot”.”

(TT, publicerat i METRO, Göteborg, 31 augusti 2011)


”Jag häpnar ständigt över vilken framgång som böcker som kommer med de mest fantastiska anspråk har. Författaren kan till exempel hävda att bacon och ägg är nyttigt för dem som har en speciell blodgrupp, och detta utan att någonsin ha genomfört eller ens ha åberopat en enda vetenskaplig undersökning till stöd för sina ogrundade teser, inte ens när de kan vara missledande och rentav skadliga.”
(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)


”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


“When people follow a high-fat, high-protein diet to lose weight, they may mortgage their health in the process. Having seen what a powerful difference changes in diet and lifestyle can make, I want to pull out what’s left of my hair to see the renewed interest in diets that may be harmful to your health. These diets are hazardous to your health. They were first popularized by an undertaker in the 1800s – maybe he needed more business. 

For example, a recent study by Richard Fleming, M.D., published  in the peer-reviewed journal Angiology, examined blood flow to the heart in those who followed a high protein diet or who followed a low-fat, whole foods diet. After a year, blood flow to the heart became measurably worse in those on a high protein diet but improved significantly in those on a low-fat, whole foods diet. This is not surprising, since studies have shown that even a single high-fat meal can impair blood flow. To the best of my knowledge, none of the high-protein diet authors has ever published any studies in any peer-reviewed journals documenting that their approach can help people lose weight safely and keep it off. In contrast, my colleagues and I at the non-profit Preventive Medicine Research Institute have. 

Telling people that pork rinds and sausages are good for you is a great way to sell books, but it is irresponsible and dangerous for those who follow their advice. I would like to be able to tell you that these are health foods, but they’re not.”
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


“There is a large body of scientific evidence from epidemiological studies, animal research, and randomized controlled trials in humans showing that high protein foods, particularly excessive animal protein, dramatically increase the risk of breast cancer, prostate cancer, heart disease, and many other illnesses. In the short run, they may also cause kidney problems, loss of calcium in the bones, and an unhealthy metabolic state called ketosis in many people. The American Dietetic Association recently condemned high-protein diets as being dangerous, “a nightmare of a diet.””
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


”Det har visat sig i många studier att de som försöker gå ner i vikt på en högproteindiet med mycket kött mår sämre psykiskt och känner sig mer irriterade och deprimerade än de som bantar flera veckor på en vegodiet.”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Perhaps the most telling report on the low-carb diet and health is the recent summary of 17 studies published in January 2013 involvoing 272,216 subjects, in which a low-carb diet showed a statistically significant 31 percent increase in total deaths.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Low-carb advocates have succeeded in winning over a substantial segment of the market for about four decades now. In part, they have done so because their message is one that many people want to hear: good things about their bad habits.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Protein i alltför stora mängder deponeras också i kroppen men inte i fettdepåerna utan i kapillärerna, de finaste blodkärlen. Mycket protein bryts också ner och bildas vid cellernas sönderfall och det är njurarnas uppgift att föra ut de sura förbränningsprodukter som proteinet bildar. Det avfall som njurarna inte mäktar föra ut lagras i bindväven i kroppen. Protein i övermått ger alltså upphov till en dubbel upplagring. Det drabbar i första hand personer med hög köttkonsumtion.”
(ARNE ALGARD i boken “Sköt om dig”)


”LCHF-kosten är enligt epidemiologiska studier kopplad till en högre förekomst av hjärt-kärlsjukdom och även till höga LDL-kolesterolvärden.”
(CHARLOTTE ERLANSON-ALBERTSSON i boken ”Äta för livet”)


”The most egregious case of bias and muzzling I’ve witnessed on the part of a scientific journal revolved around a deeply flawed study that purportedly proved that the dangerous Atkins Diet was more effective in helping overweight and obese women lose weight than three other diets, including Dr. Dean Ornish’s low-fat diet. The study was published in JAMA in March 2007, despite the article grossly misrepresenting the study’s results. One example: the authors claimed that their subjects on the Ornish diet were limited to 10 percent fat, as the diet recommends. But a careful review of the data table showed that over twelve months, participants supposedly on the Ornish plan actually consumed about 29 percent of their calories in fat. Yet the authors insisted that they had performed a fair comparison. In that deception they were aided by the JAMA Letters section editor, Dr. Robert Golub, who refused to publish a single critique calling attention to the study’s very serious shortcomings, including commentaries submitted independently by Dr. Ornish himself, Dr. John McDougall, Dr. Caldwell Esselstyn, and myself. After JAMA ignored these submissions, I wrote to Dr. Golub, complaining about his journal’s antiscientific actions, and urging him to publish at least one informed critique of his flawed study. His reply? A pithy: 

Dear Prof. Campbell,
Your letter has been rejected, and we will not engage in further e-mail correspondence about it. 

Dr. Golub should have been dismissed forthwith from his position with a reprimand. This is a lack of integrity of the highest order. But in the current system of medical publishing, it’s just business as usual. After all, the Atkins Foundation is more than a diet; it’s the propaganda arm of a billion-dollar business. They call the tune, in the form of funding grants totaling millions of dollars per year, and the doctors and researchers who don’t mind prostituting their professional credibility dance merrily across the pages of the most trusted medical publications in the world.”
(T. COLIN CAMPBELL i  boken “Whole”)

Fotnot 1: ”JAMA” = Journal of the American Medical Association.

Fotnot 2: Dean Ornish är världens mest framgångsrikaste hjärtläkare och Caldwell Esselstyn är den näst mest framgångsrikaste hjärtläkaren i världen – baserat på uppföljningar/studier av de otroligt låga statistiska återfallen av deras behandlingsmetoder vid hjärtproblem för deras patienter med hjärt-kärlsjukdomar! Dean Ornish behandlingsmetod innefattar bl a: vegetarisk (NÄSTAN vegan) diet, meditation, sund vardagsmotion och gruppstöd.

Läs även KolhydraterKöttindustrin och Protein

Avokado

Avocado vs. Animal Meat 

Avocado – Watery and fiber-rich, non-constipating
Animal Meat – Low water, no fiber, constipating 

Avocado – Has all essential amino acids
Animal Meat – Amino acids denatured by cooking 

Avocado – No cholesterol
Animal Meat – High in cholesterol 

Avocado – Takes 2 to 4 hours to digest, normally will not putrefy
Animal Meat – Takes 12 to 24 hours to digest, normally putrefies, poisoning our blood, tissues and brain 

Avocado – No parasites, pathogens or tumors
Animal Meat – Incidences of parasites, pathogens and tumors range from rare to common 

Avocado – Not inoculated with any chemicals
Animal Meat – Typically inoculated with antibiotics, medicines and hormones 

Avocado – Water-rich and non-allergenic
Animal Meat – Bloody and laden with allergenic proteins 

Avocado – Does not need cooking nor any preparation other than peeling
Animal Meat – If eaten raw, the parasite pathogen risk increases; when cooked, the fats become carcinogenic, the proteins coagulate, and the heat-deaminated minerals become embedded as arterial and bowel plaque leading to atherosclerosis, heart disease, Alzheimer’s, etc. 

Avocado – 100% healthful
Animal Meat – A major health hazard with links to cancer, colitis, diabetes, obesity and many other diseases 

Avocado – Alkalizing
Animal Meat – Acidifying 

Avocado – The fuel required to digest avocado and other fruity fats is less than half that required to digest meats, and digestion time is dramatically lower as well
Animal Meat – Takes approximately 50% of body’s energy and as much as three days to digest and clean up the toxins from its decomposition in the gut and the immune system response to the toxic proteins and grease which enter the blood 

Avocado – 100% ecologically sound
Animal Meat – Ecologically destructive, requiring up to 200 times the acreage and over 10 times the quantity of water to produce one pound of food (approximately 220 gallons of water per sound of avocado vs. 2,400 gallons water per sound of beef); grazing causes soil erosion and in some countries deforestation; liquid, solid and gaseous animal wastes pollute the atmosphere, land and waterways 

Some Avocado Myths and Facts 

Myth – It’s a vegetable
Fact – It’s actually an oily berry – a fruit 

Myth – It’s high in cholesterol
Fact – It has no cholesterol – only animal foods have cholesterol
 

Myth – It’s high in fat
Fact – By weight, avocados average 30% easily digestible oily fatty acids and approximately 70% water 

Myth – Its saturated fat content is dangerous
Fact – Only about 2.5% of the edible portion of avocado is saturated fat, and unheated saturated fat from live plant foods is nontoxic 

Myth – It’s fattening
Fact – It is the cooked starches, meat, dairy and processed sugar in people’s diets that feed their fat cells. Most active people who consume avocados as part of high raw food vegan diet have no problem losing excess fat and staying lean 

Myth – It is a tree ripened fruit
Fact – The avocado doesn’t soften on the tree. After dropping or picking, it must be allowed to soften for 4 to 17 days depending upon the variety and ambient temperature and humidity 

Myth – It’s best to ripen it in a bag
Fact – Not necessary. Keep your weekly supply of avocados on your kitchen table, counter or somewhere else in plain sight. Pinch the tops and bottoms each morning and when they yield to pressure on both ends they are ripe. Refrigerate the ones you are not ready to eat 

Myth – It can’t be refrigerated
Fact – Yes it can. Wrap ripe avocado in plastic or keep it in a plastic bag or container. If it is refrigerated for too long, some spoiling may result. Remove unripened avocado from the refrigerator 2 or 3 days before you intend to eat it 

Myth – Keep the seed in to keep guacamole from turning black
Fact – That is an old wives’ tale! Wrap it in plastic to keep oxidation at bay”

(DAVID KLEIN i boken “Self healing colitis & crohn’s”)


”Avokado är en rik källa till enkelomättade fettsyror som oljesyra och E-vitamin – underbara hudfuktare. Den innehåller också naturliga kemikalier som stimulerar produktionen av kollagen. Kroppens främsta försvar mot rynkor.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Förr kallades avokado även advokatpäron och krokodilpäron. Frukten är laddad med ämnen som är bra för hjärtat, enkelomättat fett, E-vitamin, folsyra, järn, vitamin B3 och kalium. E-vitamin behövs för att huden ska hållas mjuk och elastisk. Och som om inte detta vore nog är avokadon också den främsta fruktkällan för betasitosterol, ett ämne som skyddar mot cancer och kan minska kolesterolet. Den överträffar också andra frukter när det gäller antioxidanten lutein. Studier har visat att denna bidrar till att skydda mot grå starr, hjärtsjukdomar och prostatacancer. Avokadon är ett lättsmält livsmedel och det höga fettinnehållet betyder att den bryts ned långsamt, vilket är bra för diabetiker. Den är också en av de rikaste kaliumkällorna och kalium är livsviktigt för ett bra blodtryck såväl som musklernas förmåga att dras samman samt nervernas förmåga att skicka signaler.”
(NATALIE SAVONA i boken ”Superhälsa med naturlig mat”)


”Avokadon finns i en mängd varianter och är en nyttig frukt som har en lång och rik historia från antiken till våra dagar.

Avokadon är en typ av päron som är rik på enkelomättade fetter och fibrer. Den bidrar till att hålla kolesterolet i schack, förbättrar cirkulationen och berikar huden. Frukten är rik på folsyra, som bidrar till att förebygga fosterskador, och kalium, som motverkar utmattning, depression, hjärtsjukdom och stroke.

Avokadon har en hög koncentration av antioxidanter och sägs ha en unik antibakteriell substans i fruktköttet som även motverkar svamp. Den får levern i balans och lindrar nervsystemet.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


”Avokado innehåller nyttiga, enkelomättade fetter som oleinsyra, som sänker risken för bröstcancer.”
(ALBERTO VILLOLDO i boken ”Andens medicin”)


Avocado – The Delicious Super Fruit Avocado is a very dense fruit, packed with nutrients. It is especially rich in vitamin A, various B vitamins, calcium, iron, 9 essential amino acids, and high quantities of potassium. The avocado has been shown to benefit circulation, lower cholesterol and dilate blood vessels. It is true that avocados are high in fat – one reason they have earned the nickname “butter pear.” But its primary fat, monounsaturated oleic acid (also concentrated in olive oil), acts as an antioxidant to block LDL cholesterol. A 1996 study by researchers at the Instituto Mexicano del Seguro Social in Mexico looked at the health benefits of daily avocado consumption. The 45 subjects who ate avocados every day for just one week experienced an average of 17% drop in total blood cholesterol. Their cholesterol ratio also changed in a healthy way: their LDL (low-density lipoprotein) and triglycerids dropped significantly while their HDL (high-density lipoprotein) levels climbed. 

Avocados have also been found to have three times the amount of glutathione than any other fruit. Glutathione is a powerful antioxidant shown to block 30 different carcinogens as well as the proliferation of the AIDS virus in test tube experiments. Studies have revealed a strong correlation between increased glutathione intake (from food) and decreased risk of oral and pharyngeal cancer.”
(ANDREAS MORITZ & JOHN HORNECKER i boken “Simple steps to total health”)

Cayennepeppar

Kajennpeppar (Capsicum frutescens el C. fastigiatum) är både en krydd- och medicinalväxt och ett pålitligt stimulansmedel, som verkar stärkande och uppiggande samt ökar motståndskraften mot infektioner och sjukdomar. Kajenn är bra för hela cirkulationssystemet och påverkar hjärtat omedelbart. Den verkar dels sammandragande, dels kramplösande och används även som antiseptikum.

Kajenn innehåller capsaicin, vilket ökar aptiten, stimulerar salivavsöndringen och produktionen av matsmältningsvätskor som gör det lättare att smälta tung mat. Genom att den stimulerar peristaltiken ökas näringsupptagningen och bortförseln av avfallsämnen.

Kajenn återuppbygger vävnaderna i magen och har en läkande verkan på mag- och tarmsår.”

(GUNILLA BOMAN i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)


”Kajennpeppar tror man är en av de bästa kryddorna när det gäller att bota magsår. Till på köpet dövar den smärtan. Den är stark och man måste vänja sig vid den först. Börja med en åttondels tesked kajennpeppar i ett glas vatten två gånger om dagen. Öka gradvis på till en kvarts tesked. Det finns också kapslar i hälsokostaffären.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”Kajennpeppar stärker kapillärkärlens väggar och ökar genomblödningen. Kajennpulver kan intas utrört i vatten, i små klunkar med uppehåll emellan. Börja med en knivsudd till ett glas och öka styrkan gradvis till 1 tsk per glas.”
(GUNILLA BOMAN i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)


”Kajennpeppar stimulerar flödet av magsafter, vilket hjälper matsmältningen. Den snabbar även på metabolismen direkt efter intaget.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Blanda 1 tesked kajennpeppar i 1 kopp varmt vatten och drick. Detta är ett effektivt medel mot begynnande förkylning och halsont.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”Cayennepeppar, med det ”heta”, aktiva ämnet, capsaicin, är värmande och stimulerande och en kur mot dålig cirkulation. Appliceras capsaicin på huden bedövas nervändarna och ämnet fungerar irritationslindrande och ökar blodflödet lokalt. Det kan lindra psoriasis, neuralgi, huvudvärk och artrit. Kryddan lindrar gaser och kolik, stimulerar utsöndring av matsmältningssafter och gynnar metabolismen.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


”För att hålla fötterna varma när det är kyligt ska du pudra lite kajennpeppar i strumporna. Det är ett gammalt skidåkartrick.

Varning: Kajennpepparn färgar strumporna röda. Det kan vara svårt att tvätta ur helt. Även fötterna kan bli röda. Detta ska dock gå att tvätta bort helt.”

(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”Priddy Meeks var en av de mest berömda och banbrytande örtläkarna under Utah-territoriets tidiga historia. Han skrev en mycket detaljerad dagbok över sitt livs många upplevelser. Denna ”Priddy Meeks dagbok” gavs ut för över 50 år sedan i Utah State Historical Society Quarterly, delstaten Utahs historiska sällskaps kvartalstidskrift (10:145-223, oktober 1942). Följande episod finns på sidan 207 av nämnda tidskrift, och berättar om hur rödpeppar användes för att återuppliva frusna lemmar.

”Detta hände sig i Parowan, Iron County, samma vinter [1857-1858] som överste [Albert Sidney] Johnston marscherade mot Salt Lake City med Förenta Staternas armé [på befallning av USA:s president James Buchanan]. Det var en kusk vid namn James McCann, en ung man, som började resa tillbaka till staterna via Kalifornien. Han nådde Parowan [som ligger närmare 30 km nordost om Cedar City i södra Utah] med båda fötterna frusna upp över vristerna. Han lämnades kvar hos mig för att få båda fötterna amputerade eftersom man trodde att det inte fanns någon chans att rädda livet på honom utan att amputera. Jag var totalt villrådig om vad jag borde göra. Jag såg ingen möjlig chans till amputation. En impuls tycktes slå mitt medvetande liksom av en [gudomlig] ingivelse, att jag skulle ge honom kajennpeppar invärtes och se vad för verkan det skulle ha på hans frusna fötter.

Jag började med att ge honom ganska små doser i början, omkring tre gånger dagligen. Det ökade värmen och aktionsförmågan i blodet till den grad att han fick så ont och besvärligt i sina ben att han inte stod ut. Han lade sig ner på rygg och lyfte upp fötterna mot väggen i tre eller fyra dagar, och sedan satte han sig upp på en stol. Det frusna köttet föll sönder och föll till golvet om han lyfte upp foten på knäet, precis som en tjock smet av bovetemjöl, och det nya köttet bildades lika fort som det döda köttet försvann. I själva verket tycktes det nya köttet tränga bort de döda vävnaderna för att skaffa plats.

Det var all läkarvård han fick, och till min och alla andras kolossala förvåning som kände till omständigheterna, gick han, 16 dagar efter att han fått den första peppardosen, en och en halv mil eller från Parowan till Red Creek och tillbaka, och sade att han hade kunnat gå dubbelt så långt. Han förlorade bara fem tånaglar, allt som allt. Det är ju så att naturens läkande kraft finns i blodet och skyndar man på blodet kan man påskynda naturens läkedomskraft och jag är övertygad om att ingenting gör detta bättre än kajennpeppar; man upptäcker att detta gäller i alla sjukdomsfall.”

Melissa T. Stock delade denna erfarenhet för ett år sedan. ”Sanningen är att jag hade utomordentligt dålig cirkulation. Det är ingenting att bry sig om, om inte de frusna fossingarna råkar röra vid någon på nätterna. Min älskade make ville ändå gifta sig med mig, trots det faktum att jag förmodligen skulle ha yllesockor på mig i sängen, året runt, de närmaste hundra åren.

Och sedan stötte jag på kajennpeppar. Den senaste månaden har jag tagit kajennpeppar-kapslar (tre om dagen) och är glad över att kunna rapportera att jag knappt har behövt sockor sedan dess. Mina händer och fötter har verkligen blivit varmare. Och jag tycks ha mer energi också.””
(JOHN HEINERMANN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Under senare hälften av detta årtionde har drygt 1300 vetenskapliga studier av kajennpepparns mest verksamma ingrediens, capsaicin, publicerats i ett stort antal medicinska och naturvetenskapliga tidskrifter. Majoriteten av dem bekräftar vad många lekmän sedan länge vetat – att röd peppar faktiskt kan lindra smärtan, inflammationen och stelheten i lederna hos dem som lider av artrit.

Laboratoriekemister betecknar capsaicinet som trans-8-metyl-N-vanillyl-6-nonenamid. Denna kemikalie som man nästa vrickar tungan på förekommer i olika salvor eller krämer som, då man gnider in den på hudytan, tränger igenom till de inflammerade lederna, där capsaicinet hejdar nedbrytningsprocessen i benbrosket, lindrar den fruktansvärda smärtan och ökar rörligheten i lederna en hel del.

För att rätt kunna utvärdera nyttan med sådana capsaicin-produkter som appliceras lokalt, gjorde ett läkarlag från Miami-universitetets medicinska fakultet i Florida en dubbelkontrollstudie på nästan hundra patienter som led av antingen ledgångsreumatism eller ledinflammation. Patienterna fick instruktion att gnida in en 0,023-procentig capsaicin-kräm eller en vanlig kräm på sina svullna leder 4 ggr per dag. De flesta gjorde det på knäna.

Patienternas svar kartlades genom exakta mätningar och fysisk rörlighet och smärta, jämte enskilda subjektiva rapporter om huruvida varje patient kände sig bättre eller sämre. De som använde capsaicin-krämen erfor en tydlig minskning i smärtnivån efter bara två månader; inom tre månader rapporterade över 80 procent av deltagarna som applicerade denna kräm åtskilligt färre symptom på artrit, bl a mindre stelhet på morgnarna. Men i motsats till detta, förnam mindre än 55 procent i kontrollgruppen som använde placebo-krämen (som såg likadan ut som capsaicin-krämen) någon förbättring.

Den enda obehagliga biverkning som iakttogs i cirka 50 procent av gruppen var en lokaliserad, hettande känsla under de första veckorna av experimentet. Men efter tre månader var det bara tre av de 96 patienterna som sade att dessa förnimmelser fortfarande var ett problem.”

(JOHN HEINERMANN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


“According to research by Italian doctors, red pepper powder (cayenne) has been shown to reduce symptoms in more than half of patients suffering with functional dyspepsia. The subjects consumed 2.5 grams of red pepper powder each day (divided into capsules taken before each of three meals).

Many herbalists believe that Cayenne not only aids the digestive system, but also benefits the heart and circulatory system. It acts as a catalyst and increases the effectiveness of other herbs when used with them. Cayenne is very rich in vitamins A & C, has the complete B complexes, and is very high in organic calcium and potassium, which is one of the reasons it is good for the heart. Cayenne has been known to stop heart attacks within 30 seconds (a teaspoon of Cayenne extract in a glass of hot water every 15 minutes until the crisis has passed).”
(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless secrets of health and rejuvenation”)

Fibrer

”Det finns en spännande berättelse om hur en grupp engelska forskare gjorde en rad upptäckter, som tycks innebära att vi en gång för alla skall kunna avskaffa dessa invalidiserade och dödliga sjukdomar, som nu är ett hot mot folkhälsan i en stor del av världen. Deras uppspårande av ledtrådar omfattar allt från analys av lunchmenyn i en afrikansk by till studier av bakrecept i en engelsk kvarnstad år 1850. Det hela började helt prosaiskt med att man studerade avföringen hos afrikanska byinvånare. Engelska läkare som arbetade bland infödingarna lade märke till att afrikanerna producerade avföringar på närmare ett halvt kg per dag. Detta var en slående kontrast mot en normal brittisk avföring på drygt 100 g! Det fanns även andra skillnader. Afrikanernas avföring var voluminös, mjuk och nästan luktfri, medan den engelska var hård och sammanpressad och hade en rutten lukt. För människor i allmänhet är avföringen en källa till förlägenhet, upphov till barnsliga skämt och föremål för en nästan tvångsmässig renlighetsiver.”
(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv)


OBS att författaren av nedanstående citat använder det mycket gamla begreppet ”slaggämnen” istället för fibrer!
”Den process som maten genomgår när man äter – från munnen genom mage och tarmar – kan mycket väl liknas vid gruvhanteringen. Om man liknar vår dagliga föda vid den råa malmen, är målet för matsmältningen att därur utvinna fetter, protein, kolhydrater, vitaminer och mineralämnen som kroppen behöver. När detta är klart måste man göra sig av med avfallet från förädlingsprocessen. Forskare har alltid ansett detta vara den minst viktiga delen av matsmältningsprocessen. I colon eller tjocktarmen absorberas vatten ur födan, bakterier påverkar återstoden (ända till 30 % av avföringen består faktiskt av vatten) och de starka musklerna i colon trycker ihop massan som en effektiv avfallspress, varefter den uppkomna avföringen stöts ut. De brittiska forskarna kände ju till allt detta, men de kunde inte förklara varför afrikaner producerade fyra gånger mer avföring – som dessutom var luktfri, mjuk och voluminös – än engelsmän. Nästa upptäckt var ännu mer förbryllande. Den mat som afrikanerna åt passerade från middagsbordet till avföringsstadiet på så kort tid som 24 timmar, medan medel-engelsmannen behöll det han ätit i hela tre dagar – för en del britter tog det ända upp till två veckor att smälta maten helt. Dessa fynd väckte forskarnas nyfikenhet och de fortsatte sitt arbete. De började analysera de afrikanska bybornas dagliga kost och gjorde fler fascinerande upptäckter. Den genomsnittlige bybon åt en kost som vi skulle beteckna som ömklig, mätt med våra begrepp. Han åt majsmjöl, bönor, bananer och potatis. Hans dagliga matranson var anmärkningsvärd bara i ett avseende: den var utomordentligt rik på växtfibrer, dvs. sådana växtdelar som kroppen inte kan smälta helt. Det innefattar bl.a. det mesta av sådant som fastnar i tänderna, är svårtuggat och gör grönsaker otrevliga att äta, t.ex. vetekli, rosenbönornas nervtrådar, delar av havret i gröten, äppel- och potatisskal m.m. Eftersom afrikanerna åt så stora mängder av sådana fibrer eller slaggämnen, nästan rusade maten genom deras matsmältningsapparat. Så långt var det intressant, men inte särskilt spännande. När engelsmännen summerade sina fynd, hade de kommit fram till följande: 

1 Afrikanerna hade större, tyngre och mindre illaluktande avföring än engelsmännen. 

2 Afrikanernas föda passerade genom kroppen tre gånger fortare än engelsmännen. 

3 Afrikanerna åt ungefär tre gånger mera slaggämnen eller växtfibrer än engelsmännen. 

Detta skulle på sin höjd ha räckt till en liten tvivelaktig uppsats i någon mindre medicinsk tidskrift, men till lycka för världen slutade de engelska läkarna inte här. De började söka efter fler skillnader mellan de förment fattiga afrikanerna och de mycket rikare engelsmännen och det de upptäckte kan snart komma att förändra den moderna medicinen radikalt. Jag tror att deras fynd rymmer fler värdefulla utvecklingsmöjligheter än mycket av den kostnadskrävande medicinska forskning som bedrivits under det gångna halvseklet. Efter noggranna analyser av oräkneliga medicinska journaler och jämförelser av dödlighet och sjuklighet inom olika grupper kom man fram till följande: 

1 Sjukdomar i hjärtats kranskärl, som orsakar en tredjedel av alla dödsfall i USA, är praktiskt taget okända på den afrikanska landsbygden. 

2 Cancer i tjocktarmen och ändtarmen, den cancerform som orsakar de flesta dödsfallen i USA, är utomordentligt sällsynt hos afrikanska landsbygdsbor. 

3 Appendicit (blindtarmsinflammation), den sjukdom som föranleder de flesta kirurgiska ingreppen i USA, påträffas nästan aldrig hos afrikanska landsbygdsbor. 

4 Hemorrojder, dessa civilisationens gissel, som ger upphov till lidande och invaliditet, är synnerligen sällsynta hos personer som äter traditionell afrikansk kost

5 Divertikulos (stora fickor som putar ut i tarmens väggar) är den vanligaste tarmsjukdomen bland amerikaner. Hälften av de äldre amerikanerna lider av den. Afrikaner får den nästan aldrig. 

6 Tio procent av alla amerikaner har åderbråck. Sådana är mycket ovanliga hos afrikanska lantbor. 

7 Flebit (inflammation i benens djupa vener, som kan orsaka blodpropp) är en vanlig sjukdom hos amerikaner. Afrikaner drabbas mycket sällan av den. 

8 Fetma, detta vanställande och invalidiserande tillstånd, förekommer i större eller mindre utsträckning hos halva vår befolkning. Afrikaner som håller fast vid sin traditionella kost blir aldrig feta. 

Det här blev nästan för mycket att smälta. Kan det verkligen vara så att det är afrikanernas enkla, felaktiga diet som räddar dem från halvdussinet sjukdomar, som dödar eller invalidiserar miljoner människor i USA och Europa? Kan det vara så att vår kost, som är så fullproppad med proteiner, så vitamin- och mineralberikad och dessutom skyddad av statliga standardiseringsbestämmelser, är så fattig på vissa livsnödvändiga ämnen att den fyller våra sjukhus och kyrkogårdar med offer för cancer och hjärtsjukdomar? Är det möjligt att en tredjedel av den miljon amerikanska läkare som ägnar sig åt att skära bort cancerangripna organ, som räddar hjärtpatienter och opererar blindtarmar, åderbråck, hemorrojder och divertikulos, i stället skulle kunna ägna sig åt den förebyggande medicin vi är överens om är så mycket värdefullare? Dessa frågor måste besvaras en gång för alla – inte genom önsketänkande utan genom objektiv analys av vetenskapliga fakta. Kanske kunde observationen att afrikanska bybor undgår så många sjukdomar, medan det ”moderna” samhället blir allt sjukare, förklaras med hjälp av ärftliga faktorer? Kanske fanns det något i de svarta afrikanernas gener som gjorde dem immuna mot dessa sjukdomar? Forskarna fortsatte sina undersökningar. Ytterligare mycken mödosam analys av journaluppgifter från hela världen gav dessa resultat: 

1 Afrikaner som övergår till västerländsk kost får så småningom västerländska sjukdomar. Det tar en viss tid innan sjukdomstillstånden utvecklas och då är appendiciten (blindtarmsinflammation) den som kommer först hos afrikaner, som drastiskt skär ned mängden slaggrika produkter i sin kost. Undan för undan följer så coloncancer, hjärtattacker, divertikulos och alla de övriga. 

2 Svarta afrikaner som kommer till USA och lägger sig till med amerikanska kostvanor faller gradvis offer för dessa ”civilisationssjukdomar”. Inom loppet av ungefär trettio år börjar de uppträda hos oroväckande många. 

När man försöker förklara skillnaden i mottaglighet med rasskillnader mellan vita och negroida och kaukasiska folk kommer man på ett annat sätt in i en återvändsgränd. Infödda japaner, som äter traditionell kost, är nästan lika fria från dessa sjukdomstillstånd som de svarta afrikanerna. Men när japanerna flyttar till Hawaii och börjar äta slaggfattig kost, stiger deras sjuklighet i hjärtsjukdomar, coloncancer och övriga tidigare nämnda sjukdomar. En annan bekräftelse på detta är att de västerländskt påverkade japaner, som fortfarande bor i Japan men äter ”amerikansk” fiberfattig kost, obevekligt får samma sjuklighets- och dödlighetstal som amerikanerna. T.o.m. turkar och rumäner börjar alltmer få fiberbristsjukdomar kort tid efter det att de överger sina traditionella kostvanor och börjar äta som vi gör. Sporrade av dessa viktiga upptäckter började forskarna analysera de moderna amerikanska och brittiska kostvanorna, och det blev en häpnadsväckande berättelse om hur s.k. utveckling kräver sitt pris, men också om vilka möjligheter vi har att slippa de sjukdomar som blivit en nästan oundviklig följd av vårt levnadssätt.”
(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv)


”När de osmälta fibrerna når grovtarmen, får de många viktiga uppgifter. Här samverkar fibrerna med skilda giftämnen i tarminnehållet och förhindrar upptaget av dessa gifter i kroppscirkulationen. På detta sätt elimineras giftämnen från kroppen istället för att sugas upp av denna. Om karcinogener (cancerframkallande ämnen) finns utspädda i en stor kvantitet avföring och uttömmes ur tarmen ganska snabbt istället för att bli kvar inom denna, blir de mindre farliga. Detta har påvisats vid experiment. Om djur utfodras med en fiberrik kost som innehåller gifter av olika slag, vållar gifterna endast liten skada. Om djuren utfodras med samma gifter i samma doser men med en kost som är mindre fiberrik, blir de sjuka och dör.”
(DENIS BURKITT i boken ”Fibrer i kosten”)


”Kostfibrer är den rest av kolhydrater som inte kan brytas ned i tunntarmen, utan som i stort sett oförändrade når tjocktarmen. De finns i vegetabiliska livsmedel, ej i animaliska.
Kostfibrer delas in i två grupper: vattenlösliga kostfibrer (gelbildande) och icke-vattenlösliga kostfibrer (icke-gelbildande). Ofta ingår båda typerna av fibrer i samma livsmedel. De vattenlösliga fibrerna, som är gelbildande, har flera positiva effekter. De fördröjer bl.a. upptaget av glukos (blodsocker), så att energin och blodsockernivån blir stabilare. De sänker även förhöjda kolesterolvärden. De icke-vattenlösliga fibrerna, som t.ex. cellulosa, har förmågan att binda vatten till sig, vilket gör att tarminnehållet ökar i volym. Detta ger en bulkeffekt, som stimulerar tarmrörelserna och förhindrar förstoppning. Fibrer gynnar också tillväxten av tarmens ”goda bakterier”. Det finns gott om fibrer i bl.a. fullkornsprodukter, färska frukter och grönsaker samt baljväxter.”

(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)


”Vegankost har helt naturligt ett högt innehåll av kostfibrer, eftersom dessa finns enbart i vegetabiliska livsmedel. Kostfibrer har många positiva effekter på hälsan och de är bl.a. förutsättningen för en god tarmfunktion.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)


”Hallon är en av de rikaste källorna (2 ½ deciliter innehåller 40 gram) och hos dem sitter fibrerna i de små fröna.”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Det är helt tydligt att personer som äter mycket fibrer har ett mer välfungerande tarmsystem än de som bara äter lite fibrer. Fibrer ökar avföringens volym och frekvens, och brist på fibrer leder ofta till förstoppning. För att öka mängden fibrer i kosten ska man äta mera frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Det finns faktiskt fem typer av fibrer som skiljer sig åt vad gäller vattenlöslighet och kemisk uppbyggnad. Alla är nyttiga, men de kan delas in i två grupper som är nyttiga på var sitt sätt. I den första gruppen finns det tre sorter som är till mycket stor hjälp för tarmarna och som eventuellt också minskar risken för sjukdomar i tjocktarmen, däribland tjocktarms- och ändtarmscancer. Det är de icke vattenlösliga fibrerna cellulosa och lignin, som det finns särskilt mycket av i vetekli och fullkornsmjöl, samt hemicellulosa, som endast delvis är vattenlösligt. Hemicellulosa hittar man i fullkornsmjöl, nötter, frön, frukt och grönsaker. Psylliumfrö, som är rikt på hemicellulosa, är huvudingrediensen i många ”bulklaxativer” som gör avföringen mjukare och fylligare och som gör det lättare att tömma tarmen.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Det främsta syftet med att äta fibrer är utrensning. Utan fibrer, är komplett tarmtömning nästan omöjlig, om den överhuvudtaget är möjlig. Människokroppen är byggd på ett sådant sätt att nästan alla gifter från varje del av kroppen, inklusive miljoner döda celler, hamnar i människans dagliga avloppssystem – tjocktarmen. Den fylls med avfall som är så giftigt att vi blir äcklade av att se det, och livrädda för att röra vid det. För att kunna göra sig av med detta behöver kroppen fibrer. 

Det finns två slags fibrer: lösliga och ickelösliga. Lösliga fibrer finns i frukt, bönor, ärtor, havrekli och särskilt i chiafrön.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


Vissa lösliga fibrer, som pektin (finns i äpplen) och guargummi (finns i chiafrön, havregryn, baljväxter och mango) saktar ner och frigör sockret i maten vi äter, och minskar därigenom risken för diabetes. 

Olösliga fibrer finns främst i bladgrönt, skal, nötter, frön, bönor och sädesskal. Vårt utsöndringssystem är mycket komplext. Det har finslipats av naturen in i minsta detalj. Jag ska försöka förklara denna komplicerade process med ett mycket enkelt exempel. Olösliga fibrer ser under ett mikroskop ut som tvättsvampar. Fibern fungerar faktiskt som en magisk tvättsvamp, för varje del av den kan suga upp fler gånger sin egen storlek med gifter. Har du någonsin tänkt på varför vi alltid vill ha en disksvamp i köket? Vi använder sällan något slätt, som papper eller plast när vi vill skrubba rent en smutsig diskbänk. Tvättsvampar är rika på fibrer. De rengör lättare genom att absorbera smuts. Det gör även olösliga fibrer. De fångar upp gifterna och för dem med sig ut ur kroppen ner i toaletten. En olöslig fiber är mycket bättre än en tvättsvamp, eftersom den kan bära med sig gifter, motsvarande flera gånger sin egen storlek. Det är vad jag kallar en magisk tvättsvamp. Om vi inte äter fibrer, blir de flesta av gifterna kvar i kroppen.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


”När vi inte äter tillräckligt med fibrer samlar vi på oss mycket mer avfall än vår kropp klarar av. Precis som vi inte kan städa köket utan vår tvättsvamp, kan människokroppen inte avlägsna restprodukter utan fibrer. Tänk dig att du får i uppgift att rengöra ett stort smutsigt utrymme, som ett garage, bara med hjälp av en plastduk. Jag skulle ge upp. Människokroppen ger inte upp, men om det inte finns några fibrer, är det första som händer att vår hud blir hård och gropig. När vår tarm är igenslaggad försöker kroppen utsöndra mer slem, ur ögonen, näsan och halsen, och vi svettas mer. Kroppen använder varje möjlig kanal för att rensa ut, men det är som när man klämmer ut soppåsen genom ventilen istället för att ta ut den genom dörren. Genom att konsumera tillräckligt med olösliga fibrer kan vi låsa upp dörren, och göra oss av med gifterna på det enkla och normala sättet.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


”I Indien och i Afrika är förstoppning sällsynt. Det beror troligen på att kosten där är mera fiberrik och ”förståndig”.”

(PER OVE LIND i boken ”Magproblem”)


”Betydelsen av fullkorn i cancerförebyggande syfte fick sin belysning i en rapport som 2001 publicerades i Journal of the American Dietetic Association (det amerikanska dietistsällskapets tidning). Författarna utförde en ”metaanalys” och gick igenom all tillgänglig vetenskaplig litteratur om fullkorn och cancerrisk. Det här är vad de fann: Av fyrtiofem undersökningar om fullkorn och cancer visade fyrtiotre att konsumtion av fullkorn gav ett väsentligt skydd mot flera former av cancersjukdomar. Särskilt fann man ett skyddande samband omnämnas i 9 av 10 hänvisningar till studier av ändtarmscancer och polypbildningar, i 7 av 7 studier av magcancer, i 6 av 6 studier av andra typer av cancer i mag-tarmkanalen, i 7 av 7 studier av hormonrelaterad cancer (cancer i bröst, prostata, äggstockar och urinvägarna), i 4 av 4 studier av cancer i bukspottkörteln och i 10 av 11 studier av andra cancerformer. 

Det står helt klart att fullkorn skyddar mot cancer. I sin rapportering från Iowa Women’s Health Study i American Journal of Public Health konstaterade forskarna att kvinnor som åt minst en portion fullkornsprodukter om dagen löpte “väsentligt mindre risk att dö I förtid av bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdom eller av andra orsaker” jämfört med dem som åt en mindre mängd fullkorn. Så stor skillnad gjorde alltså en portion fullkorn per dag. 

Det är viktigt att förstå att medan både hela och raffinerade korn är rika på kolhydrater, uppträder de inte på samma sätt i kroppen. Fullkornsprodukter innehåller, som du kanske minns, alla delar av sädeskornet, inklusive det fiberrika skalet och den näringsrika frövitan. Raffinerade produkter berövas dessa beståndsdelar vid malningen. Vitt mjöl, vitt ris och andra behandlade produkter tas snabbt upp i blodströmmen och orsakar snabba växlingar i blodsockernivåerna. Fibrerna som finns i det hela kornet förhindrar dessa snabba upp- och nedgångar, bidrar till att sänka kolesterolnivåerna, håller hela matsmältningsapparaten frisk och ger många andra fördelar. Dessutom innehåller hela korn viktiga näringsämnen som B-vitaminer, E-vitamin och många andra hälsofrämjande substanser. Vet du varför ”Wonder Bread” (ett amerikanskt vitt formbröd) kallas så? Därför att det är ett under att du lever när du äter det.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”The fiber in natural foods does more than simply regulate nutrient absorption. Since it cannot be digested and passes whole through the digestive system, it helps to keep the large intestine free of compacted waste matter. When an individual eats processed foods, which have the fiber removed so it can be eaten more quickly, waste materials build up in the intestine. This waste eventually begins to putrefy and excrete poisons into the bloodstream. These poisons are often the cause when people feel lousy, but just cannot seem to put their finger on what is wrong. Foods that are high in fiber prevent this waste build-up, and fight off constipation at the same time.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)


”People who have lived on low-fiber foods may also experience some unpleasant transitional effects when they switch to high-fiber, natural foods. Since their digestive systems are not accustomed to handling any real bulk, and since their intestines are so clogged with impacted fecal matter, they may experience a bloated feeling if they immediately raise the fiber content of their diet. If this happens to you, it is a sign that you should cut back, increase the fiber content gradually, and give your system time to adjust.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)


”Havre innehåller en speciell fiber, betaglukan, som både stabiliserar blodsockret och minskar kolesterolvärdet. Fibrer bidrar till att blodsockret stiger långsammare. Fullkorn har även andra positiva funktioner, som att till exempel minska osynlig inflammation.”
(HELENA NYBLOM i boken ”Läkarens guide till den naturliga supermaten”)


”I en studie delade man in patienter med typ 2-diabetes i två grupper. Båda grupperna fick måltider i flytande form, en med fibrer tillsatt och en kontrollgrupp. I den grupp som fick flytande kost med fibrer blev inte glukos- och insulintopparna lika höga, trots att båda grupperna åt exakt samma mängd kolhydrater och kalorier.”
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”Om fibrer kan skydda mot förhöjda insulinhalter, så borde de kunna skydda mot typ 2-diabetes, eller hur? Det är exakt vad studier visar att de gör.”
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”Tillsammans med vatten bildar pektin och liknande fibrer en så kallad gel eller tjockflytande massa i magsäcken. Den här gelen bildar en barriär runt insidan av tunntarmen. Tack vare det går upptaget av glukos litet långsammare och blodsockret stiger saktare. Det är bra, för samtidigt blir det en lugn och långsam produktion av insulin. Det minskar risken för att blodsockret ska sjunka alltför snabbt och att man av den orsaken ska känna sig trött, irriterad och sugen. 

Med mycket gelbildande fibrer i maten blir alltså blodsockerhalten jämnare. Gelbildningen i magen ger mättnadssignaler, vilket betyder att du fortare kommer att känna dig belåten vid en måltid. Det gör att du får lättare att hålla vikten. Gelbildande fibrer kan dessutom medverka till att sänka blodfetterna. När de gelbildande fibrerna jäser i grovtarmen, bidrar de till en hälsosam tarmflora.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”I en studie som nyligen gjorts vid Institute of Human Nutrition på Columbia University Medical Center i New York fick 13 män och 13 kvinnor i 35-årsåldern komma till forskarnas sömnklinik och testa olika dieter. De innebar att mängden fibrer, mättat fett och socker i kosten ändrades. 

Forskarna upptäckte att kvaliteten på deltagarnas djupsömn förbättrades när de åt fiberrika måltider. Dessutom somnade de snabbare (insomningstiden gick ner från i genomsnitt 29 minuter till 17 minuter). Att äta mer mättat fett och socker ledde å andra sidan till sämre kvalitet på sömnen: den blev lättare och inte lika uppiggande.”
(MICHAEL MOSLEY i boken ”Förbättra din tarmflora”)


”För att förebygga gallstensanfall kan man öka sitt fiberintag, eftersom intag av kostfiber har kopplats till färre sjukdomar i gallblåsan. Dessutom har de som äter en fiberrik kost för att gå ner i vikt väsentligt färre problem med grusbildning i gallblåsan jämfört med personer som går ner lika mycket i vikt utan något extra fiberintag.”
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)


”Fibrerna har också den egenskapen att de begränsar gifteffekterna hos en del kemiska substanser såsom tillsatser och färgämnen. Enligt specialister på sjukdomar i mag-tarmkanalen kan vissa fibrer minska risken för bl.a. cancer i grovtarmen och ändtarmen.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter – och förblir smal”)


”Under de senaste årtiondena har den ökade levnadsstandarden i industriländerna gjort att vi konsumerar allt mindre fibrer. Fransmännen äter för närvarande mindre än 20 g fibrer om dagen (amerikanerna mindre än 10 g) trots att det rekommenderade dagliga intaget ligger på 30-40 g.

År 1925 var den franska konsumtionen av torkade baljväxter (som är särskilt fiberrika) 7,3 kg per invånare och år. I dag ligger den på bara 1,3 kg, dvs. inte ens en femtedel.

Basen i italienarnas kost har alltid varit pasta. För bara trettio år sedan bestod deras föda främst av grönsaker (fiberrika) och fullkornspasta, dvs. pasta tillverkad av oraffinerat vetemjöl som hade kvar fibrerna. Men i och med den höjda levnadsstandarden får köttet ofta ersätta baljväxter och grönsaker; och pastan tillverkas av vitt, raffinerat mjöl där fibrerna är borttagna. Enligt medicinsk expertis i Italien är detta förklaringen till den tilltagande fetman hos befolkningen, och särskilt till en oroväckande ökning av cancer i mag-tarmkanalen.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter – och förblir smal”)


”Då vi äter för litet fiber, ”bulkas” ej födan i tarmen, och tarmpassagen blir förlångsammad, vilket är vanligt i industriländerna. Fiberrik kost ger en tarmpassage på 24 timmar, medan det med fiberfattig kost kan dröja upp till en vecka mellan avföringarna.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Fiberinnehållet i tarmen har betydelse för uppkomsten av tjocktarmscancer. I Japan innehåller födan mycket fiber, och incidensen av tjocktarmscancer är låg, medan den är hög i USA, där fiberinnehållet i födan är lågt. Japaner, som flyttar till USA, får inom en generation samma incidens av tjocktarmscancer som amerikanarna.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Det finmalda vetemjölet bör ersättas av grova mjölsorter, som innehåller fiber, för att bl a undvika förstoppning, divertikulos, gallsten, cancer, sockersjuka och åderförkalkning.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Personer, som har ett högt fiberintag, verkar ha lägre blodtryck än de, som äter den vanliga västerländska kosten. Man har sett att personer, som sänkt sitt fiberintag, efter en tid fått ett högre blodtryck och att de, som fått en ändrad kost till högt fiberintag, kunde registrera ett lägre blodtryck.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”En surgörning kan åstadkommas genom att bakterierna i tjocktarmen får bryta ned fiber och icke-absorberad stärkelse samt andra sockerarter i födan till kortkedjade syror. Man kan alltså göra avföringen sur genom att öka fiberinnehållet i födan. Detta är i överensstämmelse med de iakttagelser man gjort, att länder där man har högt fiberinnehåll i födan har en lägre incidens av coloncancer. Vegetarianer har en mindre risk för tjocktarmscancer. Dessa har ett lägre pH i feces än människor med coloncancer. Afrikaner, som lever på den traditionella kosten med mycket fiber och litet fett, har ett pH i feces som är betydligt lägre än 6,5. Dessa afrikaner får sällan coloncancer. Däremot får vita i Afrika, som äter en västerländsk diet som är fattig på fiber och rik på fett, ett pH i feces som överstiger 6,5.

Fiber i födan ökar dessutom passagehastigheten genom colon genom att defekationsvolymen blir större. Detta skyddar också mot cancer, då eventuella andra karcinogener i tarminnehållet därför under en kortare tid kommer i kontakt med colonslemhinnan.”

(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Många undersökningar kring kostfibrer har gjorts i hela världen sedan början av förra århundradet, så vi har idag mängder med bevis på fibrernas läkande egenskaper. Här är några av dem:

– Fibrer kan stärka ett sjukt hjärta.
– Fibrer minskar kolesterol som ökar risken för hjärtsjukdom.
– Fibrer förebygger många olika typer av cancer och minskar cancerrisken, samt binder cancerframkallande ämnen.
– Fibrer kan minska risken för diabetes och förbättra en redan diagnostiserad diabetes.
– Fibrer stabiliserar blodsockernivåerna genom att sakta ner absorptionen av socker.
– Fibrer kan stärka immunförsvaret.
– Fibrer håller tarmen frisk, minskar förstoppning och ger regelbunden tarmtömning.
– Fibrer förebygger gallstenar.
– Fibrer främjar en god, frisk tarmbakteriestam.
– Fibrer hjälper oss att gå ner i vikt och lägger band på vårt frosseri.
– Fibrer binder överflödigt östrogen.
– Fibrer förebygger magsår.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

Läs även Fibrer och Raffinerade födoämnen

Fluor

”Innan jag sommaren 1956 tillträdde en professorsbefattning vid Texasuniversitetets tandläkarskola i Houston, var jag helt övertygad om vattenfluorideringens fulla berättigande. Men sedan jag deltagit i en kurs i kariesprofylax med fluor, som hölls av professor J.C. Muhler från Indianauniversitetet och fått del av vad både fluorideringsanhängarna och -motståndarna hade att anföra mot vissa missförhållanden i samband med fluorideringen, kom jag att helt ändra uppfattning. Även fluorideringsentusiasterna erkände nämligen att vattenfluorideringen i allt för hög grad byggde på en kombination av övertro, okunnighet, bluff och »business». Läkarsällskapet i Texas beslöt, medan jag var där, att fluorideringsfrågan icke skulle få nämnas inom sällskapet inom de närmaste fem åren.

Många tandläkare och läkare ansåg att fluor i varje form var ett helt förkastligt preventivt medel. Muhler, som propagerade för tandborstning med en tennfluoridtandpasta för vilken han hade erhållit 500 000 dollar i forskningsbidrag av en fabrikant, förklarade att vattenfluorideringens värde bestod däri, att tandläkarna slapp att slösa tid på enkla tandfyllningsarbeten och i stället fick koncentrera sig på mera lönande kronarbeten, eftersom emaljen hos dem som drack fluoriderat vatten blev så hård och spröd, att man inte kunde göra vanliga borrningar i den utan måste tillgripa heltäckande kronor, när den gick sönder eller blev alltför vanställd av fläcktandsjuka.

Fluorideringsanhängarna var missbelåtna med att man hade fått betydligt mer både karies och fläcktandsjuka än vad man hade väntat sig.


Alla parter var upprörda över de otillbörliga metoder som PHS (den amerikanska »Folkhälsan») använde sig av för att genomdriva fluorideringen, särskilt som Texasuniversitetet drabbats av dessa. Vidare fann man det närmast genant att dr Dean, »fluorideringens fader», 1955 för andra gången blivit beslagen med grov vårdslöshet ifråga om de forskningsrapporter på vilka fluorideringen grundade sig.”
(GUNNAR BERGSTRÖM i boken ”Åttio maximaldoser”)


”Vem tjänar på att tillsätta fluor i tandkräm? Fluor är ett avfall från aluminium- och konstgödselindustrin. Innan man började ge fluor till människor hade man stora problem med att bli av med giftet. Det var också svårt att övertyga en allmänhet om att fluor inte längre var farligt utan rentav nyttigt.

Man löste detta på följande sätt: The Aluminium Company of America, ALCOA, satte 1947 sin advokat Oscar Ewing till chef för U.S. Public Health Service, den första myndighet som förespråkade fluor i dricksvatten. Aluminiumföretaget hade redan tidigare varit allierat med denna myndighet då den varit underställd the
Treasury Department, vars chef ägde en stor del av ALCOAs aktier.


En massiv reklamkampanj drogs igång för att övertyga folket om fluorets ofarlighet. Det skrevs också vetenskaplig litteratur: 1954 skrev nio industrier som var anmälda för förorening med fluor en sammanfattning av fluorforskningen – industrins forskning. 1958 gav Kettering Laboratoriet vid Universitetet i Cincinnati ut en samling sammandrag av 8700 vetenskapliga artiklar angående fluor. Man påstod sig visa att ämnet är ofarligt. Forskaren
Darlene Sherrell har emellertid uppmärksammat att dessa sammandrag inte stämmer överens med originalen. Kanske inte så konstigt eftersom fluor är ett gift och Kettering Laboratoriet är sponsrat av två kemiföretag, två oljeföretag och sex metallföretag varav tre tillverkar aluminium, alla producenter av giftigt avfall som de vill få en marknad för.


Dessa exempel ur historien är bland de som allra mest har präglat den officiella synen på fluor. Nej, det är inte obundna forskare som har visat att fluor är ofarligt och som har rekommenderat oss att använda det. Det är företag med mycket starka ekonomiska intressen i saken. Företag kan inte betala för objektiv forskning. 

Industrin har haft framgång i sina ansträngningar. Man har hittat en marknad för sitt avfall och man har lyckats tysta de röster som opponerat sig. Nu börjar emellertid objektiv information bli tillgänglig i form av både ny forskning och gammal som tidigare tystats ned. Den visar det som tusentals människor världen över länge har vetat och fått erfara. Att fluor är ett gift.”
(MARCUS STRÖMBÄCK)


”What’s the problem with fluoride?
The fluoride that is added to drinking water and toothpaste in the United States these days is probably one of the best examples of ignorance triumphing over science. Or maybe it’s greed over ignorance. Whatever you want to call it, it’s pretty scary. 

The traditional lineup in the so-called fluoride controversy has been the political ultraconservatives on one side complaining about government interference with their water supply, and the so-called enlightened and progressive parts of the community supporting a measure to improve the public health. But there’s an easy way to decide whether that chemical, sodium fluoride, belongs in the drinking water you give your kids. 

Whats’ the easy way?
Just take a cool analytical look at what fluoride is and the effect it has on human beings. The reasoning behind adding fluoride to your drinking water is based on the discovery that areas of the world which have a relatively high level of naturally occurring fluoride in the water have a relatively low level of tooth decay. Therefore, according to the public health ”experts,” the best way to decrease tooth decay is to artificially add fluorides to the water. That’s actually about the worst way to cut down on tooth decay. First of all, it follows the current pattern of “modern medicine” in that it ignores the cause of a disease. Tooth decay is not produced by a deficiency of fluorides. It is produced by eating refined carbohydrates like white fluor, white sugar, refined cereals, and all the other refined junk that make up the most profitable food products sold to unsuspecting consumers, many of them little kids. Instead of taking that terrible sugar glaze off the children’s cereal, instead of cutting down on the refined sugar in food products that don’t need sugar, it’s better business to sell yet another grossly overpriced product – a fluoridating plant plus chemicals – to every big city and small town in the nation. Tooth decay produced by the products sold also opens up a new and sensationally profitable market for toothpaste doped up with fluoride. 

Those fluoride plants are especially nice, since politicians buy them with other people’s money – yours and mine – and they don’t really worry about how much they cost. But there’s something about those fluoride plants that’s not so nice. They set the precedent of adding a controversial chemical to the water. If the “experts” decide today that we should have fluorides in our tea, coffee, frozen orange juice, lemonade, and every cell of our bodies, what’s in store for us tomorrow? What about vitamin C in the water, considered by some to be much more important than fluoride? What about tranquilizers to avoid civil disorders? What about birth-control chemicals to be routed to the water in certain ethnic neighborhoods? When the time comes, you can be sure it will be done for “your comfort and safety.” 

But is fluoride that bad?
You be the judge. Sodium fluoride, the chemical added to drinking water, is a deadly poison, a thousand times more deadly than the sodium chloride, or table salt, with which it is deceptively compared. (Generally speaking, adding fluoride to a formula makes a substance explosively active. Hydrochloric acid will eat through copper; hydrofluoric acid can’t be kept in bottles because it eats through glass!) Just a little too much sodium fluoride causes convulsions, coma, and death. The maximum safe dose of fluoride, according to the United States Public Health Service, is about one milligram per day. (Remember that one milligram is one thousandth of a gram, and one gram is about one thirtieth of an ounce. It isn’t a whole lot of anything.) The average person gets about 0.45 mg of fluoride from his diet, about 1 mg from his fluoridated toothpaste (if he “brushes after every meal”), and up to 1.6 mg a day from fluoridated water. That adds up to a total intake of 3.05 mg a day of fluoride. Everyone agrees that intakes of about 2 mg a day can very likely cause permanent spotting of the teeth. Those big black blotches especially prominent on the front teeth don’t look too good on your 14-year-old daughter who is just getting interested in boys. It’s better for her to just cut down on her refined sugar and refined fluor intake. But that’s nothing compared to the other problem with excess fluoride. 

It has been conclusively proved that women who take in more than 2 mg of fluorine per day have a much greater chance of giving birth to mentally defective children. Maybe those blackened teeth are nature’s way of keeping girls who get a lot of fluorine from ever getting to that stage. If it sounds terrible, it is terrible. 

But aren’t the risks of taking fluoride justified by the protection it gives?
Hardly. Fluoride doesn’t really protect against tooth decay. It merely partially undoes the damage caused by eating refined sugar and refined flour. Instead of exposing your entire body – and that includes your genes and chromosomes – to a powerful and toxic chemical, just stop eating junk that rots your teeth. Too simple?”

(DAVID REUBEN i boken “Everything you always wanted to know about nutrition”)


“Fluoridation
Fluoridation of drinking water is one of the most insidious practices in America. Even if fluoride were not a controversial chemical, should everyone receive some people’s medicine? Perhaps in the future tranquilizers and mood alterants will be put into community water. Is drugging an unstated motivation behind fluoridation? Fluorite, a naturally occurring compound of calcium and fluoride, is already used as a formidable tranquilizer in traditional Chinese medicine; and Prozac (Fluoxetine Hydrochloride) a modern antidepressant, is based on the fluoride molecule. Judging from the intensity of the battles that rage, and the tremendous pro-fluoride support coming from some factions in the government, there must be something behind fluoridation besides merely promoting healthy teeth. Otherwise local and federal governments could easily advocate free fluoride pills for children whose parents consented (it is presumed that the teeth of children benefit most from fluoride). This would cost less than city-wide water-treatment installations. 

Originally, decay-prevention tests with fluoride were carried out with calcium fluoride, yet sodium fluoride and fluorosilicic acid are the chemicals added to city water supplies. These chemicals are toxic by-products of the aluminum and fertilizer industries, often highly contaminated with lead and arsenic, and were expensive to dispose of until cities were persuaded to put them in the public water for tooth decay prevention. Up until this time, the primary use of fluoride was as rat poison. After approval for city water, the price of sodium fluoride shot up 1000% almost overnight. 

Many tests have been performed with fluoride; some indicate improved teeth while others show a worsening effect. As a result of research in Europe, fluoride treatment in water is now illegal in Sweden, Denmark, and Holland. Germany and Belgium have discontinued their fluoride experiments on the human population, and France and Norway have never found sufficient evidence to warrant water fluoridation. In truth, most tests are difficult to interpret since the mineral content of the water itself is one of the deciding factors. If there is adequate calcium in water, fluoride will form calcium fluoride, which may be of some benefit. Nevertheless, studies indicate that fluoride per se is one of nature’s principal aging factors. 

Undesirable Properties of Fluoridation
– Inhibits proper functioning of the thyroid gland and all enzyme systems. This makes weight reduction more difficult and is thought to be partially responsible for the abnormal height of some young people, as well as a contributor to very broad bottoms.
– Damages the immune system. Serious disorders that may first arise are sclera derma, lupus, and various forms of arthritis. Ultimately, the likelihood of cancer and other degenerative conditions is increased.
– Fluoride in public water is usually in quantities of one part per million. According to principles of homeopathic medicine, this concentration of fluoride can be a potent pathogen when used regularly.”

(PAUL PITCHFORD i boken “Healing with whole foods”)


”Fluorföreningar är för närvarande en kontroversiell fråga. Men det verkar bara vara kontroversiellt på den politiska nivån, inte på den vetenskapliga nivån. För forskare som har studerat detta finns det ingen tvekan om att fluorföreningar, på många sätt, är mycket farliga ämnen för allas hälsa. 

Förutom många andra allvarliga hälsoproblem har fluorföreningar nu kopplats till cancer i skelett, urinblåsa, lever, mun och lunga, och de kan även bidra till andra cancerformer. Dean Burk, Ph.D., tidigare chefskemist vid NCI, har sagt: ”I själva verket orsakar fluorföreningar fler dödsfall i cancer hos människor, och orsakar dem snabbare, än någon annan kemikalie.” Även Proctor & Gamble (tillverkare av tandkrämen Crest som innehåller fluorföreningar och som säljs över hela världen) presenterade studier för den amerikanska federala hälsomyndigheten Public Health Service, vilka visade att fluorföreningar är cancerframkallande ämnen vid de lägsta koncentrationerna som används. 

Allmänheten lurades till att acceptera vattenfluoridering eftersom de ursprungliga testerna kring förebyggande av hål i tänderna gjordes med kalciumfluorid eller CaF2. Kalciumfluorid är den fluorförening som finns naturligt i vatten och växter. Trots det var det fluorföreningen natriumfluorid eller NaF som fick tillsättas i det kommunala vattnet i USA och i tandkräm. I motsats till kalciumfluorid är natriumfluorid mycket toxiskt, men det är fortfarande den fluorförening som tillsätts i det kommunala vattnet på många ställen i USA och i vanliga tandvårdsprodukter. 

Även om du inte dricker fluoriderat vatten eller använder fluortandkräm, betyder det tyvärr inte att du inte utsätts för toxisk natriumfluorid. Genom vattenkällor har natriumfluorid nu förorenat många av våra livsmedel och otaliga kommersiella drycker som till exempel läsk, juice, te, öl och vin. Exponering för toxiska fluorföreningar i moderna länder är praktiskt taget oundviklig.”
(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

Fotnot: Sverige förbjöd vattenfluoridering 1971.


”Aluminiumtillverkning är en stor producent av fluorföreningar, och med en snabbt stigande användning av aluminiumburkar blev aluminiumindustrin snart en enorm källa till industriellt fluoravfall. Samtidigt stod aluminiumtillverkare och andra fluorproducerande branscher (stål, zink, aluminium, fosforbaserad handelsgödsel, glas och andra) inför mycket höga kostnader när det gällde att säkert omhänderta sitt fluoravfall. 

Läkare John R. Lee var 1972 ordförande i en miljö- och hälsokommitté som fick i uppdrag att utvärdera vattenfluroidering för ett stort område i Kalifornien. I nyhetsbrevet John R. Lee, MD Medical Letter från februari 1999, rapporterar dr Lee att det var en man, chefsjuristen för Aluminium Company of America, som drog igång konceptet med vattenfluoridering. Hans namn var Oscar Ewing. Det var år 1947 som Ewing kläckte en förrädisk plan att låta aluminiumindustrin undvika höga kostnader för ett säkert omhändertagande av sina dödliga fluorföreningar, och att i stället faktiskt tjäna pengar på sitt fluoravfall. Tydligen var idén så bra att de andra fluorproducerande branscherna följde i aluminiumindustrins fotspår. Enligt dr Lee var det så här det gick till. 

Oscar Ewing utsågs till chef för en organisation som övervakade den primära federala hälsomyndigheten Public Health Safety (PHS). Denna myndighet ingår nu i det amerikanska hälsodepartementet Health and Human Services. Ewing gjorde det sedan till en officiell PHS-policy att främja konceptet med vattenfluoridering under skenet av att minska antalet hål i tänderna. Detta baserades på uppfattningen att en viss mängd fluorföreningar i kosten är viktig för utvecklingen av friska tänder. Ewing lyckades genomföra förändringar i de federala förordningarna, vilket resulterade i att man fastslog att alla fluornivåer i dricksvattnet skulle stå under kontroll av PHS. 

Ewings idé var en genial vinstmaskin, eftersom aluminiumtillverkarna och andra industrier nu kunde sälja sitt toxiska avfall till kommunala och andra offentliga vattenföretag för en stor vinst i stället för att betala höga kostnader för att omhänderta det. I och med att fler och fler branscher utvecklades och producerade toxiskt fluoravfall, fick en stor kampanj som försökte basunera ut fördelarna med fluoriderat vatten brett stöd av starka penningintressen, och vetenskapliga forskare fann snart att det var karriärmässigt självmord att motsätta sig vattenfluoridering. Snart hoppade otaliga tandkrämsbolag på tåget och blev nya marknader till vilka industrierna kunde sälja sitt toxiska fluoravfall. 

Men det fanns ett dödligt ”försäljningstrick” som innefattade den typ av fluorförening som studerades för tandhälsan kontra den typ av fluorförening som tillsätts i vårt vatten och tandkrämer. De ursprungliga kariesförebyggande testerna gjordes med kalciumfluorid (CaF2), eller fluorföreningar som man fick i sig via kosten. Kalciumfluorid är den typ av fluorförening som finns naturligt i vatten och växter. Trots det blev det den typ av fluorförening som kommer från industriavfall, natriumfluorid (NaF), som tillsattes i det kommunala vattnet i USA och i våra tandvårdsprodukter. Natriumfluorid är mycket toxiskt. För att ge en uppfattning om hur toxiskt det är, kan nämnas att det enda sätt på vilket aluminiumindustrin på 1930-talet kunde tjäna pengar på sitt toxiska fluoravfall (natriumfluorid), innan den stora kampanjen för vattenfluoridering lanserades, var genom att sälja det till företag som tillverkade råttgift och gift mot kackerlackor! Natriumfluorid är med andra ord bra för att ta död på råttor och kackerlackor. 

Så de offentliga kampanjmakarna tillsatte en typ av toxisk fluorförening i det kommunala vattnet i USA, medan man hänvisade till forskning som gjorts på en helt annan typ av fluorförening som har vissa fördelar för tänderna. Och allt detta för att bespara de industrier som producerade toxiska fluorföreningar kostnaden för att omhänderta sitt toxiska fluoravfall! 

De offentliga kampanjmakarna som arbetade för de industrier som producerade fluoravfall visste mycket väl hur toxiskt natriumfluorid var och fortfarande är, därför var det inte ett misstag att de hänvisade till natriumfluorid. Dessutom har den toxiska typ av fluoravfall från industriella källor, vilket används vid fluoridering av det kommunala vattnet och i tandkräm (främst natriumhexafluorsilikat och kiselfluorvätesyra), inte testats i någon omfattande utsträckning vad gäller den allmänna säkerheten eller nyttan för tänderna. 

Denna dödliga fluorideringsbluff var så framgångsrik att den fortfarande frodas i USA i dag, och ofantliga mängder av toxisk natriumfluorid fortsätter att tillsättas i vårt kommunala vatten och i våra tandvårdsprodukter. Du kommer att ha mycket svårt att hitta ett tandkrämsmärke som inte innehåller fluorföreningar på ditt lokala apotek. Och många barn får fluortillskott för att skydda sina tänder. Men stora studier har visat att det inte sker någon signifikant minskning av antalet hål i tänderna genom användning av denna typ av fluorförening. Faktum är att det ofta orsakar skador på tänderna i form av ”emaljfluoros” som resulterar i fläckiga, gulaktiga tänder för livet.”
(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)


”Kliniska toxikologiska organisationer anger natriumfluorid som mer toxiskt än bly. Även Procter & Gamble, skaparna av tandkrämen Crest, har erkänt att fluorföreningarna i en Crest-tandkrämstub av familjestorlek kan, om man får i sig allt på en gång, vara tillräckligt för att döda ett litet barn! Naturligtvis är det inte troligt att ett litet barn kommer att få i sig en hel tub tandkräm på en gång, men med tiden får de helt klart i sig en mycket större mängd fluorföreningar från fluortandkrämer än den mängden. 

Det är verkligen fantastiskt att fluortillskott för barn fortfarande saluförs under täckmanteln att det hjälper deras tänder, när de företag som säljer dessa tillskott aldrig har varit tvungna att visa att deras tillskott är säkra. Detta beror på att fluortillskott utvecklades och såldes före år 1962, vilket är det år som FDA började kräva att ansökningar för nya läkemedel skulle visa på säkerhet och effektivitet. FDA valde att undanta produkter som började saluföras före 1962 från detta säkerhetskrav och de fortsätter att tillåta att de säljs. 

Vi borde åtminstone lära oss av de många fall där barn faktiskt har dött som en direkt följd av att man har utfört fluorbehandling på deras tänder. År 1979 beviljades föräldrarna till ett treårigt barn, som i onödan dog på detta sätt, ett stort skadestånd. I detta fall förklarade domstolen att tandläkaren och tandhygienisten bar skulden, men förklarade inte att American Dental Association (ADA) bar någon skuld. ADA intog följande uppenbart defensiva hållning: 

ADA har inte någon skyldighet att iaktta försiktighet för att skydda allmänheten från påstått farliga produkter som används av tandläkare… Den information man sprider är endast avsedd för dess medlemmars nytta. Spridningen av information om tandläkaryrket medför inte en skyldighet att iaktta försiktighet för att skydda allmänheten mot eventuella skador. 

Av ovanstående uttalande måste man dra slutsatsen att ADA bara känner sig skyldiga att skydda sina medlemmar (tandläkarna), och att eventuella tandvårdsannonser eller –produkter som gör anspråk på att ha stöd från ADA helt enkelt ger allmänheten en falsk känsla av säkerhet. 

Det är inte bara så att fluoridering av det kommunala vattnet inte skyddar tänderna, den har nu dessutom officiellt kopplats till emaljfluoros, skelettfluoros, ökat antal höftfrakturer, ökad spädbarnsdödlighet, sänkt intelligenskvot, ökad hyperaktivitet hos barn samt cancer. Ett flertal studier har visat att fluorföreningar kan orsaka skador på kromosomer i koncentrationer så låga som en miljondel (1 mikrogram/gram), och en miljondel är den genomsnittliga målnivån som används vid fluoridering av det kommunala vattnet i USA. 

En av de förrädiskt farliga effekterna av fluorföreningar på kroppen är deras förmåga att avbryta eller störa funktionen av många olika enzymer och därigenom störa en mängd viktiga processer i kroppen. Den amerikanska National Academy of Sciences och Världshälsoorganisationen (WHO) har publicerat listor över fler än 100 enzymer i kroppen vilka hämmas vid de fluornivåer som är vanliga i dricksvattnet. Studier har också visat att fluorföreningar negativt påverkar de vita blodkropparnas migrationshastighet i den mänskliga kroppen och orsakar en nedbrytning av kollagen, vilket är ett protein som hjälper till att hålla ihop alla celler i kroppen. 

Olika studier har kopplat natriumfluorid till skelett-, urinblåse-, lever-, munhåle- och lungcancer samt andra typer av cancer. Och det har genomförts många epidemiologiska studier som har kopplat samman vattenfluoridering med ökad cancerincidens inom olika geografiska områden. År 1977 berättade en ledande fluorforskare inför ett kongressutskott att om inget gjordes för att stoppa fluoridering av vatten i USA, skulle fler än 500 000 människor som var vid liv vid tidpunkten för hans tal förväntas dö i cancer som var kopplad till fluoridering! 

Det misstänks också att fluor kan vara en bidragande faktor till utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Detta beror på att aluminium i hjärnan har misstänkts vara en faktor i denna funktionsnedsättande sjukdom. Kopplingen här är att grundämnet aluminium inte självt kan passera blod-hjärnbarriären. Men grundämnet aluminium kan växelverka med natriumfluorid i våra kroppar och bilda ”aluminiumfluorid”. Och aluminiumfluorid kan passera blod-hjärnbarriären. 

Det verkligt skrämmande är att effekterna av vattenfluorideringen även i ett land som USA, där inte alla samhällen har fluoriderat vatten, ändå finns överallt. Med andra ord kanske du inte bor i ett område som har fluoriderat dricksvatten, men många av de frukter och grönsaker som du köper absorberar fluorföreningar från vattnet genom sina rötter. Mängden toxiska fluorföreningar i frukt och grönsaker kan sedan förvärras av det faktum att konstgjord handelsgödsel och bekämpningsmedel som används inom jordbruket ofta innehåller natriumfluorid för att hålla nivån av insektsaktivitet nere. Denna fluorförening rinner sedan ned i jorden och absorberas även av våra matväxters rötter.”
(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)


”För närvarande dricker mindre än 2 procent av människorna i Europa fluoriderat vatten, och studier har visat att personer med de bästa tänderna i Europa kommer från de länder som inte har fluoriderat sitt vatten. Att få bort toxiska fluorföreningar från vårt vatten, vanliga livsmedel, drycker och tandvårdsprodukter är något av det bästa vi kan göra för oss själva och vår miljö.”
(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)


”För ungefär fyrahundra år sedan anlände de första portugiserna till den indiska kuststaten Andhra Pradesh. De hade med sig tomater som snabbt kom att konkurrera ut användandet av den inhemska tamarinden. Tamarind använde man tidigare som en sur ingrediens som tillsattes framför allt till baljväxter för att de skulle bli mer lättsmälta. Ganska snart insjuknade många människor i skelettfluoros, en sjukdom som orsakar permanenta kroppsliga deformationer. Det berodde på att vattnet som användes till att odla tomaterna i det här området innehöll stora mängder fluor. Senare forskning har visat att tamarind binder fluor i vattnet och motverkar att det tas upp av kroppen.”
(SHARATH JOIS i boken ”Ageless”)


”Fluoride makes your body absorb extra aluminum. And where does the aluminum go? Your brain. And what metal shows up alarmingly in the brains of Alzheimer’s Victims? You guessed it.”
(WILLIAM DOUGLASS, MD)

Läs även Fluor och Fluoren inom tandvården är ett cellgift

Frukt

”Det finns idag en utbredd oro för fruktosens (fruktsockrets) påverkan på vår fettinlagring och hälsa. Disackariden sackaros (vitt socker) består av fruktos och glukos. Detta innebär att strösocker, kokossocker, farinsocker, rörsocker, honung, sirap och andra sockerkällor till ungefär hälften består av fruktsocker. På 1970-talet lärde sig även industrin att renframställa högfruktossirap (HFCS) i stora kvantiteter som nu används som en billig sockerkälla. Det finns många i dagens samhälle som överkonsumerar sockerrika produkter och därmed riskerar att få negativa konsekvenser av det totala energi- och fruktosintaget. Det är dock viktigt att reflektera över varifrån fruktosen kommer och i vilken mängd den konsumeras.

I maj 2009 slog Aftonbladet till med rubriken ”Frukten gör dig fet” med nedryckaren ”Överläkare: Fruktos ger bukfetma och kan vara skadligt”. Artikeln grundade sig på en artikel på DN Debatt med rubriken ”Livsmedelsverket mörkar att du blir fet av frukt”.

I forskningsrapporten som i artiklarna refererades som ”den nya forskningen” visade det sig att det inte handlade om frukt, utan om läsk: om hur intag av fruktos- och glukossötad läsk påverkade deltagarnas vikt och var på kroppen de lagrade in fettet. I studien fick deltagarna under 10 veckor dricka motsvarande 25 % av det totala energiintaget i form av läsk som antingen var sötad med glukos eller fruktos – inte en enda frukt var alltså involverad! Okunniga ”experter” fick ett obefogat stort medialt utrymme och kunde därmed påverka läsarna negativt, med risk för sämre kostvanor och ett ökat stresspåslag som följd.”
(JILL HOLMSTRÖM i boken ”Matologi”)


”Frukt verkar renande på kroppen. Dess högre halt av kol verkar på visst sätt som förbrännare av avfallsprodukter i kroppen.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


”Förutom att frukter är de mest antioxidantrika livsmedel som finns, har de flera andra fördelar. De innehåller en speciell typ av fiber som är vattenlöslig. Den kallas för gelbildande fiber och hör till den nyttigaste typen av fibrer du kan äta. Den påverkar tarmfloran positivt, samtidigt som den sänker hastigheten som blodsockret stiger med efter en måltid. Det innebär att den sänker det glykemiska indexet, vilket kan resultera i en effektivare fettförbränning och bättre uthållighet. Frukten innehåller relativt lite energi, 40 – 80 kcal/100 gram, men den energi som finns är mycket bra, eftersom det praktiskt taget bara är långsamma kolhydrater.”

(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns näringslära”)


”Nyttan av att äta frukt när den äts korrekt är oöverträffad.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Efter en måltid har du kanske ätit frukt eller druckit ett glas juice och känt ett skarpt stick i magen eller andra matsmältningsbesvär som t.ex. halsbränna. Orsaken till detta obehag är att du ätit frukt som skulle ha gått direkt från magsäcken till tarmarna men som genom annan mat hindrades från att göra detta. Det finns inget medicinskt belägg för att det förhåller sig så, vilket beror på att kostens inverkan på organismen inte har studerats tillräckligt av läkarna och de som utövar yrket är de första att erkänna detta. Men dr Herbert Shelton, som är den verkliga auktoriteten när det gäller rätt sammansatt kost, betonar att man kan tillgodogöra sig fruktens potentiella värde endast om man förtär den på fastande mage. Om du har ätit frukt tillsammans med andra saker i en olämplig kombination utan att känna några obehag, så betyder det inte att du inte har brutit mot en lag för rätt sammansatta måltider. Det visar bara vår kropps oändliga anpassningsförmåga. En längre tids överträdelse av principen att äta frukt på rätt sätt kräver till slut sin tribut. Många människor äter melon på fel sätt och skyller obehaget på melonen. De säger: ”Jag kan inte äta melon. Varje gång jag gör det får jag uppstötningar hela natten.” Ja, vad är det som har hänt? De har ätit melon efter maten, och istället för att melonen snabbt passerade genom magsäcken hejdades den av denna andra mat. Sedan jäste den i magen och offret fick uppstötningar. Melonen fick skulden, men om den hade förtärts först och det sedan hade fått gå ca. tjugo minuter skulle den ha lämnat magsäcken intakt, och sedan skulle den andra maten ha kommit dit, och det hade inte uppstått några problem.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Frukt är en av de största gåvorna i livet. Variationen är ofattbart stor. De flesta människor har svårt att ens räkna upp femtio olika sorters frukt. Men det finns mer än tusen olika fruktsorter världen över. Få människor vet att frukt innehåller varje näringsämne som vi behöver. De innehåller även livsviktiga aminosyror för att bygga protein. Förutom detta innehåller frukt den renaste och mest lättupptagliga form av energi som finns i någon mat.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


Frukt ska ätas för sig! Det är en regel som man borde lära sig redan i skolan.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter – och förblir smal”)


“”The ancient Greeks, before the time of Lycurgus, ate nothing but fruit,” (Plutarch) and “each generation reached the age of 200 years.””
(ONOMACRITUS of Athens)

Läs även Blanda inte frukt med annan födaFrukt & Bär, Vattenmelon och Äpple

Föllingeprojektet

Nedanstående artikel skrev SVEN LINDQVIST i Dagens Nyheter 1984-08-06: 

Bli frisk av föraktad kostterapi
ETT MEDICINSKT forskningsprojekt får efter mycken prut och förhalning ett statligt anslag på 350 000 kronor. Läkemedelskostnaderna för de 64 patienterna som ingår i projektet minskar under tre år med 180 000 kronor. Deras kostnader för sjukhusvård sjunker från 1,17 miljoner året före projektet till 0,14 miljoner första året, 0,11 andra året och 0,02 tredje året – en sammanlagd besparing för samhället på 3,2 miljoner kronor. Härtill kommer minskade kostnader för sjukskrivning samt värdet av dessa människors produktiva insatser sedan deras hälsa förbättrats. 

Allt som allt ett mycket lönsamt forskningsprojekt som med det snaraste borde fullföljas och utvidgas, kan man tycka. Men den forskning som professor Olov Lindahl beskriver i sin bok Föllingeprojektet (Hälsokostrådet) gick ut på att undersöka värdet av en radikal kostomläggning för att bota vissa kroniska sjukdomar. Alltså möttes den istället av förakt och misstänkliggörande av den etablerade medicinska sakkunskapen. Man ställde just på denna undersökning mycket höga krav på vetenskaplighet som inte är uppfyllda för många andra vanliga använda behandlingsmetoder. Framförallt ifrågasatte man patienterna subjektiva omdöme om sitt eget hälsotillstånd som kriterium på behandlingens framgång. Man menade att många patienter bara inbillade sig att de blivit friska. 

Men från samhällets synpunkt kan det kanske vara ganska likgiltigt om patienterna är inbillningsfriska eller inte – så länge denna måhända inbillade hälsa är varaktig, gör dem själva belåtna och sätter dem i stånd att arbeta och älska. 

Redan en långt mindre dramatisk minskning av sjukdomskostnaderna än den professor Lindahl ställer i utsikt borde vara tillräckligt motiv för att ställa generösa anslag till förfogande för forskning om olika former av kostterapi. Det borde inte heller vara omöjligt att finna vetenskapliga kriterier som kan accepteras som rimliga av både anhängare och motståndare till denna behandlingsmetod. 

Det är en viktig politisk uppgift att bryta igenom de medicinska auktoriteternas negativism och se till att kostterapi blir föremål för den forskning den är värd och – om den visar sig hålla måttet – ställa den till medborgarnas förfogande på samma villkor.”

Gröna blad (bladgrönt)

”Vid nästan alla slags sjukdomar visar det sig, att just den vegetabiliska näringen åstadkommer överraskande resultat, undanröjer sjukdomsorsakerna, bygger upp hälsan och skapar en kroppslig och själslig förnyelse. I det gröna bladet ligger livets största fysiologiska hemlighet. Det innehåller alla de vitaminer, mineraler och äggviteämnen, alla de läkande och undergörande safter, upplagrade ljusvibrationer och strålar, som äro oundgängliga för att den mänskliga kroppens organ skola kunna fungera felfritt.”
(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)


”Gröna blad (bladgrönsaker) har ingen egen avdelning i vår matpyramid eftersom människor aldrig har sett dem som ”riktig mat”. Morotsblasten innehåller många gånger mer näring än själva moroten, men den allmänna åsikten är att den gröna delen är för kaniner, får och kor, och det har hindrat oss från att äta morotsblast i våra sallader. Vi kastar alltså slentrianmässigt bort den näringsrikaste delen av morotsplantan! Människan tycker att roten är mycket godare än blasten eftersom den innehåller mer socker och vatten. Blastens överflöd av näring gör dess smak mer bitter.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


”En dag, medan jag läste en bok om biologi, blev jag förbryllad över växters härdiga konstruktion. Det var tydligt att cellulosan, som är det växten till största delen består av, har en av de starkaste molekylära strukturerna som finns på vår planet. Grönt innehåller fler värdefulla näringsämnen än något annat livsmedel, men all denna näring finns inpackad i växtens celler. Dessa celler är gjorda av ett kraftigt material (antagligen för plantans överlevnad) som gör det svårt för djur att äta dem. För att frigöra alla de viktiga näringsämnena ur cellerna måste de krossas. Det är dock inte det lättaste, och det är därför man måste tugga gröna blad mycket noga för att de ska ge oss den näring vi behöver. Med andra ord behöver vi tugga våra bladgrönsaker ända tills de antar en krämig konsistens, om de ska göra någon nytta för oss. Dessutom måste vår mage, för att vi ska kunna smälta de frigjorda mineralerna och vitaminerna, ha en mycket stark saltsyra med ett pH-värde på mellan 1 och 2. Dessa två förutsättningar är absolut grundläggande och nödvändiga för att vi ska kunna ta upp bladgrönsakernas näring.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


”Klorofyll bär betydande mängder av syre med sig och detta spelar en avgörande roll i försörjningen av de aeroba bakterierna. Därför blir vår tarmflora och allmänhälsa bättre ju mer klorofyll vi konsumerar. När man betänker att gröna bladväxter är den stora källan till klorofyll, är det svårt att hitta ett bättre sätt att konsumera klorofyll än att dricka gröna smoothies. 

Klorofyll har visat sig verksamt i förebyggandet och läkningen av flera olika former av cancer och arterioskleros. En mängd vetenskaplig forskning visar att det knappt finns någon sjukdom som inte skulle kunna vara hjälpt av klorofyll. För att beskriva klorofyllets alla läkande egenskaper skulle jag behöva skriva en hel separat bok. Så jag har istället gjort en lista över några av de läkande egenskaper denna substans bär på. 

Klorofyll:
– Höjer blodstatusen
– Hjälper till att förebygga cancer
– Förser organen med järn
– Gör kroppen mer alkalisk
– Motverkar de gifter vi får i oss
– Förbättrar anemiska tillstånd
– Rensar och fräschar upp tarmvävnaden
– Hjälper till att rena levern
– Hjälper vid läkning av hepatit
– Reglerar menstruationen
– Hjälper vid blödarsjuka
– Förbättrar mjölkproduktionen

– Hjälper sår att läka snabbare
– Utplånar kroppslukt
– Motverkar bakterier i sår
– Renar tand- och tandköttsstrukturen vid blödande tandkött
– Tar bort dålig andedräkt
– Lindrar halsont
– Är rengörande vid gurgling
– Hjälper inflammerade halsmandlar
– Lenar vid magsår
– Lindrar smärtsamma hemorrojder och plitor
– Hjälper mot förkylningar
– Återvitaliserar blodkärlen i benen
– Förbättrar åderbråck
– Minskar smärta orsakad av inflammation
– Förbättrar synen”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


“Green leaves are the best source of alkaline minerals, contain the best fiber, have many calming, anti-stress properties, and are the best source of chlorophyll. Chlorophyll is a blood-builder and one of nature’s greatest healers. Green, leafy foods are the most abundant foods on earth. In July 1940, a comprehensive study, reported by Dr. Benjamin Gurskin, director of experimental pathology at Temple University, in the American Journal of Surgery, focused on 1,200 patients treated with chlorophyll. On the power of chlorophyll, Gurskin wrote: ‘It is interesting to note there is not a single case recorded in which improvement or cure has not taken place.’ In 1950, Dr. Howard Westcott found that just 100 milligrams of chlorophyll in the diet neutralized bad breath, body odor, menstrual odors, and foul-smelling urine and stools.”
(DAVID WOLFE i boken “Eating for beauty”)


”År 2015 kunde forskare rapportera att nitratrika grönsaker skyddar tarmslemhinnan och förebygger inflammation i tarmen. Nitrat fungerar helt enkelt som effektiv gödning för en sund tarmflora, så kanske är detta en av hemligheterna bakom att gröna bladgrönsaker är så bra för oss.”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Eftersom mörkgröna bladgrönsaker, som grönkål, vattenkrasse, rucola och spenat, är otroligt näringsrika och trots att de innehåller ytterst få kalorier så är de riktig supermat. 

Varje tugga ger faktiskt en del näring. Förutom massor av antioxidanter, klorofyll, fibrer, folsyra, järn och kalcium så innehåller de även hälsosamt omega 3-fett. 

Gröna bladgrönsaker skyddar därför mot allt från benskörhet till vissa cancersorter, bland annat tarmcancer.”
(HELENA NYBLOM i boken ”Läkarens guide till den naturliga supermaten”)


”I synnerhet när det gäller mat för sjuka får inte de gröna bladen fattas.”
(RALP BIRCHER i boken ”Friskare leder”)


”Låt oss alla hålla oss själva och våra barn friska, fria från sjukdom, genom att införliva det gröna bladets krafter med vår organism i rikt mått!”
(INGA BROLIN i boken ”Leva med örter”)

Läs även Gröna drinkar och Maskros

Gurka

”Gurka har flera renande och stärkande effekter på kroppen. Den innehåller bland annat erepsis – ett matsmältningsenzym som bryter ner proteiner och rensar tarmkanalen.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas smoothies”)


”Gurkan är känd som ett av de förmodligen allra bästa urindrivande medel vi har, ty den befordrar avsöndring och utförsel av urin. Den har emellertid också många andra värdefulla egenskaper. Så befordrar den t. ex. också hårväxten på grund av den höga halten av kisel och svavel.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”Gurkans höga kaliumhalt gör, att den är till värdefull hjälp mot både högt och lågt blodtryck. Likaså är den verksam mot sjukliga tillstånd i tandkött och tänder, som t. ex. pyorré (tandköttsinflammation).”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


Gurka innehåller svavel och kisel som stimulerar njurarna att avlägsna urinsyra – det sätter igång bortforslandet av lagrat fett med hjälp av det höga vatteninnehållet.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Gurkor äro på sommaren härligt uppfriskande och skola alltid ätas med de gröna skalen. De verka starkt avsöndrande och renande och äro för invärtes och utvärtes bruk ett urgammalt och förnämt läkemedel. Lösa hårda avlagringar i lederna, vid åderförkalkning, gallsten, översyrlighet, reumatism. Desinficera tarmarna och äro bra för tänderna. Upplivande på nerverna och hjärnverksamheten. Välgörande vid sockersjuka.”
(EBBA WAERLAND i boken ”Ebba Waerlands receptsamling”)


“Cucumber contains a hormone needed by the beta cells of the pancreas to produce insulin. The enzyme erepsin in cucumbers is targeted toward breaking down excessive protein in the kidneys.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


”Gurka innehåller mer än 95 % vatten och är rik på kalium, järn och magnesium. Den innehåller även en relativt hög procent kisel och fluor. Den är därför en värdefull beståndsdel i födan och borde ingå i sallader närhelst så är möjligt. Den kan skäras i tunna skivor eller rivas. Gurka är till stor nytta för gallblåsan, levern och njurarna. Dess höga kisel- och fluorhalt gör den värdefull även för håret, tänderna och naglarna. Gurka skall inte skalas, då många av de värdefulla ämnena är lagrade i skalet.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


”Redan i det gamla Egypten var gurksaft uppskattad såsom skönhetsmedel. Invärtes som näring. Utvärtes mot t. ex. eksem. 9 delar gurksaft, 1 del olivolja, skakas samman och ingnides i huden i stället för cremer o. dyl.”
(INGER WAERLAND i boken ”Plocka hälsa året runt”)


”Framför allt är den känd såsom varande det födoämne som lämnar det största basöverskottet. Botaniskt sett är gurkan en frukt men på grund av sin milda, alls icke syrliga smaksammansättning hör den som födoämne (i likhet med tomaten) ihop med grönsakerna, icke med de syrliga trädfrukterna. Den bör därför alltid, så snart priset tillåter, ingå i den dagliga råkostmåltiden, där den utgör en av de många blodrenande och allmänt hälsofrämjande beståndsdelarna. Det behöver väl icke framhållas, att detta omdöme endast gäller helt naturell och oskalad gurka utan några som helst tillsatser av främmande ämnen. Saltgurka och ättiksgurka är ungefär lika skadliga för människokroppen som den råa, friska gurkan är hälsosam! Gurksaften har uråldriga traditioner som skönhetsmedel för huden och begagnades som sådant i det gamla Egypten. Den verkar även slemupplösande och brukades förr mot hosta, halskatarr o. dyl.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


GURKA – svalkande törstsläckare
Består till 95 procent av vatten, vilket är själva grundförutsättningen för fuktmättad, lystrig hud. Som beautyfoodie diggar jag också skalets innehåll av kisel, som håller kollagenet och bindväven i toppform och stärker håret.”

(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)


”Gurka är uppfriskande för hyn och enkel att använda. Skär bara ett par skivor av en färsk gurka och stryk dem över ansiktet. Om du gör det regelbundet ser du snart att hyn förbättras. Saften drar bort orenheter och minskar porernas storlek.”
(E. HAGLUND i boken ”Naturens mediciner”)


”Gurka är full av vatten och en populär salladsgrönsak med förmåga att läka huden.

Vid utvärtes bruk bidrar gurka till ett ungt yttre tack vare sina fuktgivande och antiinflammatoriska egenskaper. När den ingår i kosten gör det höga vatteninnehållet och de balanserade mineralerna den till ett av de bästa urindrivande medlen. Gurka är en rik källa till kisel, ett mineral som behövs för frisk hud och bindväv samt ett friskt skelett. Kisel spelar även en stor roll för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och benskörhet.””

(SARAH MERSON i boken “Mat som håller dig ung”)


”Gurka är inte bara lätt att få tag i, den verkar också uppiggande, svalkar och lugnar inflammerade ögon. Skala en bit gurka och pressa saften rakt in i ögat. Man kan använda gurkskivor i stället för ögonkompresser.”
(DIAN DINCIN BUCHMAN i boken “Naturlig hälsa och skönhet”)

 Läs även Gurkdrink

Honung

”Honung har av folktron tillskrivits många hälsosamma helande och läkande egenskaper. Den moderna forskningen har visat att många av dessa gamla uppfattningar är riktiga och att honung har en positiv effekt på alla kroppens organ och är ett äkta hälsomedel.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”I USA har man genomfört en rad försök för att utröna, om honungen verkligen är bakteriedödande. Man fann, att samtliga mikroorganismer som placerades i honung dog inom loppet av några timmar eller dagar. Andra amerikanska försök utgick från honungens förmåga att suga till sig fuktighet från allt den kommer i beröring med. Det visade sig, att dysenteribakterier dog av uttorkning efter 48 timmar, bakterier som förorsakar kronisk luftrörskatarr efter fyra och tyfusbakterier efter fem dygn. Dessa vetenskapliga försök styrker alltså vad den folkliga läkekonsten känt till i århundraden, nämligen att honung är ett bekämpningsmedel mot sjukdomar.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Honung stärker ett svagt hjärta, ett svagt huvud och en dålig mage. Honung stimulerar hjärtat. Den ger krafter vid undernäring och återställer hälsan. Honung dödar bakterier och hjälper på så vis kroppen att besegra sjukdomar.”
(SWAMI SIVANANDA)


”Honung är ett naturrent födoämne och samtidigt en av de främsta energikällor vi har i vår föda. Faran med ett sådant påstående är, att människor som inte har några större kunskaper i näringslära – och de är tyvärr många – börjar sätta i sig så mycket honung, att de blir utleda på den eller rent av blir sjuka. Man kan ju naturligtvis äta för mycket också av honung.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Vid Allmänna Sjukhuset i Reading, England, impregneras alla bandage som används för öppna sår med honung och ett annat engelskt sjukhus, i Norwich, använder honung som bakteriedödande salva på sin kirurgiavdelning. Michael Bulman, en engelsk kirurg, råkade av en slump läsa en artikel om egyptiernas metod att behandla sår med honung. Han blev intresserad och gjorde själv en del försök. Nu anser han, att honung är överlägsen moderna desinfektionsmedel, när det gäller behandlingen av större sår för att hålla dem bakteriefria. ”Honung är varken giftig eller irriterande, den är bakteriedödande och ger näring samtidigt som den är billig, lätt att använda och mycket effektiv”, hävdar dr Bulman.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”I Schweiz genomfördes sålunda ett försök med ett antal barn med svag hälsa. De delades upp i tre grupper, varav en fick normal kost, den andra fick särskilt närande kost plus mediciner och den tredje gruppen fick också normal kost men med ett tillskott av honung. Efter några månader var den tredje gruppen överlägsen de båda andra i alla avseenden: blodvärden, viktökning, energi och allmänt hälsotillstånd.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”De flesta sötningsmedel, speciellt vitt socker, verkar irriterande på slemhinnorna, medan honung lenar.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Dr N Zaiss, en framstående Wienläkare, skildrar i en medicinsk tidskrift hur han behandlat tusentals fall av sår och bölder med honung och inte misslyckats med ett enda fall. ”Honung”, säger han, ”mildrar smärta, fungerar som antiseptikum, påskyndar läkningen och har visat sig speciellt effektiv vid behandling av brännsår och bölder”.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Människan har bedrivit biodling, det vill säga hållit bin som husdjur, i ungefär åtta tusen år. Men redan på stenåldern samlade människor honung, och från alla tider i historien finns det belägg för att honung använts som både livs- och läkemedel.”
(ARNE LUND i boken ”Naturligt frisk med honung”)


”Honungen är en produkt från växtriket, som innehåller alla de ämnen som en organism behöver för sina livsfunktioner. Den består till c:a 80 % av lätt resorberbart frukt- och druvsocker. Vidare innehåller den vitaminer, mineraler, spårelement och enzymer samt s.k. inhibiner, som har förmåga att döda bakterier. Enligt gällande bestämmelser behandlas den svenska honungen med så milda metoder att dess karaktär av naturprodukt bibehålles. Honung bör ej upphettas över den temperatur som råder i bikupan, dvs 35º för att ha kvar de värmekänsliga enzymerna och andra biologiskt verksamma ämnen. Detta bör man ha i minne vid inköp av flytande honung!”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsafter”)


”Honung bildar hemoglobin, ett järnhaltigt rödaktigt färgämne, som ingår i de röda blodkropparna. Deras antal uppgår hos människor i genomsnitt till fem miljoner per kubikmillimeter blod, medan de vita blodkropparna endast uppgår till några tusen i samma mängd blod. Hemoglobinet upptar syre från lungorna och för det med blodet ut i kroppen. De röda blodkropparna bildas i benmärgen, lever några månader och förstörs sedan i levern och mjälten för att till slut föras ut med gallan. Om de röda blodkropparna inte nybildas i tillräcklig grad, uppstår blodbrist (anemi). Det är här honung kan hjälpa genom att bidra till att upprätthålla den rätta nivån av hemoglobin och röda blodkroppar. Honungen berikar alltså inte blodet men hjälper till att hålla blodets olika beståndsdelar i balans.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Före andra världskriget genomfördes i Österrike en undersökning på 58 pojkar för att utröna, om de små mängderna koppar, järn och mangan som ingår i honung hade någon inverkan på hälsotillståndet. Varje morgon och kväll i ett års tid fick hälften av pojkarna en tesked honung, i övrigt var gruppernas kost exakt densamma. Efter ett år undersöktes pojkarnas blodvärden. Det visade sig då, att den grupp som fått ett tillskott av honung hade förbättrat sina blodkroppsvärden med i genomsnitt 8.5%, medan pojkarna i den andra gruppen fått lika stor nedgång i blodvärdet.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Ett knep som många astmasjuka känner till är att vid ett anfall hålla en burk honung under näsan och andas djupt. Lättnaden är ofta omedelbar, även om effekten är kortvarig och bara räcker någon timma. Många astmapatienter har därför alltid en burk honung tillhands. Vad är det då som ger denna effekt? Tyska vetenskapsmän har dragit slutsatsen, att honung innehåller en blandning av högre alkoholer och flyktiga oljor och att ångan av dessa – ofta omärkliga för friska människor – har en lugnande och lindrande inverkan.”
(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)


”Dessutom kan honung ge huden mjukhet och ny skönhet. Hustrun till en biodlare lade märke till att hennes mans händer alltid var härligt mjuka och jämna under honungsskörden. Hon började själv använda honung som ett skönhetsmedel och upptäckte också att hennes egen hy blev bättre och att hon inte fick några rynkor.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Honung som inte har hettats upp, innehåller hormoner och lipoproteiner. Dess sammansättning har undersökts av tidskriften American Journal. Honung innehåller, förutom ovannämnda ämnen, även vitaminerna A, B12, C, D och E, folsyra, pantotensyra, mineraler, fyra olika sackarider, nio olika aminosyror och enzymer. Honung innehåller 12,34% protein, 6,46% fett och 12,49% kolhydrater.”
(ANN WIGMORE i boken ”Vägen till optimal hälsa”)


”För tio år sedan upptäckte svenska forskare att binas egna honungsmagar gör nyslungad honung till en extremt bra källa till mjölksyrabakterier. Med hela elva olika sorter varav sju laktobaciller och fyra bifidobakterier är binas honung den rikaste källan till mjölksyrabakterier som påträffats. 

Den levande bakteriekulturen gör att färsk honung har visat sig kunna slå ut sjukdomsframkallande och antibiotikaresistenta bakterier. Men redan efter ett par veckor har bakterierna försvunnit ur honungen som alltså är en färskvara!”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”En studie på 55 överviktiga patienter visade att 70 gram honung per dag, som ett tillägg till den vanliga kosten, resulterade i 1,3 procents minskning av vikten efter 31 dagar. En person som väger 100 kilo får alltså en viktminskning på 1,3 kilo på en månad, enbart genom att lägga till honung. Därför ligger det nära till hands att också tro att det finns fler faktorer som minskar de fettbildande processerna när någon äter honung. 

En förbättrad tarmflora lär vara en delorsak och kanske är också palatinos en? Palatinos är en sockerart som finns i honung och som i djurstudier har visat sig minska bukfettet.”
(FREDRIK PAULÚN i boken ”Biohack”)


”Honung, läcker sötsak, läkemedel, skönhetsmedel, användbar till så mycket. Naturens eget gyllene hälsomedel skapat av blommor och bin.

Honung är känt inom folkmedicinen sedan tusentals år.

”Honung garanterar ett långt och lyckligt liv”, sade Hippokrates, läkekonstens fader, som levde på 400-talet före Kristus. Han använde honung som medicin vid behandling av diverse sjukdomar, både invärtes och utvärtes, mot febersjukdomar och bronchitis, som salva på svårläkta sår m m.

Att vara biodlare sägs vara ett av de hälsosammaste yrkena. Förklaringen kan vara den att biodlaren umgås mycket nära med bin, äter den näringsrika honungen och vistas ute i naturen. I en 3 500 år gammal egyptisk kungagrav har man hittat en utförlig beskrivning av biodling och honungsberedning. Honungen var värd sin vikt i guld och när landets undersåtar skulle betala skatt till Farao ingick honung som en del därav.

På 1000-talet var också Sverige ett land rikt på honung. Biodling var en mycket viktig näringsgren. Och ve den som stal bin! Den åsamkades dödsstraff enligt lagen.

Honung var det vanligaste sötningsmedlet. Socker började man använda här i landet först vid mitten av 1600-talet.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Honung var både medicin och föda hos kulturfolken. Inkaindianerna använde honung även som bakteriedödande medel och som ingrediens i smärtstillande medel. Hinduer lät lagra vildhonung och använde det i blodstillande syfte. För att rensa tarmarna upplöstes honung i vatten. (Den som äter mycket honung märker snart att den är laxerande.) Honungens antiseptiska och konserverande egenskaper tog man tillvara (och gör det än idag) vid t ex balsamering. I varma länder dränker man in sötsaker med honung inte enbart för att de skall smaka så mycket bättre utan också för hållbarhetens skull.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Mot gikt i tår och fötter användes förr honungsomslag och värken försvann efter några timmar…”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


Honung mjukar upp torra läppar och sprickor. Stryk ut ett tunt lager – och slicka inte bort det!”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”SNABBENERGI
Är du trött – ta en tesked honung och bli pigg på 10 minuter! Honung tas snabbt upp av kroppen och ger mer energi än t ex socker. Vid lågt blodtryck är honung uppiggande. Men det höjer inte ett högt blodtryck.

MER KALK
Honung innehåller kalcium. Kalciumnivån i kroppen höjs om man äter honung. Studier av blodet har visat att kalciumhalten höjs två och en halv gång när man ätit honung och håller sig kvar på den nivån i 24 timmar. I förlängningen ger honung starkare ben (skelett)!”

(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Honung är det enda sötningsmedlet som inte irriterar slemhinnorna. Det innehåller färre kalorier än socker. 100 g socker ger 410 kalorier. 100 g honung 320 kalorier. Honung är dessutom inte skadligt för tänderna på samma sätt som socker.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Honung används i kosmetika som sammandragande och fuktighetsbevarande ingrediens. Honung är lämplig för de flesta hudproblem.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”En enkel och bra kur mot allmänt oren och trött hud är att helt enkelt smörja in huden med ett frikostigt lager honung. Låt den sitta på i en halvtimme innan den grundligt tvättas av.”
(KIRSTEN SANTELMANN i boken “Man tar vad man har)


”Ljunghonung sägs vara särskilt välgörande vid eksem. Det lindrar såren och mjukar upp huden.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”Ren honung kan göra underverk med huden – alltifrån att klara upp blemmor, hålla kvar fukt, och återställa väderbiten hud till att mjuka upp rynkor.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”En god vän berättade för oss om en ung man som höll på att hugga späntved på en gård. Yxan slant och träffade honom i foten mellan stortån och nästa tå. Hans far öste då upp en handfull honung från en kruka och smetade över pojkens fot. Blödningen avstannade omedelbart, och på kort tid läkte också såret fullständigt, utan särskilt omfattande ärrbildning. Det hävdades att kurens effekt berodde på enzymerna i den rena honungen.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”De första nedtecknade recepten på läkande medel med honung är 6 000 år gamla och kommer från Mellanöstern. Där får vi bland annat tips om hur man använder honung för behandling av hudinfektioner, sår och till ögondroppar. Det är intressant att honung har använts – och fortfarande används – på liknande sätt inom folkmedicinen i hela världen: till sårvård, som antiinflammatoriskt medel och mot hosta.

Bakteriedödande och inflammationshämmande
Vetenskapliga studier visar att honung kan hämma tillväxt av både bakterier och vissa svampar och virus. Man har också testat honung på ett antal antibiotikaresistenta bakterier och sett att honung har potentiellt bakteriedödande verkan även på dem, med bonuseffekten att multiresistenta bakterier inte verkar utveckla resistent mot honung. Det innebär att honung skulle kunna bli till stor hjälp i kampen mot multiresistenta sårbakterier.

Varför honung har antibakteriell verkan är något man fortfarande diskuterar. Det mest troliga är att det rör sig om en synergieffekt mellan honungens väteperoxid, sockermolekylerna i honung som binder sig till vattenmolekyler så att det inte finns något vatten tillgängligt för mikrober att växa i, honungens låga pH-värde (3,2-4,5) och fenolerna i honungen. Fenoler är en sorts antioxidant med kraftfullt läkande verkan.

Honung läker sår
Honung är ett utmärkt medel för att behandla sår, småsår såväl som inflammerade och svårläkta sår. Man tvättar såret med ljummet vatten, breder på lite honung och täcker med en gasväv för att motverka kladd. Honungen hindrar gasväven från att fastna i såret och det gör inte alls lika ont att lägga på honung som att smeta på en salva. Sår läker snabbare och med mindre ärrbildning om man inte låter en skorpa bildas och eftersom honungen ser till att hålla såret lite fuktigt bildas oftast inte sårskorpor. När man lägger om sår med honung följer dessutom smuts från såret med honungen vid bandagebyte och lämnar ett rent och fint sår efter sig.

Fler bonuseffekter med honung är att den lägger sig som en elastisk hinna över såret och hindrar bakterier och andra mikroorganismer från att komma in. Honungens surhetsgrad gör att bakterier inte trivs och även om väteperoxidhalten i honung är lägre än den lösning man brukar tvätta sår med är det ändå tillräckligt i kombination med de andra ämnena i honungen för att hindra bakterietillväxt och påskynda läkningen.

Det har också gjorts en del studier där man undersökt honungens förmåga att stimulera immunförsvaret. Det är inte helt klarlagt än exakt hur honung boostar immunförsvaret, det man har sett hittills är att olika sorters honung gör det på olika sätt beroende på vad de innehåller.

Brännsår, operationssår och fotsår
Det är bevisat att brännsår läker betydligt snabbare med honung och även operationssår som blivit infekterade läker snabbare med honung än med antiseptisk salva.

Patienter med kroniska fotsår fick i en studie testa honung istället för traditionella sårläkemedel. Alla sår läkte fint utan ärr med en genomsnittlig läketid på tre veckor. Kostnaden för honungsbehandlingen var 75 procent lägre än den traditionella behandlingen och både vårdpersonal och patienter var väldigt nöjda. Dessutom minskade patienternas smärta betydligt med honungsbehandlingen.

Man har sett liknande resultat av behandlingar med Manukahonunggel på brännskador i ansiktet. Läkningstiden var betydligt kortare än normalt, ingen ovanlig bakterietillväxt syntes och patienterna var väldigt nöjda med både behandlingen och den lägre kostnaden för behandlingen.

Honung mot eksem
En studie där patienter med kroniskt eksem fick använda honung i hårbotten, ansiktet och bröstet gav fina resultat hos alla patienter. Klådan lindrades och huden slutade flaga inom en vecka. Hudskadorna läkte och försvann helt inom två veckor, dessutom visade patienterna en klar förbättring när det gällde håravfall. I andra studier har man testat bivaxsalva med honung och fått väldigt bra resultat på olika typer av dermatit och eksem.

Medicinsk honung i vården
Den honung man använder inom vården kallas medicinsk honung och är producerad under kontrollerade former. Manukahonung från Nya Zeeland och sidrhonung från Jemen är vanligast och det beror delvis på att den nektar de är framställda av har bra antibakteriella egenskaper. Men produktionen av manukahonung är också strikt kontrollerad och varje batch är noga analyserad för att bedöma dess Unique Manuka Factor (UMF) som ger ett nummer baserat på dess antibakteriella verkan. Revamil Source Honey är en medicinsk honung som produceras under stort hemlighetsmakeri i växthus i Nederländerna.

Vi kan alltså inte använda vilken lokal honung som helst på svårläkta sår, mest eftersom den kan innehålla sporer av Clostridium botulinum, en bakterie som kan orsaka botulism som är en mycket farlig infektion för oss människor. Men vid enklare brännsår (alltså inte öppna sår utan de som kallas första och andra gradens brännskada) kan man gärna använda sin egen honung.

Manukahonung jämfört med skandinavisk honung
Nyare studier visar att nordisk inhemsk honung kan ha lika bra eller bättre antibakteriell förmåga än manukahonung men den forskningen behöver backas upp av kliniska studier innan vi kan börja använda vår inhemska honung inom vården.

En dansk studie som publicerades i juni 2018 gjorde just en sådan jämförelse. Man testade den antibakteriella aktiviteten hos elva sorters dansk honung och jämförde dem med en färsk och en medicinsk manukahonung samt en kommersiell processad honung avsedd för kulinariskt bruk. Alla honungsproverna visade antibakteriell aktivitet – förutom den kommersiella. Bäst effekt såg man hos vattenmyntahonung, lindblomshonung och en ekologisk blandhonung. De hade effekt på alla bakterier som testades och visade sig till och med ha större effekt än både färsk och medicinsk manukahonung.

Intressant nog ansåg forskarna att blandhonung har störst antibakteriell potential eftersom den innehåller fler olika aktiva ämnen än sorthonung. Men det är nog ändå sorthonung vi är hänvisade till inom vården eftersom chansen att få batcher med jämnt innehåll av aktiva ämnen är större med sorthonung än med blandhonung.

En finsk studie som publicerades 2013 visade goda resultat i tester av inhemsk sorthonung mot olika bakteriesträngar. Man kunde konstatera att bovete-, ljung- och mjölkörtshonung gav bäst och bredast resultat. Forskarteamet drog slutsatsen att honung är en naturlig, ogiftig och billig produkt som kan möta behovet av nya behandlingsformer mot bakteriella infektioner. Klinisk användning av honung har enorm potential, särskilt i kampen mot antibiotikaresistenta bakterier, skriver de.

I Sverige genomfördes en liknande studie 2007 och där hade ljunghonung bäst antibakteriell effekt.

Honung är bästa hostmedicinen
Honung är slemlösande och lindrar halsont genom att återfukta torra slemhinnor i halsen. Barnläkare i Europa, USA och Afrika, tillsammans med Världshälsoorganisationen (WHO), rekommenderar te med honung och citron eller honung och mjölk istället för hostmedicin (dextrometorphan och diphenhydramine) till barn mellan ett och sex år. De säger att honung oftast är den bästa hostmedicinen eftersom honung är billigt, lättillgängligt, har en bra säkerhetsprofil och ger inga biverkningar.”
(ALEXANDRA DE PAOLI och LOTTA FABRICIUS KRISTIANSEN i boken ”Hälsa från bikupan”)

Fotnot: jag skulle helt undvika mjölk då det är det mest slembildande som finns näst efter ost!


”Inom folkmedicinen har honung använts genom alla tider. Den lär vara ett utmärkt sömnmedel, den får oroliga barn att lugna sig, och den ska kunna hjälpa mot benkramper som uppstår under nattens lopp.”
(KIRSTEN SANTELMANN i boken “Man tar vad man har)


”En matsked honung varje kväll före sänggåendet främjar en god sömn.”
(KIRSTEN SANTELMANN i boken “Man tar vad man har)


”För tio år sedan upptäckte svenska forskare att binas egna honungsmagar gör nyslungad honung till en extremt bra källa till mjölksyrabakterier. Med hela elva olika sorter varav sju laktobaciller och fyra bifidobakterier är binas honung den rikaste källan till mjölksyrabakterier som påträffats.

Den levande bakteriekulturen gör att färsk honung har visat sig kunna slå ut sjukdomsframkallande och antibiotikaresistenta bakterier. Men redan efter ett par veckor har bakterierna försvunnit ur honungen som alltså är en färskvara!

Honung användes redan på romartiden för att lätta upp sinnet. Den innehåller flera ämnen som vart och ett för sig kopplas till bättre psykisk hälsa. Förutom tryptofan, som är förstadium till det så kallade lyckohormonet serotonin, och dessutom bidrar till god sömn, finns de båda hälsosamma ämnena kaempferol och quercetin i honung. Båda har i försök visat sig ha antidepressiv verkan.”

(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Om man stryker litet honung mellan tårna två eller tre gånger om dagen blir man snabbt av med fotsvamp. Under de tretton år som jag gjort detta har det aldrig slagit fel.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Näst efter vitlök är honung ett av naturens starkaste medel mot bakterier.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Hellre än att ta Gaviscon eller Novalucol för att lindra symptomen – smärtor, halsbränna, dålig matsmältning och illamående – skulle man kunna ta litet honung istället. Åtminstone är det vad Dr Basil J. S. Grogono hävdar i en artikel som han skrev någon gång år 1995 i den kanadensiska tidskriften ”Medical Post”. Han sade att det anspråkslösa lilla biet framställde en substans som var bättre än alla mediciner eller kirurgiska metoder som använts av magspecialister under de senaste 30 till 40 åren.

Med hänvisning till en nyutkommen rapport i ”Journal of the Royal Society of Medicine” där honungens antibakteriella egenskaper noga hade testats, argumenterade Dr Grogono för att använda honung istället för starka syntetiska antibiotika som kan medföra obehagliga biverkningar. Han använde en honungssort som importerats från Nya Zeeland, honung som bina samlat från manuka-trädet (Leptospermun scoparium). Alla hans magsårspatienter blev friska när de fick ta denna speciella honung som invärtes medicin.”

(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


””En preliminär studie av honungens antimikrobiella verkan” visade tydligt att den ”hade ett brett verkningsspektrum mot bakterier och svamp, och var utomordentligt verksam mot… Candida albicans, vid en jämförelse med [samma mängd] nystatin.” Kvinnor som besvärats av jästsvampsinfektioner en längre tid och prövat några av standardmedicinerna mot jästsvamp utan vidare resultat skulle kunna nå större framgång om de använde honung istället.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Enligt definitionen i CODEX Alimentarius är honung det som honungsbin hämtar och omvandlar av:

– blommornas nektar;
– nektar från bladskaft med körtlar (extraflorala nektarier, nektarier utanför växtens blomregion, vilket finns bland annat hos några ärtväxter);
– sekret från bladlöss som sugit växtsaft från olika träd (kallas vanligen för skogshonung).

Beroende på honungens ursprung varierar dess egenskaper. Vanligast är ett ursprung från blommornas nektar. Nektarn innehåller framförallt vatten och rörsocker (sackaros).”
(ALEXANDRA DE PAOLI och LOTTA FABRICIUS KRISTIANSEN i boken ”Hälsa från bikupan”)


”En märklig sak med honung är att halten av de olika aktiva ämnena är väldigt låg, alldeles för låg för att de egentligen borde ha någon läkande verkan. Men faktum är att det är synergieffekten mellan de olika ämnena som ger honungen så stark effekt. Var för sig skulle de olika ämnena kanske inte åstadkomma så stark effekt men tillsammans ger de häpnadsväckande resultat.”
(ALEXANDRA DE PAOLI och LOTTA FABRICIUS KRISTIANSEN i boken ”Hälsa från bikupan”)


Honung som läkemedel användes redan under biblisk tid. Den ökar effektiviteten hos alla naturmedel som påverkar andningsorganen. Därför kan man ta föreskriven naturmedicin i 1 tsk honung eller i varmt vatten sötat med honung. Intar man det klunkvis med naturmedlet ökas effekten. Vid katarrer, för bronkerna eller lungorna verkar medlen mycket snabbare.”
(GUNILLA BOMAN i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)


”2 strukna matskedar honung vid varje måltid påstås kunna förebygga migrän. Även när huvudvärken redan har satt in, kan det vara bra att ta en struken matsked honung.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


Så här enkelt gör du ett honungsplåster

1. Ta en kompress eller en bit rent linne- eller bomullstyg
2. Smeta på lite honung
3. Lägg på såret

Tyget behövs inte alltid, ibland räcker det att bara smeta lite honung direkt på såret. Men det kan göra ont att peta i ett sår och då är det enklare att bara lägga på ett honungsplåster. Tyget skyddar också mot kladd och hjälper till att hålla smuts borta från såret. En bonuseffekt är att när du lyfter bort kompressen följer smuts från såret med honungen.”
(ALEXANDRA DE PAOLI och LOTTA FABRICIUS KRISTIANSEN i boken ”Hälsa från bikupan”)


”En blandning av lika delar bivax, honung och olivolja är verksamt mot blöjeksem, psoriasis, eksem och svampinfektioner på huden samt hämmar vissa bakterier. Samma blandning har också testats på hemorrojder och analfistlar med mycket goda resultat.”
(ALEXANDRA DE PAOLI och LOTTA FABRICIUS KRISTIANSEN i boken ”Hälsa från bikupan”)


”Honung sägs ha förebyggande effekt på hösnuva, vilket för närvarande också har blivit föremål för forskning. En matsked vid varje måltid under vintern är ett vitamin- och mineralrikt kosttillskott som kanske kan bidra till att minska de allergiska besvären.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”Skruva av locket på en honungsburk och andas in doften. Det kan ibland lindra nästäppa. Det kan också hjälpa att smörja honung i näsan, särskilt vid bihåleinflammation.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”En upptagen husmor i St. Paul, Minnesota som för inte alltför länge sedan råkade ut för en otrevlig olycka i köket med en vass förskärare, och fick ett djupt och gapande sår på handen. Det såg ut som om hon skulle behöva tolv till femton stygn på lokalsjukhusets akutavdelning. Men hon kom aldrig dit, eftersom hennes make, Bob, inte fick igång bilen. Och eftersom de bodde på en isolerad farm många kilometer från närmaste större stad, beslöt hon sig för en behandling som hennes mormor hade använt på sin tid. Betty (så hette hon) täckte över såret med rikligt med rå honung och lade om det med gasbinda och plåsterremsa. Morgonen därpå klippte hon upp och lindade av bandagen och lade märke till att det sönderskurna köttet i såret redan började läka ihop. Hennes hand behövde aldrig sys. Den läkte sig, nästan utan spår av ärr, enbart med hjälp av honungen.”
(JOHN HEINERMAN i boken ”Naturens 7 supermediciner”)


”Romarna värderade honung så högt att de använde den i stället för guld när de betalade sina skatter. Idag är honung känt som ”det flytande guldet” med närande och läkande egenskaper.

Honung består av 38 procent fruktos, 31 procent glukos, 1 procent sackaros och 9 procent andra sockerarter och är det enda naturliga sötningsmedel som inte kräver någon raffinering eller beredning. Den hjälper mot alla tendenser till lågt blodsocker som kan bidra till sömnlöshet och humörsvängningar. Den ger också många näringsämnen, däribland B6-vitamin, tiamin, riboflavin, pantotensyra och spårmängder av mineraler som kalcium, koppar, järn, magnesium, mangan, fosfor, kalium, natrium och zink.

Honung är en erkänd antioxidant och ett kraftfullt, brett verkande antibiotikum som motverkar både svamp och mikrober. Den bekämpar organismer som orsakar stafylokocker och candidainfektioner. Honung innehåller dessutom ett fantastiskt ämne som kallas propolis, eller bikitt, och som naturligt motverkar bakterier och bidrar till att förebygga och behandla hosta, förkylning och magproblem. Det antibakteriella innehållet i nyzeeländsk manukahonung har visat sig kunna döda H. pylori, den s.k. magsårsbakterien, medan ofiltrerad honung innehåller pollenkorn och hjälper mot hösnuva.

När det gäller utvärtes bruk har honung en effektiv antiseptisk effekt vid behandling av sår, brännskador och andra skador. Den har antiinflammatorisk verkan och minskar svullnad och smärta. Genom att stimulera återväxt av vävnad under hudytan bidrar honung till läkningsprocessen.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


Så framställs honung
Det är för sin egen konsumtion som bina framställer honung. Den förser dem med viktiga kolhydrater. Råmaterialet för honungsframställningen är nektar, blomsaft som innehåller mycket socker. Växterna använder nektar för att locka till sig insekter, som får frömjöl på sig när de suger i sig saften. När de flyger vidare till nästa blomma stryker de av sig frömjölet mot märket på blommans pistill. Utan binas hjälp skulle många växter alltså inte kunna föröka sig.

Bina samlar inte bara nektar utan även så kallad honungsdagg. Det är det sockerhaltiga sekretet från insekter, till exempel bladlöss, som lever på saften i trädens löv eller på barr.

De arbetsbin som ansvarar för insamlingen av råmaterial till honungen suger i sig nektar eller honungsdagg och transporterar hem den till kupan i sin så kallade honungsmage. I kupan spyr de upp nektarn och lämnar över den till de arbetsbin som är stationerade hemma i kupan. Dessa fyller den insamlade saften i vaxkakans celler efter att ha tillsatt enzymer som omvandlar dess rörsocker till druv- och fruktsocker. Allteftersom vattnet avdunstar blir honungen tjockare till konsistensen. Efter några dagar är den mogen. Bina täcker då över cellen där den förvaras med ett lock av vax. Vaxet framställer de i särskilda körtlar på buksidorna. Det utsöndras i form av små fjäll eller plattor.

Det normala sättet för en biodlare idag att utvinna honungen kallas fortfarande att slunga den, men en modern slunga är motordriven. Det är ett slags centrifug som man sätter träramarna med fyllda vaxkakor i för att tömma cellerna på honung.”
(ARNE LUND i boken ”Naturligt frisk med honung”)


”En morgon utan honung är en dag utan sol.”
(KARL GERHARD)

Ingefära

”Ingefärans stärkande effekt på mag-tarmkanalen är välkänd: den underlättar nedbrytningen av protein, är ett verksamt medel mot illamående och åksjuka, stärker slemhinnan i övre delen av mag-tarmkanalen och skyddar därigenom mot magsår, och den är också verksam mot olika inälvsparasiter. Färsk ingefära används i många kinesiska maträtter eftersom man tror att den neutraliserar de oönskade effekterna av vissa födoämnen, särskilt fisk och kött, som kan ge magbesvär. Man har också noga studerat ingefärans inverkan på produktionen och funktionen av en grupp biologiskt aktiva substanser som kallas eikosanoider, vilka påverkar läkningsprocessen och immuniteten. Kroppen syntetiserar dessa substanser av essentiella fettsyror och använder dem för att styra viktiga cellfunktioner. De tre viktigaste grupperna av eikosanoider – prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener – nämns ofta i den populärvetenskapliga rapporteringen nuförtiden. Störningar i eikosanoidsyntesen och frisättningen ligger bakom många vanliga sjukdomar, från artrit och magsår till den ökade proppbenägenheten som kan utlösa hjärtinfarkter och slaganfall. Ingefära påverkar detta system så att den överdrivna inflammationsreaktionen och levringsbenägenheten minskar. Ingefära kan vara lika effektiv som en del av de kortisonfria antiinflammatoriska medicinerna som är så populära idag, men den är inte alls lika toxisk eftersom den skyddar magslemhinnan i stället för att skada den. Det är ingefärans effekter på eikosanoidsyntesen som kan vara de allra viktigaste för självläkningssystemet. Vidare stärker ingefära hjärt-kärlsystemet och har cancerhämmande effekter genom att den förhindrar vissa carcinogeners förmåga att orsaka skador på DNA.”
(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)


”Ingefärsrot har en kraftig antiinflammatorisk och antioxiderande verkan (mer verkningsfullt än till exempel E-vitamin) och även skyddande egenskaper. Ingefära motverkar vissa typer av cancerceller.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Ginger contains a compound called gingerol that may lower blood pressure and increase circulation. Ginger also may help relieve motion sickness, morning sickness, and the nausea caused by anesthesia. Other compounds in ginger may help ward off migraines and arthritis pain by blocking inflammation-causing prostaglandins.”
(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)


”Späckad av antiinflammatoriska ämnen tros ingefära kunna lindra inflammatoriska tillstånd som rodnad och aknebekymmer, och ämnet gingerol motverkar nedbrytning av hudens spänstprotein elastin.”
(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)


”Ingefära (Zingiber officinale) är en urgammal indisk kryddväxt som numera odlas i de flesta tropiska länder. 

Ingefära har i alla tider använts i Kina som ett medel att förbättra matsmältningen och för att motverka illamående och kräkning. Flera moderna vetenskapliga undersökningar har visat att ingefära verkligen har effekt mot illamående och kräkning, även vid funktionellt illamående. Undersökningarna har visat att cirka ett gram pulvriserad ingefära minskar illamående och kräkning efter operationer. 

Liknande effekt fann man när samma mängd ingefära togs före sjöresor. I en kontrollerad jämförelsestudie av olika medel med experimentellt framkallad åksjuka gjordes intressanta fynd. I studien ingick 36 försökspersoner med starkt anlag för åksjuka. En stund före försöket fick var och en svälja en kapsel med för försökspersonen okänt innehåll. Det rörde sig om antingen ett vanligt läkemedel mot åksjuka (Amosyt) eller ett gram pulvriserad färsk ingefärsrot eller ett overksamt ”sockerpiller”. Så fick försökspersonerna med förbundna ögon snurra runt i en stol som rörde sig 4-17 varv i minuten. Var femtonde sekund fick de rapportera hur de mådde med hjälp av en speciell skala som syns i den lodräta vänstra axeln i kurvan i figur 1. Antalet minuter finns angivet längs den vågräta axeln. 

Det visade sig att varken sockerpillergruppen eller läkemedelsgruppen stod ut hela sex minuter i den snurrande stolen, medan hälften av ingefärsgruppen klarade det. Av kurvorna framgår klart och tydligt att de som fick ”sockerpiller” klarade kortast tid i snurrstolen, därnäst kom Amosytgruppen. Och allra bäst klarade sig de som ätit ingefära före försöket. Förutom att de klarade att stanna kvar längst tid i snurrstolen, så rapporterade de dessutom lindrigare åksjukebesvär än de andra.”
(PER OVE LIND i boken ”Magbesvär”)

Här kan du se ”figur 1” som citatet ovan hänvisar till:

Kaffe

“För det första innehåller kaffe, som var och en vet, giftet koffein, en s. k. alkaloid, som till sin kemiska sammansättning ganska mycket liknar urinsyran. Det brukar i medicinsk litteratur påpekas, att en kopp kaffe innehåller mer urinsyra än en kopp urin. Men dessutom innehåller det rostade kaffet en mängd andra gifter eller skadliga ämnen – ett faktum som de flesta icke har sig bekant. Till dessa hör det farliga trigonellinet, en koffeinet närstående alkaloid, samt trimetylalminet – samma ämne som bildas då fisk ruttnar; vidare den frätande, magfördärvande garvsyran, varav kaffebönorna innehåller mellan 4 och 8 %. Bland övriga kaffegifter brukar nämnas ammoniak, pyridin, ättiksyra, valeriansyra, furfurol, fenol m. fl. – sammanlagt bortåt ett 20-tal. När det därför i reklamen talas om koffeinfritt kaffe såsom något oskadligt, så är detta fullkomligt felaktigt. F. ö. kan koffeinet endast avlägsnas genom tillsättning av vissa kemiska medel, vilka i sig själva är gifter för kroppen.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Kaffe är en av de vanligaste orsakerna till oregelbundna hjärtslag.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Såsom ett betecknande grunddrag framhålles kaffets förslappande eller nedsättande inverkan på de ’hämningar’, som normalt reglera människans handlingar. Kaffet liksom piskar upp det mänskliga maskineriet till prestationer, som sedan ej kunna hejdas, utan fortgå med ett oändamålsenligt slöseri av muskel- och nervkraft. Detta slöseri kan experimentellt illustreras och bevisas genom att man stänger in en hund i en upphängd bur. Hundens rörelser i buren kunna lätt iakttagas och registreras. Hunden lägger sig snart till ro och förblir i vilande ställning. Ger man den nu en dos koffein, blir den orolig och ändrar oavbrutet läge. Buren gungar i alla riktningar och fortsätter att göra så, till dess att koffeinets verkningar förbrukats. Därpå inträder åter ro. Givet är att den energiförbrukning, som kaffet sålunda alstrar, i en stor utsträckning är lika onödig, oändamålsenlig och konstlad som hundens rörelser i buren. På samma sätt går det en människa, som förgiftar sig med kaffe. Energiförbrukningen ökas i alla riktningar och tager sig en mängd ohämmade uttryck som talträngdhet, omotiverad munterhet, nervöst skratt, överkänslighet, oro m. m. Kaffet borttrollar således trötthetskänslan samt ökar livaktigheten och påskyndar tankeverksamheten, men det nedsätter samtidigt även reaktionsförmågan hos den naturliga säkerhetsventil, som heter trötthetskänslan och som skulle varnat för överansträngning.”
(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)


“Den danska överläkaren, d:r Jarlöv, medgiver sålunda att de mera motståndskraftiga må “tillfälligtvis” och “för en kortare tid” begagna sig av kaffet, för att under vissa tvingande förhållanden nå stora arbetsprestationer, men tillfogar strax därpå följande välbetänkta och i full harmoni med fysiologiens grundprinciper utformade reservation och varning: – 

”Men man får därför icke tro att organismen på detta sätt tillföres någon ny extra kraft. Tvärtom tär den på sitt eget kraftförråd och kräver en till ansträngningen motsvarande tid av vila och återhämtning när arbetsprestationen är över.” 

”Bildlikt talat kan kaffet förliknas vid ett piskslag, som endast för en kort tid kommer den tröttkörda organismen att genom ett uppbåd av sina yttersta krafter samla sig till ett snabbare lopp, d. v. s. till en ny arbetsprestation. Men lika litet som hästen får några nya krafter genom piskslaget, utan i stället drar växlar på sina egna kroppsliga reserver, lika litet får människan något nytt krafttillskott genom kaffet, utan måste alltid kompensera det extra energi-uppbådet med en tids vila, för att samla nya krafter och återställa de i anspråk tagna reserverna.” 

Det är detta sakförhållande, som de flesta kaffe-drickare ej vilja förstå! Tron på att kaffet verkligen skänker nya krafter, är en över hela världen allmänt utbredd villfarelse, vartill i all synnerhet den kroppsarbetande befolkningen hemfallit. Även de intellektuella klasserna ha långt ifrån gjort klart för sig, att varje, genom en ren giftverkan uppdriven vakenhet och arbetsprestation, ofelbart leder till och medför i sitt släptåg en motsvarande depression, d. v. s. en kraftlöshets- och slöhetsperiod, om ej de i anspråk tagna reserverna snart återställas och organismen får återhämta sig med tillhjälp av lämplig näring, vila och rekreation. 

I stället för att på ett förnuftigt sätt fylla ”de i anspråk tagna reserverna”, griper emellertid nutidsmänniskan åter och åter till giftet, för att med dettas hjälp söka undkomma den depression, som detta i förening med den konstlat uppdrivna arbetsprestationen eller vakenhetsperioden skapat. På så sätt råkar hon i en ”circulus vitiosus” eller djävulsk kretsgång, från vilken hon ändar med ett kroppsligt sammanbrott i en eller annan form, d. v. s. med fysiska och psykiska funktionsrubbningar, vilka sedan lätt kunna övergå i kroniska lidanden.”
(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)


”Stimulants make strong people weak. All stimulants are ”sweet” when ingested but ”bitter” in their effects. You can become addicted to them without even recognizing your dependency. If you are used to drinking a few cups of coffee a day, try this: Go on a “coffee fast,” which means having no coffee for an entire day, and observe how you feel as the day progresses. After a few hours you may notice a dull sensation in your head and a feeling of weakness and lack of energy throughout the body. Some people develop headaches in the afternoon; others yawn and feel downcast. These effects may seem to be due to the absence of coffee in your diet that particular day, but it actually reveals the weakening impact the coffee has been having on your heart. You may argue, “But drinking coffee is normal; everyone does it.” Most people in the industrialized nations will also fall seriously ill at some stage in their lives. For example, one in every two people in the U.S. will develop cancer at some stage of his or her life. This is now considered to be an almost “normal” experience, too. 

Stimulants, as contained in coffee, tea and cigarettes, seem to be welcome and fast-acting substances for those who feel the need for a boost of energy, to wake up their mind or to feel more buoyant and alive. But since these stimulants have no real energy on their own, where is the energy boost coming from? Obviously, the body provides it. Stimulants are nerve toxins that trigger a powerful defense reaction in the body. When you smoke a cigarette or drink a cup of coffee or power beverage, the resulting boost in energy occurs because of this immune response. Therefore, the experienced increase in physical energy is actually an energy loss for the body. 

Many people now drink decaffeinated coffee in the belief this protects them against the addictive effects of caffeine. Consumer Reports recently tested cups of decaf coffee ordered six of the most popular coffee shops in the United States. A regular cup of coffee has from 85 to 100 milligrams of caffeine, while decaf coffee has from 5 to 32 milligrams of caffeine (about the same amount contained in 12 ounces of Coca-Cola Classic). In addition to still getting a significant amount of caffeine, drinking three cups or more of decaffeinated coffee may cause an increase in harmful LDL cholesterol by increasing a specific type of blood fat linked to the metabolic syndrome, according to a study presented at the American Heart Association’s Scientific Sessions 2005. Decaffeinated coffee is made from more acidic beans than regular coffee. These strong acids have shown to increase the incidence of heartburn, osteoporosis, Glaucoma and rheumatoid arthritis. Decaf coffee can, in fact, quadruple the risk of developing rheumatoid arthritis in three months, compared with people who drink regular caffeinated coffee or tea. In other words, if you feel you cannot do without coffee, it is far better to drink a properly brewed cup of real, unprocessed coffee.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless secrets of health & rejuvenation”)


”Kaffe är extremt syrabildande och orsakar en avsevärd uttorkning. Kom ihåg att mineraler behövs för att upprätthålla pH-värdet. Kyss dessa mineraler adjö när du kissar ut dem i toaletten tillsammans med ditt Starbuckskaffe. De som förespråkar regelbunden men måttlig konsumtion brukar hävda att kaffe innehåller vissa näringsämnen. Kanske det, men de tar inte hela bilden med i beräkningen. Det går inte att bara lyfta fram det goda och bortse från det dåliga när vi gör våra hälsoval. 

Förutom att själva kaffet är syrabildande, så är kaffebönan rostad. Dessa bönor har olja i sig. Rostade oljor härsknar och täpper igen din fina lever. Det är ganska uppenbart att det inte är bra för dig. Bara det faktum att du blir sprattig av att dricka det, och får migrän när du inte gör det, borde säga dig något. Hur är det med sömnen då? Kaffe är definitivt en fiende till fridfull sömn. Om du lider av ångest, panikattacker eller har ett stressigt jobb, kommer kaffet bara att förvärra kaoset. Men om du verkligen gillar att kallsvettas, ja, drick då upp för all del. 

För de tjejer som ser fram emot att bilda familj, kan jag berätta att en studie från 2008 i American Journal of Obstetrics and Gynecology kom fram till att mödrar som intog höga doser av koffein under havandeskapet (cirka 200 milligram eller mer per dag, eller två koppar bryggkaffe) löpte större risk att få missfall än dem som drack mindre koffein. Ju mer koffein kvinnorna drack över 200 mg, desto större blev risken. Tänk på det: Vem vill leva i ett hus som är smutsigt och fullt av stress? Den lilla babyns outvecklade ämnesomsättning slår i taket när din kafferast stryper blodflödet till moderkakan. Och det gäller även läsk med koffein, energidrycker och svart te.”
(KRIS CARR i boken ”Den galna sexiga dieten”)


”I allmänhet verkar kaffet hämmande på hjärtmuskelns utvidgningsmöjligheter. Denna hämning kan vid större koffeinmängder bli så stark, att hjärtat ej förmår fylla sig på ett normalt sätt med blod. Som en följd härav inträder cirkulationssvaghet och oregelbunden hjärtverksamhet. En synnerligen menlig inverkan har kaffet på hjärtfel, hjärt- och blodkärls-neuroser och åderförkalkning.”
(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)


”Drick vatten om du är trött – inte kaffe. Kaffe har visserligen en uppiggande effekt, men ganska snart kommer en ännu värre trötthet. Dessutom ger kaffet ledont och stelhet.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)


”Koffein, en av huvudkomponenterna i de flesta läskedrycker, är en drog. Det har beroendeframkallande egenskaper på grund av dess direkta effekter på hjärnan. Det påverkar också njurarna och ökar urinproduktionen då koffein har urindrivande egenskaper. Fysiologiskt sett är det ett uttorkande ämne. Denna egenskap är huvudanledningen till varför en person blir tvungen att fortsätta dricka flera burkar läsk varje dag utan att känna sig tillfredsställd. Vattnet stannar inte i kroppen tillräckligt länge. Samtidigt missförstår många personer sin törstkänsla. I tron om att de tillgodosett sitt vattenbehov med det vatten som finns i läsken tror de att de är hungriga och börjar äta mer än deras kroppar behöver. Därför kommer med tiden uttorkningen som orsakas av drycker som innehåller koffein att orsaka en gradvis viktökning på grund av ett för stort matintag, ett direkt resultat av förvirringen kring känslan av törst och hunger.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


“Researchers studied medical students during exams. They gave half of the students grapefruit juice with hidden caffeine and the others juice without caffeine. Neither group knew who was receiving the caffeine. 

On average, the students who drank the juice with caffeine had blood pressure readings 5 to 15 points higher than the others, For many people, this is the difference between needing to be on blood pressure medications for the rest of their lives or not at all. The caffeine also raised their level of chronic stress hormones such as cortisol. Students who already had high blood pressure, or who had a family history of high blood pressure, had the highest spikes in blood pressure after consuming the caffeine. 

The researchers concluded, “Given the cumulative effects of stress and caffeine, it may be beneficial for individuals at high risk for hypertension to refrain from routine use of caffeine beverages, particularly at times when work demands and attendant stressors are high.””
(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)


”We sometimes believe that caffeine gives us energy, it only borrows energy from the future. When you drink a cup of coffee, the caffeine chemically stimulates your sympathetic nervous system. As a result, your level of adrenalin and other stress hormones quickly begins to rise.”
(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)


”A study from Dr. Andrea LaCroix of the Johns Hopkins Medical School reported in 1986 that a person who drinks five or more cops of coffee a day is two to three times as likely to develop heart problems as a person who drinks no coffee at all.”
(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)


”KAFFE är ytterligare en stark drog som används omedvetet av miljontals människor. Det är den starkaste av alla koffeinkällorna, den som är svårast för kroppen att hantera och den som mest förknippas med beroende. Jag uppskattar att cirka 80 procent av alla kaffedrickare är beroende av kaffe. Det är ett fysiskt beroende som ger tydliga abstinenssymptom när man slutar plötsligt. Här är en lista på de huvudsakliga tecknen på kaffeberoende:
– Man använder drogen varje dag, särskilt på morgonen. Det finns inga dagar utan kaffe. Det är inte mängden som är avgörande. Jag har mött personer som är klart beroende trots att de bara dricker en kopp om dagen.
– Man kan inte fungera utan sitt morgonkaffe, utan känner sig både mentalt och fysiskt trög och är lättretlig och kan inte koncentrera sig.
– Man är beroende av kaffe för att magen ska fungera.
– Användarens energicykler styrs av kaffet: han eller hon brukar vara i full gång tidigt på dagen men blir trött och slö sent på eftermiddagen.
– Om man inte får något kaffe på ett dygn eller två blir abstinenssymptomen tydliga: trötthet, irritation och en tydlig, dunkande (vaskulär) huvudvärk som kan bli allvarlig. Illamående och kräkningar kan förekomma. Symptomen försvinner snabbt om man får i sig koffein i någon form. 

Eftersom kaffedrickandet är så uppskattat i vår kultur och i så hög grad uppmuntras har de flesta kaffedrickare ingen aning om att de använder en drog, och till på köpet en stark drog som kan påverka många kroppsfunktioner. Eftersom många läkare själva är beroende av kaffe är de sällan benägna att se det som den drog det är och inse att det kan vara en orsak till medicinska problem. Framför mig har jag en liten skrift utgiven av The American Heart Association med rubriken ”Vad ska jag ha i kaffet?” Texten beskriver en man som heter Larry som är bekymrad över sitt kolesterolvärde. Larry dricker fyra till fem koppar kaffe om dagen och i varje kopp tar han en skvätt av den sorts grädde eller mjölk som råkar finnas till hands. Skriften fortsätter med att beskriva farorna med grädde och rekommenderar mjölkfri pulvergrädde med fleromättade oljor (och en mängd tillsatser). The American Heart Association tycks se den här sortens beroende som helt normalt och utan medicinskt intresse. Faktum är att kaffe kan bidra till förhöjda kolesterolvärden och öka risken för hjärtsjukdomar.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Man glömmer lätt att nästan alla vuxna i vårt land är beroende av koffein. Dessa medel verkar allmänt stimulerande på hjärnbarken; till en början skärps tänkandet och en känsla av mild eufori överväger (vid små doser). De upplivande medlen stimulerar det retikulära systemet och man ”går upp i varv”. Blodtrycket brukar stiga (som försvar mot de framträngande känslorna) och bronchioli utvidgas så att andningen förändras. Rent allmänt fungerar dessa medel så att de bryter den ”livlöshet” som fullständig bortträngning medför. Paradoxalt nog framkallar en för stor dos av dessa medel en reaktion av dämpande karaktär från det limbiska systemet, liksom för stor dos av dämpande medel hejdar hämningarna och verkar upplevande.”
(ARTHUR JANOV i boken ”Primalrevolutionen”)


”Caffeine and other stimulants can increase the frequency and severity of irregular heartbeats. This is true for both the harmless and the life-threatening types of arrhytmias.”
(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)


”Caffeine and other stimulants potentiate the stress response. In other words, they make your fuse shorter. After you have gone through the withdrawal period from caffeine, you’ll find that your energy level is more constant and your mood is more even. It’s easier to maintain your inner equanimity when you don’t drink caffeine.”
(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)


“The potential side effects of caffeine, which may include jumpiness, disturbed sleep, stomach distress, heart palpitations, and diarrhea. Also, a number of studies have connected caffeine to more serious health problems, including fibrocystic breast disease, high blood pressure, arrhythmias, and some forms of cancer.”
(DEAN ORNISH i boken “Eat more, weigh less”)


”In the past few years authorities have been discovering that caffeine, even in moderate quantities, can be a great anxiety-producer for some people. 

Dr. Avram Goldstein and Dr. Sophia Kaizer studied 239 young married women and their coffee drinking habits. The heaviest users, those who routinely drank five or more cups each day, told the investigators that they invariably began their day with coffee: ”I need it to give me a lift”; ”I need it to get started in the morning”; ”. . . to calm my nerves”; ”because it’s a habit”; ”. . . to give me energy.” These heavy coffee drinkers exhibited typical withdrawal symptoms when they gave up coffee: headaches, irritability, nervousness, restlessness, lethargy. 

Dr. John F. Greden, an army psychiatrist, found this to be the case with a twenty-seven-year old army nurse, married to an army physician, who complained of severe headaches, an irregular heartbeat which disturbed her several times a day, tremulous feelings, and light-headedness. Other psychiatrists had prescribed tranquilizers for her. They explained that she was suffering from an anxiety reaction to her husband’s imminent transfer to Vietnam. Unwilling to accept their diagnosis, she appealed to Dr. Greden, who found she was drinking ten to twelve cups of coffee daily. When she stopped drinking coffee, all of her nervous physical symptoms disappeared. Blue Cross, in one of their publications, wrote of similar discoveries, and urged people who suffer from tension or anxiety and/or irregular heartbeat, to cut back on coffee or discontinue its use altogether.”
(CECIL G. OSBORNE i boken “Understanding your past – the key to your future”)

Fotnot: caffeine är det engelska ordet för koffein.

Tänk på att kroppen reagerar på liknande sätt på koffeinet (tein) som finns i allt svart, vitt och grönt te (men det finns EJ i örtte!)! Samma reaktion men med mildare påverkan blir det från det koffein (teobromin) som finns i kakao (som vanlig choklad görs av)!

Kalktillskott

Tyvärr är det ganska vanligt att många ”hälsovetare” och “näringsexperter” rekommenderar kalciumtillskott för att kompensera för kalciumbrist i kroppen. Nästan lika vanligt är det att försöka bekämpa en försurad kropp  med basiska kalciumpreparat. Inget av dessa båda tillvägagångssätt korrigerar ORSAKEN bakom vare sig försurningen eller kalciumbristen. Den NATURLIGASTE och sundaste fråga du bör ställa till dig själv angående detta ämne är utan tvivel det följande och uppenbara: Är vi människor STENÄTARE?


”Eftersom oorganiska och organiska mineraler har samma kemiska sammansättning förväxlades de av tidiga forskare. Av misstag antog de att en kemisk likhet i mineralerna också betydde att det fanns en näringsmässig likhet. Men detta var ett stort misstag. Kemiskt sett är det sant att järn i blodomloppet och järn i naglarna är detsamma och att kalcium i sten (dolomit) är identisk med kalcium i benen. Men det är ett allvarligt misstag att tro att kroppen kan smälta, ta upp och tillgodogöra sig pulveriserade naglar och krossad sten.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Det mineral kroppen mest behöver är kalcium. Kalcium är biokemiskt nödvändigt för livet och avgörande för hälsan och medverkar till att hålla dig ungdomlig och smidig. Allteftersom tiden går blir genomsnittsmänniskan mer och mer tömd på kalcium. Vid 40 års ålder lider mer än 50% av amerikanerna av svår kalciumbrist. Detta visar att majoriteten av alla amerikaner inte får i sig tillräcklig mängd upptagbar kalcium genom kosten. När jag säger upptagbar menar jag att kalciumet måste vara i en form som kroppen kan tillgodogöra sig. Kalciumet måste vara joniserat, annars är det värdelöst. När mineralerna kommer in i kroppen påverkas de av magsaften som gör det möjligt att absorbera dem. Denna process kallas jonisering. Alla mineraler måste genomgå en jonisering i magen innan de kan tas upp. Kroppen måste omvandla kalciumtillskott i varje form till kalciumjoner. Dessa jonladdade partiklar av kalcium är den enda form av kalcium som kroppen är kapabel att ta upp, omsätta och använda. Om vi inte får tillräckligt mycket lättupptagligt kalcium genom kosten, särskilt från frukt och grönsaker, kommer kroppenatt ta kalcium från det enda ställe den kan, från benen i skelettet. Detta leder direkt till den fruktade osteoporosen. Organiskt kalcium i frukt och grönsaker är redan joniserat, men de flesta äter inte på långa vägar den mängd frukt och grönsaker de borde, utan tar istället till mejeriprodukter och/eller kalciumtillskott. Vad kan vara mer uppenbart än det faktum att mejeriprodukter och tillskott inte är svaret? Trots att amerikanerna är det folk somäter mest mejeriprodukter av alla på jorden finner man en av de högsta förekomsterna av osteoporos där. Även om kalciumet i komjölken är joniserad från kon, så rubbas den när mjölken pastöriseras och ytterst lite kalcium kan tas upp. Värmen från pastöriseringen dödar och förstör allt av värde. De flesta kalciumtillskott är ofta dåligt joniserade. Till exempel, kalciumcitrat gjord av stenkross är bara joniserat till 15%. Kalciumglukonat som också kommer från stenkross är ännu sämre, endast 5% är joniserat. Vi är inte stenätare. Att försöka få i sig det kalcium man behöver från mejeriprodukter och tillskott kan ge skadliga biverkningar. Tyvärr är det en vanlig inställning att det är helt ofarligt. Men det är det inte! Istället skapar det sjukdomar. Att fylla kroppens behov av kalcium med icke-joniserat kalcium fungerar helt enkelt inte. Vad tror du händer om du fyller tanken på din bil med diesel när den behöver premium, högoktanigt bränsle? Båda är visserligen bränslen, men bara det ena kan användas i din bil. Det här är inte någon obetydlig bagatell. Bilen kommer inte att kunna gå och dieselbränslet kommer att skada motorn. Det extra kalcium som kroppen inte kan använda lagras i bindväven, blodkärlen, huden, ögonen, lederna och de inre organen. Oanvänt kalcium kombinerat med fett och kolesterol i blodkärlen orsakar en förhårdning av artärerna. Kalcium i huden orsakar rynkor. I lederna kristalliseras det och formar avlagringar som ger smärtsam artrit. I ögonen blir det katarr och i njurarna blir det njursten. Det är knappast en oskadlig vana att ta extra kalcium. Är det inte så att dessa besvär som jag just räknat upp är utbredda i USA? Kan det ha något samband med vår överkonsumtion av dåligt upptagbart kalcium? Det finns en annan ofta förbisedd faktor att komma ihåg.Forskningen på mineralerna sker oftast på enstaka mineraler. Detta ger en felaktig förståelse av dem, och man inser inte att de utgör en helhet. Mineraler är ömsesidigt beroende av många andra viktiga beståndsdelar från födan och med de komplexa funktionerna hos kroppen. Mineraler är inte isolerade kostfaktorer utan snarare delar av hela näringskedjan. Inga mineraler i kroppen används isolerade, alla mineraler påverkas av andra mineraler.Detta är häpnadsväckande enkelt, men tyvärr har ytterst få människor förstått detta faktum. På det sätt som alltär skapat, måste mineralerna vara i harmoni med andra komponenter i födan och är avsedda att intas på detsättet. Fortfarande envisas man med att ta isolerad, fragmenterad kalcium. Till stor del beror detta på att manförväxlar organiska, joniserade mineraler mer oorganiska icke-joniserade bara för att de har samma kemiskastruktur. Om du har kokat ris så vet du att mängden vatten och ris skall vara i rätt proportion till varandra. Det ärfaktiskt i 2:1 förhållande eller två koppar vatten till varje kopp ris. För mycket eller för lite av antingen vatteneller ris kommer att sluta med att riset antingen blir grötigt och klibbigt, eller torrt och bränt. För att kalciumskall tas upp effektivt och tillvaratas av kroppen behöver det inte bara bli joniserat utan det måste också vara iförening med magnesium. Det krävs också vissa spårämnen, men magnesium är den huvudsakliga samverkande faktorn för att kalciumet skall kunna användas av kroppen. Förhållandet kalcium till magnesium är det samma som vatten till ris, 2:1. Varken mejeriprodukter eller majoriteten av kalciumtillskotten är joniserade eller har rätt 2:1förhållande mellan kalcium och magnesium. Även om vissa kalciumtillskott har den rätta mängden magnesium tillsatt är det osannolikt att de är joniserade. Så fortsätter det med att amerikanerna lagrar upp mer än 50 miljarder kg mejeriprodukter varje år och kalciumtillskott för hundratals miljoner dollar och likväl fortsätter att haproblem som beror på kalciumbrist, i synnerhet den ökande osteoporosen. Sorgligt nog kan vi, mitt framför ögonenpå oss, se att det inte fungerar.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Calcium supplements, for instance, may deposit calcium in your body, but not necessarily in your bones or teeth. Dolomite is calcium magnesium carbonate. It comes from limestone. Dolomite hasn’t been processed through either the plant or animal kingdoms. Consequently, it’s ingredients haven’t been converted to a form we can use.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)


”Större delen av dessa tillskott består av kokat benmjöl eller dolomit, och många innehåller skadliga mängder bly, arsenik, kvicksilver och andra giftiga metaller.”
(H. ROBERTS i artikeln ”Potential Toxicity Due to Dolomite and Bonemeal” publicerad i ”Southern Medical Journal”, vol 76, 1983, sidan 556)


Ta inte dolomitkalk för att få i dig kalcium. Detta mineral innehåller ofta bly och andra giftiga tungmetaller. Samma varning gäller för benmjöl.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”I en studie vid Human Nutrition Research Center on Aging undersökte man benhälsan hos äldre kvinnor före och efter ett ettårigt träningsprogram. Kvinnorna delades in i fyra grupper:

Grupp 1 promenerade i rask takt i 45 minuter fyra dagar i veckan. De åt också kalciumtabletter och ökade därmed sitt dagliga intag av kalcium till 1 200 mg. 

Grupp 2 promenerade som grupp 1, men fick placebo så att deras dagliga kalciumintag var 600 mg. 

Grupp 3 utövade ingen motion, men fick samma tillskott av kalcium som grupp 1. 

Grupp 4 motionerade inte och fick placebo. 

Det visade sig att motionsprogrammet hade stor betydelse, medan tillskottet av kalcium praktiskt taget inte hade någon effekt. De aktiva kvinnorna, även de med ett lägre intag av kalcium, kunde inte bara hejda förlusten av benmassa utan även öka skelettets mineralinnehåll. Hos kvinnorna som inte motionerade, även de som fick extra kalcium, minskade skelettets mineralinnehåll. Det här resultatet var inte en ensam företeelse. I undersökningar vid andra forskningsinstitutioner har man kommit till samma slutsats. När doktor Everett Smith vid University of Wisconsin gjorde en liknande studie, som pågick i tre år, fick han i stort sett samma resultat. Den enda skillnaden var att eftersom hans undersökning pågick i tre år och inte under ett år var skillnaden mellan dem som byggde upp och dem som förlorade benmassa ännu större.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”In college, I had to learn the recommended daily allowance (RDA) for all vitamins and minerals published by the Institute of Medicine. I lived by these recommendations. From 1973 to 1980 the RDA for calcium was 1,000 milligrams per day for people age four through adulthood, so that’s exactly how much I consumed. Then, in the 1980s, the RDA for calcium was increased to 1,200 milligrams, so I added more calcium. In 1994, research showed that 1,200 milligrams was not enough to achieve optimal bone mass. The National Institutes of Health increased that recommendation to 1,500 milligrams per day. Still I added more calcium to my daily regimen. Then, in 2008, the journal of Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention found that men with high levels of calcium in their blood are more likely to die of prostate cancer. Wait a minute! I was taking high levels of calcium! Two years later, the British Medical Journal published a comprehensive study that showed calcium supplements increase the risk of heart attacks by 30 percent. This sure wasn’t what I learned in the textbooks I studied in college! The supplement I was taking to strengthen my bones was increasing my risk of having a heart attack and dying of prostate cancer. No, thanks. I no longer take calcium supplements.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


Calcium Supplements: Help or Harm?
Osteoporosis (lack of calcium in the bones) is the fourth-leading cause of death among women, following heart disease, cancer, and stroke. Death from osteoporosis is usually a result of complications that may follow bone fractures. Calcium supplements to the rescue? Unfortunately, no. Most calcium supplements on the market today are worthless garbage, doing absolutely nothing but giving people false hope and hype on building strong bones. The only thing being “strengthened” is the bank accounts of the manufacturers who are deceiving people. Most calcium supplements are made from rocks and shells, which we’ve already determined the human body was not designed to digest. The most popular calcium sold in America is called “oyster shell” calcium. Do you think our ancestors walked along the beach picking up pieces of oyster shells, crushing them up, and swallowing them with a glass of water? Nope. Why would modern man take oyster-shell calcium? Calcium in rock and shell form is less than 5 percent absorbed. So if you are taking 1,000 milligrams of calcium, you are getting 50 milligrams. Of that 50 milligrams that does end up in the bloodstream, none of it is allowed access into the bones. Calcium is an alkaline mineral and requires an acid to absorb it; therefore, scientists have tried to add acids like citric, gluconic, and lactic acid into our supplements. These additions do help the rocks and shells absorb better into your body, but do you really want them there? Rocks and shells circulating around the body could end up sticking to the arteries, form stones and spurs, and become a building block for fibroids and cysts.

Oyster shells have also been shown to contain small amounts of lead, which is a toxin. Reports of lead in dolomite (another rock calcium source) have also shown to contain lead. How does lead end up in calcium tablets? Many calcium products labeled as “natural” come from mineral beds that naturally contain lead. Researchers at the University of Florida at Gainesville reported that eight of the twenty-two calcium products they tested – including popular national brands such as Caltrate 600 – contained lead, which can lead to anemia, high blood pressure, and brain and kidney damage in adults, and developmental damage in children.

Rocks and shells are not whole foods and do not contain the balance of other vitamins and minerals needed to absorb calcium into the bones, such as zinc, magnesium, vitamin D, phosphorus, and boron. The body needs whole-food calcium sources in order to get completely absorbed by the body (not measly 5 percent absorption of most calcium supplements).”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)

Läs även Kalcium och Kosttillskott

Kalorimyten

”The effectiveness of counting calories is a myth.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Mellan 1976 och 2000 sjönk amerikanernas konsumtion av fett betydligt (med 11 procent). Till och med deras totala kaloriintag gick ner (med 4 procent). Ändå har fetman fortsatt att öka i halsbrytande fart. Under samma period har den ökat med 31 procent.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Det var 1930 som två amerikanska läkare i en uppsats framkastade tanken ”att fetma berodde på ett för stort kaloriintag och inte på något ämnesomsättningsfel”. Den undersökning de hade gjort om balansen mellan kaloriintag och kaloriförbrukning omfattade i själva verket mycket få iakttagelser och hade dessutom genomförts under alldeles för kort tid för att kunna anses vetenskaplig. Men trots detta mottogs den som en obestridlig vetenskaplig sanning så snart den publicerats och har sedan dess betraktats som gudsord. Några år senare framförde de båda forskarna, som utan tvivel var bekymrade över allt ståhej kring deras upptäckt, allvarliga reservationer för de slutsatser de kommit fram till, men det gick alla spårlöst förbi. Deras teori ingick redan i läkarstudierna i de flesta västländer och gör det ännu idag.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


”Om en människas energibehov är 2500 kcal om dagen och hon bara intar 2000 kcal uppstår ett underskott på 500 kcal. För att täcka detta underskott hämtar kroppen motsvarande energimängd från fettreserverna, vilket följaktligen medför viktminskning. Om en människa däremot äter 3500 kcal om dagen medan behovet ligger på 2500 kcal skapas ett överskott på 1000 kcal som automatiskt lagras i form av fettreserver. Teorin utgår alltså ifrån antagandet att det inte förekommer någon energiförlust i någotdera fallet, en rent matematisk teori som är direktinspirerad av Lavoisiers teori om termodynamikens lagar. Då kan man ju fråga sig hur fångarna i koncentrationslägren kunde överleva i nära fem år på bara 700-800 kcal om dagen. Om kaloriteorin stämde borde de ha dött så snart de gjort slut på sina fettreserver, dvs. efter några månader. På samma sätt kan man fråga sig varför storätarna, som sätter i sig 4000-5000 kcal om dagen, inte är fetare än de är (en del är till och med magra). Om kaloriteorin vore riktig borde dessa matvrak väga 400-500 kg efter några år. Och hur ska man för övrigt förklara att vissa människor fortsätter att gå upp i vikt trots att de äter mindre och minskar på det dagliga kaloriintaget? Det finns nämligen tusentals personer som bara blir fetare och fetare samtidigt som de håller på att dö av svält.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


”Varför leder inte minskat kaloriintag till viktminskning? Det sker faktiskt en viktminskning, men den är mycket kortvarig, och det är egentligen anledningen till att de båda forskarna misstog sig, för deras undersökning gjordes under alldeles för kort tid. Det här är vad som händer: Vi tänker oss att en person har ett kaloribehov på 2500 kcal om dagen och att denna person under en lång period har intagit just den mängden kalorier. Om kaloriintaget plötsligt sjunker till 2000 tas de resterande kalorierna från fettreserverna och man kan konstatera en viktminskning. Men om kaloritillförseln hädanefter stabiliseras på 2000 mot 2500 tidigare, gör överlevnadsinstinkten att organismen snabbt anpassar energibehovet till vad den får. Eftersom kroppen bara får 2000 kcal gör den bara av med 2000 och viktminskningen avstannar snabbt. Men organismen nöjer sig inte med det utan överlevnadsinstinkten driver den till ännu större försiktighet, och denna försiktighet innebär att kroppen lägger upp fettreserver. Om den numera bara får 2000 kcal ska den för säkerhets skull sänka sitt energibehov till 1700 till exempel och lagra mellanskillnaden på 300 kcal som fettreserver. På det här sättet uppnår man motsatt resultat mot det man räknat med eftersom man paradoxalt nog går upp i vikt trots att man äter mindre. Människokroppen styrs av överlevnadsinstinkten och uppför sig på precis samma sätt som hunden som gräver ner ben trots att den är utsvulten. Det är just när en hund får mat oregelbundet som denna uråldriga instinkt tar över och den gräver ner födan för att lägga upp ett reservförråd. Hur många människor har inte blivit offer för denna ovederhäftiga teori om balansen mellan intagna och förbrukade kalorier?”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


”Bortsett från en del specialister ifrågasätter inte heller läkarkåren sina baskunskaper i näringslära, i synnerhet inte som dessa på det här området snarast är symboliska och mest består av en del allmänt vedertagna uppfattningar. Näringsläran är inte heller ett område som läkarna är speciellt intresserade av, och jag har lagt märke till att bland det tjugotal läkare som jag har samarbetat med för att skriva den här boken hade alla utan undantag börjat intressera sig för näringsläran och forska på grund av att de själva hade ett allvarligt viktproblem som de ville komma till rätta med. Det som är upprörande, för att inte säga skandalöst, är att man har låtit den stora allmänheten tro att kaloriteorin grundar sig på vetenskapliga fakta. Tyvärr har denna teori blivit fullständigt accepterad och utgör nu en del av vår västerländska kultur. Kaloriteorin är så till den grad förankrad i människors medvetande att det snart inte finns en personalmatsal, en kvarterskrog eller ett marketenteri som inte anger kaloriantalet för varje rätt för att hjälpa folk till rätta.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


”Man kan undra hur lågkaloriteorin har kunnat stå sig så länge, och på den frågan finns två svar. För det första ger en lågkaloridiet alltid resultat eftersom man med nödvändighet går ner i vikt om man inte äter, men som vi har sett är resultatet inte bestående. Och det är inte nog med att man snart har fått tillbaka den ursprungliga vikten utan de flesta går till och med upp fler kilon än de lyckats bli av med. För det andra har ”lågkalori” blivit något mycket lukrativt. En betydande marknad har vuxit fram med lobbyverksamhet från livsmedelsindustrin, en del vilseledda kockar och dietister som är de som tjänar på affären. Kaloriteorin är felaktig och nu vet du varför, men det betyder inte att du är befriad från den, för den är så djupt förankrad i ditt medvetande att du under lång tid framöver med all sannolikhet kommer på dig själv med att handla efter dess principer.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


“De som äter vegetariskt kan även ha 11 procent högre ämnesomsättning i vila. Det betyder att vegetarianer kan bränna fler kalorier även i sömnen. Orsaken kan vara att vegetarianer har ett högre genuttryck av det fettförbrännande enzymet karnitinpalmitoyltransferas som är bra på att skyffla in fett i mitokondriernas förbränningsugnar i cellerna. 

Därför är en kalori kanske inte lika med en kalori när det gäller kött. En enorm studie med ett lika enormt namn, den europeiska prognosundersökningen om cancer och kosthållning med särskild inriktning på fysisk aktivitet, näring, alkohol, rökning, kostintag utanför hemmet – även känd som EPIC-PANACEA, följde hundratusentals kvinnor och män i flera år. Det är den största studien någonsin som undersökt köttkonsumtion och kroppsvikt, och den fann att köttintag kunde förknippas med en signifikant viktökning även efter att man tagit hänsyn till antalet kalorier. Det innebär att om två personer äter samma antal kalorier, tycks den person som äter mer kött i genomsnitt gå upp betydligt mer i vikt.”
(MICHAEL GREGER i boken ”Konsten att inte dö”)


”De senaste 50 åren har det bästa viktminskningsrådet varit att minska på kaloriintaget. Vi har fått höra att det framför allt är viktigt att dra ner på fettet i maten, därför att det innehåller så många kalorier. Det betyder att äta mindre av mat med högt fettinnehåll som kött, smör, ost och nötter för att minska på kaloriintaget och därmed gå ner i vikt. Det har skapats kostriktlinjer, matpyramider och tallriksmodeller för att indoktrinera barn till att tro på denna nya lågkalorireligion. ”Ät mindre kalorier”, förkunnade vi. ”Ät mindre, rör dig mer”, skanderade vi.

Det blev lag på att kaloriinnehållet skulle anges på livsmedelsförpackningarna. Vi utvecklade program och appar för exaktare kaloriberäkning. Vi uppfann aktivitets- och träningsarmband som räknade ut exakt hur många kalorier vi gjorde av med. Med hjälp av all denna uppfinningsrikedom minskade vi på kaloriintaget.

Hur gick det? Försvann fetmaproblemet? Med ett ord, nej. Modellens underliggande, outtalade antagande är att energiintag (kalorier in), energiförbrukning (kalorier ut) och viktökning är oberoende variabler som går att kontrollera medvetet. Den utgår ifrån att kroppen kräver ständig tillförsel av ungefär samma antal kalorier för att fungera normalt. Men det stämmer inte.

Sanningen är att kroppens basala metabolism, det vill säga den energiförbrukning som hjärtat behöver för att kunna pumpa, lungorna för att andas, njurarna och levern för att avlägsna toxiner, hjärnan för att tänka, kroppen för att generera värme och så vidare, kan variera uppåt eller nedåt med 40 procent. När du äter färre kalorier går ämnesomsättningen ner och kroppen förbrukar färre kalorier, och det betyder att du inte går ner i vikt.

Denna modell tar inte heller hänsyn till de många överlappande hormonella system som signalerar hunger och mättnad. Det betyder att vi kan bestämma vad och när vi äter, men vi kan inte bestämma oss för att känna mindre hunger. Vi kan inte bestämma när kroppen ska förbränna mer kalorier som värme och när den ska lagra energin som kroppsfett. Det gör hormonerna åt oss. Resultaten av rådet, att det viktigaste är att dra ner på kalorierna, kunde knappast ha blivit sämre. Den stormvåg av fetma och typ 2-diabetes som började torna upp sig i slutet av 1970-talet har i dag, ungefär 40 år senare, utvecklats till en tropisk orkan som hotar att begrava hela världen i sjukdom och funktionsnedsättning.

Det finns bara två möjligheter att förklara den snabba fetmaspridningen mot bakgrund av det bländande nya rådet att minska på fett och kalorier: antingen är det kanske ett bra råd, men att problemet är att människor inte följer det, eller så är det kanske ett dåligt råd.

Föreställningen att anden är villig men köttet svagt, att vi har drömmar men inte drivkraft, är absurd.

Handlade hela fetmaepidemin helt enkelt om en plötslig, samtidig, koordinerad världsomspännande avsaknad av viljestyrka? Världen kan inte komma överens om på vilken sida av vägen vi ska köra, och ändå, utan att diskutera saken, bestämde vi oss alla för att äta mer och röra på oss mindre så att vi kunde bli ofrivilligt tjocka? Den här förklaringen är bara den senaste i raden av den lek som kallas ”skuldbelägg offret”. Den skjuter över ansvaret från den som ger rådet (rådet är dåligt) till den som tar emot det (rådet är bra, men du följer det inte).

Genom att förklara att det vetenskapligt obevisade rådet att dra ner på kalorierna var oantastligt kunde läkarna och dietisterna lägga skulden på dig i stället för på sig själva. Det var inte deras fel, det var ditt. Deras råd var bra. Du följde det inte. Inte undra på att de älskar den här leken så mycket. Rent psykologiskt var det för svårt för dem att erkänna att alla deras älskade fetmateorier var felaktiga. Ändå kom det allt mer vetenskapligt stöd för att den här nya kaloriminskningsstrategin var oanvändbar.

Women’s Health Initiative (WHI) är den viktigaste och mest ambitiösa koststudie som någonsin gjorts. Denna randomiserade studie (med slumpvis urval till kostintervention eller placebo) omfattade nästan 50 000 kvinnor och utvärderade bland annat effekten av fett- och kalorisnål kost på viktreducering. Trots att syftet inte specifikt var att studera viktminskning fick en grupp kvinnor starka rekommendationer om att minska sitt kaloriintag med 342 kalorier och att öka sin fysiska aktivitet med 10 procent. Dessa kaloriräknare förväntade sig en viktnedgång på cirka 15 kilo per år.

När de slutgiltiga resultaten sammanställdes 1997 var besvikelsen förkrossande. Trots god följsamhet bland deltagarna hade sju års kaloriräkning i princip inte lett till någon viktminskning alls. Resultaten av studien var häpnadsväckande och ett kraftigt bakslag för den kalorirelaterade fetmateorin. Kalorireducering ledde inte till viktnedgång.

Nu hade vi två val. Antingen kunde vi ta till oss de dyrbara och svårvunna vetenskapliga bevisen och utveckla en robust och mer korrekt fetmateori. Eller så kunde vi behålla alla våra behändiga förutfattade åsikter och missuppfattningar och strunta i forskningen. Det andra valet krävde mycket mindre ansträngning och mycket mindre fantasi. Den här banbrytande studien har alltså i stort sett ignorerats och förvisats till näringshistoriens soptunna.

Studier i verkliga livet har bara bekräftat detta fiasko. De traditionella viktminskningsråden om att äta färre kalorier misslyckas till 99,4 procent. När det gäller sjuklig fetma är siffran 99,9 procent. De här siffrorna skulle inte förvåna någon i kost- och bantningsindustrin eller för den delen den som någonsin försökt gå ner i vikt.

Teorin om ”kalorier in, kalorier ut” accepterades av människor över hela världen, eftersom den rent intuitivt kändes sann. Denna förenklade formel bygger på en mängd felaktiga antaganden. Det viktigaste misstaget är att tro att energibehovet (kroppens basalmetabolism), eller ”kalorier ut”, alltid ligger på en stabil nivå. Men om man minskar kaloriintaget med 40 procent, så minskar energibehovet snabbt med 40 procent. Nettoresultatet är noll viktminskning.”
(JASON FUNG i boken ”Diabeteskoden”)


“Fad diets come and go, but the most popular diet of the last century is calorie counting. It’s become the standard methodology for people wanting to lose weight. But even as far back as 1924, prominent medical doctor Dr. Phillip Norman questioned the value of calorie counting: “The conception of the calorie has retarded logical and rational reasoning in regard to diet, more so than any single other factor.” The problem with a calorie-counting diet is that it can put your body into a “famine” mode that causes you to gain back your original weight and sometimes even more. This is why calorie-counting diets are often referred to as “yo-yo diets.” By definition, a calorie is a measurement of heat. It’s the amount of heat required to raise the temperature of one kilogram of water through one degree Celsius. A calorie is heat! If heat caused weight gain, everyone living at the southern hemisphere would be obese. But actually they’re leaner.

The biggest calorie-counting organization in the world is called Weight Watchers. They’ve been having people count calories for more than fifty years! Interestingly in 2011 David Kirshaw, CEO of Weight Watchers, said in a Time magazine interview, “Calorie counting has become unhelpful. When we have a 100-calorie apple in one hand and a 100-calorie pack of cookies in the other, to view them as being ‘the same’ makes no sense.” For Weight Watchers to make a statement like that really puts into perspective the lack of success calorie counting has when it comes to losing weight and keeping it off. Calorie counting diets simply do not work! It also means having to become a mathematician, and that takes the enjoyment out of eating. If you eat the right wholesome foods, you don’t have to count calories.”

(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


”Fetmaepidemin kunde inte så lätt ignoreras, så man var tvungen att hitta en bov. ”Kalorier” var den perfekta syndabocken. Ät mindre kalorier, sa de. Men ät mer av allt annat. Det finns inget företag som säljer ”kalorier” och inget varumärke som heter ”kalorier”. Det finns ingen mat som kallas ”kalorier”. Begreppet ”kalorier” var namnlöst och anonymt och blev en idealisk skottavla. Nu kunde man skylla allt på ”kalorier”.

De säger att godis inte gör oss tjocka. Det är kalorier som gör oss tjocka. De säger att 100 kalorier från cola och 100 kalorier från broccoli påverkar vikten på samma sätt. De säger att en kalori är en kalori. Men visa mig en enda person som har blivit tjock av att äta för mycket ångkokt broccoli. Jag vet svaret. Du vet svaret.”
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”Påståendet att en kalori från en viss källa är lika fettbildande som en kalori från en annan källa är ett knep som används av livsmedelsindustrin för att befria sig från skuld. Coca-Cola gjorde till och med en annons som betonar detta ”enkla faktum”. Enligt prefekten vid institutionen för nutrition på Harvarduniversitetet ser industrins ”centrala argument” ut så här: ”överkonsumtionen av energi från morötter skiljer sig inte från överkonsumtionen av energi från läsk”. Men om alla kalorier är likadana, vad spelar det då för roll vilken mat vi äter?

Låt oss titta närmare på exemplet med morötter kontra Coca-Cola. Även om det är sant att 240 kalorier från morötter – tio morötter – i en hårt kontrollerad laboratoriemiljö skulle ge samma effekt på kaloribalansen som de 240 kalorierna i en flaska Coca-Cola, fungerar en sådan jämförelse inte i den verkliga världen. Du kan klunka i dig de flytande kalorierna på mindre än en minut, medan det skulle ta dig mer än två och en halv timme av konstant tuggande att få ner 240 kalorier från morötterna. (Detta har testats.) Förutom att du skulle få ont i käkarna, motsvarar 240 kalorier drygt en liter morötter, så du kanske inte ens skulle ha plats i magsäcken. Precis som alla vegetabilier innehåller morötter fibrer som ger utfyllnad utan att tillföra kalorier. Dessutom skulle du inte absorbera alla morotskalorierna. Alla som har ätit en majskolv kan vittna om att en del av majskornen passerar rakt igenom matsmältningssystemet, och tar då med sig alla eventuella kalorier de innehåller. En kalori kan alltså fortfarande vara en kalori när den simmar i toaletten, men den kommer inte att hamna runt din midja.

En jämförelse som kanske är lite lättare att relatera till är två typer av frukostflingor, Cheerios och Froot Loops. Som Kelloggs så gärna påpekar, innehåller de söta Froot Loops-flingorna ungefär lika mycket energi som den hälsohyllade rivalen Cheerios. Så varför är det Froot Loops som pekats ut som onyttiga? (Jag kallades in som expertvittne i ett domstolsmål mot tillverkare av sötsliskiga frukostflingor, så jag har hört de här argumenten på plats.) Jo, de två produkterna kanske har liknande kalorimängder, men man måste också ta hänsyn till den aptitstimulerande effekten som koncentrerat socker har. I ett försök där barn växelvis erbjöds flingor med högre och lägre sockerhalt, kunde de ha fått i sig fler kalorier om de ätit mer Cheerios än Froot Loops, men det motsatta inträffade. I genomsnitt åt barnen 77 procent mer av de sötade flingorna. Så även vid jämförbara kalorimängder kan sötade flingor innebära att energiintaget nästan fördubblas. I labbet är en kalori lika med en kalori, men i verkligheten är det helt annorlunda.

Även om man äter och absorberar samma antal kalorier, är en kalori ändå inte lika med en kalori. Som du kommer att se, kan samma antal kalorier leda till helt olika nivåer av kroppsfett beroende på vid vilken tidpunkt på dagen vi äter, vilken fördelning av livsmedel som måltiden har eller hur mycket vi sovit natten före.

Det handlar inte bara om vad vi äter, utan också om hur och när.

Och samma siffra på vågen kan betyda olika saker vid olika dieter och i olika sammanhang. Du kan gå ner i vikt men faktiskt öka din andel kroppsfett om du förlorar vätska och muskelmassa. Så det handlar inte bara om ”kalorier in, kalorier ut” och att äta mindre och att röra sig mer.”
(MICHAEL GREGER i boken “Konsten att inte banta”)


“Varje år inför sommaren har varenda damtidning med självaktning stort uppslagna bantningskurer som chefredaktörerna otåligt har väntat på eftersom de garanterat ökar upplagorna. I själva verket fyller tidningarna bara ett behov hos sina läsare som börjar ansättas av baddräktssyndromet.

Även om den ena mirakelkuren är tokigare än den andra har alla en sak gemensamt: de är lågkaloridieter.

Den traditionella och etablerade näringsläran – den som omhuldas i lunchmatsalar och sjukhuskök och även i de stora hotellkedjornas restauranger – fungerar fortfarande enligt den okränkbara kaloriteorin.

Utan tvivel kommer kaloriteorin, som människor så ihärdigt rättar sig efter trots alla bevis för att den inte stämmer, en dag att gå till historien som ett av mänsklighetens stora misstag.

Om du ser dig omkring kan du inte undgå att lägga märke till att just de som nitiskt räknar kalorier förblir överviktiga och till slut ofta utvecklar fetma.

Att följa en lågkaloridiet är ett bedrägligt sätt att försöka gå ner i vikt. Det kan dessutom vara farligt eftersom man i de flesta fall får en obalanserad kost, vilket leder till näringsbrist, för att inte tala om att upprepade bantningskurer ofta är inkörsporten till fetma.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken “Jag äter – och förblir smal”)


”Man brukar konstatera att fetma hos kvinnor är svårare att bli av med än hos män, vilket hänger ihop med hennes fysiologi. Kvinnan har dubbelt så stor fettvävnad som mannen och det beror på att hon har större antal fettceller.

Sedan länge tillbaka vet man att fetma hos kvinnor inte som hos män beror på att fettcellerna ökar i storlek utan i antal. Det är den stora skillnaden, och har antalet en gång ökat finns det tyvärr inget att göra åt saken: man kan minska storleken på sina fettceller men inte antalet.

Olika undersökningar har visat att det i synnerhet är när kvinnokroppen utsätts för brist på mat – vilket just är fallet när man håller diet enligt lågkaloriprincipen – som överlevnadsinstinkten får den att tillverka nya fettceller.

ATT RÄKNA KALORIER ÄR ABSURT
Som vi ska se nedan är kaloriräkning något som bara stämmer på papperet, för man kan aldrig få annat än ungefärliga uppgifter:

– När man studerar kaloritabeller upptäcker man att siffrorna för samma födoämne skiljer sig avsevärt från den ena guiden till den andra.
– Kaloriinnehållet i ett födoämne kan variera kraftigt beroende på om det äts rått eller tillagat.
– Fetthalten (som har stor betydelse för kaloriinnehållet) kan variera mellan olika köttbitar, både till följd av hur djuret fötts upp och hur köttet tillagas.
– Vid kaloriräkning tar man aldrig hänsyn till under vilka betingelser tunntarmen tar upp fetter och kolhydrater. Eftersom dessa påverkas av förekomsten av fibrer i måltiden kan man avsevärt minska kaloriupptaget om man ser till att samtidigt få i sig en stor mängd fibrer (främst lösliga) i form av grönsaker eller baljväxter.
– I sina studier har L. Fakambi visat att om man äter fermenterad ost som är rik på kalcium (hårdost som gruyère) binder kalciumet en del av fettet som inte tas upp utan kalorierna följer med avföringen.
– Kaloriernas art påverkar också. Mättade fetter lagras lättare än fleromättade som förbränns bättre (särskilt omega-3).
– Slutligen tar kaloriräkningen inte hänsyn till vid vilken tidpunkt ett födoämne intas. Man har påvisat att upptaget av kolhydrater, fetter och proteiner varierar med tidpunkt på dagen och även med årstiderna, men att upptaget också är beroende av den kemiska miljö födoämnena träffar på i tarmen liksom av vilken ordning och mängd de intas.

Detta gör att kvinnan än snabbare återfår sina förlorade kilon och dessutom ökar fettvävnaden eftersom kapaciteten blivit större.

Som vi har visat är lågkaloridieter både bedrägliga och ineffektiva, men de kan också vara farliga eftersom de ökar antalet fettceller och på sikt bereder vägen för fetma.

Om man studerar en fet persons sjukdomshistoria kan man konstatera att den kraftiga övervikten i de allra flesta fall kan tillskrivas upprepade bantningskurer enligt lågkaloriprincipen.”

(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter – och förblir smal”)


”En av huvudorsakerna till förvirringen rörande näringens syfte och uppgift är den nuvarande odelat materialistisk-mekanistiska ståndpunkt som huvudsakligen utvecklades under slutet av 1780-talet, när kemisten Lavoisier konstaterade att livet består av kemiska funktioner och att födan utgör bränslet. Maten ombesörjer kaloriintaget. Den materialistiska syn, som fortfarande råder, var förr väldigt enkel. Hela näringsprocessen ansågs vara en förbränningsprocess, där födan sågs som bärare av värmeenergi som tillsammans med syre frigjorde energin i matsmältningsprocessen. Man behövde helt enkelt bara beräkna kaloribehovet och välja ut födoämnen med passande kaloriinnehåll. Senare har man upptäckt att näring är något betydligt mer invecklat än enbart kalorier. Det finns ytterligare faktorer hos föda såsom proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer, mineraler, spårämnen, enzymer, hormoner, alkaloider, auxoner, pacifariner (naturliga, antibiotiska ämnen) och alla nya mikroämnen som har blivit eller kommer att bli upptäckta. Men dessa nya upptäckter har endast förstärkt de materialistisk-mekanistiska föreställningarna rörande födan och den mänskliga organismen. Ännu håller många krampaktigt fast vid Lavoisiers kaloritänkande. Det är fortfarande modernt att räkna kalorier. 

Lavoisier, som av många anses vara den moderna kemins fader, bidrog också med ytterligare en av huvudprinciperna inom det näringsparadigm som för närvarande gäller: Den kallas för lagen om materiens och energins oförstörbarhet. Denna lag slår fast att ingenting går förlorat, inget tillskapas; allt förvandlas. Atomen ansågs vara den minsta beståndsdelen i materien och en konstant i naturen. Utifrån denna lag gjorde man antagandet, att inget ämne kunde skapas och att ingen atom kunde försvinna i naturen. Med undantag för den iakttagelse man senare gjorde, att detta inte gäller för radioaktiva ämnen, försöker man idag fortfarande förstå näringsprocessen utifrån ett strängt materialistisk-mekanistiskt synsätt. Detta tillvägagångssätt leder till en överdriven tonvikt på enskilda näringsämnen och deras växelverkan. Genom denna fokusering på näringsämnen och supernäringsämnen har man fastnat i materialistiska föreställningar om födan, den mänskliga organismen och sambandet mellan dessa. 

Nästa stora steg i utvecklingen av en näringsmaterialism ägde rum år 1847, när de fyra stora vetenskapsmännen Helmholz, Dubois-Reymond, Brucke och Ludwig möttes i Berlin för att sätta in fysiologin i ett fysio-kemiskt sammanhang. De stipulerade, att kemins lagar fullständigt kunde förklara hur människans fysiologi fungerar. Ända sedan denna historiska vändpunkt har lagen om materiens och energins oförstörbarhet utgjort grunden för fysiologin, ämnesomsättningen och näringsläran. Detta har lett till att man infört kvantitativa forskningsmetoder, och till att man obetingat accepterat termodynamikens lagar, när det gäller att beskriva hur en levande organism fungerar. Detta sorts tänkande kom bl.a. till uttryck i Ludwig Feuerbachs populära tes: ”Människan är vad hon äter”. Det utgör också grunden för den konsumism inom näringsområdet som man idag bevittnar. Människor har en benägenhet att konsumera överdrivet mycket vitaminer, mineraler och aminosyror, i tron att detta skulle förlänga deras liv, öka prestationsförmågan och motståndskraften och göra dem friskare. Det underförstådda mottot är: ”Mer är bättre”. Detta antagande ligger bakom kaloriberäkningar, personligt näringsschema och bantningsmetoden för dagen.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)

Kinastudien

”I samband med att jag lämnade MIT för en fakultetstjänst vid Virginia Tech tillträdde jag som samordnare av tekniskt bistånd i ett nationellt projekt för undernärda barn i Filippinerna. En del av projektet ledde till en utredning av den ovanligt höga förekomsten av levercancer bland filippinska barn, en sjukdom som vanligtvis bara drabbar vuxna. Man misstänkte att problemet berodde på hög konsumtion av mögelgiftet aflatoxin som finns i jordnötter och majs. Aflatoxin har omnämnts som ett av de starkast cancerframkallande ämnena som någonsin upptäckts. 

I tio år var vårt främsta mål att minska undernäringen bland fattiga barn i Filippinerna, ett projekt som finansierades av Förenta staternas organ för internationell utveckling (USAID). Så småningom etablerade vi omkring 110 ”självhjälpscenter” för näringsutbildning runt om i landet. 

Syftet med insatserna i Filippinerna var enkelt: att se till att barnen fick så mycket protein som möjligt. Det var en allmän uppfattning att en stor del av undernäringen bland världens barn orsakades av brist på protein, särskilt från animaliska livsmedel. Universitet och myndigheter över hela världen arbetade för att lindra den uppfattade proteinbristen i utvecklingsländerna. 

I det här projektet avslöjade jag emellertid en mörk hemlighet. Barn som åt den mest proteinrika kosten hade störst sannolikhet att drabbas av levercancer! Det här var barnen till de rikaste familjerna. 

Vid samma tid fick jag kännedom om en forskningsrapport från Indien som visade på provocerande men mycket relevanta resultat. En grupp indiska forskare hade studerat två grupper med råttor. Den ena gruppen fick det cancerframkallande giftet aflatoxin plus foder som bestod av 20 procent protein, en nivå som ligger nära den som många av oss konsumerar i väst. Den andra gruppen fick samma mängd aflatoxin, men foder som bara innehöll 5 procent protein. Otroligt nog hade alla råttor som fick den proteinrika maten tecken på levercancer. Resultatet var hundra mot noll och lämnade inga tvivel om att rätt näring vann över kemiska carcinogener – även mycket starka sådana – i kampen om att kontrollera cancer. 

Den här informationen motsade allt jag hittills hade lärt mig. Det var rent kätteri att påstå att protein inte var hälsosamt och ännu värre att säga att det gynnar cancer. Det var ett avgörande ögonblick i min karriär. Att ta sig an en sådan utmaning så tidigt i karriären var inte ett särskilt klokt val. Jag riskerade att stämplas som kättare om jag började ifrågasätta protein och animalisk mat i allmänhet, även om min forskning bedrevs i enlighet med ”god vetenskaplig praxis”. 

Men jag har aldrig varit mycket för att följa direktiv bara för sakens skull. När jag först lärde mig att köra häst och vagn, valla boskap, jaga och fiska och jobba på åkern hemma insåg jag att självständigt tänkande var en del av arbetet. Stöter man på problem måste man kunna räkna ut vad man ska göra. Det var en viktig skola, något som alla som vuxit upp på n gård kan skriva under på. Den känslan av självständighet har jag med mig än i dag. 

Inför mitt svåra beslut bestämde jag mig för att inleda ett forskningsprojekt med syfte att granska vilken roll som näring, och speciellt protein, hade i utvecklingen av cancer. Mina kollegor och jag var mycket noggranna med utformningen av våra hypoteser, rigorösa i vår metodik och konservativa i tolkningen av våra resultat. Jag valde att utföra arbetet på en mycket grundläggande vetenskaplig nivå och började med att studera de biokemiska detaljerna vid uppkomsten av cancer. Det var viktigt att förstå inte bara om utan också hur protein kanske kunde främja cancer. Detta var den bästa av alla världar. Genom att noga följa reglerna för god vetenskap kunde jag studera en utmanande frågeställning utan att väcka de reflexmässiga reaktioner som ofta följer med radikala idéer. Så småningom beviljades den här forskningen finansiering i tjugosju år från de bäst utvärderade och mest konkurrenskraftiga finansieringskällorna (främst National Institute of Health [NIH], American Cancer Society och American Institute for Cancer Research). Våra resultat granskades sedan (en andra gång) inför publiceringen i många av de högst ansedda vetenskapliga tidskrifterna. 

Det vi fann var chockerande. Mat med lågt proteininnehåll hämmade utvecklingen av cancer vid intag av aflatoxin, oavsett hur mycket försöksdjuren fick av det cancerframkallande ämnet. När cancer hade initierats hos försöksdjuren kunde vidare tillväxt stoppas med lågproteinkost. Med andra ord förhindrades den giftiga kemikaliens cancerproducerande effekt av en kost med lite protein. Faktum är att proteinets effekt var så kraftfull att vi kunde slå på och stänga av cancertillväxten bara genom att justera mängden protein i maten. 

Proteinmängden som djuren utfodrades med motsvarade den mängd som vi människor ofta äter. Det var alltså inga onormala doser som användes, som så ofta är fallet i studier av cancerframkallande ämnen. 

Men det var inte allt. Vi fann dessutom att inte alla proteiner hade den här effekten. Vilken typ av protein var skadligast? Svaret är att kasein, som utgör 87 procent av proteinet i komjölk, konsekvent gynnade alla stadier i cancerprocessen. Säkra proteiner verkade finnas i växter, inklusive vete och soja. I takt med att bilden blev tydligare började mina mest omhuldade antaganden trotsas och till sist krossas. 

De experimentella djurförsöken slutade inte där. Jag gick vidare till att leda den mest omfattande studien av kost, livsstil och sjukdomar som någonsin genomförts på människor i den biomedicinska forskningens historia. Det var ett massivt projekt som utfördes genom ett samarbete mellan Cornell University, Oxford University och den kinesiska akademin för preventiv medicin. Tidningen New York Times kallade studien för ”epidemiologins Grand Prix”. I projektet kartlades ett brett spektrum av sjukdomar och kost- och livsstilsfaktorer på den kinesiska landsbygden, samt – på senare tid – även i Taiwan. Projektet blev känt som Kinastudien och hade så småningom mer än 8 000 statistiskt säkerställda samband mellan olika kostfaktorer och sjukdomar! 

Det som gjorde studien särskilt anmärkningsvärd var att så många av alla de relevanta kopplingarna mellan kost och sjukdom pekade mot samma slutsats: människor som åt mest animalisk mat drabbades av flest kroniska sjukdomar. Även ett relativt lågt intag av animalisk kost förknippades med ogynnsamma effekter. Människor som åt mest växtbaserad mat var friskast och undgick oftast kronisk sjukdom. De här resultaten kunde inte ignoreras. De var konsekventa, ända från de första djurförsöken till den här enorma studien om människors kostvanor. De hälsomässiga följderna av att äta antingen animaliska eller växtbaserade näringsämnen var påfallande olika.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”Vi äter som kungar och drottningar varje dag, hela veckan, och det tar livet av oss. Du känner säkert människor som lider av hjärtsjukdomar, cancer, stroke, Alzheimers, fetma eller diabetes. Kanske du själv eller någon i din familj lider av något av de besvären. Som vi sett är de här sjukdomarna relativt okända i traditionella kulturer där man till största delen livnär sig på oraffinerad, växtbaserad mat, som på den kinesiska landsbygden. Krämporna uppstår när välståndet i en traditionell kultur växer och man börjar äta allt mer kött, mejeriprodukter och raffinerade vegetabiliska produkter (kex, kakor, läsk osv.). 

När jag föreläser brukar jag börja med att berätta min egen historia, precis som jag har gjort i den här boken. I slutet av föreläsningen får jag alltid frågor från åhörare som vill veta mer om kost och olika sjukdomar. Du kanske också har en fråga om en viss sjukdom. Chansen är stor att det rör sig om en så kallad välfärdssjukdom, eftersom det är dem vi dör av i västvärlden. 

Många blir förvånade över att sjukdomarna som de är intresserade av har mycket gemensamt med andra välfärdssjukdomar, särskilt när det gäller kost och näring. Men det finns ingen kost som passar speciellt vid en viss sjukdom. Bevismaterialet som samlats in av forskare runt om i världen visar att kost som förebygger cancer även förebygger hjärtsjukdom, fetma, diabetes, starr, makuladegeneration, Alzheimers, nedsatt kognitiv förmåga, multipel skleros, benskörhet och flera andra sjukdomar. Dessutom gagnar den här kosten alla, oavsett genetik och individuella egenskaper. 

Sjukdomarna som nämns här, och fler därtill, har samma ursprung: en livsstil med för mycket sjukdomsfrämjande faktorer och för få hälsofrämjande faktorer. Med andra ord handlar det om den västerländska kosten. Däremot finns det en kost som motverkar alla dessa sjukdomar: den oraffinerade, växtbaserade maten. 

Kapitlen i den här delen är indelade efter sjukdom eller sjukdomsgrupp. Varje kapitel innehåller bevis för hur maten kan knytas till de olika sjukdomarna. Under läsningens gång kommer du att inse bredden och djupet hos det vetenskapliga underlaget som ger stöd åt fördelarna med en oraffinerad, växtbaserad kost. För mig har bevismaterialets stringens för så många olika sjukdomsgrupper varit den mest övertygande faktorn. Om en växtbaserad kost visar på så stor nytta för så många olika sjukdomar, är det möjligt att vi människor var tänkta att äta på något annat sätt? Mitt svar är nej, och jag tror att du kommer att instämma. 

USA och de flesta andra västländer tänker fel när det gäller kost och hälsa och vi har fått betala ett högt pris. Vi är sjuka, överviktiga och förvirrade. Jag blev själv alldeles överväldigad när jag gick vidare från labbstudierna och Kinastudien och möttes av den information som diskuterats i del II. Jag har insett att några av våra högst värderade konventioner är helt felaktiga och att sanningen om hälsa har mörklagts. Det värsta är att den intet ont anande allmänheten har fått betala det högsta priset. Den här boken är därför i hög grad ett försök från min sida att ställa felen till rätta. Som du kommer att se i de följande kapitlen finns det en bättre väg att följa när man har hjärtsjukdom, cancer, övervikt och blindhet, för att nå optimal hälsa.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”När så mycket förändras i världen och med en så svindlande hastighet glömmer vissa lätt att vårt behov av frisk luft, rent vatten, motion och en hälsosam miljö och nyttig och oförstörd mat i allt väsentligt ser likadant ut som det har gjort i tiotusentals år. Märkligt nog är det en undersökning som gjordes i Kina, just när världens mest tättbefolkade nation påbörjade sin genomgripande förändring, som kan ge svaret på frågan hur vi ska kunna leva så länge som möjligt och hålla oss så friska som möjligt. Jag avser den utomordentliga Kinastudien, som New York Times kallade ”den mest omfattande studien som någonsin gjorts om förhållandet mellan kosten och risken att utveckla sjukdom”.

Kinastudien
I början av 1970-talet var Kinas premiärminister Chou En-lai döende i cancer. I slutstadiet av sin sjukdom tog han initiativet till en landsomfattande enkätundersökning för att samla information om utbredningen och lokaliseringen av cancer i Kina. Det var det ambitiösaste forskningsprojekt som någonsin vidtagits och omfattade 650 000 arbetare. Cancerstudien var verkligen monumental. Man registrerade dödstalen för tolv olika cancerformer i över 2 500 kinesiska provinser omfattande 880 miljoner kinesiska medborgare – 96 procent av Kinas befolkning.


I undersökningen framkom att cancer var mycket vanligare i vissa delar av landet än i andra. Det var ytterst intressant av två skäl: för det första för att skillnaden i antalet cancerfall mellan kinesiska provinser var långt större än mellan världens nationer; för det andra för att dessa skillnader förekom i ett land där 87 procent av befolkningen tillhörde samma etniska grupp (hanfolket) och hade i stort sett samma gener. 

Skillnaden i antalet cancerfall mellan olika provinser var häpnadsväckande. I vissa regioner var till exempel antalet dödsfall i tjocktarmscancer tjugo gånger större än i andra. Liknande skillnader hittade man beträffande bröstcancer, lungcancer, levercancer och många andra former av cancer. I provinserna med den högsta frekvensen av vissa cancerformer var antalet fall över hundra gånger fler än i provinserna med den lägsta frekvensen av dessa sjukdomar. 

Detta är i sanning anmärkningsvärda siffror. För att sätta in dem i rätt perspektiv kan vi fundera över varför antalet bröstcancerfall ökar i Long Island. Många tiotals miljoner dollar och oräkneliga personarbetsår har lagts ner på att ta reda på varför två kommuner i Long Island har en bröstcancerfrekvens som är 10 till 20 procent högre än genomsnittet i staten New York. I Kina fann man att vissa provinser hade en bröstcancerfrekvens som är 20 gånger (2 000 procent) högre än i andra. 

Det medicinska etablissemanget ville veta vad som höll på att hända i Kina. Varför var det så stor skillnad i antalet cancerfall mellan olika provinser? Vad kunde ligga bakom en så otroligt stor variation bland människor som är så genetiskt lika? Vad var förklaringen till att dödsfall i matstrupscancer bland män var 435 gånger vanligare i en del av Kina än i andra? Och varför var cancersjukdomar totalt sett mycket ovanligare i Kina än i USA och andra västländer?

Medicinska auktoriteter över hela världen förstod att svaren på dessa frågor, om man kunde finna dem, skulle vara av oerhört stort värde inte bara för kineserna utan för hela världen. 

1983 när premiärminister Chou En-lai hade avlidit i levercancer startade Kinastudien som en direkt utvidgning av hans cancerundersökning. Den skulle bli den ambitiösaste internationella vetenskapliga studien av livsstilsfaktorer och människors hälsa som någonsin gjorts i den medicinska historien. 

Kinastudien var på alla sätt en internationell bedrift. Den gjordes i samarbete mellan Cornell University i USA, Kinesiska akademin för preventiv medicin, Kinas Medicinska akademi och Oxford University i England. Studien utfördes gemensamt av doktor Junshi Chen, chef för det mest ansedda statliga kost- och hälsoforskningslaboratoriet i Kina; doktor Junyao Li, en av författarna till den kinesiska landsomfattande canceröversikten Cancer Atlas Survey och forskare vid Kinas Medicinska akademi; professor Sir Richard Peto vid Oxford University, ansedd som en av de främsta epidemiologerna i världen; och doktor T. Colin Campbell, medförfattare till den epokgörande rapporten från U.S. National Academy of Sciences ”Diet, Nutrition, and Cancer” (Kost, näring och cancer). 

Doktor Campbell valdes att leda projektet. Hans meriter var imponerande: Förutom att vara medförfattare till den amerikanska vetenskapsakademins rapport hade han skrivit över tre hundra vetenskapliga avhandlingar och han var före detta vetenskaplig rådgivare till American Institute of Cancer Research (det amerikanska cancerforskningsinstitutet, som ingår i den internationella forskningsstiftelsen World Research Fund). 

Medel till detta enorma företag kom från de deltagande länderna. Mycket kom initialt från U.S. National Cancer Institute och National Institutes of Health. Den kinesiska hälso- och sjukvårdsministern ställde upp genom att betala lönerna till över 350 läkare och sjuksköterskor, vilka med hjälp av datorer och faxapparater (i och med Kinastudien introducerades den första faxapparaten i landet 1985) sammanställde den mest omfattande databas över olika sjukdomsorsaker som någonsin gjorts.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


Ett enastående tillfälle

Medicinska forskare över hela världen insåg att Kinastudien representerade ett enastående tillfälle för mänskligheten. På 1980-talet var Kina ett perfekt ”levande laboratorium” för undersökningar av kost och sjukdomsmönster vars like inte fanns någon annanstans i världen. Det berodde på att kineserna fortfarande tenderade att tillbringa hela sitt liv inom ett och samma område. 

Kina var kanske den sista delen av världen där en sådan undersökning kunde göras. I väst reser många av oss mycket och vår mat kommer från världens alla hörn. Men Kina på 1980-talet erbjöd fortfarande en möjlighet att studera ett stort antal människor som hade levt inom samma område i hela sitt liv. Vid den tiden bodde över 90 procent av de vuxna i de regioner som ingick i studien fortfarande kvar på den plats där de var födda. 

Dessutom hade dessa människor ätit maten från samma område i hela sitt liv. Och kosten såg helt olika ut även i regioner som gränsade till varandra. Om din erfarenhet av kinamat kommer från kinesiska restauranger i väst vet du inte hur mycket maten i de olika regionerna varierar. Bybor på den bergiga norra stranden av Yangtzefloden har till exempel i många generationer livnärt sig på ångkokt bröd och sötpotatis. Men endast cirka 30 mil därifrån, i den rika jordbruksbygden söderut, har byborna länge livnärt sig huvudsakligen på ris. 

I Kinastudien ville man se om kostvariationerna i olika delar av landet hade samband med den stora skillnaden i antalet fall av cancer och andra sjukdomar. Forskarna besökte sextiofem regioner över hela Kina, intervjuade människorna om deras kostvanor och livsstil och tog urin- och blodprover från tiotusentals människor. De registrerade allt som familjerna åt under tre dagar och analyserade prov på livsmedel från marknadsplatser runt om i hela landet. 

De regioner som undersöktes sträckte sig över hela den kinesiska landmassan, från längst upp i nordväst till de södra kustregionerna och Taiwan. Forskare färdades i dagar genom svår terräng för att nå nomaderna vid gränsen mot Ryssland och byborna i en oas nära Gobiöknen. 

Allt som allt valdes tjugofyra regioner (av tjugosju i hela Kina) ut för studien, vilka representerade en rik variation av klimat och topografi. Vissa fanns i de subtropiska kustområdena i sydöstra Kina, några i de kalla områdena i den nordöstra delen av landet nära Sibirien, andra i de torra och ofruktbara regionerna nära de i norr belägna grässlätterna, och slutligen besökte man bergsområdena i Himalaya. 

De utvalda regionerna varierade också i fråga om befolkningstäthet. En avlägsen region nära Gobiöknen hade bara tjugo tusen nomadiska invånare. En annan region, i utkanten av Shanghai, beboddes av 1,3 miljoner invånare. 

Antalet kvalificerade personarbetstimmar som satsades på denna studie var enormt. Att försöka sig på någonting i väst som bara avlägset påminner om Kinastudien skulle ha betingat ett oöverkomligt pris. 

När studien till sist var klar hade forskarna tillgång till en undersökning som inte hade sin like vad gäller kvalitet och omfattning. De hade vad The New York Times beskrev som ”the Grand Prix of Epidemiology”.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


Fattigmans- och rikemanssjukdomar

Ett av de första resultaten från Kinastudien var att vissa grupper av sjukdomar ofta uppträder under liknande ekonomiska förhållanden. Vetenskapsmän har ofta talat om två klasser av sjukdomar: ”fattigmanssjukdomar” och ”rikemanssjukdomar”. 

Till ”fattigmanssjukdomar” hör infektionssjukdomar som lunginflammation, tuberkulos, diarré, sjukdomar i andningsorganen och mässling. Diarrésjukdomar är sällan dödliga i de industrialiserade länderna men skördar miljontal barns liv i utvecklingsländerna. Bland välnärda barn är mässling vanligen inte en dödlig sjukdom, ändå dör cirka 800 000 barn årligen i mässling, nästan samtliga är barn som redan är svaga på grund av svält. Sjukdomar i andningsorganen är oftast ett mindre problem för friska, men de kräver sin tribut bland undernärda människor med ett försvagat immunsystem. 

Kinastudien klargjorde att de underliggande orsakerna till ”fattigmanssjukdomar” är näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden. Faktum är att eftersom det inte är fattigdomen i sig som orsakar dessa sjukdomar utan brist på rent vatten och näringsrik mat, borde vi snarare tala om ”sjukdomar orsakade av näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden”. 

På samma sätt visade Kinastudien att den underliggande orsaken till de flesta ”rikemanssjukdomar” – bland dem diabetes, hjärt-kärlsjukdom, fetma och många former av cancer – inte är rikedomen i sig utan snarare den omåttlighet i mat och dryck som vanligen åtföljer rikedom. Faktum är att ”rikemanssjukdomarna” i Kinastudien visade sig vara så nära förknippade med matvanor att Colin Campbell, projektets ledare, har sagt att det vore riktigare att sluta tala om ”rikemanssjukdomar” och i stället använda begreppet ”sjukdomar orsakade av omåttligt ätande.” 

Doktor Campbell, som hade noterat att de förmögnare kineserna som levde i städerna hade börjat äta en kost som innehöll mer oljor och animala livsmedel, förklarar: 

I Shanghai och Peking har det blivit ett tecken på status att äta kött. Tyvärr är denna gastronomiska form av klättring uppför samhällsstegen just den kost som vi nu vet orsakar så många av de sjukdomar vi lider av i väst – cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes.
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Som resultat av den omfattande information som samlades in i Kinastudien blev doktor Campbell övertygad om att de vetenskapliga bevisen talade för att en kost baserad på livsmedel från växtriket med ett minimalt tillskott av animalisk föda är idealisk för människan. Hans bok The China Study innehåller också några av de starkaste vetenskapliga argumenten som någonsin sammanställts till stöd för en sådan kosthållning. Studien hade, som ni kanske minns, gjorts för att man ville förstå varför det var så stora variationer i antalet cancerfall mellan de olika kinesiska regionerna. Enligt doktor Campbell berodde det främst på skillnaderna i konsumtionen av animalisk föda: 

En av Kinaprojektets mest dramatiska upptäckter var det starka sambandet mellan animal föda och cancer. … Vi fann att en av de främsta orsakerna bakom västerlandets sjukdomar var blodkolesterolet. … Lägre blodkolesterolnivåer var förknippade med lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdom, cancer och andra sjukdomar som förekommer i väst. …  När kolesterolnivån sjönk från 170 mg/dl till 90 mg/dl minskade förekomsten av cancer i lever, ändtarm, tjocktarm, lungor, bröst, mage, matstrupe, hjärna (hos både vuxna och barn) och leukemi (hos både vuxna och barn). … Det räcker inte att endast göra några små förändringar i kosten för att förhindra uppkomsten av cancer. Ett mer genomgripande skifte från animalisk till växtbaserad föda skulle troligen ge mycket större fördelar.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


“In my view, no chemical carcinogen is nearly so important in causing cancer as animal protein.”
(Dr. T. COLIN CAMPBELL, projektledare för “Kinastudien”)

Fotnot: Kinastudien anses av många okunniga ha blivit ”sågad” då det spridits lögner om studien sedan en mycket ful intervju gjordes av Dr Yeo, som själv är en ”inbiten köttätare”, under en dokumentär för BBC vilket har spridits på nätet. Om du som läser detta är intresserad av en helt annan sida av detta ”fenomen” kan du läsa sidorna 240-242 i boken ”The future of nutrition” av T. Colin Campbell och bilda dig en egen sanning istället för att lita på dessa lögner!

Kolhydrater

Här kan ni läsa en helt ”annan sida” om Atkins-dieten (och alla dess följd-dieter varav LCHF numera är den mest kända) än vad som nämns i medierna och köttindustrins sponsrade ”forskning”. All ”kolhydrat-rädsla” har sitt ursprung ur denna osunda diet, särskilt rädsla för frukt som är det mest näringsrikaste och livskraftigaste man kan äta. Det är Dr. Robert Atkins som nedanstående citat handlar om.


”CARBOHYDRATES” IS NOT A BAD WORD!
I made the point earlier that removing any one of the three categories of food – proteins, fats, or carbohydrates – in order to lose weight, rather than consuming all three in the proper balance, and in the purest form, as part of a well-rounded, intelligent eating lifestyle, was a serious mistake that would ultimately take its toll on those who fell for such an approach to eating. One such diet rose to immense popularity in the mid- to late 1990s by an author, now deceased, whose name I prefer not to mention because, to be perfectly honest with you, I don’t want his name in my book. 

You see, this person realized that if the body feels threatened as a result of being starved of the carbohydrates it requires and must have on a regular basis, the result will be a loss of weight as the body burns fat for energy in order to have fuel for the brain and to survive. And he turned this dreadfully hurtful idea into the most abominable diet in all the history of abominable diets. People desperate to lose weight, who were not aware of the consequences of such an approach to eating, went on the diet to lose weight, oblivious to the catastrophic repercussions that awaited them down the road. 

If I told you that the way to never ever stub your toe again is to simply cut off your foot, would you do it? Or would you wonder how I managed to get out of my straightjacket? To recommend the body be starved intentionally of its needed carbohydrates in order to lose weight is no better an idea, because eating in that way consistently puts one’s life in jeopardy. 

People did start to lose weight, not realizing they were sacrificing long-term good health in favour of short-term weight loss. It worked by tricking the body into thinking it was sick. It actually forced the body into a sort of temporary disease state so that maintaining the weight it was carrying became secondary to survival. Have you ever seen people in the final stages of a catastrophic disease like cancer or AIDS? They are emaciated because they have no appetite for food. This is what the all-protein, no-carbohydrate diet this man came up with relied on. 

When the body is in crisis – in other words, when the body is sick or its energy reserves are in short supply, as is the case when starved of carbohydrates – the intelligence living body’s protective mechanism kicks in and automatically decreases the appetite in order to conserve and best utilize what energy is available. Remember, digestion gobbles up the lion’s share of available energy so the less food that is eaten the more energy will be available for healing. 

At the moment when the body most desperately needed the carbohydrates naturally designed to relieve such a situation, carbohydrates were instead forbidden in favour of huge quantities of cooked – therefore dead – animal products. The original version of this death diet, which became so popular, made it clear that if you were awake you could gorge yourself on any amount of animal products you could get into your stomach anytime, day or night. But even look at a picture of a piece of fruit and you might as well put your affairs in order and prepare to meet your maker. 

I told you I would not test your patience with a bunch of physiological jibber jabber, and I’m not going to, but in order to further substantiate what I am talking about here, I need to briefly discuss one word with you. It is a word with which you are very likely familiar: saccharide (pronounced SACK-uh-ride). Saccharide is merely another way of saying carbohydrate. A monosaccharide contains one molecule of carbohydrate, a disaccharide contains two molecules of carbohydrate, and a polysaccharide contains three or more molecules of carbohydrate. 

Glucose is a monosaccharide. In other words, the only fuel the human brain can burn is a monosaccharide (glucose). And until anything that is put into the body is turned into a monosaccharide, it cannot be used by the brain. Period – end of conversation. 

Here’s an interesting aspect of all this that you should find instructive. There are two foods in the human diet that are naturally occurring monosaccharides – only two. The first is mother’s milk. That is certainly in alignment with the immense intelligence that governs life. Of course Mother Nature would provide for infants a perfectly nourishing food that requires no effort from the body to have fuel for the brain. 

The second food that is a naturally occurring monosaccharide, which nature has provided to supply with immediately accessible, high-quality fuel for the brain without it having to go through any energy-intensive processes to make it so, is… trumpets and drum roll, please… fruit! And of course the sugar component in fruit is fructose. 

If supplied with high-quality carbohydrates in their purest form and in a proper balance along with proteins and fats, as is part of nature’s grand plan, the living body does not have to feel threatened, does not have to enter the starvation or disease state, does not have to push itself to the limit, does not have to overtax its vital resources, and does not have to throw itself into turmoil in order to survive. But along comes our reckless friend with his “Eat all the dead animal products you can but don’t you dare eat a piece of fruit” diet, and what is his addlebrained contribution to humankind? Turn carbohydrates into a bad word!”
(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)


“Now, if the fact that fruit is a monosaccharide were the one and only positive aspect of its nature, that alone would warrant it being given the highest priority in our diet. However, there’s more – lots more. Fruit is not only naturally high in fiber but also contains crucial vitamins, minerals, enzymes, amino acids, fatty acids, phytonutrients, and antioxidants. In fact, every substance or compound known to support and promote life is resplendent in fruit. 

Plus fruit is completely devoid of saturated fat and cholesterol, substances researchers the world over recommend we eat in moderation. Cooked animal products are devoid of fiber and high in fat and cholesterol, are an extremely poor source of energy that in turn requires huge amounts of energy to be digested, and their nutrient content is severely compromised due to the high heat required to cook them. Overconsumption of cooked protein and fat is associated with every disease known to afflict the human population.”
(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)


“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”

(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)


”Det finns idag en utbredd oro för fruktosens (fruktsockrets) påverkan på vår fettinlagring och hälsa. Disackariden sackaros (vitt socker) består av fruktos och glukos. Detta innebär att strösocker, kokossocker, farinsocker, rörsocker, honung, sirap och andra sockerkällor till ungefär hälften består av fruktsocker. På 1970-talet lärde sig även industrin att renframställa högfruktossirap (HFCS) i stora kvantiteter som nu används som en billig sockerkälla. Det finns många i dagens samhälle som överkonsumerar sockerrika produkter och därmed riskerar att få negativa konsekvenser av det totala energi- och fruktosintaget. Det är dock viktigt att reflektera över varifrån fruktosen kommer och i vilken mängd den konsumeras.

I maj 2009 slog Aftonbladet till med rubriken ”Frukten gör dig fet” med nedryckaren ”Överläkare: Fruktos ger bukfetma och kan vara skadligt”. Artikeln grundade sig på en artikel på DN Debatt med rubriken ”Livsmedelsverket mörkar att du blir fet av frukt”.

I forskningsrapporten som i artiklarna refererades som ”den nya forskningen” visade det sig att det inte handlade om frukt, utan om läsk: om hur intag av fruktos- och glukossötad läsk påverkade deltagarnas vikt och var på kroppen de lagrade in fettet. I studien fick deltagarna under 10 veckor dricka motsvarande 25 % av det totala energiintaget i form av läsk som antingen var sötad med glukos eller fruktos – inte en enda frukt var alltså involverad! Okunniga ”experter” fick ett obefogat stort medialt utrymme och kunde därmed påverka läsarna negativt, med risk för sämre kostvanor och ett ökat stresspåslag som följd.”

(JILL HOLMSTRÖM i boken ”Matologi”)

Fotnot: Att blanda ihop färska frukter i samma kategori som ”snabba kolhydrater” (”tomma kalorier”) såsom vitt mjöl och socker och tro att det är samma sak är ett STORT misstag som tyvärr alldeles för ofta begås av forskare, dietister, osv! Läs även Frukt och Frukt och bär


”The only health claim low-carb advocates make that is worthy of positive note is their warning against refined carbohydrates (refined flours and sugars). But even then, they use this warning largely to try to make a larger point: that all ”carbs” are bad. They invented the word ”carb” and use it to paint all carbohydrates – all plant-based foods, since these are the sole source of carbohydrates – with the same brush. It’s long been documented that refined carbohydrates – carbohydrates that are no longer in their natural, wholistic form – cause health problems. That does not mean that we can use this finding to smear complex carbohydrates, including fiber and starch, in general. 

The arguments for the low-carb diet are built entirely from out-of-context, highly reductionist results, woven together into a picture that does not reflect either the summation of scientific data or the reality of health.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)

Läs även Atkins & LCHF och Raffinerade födoämnen

Kostens betydelse

”The food that fuels your body this year dictates how healthy you will be in coming years.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)


”Forskare har gjort intressanta djurförsök där man låtit försöksdjur äta enbart kokt föda. Detta har dramatiskt ökat uppkomsten av sjukdomar hos försöksdjuren. Vid vissa försök har man inte kunnat följa kostens verkningar på försöksdjuren längre än till fjärde generationen – därför att den kokta födan har haft en så devitaliserande inverkan att den slutligen lett till 100-procentig sterilitet bland de djur som lyckats överleva i försöken! För varje ny generation av försöksdjur som kom fram ökade sjukdomsfrekvensen, födelsedödligheten och även steriliteten, tills den blev total och försöksdjuren dog ut. Om sådana resultat redovisades av massmedia, skulle de öppna ögonen på folk och få dem att börja ställa besvärande frågor om husmanskosten. Den dolda faran i vårt dagliga bröd är en verklighet som får betalas med sjukdomar och lidanden. Jämför man husmanskosten med färsk, rå vegetarisk föda så ökar husmanskosten förekomsten av våra s.k. civilisationssjukdomar, t.ex. allergier, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och cancer.”
(RAIMO HEINO i boken ”Nya naturläkarboken”)


”Gommens tillfredsställelse får icke sättas framför magens, matsmältningens och utförselorganens bästa. Den från sina naturligaste och sundaste smakinstinkter vilseförda och bortlockade gommen har av det förvända civiliserade levnadssättet gjorts till den stora ’förbrytaren’, som på ett svekfullt sätt leder den civiliserade människan på stigar, vilka föra till sjukdomarnas gungfly, i vars bottenlösa moras hon sedan långsamt sjunker ned tum för tum. En onaturlig kost, övernäring och en kroniskt förstoppad tjocktarm är i stånd till att förgifta hela vår kropp. Dessa tre orsaker äro de mest verksamma faktorer i kräftutvecklingen. På samma sätt som det, socialt talat, uppstår revolution i de mänskliga samhällena till följd av den misshandel och orättvisor, som de enskilda individerna eller samhällsgrupperna i dessa samhällen blivit utsatta för, så uppstår det även inom våra kroppsliga samfund eller stater av celler ’revolutioner’, som taga sig uttryck i ’cellernas uppror’, vilka intet annat äro än ett uttryck för en genomförgiftad kropps reaktion mot en denna påbördad osund och oändamålsenlig näring. Må vi ej förglömma att kräfta i första hand har som orsak ett osunt och förgiftat blod, mot vilket varenda liten cell i vår kropp reagerar. Denna reaktion heter sjukdom. Genom den sjuka cellvävnaden bryter slutligen sjukdomssymptomen fram i dagen. Sjukdomen är lika så undgåelig i människans liv som förbrytelsen. Den enda skillnaden är endast att sjukdomen beror på överträdelser av naturens lagar, vars straff är det fysiska lidandet i alla dess olika former, medan förbrytelsen är en överträdelse av samhällets lagar, vilken belägges med straff, som står i förhållande till förbrytelsens art och grad. All sjukdom är en förbrytelse mot naturens lagar.”
(Dr. ROBERT BELL, cancerforskare, förmedlat av ARE WAERLAND i boken ”Hälsans okända stigar”)


”I många år har man på olika universitet i världen genomfört djurförsök för att utröna kostens betydelse för hälsan. Den tjeckiska fysiologen Bernasek redogjorde 1964 i ett föredrag för ytterst intressanta resultat. Han gav råttor en kost som var sammansatt precis efter vetenskapens rekommendationer för idealkosten. Men den innehöll enbart dessa i tabellerna nämnda ämnen i kemiskt ren form. Djuren växte, utvecklades normalt och blev ganska gamla, men deras ungar var klena och sjuka. De drabbades av flera av våra folksjukdomar. De följande generationerna föddes med missbildningar, bla felaktiga tandställningar och varje generation blev sjukare än den förra trots samma föda. Den fjärde generationen var steril eller födde döda ungar. När man gav de sjuka djuren en för dem naturlig kost, rått vete, som tillägg till försökskosten blev de så småningom friska. Tillfrisknandet dröjde längre ju längre gruppen hade blivit utsatt för försökskosten, det kunde dröja upp till fyra generationer. Men frisk blev försöksgruppen i alla fall, också från sjukdomar som hade funnits i flera generationer i ”familjen”. Kollath anser att försöken visar att kosten också påverkar genernas näringstillförsel. Han redogör för flera liknande försök med likartade resultat. Dr. Weston Price har med en fotoserie visat att käkformen och tandställningen hos människor som tillhör samma släkt är beroende av kostfaktorer. 

När en människa blir utsatt för ogynnsamma livsvillkor, framför allt bristfällig kost, så är det de enskilda cellerna som försvagas och med dem de enskilda celldelarna, alltså också kromosomerna med sina miljoner gener. Dessa gener eller anlag består av en viss materie som för sin uppbyggnad och fortlevnad naturligtvis är beroende av lämpligt råmaterial, men precis som allt annat kan också generna repa sig när födan rättas till.”
(URSULA JONSSON i boken ”Nu räcker det!”)


”Trots att han verkade på 1930-talet har mycket av det som Weston Price skrivit motstått tidens tand och kunnat bekräftas av senare forskning. Han var en av de första som observerade att många av de vanliga sjukdomarna i vår kultur – cancer, hjärt-kärlsjukdom, diabetes, astma, artrit, tandproblem och fetma – var mycket sällsynta bland naturfolken världen över, vilka åt en kost bestående av naturlig, färsk och obehandlad föda, baserad på vad som växte där de levde. Och han såg att när dessa folk började äta onaturlig och näringsberövad mat, som socker, vitt mjöl och konserverade livsmedel, ökade antalet sjukdomsfall snabbt. Han överdrev inte när han rapporterade att många naturfolk, som ofta levde ur hand i mun, blev mycket gamla och kunde bibehålla en god hälsa och ungdomlig vitalitet livet ut. Det är ett faktum att i vissa kulturer var den moderna tidens sjukdomar okända, kvinnor födde barn snabbt och relativt smärtfritt och män kunde jaga dagen lång utan att bli trötta. Allt detta har vi fått lära oss inte bara av Price utan också av många andra forskare som har bekräftat dessa uppgifter.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Innan de började äta industribehandlad mat, menade Price, var ursprungsbefolkningarna friska och starka. Han beskrev i beundrande ordalag deras goda synskärpa och påpekade att de kunde se många stjärnor på himlen som vi i den moderna världen endast kan se med hjälp av teleskop. Maorierna i Nya Zeeland, berättade han, kunde se Jupiters månar med sina egna ögon. Att det verkligen var sant bevisades av att de kunde beskriva hur månarna såg ut för någon som kikade i ett teleskop, och deras beskrivningar var riktiga. Han skrev om aboriginerna i Australien som kunde se djur röra sig på drygt en kilometers avstånd och som var så skickliga att spåra dem att man kunde tro att de ägde ett sjätte sinne. Ständigt fann han ursprungsbefolkningar som under ett oändligt antal generationer hade utvecklat en perfekt fungerande fysik och höll sig enastående friska och starka så länge de åt sin traditionella mat. Men, varnade Price olycksbådande, så snart västerländsk mat blev en del av ursprungsbefolkningarnas kost kom nedbrytningen snabbt.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Price såg denna tragedi utspela sig i alla ursprungsbefolkningar som han besökte. Människorna han undersökte var olika. De tillhörde vitt skilda kulturer och folkslag och de levde på olika altituder, latituder och i olika klimat. När han beskrev den ena kulturen efter den andra talade Price dock om den strålande hälsa som alla åtnjöt innan den processade och raffinerade maten gjorde sin entré och om den oundvikliga försämring som inträdde efter att den hade blivit en del av deras kost. Och han kunde stödja sitt budskap inte bara med ord utan också med fotografier. Några av dem är inspirerande bilder av urinvånare från alla jordens hörn som var friska och starka så länge de fortsatte att äta sin naturliga mat. Andra är diagram och skrämmande skildringar av vad som hände när dessa urgamla traditioner förkastades till förmån för en ”civiliserad kost”. För Price var slutsatsen uppenbar: Konsumtion av socker, raffinerade spannmålsprodukter, sötade livsmedel, konserverade livsmedel, polerat vitt ris och annan industribehandlad mat förde med sig den vite mannens sjukdomar till dessa naturfolk. Om dessa människor skulle förbli friska var det absolut nödvändigt att de stod emot denna ”kolonisering” och återgick till sin fäderneärvda vishet och sin naturliga kost.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”I den kända ledande engelska medicinska tidskriften, »British Medical Journal» för den 7 juli 1923, skriver den framstående läkaren och kräftforskaren D:r Bernhard Hollander: – »Då jag för trettio år sedan först började intressera mig för kräftsjukdomens orsaker, drog min vän, den bekanta upptäcktsresanden och Afrikaforskaren Morton Stanley, min uppmärksamhet till det faktum att de infödda raserna i de trakter, som han genomrest och utforskat, icke kände till kräftan. För att överbevisa mig om riktigheten härav, gav han mig en förteckning på alla i dessa länder och nejder befintliga sjukhus och bad mig skriva till de vid dem anställda läkarna. De svar jag fick, bekräftade i allt hans iakttagelser och utsagor och fastslogo därjämte att i de ytterst få fall, då kräfta förekom bland de infödde – endast ett fall på tio à tolv år! – samtliga fall voro lokaliserade till kuststäderna, där de infödde blandade sig med européerna och efterapade deras levnadsvanor.» 

»Dessa märkliga upplysningar», säger D:r Hollander, »kom mig att fortsätta mina undersökningar och undersöka förhållandet mellan kräfta hos civiliserade och infödingar även i andra delar av världen, varvid jag kom till det resultatet att de infödde visade sig överallt lika oemottagliga för kräfta, så länge de icke kommo i beröring med civilisationen, d. v. s. efterhärmade de civiliserade människornas levnadsvanor i mat och dryck. Som en huvudorsak till denna immunitet mot kräfta ansågo ett stort antal av mina korrespondenter de inföddas vegetariska levnadssätt.» 

I samma tidskrift skriver D:r P. P. Fouche följande: »Under sex och ett halvt års tid var jag kirurg i Orange Fristaten. Mitt distrikt räknade en befolkning på 14,000 infödingar, av vilka de flesta tillhörde Bancer-rasen. Under hela denna tid kom jag icke över ett enda fall av mag- eller tarmsår, tarmkatarr, blindtarmsinflammation eller kräfta i någon som helst form hos de infödde, trots att alla dessa sjukdomar förekommo talrikt hos den på platsen boende vita delen av befolkningen. Dessa fakta äro väl kända av alla läkare, som praktisera eller ha praktiserat bland de infödde.» 

Den kände engelsk-indiske läkaren och generalen, föreståndaren för den näringsfysiologiska avdelningen vid Pasteur-Institutet i Indien, Robert McCarrison, som bland annat praktiserat sju år bland de vegetariskt levande Hunza-folken i Nordindien, skriver – »Dessa folk leva osedvanligt länge. Under de sju år, som jag tillbragte bland dem, var min läkarepraktik huvudsakligen inskränkt till behandlingen av yttre skador, operationer för starr, plastiska operationer och andra behandlingar, som ej hade något med näringen att göra. Blindtarmsinflammation, som är så allmänt förekommande i Europa, var hos dem helt okänd. Jag såg aldrig ett enda fall av matsmältningsrubbningar, tarmkatarrer, magsår, colitis, kräfta el. dyl.» 

När McCarrison under sina experiment vid Pasteur-Institutet satte tusentals råttor på den vanliga civiliserade engelska kosten och ett lika stort antal på den vegetariska kost, som den infödda indiska lägre befolkningen levde på, bland vilken kräfta icke förekommer, kunde han hos råttorna på den civiliserade engelska kosten framkalla sjukdomar i massor, däribland blindtarmsinflammation, mag- och tarmsår, mag- och tarmkatarrer, hud- och lungsjukdomar, sjukdomar i njurarna, levern, mjälten, nervinflammationer, kolitis och kräfta m. m., medan alla de tusentals råttor, som levde på den indiska vegetariska kosten, gingo fullständigt fria från alla dessa sjukdomar. Samma resultat nådde han med vilda apor, som han satte dels på den civiliserade europeiska kosten, dels på en rent vegetarisk kost. Alla de sjukdomar, som den civiliserade kosten framkallade hos dessa, fick han att försvinna genom att låta dem återgå till den vegetariska kosten. 

Dessa resultat bekräftades av de omfattande undersökningar, som den engelska Cancerkommittén företog i Indien år 1908 i avsikt att få utrönt kräftans utbredning bland den därstädes bosatta engelska befolkningen å den ena sidan och den infödda indiska å den andra. Hela det indiska regeringsmaskineriet sattes i rörelse och uppgifter infordrades från samtliga sjukhus och läkare. Därvid fann man, att de engelska sjukhusen, där endast européer behandlades, räknade sammanlagt 4,125 fall av kräfta, och av dessa 1,215 fall av kräfta i magen. De indiska sjukhusen däremot, där indier av alla samhällsklasser behandlades, och således även från de högre indiska klasserna, som i stor utsträckning leva på europeiskt vis, räknade endast 384 fall av kräfta och av dessa ENDAST TRE FALL AV MAGKRÄFTA. Detta på en befolkning, som är lika stor som hela Europas, Ryssland undantaget, medan européerna i Indien ej uppgå till mer än några hundratusen. Således: 

TRE FALL AV MAGKRÄFTA PÅ TREHUNDRA MILLIONER MÄNNISKOR! 

Detta är siffror som tala! Vad de andra 384 indiska kräftfallen beträffar, så råder ej minsta tvivel om, att de samtliga härrörde sig från indier i de högre klasserna, vilka antagit europeiska levnadsvanor.”
(ARE WAERLAND i boken ”Kräftans grundorsaker”)


“Most people tend to think that diseases such as cancer and coronary artery disease are the result of bad luck or bad genes. These conditions are considered incurable by many health-care professionals, since the drugs and surgeries commonly prescribed for them only treat symptoms. The truth is, smart choices at the grocery store and in the kitchen can prevent heart disease, stroke, diabetes, and many other conditions, and in many instances can stop or reverse them.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken “Forks over knives”)


”Jag är ofta chockerad över folks matvanor. Som biolog har jag inte svårt att förstå att folk blir sjuka, men väl hur de överhuvudtaget kan hålla sig vid liv.”
(ALBERT SZENT-GYÖRGYI)

Läs även Hur viktig är kosten?Kinastudien och Pottengers forskning

Kosttillskott

”Most people who take vitamin and mineral supplements believe they are solving a particular problem. They are trying to find the magic formula that will add energy, build bones, calm nerves, slow aging, or give them some other specific benefit. Unfortunately, supplements don’t make you healthy. You may feel better for a while because of the added stimulation to the body; but supplements may not correct the cause of your concern even if they make you feel better. 

A patient came to me complaining of allergies. She had with her a grocery bag full of vitamin and mineral supplements for my assessment. She claimed she was essentially in excellent health and attributed her vigor to a vast array of nutrition supplements. As we talked, she enumerated how many tablets, grams, or International Units she took of each, and what they did for her. She was one of the most knowledgeable supplement-takers I have ever encountered. 

Four years earlier, the lady told me, she had been feeling tired, so she started taking vitamin B. Later she added vitamin C, then iron. As time went by, she added more and more vitamins and minerals. I don’t know the exact number of different pills she was taking when I met her, but it was impressive. “Now,” she told me, “if I don’t take my supplements, I feel worse than I did before I started.” 

“I’m confused,” I told her after she had finished her travelogue through Vitamin Land. “You said that you started out taking one or two vitamin Bs and Cs and added a little iron. Now you’re taking more vitamin B, more vitamin C and iron, and all of these other things as well.” “That’s right. And I feel great – as long as I take them.” Try as I might, I had trouble understanding her logic. “That sounds backwards,” I observed. “I can understand that four years ago when your lifestyle and diet were terrible and you were sick, you might have needed a grocery bag full of supplements temporarily. But if the supplements were making you better, you should have been down to half a grocery bag full after two years and taking maybe one or two specific supplements after four years. It seems to me that your supplement program isn’t correcting your problem and may be contributing to it.” The allergic reactions she had come to me about were a signal that her body had to devote much of its energy to taking care of the flood of strange nutrients. 

When we take supplements, we are getting isolated elements that we should be getting from whole foods. It’s rather like taking statements out of context; you might get full benefit, but more than likely what you get is distorted. 

Picking and choosing the elements you think your body needs is chancy at best. We are designed to operate as a whole entity. Parts of foods don’t supply enzymes and other collateral substances that help your body to process the parts. You can actually take enough supplements of individual nutrients to cause symptoms of a deficiency of that or other nutrients.”
(TED MORTER i boken “Your health your choice”)


”There are many examples where a laboratory-based, out-of-context finding does not equate with a true-life experience. Perhaps one of the better-known examples concerns the antioxidant beta-carotene, the proper form of vitamin A, which when present in food is associated with a healthy response but when consumed as a supplement causes an unhealthy response.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”The low-carb fraud”)


”Health products and services that arise from reductionist research are mostly delivered via syringes, pills, and potions, and their funders (or should I say ”investors”?) rush these products and services to market very quickly, usually before the implications of the research on which they’re based can be fully explored and integrated. Of course, companies test new products and services; in fact they run up big bills doing so, betting on their randomized control trials to show positive health benefits. Sometimes they do. However, calling those positive results truly promising requires assuming that narrowly focused, short-term results actually bring long-term health. That’s a risky and generally unfounded assumption. 

In short, the pressures of the market result in products that are based on unripe research insights and unpredictable in their long-term effects. It shouldn’t be much of a surprise that these products end up being of limited utility at best and actually harmful at worst. 

Vitamin E, which we discussed in chapter eleven, is a good example. A prominent study suggested a correlation between vitamin E levels in the body and healthier hearts. Industry began marketing vitamin E as a heart healthy supplement and rushed it to market. Then evidence started mounting through, among other things, more prostate cancer and secondary heart disease – evidence that industry has ignored for as long as possible. Researchers’ responses to learning this new but damning information about vitamin E resulted in a consensus that the party must go on. Everyone wants to find a way to save the market for vitamin E, or to find a replacement if vitamin E is beyond salvation. There is clearly great incentive to produce evidence that will justify the continued marketing of such products.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”Whole”)


“For a mineral to be utilized at the intracellular level, it must be angstrom-size (that is, so infinitesimal it is measured in units of angstroms), and these particles must be completely water-soluble. Only the ionic form, on angstrom-size level, of minerals can enter the cells and activate the proper DNA structures to actuate the guiding frequencies for the function of the body. An angstrom (named after Johan Angstrom) is one-thousandth of a micron, and one-millionth of a meter. The significance of this information is that almost all the mineral supplements on the market are larger than micron sizes. Now, it can get a little confusing, but think about it this way: Particles that are micron in size and larger will be absorbed by the blood, but they are too large to be absorbed intracellularly and inside the nucleus. These larger forms stay in the bloodstream, and eventually become deposited in various tissue locations. Angstrom-size particles travel through the cells, and if the body doesn’t need them, it will simply discharge them with no buildup of the minerals to create potential toxicity in the tissues. 

We observe that the roots of the plants are designed to break down the soil and utilize and absorb mineral particles, at angstrom-size – that’s what they do. With the help of fulvic acid in the humus material, plants are able to take in these minerals, and break them down into angstrom-size particles, which they use. Once we understand that, we understand that the vegetables we eat transfer angstrom-size minerals from the soil to us via the plants. They do not absorb larger-size particles, because they cannot assimilate them. Angstrom-size minerals are key to optimal mineral absorption.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


”The medical, pharmaceutical, and supplement industries figured out long ago that a nation of healthy eaters would be disastrous to their profits.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken “Whole”)


“Nutritional scientists are rewarded for creating and perpetuating a system that focuses on single nutrients out of context, and they are effectively punished for examining real foods and real populations in the real world. This makes a difference not only in the case of individual studies, but when it comes to researcher’s career choices.”
(T. COLIN CAMPBELL i boken ”Whole”)


“No one really knows how much of each vitamin we need. Governments and international organizations such as the World Health Organization frequently release figures that propose a Recommended Daily Allowance (RDA) for every vitamin that you supposedly need to stay healthy. The nutritional experts in different countries, however, have varying opinions about how much of each vitamin your body needs each day. An American, for example, is supposed to take at least 60mg of vitamin C, whereas a British citizen is considered better off taking only 30mg. People living in France need 80mg of this vitamin to stay healthy, whereas Italians are told they must consume approximately 45mg. These figures are “adjusted” every few years, even though our bodies’ basic nutritional requirements have not changed. 

To further confuse the issue, in recent years a new measurement scale has emerged known as Optimum Daily Allowance (ODA). Proponents of the new system argue that RDA is based on the minimum acceptable levels, rather than optimal levels. But the truth is, nobody really knows how much of each vitamin is good for us because the requirements, constitutions and absorption rates for vitamins differ from person to person. 

Contrary to popular belief, individual vitamins do not have isolated functions. They work as a “team” within the body. Taking vitamins in supplemental form, rather than from natural foods, may be counter-productive since an excess of one vitamin can have a suppressing effect on another. Individual vitamins that have been isolated and extracted from foods can stimulate your nervous system. Feeling “energized”, you naturally assume these vitamins must be good for you – that they must be increasing your “vitality.” But stimulants never give you extra energy, they only force the body to spend and give up energy. Also, taking extra vitamins can be harmful if the body is unable to make use of them. Because vitamins are strong acids, an overload can lead to vitamin “poisoning,” known as vitaminosis, which can be harmful to the kidneys.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Simple steps to total health”)


”Vitamintillskott och andra kosttillskott ger inget långsiktigt skydd mot sjukdom.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”Avlägsna anhopningen av restmaterial som täcker matsmältningstrakten och kroppen kommer att åter kunna fungera på det sättet den är avsedd och ta upp näringen från maten till en allt högre grad. Att förbättra näringsupptaget är mycket effektivare än att ta alla kända näringsämnen i tablettform.”
(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)


”Till den basrika födans pluskonto hör vidare, att den ger kroppen mycket större möjlighet att tillgodogöra sig vitaminer än den syresrika. Detta är vetenskapligt bevisat. Att söka bota vitaminbrist genom att äta vitaminpreparat är därför tämligen meningslöst, om inte syra-bas-balansen är den riktiga. Bättre är då att skaffa sig vitaminerna direkt ur de vegetabiliska näringsämnena, varigenom man samtidigt kan påverka syra-bas-balansen i positiv riktning. Dessutom gör man åtskilliga besparingar i sin kassa.”
(BIRGER LEDIN i boken ”Liv och hälsa”)


”Forskning visar också att en överkonsumtion av syntetiska vitaminer gärna leder till översyrlighet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”I allmänhet föredrar jag att äta rena råvaror, för som jag har påpekat uppstår ofta problem när vi börjar dela upp maten i dess beståndsdelar. Dessutom tillverkas vitamin- och mineraltabletter ofta av stenkols- eller petroleumderivat. Om man äter för mycket syntetiska kosttillskott kan man dessutom få andra brister i sina matvanor. Kroppen vet hur den ska hantera näringsämnen som finns i råvaror, men den kan ta upp för mycket eller otillräckligt av fabrikstillverkade kemiska kosttillskott.”
(JANE PLANT i boken ”Ditt liv i dina händer”)


”Kosttillskott är ofta slembildande. Alla proteintillskott med undantag för 100% ren jäst och spirulina är mycket slembildande vilket beror på dess innehåll av soja, mjölk, ägg mm. Tabletter med vitaminer, mineraler etc. kan också orsaka viss slembildning.”
(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)


”Aminosyror har blivit populärt som kosttillskott. Ibland marknadsförs renade excitotoxiner som kosttillskott under namn som L-glutamin, L-cystein och L-fenylalanin. De påträffas även i kombinationer med andra aminosyror. Man påstår ofta att de är hälsosamma, men de är faktiskt skadliga för hjärnan och det bästa är att undvika dem helt.”
(BRUCE FIFE i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)


”Kemiskt producerade vitaminer och spårelement absorberas inte av kroppen eftersom den levande, vibrerande energin saknas.”
(Dr. KARL-HEINZ BLANK m fl i boken ”DIAGNOS: «Du måste leva med det!» «Nej tack!»”)


”Tidigare trodde man att vattenlösliga vitaminer var helt ogiftiga även i jättedoser, eftersom det är så lätt för kroppen att utsöndra överskottet i urinen, men vi vet nu att alltför mycket C-vitamin kan rubba mag-tarmkanalens och njurarnas funktion och att flera av B-vitaminerna kan vara skadliga om man får för mycket av dem. Vitamin B3 – niacin – som ges i höga doser för att sänka kolesterolhalten i blodet, kan orsaka en störning i leverfunktionen som kan utvecklas till en förödande form av toxisk leverinflammation. Alltför mycket vitamin B6 – pyridoxin – kan skada perifera nerver och orsaka domningskänslor, vilket patient och läkare kan tolka som symptom på multipel skleros.”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Av människor tillverkade preparat är helt enkelt inte något som är avsett för människokroppen. Beståndsdelarna blir värdelösa av utvinningsprocessen, och vitaminpreparat förvandlas i kroppen till gift. Organismen kan mest effektivt tillgodogöra sig vitaminer och mineraler som tillförs den tillsammans med alla andra beståndsdelar i olika slags föda. Om vitaminerna isoleras mister de sitt värde. Och syntetiserade vitaminer är praktiskt taget värdelösa. Numera finns det teknologi med vars hjälp man på laboratorieväg kan åstadkomma ett vetekorn. Alla ingående komponenter kan man göra maken till och framställa ett vetekorn av. Men om det grävs ner kommer det inte att gro. Ändå är det så att vetekorn som tagits ur över fyratusen år gamla gravar gror om de sätts i jorden! En mycket raffinerad ingrediens fattas i det syntetiska vetet: livskraft! Samma beståndsdel fattas i syntetiska vitaminer och mineraler. Utom att de är värdelösa behandlas dessa produkter som giftigt avfall i kroppen.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Skulle människan inte bygga upp en styrka genom att ständigt behöva kämpa mot gravitationskraften, skulle hennes muskler och benstomme försvagas och tillbakabildas på samma sätt som astronauterna börjar förlora bensubstans i en gravitationsfri miljö. Följande exempel belyser denna fråga ytterligare: I Europa gjordes en undersökning i avsikt att hitta enklare sätt att kunna mata mentalt handikappade barn på institution. Man gav dem en syntetisk blandning av vitaminer, mineraler, kalorier och proteiner som beräknades motsvara vad de tidigare på det materiella planet fått genom sina tre dagliga mål mat. Efter en tid på denna flytande, syntetiska diet upptäckte forskarna förvånat, att barnens smak- och matsmältningsorgan hade börjat förtvina. En slutsats av detta är, att utan den råa födans stimulerande krafter får matsmältningsorganen ingen energi eller träning, och börjar därför att förtvina precis som benstommen i en gravitationsfri miljö. Dessa experiment kan leda till att man börjar fundera över vilka långtidseffekter dagens höga konsumtion av starka syntetiska vitaminer, mineraler, aminosyror och proteiner kan tänkas ha.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”In college, I had to learn the recommended daily allowance (RDA) for all vitamins and minerals published by the Institute of Medicine. I lived by these recommendations. From 1973 to 1980 the RDA for calcium was 1,000 milligrams per day for people age four through adulthood, so that’s exactly how much I consumed. Then, in the 1980s, the RDA for calcium was increased to 1,200 milligrams, so I added more calcium. In 1994, research showed that 1,200 milligrams was not enough to achieve optimal bone mass. The National Institutes of Health increased that recommendation to 1,500 milligrams per day. Still I added more calcium to my daily regimen. Then, in 2008, the journal of Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention found that men with high levels of calcium in their blood are more likely to die of prostate cancer. Wait a minute! I was taking high levels of calcium! Two years later, the British Medical Journal published a comprehensive study that showed calcium supplements increase the risk of heart attacks by 30 percent. This sure wasn’t what I learned in the textbooks I studied in college! The supplement I was taking to strengthen my bones was increasing my risk of having a heart attack and dying of prostate cancer. No, thanks. I no longer take calcium supplements.

But, I was doing something right. I was taking vitamin E. Medical research shows daily vitamin E supplementation, between 400 and 800 International Units (IU), reduces the risk of cardiovascular disease, which was awesome news considering I was taking 800 IU every day. (That’s probably what saved me from having a heart attack from all the calcium I had been taking.) Now comes the flip-flop! In 2005, startling research by John Hopkins University, published by the Annals of International Medicine, showed evidence that vitamin E supplementation increases a person’s risk of dying from all causes! Huh?! I was taught that vitamin E would keep my heart healthy and increase my lifespan, and now it was killing me?! The research showed that the dangers of vitamin E begin with 400 IU, the dosage of most vitamin supplements on the market.

Next up: vitamin D. Research has shown a lack of this vitamin can lead to rickets, cancer, heart disease, depression, weight gain, and many other maladies. The Vitamin D Council, a scientist-led group promoting awareness of vitamin D deficiency, suggests vitamin D is also helpful in treating or preventing autism, autoimmune disease, chronic pain, depression, diabetes, high blood pressure, flu, neuromuscular diseases, and osteoporosis. The Institute of Medicine recommends that adults take 800 IU of vitamin D daily. So that’s what I took. But of course there’s one big D-lemma! Researchers began reporting that too much vitamin D increases the risk of cancer. In 2006, Cancer Research published findings of scientists at the National Cancer Institute in Rockville, Maryland, that indicated high blood concentrations of vitamin D are associated with a 300 percent increased risk of pancreatic cancer. Let’s see. On the one hand, vitamin D protects us from getting cancer, and, on the other hand, it causes cancer. During the same year, the New England Journal of Medicine published findings that postmenopausal women who take supplements containing vitamin D with calcium to improve bone health increase their risk of getting kidney stones.

Then there’s vitamin C, the number-one-selling nutritional supplement in the world. It’s considered by nutritionists, medical doctors, and scientists to be vital for a healthy and strong immune system. I listened to these experts, read their research, and personally took 3,000 milligrams of vitamin C every day. Who doesn’t want a strong immune system and a longer life?

The top proponent for vitamin C supplementation is Dr. Linus Pauling. He was the chemist, biochemist, peace activist, author, and educator who received numerous awards and honors during his career, and is the only person to win two unshared Nobel prizes, one for chemistry and one for peace. Pauling is considered one of the most influential chemists in history and ranks among the important scientists of the twentieth century. He reportedly took 12,000 milligrams of vitamin C daily and published research and documented studies showing that mega-doses of vitamin C are effective in preventing and curing cancer. Dr. Pauling did live a long life but died in 1994 from… cancer.

Now comes the de-C-eptive flip-flop! Research from New York City’s Mt. Sinai School of Medicine revealed that taking only 500 milligrams per day of vitamin C could cause genetic damage to your genes and offspring. Great! So here I am, taking 3,000 milligrams a day of vitamin C for my immune system, and it’s destroying my DNA – the genetic blueprint of every cell in my body. Doctors following the research of Pauling have preached for decades that the secret to outsmarting a cold is to double the dosage of vitamin C at the first sign of one. Perfect timing! Damage your cells when they’re at their weakest and most vulnerable.

Are you confused? Frustrated? Welcome to my world.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


“There are many studies warning of adverse health effects of too much fat-soluble vitamins A and D in the diet. Most of these studies are the result of studying vitamins A and D independently and from synthetic supplements, not whole foods. I recommend only food-based forms of these vitamins to be sure our bodies can metabolize them properly. There are dozens and perhaps hundreds of forms of vitamin D, but only three major types are considered most important to humans. The only way to get the full spectrum of vitamin D with all the natural co-factors is from food.”
(RAMIEL NAGEL i boken “Cure gum disease naturally”)


“Synthetic vitamins act like drugs in the body and seem to have many unintended effects. Be especially careful with synthetic D2 supplements or food containing synthetic D2.”
(RAMIEL NAGEL i boken “Cure gum disease naturally”)


“Synthetic vitamins can help sometimes, but they are not usually effective in the long run and they usually have unintended side effects because their actions in the body are so specific.”
(RAMIEL NAGEL i boken “Cure gum disease naturally”)


“I used to be a big believer in dietary supplements. After graduating college, I applied everything I learned about supplementation to my practice. Just like the experts taught me, I sent my patients to the health food store to purchase a bag full of pill bottles. Always one to practice what I preach, I personally took twenty-six supplements a day.

However, my views on nutritional supplements took a drastic turn in 1992, after a patient told me a story about her clogged septic tank. The repairman shared with her the cause of this tank clogged blockage: hundreds of undigested daily multivitamins, some of which still had the brand names readable! A few weeks later, a man named Andy came in for his monthly treatment and told me he had been experiencing abdominal pain. After his doctor ran some tests, he asked Andy if he had been taking a high volume of vitamin pills. When Andy told him he was taking thirty supplements a day the doctor told him to stop because they weren’t being digested and were becoming lodged in his intestines. Who on Earth would recommend that Andy swallow thirty pills every day?

Guilty as charged.

After the septic-tank story and the disheartening news from Andy, I began to question everything I thought I knew about nutritional supplementation. If these pills weren’t being absorbed, then how could they help fight and prevent disease as the textbooks had taught me? Had I been lied to all these years? Had I been lying to myself, my patients, friends, and my family? Sadly, the answer was a resounding “Yes!”

I took my blinders off and investigated the absorption of vitamin and mineral pills. I learned that city disposal plants filter out thousands of pounds of vitamins every year. In the mid-‘90s, I discovered in the Physicians’ Desk Reference (PDR), often referred to as “the Medical Bible,” that just 10 percent of a vitamin or mineral pill is absorbed! That means for every $100 spent on vitamins, $90 is flushed down the toilet. After conducting tests on seventeen brand-name vitamins for dissolvability, Integrated Biomolecule Corporation, a research institute in Arizona, concluded that none of the supplements tested were considered fully dissolved in two hours. In fact, some of the pills were not completely dissolved even after twelve hours. After you eat food, within an hour it leaves the stomach and begins to travel through the intestines. Since most pills take between two and twelve hours to digest, intact pills are traveling through the intestines. It is not uncommon for radiologists to find undigested vitamin supplements in X-rays of patients’ lower intestines. Nurses and hospital orderlies find so many undigested vitamin pills in bedpans, they’ve nicknamed them “bedpan bullets.”

A Tough Pill to Swallow
The human body doesn’t fully absorb vitamins and minerals in pill form for several reasons. Rocks and shells (oyster shells, carbonates, oxides, and dolomites) are used to create mineral supplements like calcium, copper, zinc, and iron. But the human body isn’t designed to digest rocks and shells, so they pass right through. Nor was the body made to swallow anything whole. Digestion begins in the mouth, not in the stomach. Our teeth crush what we eat into small particles, enabling three digestive enzymes found in saliva to break down and begin assimilating the nutrients, carbohydrates, fats, and proteins before they ever make their way to the stomach. Swallowing a vitamin pill bypasses this critical part of the digestion process.

Add to the mix the binders, fillers, coloring, flow agents, and added coating (glue) that holds the pills together, and it’s obvious that pills don’t come close in absorbability compared to the nutrients in whole foods. Vitamins from whole foods contain proteins that act as a “chaperone,” as Nobel Prize winner Dr. Günter Blobel put it. In 1999, Blobel said that this chaperone protein is the key to getting a vitamin into the bloodstream. Studies have demonstrated that while the body only absorbs 10 percent of synthetic vitamins, whole-food vitamin sources absorb 77 to 93 percent. Almost every vitamin supplement on the market is synthetic and contains no whole-food vitamins. I used to rationalize that absorbing 10 percent of synthetic vitamins was better than nothing, until I learned that some of these vitamins and minerals can lead to severe health issues, hormonal imbalances, lowered immune system, and increased risk of death.

The word synthetic means “unnatural or fake.” Think of this as being a counterfeit. Chemists in lab coats have tried their best to recreate nutrients from nature, but just like a good counterfeit fifty-dollar bill, it’s still a fake! The naked eye may have a hard time detecting counterfeit money, but try putting that counterfeit money into a bill changer. That machine is designed to analyze everything from the weight, composition, and tiny details of its design. When it detects a fake fifty-dollar bill, it spits it right back out. The same holds true with counterfeit nutrients. The cellular receptors in our bloodstream are designed to be just as picky when allowing nutrients access. Because our cells are selective and accept only whole-food (non-counterfeit) sources, most synthetic vitamins are never utilized by our organs, muscles, or bones. Chemists may be smart but, as the saying goes, they can’t fool Mother Nature!”

(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)

Läs även FiskoljaKalciumKalktillskott och Kosttillskott

Lagliga droger

”De flesta vanebildande drogerna åstadkommer en kortvarig känsla av falskt välbefinnande. När känslan försvinner vill vi få tillbaka den, och därför äter vi mer. Det är anledningen till att både kokain och Coca-Cola är så populära. Jag har faktiskt läst att de tre produkter som säljs bäst i livsmedelsbutikerna är Coke, Pepsi och potatischips. Känslan av välbefinnande längtar alla efter, och om vi inte vet hur vi ska skaffa oss den på naturligt sätt, betalar vi gärna för att få den från onaturliga varor.”
(GAY HENDRICKS i boken ”Hitta din livslust!”)


”Mat som innehåller mycket socker, fett, salt och raffinerat mjöl sätter fart på ditt system under ungefär en halvtimme efter måltiden. Men efter trettio minuter börjar samma ”pigga” mat göra dig hängig, trött och ofta på dåligt humör. När den olustiga känslan tar över, vad tror du då att din kropp börjar kräva? Mera av den ”pigga” maten! Om du tycker att det låter misstänkt likt hur en vanebildande drog fungerar så har du upptäckt en viktig hemlighet. Det är nyckeln till en stor del av godis- och livsmedelsindustrierna. De säljer vanebildande droger fullt lagligt.”
(GAY HENDRICKS i boken ”Hitta din livslust!”)


”Sannolikt är du omgiven av snabbmatsrestauranger och ser ständigt reklam för skräpmat. På många ställen är det lättare att hitta en Mars, en Big Mac eller en Coke än ett äpple. Om du uppsöker en läkare i USA för att få råd om hur du ska sköta din hälsa kanske du hittar en kolorerad 243-sidig tidskrift med titeln Family Doctor: Your Essential Guide to Health and Wellbeing (Familjedoktorn: En viktig guide till hälsa och välbefinnande). Den publicerades av American Academy of Family Physicians (en familjeläkarorganisation) och skickades till samtliga femtio tusen familjeläkarmottagningar i USA och är full med färggranna helsidesannonser för McDonald’s, Dr Peppers chokladpudding och olika sorters kex och kakor. I amerikanska skolor får barnen lära sig matematik genom att räkna M&M-godis med hjälp av pedagogiska exempelsamlingar som tillhandahålls av godistillverkaren. När de går genom skolkorridoren kan de beskåda en serie färgglada affischer som glatt berättar att M&M är bättre än bra betyg och lockar dem att ”mätta sin hunger efter utbildning med en Mars”.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

Läs även Aspartam och Livsmedelstillsatser

Linfrö

”Linfrön innehåller höga halter av både lösliga och icke lösliga fibrer, och dess fiberhalt är 26% (14% lösliga, 12% ickelösliga). 30 ml linfrön innehåller 6 gram fibrer.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)


”Linfrö är särskilt bra mot bröstcancer och motverkar dessutom förstoppning (därmed också hemorrojder). Dr Lillian Thompson vid University of Toronto visade 1999 att lignanförstadierna i linfrön minskade tillväxttakten i bröstcancertumörer till mindre än hälften. De skyddar också mot tarmcancer. Linfrö har hög halt av lignanförstadier, som av tarmens bakterieaktivitet omvandlas till cancerförebyggande föreningar. Lignanerna är dessutom antioxidanter, antibiotiska och allmänt tumörhämmande.”
(JANE PLANT i boken ”Ditt liv i dina händer”)


”Linfrö visade sig ha en markant blodtryckssänkande effekt när de testades i en blindad interventionsstudie. Forskarna gav en grupp försökspersoner muffins med 30 gram finmalt linfrö medan kontrollgruppen fick muffins med något annat som gav samma konsistens och smak. Resultaten var minst sagt spektakulära. Det malda linfröet var lika effektivt mot förhöjt blodtryck som de vanligaste blodtryckssänkande medicinerna. Märk väl utan biverkningar. Det systoliska blodtrycket (det högre värdet) minskade med 15 mmHg (millimeter kvicksilver) hos dem med högt blodtryck, vilket teoretiskt sett kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom med 50 procent.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Det finns stora industriella intressen i att göra många försök och anställa forskare som sammanställer dem i metaanalyser så att den egna produkten kan främjas. Tyvärr finns det ingen linfrö-, broccoli- eller blåbärsindustri som gör samma sak. Därför finns det inte heller några lobbyister som uppmärksammar beslutsfattare eller läkare på de studier som faktiskt har gjorts. Till exempel den ovannämnda linfröstudien. Det är en av anledningarna till att det finns så få läkare som rekommenderar linfrö när de träffar patienter med högt blodtryck. De har inte hört talas om studien.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Linfrö verkar också ha en skyddande effekt i samband med prostatacancer. Ett dagligt intag om 30 gram linfrö plus en fettsnål kost i sex månader har visat sig hämma bildningen av prostatacancerceller och minska halten av PSA (en markör för prostatacancerns utveckling).”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”De hela linfröna går praktiskt taget oförändrade genom kroppen. En del personer är rädda för att bli förgiftade av linfrön, eftersom de innehåller blåsyra. Men det finns ingen risk för det, och något sådant fall har heller aldrig rapporterats. Mängden blåsyra i linfrön är nämligen mycket liten.”
(PER OVE LIND i boken ”Magproblem”)


”Linfrön innehåller rikligt med balanserade halter av essentiella fettsyror och hyllas historien igenom för sin förmåga att förebygga och bekämpa många sjukdomar.

Idag är linfröets fantastiska, hälsosamma fördelar erkända världen runt. Linfröet har höga halter av de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 och ingår i systematisk energiproduktion, syreöverföring och transportering av fetter. På så sätt kan det hjälpa till att vårda kroppens vävnadsceller, körtlar, reproduktionsorgan, muskler och ögon. Linfröet används därmed traditionellt till allt från undernäring och hudsjukdomar till artrit, PMS och fertilitetsproblem. Essentiella fettsyror behövs även för att producera prostaglandiner, hormonliknande substanser som ansvarar för uthållighet, cirkulation och metabolism. Linfröet kan därför bidra till att hålla blodfetterna på en sund nivå och förebygga hjärt-kärlsjukdomar.

Linfröet är slemlösande och allmänt lösande av naturen och kan därmed bidra till att behandla krämpor som hosta, bronkit och andra inflammatoriska besvär. Fröet har även en milt laxerande verkan och kan rensa tarmen för att lindra förstoppning.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)

Läs även Linfrödrink

Litteraturtips om Kost

Allt du kan hitta som är skrivet av NORMAN W. WALKER, INGER WAERLAND och EBBA WAERLAND och nästan alla böcker som ARE WAERLAND har skrivit (de som handlar om kosten)
ALF SPÅNGBERG & LILLY JOHANSSON – Kom i form
DAVID REUBEN – Mat för ett bättre liv
DENIS BURKITT – Fibrer i kosten
EDWARD HOWELL – Enzym nutrition
ERIC SCHLOSSER – Snabbmatslandet
GABRIEL COUSENS – Andlig näringslära
GABRIEL COUSENS – Conscious eating
GILLIAN MCKEITH – Du är vad du äter
JOSEF ÖSTLUND – Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?
JOSEF ÖSTLUND – Vegetarisk näringslära
HARVEY DIAMOND – Lev utan smärta
HARVEY & MARILYN DIAMOND – Fit for life
JOHN ROBBINS – Diet for a new America
JONATHAN SAFRAN FOER – Äta djur
KARL-OTTO ALY – Tallmogårdens väg till hälsa
MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN – Den växtbaserade kosten
MAXIMILIAN BIRCHER-BENNER – Råkost och fruktdiet för friska och sjuka
NILS KALÉN – Hälsans lexikon
PAAVO O. AIROLA – Hälsohemligheter
RAGNAR BERG – Vår kost och vår hälsa
ROBERT GRAY – Handbok för tarmhälsa
STEPHEN ARLIN m fl – Nature’s first law: the raw food diet
T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr – Forks over knives
T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II – Kinastudien
TED MORTER – Fell’s official know-it-all guide
URSULA JONSSON – Nu räcker det!
VICTORIA BOUTENKO – Grönt för livet
WILL TUTTLE – The world peace diet

Läs även Litteraturtips om Kött och Litteraturtips om Mjölk

Livsmedelsindustrin

”Diplomerade dietister fungerar ofta medvetet eller omedvetet som språkrör för livsmedelsindustrin snarare än som opartiska källor.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”De enda som har råd och intresse av att stödja forskning i kostfrågor är – som läsaren kanske anat – de stora bolagen i livsmedelsindustrin. 99% av forskningen på kostområdet får anslag från dessa bolag. Det innebär naturligtvis inte att forskningen i sig själv skulle vara humbug. Men den är självklart mera inriktad på vad som kan hjälpa livsmedelsindustrin att tjäna mera pengar än att ta reda på vad vi bör äta.”
(CELIA WRIGHT i boken ”Ät dig i form”)


”Vi bär alla ett ansvar för vad vi äter, men för att kunna göra korrekta val måste vi ha tillgång till korrekt information. Viss information, ofta den mest väsentliga, undanhålles oss av olika anledningar. Alltför mäktiga ekonomiska intressen har alltför mycket att förlora på att vi får veta fakta. Därför arbetar dessa intressen med propaganda avsedd att överrösta fakta. Speciellt vänder de sig till barn och ungdomar genom skolors undervisningsmaterial, vilket de sponsrar.”
(JOHAN NIKLASSON i artikeln om Levande föda del 1, Nexus Nya Tider nr 3-1999 )


”Vi har inte bara vant oss vid att koka bort näringen ur maten, utan även fifflat med Naturens föda på ett otal andra sätt. Livsmedelsindustrin har fyllt maten med konserveringsämnen, färgat den med gifter, smaksatt den med kemikalier, fryst den, lagt in den på burk, rökt den o s v. Det är verkligen upprörande att se hur man behandlat människors mat. Vi blir kända i historien som ett folk som begick självmord långsamt.”
(ANN WIGMORE i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)


”För att vi ska vara friska till 100% krävs att vi själva är med och lever våra liv. Inte bara sitter och gapar vid slutet av industriernas löpande band och sväljer allt de kommer med. För det är faktiskt så att de enbart är intresserade av hur mycket pengar de kan tjäna på oss – vår hälsa bryr de sig inte om.”
(E. HAGLUND i boken ”Naturens mediciner”)


”Det finns en ännu lömskare typ av marknadsföring. Den kallas sponsring och forskning. Livsmedelsjättarna, ”Big food”, sponsrar många stora organisationer inom nutritionsområdet. Och så har vi de medicinska föreningarna. År 1988 fattade den amerikanska hjärtorganisationen AHA beslutet att börja ta emot pengar från företag för att dessa skulle kunna sätta sin ”Heart check”-symbol på mat med i övrigt tveksam näringsmässig kvalitet. Den ideella konsumentupplysningsorganisationen CSPI beräknar att AHA tog emot över 2 miljoner dollar 2002 enbart från detta program. Livsmedelsföretagen betalade 7500 dollar för mellan 1 och 9 produkter och fick volymrabatt för mer än 25 produkter! Exklusiva överenskommelser kostade naturligtvis mer. År 2009 fanns fortfarande sådana fantastiska livsmedel som Coco Pops och Frosted Mini Wheats på Heart check-listan. När AHA arrangerade eventet Dallas Heart Walk 2013 var snacksföretaget Frito-Lay en stor sponsor. Den kanadensiska organisationen Heart and Stroke Foundation var inte bättre. Läkaren Yoni Freedhoff skrev i sin blogg att en flaska grapefruktjuice, som stolt bar Health-checksymbolen, innehöll 10 teskedar socker. Det faktum att dessa produkter var rent socker tycktes inte bekymra någon.

Även läkare och andra opinionsledadande yrkesgrupper i forskarsamhället utsätts. Många hälsoexperter intygar att artificiella måltidsersättningar som näringsdrycker och protein- och energikakor liksom läkemedel och kirurgi är evidensbaserade metoder för viktkontroll. Glöm det där med att äta mat som består av hela, obearbetade naturliga ingredienser. Glöm det där med att äta mindre mat som innehåller tillsatt socker och raffinerad stärkelse som vitt bröd. Vi kan ta innehållsförteckningen i en populär måltidsersättningsdryck som exempel. De första fem ingredienserna är vatten, maltodextrin framställt av majs, socker, mjölkproteinkoncentrat och rapsolja. Denna äckliga blandning av vatten, socker och rapsolja uppfyller inte riktigt min definition på vad som är nyttigt.

Dessutom är opartiskhet – eller brist på – viktigt när det handlar om publicering av medicinsk och hälsorelaterad information. Redovisningarna av ekonomisk sponsring i en del avhandlingar som publicerats i tidskrifter och på internet kan uppta mer än en halv sida. Finansieringskällor har ett enormt inflytande på studieresultaten. I en undersökning från 2007 som specifikt granskade läskedrycker fann professor David Ludwig vid Harvard University att sannolikheten för positiva resultat ökade med cirka 700 procent om forskarna hade tagit emot ekonomiska bidrag från de företag vars produkter de granskade! Även Marion Nestle, professor i nutritions- och livsmedelsvetenskap vid New York University, har kommit fram till samma resultat. År 2001 drog hon slutsatsen att det är ”svårt att hitta studier som inte drar slutsatser som gynnar sponsorns kommersiella intressen.””
(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”För några decennier sedan uppstod en mystisk sjukdom bland de risätande folken i bland annat Indien. Människor dog i tusental. Man trodde länge att det var en virussjukdom. Av en slump upptäcktes orsaken. När livsmedelsindustrin gjorde sitt intåg i dessa länder började man polera riset. Man tog bort skalet för att riset skulle kunna lagras längre. Det var ett sätt att förhindra ekonomiska förluster. Men med skalet förlorade man risets värdefullaste beståndsdelar, bland annat B-vitamin. Det var förlusten av B1-vitamin som gav upphov till den plågsamma sjukdomen beriberi, som helt i onödan skördade 10 000-tals offer.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt”)


”På samma sätt som man polerar ris och gör det otjänligt som föda, förstör man också våra sädesslag i den moderna kvarnindustrin. Från sädeskornet avlägsnas nämligen grodden och kliet, som innehåller 9/10 av kornets mest närande ämnen, alltså de ämnen som är en förutsättning för vår hälsa. Varför fördärvar man födan och lockar människor att äta vitt bröd, vitt mjöl etc., då man mycket väl känner till dessa fakta? Svaret är att det vita mjölet är lättare att lagra och lättare att baka med. Det betyder bland annat mindre lagringsförluster och livsmedelsindustrin kan tjäna mer pengar, men på bekostnad av konsumenternas hälsa.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


EKONOMISKA INTRESSEN FÖRSTÖR FORSKNINGEN
Forskning kräver pengar – och med pengar kommer inflytande. Detta är ett välkänt och utbrett fenomen, särskilt inom näringsforskningen. Detta är förstås därför livsmedelsindustrin gärna ger ekonomiskt stöd åt vissa studier. Vissa är nyckelordet här.

De mäktigaste livsmedelsbranscherna – ägg-, mejeri-, kött- och sockerindustrin – väljer att sponsra sådana undersökningar som de vet kommer att ge resultat som faller ut till deras fördel, trots att det finns tydliga riktlinjer om att pengar inte får köpa inflytande inom forskningen. Med all rätt.

Studier som sponsrats av livsmedelsindustrin har mellan fyra och åtta gånger större sannolikhet att ge resultat som är till industrins fördel. På engelska kallas det här problemet för the funding effect. En studie från 2007 visade att 22 procent av 206 studier om juice, läsk eller mjölk sponsrades av industrin. Hur många sponsrade studier hittade negativa effekter av livsmedlen? Inga. Av de studier som inte hade några industriella kopplingar visade 37 procent på negativa resultat.

Ett välkänt exempel på detta är att Coca-Cola har sponsrat studier vars syfte varit att tona ner betydelsen som alltför många kalorier har för utvecklingen av övervikt. Samtidigt argumenterar de för att övervikt huvudsakligen beror på brist på motion. Sådana ”studier” får Coca-Colas produkter att verka mindre skadliga i fetmadebatten. Målet är inte att bevisa att cola är hälsosamt, utan att det inte gör så mycket om man får i sig för många kalorier. Om man motionerar är det i princip inga problem att dricka läsk enligt den logiken.

Även om få känner till de här studierna, har de avsedd verkan. Fråga vem som helst om vad som har störst betydelse för att hålla vikten – kost eller motion. Svaret brukar vara att båda är lika betydelsefulla. Men frågar du en forskare kommer svaret utan tvekan vara att det är kosten och mängden kalorier du konsumerar.

En annan vanlig taktik är att jämföra den egna produkten med något som är ännu sämre. När medierna rapporterar om en sådan studie har journalisterna vanligtvis bara läst slutsatsen, och med den som grund kan de formulera en slående (men väldigt vilseledande) rubrik som säljer. Här följer ett exempel där flera av forskarna fick betalt av köttindustrin.

Tidningsrubrik: ”Ny studie: Rött kött bör ingå i en hjärtstärkande kost.”
Studie: Studien visade att övergången från en ”hälsosam kost” med minimala mängder kött till en kost rik på magert kött ledde till lägre kolesterolnivåer hos försökspersonerna.
Förklaring: Forskarna lade till rött kött i kosten, men tog samtidigt bort nästan all ost, annat kött och feta mjölkprodukter så att det totala intaget av mättat fett minskade med 50 procent. Dessutom ökades konsumtionen av grönsaker och baljväxter, vilket gav ett betydligt högre fiberintag.

Eftersom mättat fett höjer kolesterolhalten i blodet och kostfiber sänker den, var det väntat att studiedeltagarna skulle få lägre kolesterolnivåer. Men det har inget att göra med tillägget av rött kött som absolut inte är och aldrig kommer att bli ”hjärtstärkande”.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Det är svårt att få någon att förstå något när hans lön är beroende av att han inte förstår det.”
(UPTON SINCLAIR)


”Trots att det finns massor av information och åsikter är det bara ett fåtal människor som verkligen vet vad de bör göra för att förbättra sin hälsa. Det beror inte på att det saknas forskning. Vi har stora kunskaper om sambandet mellan kost och hälsa, men den verkliga vetenskapen har begravts under ett berg av irrelevant och ibland till och med skadlig information – skräpvetenskap, modedieter och propaganda från livsmedelsindustrin.”
(T. COLIN CAMPBELL  & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”Äggindustrin förnekar naturligtvis allt negativt som sägs om ägg i mångt och mycket på samma sätt som tobaksindustrin försvarar sig, men gå inte på något av dessa försök att skydda vinster på bekostnad av din hälsa. Doktor John McDougall påpekar att endast sex undersökningar i den medicinska litteraturen visar att ägg inte dramatiskt påverkar kolesterolhalten i blodet. Av dessa bekostades tre av American Egg Board, en av Missouri Egg Merchandising Council, en av Egg Program of the California Department of Agriculture (den sjätte nämns inte vid namn). Som doktor McDougall säger: ”Äggindustrin förser oss med ett bra exempel på hur pengar kan köpa vetenskaplig näringsinformation som kan vara skadlig för din hälsa.””
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life – hälsoboken”)


”As a nation we are sicker and fatter than we have ever been. The epidemics of obesity and diabetes, especially in the young, forecasts an economically unsustainable public health challenge and the gloomy prophecy that today’s children may not outlive their parents. The central protagonist of this dark scenario is the food industry and its profit demands. With billions of advertising and marketing dollars, it annually cajoles and entices us with its dairy, meat, fish, poultry, and eggs, as well as products of laden with sugar, salt, and fat. This ceaseless assault achieves its goal of convincing a vulnerable and unprotected public to ingest food that will make them fat and sick: Obesity, hypertension, diabetes, heart disease, strokes, cancer, rheumatoid arthritis, multiple sclerosis, lupus, gallstones, diverticulitis, osteoporosis, allergies, and asthma are but a few of the diseases of Western nutrition. 

Who will protect the public? Not our government: The U.S. Department of Agriculture is the voice of our food industry. Every five years it constructs nutrition guidelines for the public touting food that will guarantee ill health for millions. Not the American Dietetic Association, which is controlled by food corporations. Not the insurance industry, which profits by selling plans to the sick. Not the pharmaceutical industry, which pockets billions annually from chronic illnesses. Not hospitals, whose livelihood depends on our diseases. Not the medical profession, in which doctors and nurses receive virtually no training in nutrition or behavioral modification, and are handsomely rewarded for administrating drugs and employing technical expertise. And, finally, not our medical research funding institutions: Too often they focus on biological details, such as individual nutrients, that can be exploited commercially for profit.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken ”Forks over knives”)


”Problemet är att vissa forskare feltolkar sina data med avsikt, och framställer saker som de i verkligheten inte är. Inom forskarsamhället är detta något som inte alla vill eller förmår inse, eftersom vetenskap och forskning anses som så fint och ärofullt. 

Forskning kan liknas vid proceduren i en domstol. Domstolen har till uppgift att ta reda på vad som har hänt. Det finns en misstänkt, det finns en åklagare och det finns en försvarsadvokat. Domaren eller juryn lyssnar på deras argument. Åklagaren har till uppgift att fastställa den åtalades skuld och presenterar en utredning om hur brottet har gått till, att den åtalade var på plats, och var den som utförde gärningen. I den roll åklagaren har ingår faktiskt att uppmärksamma sådana omständigheter som kan vara till den åtalades fördel, fastän motsatsen dessvärre är alltför vanlig. Försvarsadvokaten försöker sedan slå hål på åklagarens argumentation. Alla medel är tillåtna. Även om försvarsadvokaten misstänker att den åtalade verkligen har begått gärningen, används alla upptänkliga argument för att bevisa motsatsen. En skicklig advokat undviker att direkt ljuga, eftersom en lögn är lätt att genomskåda. Men genom att presentera en övertygande alternativ berättelse, kan den åtalade bli friad. Frågan om den åtalade är skyldig eller ej avgör därför inte i sig domstolens utslag. Det är den bästa och mest trovärdiga berättelsen som får den åtalade att fällas eller frias. 

Erfarna forskare forskar inte alltid för att ta reda på hur det förhåller sig. Precis som försvarsadvokaten kan de ha fått ett uppdrag från en kommersiell aktör att försöka framställa en viss födoämnesingrediens, eller ett visst läkemedel, i så god eller dålig dager som möjligt. Med sin erfarenhet av att lägga upp experiment kan forskare redan från början räkna ut hur de skall förfara, för att få fram det resultat som är önskvärt, för att ett visst kommersiellt budskap skall understödjas. I experimentet med den söta drycken ovan, var det nödvändigt att tidsintervallet skulle vara det rätta mellan intag av drycken och den framsatta maten för att få barnen att tappa intresset. Hade det kanske gått tjugo minuter till, då hade barnen troligen fått en enorm hunger på grund av att blodsockret började sjunka. Men detta spekulerar inte artikelförfattarna i. De framlägger tolkningen av sina observationer på ett sådant sätt att det ser ut som att socker inte stimulerar aptiten. De gör som försvarsadvokaten, de väljer sina reflektioner och sina ord på guldvåg, så att argumentationen ser hållbar ut. Socker är oskyldigt, vill de påskina. Men i den vetenskapliga debatten finns ingen domare som tänker på att de här forskarna är försvarsadvokater. Läsaren av den vetenskapliga artikeln uppfattar dess budskap som objektiva fakta, trots att dessa forskare har haft en avsikt att förvilla. 

Hur kan jag förresten våga påstå att de varit ute för att förvilla? Jo, längst ned i artikeln finns något finstilt som de flesta bortser ifrån. Där framgår att huvudförfattaren, G Harvey Anderson, är ordförande i Scientific Advisory Council of the Canadian Sugar Institute, styrelseledamot i ILSI – se nedan – och medlem i ett vetenskapligt råd som hjälper livsmedelsföretagen General Mills och Heinz. Han är alltså en slags vetenskaplig advokat åt livsmedelsföretagen. Artikeln var för övrigt publicerad i en av livsmedelsindustrin bekostad annonsbilaga, som inte var vetenskapligt granskad. 

Anledningen till att det svenska livsmedelsverket använder studier som dessa för att försvara dagens kostråd, är att verket överöses av studier av liknande slag som är rena partsinlagor. Forskningsdata kan i och för sig vara korrekta, men studiernas uppläggning och tolkningen av resultaten fyller syftet att marknadsföra en konsumtionsprofil som gynnar de livsmedelsföretag som finansierar forskningen på området. 

Vi måste därför lära oss att läsa vetenskapliga studier på hälsoområdet för vad de är. De är en del i en aldrig sinande ström av kommersiella budskap, och vi måste börja lära oss att se vem som är budskapens egentliga avsändare. Det är inte helt lätt. Bakom det oskyldigt klingande namnet Health Promotion Research Thrust, som var med och finansierade världens största diabetesstudie, United Kingdom Prospective Diabetes Study, döljer sig stora tobaksbolag. Bakom studier som den om sockret ovan, och liknande riggade studier, som enligt den danske näringsprofessorn Arne Astrup visar att socker, tvärtemot kemins lagar, inte skulle kunna omvandlas till fett i människan, finns International Life Sciences Institute (ILSI), ett mäktigt nätverk av livsmedels-, läkemedels-, gentekniska och agrokemiska företag som anlitar mer eller mindre kända och framgångsrika forskare för att försvara deras produkter och öka försäljningen. 

Problemet är att sådan forskning inom hälsoområdet, vars egentliga syfte är att förvilla, har blivit så omfattande att den moderna medicinen i dag ofta saknar vetenskaplig grund. I en uppmärksammad och omdiskuterad artikel i Public Library of Science Medicine år 2005 slog den grekiske professorn John P Ioannidis, vid Tuft University i Boston, fast att de flesta publicerade forskningsfynd är falska. Han stödde sig främst på att de flesta studier är så upplagda att de inte kan visa om ett studerat samband föreligger eller inte. De forskningsresultat som man i dag hävdar föreligger, är i själva verket mer ett mått på viljan att tolka resultaten på ett visst sätt. Man presenterar de samband man vill presentera, men negligerar de icke önskvärda. De får ligga kvar i byrålådan. 

Detta gäller i hög grad forskning om matvanor och livsmedel. I ett arbete från Childrens Hospital i Boston januari 2007 fastslog Dr Leonard Lesser att sambandet mellan vem som finansierar forskning kring ett visst livsmedel påverkar det publicerade resultatet så starkt att drygt sju studier mot en ger ett resultat som är till fördel för finansiären. 

Därför är det viktigt för att förstå och tolka medicinsk forskning rätt, att först och främst kartlägga vilka som är de största intressenterna, vilka som påverkar forskning på hälsoområdet och vilka forskare som agerar »advokater«. Eftersom många expertgrupper inom medicinen domineras av »advokater« måste vi själva ta rollen som »domare«. Bara om vi tillägnar oss en mer skeptisk syn på vem som ligger bakom den aldrig sinande strömmen av forskningsrön, kan vi bättre ta ställning till vilka råd som är till gagn eller skada för vår egen hälsa. 

För att förstå vilka särintressen som influerar medicinen, måste vi lära oss av historien och om hur forskare, som ju också är vanliga människor, beter sig i samhället.”
(RALF SUNDBERG i boken ”Forskningsfusket!”)


”As another quick example, consider the incredible, terrible egg. Eggs contain one of the highest concentrations of cholesterol of any food. Data abound showing that it is so. Eggs are the choice of researchers when they want to study their subjects’ staggering increases in cholesterol levels. In fact, eggs will increase blood cholesterol levels more effectively than pure cholesterol dissolved in oil! Yet five ”scientific” studies ”prove,” of all things, that eggs don’t raise blood cholesterol levels. The five studies, by the way, just happened to be funded by the egg industry.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life: A new beginning”)


”Under the right circumstances and with proper funding, scientists can ”prove” anything they want.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life: A new beginning”)


”Den livsmedelsindustri som tillverkar den processade och onyttiga maten har starka finansiella krafter bakom sig som marknadsför deras produkter som nyttiga och hälsosamma. Livsmedelsindustrin drivs primärt av ekonomiska intressen vilket innebär att näringsinnehåll och kvalitet ofta får stå tillbaka till förmån för att en vara säljer bra och har hög vinstmarginal. Även våra myndigheter bidrar ofta till att försvåra för oss att göra hälsosamma kostval. Livsmedelsverket ger oss nämligen kostråd som ofta har visat sig vara dåligt underbyggda. Dessutom har deras så kallade experter ibland haft intressen inte bara inom Livsmedelsverket utan även inom livsmedelsindustrin, vilket gör att råden varken kan betraktas som objektiva eller trovärdiga. (För att läsa mer om hur våra kostråd tillkommit vill jag rekommendera böckerna Ideologin och pengarna bakom kostråden av Lars-Erik Litsfeldt och Per Wikholm, samt Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt, som båda visar denna anmärkningsvärda koppling mellan de olika intressenterna.)”
(GUNNILA BLOMBERG i boken ”Vad vi ska äta! Och varför!”)


”One of the greatest threats to the human race is the all-pervasive, ongoing, deliberate manipulation of our food supply – from the farm to the shelf, and at every step in-between. Without a doubt, the contamination of our food with synthetic chemicals (e.g., pesticides, herbicides, heavy metals, preservatives, food dyes, stabilizers, artificial flavorings, fake vitamins, growth hormones, tranquilizers, antibiotics, etc., etc., ad nauseam) combined with production techniques that utterly decimate the intrinsic nutritional value of raw food (e.g., genetic engineering, irradiation, high-temperature processing, hydrogenation, etc.), is the primary root cause of degenerative disease in America and abroad.

Our bodies are not designed to operate on nutritionally stripped, chemically laden food day in and day out. Daily intake of micro doses of toxins over the course of years or decades, and deprivation of optimum nutrition – which is contrary to what nature intends – will certainly cause a degenerative disease to set in sooner or later. To be free of degenerative disease, then, means we must abstain, as often as possible, from eating synthetic (man-derived) food.”
(LARRY COOK i boken “The beginner’s guide to natural living”)


”Processing and packaging of food are becoming more important pricing factors than the food itself.

Why would food corporations rather sell highly processed and packaged food than the much simpler matter of selling basics? Because processing and packaging spell profits.

First, the more you do to a product, the more chances there are to build in profit margins – Heinz can sell tomatoes for a profit, or it can bottle the tomatoes for a bigger profit, or it can process the tomatoes into ketchup for still more profit, or it can add spices to the ketchup and sell it as barbeque sauce for at fat profit, or it can add flavors and meat tenderizer to the barbeque sauce for the fattest profit of all.

Second, processing and packaging allows artificial differentiation of one company’s product from that of another – in other words, selling on the basis of brand names. Potatoes can be sold in bulk, or they can be put in a sack and labeled Sun Giant, which will bring a higher price and more profit.


Third, processing and packaging allow the use of additives to keep the same item on the shelf much longer, and they allow for shipment over long distances, thus expanding the geographic reach of a corporation.

Fourth, processing and packaging separate consumers from the price of raw food, allowing oligopolistic middlemen to hold up the consumer price of their products even when the farm price falls. When the spinach crop is so abundant that spinach prices tumble at the farm level, the supermarkets price of Stouffer’s frozen spinach soufflé does not go down.

Although processing of food can range from simply brushing the dirt off raw potatoes to the complexity of taking potatoes apart and putting them back together again, very little food is available anymore that has not been handled at least slightly by a processor. American eaters no longer see much resemblance between the packaged food they buy and the whole foods that came off the farm. Some kids are growing up thinking that chickens have six legs, because that is how many come in a package.”
(JIM HIGHTOWER i boken “Eat your heart out”)


“In 1974, Hershey and Nestlé both increased the size of their chocolate bars; Hershey expanded its by 11% and Nestlé got 20% bigger. At the same time, however, they discontinued their 10c price, going to 15c a bar – a 50% increase.

In fact, Hershey has messed with the size of its bar 24 times in about as many years, and Nestlé and other chocolate-candy producers have been frequent manipulators of their bars. Over the years, this effort has gradually cut the chocolate bar down to size. Even though it is 20% larger than the last model, Nestlé’s new 15c bar still is smaller than the 10c bar of 1968. It is hard to keep track of it, but all this adding and subtracting is leaving you way behind; you simply pay more for less.”
(JIM HIGHTOWER i boken “Eat your heart out”)

Läs även AlkoholKöttindustrin och Mejeriindustrin

Livsmedelstillsatser

”Den på olika sätt processade mat som våra butiker är fulla av framställs med nya högteknologiska metoder, som inte har mycket gemensamt med traditionella sätt att tillverka livsmedel och laga mat på. De färska och fina råvaror som finns på förpackningarna och i reklamfilmerna förekommer endast sparsamt i själva produkten. Där behandlas de sedan så industriellt och maskinellt hårdhänt att mycket av de ursprungliga egenskaperna, som smak och näringsinnehåll, går förlorade. Vad gör man då för att få dessa utarmade produkter att ändå upplevas som de matvaror konsumenten tror sig köpa? Man använder aromämnen, smakförstärkare, färgämnen, stabiliseringsmedel, ytbehandlingsmedel och andra tillsatser som på ett sinnrikt sätt har utformats för att bedra våra sinnen. Smaken, lukten, synen och till och med hur maten känns i munnen kan manipuleras.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Äkta vara”)


”Ta till exempel modifierad majsstärkelse, som finns i tusentals innehållsförteckningar. Så här gör man den, enligt den vanligaste tillverkningsmetoden: Vanlig majsstärkelse blandas i en jättelik tank med propylenoxid – som är en petroleumprodukt framställd av av naturgas, klor och lut eller saltsyra – tillsammans med fosforoxidklorid, en vätska som är så lättflyktig och reaktionsbenägen att den måste hanteras med största försiktighet. Denna kemikalie, som även används vid tillverkning av bekämpningsmedel, reagerar våldsamt i kontakt med vatten och bildar saltsyra och fosforsyra samtidigt som stärkelsemolekylerna i majsen förändras och kloreras. Om den modifierade stärkelsen dessutom ska blekas, vilket kan behövas om den ska nyttjas som ljus fyllning i vissa livsmedel, behandlas den nu med exempelvis svavelsyra. Det färdiga resultatet av dessa processer är en flytande substans som renas från tillverkningens restprodukter och sprejas in i gigantiska tankar för att där snabbtorkas till det pulver som levereras till livsmedelsindustrin.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Äkta vara”)


”Fastän aromämnen nyttjas frekvent och spelar en stor roll i livsmedelsproduktionen kontrolleras de mindre noggrant än andra tillsatser. I Livsmedelsverkets och EU:s värld räknas de i formell mening inte ens som tillsatser och finns inte med bland de 316 E-numren. Enligt reglerna behöver de inte specificeras i innehållsdeklarationen. Det räcker med att tillverkaren sätter ut »aromer« eller »aromämnen«. Vilken substans det handlar om får konsumenten inte veta.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Den hemlige kocken”)


”En genomsnittlig konsument i den industrialiserade världen får varje år i sig 6-7 kilo livsmedelstillsatser av olika slag. En ansenlig mängd eftersom de kemiska substanserna är så potenta att varje produkt bara behöver innehålla en ytterst liten dos för att den eftersträvade effekten ska uppnås. Sammanlagt köper den globala matindustrin tillsatser för motsvarande 150 miljarder kronor om året. Branschens främsta argument är att de skyddar konsumenterna mot matförgiftning. Men konserveringsmedlen och de antioxidanter som ska motverka att fetter härsknar uppgår viktmässigt bara till 1 procent av den totala mängden tillsatser som används. Nio av tio tillsatser är istället i någon mening kosmetiska. De förändrar matens färg, smak, konsistens eller ytskiktets egenskaper. Ofta handlar det om att försöka återställa vad som gått förlorat i den industriella processen. I andra fall används tillsatserna som en billig ersättning för den råvara som traditionellt brukar ingå. Syftet kan också vara att öka  produktens livslängd på butikshyllan och i skafferi och kylskåp. Fabriksbakat bröd kan innehålla upp till 16 kemikalier för att det ska upplevas som färskt trots att det inte längre är det.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Den hemlige kocken”)


”Aluminiumföreningen alun används i många pickelsfabrikat för att bevara spänsten i grönsakerna. Aluminium hör inte hemma i människoföda och kan skada oss. Många medel som neutraliserar magsyra innehåller aluminiumsalter som aktiv ingrediens, och personer som tar sådana får i sig mycket högre doser av den här metallen än om de äter pickels eller lagar mat i aluminiumkastruller. Man bör definitivt undvika dessa medel, och man bör leta efter pickelssorter utan tillsats av alun. En annan källa till aluminium är bakpulver. I hälsokosthandeln kan man dock hitta märken som inte innehåller aluminium.”
(ANDREW WEIL i boken ” Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”En farlig grupp tillsatser som samtidigt är de lättaste att undvika är färgämnen. Kemikalier som ger färg genom att reflektera ljus består av energimolekyler, av vilka många har förmågan att interagera med och skada DNA. Allt som kan skada DNA kan också skada immunförsvaret, påskynda åldrandet och bidra till cancer. Jag råder dig att inte äta mat som innehåller artificiella färgämnen. Se upp med produkter där något av följande finns med i innehållsdeklarationen: ”konstgjort färgämne”, ”godkänt färgämne”, ett specifikt namn som ”E 123”, eller helt enkelt ”färgtillsatser” utan någon förklaring. 

Många syntetiska färgämnen som i åratal ansetts som ofarliga har visat sig vara cancerframkallande. En del färgämnen som är godkända i Europa anses farliga i USA och vice versa. Man tillsätter färgämnen i mat för att underlätta för tillverkaren, inte i syfte att befrämja konsumenternas hälsa. Vi tillsätter inte färgämnen i den mat vi lagar hemma (jag hoppas i alla fall att ingen gör det), och vi bör inte heller äta sådana i den mat vi köper. Försök att inpränta i era barn att det är något konstigt med starkt färgade godsaker och tilltugg, att det visar att de är onyttiga i stället för extra goda. Kort och gott: köp inte mat som innehåller färgtillsatser. Det är en regel som är enkel att följa.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Tillsatserna i vår mat är enzymhämmare. Exempel på tillsatser är konserveringsmedel, emulgeringsmedel, färgämnen, konstgjorda smaker och flera andra så kallade ”matkosmetika”, plus bekämpningsmedel och andra jordbruksgifter.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


”There are too many people counting calories and not enough people counting chemicals.”
(unknown)


”Nästan all bearbetad och/eller färdigförpackad mat och restaurangmat innehåller excitotoxiner. Det är mycket svårt att hitta produkter som är konserverade, djupfrysta, färdigpackade eller bearbetade i livsmedelsbutikerna som inte innehåller tillsatser som är mer eller mindre giftiga. 

Aspartam och natriumglutamat är de vanligast förekommande. På grund av allmänhetens växande medvetenhet om riskerna med natriumglutamat händer det att livsmedelstillverkarna maskerar detta ämne genom att låta det ingå i någonting annat. Till de tillsatser som innehållernatriumglutamat hör hydrolyserat vegetabiliskt protein, natriumkaseinat, kalciumkaseinat, jästextrakt, autolyserad jäst, sojaproteinisolat och texturerat sojaprotein. Men av dessa är hydrolyserat vegetabiliskt protein det sämsta, på grund av att det även innehåller två andra excitotoxiner; aspartam och cystein. Vissa fabrikanter har bestämt sig för att kalla det här tillskottet »ren naturprodukt« eller »säkert« därför att det enbart är tillverkat av vegetabilier. Men säkert är det verkligen inte. Dr Russel Blaylock hävdar att »teoretiskt är det fullt möjligt att med hydrolyserat vegetabiliskt protein förorsaka samma typ av skador på hjärnan som med natriumglutamat eller aspartam«. En term som man ofta använder är »naturliga smakämnen«. Bortsett från ordet »naturliga« är det här en term som ofta inbegriper natriumglutamat. Man bör lägga sig till med vanan att alltid läsa innehållsdeklarationen noggrant innan man köper något och att undvika alla produkter som innehåller de här tillsatserna eller andra med liknande namn. 

Aminosyror har blivit populärt som kosttillskott. Ibland marknadsförs renade excitotoxiner som kosttillskott under namn som L-glutamin, L-cystein och L-fenylalanin. De påträffas även i kombinationer med andra aminosyror. Man påstår ofta att de är hälsosamma, men de är faktiskt skadliga för hjärnan och det bästa är att undvika dem helt. 

En del är mer känsliga för excitotoxiner än andra och råkar ut för allergiliknande reaktioner. Det här har kallats »kinarestaurangsyndromet« på grund av att natriumglutamat ofta används i det asiatiska köket. Symptomen kan bestå av huvudvärk, illamående, diarré, hjärtklappning, yrsel, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, halsbränna, hudutslag och annat. Alla som är allergiska mot natriumglutamat har på sätt och vis tur. De vet att de måste undvika livsmedel som innehåller natriumglutamat, men vi andra är för det mesta fullständigt omedvetna om att det är skadligt för oss. 

De som försvarar användningen av natriumglutamat hävdar att glutamat är ett naturligt ämne som finns i många livsmedel; om mat som innehåller glutamat inte är skadlig, då är inte natriumglutamat det heller. Kroppen kan hantera den naturligt förekommande glutamat som finns ibland annat kött, ost och grönsaker. Detta framgår klart och tydligt när man observerar personer som är allergiska mot natriumglutamat. De kan utan problem äta svamp, tomatsås, rött kött och andra livsmedel som är rika på naturligt glutamat, men när de äter mat med tillsatt natriumglutamat får de omedelbart en allergisk reaktion i någon form. Uppenbarligen finns det en markant skillnad mellan den glutamat som förekommer naturligt i livsmedel och den som förekommer i tillsatser. 

Protein är uppbyggt av aminosyror, och glutamat är en av tjugotvå aminosyror som bildar proteinerna i vår kost. Många av proteinerna vi äter, såväl vegetabiliska som animaliska, innehåller glutamat. Glutamat i naturliga livsmedel är alltid förenat med andra aminosyror. Processen att bryta ner proteiner till enskilda aminosyror tar tid, så dessa aminosyror frisätts långsamt, varvid mängden glutamat i blodet hålls på nivåer som kroppen kan hantera. Dessutom är det så att glutamat som är bunden till andra aminosyror inte kan passera genom blod-hjärnbarriären, så det orsakar alltså inga problem på det sättet. Glutamat i natriumglutamat är däremot fritt och behöver inte brytas ner från något protein, vilket betyder att kroppen tar upp större mängder och dessutom snabbare. Natriumglutamat i den här renade formen fungerar som en drog och passerar genom blod-hjärnbarriären med omedelbara effekter som följd. 

Stora mängder glutamat i hjärnan är så skadligt att det noggrant regleras av ett speciellt rensnings- och återvinningssystem. När glutamat frisätts av nervceller i samband med vidarebefordringen av signaler via synapserna tenderar en viss mängd att hamna i det extracellulära rummet. Särskilda proteiner som har till uppgift att transportera glutamat väntar och är beredda att binda detta extracellulära glutamat. Dessa transportproteiner flyttar glutamatet till celler där det lagras för framtida användning. Vissa tillstånd, exempelvis inflöde av glutamat från blodomloppet, exponering för toxiner, infektioner och frisättningen av fria radikaler som bildats genom peroxidation av fleromättade fetter, kan interferera med transporten av glutamat.”
(BRUCE FIFE i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)

Fotnot: ”excitotoxiner” är benämningen på ämnen som skadar eller dödar nervceller i kroppen.

Här kan du läsa om e-nummertillsatserna och deras biverkningar.

Läs även Aspartam

Läkare & Kost

”För dagens specialister på t ex reumatiska sjukdomar med över femton års utbildning tar ämnet näringslära endast några timmar. Under hela min egen utbildning under 1970-talet på Karolinska institutet fanns schemalagt två timmars näringslära sammanlagt. Dessutom var närvaron under dessa lektioner inte obligatorisk. Det meddelades även – att inga prov eller annan form av kunskapsredovisning krävdes. Kanske utgör denna okunnighet om det väsentligaste för hälsan – våra levnadsvanor och vårt val av föda – största anledningen till hela vårt sjukdomselände. ”Ät vad ni behagar. Vad ni äter har inget med sjukdomar att göra”. Det är ett svar som patienter ofta får när de ber om kostordination vid reumatism. Samma svar får även föräldrar till barn med reumatiska sjukdomar. Förklaringen till att man inte ordineras att korrigera sina kostvanor är att under hela den långa läkarutbildningen ställs aldrig en enda gång den självklara och så nära till hands liggande frågan: ”För vilken näring är vår matsmältningsapparat ursprungligen uppbyggd? Till vilket näringssätt är den från begynnelsen anpassad?” Studerar vi djuren, så finner vi att de allesammans utan undantag är specialister på ett visst slags föda. När vi själva drabbas av förstoppning, hemorrojder, divertiklar, colon irritable, morbus crohn, ulcerös colit, blindtarmsinflammation, magsår, reumatism etc, är det i allmänhet – vid sidan av ärftlig disposition – inget annat än en följd av en förändrad livsmiljö och våra försök att göra oss till ”allätare”. När det gäller bilen, båten och andra maskiner vi använder oss av, är vi noga med att följa givna instruktioner om drivmedel etc. När det gäller den mest komplicerade ’maskinen’ i världen – vår organism – vräker vi ofta urskillningslöst in i denna allt som går under namn av föda, dryck och njutningsmedel. När så njurarna och levern krånglar eller leder och muskler värker frågar aldrig läkaren: ”Hur har du skött underhållet av denna maskin? Vilket ’drivmedel’ har du använt?” Han koncentrerar sig i stället på det sjuka organet och detaljer i själva sjukdomsprocessen.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)


”Jämförelsetal, utvisande dödligheten av sjukdomar i matsmältningsorganen i England. 

Läkare och kirurger – 50
Krog- och hotellbetjäning – 45
Sjömän – 44
Präster – 34
Slaktare – 30
Kuskar – 28
Jordbruksarbetare – 25
Trädgårdsmästare – 22
Torpare – 19
Medeltalet för dödlighetssiffrorna i magsjukdomar hos samtliga klasser i England är 28. Som synes är dödligheten hos läkarna, som stå högst på listan, så gott som två gånger större än medeltalsdödligheten hos alla de klasser, som de äro satta att kurera – bland annat just för sjukdomar i matsmältningsorganen. Men ändock ha de hittills vägrat att se något sammanhang mellan de förändrade levnadsvanorna i näring, dryck, njutningsmedel och sjukdomar i dessa organ. 

Det står visst någonstans, att om en blind leder en blind, så falla de lätt båda i diket. – Är det ej därför på tiden att vi lekmän börja intressera oss för våra matsmältningsorgan, innan vi ligga där tillsammans med läkarna – med jämförelsetalet 50 på våra gravstenar.”
(ARE WAERLAND i skriften ”Det osynliga världskriget”)


”Om man studerar nästan varje annat medicinskt system än det västerländska finner man att det förlitar sig kraftigt på födan. Den Moderna Medicinkyrkans ”föda” är emellertid drogerna. Den amerikanske läkaren bortser helt och hållet från födans betydelse, om man undantar mycket fragmentariska och vanligen felaktiga försök att tillämpa ”terapeutiska dietföreskrifter” (gift-, diabetisk-, låg salt-, gallblåse-, viktminsknings- och lågkolesterolshaltig diet). De som eventuellt ägnar sig åt födan kallas troende, hälsokostare, extremister, radikala och kvackare. Ibland betecknas de ”riktigare” som kättare. 

Den österländska medicinen å andra sidan erkänner och använder sig av födans betydelse för hälsan. Om man studerar österländska religioner finner man att även dessa betraktar födan som viktig för en persons andliga välfärd. Men den västerländska religionen, kristendomen, gjorde exakt vad den Moderna Medicinen gjorde: ersatte verklig föda med vördnad inför helig, symbolisk föda. ”Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.” (Matteus 15:11) 

Det kan hända att en del av de tidiga kristna ledargestalterna gick för långt i motsatt riktning i sina nitiska avvisanden av dietföreskrifterna i det Gamla Testamentet och förbigick frågan om födan helt och hållet. Det finns inga tvivel om att den Moderna Medicinkyrkan tog samma kurs och det till ytterlighet. Vad en persons hälsa beträffar är uppenbarligen det som går in i hans eller hennes mun minst lika viktigt som vad som kommer ut. Faktum är att vad som kommer in kan avgöra vad som kommer ut. Men om någon skulle hävda att en person är vad han eller hon äter betraktar den Moderna Medicinkyrkan denne som en kättare eller en med bristfälligt intellekt försedd människa. I stället är ”födan” med den heliga ”kraften” drogen, den människokonstruerade kemikalie som färdas genom dina vener på gott eller ont.”
(ROBERT S. MENDELSOHN i boken ”Den vita lögnen”)


”Bortsett från en del specialister ifrågasätter inte heller läkarkåren sina baskunskaper i näringslära, i synnerhet inte som dessa på det här området snarast är symboliska och mest består av en del allmänt vedertagna uppfattningar. Näringslära är inte heller ett område som läkarna är speciellt intresserade av, och jag har lagt märke till att bland det tjugotal läkare som jag har samarbetat med för att skriva den här boken hade alla utan undantag börjat intressera sig för näringsläran och forska på grund av att de själva hade ett allvarligt viktproblem som de ville komma till rätta med.”
(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)


“Jag har studerat kost och näringslära i 36 år, ändå har jag suttit i TV och blivit bedömd av läkare som skulle värdera sanningshalten i mina ord, trots att dessa inte har studerat kost och näringslära ens i 36 minuter. Tycker du det verkar rättvist och förnuftigt?”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Det är genant för skolmedicinens läkare att någon utanför deras krets kommer på svaren som de själva inte har lyckats tillhandahålla. Om du hoppar från en hög byggnad kommer du att smälla i backen, vare sig du tror på gravitationen eller inte. Att inte tro på gravitationen eller acceptera dess verklighet, kommer inte att skydda dig från efterverkningarna av att förneka dess existens eller att pressa den över sin gräns. Att ignorera, förneka eller låtsas att principerna som styr matsmältningen inte är verkliga, kommer inte att skydda dig mot resultatet av att överträda dem. Ju fortare du erkänner, accepterar och håller dig till dessa principer, desto fortare kan du börja ta kontrollen över ditt välbefinnande. De förslag du får när det gäller frukt till frukost och en korrekt matkombination, bevisar sig själva. Genom att göra det här så kommer du att känna dig bättre. Om du känner dig bättre, kan då en doktor som aldrig studerat näringslära och som talar om för dig att det inte är vetenskapligt, få dig att upphöra med något som visat sig fungera? Jag kommer ihåg åtskilliga händelser i det förgångna när jag har varit med i en TV- eller radioshow där jag fått ställa upp mot skolmedicinska läkare, som praktiskt taget inte visste någonting om näringslära. Jag frågade då om de hade prövat förslagen som jag la fram, och det automatiska svaret löd: ”Det behöver jag inte, eftersom de inte är grundade på vetenskap.” Med andra ord: ”Jag har redan bestämt mig i mitt sinne, så försök inte att få mig att ändra mig genom att ge mig fakta.” Websters uppslagsverk definierar vetenskap som ”kunskap uppnådd genom studier.” Vetenskap är inte en domän enbart för det medicinska samfundet, alla kan studera och lära sig – det är vetenskap. Om du ville åka på en lång segelkryssning som skulle gå till många olika hamnar, vem skulle du då rådfråga angående trippen – någon som har gjort en världsomsegling i en segelbåt? Eller någon som aldrig har satt sin fot på en segelbåt?”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

Fotnot: det Harvey Diamond menar med ”korrekt matkombination” är att kroppen inte kan smälta följande matkombinationer (som är ”normala” matkombinationer för de flesta av oss och så har vi MAGE att tycka att vi är ”oskyldiga offer” när vi får problem, smärtor, symtom och längre fram sjukdomar i mag-tarmkanalen) – frukt ska aldrig blandas med någon annan mat (undantaget nötter och frön) då frukten börjar jäsa (undantagen är lime och citron som inte jäser och kan alltså blandas med annan föda) – stärkelserik föda (potatis, ris, majs, bönor, linser, vete, m m) får inte blandas med animaliskt protein (allt kött, skaldjur, ägg och mejeriprodukter) eftersom magsäcken inte kan spjälka dessa båda ”ytterligheter” (sett ur matsmältningsperspektiv) på samma gång vilket medför att stärkelsen börjar jäsa och animalierna börjar ruttna (”extra fort och mycket” – all animalisk föda (förutom smör) ruttnar i magtarmkanalen då det är 40 grader varmt och fuktigt där!). Läs Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid


”Det gäller icke i främsta rummet att bota sjukdomar, utan att lägga om livsföringen så, att det ej mer blir några sjukdomar »att bota». 

Så länge läkaren lever på ett sådant sätt, att han kan bli sjuk, skapar han med den ena handen det som han sedan med den andra förgäves söker bota. Det enda verkliga botandet är utrotandet. 

Den livsföring, som leder till fullkomlig hälsa, visar sig även i praktiken som den suveräna metoden vid sjukdomsbehandlingen. 

Vi ha ingen rätt att införa i våra kroppar något, som från evolutionärt-biologiska synpunkter ej hör samman med den mänskliga organismens normala hushållning, och samtidigt vänta, att den dock skall fungera hundraprocentigt. 

Skolmedicinens största misstag är att den med ett nästan fullständigt förbiseende av de stora livssammanhangen söker att med konstlade medel befria den civiliserade människan från hennes många flagranta brott mot dessa sammanhang i form av sjukdomar – endast för att sätta henne i stånd att efter tillfrisknandet åter begå precis samma brott. 

Den yttersta sjukdomsorsaken i varje civiliserat samhälle är och förblir majoritetens av våra legitimerade läkares falska inställning till problemet hälsa och sjukdom samt deras allmänna likgiltighet inför och okunnighet om det mest elementära i den individuella, personliga hälsovården och livsföringen, vilket allt i den sista analysen bottnar i den kost, de dagligen förtära, samt de njutningsmedel, de använda och äro hemfallna åt.”
(ARE WAERLAND i boken ”Vad livet kräver av oss”)

Fotnot: med ”njutningsmedel” menar Are Waerland: kaffe, te (ej örtte!), salt, socker, bakverk, vitt mjöl, rökning, alkohol och liknande.


”Allvarligare är kanske det faktum att det knappast undervisas i näringslära på läkarutbildningen. På de flesta utbildningar ingår det lite spridda näringsfysiologiska principer i de andra ämnena, till exempel biokemi och epidemiologi. Mina kunskaper om näringslära före mina upplevelser i Tibet var betydligt magrare än vad en genomsnittlig läsare av Cosmopolitan brukar ha. Det jag hade fått lära mig kan – bara en smula hårdraget – sammanfattas så här: 

– Mat består av kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler.
– Överviktiga människor måste äta färre kalorier.
– Diabetiker måste äta mindre socker, personer med högt blodtryck mindre salt och personer med hjärt-kärlsjukdomar mindre kolesterol. 

Min okunskap om näringslära gjorde att jag länge hade en föraktfull inställning till kostens roll i sjukdomsbehandlingar. Jag hörde också till dem som föredrog behandlingsformer från läkemedelskonstens ädla område. Jag minns så väl när jag en gång på nittiotalet hade blivit inbjuden att hålla en föreläsning om sambandet mellan depression och hjärt-kärlsjukdom på en middag för kardiologer. För att locka dessa upptagna läkare att delta hade läkemedelsföretaget som stod bakom evenemanget bjudit in oss till en av Pittsburghs bästa köttrestauranger. Dess specialitet och passion var amerikanskt nötkött. När det var dags att beställa tackade en av kardiologerna nej till hovmästarens förslag, en utsökt 700-grams chateaubriand av oxfilé. Hon förklarade diplomatiskt att hon höll koll på sitt kolesterolvärde och frågade om hon kunde få fisk istället. De övriga runt bordet började genast reta henne: ”Ta ett par Lipitor och sluta tjata om den där evinnerliga kosten!” 

Då tyckte jag inte ens att det var en särskilt konstig reaktion. Det är en perfekt illustration av den anda som vi läkare lever och verkar i.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Så snart det blir fråga om förhållandet mellan hälsa å ena sidan och mat och dryck å den andra, är 99 läkare av 100 lika okunniga som nyfödda barn. Alla de sjukdomar som plågat mig och mina vänner och bekanta är ett bevis för detta. Alla de erfarenheter som jag lyckats inhämta på detta område har jag kommit fram till genom praktiska experiment och ett livslångt iakttagande. Hade jag i stället bara litat på läkarna och följt deras råd och anvisningar, ja då skulle jag varit död för länge sedan.”
(ARE WAERLAND i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”)


”Jag har alltid varit intresserad av hur vår kropp fungerar och håller oss friska. Jag började studera kemi och cellbiologi, men blev snabbt mer intresserad av medicin. Efter två års studier i cellbiologi bytte jag därför till läkarlinjen. Där fick vi lära oss biokemi, vad man kan göra för att påverka sjukdomsförlopp med hjälp av olika läkemedel för att minska riskerna på kort och lång sikt. Minst sagt översiktligt pratade läkarna om kostens påverkan – jag förstod tidigt att få hade någon djupare kunskap inom området. Detta är tydligt än idag när mina patienter frågar efter kostråd för att hjälpa sig själva när de drabbats av olika sjukdomstillstånd. Många har tidigare fått råd om att äta en ”varierad kost”, men en sådan kan innefatta socker, sötningsmedel och tillsatser i maten, födoämnen som vi idag vet kan ge ökad belastning i form av inflammation (ämnen som bildas när kroppen måste försvara sig) och ogynnsamma förutsättningar när kroppen redan är under attack. 

Jag får dessutom ständigt höra av patienter att de fått information om att kosten inte har någon som helst påverkan på deras möjligheter att bli friska. Det gör mig upprörd varje gång. Att ge råd till en cancerpatient om att det inte spelar någon roll vad denne äter är inte sant, mot bakgrund av den forskning vi har idag.”
(CECILIA FÜRST i boken ”Genvägen”)


Josef Östlund öppnade ett hälsohem, Mistelgården, och blev kraftigt motarbetad och kritiserad av skolmedicinen när han gjorde stora framsteg med sjuka människor enbart med hjälp av naturlig kost:
”Länsläkare Josef Bruno från Kristianstad besökte vid ett tillfälle vårt hälsohem, Mistelgården. Han träffade personer som blivit friska och som vittnade om att deras sjukdomar nu var borta. Hans kommentar var: ”Ni har blivit friska på fel sätt.” En gäst frågade då: ”Kan man bli frisk på fel sätt?” Då svarade dr Bruno ej. Han gick ut och åkte hem.”
(JOSEF ÖSTLUND i boken ”Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?”)


”Vem är det som skall se till att uppkomsten av degenerativa sjukdomar förhindras? Vi tänker förstås att det måste vara läkarna. Men vi skall snart se att läkarna av två skäl inte kan hjälpa oss så mycket. För det första är de så överhopade med arbetet att bota redan existerande sjukdomar, att de helt enkelt inte hinner ägna tillräckligt mycket tid åt att förhindra dem. För det andra behöver man grundläggande kunskaper i näringslära för att kunna förebygga, och de flesta läkarna vet för lite om näringslära. Professor Mayer, en högt kunnig och ansedd läkare sade en gång: Vår erfarenhet visar att den genomsnittlige läkaren vet något mer om näringsläran än sin sekreterare – så vida hans sekreterare inte har problem med vikten. Har hon det, så vet hon förmodligen mer än den genomsnittlige läkaren.”
(JON N. LEONARD i boken ”Lev längre nu”)

Läs även Föllingeprojektet

Läsk

”Det som till slut blev läskedrycker, introducerades under 1800-talet. Det var då man började tillsätta fosforsyra och coladrycken skapades. Även om läskedrycker är lätta att dricka och ofta släcker törsten finns det absolut ingenting i dem som ger näring. Den enda naturliga ingrediensen i Coca-cola är vatten. Allt annat är kemiskt framställt, inklusive sockret. För många år sedan gjorde jag ett experiment för att se vilka effekter Coca-cola har. Jag lade ett kycklingben i ett glas Coca-cola och efter en vecka var det helt upplöst. Det är inte svårt att associera till människokroppen och inse hur skadliga sådana drycker kan vara.”
(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)


”Om man exempelvis dricker en halvliter Coca-Cola per dag (har pH 3,5) och äter mycket sockermat leder det ovillkorligen till försurning (lägre pH). Kroppen försöker då att balansera genom att ta basiska mineraler ur skelettet, vilket ger benskörhet. Samtidigt blir man stelare och öm i kroppen. Fosforsyran i coladrycken gör att man förlorar magnesium, vilket leder till stressymtom och orolig sömn.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


”Dr Clive McCay vid Cornelluniversitetet har visat att läskedrycker kan erodera tandemaljen totalt och på två dagar göra tänderna mjuka som mos (det beskrivs i The Poisoned Needle av Eleanor McBean). Den beståndsdel som är den skyldige är en horribel kemisk sammansättning, nämligen fosforsyra.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Att barn – och även vuxna, för den delen – blir hyperaktiva av socker, stöds av våra vardagserfarenheter. Men det finns också forskning som visar att hög konsumtion av läskedrycker ökar hyperaktivitet och mentala problem.”
(RALF SUNDBERG i boken ”Forskningsfusket!”)


”En läsk på 33 cl innehåller socker motsvarande cirka tio sockerbitar. Därför måste läskedrycken drickas iskall, för annars smakar den bara sockervatten. Dessutom innehåller Coca-Cola stora mängder fosforsyra som gör att surheten är densamma som för vinäger. Sötman maskerar det låga pH-värdet så att man inte har en aning om att man dricker en konstig blandning av fosforsyra, socker, koffein, färg- och smakämnen. Det släcker inte heller törsten utan är vätskedrivande på grund av hög sockerhalt och lågt pH-värde. När läsk- och sockerkonsumtionen ökar förändras bakteriefloran i munnen, vilket leder till kariesangrepp på tänderna. Tyvärr är det också så att när ungdomar vänjer sig vid att dricka en stor mängd läsk bäddar man för ett framtida beroende av alkohol.”
(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)


”Att tro att te, kaffe, alkohol och andra onaturliga drycker som framställs i vårt avancerade samhälle skulle kunna ersätta den ”stressade” kroppens behov av rent vatten är ett elementärt, men katastrofalt, misstag. Det är sant att dessa drycker innehåller vatten, men dessutom innehåller de uttorkande ämnen. Dessa ämnen förbrukar det vatten de är lösta i, plus ännu mer vatten från kroppens vattenförråd! I dagens moderna samhälle blir människor allt mer beroende av alla möjliga drycker som tillverkas kommersiellt. Barn uppfostras inte att dricka vatten – de blir vana att dricka läsk och juice. Detta innebär att vi själva begränsar kroppens vattenintag. Det är i allmänhet inte möjligt att dricka artificiella drycker för att fullt ut ersätta kroppens behov av vatten. Samtidigt kommer ett konstlat behov av dessa drycker automatiskt att minska behovet av att dricka vatten när det inte finns någon läsk.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


”Läsk ger fläsk.”
(SANNA EHDIN i boken ”12 veckor till ett självläkande liv”)


”Vill man bli tjock, få diabetes och dö i förtid – drick mycket läsk.”
(FREDRIK PAULÚN)

Läs även Kolsyrade drycker och Lemonad

Lök

”All lök är bra för ådrorna, som hålles elastiska, och då förhindras även ett för tidigt åldrande.”
(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)


”Ingenting har en mera renande och helande verkan och ingenstans finner man en sådan rikedom på infektionsmotverkande ämnen, som hos rå lök. Genom daglig förtäring av lök till maten dödas alla bakterier i urinen. Den är en svuren fiende till allt vad förruttnelsebakterier och inälvsmaskar heter, och det finns inget bättre botemedel mot varbildningar än rå lök.”
(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)


”Lök främjar hårväxten, skärper syn och hörsel, stimulerar på naturlig väg kroppens körtlar, neutraliserar tarmgifter och ämnesomsättningsprodukter, driver bort trötthet samt verkar upplivande.”
(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)


”I dag anses lök höra till de allra nyttigaste växterna och har egenskaper som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, astma och skadliga mikrober.”
(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns stenålderskost”)


”Lökar är små fabriker för allium (allicin) och andra svavelföreningar. De levererar zink, fosfor, viktiga oljor och flavonoider. Lök är infektionshämmande och desinficerar näsa, mun och hals. De sänker blodtrycket och lipidnivåerna i blodet. De hjälper till att lösa problem med cirkulationen och förhindrar kärlsjukdomar. De stärker cirkulationsorganen och förhindrar åderförkalkning. Lök har en positiv effekt på svaga njurar och urinblåsor och stärker slemhinnorna i magsäck och tarmar.”
(Dr. KARL-HEINZ BLANK m fl i boken ”DIAGNOS: «Du måste leva med det!» «Nej tack!»”)


”Att regelbundet äta rå lök och vitlök minskar också blodets benägenhet att bilda proppar och ökar kroppens förmåga att lösa upp proppar.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Det medicinska värdet av löken, särskilt vitlöken, har varit känt bland folken sedan uråldriga tider. Lökens läkande egenskaper ligger förborgade i dess eteriska olja, som besitter en rentav underbar läkekraft. Jag har gång på gång sett tydliga bevis härpå vid fall av katarr, hosta, heshet, slembildning, bölder och svullnader samt vid olika slag av hals-, hjärn-, mag-, tarm- och njurlidanden.”
(BIRGER LEDIN i boken ”Fyra vägar föra ut…”)


”En framstående vetenskapsman i Sovjetunionen har efter ingående studier och experiment kommit till mycket märkliga upptäckter och märkliga krafter, som finnes förborgade i lök.

En tidning meddelar därom följande:
Professor B. Tokin vid det naturvetenskapliga forskningsinstitutet vid universitetet i Tomsk har efter flera års systematiska undersökningar och genom ett långtgående samarbete med läkare, kemister och biologer konstaterat, att i rå lök och vissa andra växtdelar finns bakteriedödande ämnen, som kan få den största betydelse i kampen mot sjukdomar. Dessa ämnen har fått namnet phytoncider.

Till att börja med lade professor Tokin märke till, att en pasta, som till stor del bestod av rå lök, utsände ångor, som på några minuter dödade samtliga jästceller i en skål i närheten. Först trodde professor Tokin att detta resultat var en följd av ett nytt slags dödande strålar. Medhjälpare, som sattes att undersöka lökpastans verkningar på encelliga smådjur, fröägg och andra mycket små levande kroppar, fann att då pastan ställdes i närheten av vattendroppar med ett myllrande mikroskopiskt liv, blev allt detta livlöst på några få minuter.

Botaniker, som därefter undersökte 150 olika plantor, fann att inga av dem hade mer effektivt bakteriedräpande egenskaper än den vanliga löken. Pepparrot, rättika, citroner, apelsiner, brännässlor m.fl. arter innehöll dock stora mängder phytoncider.

Vid de fortsatta experimenten visade det sig, att streptokocker, tyfusbakterier och en hel rad andra mikrober genast dog av nytillagad lökpasta. Lökens rotknöl innehöll fler verksamma ämnen än lökens blad. Dess bakteriedräpande förmåga varierade alltefter årstiden. Höst- och vinterlök innehöll rikligast med bakteriedödande ämnen.

Vid försök med större varelser visade det sig, att varken organ eller vävnader tog någon skada. Så kom turen till sjuka människor. 25 svårt sårade soldater togs i slutet av kriget under behandling. Några av dem hade förlorat armar eller ben och fått såren inflammerade. En del hade svåra förfrysningar, några åter var angripna av en mystisk bakterie, som förorsakade fula, stinkande sår. Några hade bensmärtor, och några led av svår blodförlust. Alla var i mycket eländig kondition.

Av den finaste lök som kunde anskaffas bereddes nu en pasta, som anbragtes så, att den inte kunde komma i direkt beröring med såren. Och vad skedde?

Det heter i redogörelsen, att läkarna stod mållösa, när de såg, hur de av orenhet drypande såren blev förändrade. Den osunda gråa färgen gick över i ljusrött, och man kunde nästan se, hur det livgivande blodet strömmade till. De skadades smärtor försvann samtidigt, och efter ytterligare en behandling var inflammationen och den dåliga lukten borta. Efter fem dygn började såren att dra ihop sig och nya vävnader växa fram.”

(HARRY BLOM i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”)

Läs även Fytoncider


“Onions are rich in quercetin, which is one of the most powerful flavonoids (natural plant antioxidants) and may help protect against cancer.”
(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)


“At least two important studies show that onions help build strong bones. In one, published in the prestigious journal Nature, male rats fed a small amount of dried onion daily had a 17 percent increase in calcium; female rats had had their ovaries removed (which would rapidly induce bone loss and osteoporosis) had stronger bones when fed onions. And in another study, published in the Journal of Agriculture and Food Chemistry, a compound in onions inhibited the activity of the cells (osteoclasts) that break down bones.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


”Samma svavelföreningar i löken som kan få ögonen att tåras också stärker immunförsvaret och har en antiinflammatorisk effekt.”
(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken “Happy food green”)


”Löken är varken att betrakta endast som en krydda eller medicin utan som i första hand ett näringsmedel. Löken är nämligen mycket näringsrik, den innehåller närsalter, vitaminer, eteriska oljor. Löken har långt tillbaka i forntiden varit mycket använd såväl bland de nordiska folken som bland medelhavsfolken. Det är endast den rå löken som har hälsovärde, som kokt är den urlakad, som stekt är den hårdsmält.”
(VIVOS VOCO i boken ”Hälsoörter”)


”Tillsätt gärna hackad lök i slutet av kokningen av ris, quinoa etc. så håller det ett par dagar längre i kylskåpet.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


”Lök bör ingå långt mera än vad nu är fallet i vårt dagliga kosthåll. Lök är både mat, medicin och ett märkligt ungdomselixir. Ett bevis härför är en kronojägare i Norrland.

Sommaren 1948 fyllde han 75 år och var då ett under av spänstighet och ungdomlighet. Det var ingen svårighet för honom att stå på händerna med fötterna i höjden. Han blev ock i denna ställning fotograferad av en tidning på sin 75-årsdag. Och ändå blev han vid 24 års ålder avskedad från soldattjänst vid det gamla rotesystemet på grund av organiskt hjärtfel. Inte mindre än 14 läkare konsulterades och samtliga förklarade, att han endast skulle leva en kort tid. I två års tid var han också svårt sjuk, med räddades, som han själv säger: ”ej av läkarna utan av lökarna”. Han upptäckte nämligen att han mådde särskilt bra sedan han ätit rå lök. Sedan blev rå lök hans medicin, som snabbt förde honom ur sängen. Även sedan har han mest varje dag konsumerat flera lökar. Efter uppnådd pensionsålder befanns han så vital, att han fick kvarstå fyra år i tjänst.

Utöver sin långa gärning som kronojägare, som gjort honom synnerligen välkänd bland skogsmän inom övre Norrland, har jubilaren också nedlagt ett förtjänstfullt arbete som jordbrukare. Det är alltså mycket klokt att dagligen äta rå lök. Lök är god mat och en ypperligt välgörande medicin.”

(HARRY BLOM i boken ”Örtagubbens 25 underbara läkeörter”)

Läs även Lök

Maskros

”Maskrosen innehåller en massa nyttigheter. Det är egentligen bara stjälken, som inte går att äta. Roten innehåller kolhydrater (inulin, levulin och mannit), lite äggviteämnen och bitterämne. Bladen innehåller C-vitamin och mineraler. Som unga är de förträffliga till sallad med lite basilika på. I Frankrike är det så vanligt med maskrossallad att bladen t.o.m. finns att köpa på torgen. När bladen blir äldre, blir de alltför beska för att kunna användas men man kan i viss mån avhjälpa det genom att ta bort mittnerven, där bitterämnena är koncentrerade.”
(INGER INGMANSON i boken ”Kan man äta sånt?”)


”Maskrosen ingår i olika naturmedel som sätts in när man vill lösa upp slaggämnen i kroppen samt öka utsöndringen av dem via njurar och lever. Man ordinerar sådana preparat vid olika former av hudbesvär, reumatiska lidanden och besvär med matsmältningsapparaten. Sådana egenskaper hos ett naturmedel kallas för ”blodrenande”. Maskrosen kan användas till sallad. På våren kan man äta maskrosens blad men även roten som är rik på bitterämnen. Lämpligen tar man maskros som en blodrenande kur om våren – gärna tillsammans med björkblad. Maskrosen har följande medicinska verkan: Karminativ, motverkar gasbildning. Stomatikum, ett amaramedel, magstärkande, motverkar förslappning av magsäcken samt stimulerar produktion av matsmältningsvätskor. Diuretikum, vätskedrivande, den ger inte kaliumbrist och är även mycket kaliumrik. Cholagogum – ökar gallproduktionen. Mesenkymverksam, den löser upp slaggämnen i bindvävnaden.”
(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)


”Maskrosen hör till våra närsaltrikaste växter. Den har starkt urindrivande och blodrenande verkan. Rotstocken insamlas tidigt på våren, innan bladrosetten utvecklas, eller sent på hösten (oktober-november). Arabiska läkare använde under den tidiga medeltiden maskros som ögonmedicin. Taraxacum betyder ”läker grundligt ögonsjukdomar”. Maskrosen befordrar matsmältningen och är menstruationsdrivande, ty genom den höga kaliumhalten stimulerar den urinorganens verksamhet samtidigt som den genom sin rikedom på bitterämnen ökar magsaftkörtlarnas utsöndring. Procenten närsalter är 1,9, därav kalium 38 %, kalk 20 %, natrium 11 %, magnesium 9 %, fosfor 8 %, kisel 7 %, svavel och klor 3 %. Örten är mycket rik på C-vitamin, innehåller bitterämnen, saponin och kolin, vilket gör, att den stimulerar alla kroppens körtlar. Den torkade roten är mycket värdefull. Efter insamlingen sköljas rötterna och jorden och finare rotgrenar borttorkas. Sedan bredas de i tunna lager till torkning på en skuggig och luftig plats. Rotens innehåll av inulin är ända upp till 40 %. Inulin är ett med stärkelse besläktat kolhydrat. Den innehåller också levulin (motsvarande stärkelsens dextrin). Beredning som urin- och galldrivande medel: en matsked rot kokas i ¾ liter vatten tio minuter och två till tre koppar drickas dagligen. Den friska saften är ett utomordentligt hälsomedel. Som aptitretande, urindrivande och galldrivande te användes de friska och de torkade bladen. Beredning: två matskedar torkade blad och rötter koka tio minuter i 600 gram vatten. Två koppar dagligen. Sallad på maskros är utmärkt. Den är utomordentlig även för reumatiker.”
(EBBA WAERLAND i boken ”Ur naturens rika apotek”)


”Maskrosbladen innehåller mer än 85 % vatten. De är mycket rika på kalium, kalcium, natrium och särskilt magnesium. Syraämnena är få, vilket gör sammansättningen i denna växt nära syra-basprocenten i människokroppen. Den är mycket rik på de flesta vitaminer, särskilt A, B, C och D. Maskrosblomman är mycket rik på vitamin D. Maskrosen har en stimulerande effekt på körtlarna. Dess huvudsakliga värde ligger i att den ger näring till benstommen, särskilt för tändernas styrka och hållbarhet. Den är värdefull också genom att den stimulerar lymfans aktivitet och således hjälper till med utsöndringen genom porerna i huden. Hela växten, blad, blommor och rötter kan användas, både i sallader och till att göra saft av.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


“The Latin name for dandelion – Taraxacum officinale – is your first clue as to what this plant is about. Loosely translated, it means “official remedy for disorders.” (In Greek, taraxons means “disorder,” and akos means “remedy.” The Arab physicians of the eleventh and twelfth centuries who were the first to write about this miracle plant called it taraxacon.) Dandelion is used in herbal traditions all over the world, including by American Indians, Arabs, Chinese, and Europeans.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


“One of the chemical components of dandelion, taraxacin, is thought to stimulate the digestive organs and help prompt the liver and gallbladder to release bile. This can be useful in constipation and indigestion – bowels move more easily with increased bile flow, and unlike pharmaceutical laxatives, dandelion can be taken for a few months. 

Christopher Hobbs, a licensed acupuncturist and fourth-generation herbalist and botanist with more than 30 years of experience with herbs, writes that clinical and laboratory research on dandelion shows “a doubling of bile output with leaf extracts and a quadrupling of bile output with the root extract.” Since bile helps with the digestion and absorption of fats, this might explain how effective dandelion is in helping with heartburn and indigestion.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


“Dandelion is one of the most nutrient-rich vegetables on the planet. According to the USDA Bulletin #8, dandelions rank in the top four green vegetables in overall nutritional value.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


”Är man på kur i Jugoslavien, får kurgästerna dagligen med andra färska sallader också en liten skål maskrossallad. En läkare, berömd specialist på leversjukdomar, berättar på min fråga, att maskrosen verkar speciellt läkande på levern. Idag vet jag att stjälkarna hjälper ovanligt snabbt vid kronisk leverinflammation, som yttrar sig i stickande smärtor ända upp mot det högra skulderbladet. Man tar 5 – 6 stänglar dagligen, så länge maskrosen står i blom. De hjälper även vid diabetesSockersjuka patienter bör ta tio stänglar. Man tvättar stänglar och blommor tillsammans och tar sedan bort blomman. Stjälkarna tuggas långsamt. I början smakar de litet beskt, de är knapriga och saftiga, lika endivblad. Människor som alltid är klena och känner sig trötta, borde göra en 14-dagars kur med färska maskrosstjälkar. Resultatet skulle bli överraskande gott.

Men även vid andra besvär är maskrosen till hjälp. Klåda, revorm och utslag försvinner, magsafterna normaliseras, och magen rensas från gamla slaggämnen. De färska stjälkarna kan t o m helt smärtfritt lösa upp gallstenar och stimulera levern och gallfunktionen. Maskrosen innehåller mineralsalter samt viktiga läkande och uppbyggande ämnen, som botar ämnesomsättningssjukdomar. Genom sin blodrenande verkan hjälper den även vid gikt och reumatism, Kan man genomföra en kur med färska stjälkar under tre till fyra veckor, så kan man bli av med körtelsvullnader. Vid gulsot och sjukdomar i mjälten används maskrosörten också med goda resultat. 

Att äta råa maskrosrötter och använda även torkade till teberedning verkar blodrenande, befrämjande på matsmältningen, svett- och urindrivande och stimulerande. Det förtunnar blodet och anses därför vara ett utomordentligt bra medel mot tjockt blod.”
(MARIA TREBEN i boken ”Hälsa ur Guds apotek”)


”Både bladen och rötterna i den här vanligt förekommande örten har använts för att bland annat behandla låg leverfunktion, förstoppning, hudbesvär, viktnedgång, urinvägsbesvär och ojämna blodsockernivåer, inklusive diabetes. Bladen har kraftfull naturlig urindrivande effekt och används för att minska vätskeansamling. Örten har inverkan på lever, tarm och urinvägar och kan därmed avgifta kroppen.”
(PAULA GRAINGER och KAREN SULLIVAN i boken ”Örtteer”)


”Maskrosblad anses vara det mest urindrivande av alla örtmedel. Den innehåller dessutom mycket kalium, vilket även brukar ges tillsammans med urindrivande medel inom skolmedicinen.”
(JANNE HALLQVIST i boken ”Örtapoteket”)


”Blodrenande, lymfsystemsstärkande, leverstärkande och nervlugnande/nervstärkande örter kan minska kroppens tendens att reagera med eksem. En ört som har flera av dessa tre egenskaper är maskros (rot).”
(JANNE HALLQVIST i boken ”Örtapoteket”)


”Maskrosen är jag speciellt förtjust i eftersom den är en sådan fantastisk blodrenare, framför allt på våren. Den hjälper till med att rensa ut avfall och gifter från lungorna, levern, njurarna och huden.”
(ANN WIGMORE i boken ”Vägen till optimal hälsa”)


Dandelion is great for the liver. While the antioxidants like vitamin-c and Luteolin keep the liver functioning in optimal gear and protect it from aging, other compounds in dandelions help treat hemorrhaging in the liver. Furthermore, dandelions aid in maintaining the proper flow of bile, while also stimulating the liver and promoting digestion. Proper digestion can reduce the chances of constipation, and is a very big deal for maintaining a healthy functioning body. It is seen as a liver detoxifier, and a kidney cleanser. It is also believed to cleanse the blood, and help build new blood cells. Its nutritional benefits are a powerhouse compared to other greens. It is a survivor, and will never quit. It can grow almost anywhere, even straight through asphalt. Dandelion, which literally translates into ”lion’s tooth” in French, is rich in vitamin-A, C, iron and calcium, which explains its common inclusion in medicines. It grows in your back yard, on any open field, in the forest and on the sidewalks. It is not leaving us alone, saying: ”Hey, I am your free food and medicine, use me!””
(HILDE LARSEN i boken ”Know the truth and get healthy”)

Läs även Gröna blad

Mikrovågsugnar

Chockrapport om mikrovågsugnar
En schweizisk undersökning som har bekantgjorts i sommar (1993) visar att det sker stora förändringar i blodet hos personer som äter mikrovågsmat. Förändringarna är likadana som de man kan se i blodet hos personer med cancer under utveckling. 

Mikrovågsugnar kan vara en stor hälsofara enligt en schweizisk forskningsrapport som offentliggjordes denna sommar. Försöksledarna professor Berhard H Blanc och dr Hans U Hertel har tagit blodprov hos personer som har ätit mat som kokats eller tinats upp i mikrovågsugn och jämfört med blodprover från personer som har ätit mat som har lagats utan mikrovågsugn. Undersökningen i Schweiz är den första i världen där man har studerat människors reaktioner på mat från mikrovågsugn och matens strukturförändring efter behandling i mikrovågsugn. 

Blodet förändras
Resultaten är mycket skrämmande. Till den norska tidningen Aftenposten som har tagit upp rapporten i stora reportage, säger dr Hans Hertel att han finner det närmast ofattbart att inte liknande undersökningar har gjorts tidigare. Det mest skrämmande är hur blodet hos försökspersonerna reagerar efter intag av mat från mikrovågsugnar. Hos alla försökspersonerna reagerade kroppens immunförsvar spontant på mikrovågsmat och blodet förändrades på samma sätt som vid en förgiftning. Blodets reaktion på mikrovågsmat liknar f ö den som vi ser hos personer som har cancer under utveckling. Detta är en chockartad upptäck, säger dr Hertel. 

Ger allergier
Mjölk får i mikrovågsugn en ny struktur, den blir surare, får en tilltagande tendens till avlagring (sedimentering) och fettet blir totalt förändrat. Dessa förändringar gör att personer som vanligtvis inte reagerar på mjölk kan få stora allergiska problem av mikrovågsmjölk, säger dr Hertel. En av dem som Aftenposten har intervjuat i anslutning till rapporten är chefläkaren vid Allergicentret i Oslo, Gunnhild Galleberg. Hon säger att hon sedan länge har förbud mot mikrovågsmat i centrets behandlingsprogram. Hon anser att allergipatienterna därigenom får ett minskat intag av mat med för lågt pH-värde, och att detta troligen bidrar till att flertalet allergipatienter blir friska på hennes center.
 

Livsfarlig
Att mikrovågorna i sig själva är farliga har länge varit känt. Strålarna är så starka att om det lät sig göra att öppna luckan under full effekt skulle en människa intill dö inom 2 minuter. Men tillverkarna hävdar att ugnarna är så täta att strålningen inte kan nå ut. Vi måste dock räkna med en viss läckagestrålning, särskilt från gamla ugnar. Dr Hertel kallar en sådan förorening genom läckage för elektrosmog. Vilka störningar elektrosmogen förorsakar på lång sikt vet vi inte. 

”Blir förbjudna”
De stora förändringarna i blodet hos försökspersoner som fick mikrovågsmat gick efter en stund tillbaka. Att tillfälligt äta mat som är behandlad i mikrovågsugn behöver därför inte vara farligt. Men ett kontinuerligt och rikligt bruk av mikrovågsbehandlad mat är utan tvekan vådligt, säger dr Hertel. Mikrovågsugnar är så garanterat hälsovådliga att de omedelbart borde totalförbjudas, säger han. Säkert är det också bara en tidsfråga innan de blir förbjudna. 

KOMMENTAR: Stora ekonomiska intressen i rundgång med den vetenskapliga felsynen att det som inte är vetenskapligt klarlagt inte heller är att räkna med skyddar den mäktiga mikrovågsindustrin. ”Experterna” lutas åt samma håll som gräs i vind. Då nu två forskare har vågat ifrågasätta mikromatens verkan på oss människor är därför lyhördhet extra motiverad. Redan 1975 varnade den framsynte svenska forskaren Olof Alexandersson för de okända biologiska verkningar mikrovågsbehandlad mat kan befaras ha. Han pekade särskilt på den sprängning av vattnets molekyler som sker i mat i mikrovågsugn.”
(okänd)

”Do you ever wonder what microwaves do to water, food, and your body? Russian researchers have found decreased nutritional value, cancer-making compounds, and brain-damaging radiolytics in virtually all microwave-prepared foods. Eating microwave-prepared meals can also cause loss of memory, concentration, emotional instability, and a decline in intelligence, according to the research. In studying the nutritional value of foods cooked with microwaves, the Russian scientists found significant dimming of their ”vital energy field.” This was noted in up to 90% of all microwave-prepared foods. 

In addition, the B complex, C, and E vitamins linked with stress-reduction and the prevention of cancer and heart disease – as well as the essential trace minerals needed for optimum brain and body functioning – were rendered useless by microwaves, even at a short cooking durations. Microwave-cooked food is reduced to the nutritional equivalent of cardboard. If you do not want to develop nutrient deficiencies, you may be better off removing this appliance from your kitchen. In addition, all microwave ovens have unavoidable leakages. Hence, the radiation accumulates in the kitchen furniture, becoming a source of radiation in itself. 

Microwave usage in the preparation of food leads to lymphatic disorders and an inability to protect the body against certain cancers. The research found increased rates of cancer cell formation in the blood of people eating microwave-cooked meals. The Russian also reported increased rates of stomach and intestinal cancers, more digestive and excretive disorders, and a higher percentage of cell tumors, including sarcoma. 

The Germans were the first to microwave technology in the 1930s. At the beginning of the Second World War, German scientists developed a radar system based on technically generated microwaves. During the extremely cold wintertime, soldiers gathered around the radar screens to get warm, but they developed blood cancers. Subsequently, the German army abandoned the use of radar. However, after German scientists learned that microwaves heated human tissue they thought these waves could also heat food, and so they invented the microwave oven with the intention to provide German soldiers with warm meals during the battles against the Soviet Union. However, the soldiers who ate foods heated in microwave ovens also developed cancers in the blood, just like radar technicians. As a result of this discovery, the use of microwave ovens was banned in the entire Third Reich. 

Are microwaves any safer today than they were 80 years ago? Certainly not; they are the same microwaves. Microwaves rip apart the molecular bonds that make food the nourishing substance that it is. Microwave ovens hurl high-frequency microwaves that boil the moisture within food and its packaging by whipsawing water molecules dizzyingly back-and-forth at more than a billion reversals per second. This frantic friction fractures food molecules, rearranging their chemical composition into weird new configurations unrecognizable as food by the human body. By destroying the molecular structures of food, the body cannot help but turn the food into waste – not harmless waste, but ”nuclear waste.” 

Other side effects of microwave exposure include:
– High blood pressure
– Migraines
– Dizziness
– Stomach pain
– Anxiety
– Hair loss
– Appendicitis
– Cataracts
– Reproductive disorders
– Adrenal exhaustion
– Heart disease
– Memory loss

– Attention disorders
– Increased crankiness
– Depression
– Disconnected thoughts
– Sleep disturbance
– Brain damage 

Eating microwave-damaged foods can lead to a considerable stress response in the body and, thereby, alter the blood chemistry. For example, eating organic vegetables zapped by microwaves will send your cholesterol soaring. According to Swiss scientist Dr. Hans U. Hertel, ”Blood cholesterol levels are less influenced by cholesterol content of the food than by stress factors.” While the Russian government banned microwave ovens in 1976 for a very good reason, these appliances play a prominent role in the daily cooking routines at nine out of ten American homes. 

Reporting for the Forensic Research Document of Agricultural and Resource Economics (AREC) Research, William P. Kopp now states: ”The effects of microwaved food byproducts are long-term, permanent within the human body. Minerals, vitamins, and nutrients of all microwaved food is reduced or altered so that the human body gets little or no benefit, or the human body absorbs altered compounds that cannot be broken down.” 

Microwaves turn healthy food into poison. Seeing the unprecedented cancer epidemic in the U.S. and other countries that largely rely on microwaves to cook their foods, it may be wise if we followed the example of the former Russian Federation and the Third Reich, at least in this respect, and stopped using microwave ovens altogether.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Cancer is not a disease”)


”Studier har visat att mikrovågsugnen förstör cirka 97 procent av alla antioxidanter i frukt och grönsaker.”
(STIG BENGMARK i boken ”Välj hälsa!”)

Morot

Carrot
Neutral thermal nature; sweet flavor; benefits the lungs; strengthens the spleen-pancreas; improves liver functions; stimulates the elimination of wastes; diuretic; dissolves accumulations such as stones and tumors; treats indigestion including excess stomach acid and heartburn; eliminates putrefactive bacteria in the intestines that cause poor assimilation; used for diarrhea and chronic dysentery; contains an essential oil that destroys pinworms and roundworms. 

Carrots are alkaline-forming and clear acidic blood conditions including acne, tonsillitis, and rheumatism; they are also one of the richest sources of the anti-oxidant beta-carotene (provitamin A), which protects against cancer (carrots are a traditional Western folk remedy for cancer) as well as treats night blindness, ear infections, earaches, and deafness. Beta-carotene/vitamin A benefits the skin and is anti-inflammatory for the mucous membranes. Therefore carrots are useful for skin lesions and lung, digestive tract, and urinary tract infections. They ease whooping cough and coughs in general. The juice heals burns when applied directly. Carrots increase the milk supply of nursing mothers and help regulate all hormones. They help ripen measles and chicken pox. They also contain large amounts of silicon and thereby strengthen the connective tissues and aid calcium metabolism. Their silicaceous fiber and ability to liquefy the bile make them useful in treating constipation. 

For the above conditions, eat at least 6 ounces of carrots a day or drink a cup or two of the juice. Eating carrot sticks daily helps strengthen children’s teeth, and in some cases, reduces overcrowding of the teeth by encouraging the development of the lower jaw. Grated carrots are best for parasites and dysentery and have been used as a poultice over cancerous growths to reduce inflammation and odor. Carrots are cooked in cases of diarrhea; when cooked and puréed or as a soup, they benefit infants with weak digestion. For a concentration of vitamin A and other nutrients, juice is ideal – it should be taken only on an empty stomach and should be diluted with water for infants. Carrots make a good foundation for adding other juices.”
(PAUL PITCHFORD i boken “Healing with whole foods”)


”Rå morotssaft hjälper till att läka sår och upplösa cancersvulster. Den ger motståndskraft mot infektioner genom att den på ett effektivt sätt samarbetar med binjurarna. Den hjälper till att förebygga infektioner i ögonen och halsen liksom även i tonsillerna och bihålorna och i andningsorganen i allmänhet. Saften är också bra för nervsystemet, och som medel att ge ökad kraft och vitalitet är den oöverträffad.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”Morotssaften är ett värdefullt hjälpmedel att förbättra och hålla tänderna, i synnerhet tandbenet, i gott skick.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”Morotssaften innehåller beståndsdelar, som utgör näring för hela organismen och hjälper till att normalisera såväl vikten som den kemiska balansen. 

I synnerhet är saften bra för synen, vilket många av de unga män kan intyga, som sökt till arméns flygskolor men som blev utgallrade vid den första läkarundersökningen, då det visade sig, att de hade nedsatt synförmåga. När de återkom någon tid efteråt, efter att ha druckit mängder av färsk, rå morotssaft varje dag, hade de perfekt syn och blev då antagna.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”MORÖTTER är otvivelaktigt ett av våra värdefullaste och mest fullvärdiga födoämnen. Fint rivna används de i stor utsträckning som råkost av många som tidigare felaktigt ansett att de inte kunnat äta råa grönsaker. I själva verket har det fint rivna ”köttet” hos råa morötter befunnits vara ett mycket verksamt och välgörande medel att återföra kolon till normalt tillstånd. 

Råa morötter innehåller alla de ämnen och vitaminer som människokroppen behöver. Deras värde för kroppen går emellertid förlorat, om de kokas, konserveras eller behandlas på annat sätt. 

Morötter som är alltför unga, är omogna; vitaminer och mineraler har inte hunnit utbildas helt. De är därför inte lika bra ur näringssynpunkt som de som växt i jorden 4-5 månader. 

Av grönsakssafterna står rå morotssaft främst, förutsatt att den är alldeles färsk och riktigt beredd. Den verkar särskilt renande av gallan och levern, där avfallsprodukter samlas vid felaktig kostordning. Ibland kan det hända, att huden missfärgas, vanligtvis i en gulaktig nyans, sedan man druckit morotssaft och andra safter. Jag har funnit, att det beror på att den i levern uppsamlade gallan löses upp så fort, att njurar och tarmar inte hinner ta hand om denna avsöndring tillräckligt snabbt, vilket resulterar i att lymfan för detta överskottsavfall till ytan för eliminering genom porerna i huden. 

Denna missfärgning försvinner förr eller senare, och är inte en missfärgning som beror på färgämnet i moroten. Personligen skulle jag hellre stå ut med denna förändring av hudfärg under en kortare tid (vilken är ett resultat av nämnda rengöring, som kommer att ge mig ett längre, friskare och aktivare liv) än att avstå från dessa livsförlängande safter och veta, att det på dödsattesten kommer att stå att dödsorsaken var skador på levern, förmodligen cancer.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


”Färska morötter innehåller mer än 87 % vatten. Omkring 37 % av den totala mineralhalten utgörs av kalium. En hög halt av natrium och kalcium förekommer jämte en hög procent järn, magnesium och mangan. De renande ämnena svavel och klor finns också i stor omfattning, medan fosfor, som tjänar som näring för hjärnan, uppgår till nära 13 %.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


“Carrots are an excellent source of antioxidant compounds and the richest vegetable source of the pro-vitamin A carotenes. Carrots’ antioxidant compounds help protect against cardiovascular disease and cancer, and also promote good vision, especially night vision.”
(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)


”Carrots are a rich source of beta carotene, a powerful anti-cancer, artery-protecting, immune-boosting and infection-fighting antioxidant. Recent research has shown that a single carrot a day slashed stroke rates in women by 68 percent! No drug can even get close to that. Even beta carotene supplements had no benefits at all, according to a recent study (2007). 

If you are or were a smoker, the beta-carotene in one medium carrot cuts your lung cancer risk in half. 

Your eyes will be grateful for that carrot per day as well. It has been shown that high doses of beta carotene, as found in carrots, substantially reduces odds of degenerative eye diseases (cataracts and macular degeneration). It also helps with chest pain (angina). The high soluble fiber in carrots balances blood cholesterol and promotes regularity.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Timeless wisdom from Andreas Moritz”)


”Vid leverbesvär och även vid utpräglade leversjukdomar får råa morötter inte saknas på matsedeln, ty de är utomordentligt hälsosamma. Vid lättare leverbesvär räcker det sålunda att ta endast 3-4 dagars morotssaftfasta för att bli återställd. Huruvida det vid denna kur är i första hand karotinet, A-vitaminet eller något annat, som ger den hälsosamma effekten är ännu okänt. Erfarenheten har i varje fall visat, att morötter hör till de bästa grönsakerna för leversjuka. Därvid är givetvis att märka att morötterna måste ätas råa, eftersom de i kokt tillstånd inte längre har den nämnda hälsoverkan. Sålunda är man tvungen att inta morötterna antingen i form av saft eller i riven form som sallad.”
(ALFRED VOGEL i boken ”Levern”)


Morot är en av de främsta avgiftarna i grönsaksvärlden och hjälper till att främja leverns, njurarnas och matsmältningsorganens funktion. Färsk morotsjuice är ett milt botemedel vid uppsvälldhet, trög matsmältning och den allmänna känsla av trötthet som följer på en period av ohälsosamt leverne.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Över 200 studier visar att betakaroten har betydelse för att förebygga cancer, och morötter är den bästa källan till denna antioxidant, som neutraliserar skadliga fria radikaler. Morotsjuice innehåller också alfakaroten, en annan viktigt antioxidant.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


MOROT – inbyggd solskyddsfaktor
Betakaroten omvandlas i levern till A-vitamin, som hjälper kroppen att reparera åldrande hudvävnad och trimma kollagenmaskineriet. Även hudens försvar mot solskador boostas, vilket inte bara betyder skydd mot cellskador utan också en snyggare, djupare och mer hållbar bränna.”

(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)


”Morot innehåller kalciumantagonister, vilket är ämnen som delvis blockerar upptaget av kalcium i glattmuskelceller, framför allt i hjärt-kärlsystemet. Detta leder bl a till sänkt blodtryck genom en perifer kärlvidgande och hjärtdämpande effekt, också en minskad risk för oregelbunden hjärtverksamhet (förmaksflimmer), samt en förbättring vid angina pectoris genom en minskad syreförbrukning i hjärtmuskulaturen och utvidgning av hjärtats kranskärl.”
(HANS BERTIL JUNEBY i boken ”Fytomedicin”)


Morötter innehåller betakaroten som omvandlas till A-vitamin i levern. De innehåller också vitamin C och D, folat, kalcium och zink. Morötter är virus- och bakteriedödande, fiberrika och har en avgiftande effekt på lever och tarm. De är också bra för huden.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


”En morot är inte bara orange utan den kan vara vit, gul. Röd och lila också. Och rund! Forskare menar att betakarotenet i morötter ökar spermiernas rörlighet. Morötternas fiberinnehåll hjälper tarmarna att jobba effektivare. Mycket av näringen sitter i skalet. Därför ska du inte skala moroten utan skrubba den ren.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


”Moroten är mest känd för sitt rika innehåll av karotin, provitamin till A vitaminet. Man ska emellertid vara på det klara med att bara 10% av detta absorberas om man äter själva moroten. Som saft absorberas så gott som allt. Dessutom har moroten ett lättillgängligt innehåll av järn och kalcium. Den anses av naturläkare vara starkt renande och hälsobringande.”

(E. HAGLUND i boken ”Naturens mediciner”)


”En enda rå morot på 100 g innehåller 10 mg av betakaroten. Högt betakarotenintag har visat sig minska cancerfrekvensen när det gäller urinblåsa, livmodershals, struphuvud och matstrupe med upp till 50 procent och reducera frekvensen av bröstcancer i klimakteriet med 20 procent. Morotskonsumtion har också visat sig reducera frekvensen av lungcancer.

Tills helt nyligen trodde forskarna att det enbart berodde på betakarotenet att personer som åt morötter var mindre utsatta för vissa cancersjukdomar. De räknade därför ut att man genom att placera betakarotenet i ett piller skulle kunna uppnå samma effekt. Det visade sig emellertid inte vara fallet – till vitamintillverkarnas stora besvikelse. Nu arbetar forskarna med teorin att även andra ämnen i morötter kan spela en viktig roll. En av de främsta kandidaterna är alfakaroten, en mindre känd antioxidant som det finns massor av i morötter. En studie fann att lungcancer förekom oftare hos män med lågt intag av alfakaroten.”
(KATHARINE COLTON i boken ”Ät rätt lev längre”)


En berättelse om självläkning: Bättre syn med morötter 

Nardia Boyer, en yrkesmusiker från Mountain View i Kalifornien, skriver:

Jag blev verkligen förbluffad över hur mycket min syn förbättrades efter att jag följt åttaveckorsprogrammet. Vecka två föreslog du att man skulle ta ett karotentillskott. Jag drack färskpressad morotssaft i stället. På en vecka blev jag av med mina synbesvär som plågat mig i tre eller fyra år. Jag blev så häpen att jag berättade de goda nyheterna för min ögonläkare, som efter det har läst din bok. 

Jag är harpist till yrket och mitt problem var att jag brukade se dubbla strängar efter att ha spelat en stund, särskilt om ljuset var lite dåligt. Jag fick mina första glasögon för fyra år sedan, då jag var fyrtiosex. När jag vid ett tillfälle i somras spelade på ett bröllop tog jag av mig glasögonen för att se när prästen signalerade till mig. Jag kastade en blick på noterna – och jag såg helt klart! Jag var helt förbluffad över att ha blivit av med mina synproblem. Jag spelade resten av dagen och kvällen, i rätt så svag belysning, utan glasögon. Och det har jag fortsatt med sedan dess.”
(ANDREW WEIL i boken ”Dr Weils 8-veckors program för bättre hälsa”)


”Morötter har fått rykte om sig som bevarare av synen tack vare sin höga halt av vitamin A. När betakaroten omvandlas till vitamin A i kroppen, bildar den ett ögonpigment, kallat rodopsin, som gör det möjligt för dig att se i svagt ljus. Och betakarotenets antioxidativa effekter ger också skydd mot grå starr och fläckdegeneration, den främsta orsaken till synförlust hos äldre personer.”
(KATHARINE COLTON i boken ”Ät rätt lev längre”)


”Moroten tillhör samma växtfamilj som anis, dill, fänkål, palsternacka, persilja och selleri och är en av våra nyttigaste grönsaker. Förutom vitaminerna C, B1, B2, B3, B5, B6, biotin och folsyra, innehåller den alfa-, beta-, gammakaroten, mineraler och fytonsider. Natur- o. näringsterapeuten Ingrid Franzon redogör i Näringsråd och Näringsrön (Nr 1, 1997), utförligt för moroten som medicinalväxt. Enligt denna artikel innehåller moroten bergapten, diosgenin, heraklenin, isopim, pinelin och xantotoxin vilka alla är föreningar med inflammationsdämpande verkan. 

Moroten har också stimulerande verkan på enzymet SOD (superoxid dismutas), ett enzym med antioxidantisk verkan vid reumatisk artrit. Morötter innehåller också myristicin som är urinsyresänkande vilket är gynnsamt speciellt vid gikt. Ett annat ämne, umbelliferon, har tillsammans med myristicin maskdödande egenskaper och barn med mask kan bli hjälpta genom att äta rårivna morötter några dagar enligt den amerikanske läkaren David Williams. 

Morötter är bra för levern, synen och hyn samt medverkar genom sin LDL-sänkande och blodtryckssänkande effekt i skyddet mot hjärtinfarkt och stroke. Forskning har visat att morötter också signifikant minskade risken att få äggstockscancer.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)


”Moroten innehåller höga halter betakaroten som vid sidan av sitt rykte som synförbättrare också främjar en god matsmältning och tycks skydda mot cancer. Moroten är dessutom full av antioxidanter som A-, C- och E-vitamin, vilka bidrar till att bekämpa hjärtsjukdomar. Den rekommenderas vid leverproblem, för att öka de röda blodkropparnas antal och vid behandling av gulsot och eksem. Morotens krominnehåll kan bidra till att stabilisera blodsockernivån.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


”Det finns kvickhuvuden som påstår att morotssaft gör huden morotsfärgad. Endast okunnighet om hur vår kropp fungerar kan få någon att tro, att färgämnet i moroten gör oss gula i hyn. Det är lika galet som att påstå, att rödbetan skulle göra oss röda och spenaten grönskiftande. Om huden blir gul eller brunaktig, sedan man börjat dricka morotssaft, är det ett tecken på att levern satt i gång med en utrensning av gammal galla och slaggämnen i större mängd än utförselorganen kan bemästra. Därför kommer en del av avfallsämnena ut genom hudens porer. Detta är alldeles normalt, och om vi bara lugnt fortsätter med våra råsafter, kommer missfärgningen snart att försvinna av sig själv. …I sådana fall får en ordentlig rengöring av levern lov att ske, och man kommer då att finna, att det slagg som belastade den löses upp. Ofta frigörs det i så stora mängder att tarm- och urinvägarna inte hinner skaffa undan det, och det tar därför helt naturligt vägen in i lymfan och avlägsnas ur kroppen genom hudens porer. Detta slagg är klart gult eller orange till färgen, och medan det håller på att elimineras på detta sätt, missfärgar det ibland huden. När en sådan missfärgning sker, sedan man druckit morotssaft, är den ett tecken på att levern får en välbehövlig rengöring.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

Olivolja

”Olivoljan är rik på s.k. fytosteroler, som hindrar uppsugningen av kolesterol i tarmen. Den kommer därför att indirekt verka sänkande på blodets kolesterolhalt och sålunda även att motverka hjärt-kärlsjukdomar, särskilt arterioskleros. I de sydeuropeiska länderna, där olivoljan allmänt används i den dagliga kosten, är dödligheten i hjärt-kärlsjukdomarna knappt hälften av denna dödlighet bland de nordeuropeiska folken. Olivoljan innehåller rätt mycket vitamin E, som förhindrar att oljan härsknar. Dessutom anser man att denna höga halt av detta vitamin motverkar bildningen av blodpropp och verkar befrämjande på sköldkörtelns funktioner samt på upptagningen av syre i kroppsvävnaderna. Olivoljan befrämjar omvandlingen av karotin till vitamin A i vår organism och skyddar enzymer samt vitaminerna C, A och K mot oxidation. 

Olivoljan resorberas bättre än många andra fetter t.o.m. i upphettad form och tillsammans med proteiner. Den befrämjar leverns funktion och alstrar en rikligare och mera flytande galla, vilket verkar fördelaktigt på tarmperistaltiken och tarmens funktion i allmänhet. Vid tarminfektioner är olivoljan särskilt nyttig, i det att den befrämjar leverns avgiftande funktion och förorsakar en välgörande tömning av tarmen. Olivoljan motverkar magkatarr och bildningen av magsår. Den har sålunda stor profylaktisk betydelse.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”Forskarna har funnit att olivolja har en hjärtskyddande funktion. Antioxidantskyddet skyddar mot cellskador orsakade av fria radikaler. Dessutom har olivolja befunnits kunna tunna ut blodet och på så sätt förhindra uppkomsten av blodproppar. Det omättade fettet i olivolja sänker förhöjda kolesterolnivåer i blodet.”
(KATHARINE COLTON i boken ”Ät rätt lev längre”)


“Även om forskarna ännu inte vet varför, tycks olivolja ha en särskilt stor skyddande effekt mot bröstcancer; en undersökning visade att kvinnor som åt olivolja minst två gånger om dagen löpte 25 procent mindre risk att drabbas av bröstcancer än kvinnor som inte åt det lika ofta.”
(KATHARINE COLTON i boken ”Ät rätt lev längre”)


”Grekland har traditionellt en hög konsumtion av olivolja, och kvinnorna har en halverad frekvens av bröstcancer jämfört med exempelvis USA och Sverige.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


“According to Archives of Internal Medicine, 1998, polyunsaturated fats increase a woman’s risk of breast cancer by 69 %. In contrast, monounsaturated fats, as found in olive oil, reduce breast cancer risk by 45 %.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Heal yourself with sunlight”)


”Extra virgin olivolja innehåller en typ av bioaktiva ämnen som heter sekoiridoider och som utgör upp till 46 procent av den totala mängden polyfenoler i olivoljan. Dessa naturliga kemikalier absorberas i tunntarmen och kan spåras i blodplasman och urinen, vilket bevisar att de finns tillgängliga i kroppen. Forskare från Spanien har i laboratorieexperiment visat att sekoiridoiderna i olivoljan drastiskt kan minska tillväxten av bröstcancerstamceller. 

Den kraftfulla effekten från olivoljans sekoiridoider har belagts på genetisk nivå: efter att de bioaktiva ämnena exponerats för bröstcancerstamceller förändrade de aktiviteten i 160 gener som är inblandade i styrningen av stamceller. En gen minskade sin aktivitet fyra gånger, medan aktiviteten i en annan gen som är en cancerstamcellantagonist ökade tretton gånger. Olivoljans hälsoskyddande kraft omfattar alltså även att angripa farliga stamceller.”
(Dr. WILLIAM W. LI i boken ”Ät dig frisk”)


”I en studie från Mario Negri-institutet för farmakologisk forskning och universitetet i Milano undersöktes 27 000 italienska deltagare för sitt intag av extra virgin olivolja, smör, margarin och fröoljor. Deras intag analyserades för att hitta kopplingar till olika cancerformer. Forskarna fann att 3-4 teskedar olivolja kunde kopplas till 70 procent lägre risk för matstrupscancer, 60 procent för struphuvudcancer, 60 procent för mun- och svalgcancer, 32 procent för äggstockscancer, 17 procent för tjocktarms- och ändtarmscancer och 11 procent för bröstcancer. Dessa hälsovinster återfanns inte hos något av de andra fetterna. Smör kunde faktiskt kopplas till en fördubblad risk för matstrupscancer och mun- och svalgcancer.”
(Dr. WILLIAM W. LI i boken ”Ät dig frisk”)


Olivolja är bra mot torr och sprucken hud och är vad man kallar en halvfet olja. Det är en härlig klorofyllrik olja, som är toppen både i köket och i badrummet. Den innehåller en hög andel enkelomättat fett, antiinflammatoriska polyfenoler, klorofyll, E-vitamin och antioxidanter. Oljan passar perfekt som massageolja. Så klart ska oljan vara kallpressad och extra virgin.”
(KARIN BJÖRKEGREN JONES i boken ”Frisk & strålande hy på naturlig väg”)


”Extra bra för vår hud är olivolja, som förutom det enkelomättade fettet innehåller antiinflammatoriska polyfenoler, klorofyll och vitamin E.”
(HELENA NYBLOM i boken ”Vägen till friskare hud!”)


”Olivolja är utmärkt att använda om man har dålig cirkulation i benen samt vid ytliga blodkärl och ömmande åderbråck. Den är även bra mot torrt eksem och fjällande hud men bör ej användas vid öppna, såriga eksem. Om man gnider in och masserar benen nerifrån och uppåt med olivolja varje dag, uppnår man snart förvånande resultat.”
(MAJLIS HAGENMALM i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”)


”Olivolja som når duodenum (översta delen av tunntarmen) stimulerar frisättning av hormonet cholecystokinin från celler i tarmväggen. Detta hormon transporteras sedan med blodet till gallblåsan och har där en specifik sammandragande effekt på muskulaturen i gallblåsans vägg. Gallan pressas då ut i tolvfingertarmen via gallgången och Oddi’s sfinkter, som också öppnas av cholecystokinin. Samtidigt ökar produktionen av ny galla och gallsalter i levern. Denna fysiologiska mekanism kan användas för att mjuka upp och driva ut gallstenar från gallblåsan.”
(HANS BERTIL JUNEBY i boken ”Fytomedicin”)


”Det finns många undersökningar som tyder på att olivolja kan skydda mot arterioskleros, cellstress, alzheimer och ögonsjukdomar (som makuladegeneration, det vill säga åldersförändringar i gula fläcken). Därutöver ser man positiva effekter vid inflammatoriska sjukdomar som reumatisk artrit liksom för att förebygga vissa cancerformer. Särskilt spännande för alla som är rädda för fett är dessutom detta: olivolja har potential att motarbeta ovälkomna fettvalkar. Den blockerar nämligen ett enzym i fettvävnaden, fettsyrasyntas, som gärna tillverkar fett av överflödiga kolhydrater. Det är inte bara vi som drar nytta av olivolja, även de goda tarmbakterierna i tarmen tycker om att bli ompysslade. 

Bra olivolja kan kosta någon tia mer, det smakar inte fett eller härsket utan grönt och fruktigt och när man sväljer den kan garvämnen i oljan ibland ge en kliande förnimmelse. Den som tyckte att den beskrivningen var lite för abstrakt kan också med hjälp av de olika kvalitetsmärkningarna leta sig fram till den rätta och goda flaskan.”
(GIULIA ENDERS i boken ”Charmen med tarmen”)


”Olivolja ger god smak och är dessutom ett av de hälsosammaste fetter man kan äta eftersom den innehåller stora mängder av en rad polyfenoler och antioxidanter som är bra på att dämpa inflammation, vare sig det är i hjärnan, bröstet eller tarmen. 

Olivolja är ett av de nyttiga fetter som mättar så att man inte blir lika sugen på att äta raffinerade fetter och socker senare på dagen.”
(MICHAEL MOSLEY i boken ”Förbättra din tarmflora”)


OLIVOLJA består främst av oljesyra med mindre mängder andra fettsyror så som omega 6 och palmitinsyra. Man har hittat mer än två hundra olika kemiska föreningar i olivolja, inklusive steroler, karotenoider och fenolföreningar. Fenoler är den rikligaste antioxidanten i oljan med kraftfullare antioxidantegenskaper än vitamin E. Olivolja har använts inom hud- och hårkosmetik under lång tid, i flera kulturer. Man har visat att den har både antiinflammatorisk verkan och effekt på sårläkning.”
(JOHANNA GILLBRO i boken ”Hudbibeln”)


”Olivoljan är fundamentet för medelhavskosten. Utan tvekan.”
(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken ”Happy food green”)


”Olivolja är det fett som enligt dagens forskning är förknippat med störst hälsofördelar. En trolig förklaring är att den kallpressade oljan och då särskilt den allra första som utvinns ur oliverna, innehåller mycket polyfenoler, däribland en som heter oleocanthal. Den fungerar på samma sätt som storsäljande antiinflammatoriska värktabletter, så kallade NSAID-läkemedel, som Ibuprofen och Ipren.

Oleocanthal har i flera mindre pilotstudier visat sig kunna förebygga både ledvärk och alzheimer. I laboratorieförsök ser man även en starkt hämmande effekt på cancerceller.

En halv deciliter kallpressad olivolja om dagen motsvarar en tiondel av den rekommenderade dosen för värktabletter. Ett lågt dagligt men livslångt intag av sådana antiinflammatoriska ämnen skulle alltså kunna vara en av hemligheterna bakom medelhavskosten.”

(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken ”Happy food green”)


”En fin olivolja ska vara lite bitter och ge en sträv och aningen pepprig eftersmak i gomseglet, det är faktiskt smaken av oleocanthal. För att få hela hälsovinsten krävs dock olivolja av hög kvalitet, allra helst från den första kallpressningen. Effekten av antioxidanter avtar dessutom med tiden och har i huvudsak klingat av efter två år. På en riktigt bra olivolja ska det stå exakt varifrån den kommer och helst – men det förekommer ytterst sällan – när den pressades.

Tyvärr är olivolja den produkt som det fuskas mest med av alla varor. Vårt tips är att välja en fin olivolja från en leverantör du litar på även om den kostar lite mer, annars kan du nästan lika gärna välja en annan olja, exempelvis från raps eftersom billig olivolja garanterat inte kommer från den allra första pressningen.”

(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken ”Happy food green”)

Fotnot: jag rekommenderar alla att undvika rapsolja (benämns oftast som ”Canola oil” på engelska) eftersom den är mycket svårsmält, belastande för matsmältningsorganen, stressande för kroppen och ofta av mycket dålig kvalitét.


”Vi använder gärna olivolja att steka i. Det går alldeles utmärkt. Ta en lite billigare variant för att inte slösa med den finare, men undvik de speciella stekoljorna som raffinerats för att bli stabilare. Då är vanligt smör bättre.

Det där med att oljor väldigt snabbt skulle oxidera i stekpannan är lite av en myt. Det sker inget skräckinjagande i pannan förrän efter 20-30 minuter, om du inte drar upp värmen så att det börjar ryka.”

(NIKLAS EKSTEDT & HENRIK ENNART i boken ”Happy food green”)


”Olivolja har använts mot halsont, som laxerande, och stryks på inflammerad hud. Den ingår som läkande ingrediens i några salvor och suspensioner och i revaxörlösningar. Oljan har också varit intressant som förebyggande mot hjärtattack och har undersökts för verkan mot cancer.”
(MONIQUE SIMMONDS, MELANIE-JAYNE HOWES och JASON IRVING i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”)


”Olivolja kan användas för att förebygga bensår. Olivolja förbättrar cirkulationen och läker uttorkad hud. Smörj alltså in den torra huden med olivolja.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”En man som hade haft psoriasis i 6 år berättade att olivolja botade hans lidande. Han smorde in sig tre gånger om dagen så att huden höll sig lätt fuktig. Klådan gick över med det samma och utslaget försvann gradvis inom 2-3 månader.

Sedan det här rådet sändes i radio har jag fått många rapporter från personer som har prövat det med lyckat resultat.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”När dina händer år genomsmutsiga kan du använda olivolja för att få bort smuts, fett och tjära. Massera kraftigt in olivoljan i händerna och torka sedan av dem med pappershandduk. Om smutsen sitter väldigt hårt fast kanske du får olja in händerna ännu en gång, men tillsätt då lite socker som slipmedel. För att få bort oljan sköljer du händerna med varmt vatten och torkar av dem med fler pappershanddukar.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”Tvärtemot en populär myt är olivolja en av de mest stabila oljor man kan steka i.”
(MICHAEL MOSLEY i boken ”Förbättra din tarmflora”)


”Olivolja har också en framträdande plats i medicinens historia. Den har från äldsta tider till våra dagar använts oblandad eller som ingrediens i invärtes och utvärtes läkemedel. Oljan är ett milt laxerande medel och ordinerades i stora doser vid förgiftningar. Efter tillsats av lite pepparmyntolja togs den in mot gallsten. Den ingick i utvärtes liniment och plåster och användes i viss utsträckning vid beredning av salvor.”
(HARALD NIELSEN i boken ”Exotiska läkeväxter och trolldomsörter”)

Pottengers forskning

”All föda som kommer från jorden innehåller alla de nödvändiga enzymerna för att kroppen ska kunna bryta ner dem. Det finns många skäl till att vi människor är annorlunda än djuren. Ett av dem är vår mer utvecklade hjärna som gör det möjligt för oss att tänka och dra slutsatser. Den hjälper oss att utföra mycket som djuren inte kan. Ironiskt nog är det också den som leder oss i svårigheter när det gäller vår kost och näring. Vi människor är de enda varelser på jorden som värmer vår mat innan vi äter den. Vi är också de enda som lider av vällevnadssjukdomar som hjärtsjukdomar, cancer, diabetes, osteoporos och fetma. Alltsedan vi började koka maten har vi fått betala priset med smärta, dålig hälsa och för tidig död. 

Vilda djur äter aldrig kokt föda och de lider inte heller av några vällevnadssjukdomar. De enda undantagen är när djuren kommer i kontakt med människor. Ju närmare kontakten är, desto fler sjukdomar förekommer. Djur på zoo, husdjur eller andra djur som på något sätt tvingas äta samma mat som människor äter, lider av samma vällevnadssjukdomar som de lider av. Skälet till detta är att vi ger dem kokt föda! 

Jag måste berätta om en berömd forskningsrapport som är ett av de bästa arbetena inom detta ämne. Under trettiofem år bodde jag i Los Angeles där jag gjorde merparten av min forskning på ett av de bästa ställena i USA – UCLAs Medical Library. Jag ägnade hundratals timmar åt att gå igenom undersökningar för att bekräfta mitt eget arbete. Detta var före datorernas tid. Då kom jag i kontakt med en forskning som blivit känd som Pottengers katter. Det var som att ha vunnit högsta vinsten på lotto. 

Dr. Francis Pottenger genomförde en omfattande studie där han under tio års tid satte 900 katter på en kontrollerad diet. Två typer av föda användes, rå föda och kokt föda. Resultaten var så övertygande att det inte finns några som helst tvivel på att levande, okokt föda är överlägsen i förhållande till kokt. De katter som utfodrades med levande, rå föda födde friska kattungar år efter år. Det fanns ingen dålig hälsa, inga sjukdomar och ingen förtidig död. Döden för dessa katter inträffade endast som resultat av normalt åldrande. De katter däremot som utfodrades med kokt föda utvecklade varenda en av människans kända sjukdomar, hjärtsjukdom, cancer, njur- och sköldkörtelsjukdom, lunginflammation, förlamning, tandlossning, artrit, skador på rörelseapparaten, förminskad sexualdrift, diarré, irritation så allvarlig att katterna blev svåra att hantera, leverförsvagning och osteoporos. Exkrementet från dessa katter var så toxiskt att frön som blivit gödda med gödsel från dem inte växte, medan frön som göddes med kattgödsel från de katter som hade blivit utfodrade med levande, rå föda, frodades. Den första generationen kattungar som föddes i gruppen av katter som enbart utfodrats med kokt föda, var sjuka och onormala. Den andra generationen var ofta sjuk eller dödfödd. När man nådde den tredje generationen var katterna sterila. Dr. Pottenger ledde liknande tester på vita möss och resultaten blev desamma som i den som genomfördes med katterna. 

Vad har Pottengers katter och kokt mat med enzymer att göra? Kokning förstör de enzymer som behövs för att bryta ner maten. Maten i magen, har vi lärt oss är främsta prioritet för kroppen. Är maten kokt finns det inga enzymer som kan utföra jobbet med att bryta ner maten. 

Då kopplar den intelligenta kroppen in de metaboliska enzymerna för att skynda på kroppen att tillverka matsmältningsenzymer. Kom ihåg att de metaboliska enzymerna är de som avgör längden och kvaliteten på ditt liv. Den kroppsfunktion som tillverkar dessa kan bara tillverka ett visst antal enzymer och sedan är livet slut. Varje gång vi äter kokt mat tär det på hälsan. 

När den metaboliska enzymfunktionen tvingas att tillverka matsmältningsenzymer, motarbetas den kroppsmekanism som är avsedd att hålla dig frisk. Om lymfsystemet är överbelastat arbetar kroppen med att minska ner mängden avfallsprodukter som lagrats, och som i förlängningen orsakar smärta och gör oss sjuka. Men när vi äter kokt mat dras effektiviteten på ”kroppens byggjobbare” ner, de metaboliska enzymerna, vars uppgift är att rensa och stärka. Naturligtvis vill vi inte minska dessa metaboliska enzymer. 

Nu tror du att jag vill övertyga dig att äta enbart levande, okokt föda. Så är det inte. Själv tycker jag om kokt mat och vill inte sluta med det. Men utan tvekan äter jag mer av den okokta maten.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

Läs även Levande och döda födoämnenVåra gener och Ät mera rå föda

Protein

”Eating too much protein won’t kill you – quickly. But it keeps your body in high gear constantly. That’s exhausting. It’s exhausting not only for you as a whole, but for your component parts – the organs, systems, and cells that keep you going. No organ or system can function at top speed constantly without breaking down. So, after a while, something ”breaks down.” Then you have a name to hang onto the ”broken down” area: heart attack, arthritis, osteoporosis, chronic fatigue syndrome, diabetes, or whatever. However, the symptoms are so far removed from your breakfast eggs, lunchtime hamburgers, and dinner lamb pilaf that it’s difficult to make the connection. But the connection is there.”
(TED MORTER i boken ”An apple a day?”)


”But doesn’t someone who works hard need extra protein?
What for? Protein serves the function of replacing enzymes, rebuilding blood cells, producing antibodies, and replenishing mucus among other things. None of those elements are damaged by doing physical work.”

(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”Selling protein – in the form of meat and chicken – is a multibillion-dollar business.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”Many people believe that, if they stop eating meat, they will not get enough protein in their diets. The fact is, that people in this country get far too much protein, especially meat protein. The body can use only so much protein at a time. When the body gets more than it needs, it turns the excess into toxins. These toxins can produce a feeling of sluggishness, tiredness and loss of strength. Vegetable protein is used more gradually, in the body, so the body gets the perfect amount for maintenance, thus eliminating toxic build-up. Your body can actually thrive very well without the protein derived from meat. My vegetarian friends are the healthiest, happiest, most energetic people I know. They display a most noticeable pleasing personality, and zest for life.”
(PAUL A. STITT i boken ”Fighting the food giants”)


”At some point in their own development, athletes need ”high octaine” fuel, and they start to simplify their diet; they start to notice the difference between what they want and what they need. As this process of sensitizing the body’s instinct continues, many athletes find they feel better – lighter, with better endurance, by eating less meat. In fact, the belief that athletes (or anyone) need ”lots of protein” is a fantasy. Every protein-related illness in this country is related to excess protein, not to a lack of it. Nor do we need to carefully combine different foods, or eat lots of meat, or (for vegetarians) even eat a lot of tofu. Anyone who eats a balanced diet of fruits, vegetables, grains and legumes is going to get plenty of protein.”
(DAN MILLMAN i boken ”The inner athlete”)


”Protein i alltför stor mängd behöver kroppen inte och överskott av protein blir av kroppen endast använt som bränsle, och som bränsle är protein underlägset kolhydrater och fett och ger betydligt mindre energi än dessa ämnen. Smältningen av överskottsprotein lämnar dessutom toxisk ämnesomsättningsslagg, som bidrar till självförgiftning och sjukdom.”
(PAAVO O. AIROLA i boken ”Hälsohemligheter”)


”Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Protein byggs inte upp i kroppen genom intag av protein. Jo, du läste rätt. Protein byggs upp av aminosyrorna i maten. Protein byggs upp av proteinhaltig mat endast i den utsträckning som aminosyrorna i maten kan utnyttjas. Föreställningen att du skulle kunna äta ett stycke oxkött eller griskött eller kyckling och att det blir till protein i kroppen är absurd. Animaliskt protein är ingenting annat än animaliskt protein, inte människoprotein.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Nyare forskning har inte bekräftat teorin att vegetabiliskt protein skulle vara inkomplett och därför mindre värdefullt än animaliskt. Kroppen är tillräckligt listig för att få tag på de saknade aminosyrorna om en måltid inte innehåller samtliga. Den kan skaffa dem från den stora mängd bakterier som finns i tarmen eller från de många celler som varje dag lossnar från slemhinnan i mag-tarmkanalen. Vegetarianer kan inte bara överleva och hålla sig friska, utan undersökningar har gång på gång visat att de är friskare och lever längre än köttätare.”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätare och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”Don’t worry about not getting enough protein. One of the most common myths about a plant-based diet is that you won’t get enough protein. This is simply untrue. Plant foods contain plenty of protein, and a whole-foods, plant-based diet provides an appropriate level of total dietary protein.”
(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN i boken ”Forks over knives”)


”Följande intressanta kommentarer stod att läsa i ett av numren för 1978 av Journal of the American Medical Association. Förbundets avdelning för kost och näringsfrågor uttalade: ”Intag av proteinsupplement av idrottsmän som äter en för övrigt väl sammansatt kost är inte till någon nytta i ett program för body-building. Idrottsutövare behöver samma mängd proteinrik mat som icke-idrottsmän. Protein ökar inte styrkan. I själva verket kräver det ofta mer energi att smälta och ämnesomsätta ett överskott av protein. Dessutom kan ett sådant överskott hos en idrottare leda till vätskeförlust, aptitlöshet och diarré.” Om man förutsätter att man skall ägna sig åt ökad fysisk aktivitet är det endast nödvändigt att öka kolhydratintaget för att garantera att man får mera bränsle. Proteiner är katastrofalt undermåliga när det gäller bränsleeffekt och bidrar inte direkt eller effektivt till muskelverksamheten. Protein producerar inte energi, tvärtom förbrukar det energi. Ett lejon som uteslutande lever av kött, sover tjugo timmar per dygn. En orangutang som uteslutande äter växter, sover sex timmar. Journal of the American Medical Association meddelade också 1961: ”En vegetabilisk kost kan förhindra 90 till 97 procent av alla hjärtsjukdomar.” Det är statistik som talar sitt tydliga språk.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”Om man äter mer protein än kroppen behöver för att bilda och reparera vävnad används det i stället som energikälla, som bränsle. Men protein lämpar sig inte som bränsle i kroppen. Eftersom proteinmolekylerna är stora och komplexa kräver nedbrytningen och metabolismen av proteiner mer energi än nedbrytningen och metabolismen av kolhydrater och fett. protein är med andra ord mindre effektivt som bränsle: proportionen mellan den mängd energi som förbrukas och den energi som produceras är inte lika fördelaktig som för andra näringsämnen. En praktisk konsekvens av detta är att om man äter proteinrik föda förbrukas en hel del energi vid matsmältningen, och mindre energi är tillgänglig för läkningsprocesserna. Det finns ett annat problem med protein som bränsle: när protein förbränns bildas skadliga slaggprodukter. Kolhydrat och fett, som enbart består av kol, väte och syre, bildar koldioxid och vatten vid förbränning. Protein innehåller kväve, som vid proteinmetabolismen bryts ner till kraftigt toxiska kväverester. Det är levern som får ta hand om dessa rester och de omvandlas till urinämne, en enkel förening som också är mycket giftig. Njurarna måste sedan utsöndra urinämnet. Att levern och njurarna tas i anspråk för dessa uppgifter innebär att kroppens självläkningssystem inte har tillgång till hela deras kapacitet. Dessutom kan kväveföreningarna som bildas vid proteinmetabolismen irritera immunsystemet, och därmed ökar risken för allergi och autoimmun sjukdom, och det är ett tecken på att kroppens försvar är försvagat.”
(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)


”Proteintillskott är oerhört populära i vårt samhälle eftersom människor är rädda för proteinbrist och är omedvetna om vilka negativa konsekvenser det har för hälsan att äta mycket mer protein än kroppen behöver för att underhålla och reparera vävnaderna. Det finns ingen som helst anledning att någonsin ta proteintillskott. 

Jag blev nyligen uppsökt av en fyrtionioårig pilot som efter en vanlig hälsokontroll hade fått veta att blodprovet visade onormala levervärden. Han hade kraftigt förhöjda nivåer av leverenzymer, något som tyder på en infektionssjukdom som gulsot eller körtelfeber. Förutom trötthet hade han dock inga symptom på dessa sjukdomar, och alla tester var negativa. Den här mannen hade alltid varit frisk och var en stor träningsentusiast, i synnerhet vad gällde tyngdlyftning och kroppsbyggande. Jag frågade ut honom om hans kost och vad han tog för kosttillskott och blev inte förvånad när jag fick veta att han satte i sig enorma mängder protein, både i mat och i mixade drinkar som han spetsade med massor av proteinpulver. Dessutom tog han ornitin, arginin, tryptofan och en mängd andra piller som skulle öka muskelmassan. Han försäkrade mig att det här var blygsamma mängder jämfört med vad de flesta av hans andra kroppsbyggarvänner brukade ta. Jag sade åt honom att sluta med alla kosttillskott och gå över till en kost med lågt proteininnehåll och mycket mer kolhydrater. Jag gav honom också några örtpreparat för levern. Hans levervärden var normala igen efter två veckor.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”När det gäller cancerceller så är dessa generellt omslutna av ett proteinlager som gör det svårt för immunförsvaret att identifiera dem som skadliga. Proteinhöljet kan brytas ner av bukspottsenzymer (trypsin och chymotrypsin). Men om man äter för mycket protein kommer bukspottsenzymerna att användas till att försöka bryta ner dessa istället för att hjälpa immunförsvaret att identifiera cancerceller. Vårt dagliga intag av protein bör aldrig överstiga 10% av kalorierna. I Sverige ligger vi i medeltal på 17%. 

Ju mer komplicerade proteiner, desto svårare är det att bryta ner dessa. Proteiner från växtvärlden innehåller sällan mer än ett tiotal aminosyror, medan de som är av animaliskt ursprung kan vara uppbyggda av tusentals ihopkopplade aminosyror. På senare tid har det kommit fram studier som visar att det är de animaliska proteinerna som ställer till med problem både vid cancer och vid en hel del andra sjukdomar. Dessa studier finns väl framlagda i T. Colin Campbell’s bok ”The China Study”. 

Ett exempel är en serie studier beskrivna av professor T. Colin Campbell på laboratoriedjur som visar på att man kan ”stänga av” cancertillväxt genom att sluta ge animaliskt protein och ”sätta igång” tillväxten genom att tillföra animaliskt protein. Detta upptäckte Max Gerson själv när han utvecklade gersonmetoden. Han kunde se hur synliga cancertumörer började växa till sig så fort patienterna fick äta djurprodukter eller fett. När patienterna på gersonterapin sedan slutade med djurprodukterna eller fettet började tumörerna att minska igen.”
(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ” Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)


”The protein content of human mother’s milk is between 1.1 percent and 1.5 percent, depending upon the authority you read. Mother’s milk is also alkaline in reaction. Even when mother’s milk is the exclusive food of an infant (as it should be for at least six months), the child grows faster and creates more new cells during that time than any other period of his life. Infants double their birth weight during their first six months on a diet of mother’s milk alone. That’s a pretty good indication that Nature’s Finest contains all of the ingredients necessary to sustain both life and an impressive growth rate. 

Yet 1.5 percent protein is substantially less than we had been led to believe is required. Where did the authors of nutrition recommendations get their figures? 

Recommended protein requirements have been based on studies using white rats. These creatures produce milk of approximately 11 percent protein. However, rats are different from people. In addition to the obvious differences, rats double their birth weight in about five days. Comparisons of the protein content of milk and the period of birth-weight-doubling of other mammals show that the faster an animal doubles its birth weight, the higher the protein content of the mother’s milk. Horses, for example, double their birth weight in 60 days on mare’s milk with a protein content of 2.0 percent. Lambs take 10 days to double their weight on 5.5 percent protein milk, and cats double their weight in 7 days on 9.5 percent protein milk. 

We really miss the mark when we extrapolate from the protein content of rat’s milk to set the standard for human protein needs. 

The effect of high-protein intake has been closely examined by a number of researchers. One study was undertaken at the University of Wisconsin to determine the impact of protein consumption on calcium balance. A 1974 report in the Journal of Nutrition stated: “Subjects given 1,400 mg calcium suffered a mean calcium loss of 84 mg when fed 142 g protein but showed a calcium retention of 10 mg when fed 47 g protein.” An amazing observation: when the subjects were given 2-1/2 times more protein than the amount recommended, they lost more calcium than they consumed; when they were given approximately 1 percent less protein than the recommended amount, they lost less calcium than they consumed. 

The report also noted that when fruit and vegetable intake was increased by 50 percent at the same time the subjects were given greater quantities of protein, the calcium balance didn’t improve. In other words, if you subject your system to intolerably high amounts of protein, no matter how much fruits and vegetables you eat, your body still can’t function naturally.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)


”A well-trained athlete can utilize no more than 40 grams of protein per day. The average American eats up 200 grams per day. Whatever proteins cannot be stored, which easily happens by regularly eating more than 30-40 grams of protein each day, the body converts into nitric, sulfuric and phosphoric acids. The kidneys try to eliminate some of the strong acids (similar to the ones found in your car battery). To do so, they have to attach a basic mineral to every acid molecule. As a result, sodium, potassium, magnesium (the main basic minerals) and all the rest become depleted as well.  All this sets your body up for an incidence of acidosis, which is another name for toxicity crisis. Heart disease  is a typical symptom of chronic acidosis.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Heart disease – no more!”)


”Hög konsumtion av animaliskt protein kan ha en stor inverkan på människans normala njurfunktion genom att framkalla ett tillstånd som kallas hyperfiltration – en drastisk ökning av njurarnas arbetsbörda. Hyperfiltration är inte skadligt om den bara förekommer sporadiskt. Vi har alla en inbyggd reservfunktion i njurarna som är så effektiv att det går att leva med endast en njure. Människokroppen antas ha utvecklat kapacitet att hantera återkommande stora doser protein från våra avlägsna jakt- och asätardagar. Men nu för tiden äter många av oss stora mängder animaliskt protein varje dag med följden att njurarna hela tiden tvingas uppbåda sina reserver. Den här oavbrutna belastningen kan förklara varför njurfunktionen ofta sjunker när människor blir äldre och att den successivt försämras även hos i övrigt friska personer. 

Anledningen till att de som äter en växtbaserad kost verkar ha bättre njurfunktion ansågs ursprungligen vara att de har ett lägre proteinintag totalt sett. Men nu vet vi att orsaken sannolikt är att njurarna förefaller hantera växtprotein på ett helt annat sätt än animaliskt protein. 

Inom några timmar efter att man ätit kött går njurarna in i hyperfiltrationsläge. Detta gäller för flera typer av animaliskt protein – nötkött, kyckling och fisk verkar ge samma effekt. Men en motsvarande mängd växtprotein orsakar nästan ingen märkbar belastning på njurarna. Om du äter lite tonfisk kommer din njurfiltration att öka med 36 procent inom tre timmar. Men om du äter samma mängd protein i form av tofu tycks njurarna inte utsättas för någon extra belastning alls.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


”Ett annat skäl till att animaliskt protein kan vara så skadligt för njurfunktionen är att det generellt sett är mer syrabildande. Det beror på att animaliskt protein brukar innehålla fler svavelhaltiga aminosyror, bland annat metionin som producerar svavelsyra när det omsätts i kroppen. Frukt och grönt, å andra sidan, brukar vara basbildande och hjälper till att neutralisera syrorna i njurarna. 

Hur mycket syrabelastning som kosten orsakar beror på hur balansen ser ut mellan syrabildande livsmedel (som kött, ägg och ost) och basbildande livsmedel (som grönsaker och frukt). I en analys av njurfunktion och olika kosthållningar som utfördes 2014 på mer än tolv tusen amerikaner över hela landet fann forskarna att en högre syrabelastning kunde förknippas med betydligt större för proteinläckage i urinen, ett tecken på njurskada. 

Den forntida människans kost bestod till stor del av växter, så hon producerade sannolikt fler baser än syror i njurarna. Människan utvecklades till att äta en sådan alkalisk (basbildande) kost under miljontals år. De flesta av dagens kosthållningar producerar däremot för mycket syra. Den här övergången från basbildande till syrabildande kost kan hjälpa oss att förstå dagens epidemi av njursjukdomar. Man tror att den syrabildande kosten påverkar njurarna genom att skador uppstår på de små, känsliga, urinbildande rören (tubuli). För att buffra överskottet av syra som kosten ger upphov till, tillverkar njurarna ammoniak, ett basiskt ämne som kan neutralisera en del av syrorna. Att njurarna motverkar syra är fördelaktigt på kort sikt, men på längre sikt kan den extra ammoniaken i njurarna ha en giftig effekt. Försämrad njurfunktion över tid kan alltså vara en följd av en livstids överproduktion av ammoniak. Njurarna kan börja försämras redan i tjugoårsåldern och kapaciteten kan ha minskat till hälften när man nått åttioårsåldern. 

Den kroniska, låggradiga, metabola acidos som köttrik kost har kopplats till ger oss en förklaring till varför människor som äter vegetariskt verkar ha bättre njurfunktion och varför olika växtbaserade dieter har varit så framgångsrika i behandlingen av kronisk njursvikt. Under normala omständigheter leder en vegetarisk kost till att njurarna blir mer basiska, medan en icke-vegetarisk kost ger syrabelastning.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


”Att äta en växtbaserad kost för att göra urinen mer alkalisk kan också bidra till att förebygga och behandla njursten – de hårda mineralansamlingar som kan uppstå i njurarna när koncentrationen av vissa stenbildande ämnen i urinen blir så hög att de börjar kristalliseras. Så småningom kan de här kristallerna bilda små stenar som blockerar urinflödet och orsakar svår smärta som brukar stråla ut från ena sidan av ländryggen mot ljumsken. Njursten kan komma ut på naturlig väg (ofta förenat med kraftig smärta), men en del stenar blir så stora att de måste avlägsnas kirurgiskt. 

Förekomsten av njursten har ökat drastiskt sedan andra världskriget, och speciellt de senaste femton åren. Ungefär en av elva amerikaner drabbas idag, jämfört med en på tjugo för mindre än tjugo år sedan. Varför en sådan ökad förekomst? Den första ledtråden kom 1979 när forskare rapporterade en påfallande koppling mellan förekomsten av njursten sedan 1950-talet och den ökande konsumtionen av animaliskt protein.”
(MICHAEL GREGER och GENE STONE i boken ”Konsten att inte dö”)


“Americans have been extremely misled about the need for protein derived from red meat. Research confirmed by hundreds of studies around the world shows that vegetarian diets can provide sufficient human protein requirements. On the contrary, excessive protein from red meat has been linked to osteoporosis, arthritis, and cancer. Protein from plant sources has never been found to be unsafe, and it is better assimilated into the bloodstream than protein derived from animals. 

How much protein do we really need? According to the American Journal of Clinical Nutrition, we only need 2.5 percent of our daily calories from protein. That means if you eat the recommended 2,000 calories per day, only 50 calories should come from protein sources. It’s quite easy to get that much protein from fruits, vegetables, beans, nuts, and grains.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


”Nyckeln till ett långt och friskt liv är att kraftigt begränsa kaloriintaget, äta bra näringstät mat och motionera. Jag leder sedan flera år de enda långvariga studierna i världen på människor som äter en sådan diet. Ett genombrott kom när vi förstod att en stor del av effekten gick att uppnå enbart genom att dra ned på animaliskt protein.”
(tips från LUIGI FONTANA, professor vid Universitetet i Salerno, Italien, samt vid Boston University i St Louis, USA i boken “Åldrandets gåta” av HENRIK ENNART)


“Women who consume large quantities of protein foods and/or smoke cigarettes are at risk of suffering a heart attack once their menstrual cycles become irregular or come to an end. The regular loss of menstrual blood practically protects a woman (before menopause) from accumulating dangerous amounts of protein in the body, as long as the reproductive system functions normally. This may explain why menstruating women before age 40 are generally not at risk of suffering a heart attack, whereas men of that age are. All the different blood values in women under 40 are lower than among men in the same age group. These include red blood cells, hemoglobin, Hemocrit, and the total amount of protein. Research has shown that men aged between 30 and 40 years are six times more likely to die from a heart attack than women of the same age. In fact, heart attacks among menstruating women are extremely rare.

Once a woman’s menstrual cycles subside, if she continues eating animal protein, the level of protein concentration in the blood begins to rise steadily. By the time she is about 50 years old, her risk of suffering a heart attack is nearly the same as it is for a man of the same age. The earlier the menopause begins, the greater the risk. Women whose ovaries have been removed before age 35 have a seven times greater risk of a heart attack than those who have yet to enter menopause.

The hot flushes and reddening of the face, which many women experience during menopause, are most often signs of higher blood values. They indicate that the body has stored excessive amounts of protein, which it can no longer expel with the menstrual blood. It has now been found that a diet consisting of a lot of dairy products hastens the forming of atherosclerotic deposits in a woman’s body even further and causes osteoporosis.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Heart disease – no more!”)


”Protein i alltför stora mängder deponeras också i kroppen men inte i fettdepåerna utan i kapillärerna, de finaste blodkärlen. Mycket protein bryts också ner och bildas vid cellernas sönderfall och det är njurarnas uppgift att föra ut de sura förbränningsprodukter som proteinet bildar. Det avfall som njurarna inte mäktar föra ut lagras i bindväven i kroppen. Protein i övermått ger alltså upphov till en dubbel upplagring. Det drabbar i första hand personer med hög köttkonsumtion.”
(ARNE ALGARD i boken “Sköt om dig”)

Läs även Fullvärdigt protein? och Kinastudien

Quality of food

Quality of Food
You can evaluate foods by their qualities. Five essential qualities are inherent in “good” foods. The more of these qualities a given food can claim, the better that food is for you. To rate a nutritional five-star quality award, a food should be: 

1. Whole and raw
2. Alkaline ash-producing
3. Satisfying in moderate quantities
4. Compatible with the human organism 

Wholeness
A good food retains its natural qualities, being as close to its natural state as possible. Fresh vegetables and fruits are nature’s handiwork. They are whole and wholesome. Quick-frozen vegetables are second in line of desirability if fresh aren’t available. Canned vegetables have been cooked and salted, but they are better than highly processed foods. 

Whole wheat flour has also been processed. However, it is structurally closer to wheat as it comes from the field than is white flour. 

A test question for wholeness: Is this food the same now as nature prepared it? If the answer is “Yes,” the food is probably whole. If the answer is “no,” the food has probably been corrupted and is no longer whole. 

Rawness
Raw foods, plant and animal alike, retain more vitality than cooked or processed foods. The many elements that make up raw food are readily available to your body. In addition, raw foods carry with them enzymes that begin the digestive process. Of course, this is not an endorsement of eating raw meat, since meat is rarely fresh enough to be free of virulent elements that can make us sick. 

Cooking destroys most of the noxious bacteria in meat; cooking also destroys enzymes and alters bonds of vegetables. The bonds of cooked food aren’t as strong as ionic bonds of the mineral kingdom, or as easily broken as covalent bonds. Recall the report cited in Chapter 15 of the cats that became sick and couldn’t reproduce after they had been fed nothing but cooked food. Loosely connected covalent bonds are found naturally in the plant and animal kingdoms. Members of the animal kingdom are designed to eat covalently bonded foods. Their digestive systems work best on substances with bonds that are loosely held together and easily broken. 

Many of us have lived on cooked, processed, and pickled foods for so long that our bodies are no longer accustomed to handling raw foods. We are functioning in a condition of physiological adaption. We can sustain this pattern for years, but our health goes steadily down-hill in the process. If you are not accustomed to raw foods, reintroduce (or introduce) them into your diet slowly. Allow your body to re-tune gradually. Ideally, about thirty percent of your diet should consist of raw fruits and vegetables. 

Ash
The ash quality of food is very important to long-term health. Seventy-five percent of the food we eat should leave an alkaline ash. The other twenty-five percent can be acid ash foods. The best acid ash foods are whole foods: grains, cereals, nuts, and seeds. 

Physiological pH should lean slightly to the alkaline side of neutral. If we eat a lot of food that leaves an acid ash, our bodies will become acid. Too much phosphorous, too much sulfur, and too many nitrates consumed in food leads to a state of acidosis. If your body becomes highly acidotic, it can’t function properly and ultimately will shut down. 

Satiety
Non-stop eating may fill your stomach, but it won’t necessarily completely satisfy your hunger. Hunger is satisfied when your body has the nutrients it needs. However, your body doesn’t need to be saturated with vitamins and minerals. You need only enough for your body to be able to function as well as possible for as long as possible. 

Your body can assimilate only a given amount of food. Every system in the body has its physiological limit. Quantity limitations control the amount of food the body can digest and assimilate. These limitations are imposed by factors including the overall state of health. When the limits are exceeded, natural digestion falters. Yet something must be done with all of the food that has been consumed. Even if it can’t be assimilated, food will continue to decompose until it is eliminated. Unusable proteins, carbohydrates, and fats decompose in different ways: 

Proteins putrefy
Gases generated by protein putrefaction cause “stomach rumblings,” gas pains, and flatus odors. 

Carbohydrates ferment
Fermentation also produces gas. Belching can usually be associated with fermented carbohydrates. 

Fats rancidify
Fats are normally oxidized; however, if they decompose only partially, the remainder can become rancid. 

If you eat enough food to exceed the physiological limits of your systems, the excess food will putrefy, ferment, or rancidify. 

I believe the average American eats twice as much food as he needs. If we took half of the food that’s put on the average American’s meal table and sent it someplace else, two things would happen: (1) We would be healthier, and (2) the people who ate it would be sicker. In the first place, we consume more calories than we need. In the second place, our food is so highly processed that it isn’t good for anyone even though we’re used to it. We would be healthier by reducing the amount of improper foods in our diets. 

Your body tells you when you have supplied it with enough nutrition for the moment. In addition, your body tells you when it needs to be refueled. There are two specific times you shouldn’t eat: (1) when you are not hungry, and (2) when your temperature is above 100º F. 

We have a tendency to “eat by the clock”: breakfast at 7:00, lunch at noon, and dinner at 6:00 is a common schedule for many American families. However, ideally you should eat when your body tells you it is time; not when the clock strikes. 

And when you have a fever, your body is very busy cleaning out and repairing itself. There is a solid basis for the old adage, “starve the fever.” You have probably noticed that when you have a fever, you lose your appetite. Your body is telling you that it doesn’t need replenishing just then. So, don’t eat until your temperature goes down to under 100º F and your appetite returns. In the meantime, drink only water – not fruit juice, just water. 

You are much likely to overeat good, whole foods than you are to overeat processed, incomplete foods. Fragmented foods aren’t fully satisfying. Our bodies crave the parts that are missing. How often do you leave the dinner table feeling full but not quite satisfied? It isn’t that you haven’t had enough to eat; it’s that some essential nutrients are still missing. Often, sodium is the missing ingredient – not inorganic salt but organic sodium. You generally don’t suffer from the I’m-full-but-I-want-something-else syndrome when you have had generous portions of vegetables with your meal. Your body knows when it has been satisfied. 

Compatibility
A substance can be (1) whole, (2) raw, (3) alkaline ash-producing, and (4) satisfying in small quantities, yet lethal. The substances you consume must be classified as food, not poison. They must be compatible with the human organism. Most, but not all, poisonous substances we know about are man-made from plant derivatives. Foods must satisfy the compatibility qualification. 

As a sample of the food-evaluation technique, we’ll compare how apples, parsnips, and grains score on the Quality of Foods test. 

An apple that comes straight from the tree:
-is whole   1
-is raw   1
-leaves an alkaline ash   1
-satisfies the appetite   1
-is compatible with the human body   1
A fresh apple scores   5 

Parsnips, though, rack up a lower score. Parsnips are:
-whole food   1
-usually cooked, but can be eaten raw   0
-alkaline ash-producing   1
-of a high satiety value – you’re not likely to overeat parsnips   1
-compatible with the human body   1
Parsnips score   4 

Grains can go either way, depending upon how you handle them. Grains as they come from the fields are:
-whole food   1
-not suitable for consumption in raw form unless sprouted   0
-acid ash-producers   0
-satisfying   1
-compatible with our systems   1
Grains score only   3 

However, if you sprout grain until it is about an inch long, it can be eaten raw. Sprouted grain leaves an alkaline ash. It scores a 5 for quality. You can take an 3-star grain, sprout it for use in salads, and turn it into a 5-star food.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

Fotnot: 100º F blir 37.78 ºC

Quorn

”Det är svårt att tänka sig ett livsmedel som är mer konstlat än quorn, som för vegetarianer ska ersätta kött. Det framställs av mögelsvampen PTA-2684 som under produktionsprocessen växer i syresatt vatten i sterila jäsningstankar. Under denna fas tillsätts sockerarten glykos samt olika mineraler och vitaminer. Resultatet är så kallat mycoprotein som nu extraheras och värmebehandlas. Därefter torkas substansen, och äggviteämnet albumin tillsätts som bindemedel. Detta ämne kommer från ägg, vilket gör att quorn inte är något som lämpar sig för veganer. Sist av allt ges quornmassan sin slutliga struktur och konsistens beroende på vilket slags kött det ska imitera, exempelvis köttfärs eller tärningar av kycklingfilé. Varumärket quorn kontrolleras av Marlow Foods, den brittiska tillverkare som uppfann livsmedlet. Deras frysta quornburgare som säljs på Willys innehåller förutom svampproteinet bland annat följande ingredienser: texturerat veteprotein (veteprotein, vetestärkelse), hydrerat texturerat vegetabiliskt protein (vetegluten, vatten, ärtprotein, potatisstärkelse, maltmjöl, palmolja, maltodextrin, mjölkprotein), aromämne och tapiokastärkelse.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Den hemlige kocken”)

Läs även Quorn

Rödbetor

FAKTA: Visste du att… 

… den röda färgen kommer från betalainer som motverkar inflammation och som rödbetorna är proppfulla av. 

… rödbetor har också ett rikt innehåll av kalium och magnesium. Brist på magnesium är starkt kopplat till både inflammation och depression. Rödbetor är också en bra källa till vitamin B9 (folat) som bland annat behövs när blod bildas. 

… nitrat är bra för tarmfloran, kärlen, potensen och hjärnan. 

… du ska undvika att koka rödbetorna eftersom nitrat är vattenlösligt.”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Fastän rödbetan inte innehåller någon större mängd järn, är den i alla fall så beskaffad att den ger utmärkt näring åt de röda blodkropparna. Den största fördelen med rödbetans kemiska sammansättning är att dess mineralämnen till mer än 50 % består av natrium, medan endast 5 % utgörs av kalcium. Detta är värdefullt, emedan saften därigenom har förmåga att hålla kalcium i löst tillstånd, i synnerhet på sådana ställen, där oorganiskt kalcium fått hopa sig och bildat avlagringar i systemet. Resultatet har då blivit styvnad i kärlväggarna som vid åderförkalkning eller tjockt blod, vilket i sin tur orsakar högt blodtryck och andra former av hjärtbesvär. 

De 20 % kalium, som ingår i saften, tjänar som näring vid kroppens alla fysiologiska funktioner, medan en klorhalt av 8 % har en utmärkt renande inverkan på levern, njurarna och gallblåsan och även stimulerar lymfans funktioner i hela kroppen.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

Fotnot: med ”oorganiskt kalcium” menar han ”dött kalcium”. För mer information om detta läs Kalcium


”Vid menstruationsstörningar har rödbetssaften varit till god hjälp, i synnerhet om den tagits in i små mängder, t. ex. ett vinglas (eller ca 60-80 g) åt gången, två eller tre gånger dagligen. Vid övergångsbesvär har denna behandling befunnits ge mycket mer stadigvarande hjälp än medikamenter eller syntetiska hormoner med deras degenererande inverkan.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”Störst nytta har man av rödbetan om såväl blast som rotknöl äts rå. Roten kan finrivas och blasten hackas eller malas. Rödbetor innehåller mer än 87 % vatten. Kolhydrathalten är litet högre än 9 %. Rödbetsblast är särskilt rik på mangan, vilket gör dess järnhalt värdefull för levern och de röda blodkropparna. 

Råa rödbetor och deras på ett riktigt sätt utvunna safter har använts effektivt vid reglering av menstruationsperioder och för tidigt klimakterium samt förstoppning. Det är emellertid tillrådligt, att inte dricka mer än totalt ½ liter ren rödbetssaft per dag, tills kroppen kan tåla mera.”
(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)


”En engelsk vetenskaplig undersökning har nyligen visat att den som äter rödbetor eller dricker 500 ml rödbetsjuice varje dag kan sänka sitt förhöjda blodtryck. Enligt forskarna är det kvävehaltiga komponenter i det röda färgämnet betanin som är ansvariga för den blodtryckssänkande effekten. Rödbetor utgör också en rik källa till folat och järn.”
(PER OVE LIND i boken ”Maten som botar”)


”Jag talade med en läkare från Ryssland och blev förbryllad när jag fick veta hur de gör där för att testa hypoklorhydri. De ber personen att dricka ett halvt glas rödbetsjuice. Sedan tittar man på urinens färg för att se om den ändras på något sätt. Om den gör det, även om så bara lite grann, betyder det att magsyraproduktionen är låg. Detta förvånade mig mycket, för jag hade alltid trott att en sådan förändring i urinens färg var lika normal för alla andra som den var för mig.”
(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

Fotnot: jag har själv erfaret detta med urinens rödbetsfärg och för låg magsyraproduktion (hypoklorhydri). Du kan läsa mer om orsakerna till hypoklorhydri och vad du kan göra åt det under Jäsningssyran


”Det som blev ögonöppnaren för mig var den pensionerade läkaren och forskaren Olle Haglunds rödbetsjuice. 

Den förvandlade mig på några dagar till en 56-åring i en 21-årings kropp. 

I alla fall om man ska döma efter mina artärers biologiska ålder. 

Jag tar gärna fasta på den engelske vetenskapsmannen Thomas Sydenham som på 1600-talet myntade det bevingade uttrycket: ”En man är lika gammal som sina artärer.” Thomas Sydenham är inte vem som helst. Han brukar kallas den brittiska läkekonstens fader. 

Det var också Olle Haglund som introducerade mig till tekniken för att fastställa artärernas ålder. Han har sedan flera år en mätutrustning, en så kallad arteriograf, som mäter artärstelhet. Forskare brukar använda sådana men vanliga vårdcentraler har sällan råd. 

I takt med att vi åldras stelnar våra blodkärl. Om det sker inifrån kallas det åderförkalkning. Om det sker i muskelskiktet runt kärlen så kallas det artärstelhet. Det är en osynlig åkomma som utan förvarning kan bidra till stroke och hjärtinfarkt. Tillståndet drivs på av inflammation i den fettvävnad som omger kärlen. Alltså just av sådan kronisk inflammation som tar sin början i tarmen. 

Hälften av alla svenskar dör i hjärt- och kärlsjukdomar och artärstelhet är ett förstadium till högt blodtryck, men även till stroke och demens. 

Kärlstelhet går att mäta genom att skicka ned pulsvågor i stora kroppspulsådern – aorta. Och det går också att behandla genom att lägga om kosten. 

Olle Haglund har i flera år experimenterat med rödbetsjuice på sina patienter och kommit fram till smått häpnadsväckande resultat. 

En pensionerad professor som fick dricka rödbetsjuice berättade för mig att han minskade sina artärers ålder med 42 år. Då hade han samtidigt slutat med socker och vitt bröd. 

Själv kunde jag alltså efter några dagars juicedrickande notera en föryngring av min aorta på smått magiska 35 år. Även jag höll ned på socker och vitt bröd och åt medelhavsinspirerad mat. 

En medelålders kvinna som, trots regelbunden motion och normalvikt, inledningsvis hade en 85-årings kärl, lyckades komma ned till värdet för en 30-åring genom att ändra sin kost. 

Senare fick jag kontakt med flera andra patienter som också dramatiskt lyckats sänka sin artärålder. En vältränad 63-åring kom till slut ned i referensvärdet för en 25-åring. 

Teorin bakom är urgammal. Nitroglycerin har använts mot kärlkramp sedan 1867 och 1998 gick Nobelpriset till forskare som kunde visa att effekten beror på att gasen kväveoxid, som mjukar upp kärlen, bildas i kärlväggen. 

Sedan dess har bland annat svenska forskare vid Karolinska institutet upptäckt att nitratrika grönsaker sänker blodtrycket i nivå med mediciner, och att bakteriefloran i både munnen och tarmen spelar en viktig roll för den positiva effekten. Se upp med antibakteriella munsköljmedel alltså! 

Genom att äta nitratrika bladgrönsaker som ruccola, spenat, mangold och nässlor, alltså precis det som våra förfäder alltid gjort, kan vi stimulera blodkärlens funktion. Faktum är att gröna bladgrönsaker jämt och ständigt sticker ut som nyttiga i alla möjliga forskningsstudier. 

Den nitratkälla som är allra mest och bäst utforskad är ändå rödbetor. De innehåller också mycket antioxidanter – de kallas betalainer – som behövs för att det ska bildas kväveoxid. 

Det är anledningen till att rödbetsjuice används flitigt av cyklister och skidåkare som vill höja prestationen. När nitraterna i rödbetan omvandlas till kväveoxid blir blodkärlen mjukare och vidgas och det gör att kroppen behöver mindre syre för att fungera. 

En naturlig form av dopning, kan man säga. 

Eftersom kväve öppnar upp de allra finaste kärlen resulterade den Nobelprisbelönade upptäckten snabbt i ett antal potenshöjande medel. Suck. Dopning och sex är tydligen det som driver utvecklingen framåt, inte att kunskapen också kan rädda liv. 

Men nitrater piggar upp på fler sätt än så. År 2015 kunde forskare rapportera att nitratrika grönsaker skyddar tarmslemhinnan och förebygger inflammation i tarmen. Nitrat fungerar helt enkelt som effektiv gödning för en sund tarmflora, så kanske är detta en av hemligheterna bakom att gröna bladgrönsaker är så bra för oss. 

Häromåret rapporterades också att rödbetsjuice bidrar till att hjärnan fungerar bättre genom att underlätta blodflödet och syresättningen i hjärnans fint förgrenade kärl. Framför allt tycks nitrat kunna bidra till förbättrade beslutsfunktioner, som att inte bli stressad i valsituationer. Det är något som ofta förknippas med hyperaktivitet och ADHD.”
(HENRIK ENNART i boken ”Happy food”)


”Rödbetor är rika på mineraler, polyfenolen betalain och B-vitamin.”
(GUN-MARIE NACHTNEBEL och ANNIKA TIDEHORN i boken ”Hjärtvänlig mat”)


Rödbetor innehåller mycket antioxidanter, som skyddar mot allt från sjukdomar till övervikt, och fibrer som håller magen i trim och matsmältningen igång. De innehåller också höga halter av nitrat som ger en bättre syreupptagningsförmåga, lägre blodtryck och bättre cirkulation.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


Rödbetor innehåller spårämnet bor som stöttar produktionen av könshormoner. Bor hjälper också till med upptaget av D-vitamin och kalcium samt förbättrar prestationsförmågan.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


Rödbetor innehåller kalium som är viktigt för våra muskler, njurar och nerver samt regleringen av blodtryck, vätskebalans och syra-bas-balans. De innehåller också stora mängder vitamin B och C som stärker immunförsvaret.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


”Rödbetsjuice har också visat sig vara effektivt mot fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens) som är en vanlig och smärtsam kärlsjukdom. Den leder ofta till att man inte kan gå mer än några hundra meter utan att få svåra smärtor i benen. I studier med sådana patienter har rödbetsjuice visat sig öka smärtfriheten med 18 procent. Det låter kanske inte som så mycket, men kom ihåg att det är en omedelbar effekt av ett glas med välsmakande juice. Om ett piller hade haft den effekten skulle det sannolikt ha rekommenderats till alla patienter som ett universalmedel, särskilt med tanke på att det är fritt från biverkningar.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


RÖDBETA – billigaste detoxmetoden
Du har säkert hört att rödbeta är bästa medicinen mot baksmälla. Den ger nämligen levern en extra skjuts, och denna utrensning märks även i huden som tillsammans med levern är våra stora utrensningsorgan. Det röda färgämnet stärker både immunförsvaret och cellerna. Vissa upplever att deras akne blir bättre av rödbetor eller rödbetsjuice.”

(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)


”Vid ett föredrag på Santa Monica sjukhuset i Polen berättade föredragshållaren Ulf Dahlman att cancerpatienter skulle äta mycket rödbetor. I Tyskland finns dokumenterat att rödbetorna haft tumörbekämpande effekter vid studier man gjort på ett antal lungtumörpatienter.”
(TORSTEN SCHÖNFELDT i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)


”Dr. Schmidt föreslår att betor ska användas som ett förebyggande medel innan cancer bryter ut. Han säger: ”Genom dagliga doser av betsaft kan man också minska joniserande strålnings giftiga effekter… De goda resultat min metod uppvisar kan kontrolleras genom ett Schillerprov (Frundbergsstrasse i München). Djurförsök har också gett framgångsrika resultat.” 

Den tyske läkaren vill också poängtera att behandling med Beta vulgaris i samband med traditionell cancerterapi gett fina resultat: ”Framför allt har jag märkt att de giftiga effekterna av cytostatika (cellgifter) minskas kraftigt. Jag kunde sätta in högre doser av cytostatika under längre perioder och resultatet blev att sjukdomens progress dämpades och patientens liv förlängdes.” 

Dr. Trub, chef för en social försäkringskassa för kamp mot cancer har blivit intresserad av Schmidts experiment och därigenom har åtskilliga sjukhus börjat använda Beta vulgaris som saft eller pulver. 

Professor Trub säger: ”Vid ett försök har vi funnit att patienterna uthärdar cellgifterna mycket bättre efter att ha fått rödbetssaft… De dåliga biverkningarna minskade.”
(E. HAGLUND i boken ”Naturens mediciner”)


Färsk rödbetsjuice är en naturlig njurrenare som löser upp och eliminerar grus.”
(JANE ALEXANDER i boken ”Superterapier”)


”De blodbildande näringsämnena i rödbetor är bra för blodet. Cancersjuka bör äta rårivna rödbetor dagligen (i rödbetsterapi rekommenderas 1 hg om dagen). Rödbetor hjälper även vid förstoppning, leverbesvär, dysenteri, hudproblem (finnar), fetma, anemi, mensbesvär, inflammation i blåsa och njurar samt njursten och anses även ha en lindrande effekt på huvudvärk och tandvärk.”
(GUNILLA BOMAN i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)


”Rotfrukten rödbeta är en effektiv blodrenare och ett stärkande medel som länge använts som kur vid ett antal krämpor.

Med sina renande egenskaper främjar rödbetan ett friskt matsmältningssystem. Den är också rik på järn och kan därför lindra tillstånd som anemi, hjärtproblem, förstoppning och leverförgiftning, liksom rastlöshet och ångest. På grund av dess påfallande förmåga att öka cellernas syreupptagning och dess anticarcinogena beståndsdelar tror man även att rödbetan kan bidra till att bekämpa cancer.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


”Med sin lysande färg är rödbetan full av näringsämnen som hjälper oss att se yngre ut och må bättre.

Genom att innehålla den starka antioxidanten betacyanin, som ger den mörkröda färgen, renar rödbetan blodet och har anticancerogena egenskaper. Forskning visar att rödbetan stärker kroppens naturliga försvar i levern och förnyar immuncellerna. Den bidrar också till att sänka kolesterolvärdet. Dessutom innehåller rödbetan kisel, som har betydelse för hudens, hårets, naglarnas, ligamentens, senornas och skelettets hälsa.”

(SARAH MERSON i boken “Mat som håller dig ung”)


“Den överdådigt färgade rödbetan är laddad med näringsämnen och, som utseendet antyder, anses den som mycket renande för blodet. Den har i århundraden använts inom folkmedicinen mot blodbrist, menstruationsproblem och störningar i njurarna och nu avslöjar även modern forskning dess undergörande verkan. Ämnena som bidrar till denna rotgrönsaks röda färg är betacyaniner. Både denna och andra kraftfulla antioxidanter i rödbetor har visat sig förstärka reningsprocessen i levern och de bidrar också till skyddet mot hud-, lung- och tjocktarmscancer. Studier ger en indikation att rödbetsextrakt ökar aktiviteten hos kroppens naturliga antioxidationsenzymer i levern, som glutationperoxidas. Rödbetan har också visat sig bidra till att minska kolesterol och öka graden av det goda kolesterolet jämfört med det dåliga. Även rödbetsblasten är mycket näringsrika med massor av järn och betakaroten.”
(NATALIE SAVONA i boken ”Superhälsa med naturlig mat”)


”Rödbeta har använts som avgiftare och blodrenare i århundraden och rekommenderas av naturläkare som grovtarmsrenare.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


Rödbeta är en utmärkt rengörare av tarmarna, levern och matsmältningsorganen, med näringsämnen som är särskilt effektiva när rotfrukten äts rå eller dricks som juice. Den är speciellt rik på biotin, ett vattenlösligt B-vitamin som hjälper kroppen att tillgodogöra sig proteiner, fetter och kolhydrater.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Små till medelstora rödbetor har sötare smak än stora.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


Rödbeta är särskilt rik på folsyra och magnesium, vilka har stor betydelse för produktionen av den viktiga hjärnkemikalien dopamin. Låg halt av dopamin hänger samman med ökad förekomst av depression.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)

Salt

”För 80 år sedan ansågs för högt intag av salt inte som något problem för folkhälsan. Are Waerland varnade dock för saltets negativa effekter redan på 1930-talet, och gav 1948 ut boken Våra giftbrunnar, där han på ett pedagogiskt sätt redogör för natriumkloridens skadliga effekter. Idag håller den samlade läkarvetenskapen och WHO med om faran att få i sig för mycket salt, men fokuserar bara på risken för högt blodtryck.

I boken visar Waerland att problemen med för stort intag av salt är betydligt fler. Det märkliga är att vissa inom ”hälsorörelsen” med ursprung i USA under senaste åren börjat hävda att vi får i oss för lite salt.

Det är alltså frågan om koksalt, eller egentligen natriumklorid, som består av natrium- och kloridjoner. Dessa två ämnen bör vi alla få i oss eftersom de har flera viktiga funktioner, främst för att behålla vätska i kroppen och syra-bas-balansen, men också för produktion av magsyra. För mycket kan dock ge en hel del problem.

Det mesta av natriumdelen finns utanför cellerna, dvs i blodplasman och vätskan mellan cellerna. Där är nivån cirka 30 gånger högre än inne i cellerna. Natrium diffunderar därför in genom cellmembranet för att försöka utjämna skillnaden. Ämnet transporteras dock aktivt ut igen, annars dör cellen. Natrium ersätts då av kalium. Processen kallas Na/K-pumpen och är en energikrävande process. Are kände givetvis inte till processen då den upptäcktes först 1957 av dansken Jens Christian Skou, något han fick Nobelpriset för fyrtio år senare.

Det här var ju något Are inte kände till. Are drog sina slutsatser genom att studera resultatet av för högt intag av koksalt och vad som hände när man uteslöt det ur kosten. Förutom högt blodtryck ansåg Are att för mycket salt även bidrar till reumatism, artros, psoriasis, njurskador, benskörhet, magcancer och njurstenar.

Det hela är dock en process som ofta tar många år och ju äldre man blir desto större är risken med högt saltintag. Den viktigaste orsaken är förmodligen att njurarna tar skada då de är kroppens viktigaste organ tillsammans med lungorna för att kontrollera syra-basbalansen i kroppen.

Are hävdade att miljoner år av evolution visar att inga levande djur, inklusive människan, egentligen är skapta för att få i sig annat natrium än det organiska som fås via den naturliga kosten. Där har han säkert rätt. Alla djur har funktioner som gör att de kan ta vara på det natrium som naturligt finns i födan och utsöndra eventuellt överskott de får i sig av misstag. Fiskar som finns i havet har exempelvis speciella körtlar som utsöndrar koksalt som de får i sig via havsvattnet. Havsfisk smakar ju inte heller salt trots att de lever i en miljö med över 30 gram salt per liter. Saltmängden i både insjöfisk och havsfisk, liksom i kött, är inte mer än ca 0,1 gram per 100 gram. Att få i sig mer än 5 gram natriumklorid via osaltad föda är i princip omöjligt även om man bara äter kött eller fisk. Grönsaker och färsk frukt innehåller för övrigt inte mer än 0,01-0,05 gram salt per 100 gram, med några få undantag.

Det är alltså viktigt att ha en fungerande Na/K-pump för att inte få för mycket natrium in i cellerna, men också balans mellan natrium och kalium i kosten. Med för lite kalium kan inte pumpen fungera. Då två tredjedelar av kroppens vätska finns i cellerna behöver vi därför få i oss dubbelt så mycket kalium som natrium för att vara i balans. Om du får i dig 3 gram natrium, vilket motsvarar 7,5 gram koksalt, måste du få i dig minst 7,5 gram kalium.

Hur som helst måste man äta ett drygt kg russin eller 2,5 kg bananer för att balansera natriumintaget – de är två av de matvaror som innehåller mest kalium. Men med en osaltad vegetarisk kost är det inte något problem då man får i sig betydligt mindre natrium och mer kalium än i den traditionella västerländska kosten som ofta är kaliumfattig och natriumrik.”
(CAMILLA BERGGREN i boken ”Are Waerland”)


”Alla får inte högt blodtryck av högt saltintag så länge man har friska njurar eller inte är genetiskt predisponerad. Med högt saltintag menas ofta minst 8-10 gram per dag, det är inte ovanligt att en del får i sig 15-20 gram. Charkprodukter och färdiglagad mat är riktiga saltfällor. Tyvärr gäller detta också vegetariska rätter i matbutiken. Även bröd och ost kan ge ett tillskott på 1-2 gram per 100 gram och parmesan hela 4 gram.”
(CAMILLA BERGGREN i boken ”Are Waerland”)


”Att koksalt skulle vara ofarligt bygger på uppfattningen att kroppen automatiskt reglerar nivån av natrium- och kloridjoner i blodet. Du utsöndrar via urinen lika mycket som du får i dig via kosten.

Så fungerar det för unga friska människor, men vid extra högt intag eller njurproblem kan salt lagras i kroppens vävnader. Det visar försök där personer med reumatiska sjukdomar som helt uteslutit koksalt ur kosten ändå utsöndrar stora mängder natrium under flera veckor – dvs ett klart bevis på att det lagrats i kroppen. Det berättar Are om i sin bok Våra giftbrunnar.

Det märkliga är att många inom ”hälsorörelsen” hävdar att Himalayasalt eller havssalt, skulle vara ofarligt då det innehåller en del andra mineralämnen förutom cirka 86 procent natriumklorid. Havssalt innehåller också 8 procent sulfatjoner. Sen kommer magnesium med 4 procent. Men 5 gram havssalt ger endast cirka 10 mg magnesium och man måste därför äta nära 200 gram salt per dag för att få i sig dagsbehovet av magnesium. Det är nära en dödlig dos natriumklorid. Vill man få i sig magnesium är vetekli och solrosfrön ett betydligt bättre alternativ. Dessa innehåller ju också en rad andra nyttiga ämnen som definitivt inte finns i saltet.”
(CAMILLA BERGGREN i boken ”Are Waerland”)


”I vår kropp måste saltet vara löst i en vätskemassa, som är 120 gånger dess egen vikt, för att icke direkt skada vävnaderna. På så vis binder saltet vatten i kroppen och förorsakar sjuklig fetma, vattensjuka vävnader, vattusot. Det är också ett känt förhållande, att saltförtäring skapar törst. Att saltet verkar förstoppande hänger samman med dess vätskebindande egenskaper.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Högt blodtryck, vissa njursjukdomar, ledgångsreumatism och muskelreumatism är exempel på sjukdomar, som intag av ’rent koksalt’ kan vara orsak eller bidraga till. Docenten i invärtes medicin, Nels Henningsen, vid Allmänna sjukhuset i Malmö, har i tolv år forskat kring koksaltet i vår mat. Han säger bland annat att i det område på vår jord, där man alltjämt lever saltfritt, har undersökningar visat, att det inte finns vare sig högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma eller benskörhet. En sådan grupp är yanamamo-indianerna i Amazonas. Högt blodtryck är en helt okänd sjukdom bland dem, även när de åldras. Detsamma gäller diabetes. I de områden i Japan där man konsumerar rikligt med salt – upp till 25-40 gram/dag – har man funnit ett direkt samband mellan den höga saltkonsumtionen, högt blodtryck och hjärnblödning.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Kom i form”)


”Koksalt är en produkt som den civiliserade människan tror är nödvändig och ofarlig att äta. Men kroppens behov av salt är bara 0,3 – 0,5 gram per dygn. Modersmjölken kan betraktas som normgivande. Det starkt växande spädbarnet får i modersmjölken endast 0,4 gram per liter. Dagsbehovet av ’koksalt’, dvs. natriumklorid, får vi genom bland annat grönsaker och säd tillsammans med andra viktiga salter som kalium, kalcium etc. Undersökningar bland naturfolk som ej känner till begreppet salt visar att deras blodtryck ej förändras med åren. När dessa naturmänniskor sattes på saltad kost steg deras blodtryck snabbt. En av orsakerna till högt blodtryck, reumatism och vissa njursjukdomar är det extra tillskottet av koksalt i vår föda.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


”Redan år 1904 framfördes misstanken om ett samband mellan salt och högt blodtryck. Nu visar studier att hypertoni förekommer oftare hos dem som konsumerar mycket salt, jämfört med dem som inte saltar sin kost. Hypertoni, ibland beskriven som ”den tysta döden” på grund av att den har få yttre tecken, är ett av västvärldens stora hälsoproblem. Hypertoni utgör en mycket viktig orsak till ”för tidig” död i hjärt-kärl sjukdomar. Dessa sjukdomar är bland de största dödsorsakerna hos människor i västvärlden.”
(KATHLEEN MAYES i boken ”Saltväktarna”)


”Det saltöverskott, som icke kan avlägsnas vare sig med urin eller svett, stannar kvar i kroppen där det lagrar sig i vävnaderna, främst i huden och lederna men även annorstädes, t. ex. i lungorna. Följden blir sjukliga störningar i form av eksem och reumatism, blodkärls- och hjärtsjukdomar, njur- och blåssjukdomar, nervsjukdomar m. m. Naturligtvis är icke saltet ensamt skuld till alla sådana störningar, men det utgör alltid en bidragande orsak, ofta huvudorsaken.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Numera vet vi att det finns ett direkt samband mellan medicinska problem och ett förhöjt saltintag.”
(KATHLEEN MAYES i boken ”Saltväktarna”)


”Koksaltets fara ligger framförallt i att dess verkan är så smygande och till en början omärkligt, men ackumulerar sig under årens lopp. Det nedbryter gradvis, långsamt men säkert, kroppens motståndskraft mot infektioner, rubbar hjärtverksamheten, förstör cellvävnaden i njurar och körtlar, nedsätter synsinnet och hörseln, ökar blodtrycket och är en av de påtagligaste orsakerna till huvudvärk, nedsatt hudverksamhet, dålig läkhud, ämnesomsättningsstörningar, förlamningar, nervösa åkommor m. m. Det avlagrar sig i lederna, underhuden, bindväven, senorna, brosker och ben-substansen, och åstadkommer, då avlagringarna nått en viss höjd, reumatiska febrar, reumatism, gikt, ledgångsreumatism m. m.”
(ARE WAERLAND i boken ”Våra förkylningssjukdomar”)


”I människokroppen har natriumkloriden huvudsakligen följande uppgifter att fylla: 1) Tillsammans med andra salter upprätthåller den det osmotiska trycket hos kroppsvätskorna. 2) Den ingår som en nödvändig beståndsdel i blodet, där den bl. a. tjänstgör som lösningsmedel för en mängd organiska näringsämnen, t. ex. äggvita. 3) Den behövs för magsaftkörtlarnas produktion av saltsyra. Vårt behov av natriumklorid är dock ringa. Vetenskapliga undersökningar har fastslagit, att vårt verkliga behov blott är c:a 0,2 gram per dag, och detta täckes många gånger om av det klor och natrium, som finns i den naturliga födan utan någon som helst tillsats av mineraliskt koksalt. Den som lever på vegetabilisk råkost får dagligen beräkningsvis 0,5-2 gram salt. Det torde över huvud taget vara svårt att komponera en föda, som ger oss för litet salt. Att vårt dagliga saltbehov är så litet trots den ständiga förbrukningen av saltsyra hänger samman med det faktum, att kroppen är mycket ekonomisk i sitt utnyttjande av saltet. Sedan saltsyran gjort sin tjänst i matsmältningsarbetet, går saltet icke till spillo utan återuppsuges i tarmarna för att ånyo tagas i bruk. Det befinner sig sålunda i en ständig kretsgång i kroppen och är snarare att betrakta som ett redskap än som näringsämne i egentlig bemärkelse. Det är alltså fel att tro – såsom mången gör alltjämt – att en extra tillsättning av koksalt till födan skulle vara nödvändig för vår hälsa. Icke blott vetenskapliga undersökningar utan även vårt sunda förnuft säger oss, att så icke kan vara fallet. Varifrån skulle primitivt levande folk, som ej har någon kontakt med civilisationen, få sitt koksalt? Konsten att utvinna salt ur havet eller att bryta salt ur bergen är av relativt ungt datum och betingad av det geografiska läget. Såväl primitiva jägarfolk, levande huvudsakligen på animalisk föda, som vegetariskt levande folkslag i varmare länder har under årtusendenas lopp fyllt sitt behov av koksalt på den naturliga vägen. Indianerna kände vid européernas ankomst icke till saltet. Ej heller eskimåerna innan de kom i kontakt med vår civilisation. Det finns avlägset levande folk, som t. o. m. saknar benämning för salt i sitt språk. Det förekommer inga som helst risker att vi skulle få för litet salt. Däremot löper den civiliserade människan ständigt risk att få för mycket av den varan! Koksalt är nämligen allt annat än ofarligt. Många livsviktiga ämnen, som ingår i den naturliga födan och som finns i vår kropp i vissa, ytterst små kvantiteter, verkar som farliga gifter, om de införes i organismen i större mängder eller i koncentrerad form. Ett sådant ämne är koksaltet.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Dr Juneby hade bevistat ett symposium i London för 15 år sedan, och de kunskaper han inhämtade där delgav han mig på en kurs i Stockholm där han var föreläsare, för 14 år sedan. De hade funnit, att människor som levde på enbart vegetabilier utan salttillförsel, ej hade något salt upplagrat i sin kropp. Men där i kroppen, mellan cellerna, (som man finner salt lagrat hos de som lever med animalier och salt i kosten) där kunde dessa människor lagra C-vitamin och mineralämnen. 

Enligt gängse näringsläran kan människan ej lagra C-vitamin i sin kropp. Måste tillföras varje dag? Detta är nu en stor lögn. 

Alltså utan salt i kroppen kan vi lagra det livsnödvändiga C-vitaminet och andra vitaminer och mineralämnen i vår kropp. Kroppens celler har då nära tillhanda att få in ämnen för att bygga upp ett starkt immunförsvar mot virus-bakterie och andra angrepp på vår organism. De stora mängder salt som människan intager per dag kan ej utsöndras vid varje tillfälle. Därför måste det lagras upp i kroppen.”
(JOSEF ÖSTLUND i boken ”Vegetarisk näringslära”)


”Ett högt saltintag är en av de största riskfaktorerna för förtida död. År 2013 orsakade för mycket salt i kosten fyra miljoner dödsfall globalt. 

Få kopplingar mellan kost och hälsa är så väldokumenterade som den mellan salt och risken för högt blodtryck. När man ger saltpiller till en grupp och placebopiller till en andra grupp i dubbelblinda studier, ser man en omedelbar höjning av blodtrycket hos dem som får salt. Och när blodtrycket stiger ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. 

Finland har verkligen varit ett föregångsland på det här området. Sedan 1970-talet har finnarna varit starkt inriktade på att minska saltintaget i hela landet – och med stor framgång. Över en trettioårsperiod minskade saltintaget med 30 procent, blodtrycket sjönk med 10 mmHg och dödligheten i stroke och hjärt-kärlsjukdom reducerades med 75-80 procent!”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Ett kroniskt högt saltintag påverkar renin-angiotensinsystemet samt ADH-sekretionen (= antidiuretiskt hormon), så att njuren får arbeta mer. Detta kan vara ytterligare en anledning till att ett ökat saltintag kan leda till högt blodtryck. I populationsstudier har man sett att högt saltintag leder till högt blodtryck.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


Salt ingår i de flesta hushåll i nästan allt man äter i sådana mängder att njurarna ej förmår utsöndra överskottet. Det lagras då bland annat i vävnaderna, framför allt i benbyggnaden, brosket, senorna, bindväven etc och blir inkörsporten till samt utgör en riskfaktor för uppkomsten av reumatiska sjukdomar.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)


”Undersökningar visar att den ej utsöndrade saltmängden lagras i benstomme, brosk, senor, bindväv och underhud. Faran med saltet ligger således i dess benägenhet att lagras upp i leder och vävnader. Hos den som är reumatiker registreras snabbt extrasalt även i liten mängd med ökad smärta.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)


”Koksalt är en vanlig bov till att njurarna får svårt att utsöndra syror, och då hjälper det inte om den heter Himalayasalt eller örtsalt. Det är salternas klorider som hindrar njurarna att återvinna den bikarbonat som kroppen tillverkat. I detta fall rinner bokstavligen bikarbonaterna ut ur kroppen med urinen.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)


”Salt skapar en allvarlig underproduktion av jod i sköldkörteln, även hos människor som äter en hälsosam diet.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


”Ju mer man saltar maten desto surare blir kroppen, oavsett hur »basisk« mat man äter.”
(RAIMO HEINO i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)

Läs även Salt

Snus

”Snus innehåller en mängd giftiga ämnen, bland annat beroendeframkallande nikotin, rester av bekämpningsmedel från odlingen av tobak och nitrosaminer som snusaren sväljer ner i magen. En del nitrosaminer är cancerframkallande vilket påverkar matstrupen, magsäcken och bukspottkörteln. Hög snuskonsumtion ökar dessutom risken för typ 2-diabetes och andra sjukdomar. Nikotinet gör att blodkärlen drar ihop sig vilket gör det svårare för blodet att komma fram. Det finns hur många skadliga aspekter som helst när det kommer till rökning och snusning.”
(VICTORIA CARINCI & KATARINA HAGBERG i boken ”Clean reset”)


”Dessutom stjäl som bekant nikotinet C-vitamin ur kroppen.”
(LILLY JOHANSSON i boken ”Vital kur”)


”Den som snusar får till exempel snart mycket annorlunda slemhinnor under överläppen: förtjockade, veckade och vitaktiga. Det är förändringar som beror på försämrad blodcirkulation och som försvinner på ett par veckor, om man lägger av snuset.

Den försämrade blodgenomströmningen gör också att den blödning, som utgör ett tidigt tecken på tandköttsinflammation, uppträder sparsamt hos tobaksbrukare. Rökaren och snusaren får inte den viktiga, tidiga varningen utan kan gå med tandköttsinflammation och begynnande tandlossning i flera år utan att veta om det.”
(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Snuset innehåller 0,5-1 % nikotin. Under första timmen i munnen resorberas omkring 1/3 av nikotinet. Detta kan ge lika hög eller något högre nikotinhalt i blodet än vad rökning av en cigarett kan ge. Nikotinhalten i blodet förblir hög under längre tid vid snusning än vid rökning. Nikotineffekten blir med snusningen mer utdragen, då snuset finns i munnen längre tid.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Nästan alla vanesnusare har skador på slemhinnan, där snuset är placerat. Det kan vara förändringar från lätt veckbildning till frätskador och tandköttsskador med tandlossning som följd. Vid avbrytande av snusningen läks skadorna på 1-2 veckor. Cancer i munhålan förekommer i högre frekvens hos snusare.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”En prilla (1 gram snus) innehåller lika mycket nikotin som 1,5 stark cigarett. Nikotin – efter 1600-talsläkaren Jean Nicot som använde nikotin som medel mot migrän – är ett gift som påverkar hjärna, hjärta, blodtryck och blodcirkulation. I snus finns också cancerframkallande nitrosaminer. Dessutom ingår dessa föga lustiga ämnen: arsenik, kadmium, nickel, bly och radioaktivt polonium. Och natriumkarbonat, som gör att nikotinet snabbast möjligt kan tas upp av blodet via slemhinnorna i munnen.

Hur kan någon vettig människa vilja ha den här bruna giftblandningen i sin mun? Men normalsnusaren stoppar en prilla i munnen 15 gånger per dag! Det ger honom eller henne lika mycket nikotin som ett paket starka cigaretter.

Sverige är värst i världen på snusning. Varje år säljs det ungefär 5 000 ton snus till ca 80 000 svenska snusare av alla åldrar. 17 % av svenska män snusar och cirka 1 % av kvinnorna.

Snusare får ofta långa, blottade tandhalsar. Det beror på att snuset fräter sönder bindvävstrådarna som fäster tänderna vid käkbenet och tandköttet drar sig uppåt i det område där prillan ligger. Det hjälper inte sedan att man slutar snusa. Tandköttet kryper inte tillbaka ned igen, och de snusfärgade tandhalsarna blir aldrig mer vita och vackra.”

(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)


”Nikotin gör att blodkärlen drar sig samman. Då känner man sig lättare frusen och kall, särskilt i händer och fötter. Nikotin ökar också mängden adrenalin (stresshormon) i blodet. Det gör att pulsen går upp och blodtrycket kan bli högre. Det finns studier som indikerar att snusare i genomsnitt har högre blodtryck än den tobaksfria befolkningen. Drabbas då snusare mer av hjärt-kärlsjukdomar än andra? Gunilla Bolinder, läkare och forskare vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm, är expert på snusvanor och hälsorisker med snus. Hon har följt 130 000 byggnadsarbetare under 12 år. Doktor Gunilla Bolinder kunde visa att risken för snusare att avlida i hjärtinfarkt, kärlkramp, slaganfall och andra hjärt-kärlsjukdomar visserligen var lägre än för rökare men ändå dubbelt så stor jämfört med dem som inte använde någon tobak alls. Orsaken till att snusare klarar sig bättre än rökare från hjärtsjukdom, trots sitt stora nikotinintag och sin ökade benägenhet att utveckla högt blodtryck, skulle kunna vara att antioxidanter och andra skyddsämnen i maten omsätts på ett bättre sätt hos snusare än hos rökare.

Gunilla Bolinder fann att förtidspensionering bland byggnadsarbetare på grund av hjärt-kärlsjukdomar förekom nästan lika ofta bland snusare som bland rökare. Psykiska besvär som depressioner och sömnsvårigheter var vanligare hos snusare än hos de helt tobaksfria arbetarna.

Vad snusare måhända inte vet är att snus, liksom cigaretter, kanske påverkar potensen. Man misstänker att den oavbrutna tillförseln av nikotin från snus påverkar de autonoma reflexer som styr erektionen. Inga studier har gjorts på människor ännu, men det är visat på hundar att erektionsförmågan blir sämre vid intravenösa injektioner av nikotin. En snusare med 50-årsdagen bakom sig bör kanske fundera på vad han håller kärast, sin prilla eller sin potens.”

(GÖREL KRISTINA NÄSLUND i boken ”Hälsopraktika”)

Socker

”Professor Yudkin genomförde i England under många år försök på råttor såväl som på människor för att se hur pass skadliga effekter raffinerat socker har på kroppen. Han misstänkte redan på 60-talet att raffinerat socker är en av de största orsakerna till många välfärdssjukdomar. Hans resultat visar att socker inte bara orsakar fetma, utan ger också upphov till samma symptom som hjärtinfarktspatienter visar kort efter ett anfall. I ett av sina första experiment lät han 19 frivilliga försökspatienter under två veckor äta livsmedel med en ökad mängd av raffinerat socker, samtidigt som mängden fett var opåverkad. Den sockerrika kosten framkallade en ökning av både triglycerider (blodfett) och kolesterolvärden hos alla försökspatienterna. Dessutom uppvisade sex av dem andra förändringar. De gick upp i vikt omkring tre kilo, insulinnivån i blodet steg och blodplättarna klibbade lättare ihop. Alla dessa symptom försvann efter att de återgick till normal diet. Sockertillverkare och livsmedelsfabrikanter kritiserade detta experiment våldsamt och försökte bortförklara alltsammans. De ansåg att experimentet inte var tillförlitligt, och att han på ett eller annat sätt kunde ha manipulerat sina försökspatienter. Han gjorde därför om experimentet under mer kontrollerade former och med andra försökspatienter. Resultatet blev detsamma. Den här gången kunde han också konstatera att binjurarnas funktion hade rubbats genom att utsöndra en över hundra gånger så hög mängd av cortisol. (Cortisol är ett hormon som är besläktat med cortison och utsöndras från binjurarna. En hög cortisol- och insulinnivå innebär en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar). När han tillkännagav sina experiment inspirerades forskare över hela världen att genomföra samma sak. Mängder av försökspatienter i hundratals undersökningar blev satta på en sockerrik diet – med oförändrad fettmängd – under en viss tid. Resultaten pekade hela tiden åt samma håll och stödde mer än väl professor Yudkins misstankar. Alla försökspatienterna visade förhöjda triglyceridvärden, och alla visade även förhöjda kolesterolvärden. Många hade fått en kraftig höjning av insulin- och cortisolnivån och blodplättarna klibbade lättare ihop. Alla dessa symptom är specifika för patienter som just har drabbats av någon form av hjärt- och kärlsjukdom. Försök på råttor tyder på precis samma sak. Här har man också konstaterat att binjurarna har blivit kraftigt förstorade på grund av överansträngning. Att äta en sockerrik föda behöver naturligtvis inte ge en hjärtinfarkt men risken är ganska uppenbar.”
(HANS RENCKE i boken ”Socker”)


”Det finns socker i det mesta vi äter, även i vanlig mat. Ketchup innehåller till exempel mer socker än choklad, och det finns socker till och med i tandkräm. Den största andelen socker vi äter är gömt i maten (cirka 85 procent). Där kan det finnas i form av stärkelsesirap, inverterat socker (sirap), laktos, druvsocker (dextros), fruktsocker (fruktos), råsocker, farinsocker eller maltos (som i öl). Enligt Jordbruksverkets statistik äter vi i Sverige cirka 43 kg socker per person och år. Det innebär att genomsnittssvensken under ett decennium får i sig ett halvt ton socker. En ansenlig mängd som har allvarliga konsekvenser för hälsan – även om det inte omedelbart ger några symtom. Socker är som rökning, det märks inte förrän efter ett antal år när kroppen belastas för mycket.”
(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)


”En högre sockerkonsumtion har visat sig öka risken för Parkinson trefalt.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


”Mängder med undersökningar har genomförts runt hela världen för att kartlägga sockrets skadliga verkningar och resultaten är nedslående. Alla undersökningar – utom de som är bekostade av sockertillverkarna – visar att sockret har en långt mer skadlig effekt än vad som sägs allmänt. Några av de mest banbrytande undersökningarna genomfördes på 60-70 talen av engelska läkare och forskare, och eftersom sockrets kemiska sammansättning inte ändrats genom åren är dessa resultat fortfarande av största värde. Det genomfördes experiment såväl på frivilliga försökspersoner som på råttor, och man kunde konstatera att en sockerrik diet ledde till så gott som alla ”västerlandssjukdomar” som hittills är kända.”
(HANS RENCKE i boken ”Socker”)


”En hög sockerförbrukning har också visat sig orsaka störningar i bildningen av insulin i bukspottkörteln, vilket ofta resulterar i sockersjuka. Sålunda sjönk diabetesfrekvensen i England avsevärt under andra världskriget då sockret var ransonerat. Efter krigsåren konstaterades åter en snabb ökning av denna sjukdom. Amerikanska forskare har också funnit att ju mer socker man äter dess svagare blir de vita blodkropparnas förmåga att försvara kroppen mot i organismen inträngande bakterier och andra smittämnen. En hög sockerkonsumtion nedsätter alltså organismens motståndskraft mot olika infektionssjukdomar.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Grönt, lättlagat, hälsosamt”)


”Vår kropp är icke skapad att tillgodogöra sig en sådan koncentrerad näring. Dess organ, vilka närda på rätt sätt är fulländat funktionsdugliga livet igenom, tar snabbt skada därav. Matsmältningsorganens känsliga slemhinnor (i mun, svalg, mage, tarmar) far illa av det brännande starka sockret, som ger upphov till skadliga jäsningar, vilka lätt förorsakar inflammationer, katarrer och svårläkta sår.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Socker är som rökning, det märks inte förrän efter ett antal år när kroppen belastas för mycket. Sanningen är att socker är en drog som är lika beroendeframkallande som nikotin och heroin. Det är också ett gift som har skadliga effekter på kroppen. Flera forskningsstudier har visat att socker har direkta och indirekta negativa effekter på kroppen. Det ger ett sämre immunförsvar, förhöjt blodtryck och högre kolesterolvärden.”
(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)


”Inom modern näringsfysiologi betraktas särskilt det vita fabrikssockret, som ett av de skadligaste födoämnena för kroppen. Orsakerna är flera, b.la. hör sockret till våra mest koncentrerade födoämnen, som genom sina frätande egenskaper skadar de ömtåliga slemhinnorna i matsmältningskanalen. Dessutom saknar sockret alla de för organismen livsviktiga ämnena, såsom vitaminer, enzymer och spårelement och då det kräver dessa ämnen för sin omsättning, blir resultatet att vitalämnena tas från kroppen med bristtillstånd som följd. Vad som är sagt om det vita sockret gäller även för brunsocker och farinsocker. Alltmer anses sockersjukans två huvudorsaker vara dels den allt för stora konsumtionen av det starkt koncentrerade sockret, vilket belastar levern och bukspottkörteln, dels bristen på de nödvändiga vitalämnena för sockrets tillgodogörande och för bukspottkörtelns funktion. I Amerika m.fl. områden var sockersjukan före det vita sockrets användning så gott som okänd. Nu är den en av de allmännast förekommande civilisationssjukdomarna. Sverige har den största sockerkonsumtionen och det största antalet diabetiker i procent av hela invånarantalet jämfört med andra länder.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsafter”)


”Många forskare runt hela världen har i decennier gjort undersökningar om orsakerna till diabetes. När de – trots intensivt motstånd från socker- och livsmedelstillverkare – lyckats offentliggöra sina resultat har de kunnat konstatera att antalet insjuknade och döda i diabetes har en skrämmande likhet med sockerförsäljningen i respektive land. Ett exempel är en stor undersökning som genomfördes av dr E Ziegler i Schweiz. Han använde en metod som gick ut på att beräkna ett sk ”sockerklimat” – som är ett slags index över förhållandet mellan sockerförsäljning och sjukdomar. Han kunde klart bevisa att antalet sjuka och döda i diabetes följde sockerförsäljningen med stor exakthet.”
(HANS RENCKE i boken ”Socker”)


”Undvik industrisocker! Inför aldrig industrisocker i dess rena, oerhört koncentrerade 99,95-procentiga form vare sig i munnen eller i inälvorna. Det ödelägger tänderna, verkar frätande på slemhinnorna och är en bidragande orsak till de flesta magsjukdomar, mag- och tarmkatarrer, mag- och tarmsår, samt utgör framför allt huvudorsaken till sockersjukan.”
(ARE WAERLAND i boken ”Program för en hälsodag”)


”Många forskare har visat att den höga sockerkonsumtionen skadar kalkomsättningen i organismen. Redan den schweiziska näringsforskaren G. von Bunge (1844-1920) framhöll med eftertryck, att socker är en »kalkrövare» i vår organism. Han kämpade redan på sin tid mot sockermissbruket och föreslog, att staten skulle höja sockerskatten för att på detta sätt minska sockerkonsumtionen. Men hans kamp blev utan resultat. 

En annan forskare som också kämpat mot den höga sockerförbrukningen är japanen A. Katase. Hans djurförsök på 1930-talet visade att ju mera socker han gav sina försöksdjur, desto mjukare och kalkfattigare blev djurens benvävnad och desto större de sjukliga förändringarna i bisköldkörtlarna, som reglerar kalkomsättningen i organismen. En mikroskopisk undersökning visade, att vid hög sockerförbrukning sker en kalkutlakning av benvävnaden. Därför betraktade även Katase industrisockret som en »kalkrövare». 

Eftersom en riklig sockerkonsumtion i allmänhet skadar kalkomsättningen i vår benvävnad och därför anses vara huvudorsaken till tandröta (karies), torde det ligga nära till hands att vår tids »svaga ryggar» även sammanhänger med den höga sockerkonsumtionen. 

Den tyska forskaren Werner Kollath anser att våra tänder är den känsligaste »indikatorn» i fråga om vårt hälsotillstånd. En felaktig näring, särskilt en alltför riklig sockerkonsumtion, yttrar sig i en demineralisering av tandbenet. Det sker genom att kapillärkärl växer in i de små utvidgade tandbenskanalerna, varvid blodet transporterar bort mineralämnen därifrån till andra delar av kroppen, som på grund av den felaktiga näringen lider brist på dem. 

Kollath anser att det främst är den höga konsumtionen av vitt socker och vitt mjöl som är den främsta orsaken till denna demineralisering av tandbenet. Han anser därför att en stark minskning av sockerkonsumtionen och en ersättning av det vita mjölet med helkornsmjöl är absolut nödvändig.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”Tandläkare Bo Burman framhöll år 1951 att det på 1.000 svenska skolbarn knappast fanns tre med helt friska tänder och att en undersökning av år 1943 visade att bland 1.000 värnpliktiga endast en hade kariesfria tänder. I motsats härtill anför Forshufvud år 1946 att bland Armfelts karoliner, vilka vid återtåget från kriget mot Norge i januari 1719 frös ihjäl i de jämtländska fjällen och av vilka man undersökt ca 200 skelett, alla hade felfria tänder. På den tiden var som nämnts socker en dyr apoteksvara. Som allmän regel kan man fastslå att inget folk i världen med låg kariesfrekvens använder nämnvärt av socker och att ju högre konsumtionen av socker är, desto högre är även kariesfrekvensen.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”Amerikanska forskare har funnit att ju mera socker man intar, desto svagare blir de vita blodkropparnas (leukocyternas) förmåga att försvara människokroppen mot i organismen inträngande bakterier och andra smittämnen. En hög sockerkonsumtion nedsätter sålunda organismens motståndskraft mot olika infektionssjukdomar.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”H.P. Himsworth sammanställde kurvan över sockerkonsumtionen i England under tiden 1900-1950 med dödligheten i sockersjuka och fann att när konsumtionen av raffinerat socker sjönk – vilket skedde under de båda världskrigen, då livsmedelsransonering infördes – minskade också dödsfallen i diabetes. Man vet också att indier som lämnar sitt hemland (där diabetes är sällsynt) och bosätter sig i t.ex. Amerika, inte sällan drabbas bl.a. av denna sjukdom. Överflyttningen till ett annat land innebär ju nämligen för dessa människor helt förändrade kost- och levnadsvanor.”
(ALF SPÅNGBERG i boken” Hälsokost och fasta”)


”En del livsmedel betraktas av många som nyttiga och smakar inte heller så uttalat sött, men det visar sig ofta att sockerhalten kan vara förvånansvärt hög. Müsli, rice krispies, apelsinjuice, vita bönor på burk, kaviar, potatischips och korv är några exempel. Ättiksinläggningar av olika livsmedel består till en tredjedel av socker, fruktyoghurt innehåller 12 %, konserverade bönor ca 5 %.”
(HANS RENCKE i boken ”Socker”)


”En sak är säker, det finns ingen som har ådragit sig en sämre hälsa genom att utesluta socker, hälsoeffekterna blir enbart positiva.”
(HANS RENCKE i boken ”Socker”)


”Sugar is 8 times more addictive than cocaine. And what’s interesting is while cocaine and heroin activate only one spot for pleasure in the brain, sugar lights up the brain like a pinball machine.”
(Dr. MARK HYMAN)


”I mina egna försök har jag sett hur socker dramatiskt förkortar livet på maskar genom att helt slå ut effekten av en gen som annars ger långt liv.”
(CYNTHIA KENYON, genforskare vid University of California i San Francisco i boken “Åldrandets gåta” av HENRIK ENNART)


”Om vi ständigt matar kroppen med socker och snabba (vita) kolhydrater så sker en kroppslig reaktion som heter glykation. Sockermolekyler binder sig då vid proteinmolekyler och bildar en slutprodukt som passande nog heter AGE (Advanced Glycation End products). Kroppen intar försvarsställning och bildar inflammationer som leder till att kollagen och elastin hårdnar, klumpas ihop, försvagas och bryts ner. Rynkan är ett faktum. 

Socker och vita kolhydrater har också visat sig trigga utbrott hos redan aknebenägna personer. Det fina är att fullkornskolhydrater och frukt inte alls har samma förödande effekt.”
(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)

Läs även Socker är ett gift!

Soja

”The food industry, which operates in a similar way to the pharmaceutical industry, has successfully convinced the
population that soy is a health food. Soy has even been praised as the miracle food that will save the world from
starvation. Soy supporters claim it can provide an ideal source of protein, lower cholesterol, protect against cancer
and heart disease, alleviate menopause symptoms, and prevent osteoporosis. However, when you look beyond
the propaganda, the facts about soy paint a very different picture. In spite of soy’s impressive nutritional content,
soy products are biologically useless to the body, for reasons explained below. Today, soy is contained in
thousands of different food products, which has led to a massive escalation of disease in both developed and
underdeveloped countries.


Given the fact that soybeans are grown on farms that use toxic, cancer-producing pesticides and herbicides – and many are from genetically engineered plants – increasing evidence suggests soy is a major health hazard. With a few exceptions, such as miso, tempeh and other carefully fermented soy products, soy is not suitable for human consumption. Eating soy, soy milk, and regular tofu increases risks of serious health conditions. In addition, soy is a common food allergen. Numerous studies have found that soy products;

– increase the risk of breast cancer in women, brain damage in both men and women, and abnormalities in infants
– contribute to thyroid disorders, especially in women
– promote kidney stones (because of excessively high levels of oxalates which combine with calcium in the kidneys)
– weaken the immune system
– cause severe, potentially fatal food allergies
– accelerates brain weight loss in aging users 

Soy products contain:

– Phytoestrogens (isoflavones) genistein and daidzein, which mimic and sometimes reduce the hormone estrogen.
– Phytic acids, which reduce the absorption of many vitamins and minerals, including calcium, magnesium, iron, and zinc, thereby causing mineral deficiencies.
– ”Antinutrients” or enzyme inhibitors that inhibit enzymes needed for protein digestion and amino acid uptake.
– Haemaggluttin, which causes red blood cells to clump together and inhibits oxygen uptake and growth.
– Trypsin inhibitors that can cause pancreatic enlargement and, eventually, cancer.
– Phytoestrogens are potent anti-thyroid agents which are present in vast quantities in soy. Infants exclusively fed on soy-based formula have 13,000 to 22,000 times more estrogen compounds in their blood than babies fed a milk-based formula. This would be the estrogenic equivalent of at least five birth control pills per day. For this reason, premature development of girls (early puberty) has been linked to the use of soy formula, as has the underdevelopment of males. Infant soy formula and soy milk have been linked to autoimmune-thyroid disease, and now also to death.


In 2007, two parents were convicted of murder and given life sentences in prison for starving their 6-week-old baby to death by feeding it with soy milk and apple juice. Now, soy experts are again calling for clear and proper warning labels on all soy milk products – following this and several other babies’ hospitalizations or deaths under similar circumstances.

Only soy products, such as miso, tempeh and natto provide soy nutrients that can be absorbed and utilized by the body. To make soy products nutritious and healthy, they must be carefully fermented – according to the traditional preparation methods used in Japan. Typically, soy must be fermented for at least two summers, ideally for 5-6 years, before it becomes beneficial for the body.


A recent study of 700 elderly Indonesians showed that properly fermented soy, such as tempeh, miso, natto and soybean sprouts (not genetically modified) helped improve memory, particularly in participants over 68 years of age. The study also affirms that high tofu consumption (at least once a day) was associated with worse memory, particularly among those over age 68. The study was published in Dementia and geriatric Cognitive Disorders, June 27, 2008; 26(1):50-57. If you want to avoid dementia, avoid all processed soy milks, tofu, soy burgers, soy ice cream, soy cheese, and all other soy-containing junk foods.

In spite of the documented scientific evidence that shows non-fermented soy to be carcinogenic and also cause DNA and chromosome damage, the multi-billion dollar soy industry has managed to turn this generally worthless food into one of the most widely used ”nutritious foods” of all times. In a written statement, a spokesman for Protein Technologies said that they had ”… teams of lawyers to crush dissenters, could buy scientists to give evidence, owned television channels and newspapers, could divert medical schools and could even influence governments…” 

Lipid specialist and nutritionist Mary Enig, PhD explains one of the main reasons behind the soy revolution. She says, ”The reason there’s so much soy in America is because they [the soy industry] started to plant soy to extract the oil from it and soy oil became a very large industry. Once they had as much oil as they did in the food supply they had a lot of soy protein residue left over, and since they can’t feed it to animals, except in small amounts, they had to find another market.” In other words, the human population became an effective garbage dumpster for the food industry while making the medical industry increasingly profitable as a result of treating the many soy-caused illnesses. This is not unlike the pouring of the poison fluoride – a hazardous waste product from aluminium plants – into the municipal water to ”save” children from developing bad teeth. To dispose fluoride in any other way would be extremely costly.

Animals that naturally ferment their foods in their stomach before absorbing them can break down the enzyme inhibitors soy contains and thus make use of the proteins contains. Not all foods that grow on this planet are beneficial for human beings. In fact, animals inhabited the planet long before humans did, and therefore most foods were actually designed to feed and sustain the animal kingdom. The recent addition of large amounts of non-fermented soy in the human food chain has already had disastrous consequences on the health of millions of people and will continue to do so unless the masses educate themselves about the deceptive practices of the food industry and the government agencies that are supposed to protect us from harm.”
(ANDREAS MORITZ i boken ”Cancer is not a disease”)


”Sojabönan är den mest slembildande av alla växter. Sojabönans slembildande aktivitet kan jämställas med den som finns i kött, fisk och ägg och ganska nära mjölkprodukter. Möjligheten för sojaprodukter att ruttna är lik köttets. Notera hur fort sojamjölk och tofu blir dåliga. De är passande ersättning inte bara vad gäller protein och annan näring, men också vad gäller slembildning och förmågan att snabbt ruttna. Sojabönors förmåga att ruttna är baserad på dess biokemiska likhet med animaliska produkter (mjölkprodukter och kött). Om du vill förbättra din hälsa genom att utesluta animaliska produkter, måste du också utesluta kost som har liknande egenskaper. Vegetarianer som regelbundet förtär sojaprodukter i sitt kosthåll, betalar ett högt pris baserat på den falska och stadiga iden att deras kroppar inte kan klara sig utan animaliska produkter.”
(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)


“Enzyme inhibitors cause digestive distress if seeds and grains are eaten while the inhibitors have the upper hand. This is why soy protein is so hard to digest; it has the highest known concentration of enzyme inhibitors.”
(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)


“Soy is also a diabetogenic and kaphagenic food. It is a low-mineral food that robs the body of minerals. About 90 percent of all soy is genetically modified (GMO). Soy is also one of the top seven allergens, and is widely known to cause immediate hypersensitivity reactions. While in the last forty years soy has occupied an important place in the transition from an unhealthy meat-based diet to vegetarian and vegan cuisine, it is time for us to upgrade our food choice to one having more benefits, and fewer negative possibilities.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


“Soy contains built-in insecticides called isoflavones (genistein and daidzein). Isoflavones are estrogen-like substances that have the same effect in the body as estrogen, and eating soy can make a person estrogenic, contributing to problems such as cancer, irritability and mood swings, fat gain from the waist down, fibrocystic breast disease, and uterine fibroids. Isoflavones decrease thyroid hormone production. This can stunt children’s growth.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


“Soy may also be connected with Alzheimer’s disease, now thought to be a complication of hyperglycemia and diabetes. In a major ongoing study involving 3,734 elderly Japanese American men, those who ate the most tofu during midlife had up to 2.4 times the risk of later developing Alzheimer’s disease. As part of the three-decade-long Honolulu-Asia Aging Study, twenty-seven foods and drinks were correlated with participants’ health. Men who consumed tofu at least twice weekly had more cognitive impairment than those who rarely or never ate the soybean curd. Going further, higher midlife tofu consumption was also associated with low brain weight. Brain atrophy was assessed in 574 men using MRI results and in 290 men using autopsy information. Shrinkage occurs naturally with age, but for the men who had consumed more tofu, lead researcher Dr. Lon R. White from the Hawaii Center for Health Research said, “Their brains seemed to be showing an exaggeration of the usual patterns we see in aging.” 

In men, eating soy isoflavones can significantly reduce testicular function and lower luteinizing hormone (LH) production, which is what signals the testicles to work. A high soy intake and potentially lower level of LH increases the probability of estrogen dominance in men, contributing to hair loss, swollen and cancerous prostates, and insulin resistance. Doris Rapp, MD, a leading pediatric allergist, asserts that environmental and food estrogens are responsible for the world-wide reduction in male fertility. 

For women, female children fed the estrogens in soy formula and products hit puberty early, sometimes as young as age 6 to 8. Eating soy products during pregnancy may affect the sexual differentiation of the fetus toward feminization; studies even show malformations of the reproductive tract or offspring born with both male and female sexual organs.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


“”The amount of phytoestrogens that are in a day’s worth of soy infant formula equals 5 birth control pills,” says Mike Fitzpatrick, a New Zealand toxicologist. A study reported in The Lancet found that the “daily exposure of infants to isoflavones in soy infant-formulas is 6-11-fold higher on a bodyweight basis than the dose that has hormonal effects in adults consuming soy foods.” This dose, equivalent to two glasses of soy milk per day, was enough to change menstrual patterns in women. In the blood of infants tested, concentrations of isoflavones were 13,000 to 22,000 times higher than natural estrogen concentration in early life. 

Soy is a mineral-deficient food and, adding insult to injury, contains phytin, which chelates essential minerals such as iron, zinc, and magnesium out of the body before they can be absorbed.”
(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)


”Soja är naturligt resistent mot våra matsmältningsenzymer. Det innehåller så kallade trypsin-hämmare som hindrar bukspottkörtelns enzym trypsin från att bryta ner proteinerna i sojan. Om vi inte kan bryta ner proteinerna i maten vi äter ökar risken för immunreaktioner.”
(VICTORIA CARINCI & KATARINA HAGBERG i boken ”Clean reset”)


“In adults, soy has been linked to an increased risk of thyroid disease, breast cancer in females, and infertility in males.”
(Dr. DAVID FRIEDMAN i boken ”Food sanity”)


”Vad gäller östrogenkänsliga sjukdomar, som östrogenreceptorpositiv bröstcancer, har man fortfarande inte kommit fram till hur mycket soja som är säkert. Vissa onkologer misstänker att fytoöstrogenerna (vilket betyder ”växtöstrogener”) i soja kan främja tillväxten av cancerceller och rekommenderar kvinnor som haft östrogenreceptorpositiv bröstcancer att ta det säkra före det osäkra genom att helt undvika soja.”
(JENNIFER K. REILLY i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket” författad av KRIS CARR)


”Innehåller minst 30 allergiframkallande proteiner, som kan orsaka allvarlig skada hos känsliga individer. Soja innehåller fytinsyra som blockerar upptaget av viktiga mineraler och det är en enzymhämmare som hindrar enzymernas läkningskraft.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


”Soja innehåller dessutom en koagulationsfrämjande substans som gör att röda blodkroppar klumpar ihop sig. Av dessa anledningar är soja helt förbjudet i Gerson terapin.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


”Sojabönan är en annan gröda som ofta är genmodifierad. Monsantos Roundup Ready-sojabönor är framtagna för att tåla bekämpningsmedlet Roundup. Forskare har börjat se hur genmodifierade proteiner i majs och soja överför sina gener till DNA:et hos dina goda bakterier i tarmen, där de fortsätter att verka länge efter att du ätit soja.”
(ALBERTO VILLOLDO i boken ”Andens medicin”)


”Sojabönan är hybridiserad och svår att smälta samt ger allergiska reaktioner hos många människor utan att de vet om det. Ett undantag är dock tamarisås och den opastöriserade mison som båda har framställts av fermenterade sojabönor. Mison har ett högt innehåll av enzymer, mjölksyrabakterier, mineraler, aminosyror och essentiella fettsyror, och är av en helt annan hälsofrämjande kaliber än den vanliga sojabönan.”
(VIBEKE AMDISEN i boken ”Pigg & glad med raw food”)


”Soja är en baljväxt som innehåller proteashämmare, något som hindrar nedbrytningen av protein. Djurstudier visar att isoflavoner i soja blockerar funktionen för sköldkörteln, orsakar leversjukdomar, infertilitet och svårigheter att reproducera sig. Soja innehåller även fytoöstrogener, ett östrogenliknande ämne från växtriket som kan påverka sköldkörteln hos människor.”
(GUNNILA BLOMBERG i boken “Vad ska vi äta! Och varför!”)


”Extra uppmärksam ska man vara när det gäller sojaprodukter för barn. Det är speciellt förödande för små pojkar under de sex första levnadsåren att äta sojaprodukter, då produktionen av testosteron under denna tid är avgörande för deras framtida utveckling till man. En studie som gjordes på silkesapor visade att manliga apor som gavs sojabaserad modersmjölksersättning minskade sina testosteronnivåer med 70 procent. 

Soja stör även utvecklingen av hjärnan hos barn och anses bidra till inlärningssvårigheter. Sojaprodukter som konsumeras av gravida kan ge en onormal utveckling av nervsystemet och fortplantningsorganen hos fostret. En amerikansk undersökning, som presenterades i tidskriften Pediatrics, visade att nästan 15 procent av flickorna uppvisade bröstutveckling och/eller könshår vid 8 års ålder. Misstanke finns att det är den sojabaserade modersmjölksersättningen som bär huvudansvaret för denna utveckling.”
(GUNNILA BLOMBERG i boken “Vad ska vi äta! Och varför!”)


”Sojabönorna förvandlas på mekanisk väg till flingor som därefter behandlas med det explosiva lösningsmedlet hexan för att utvinna fettet. Efter att ha befriats från lösningsmedlet i en så kallad toaster blir de avfettade flingorna ytterst användbart och billigt sojaprotein och soja mjöl eller det som brukar betecknas som texturerat vegetabiliskt protein i exempelvis vegetariska burgare. Själva fettet är dock ännu intressantare för livsmedelsindustrin. I detta skede är det en brunaktig, trögflytande råolja med en mörk, slemmig och illaluktande massa, som sjönk till botten när oljan pumpades ur det torn där den tidigare hexanextraktionen skedde. Så nästa steg är att separera smeten från oljan med hjälp av hett vatten och ett antal centrifuger. Oljan är nu raffinerad och kan efter ytterligare ett antal kemiska processer bli det som på oräkneliga innehållsförteckningar brukar benämnas vegetabilisk olja. Många tillverkare vill dock hellre ha ett fastare fett som uppför sig som smör trots att det består av billig och flytande sojaolja. Lösningen heter härdning, som är en serie avancerade processteg då vätgas under högt tryck pumpas in i oljan och metallen nickel används som en katalysator. Härdat eller delvis härdat vegetabiliskt fett är vanliga ingredienser i exempelvis matbröd och kaffebröd. Vad händer förresten med den mörka sörja som centrifugerades bort från oljan? Den tas förstås också tillvara och blir efter ytterligare processande – exempelvis blekning och behandling med aceton – något som heter sojalecitin. Det används som ett så kallat emulgeringsmedel, för att få olika ingredienser att lättare blanda sig, och ingår i mängder av livsmedel – exempelvis margarin, choklad och GB:s Magnumglass. Dessutom är det en viktig komponent i kosmetika, målarfärger och sprängämnen.”
(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Äkta vara”)

Läs även Soja

Toxemi

”Metabolismen – förbränningen – är totalsumman av alla kroppens processer när den tar in föda, utnyttjar det som går att använda och gör sig kvitt resten. Man kan också säga, att metabolism är uppbyggnad (anabolism) och nedbrytning (katabolism) av kroppens vävnader. När avfallsprodukter ansamlas fortare än kroppen kan göra sig av med dem, blir du toxisk (förgiftad). Ju mer toxisk du är, desto sjukare kan du bli.

Varje dag bryter din kropp ner någonstans mellan 300 och 800 miljarder celler! De måste skaffas bort! Men varför det? Jo, frånsett att kroppen inte längre behöver dem, är de faktiskt toxiska – giftiga – för kroppen, och det är därför vi talar om toxemi. Förbrukade celler är döda. Om man tillåter dem att ansamlas i kroppen snabbare än kroppen kan skaffa bort dem, når man snart en nivå, där de börjar förgifta kroppen och skada inre organ. Nedbrytningen av celler är inte den enda källan till toxiskt material. Det finns ytterligare en bidragande faktor till den toxeminivå som kroppen måste kämpa mot. Det är maten! Just det, vår gamle vän maten, som vi alla känner och älskar.

Folk i USA äter alltför mycket behandlad och för hårt tillagad mat. Eftersom kroppen absorberar oanvändbara rester och giftiga tillsatsämnen från tarmsystemet, sker en ansamling av avfallsämnen och giftiga tillsatser som kroppen inte kan använda. Avfallet och de giftiga resterna från nedbrutna celler orsakar metabolisk obalans eller toxemi.

Man behöver ha en organism som är så ren och fri från giftiga avfallsämnen som möjligt. Nyckeln till ett långt liv, som är fritt från sjukdomar och plågor, ligger i att förstå och minska den toxiska nivån.

Doktor John H. Tilden, som upptäckte toxemifenomenet i början av 1920-talet, presenterade det i sin epokgörande bok Toxemia explained. Doktor Tilden var en läkare som tappat tron på medicinerna i behandlingen av sjuka, och som vände sig till naturhygienen. Hans framgångar övertygade honom om värdet och giltigheten i denna vetenskap. Han beskrev hur toxemi är roten till de flesta av de många krämpor som vi människor lider av. Han visade på ett dramatiskt sätt att DET VI KALLAR SJUKDOM OFTAST ÄR KROPPENS EGEN ANSTRÄNGNING ATT RENA SIG SJÄLV FRÅN GIFTER.

Naturligtvis får olika problem olika namn, beroende på vilken kroppsdel som används för att eliminera dessa avfallsprodukter, och på detta sätt skapar man en illusion av att det finns tusentals olika sjukdomar, när det i själva verket rör sig om en enda, nämligen toxemi. Att tro att varje enskild sjukdom är ett separat problem är som att tro, att vatten, dagg, is, frost och snö är helt olika ämnen. Tänk dig en jättelik damm som håller tillbaka en stor mängd vatten. Dammen är byggd av tegel och murbruk. På grund av ett långvarigt regn blir vattenmängden större och större, och trycket på dammen växer. Till slut ger dammen vika för vattenmassorna. Först lossnar en del av murbruket och vatten börjar rinna genom hålen. Sedan börjar själva dammväggen spricka och smulas sönder, och till slut börjar grunden nötas bort. Resultatet blir att en del av väggen faller samman, och till slut blir vattenmängden så stor att vattnet helt enkelt svallar över hela dammen och dränker den.

Problemet här är inte tegelstenarna eller murbruket eller grunden eller själva dammväggen. Problemet är de ständigt växande vattenmassorna, som till slut blir för mycket för det starkaste dammbygge. Det var inte fyra problem, bara ett, nämligen för mycket vatten.

För att förstå vad som händer vid toxemi, kan man föreställa sig att kroppen är dammbyggnaden och att vattnet är toxeminivån. Det spelar ingen roll hur stark man är, eller hur mycket man gör för att behålla sin styrka, för en stigande toxeminivå kommer till slut att kräva sin tribut. Till slut kommer den att översvämma dig och slå omkull dig i någon sjukdom. Det är därför som jag säger, att hemligheten med ett långt liv är att hålla toxeminivån så låg som möjligt.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life – hälsoboken”)


“Food can actually turn into deadly poison and kill someone! The kinds of poisons resulting from the putrefaction (decomposition) of meat or fish in the body are some of the most powerful found in the natural world. Many of the hundreds of thousands of fragile, elderly people lying in hospitals today will die unnecessarily simply because they are given meat or fish to eat – an impossible feat for the digestive system to handle after surgery, a heart attack, or during treatment for a chronic illness.

Often constipated, these patients do not succumb to their illness; rather, they die from rotting flesh sitting in their gastrointestinal tract and releasing cadaverine, putrescine, amines and parasites into their digestive system.”
(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless secrets of health and rejuvenation”)


”Maten du äter kan vara antingen den säkraste och kraftfullaste medicinen eller den långsammaste formen av gift.”
(ANN WIGMORE)

Transfetter

Transfetter förgiftar kroppen
Transfetter (härdade fetter) tillverkas ur den vegetabiliska oljan genom en hydrogeneringsprocess, varvid fettsyrorna ändrar form från den naturliga, flexibla cisformen till den onaturliga, stela transformen – så kallade transfetter. ”Cis” och ”trans” är enbart kemiska termer för att beskriva hur molekylen ser ut. Resultatet blir som en sorts skosmörja, med lång hållbarhet på hyllan. Därför kan exempelvis Snickers och kexchoklad hålla i långa tider, men vi betalar ett högt pris för det. 

Transfetter är starkt inflammationsframkallande och en av de största riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdomar. De ökar även risken för cancer, diabetes, allergier och fosterskador. Transfetter gör att insulinreceptorernas funktion sätts ner, testosteronhalten sjunker och det ger en övervikt, och speciellt bukfetma, som är svår att bli av med. De höjer blodets halt av dåligt kolesterol (LDL) och sänker det goda kolesterolet (HDL). De ökar fettsyntesen, ändrar immunförsvaret och ökar bildningen av gallstenar. 

Sedan början av 2000-talet har jag och medlemsföreningen Sveriges konsumenter i samverkan varnat för transfetter, och äntligen börjar man få upp ögonen för de allvarliga hälsoriskerna. Men de är fortfarande tillåtna i obegränsad mängd i Sverige, och finns till exempel i majonnäser, såser, glass, Knorr buljongtärningar, kex, godis och bakverk (obs, det gäller inte alla sorter och märken så läs på förpackningen). Det innebär att man i svenska livsmedelsaffärer får lov att sälja mat som ger fosterskador. Allt handlar förstås om hur mycket man får i sig, men ju mer desto mer inflammation och större risk. 

Livsmedelsverket anger det genomsnittliga intaget till ett kilo härdat fett per år (ungefär en tesked per dag), men för många är det fem-tio gånger mer. Om man äter snabbmat, chips och dylikt tre gånger i veckan kan det bli över 16 kilo per år. Transfett finns i stor mängd i snabbmat, chips, kakor, kex, bullar, glass och mikrovågspopcorn. En snabbmatsmåltid i Sverige innehåller 15 gram medan den i Danmark bara har 1 gram. Det beror på att Danmark år 2004 var första land i världen med att begränsa andelen härdat fett till 2 procent i alla matprodukter. Danmark har redan sett positiva hälsoeffekter av det, och på andra platser, som i New York och Kanada, har man följt efter. Statens livsmedelsverk i Sverige (SLV) har hittills ansett att livsmedelsindustrin själva ska bestämma vad som är lämpligt, vilket är ett märkligt ställningstagande. Men en av SLV:s professorer avlönas av margarinindustrin. 

De kemiskt manipulerade oljorna är billigt bukfett med lång hållbarhet – eftersom allt nyttigt är borttaget. Transfetterna är stela och gör att chipsen blir krispigare. Men tyvärr gör de även oss människor ”krispigare”, det vill säga vi får styva cellmembran och många centrala processer i kroppen rubbas. Det går dock att oskadliggöra transfetternas effekt, och en forskningsstudie visade att risken för hjärt-kärlsjukdomar halverades när 2 procent av transfetterna ersattes med nyttiga omega-3-fettsyror. Det kan ta ett halvår till ett år att helt eliminera dem ur kroppen. 

Transfetter är fullkomligt onödiga och hälsovådliga, varför de snarast måste förbjudas i all föda – både för människor och djur. Tack och lov väljer allt fler företag att ta bort transfett ur sitt sortiment och en förteckning över de företagen, samt vilka produkter du bör undvika, finns på hemsidan för Sveriges konsumenter i samverkan.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)

Här är länken till listan över härdade fetter: www.konsumentsamverkan.se


”Vi har inte bara gått över till margarin utan också i stor utsträckning till processade livsmedel, till exempel kakor, kex, bakverk, pizza och chips som innehåller ”härdade” eller ”delvis härdade” vegetabiliska oljor (transfetter). Det är omega-6-oljor (i synnerhet sojaolja, ibland palm- eller rapsolja) som har behandlats så att de blir fasta vid rumstemperatur (de här oljorna är normalt sett flytande, till och med i kylskåpstemperatur). Denna behandling gör dem både mindre lättsmälta och mer inflammatoriska än omega-6-oljor i sin naturliga form. Men oljorna har en praktisk fördel: De härsknar inte. 

Det är anledningen till att de används i så gott som alla livsmedel som kan komma att tillbringa veckor eller månader på hyllan i mataffären. Det ligger alltså rent industriella och kommersiella motiv bakom det faktum att dessa skadliga oljor har tagit över. De fanns inte före andra världskriget, men tillverkningen och förbrukningen av oljorna har exploderat efter 1940. 

Nederländernas hälsoministerium uppskattade i en rapport från år 2004 att konsumtionen av transfetter orsakade över tusen dödsfall om året. Som jämförelse omkom 880 personer i Nederländerna i trafikolyckor under 2004. Härdade oljor är alltså dödligare än bilolyckor. Professor Frits Muskiet, folkhälsoexpert och medicinsk kemist från Nederländerna, kommenterade detta så här: ”Vi lägger miljoner på att tvinga folk att använda bilbälte och följa hastighetsbegränsningarna så att de kan köra tryggt och säkert till en restaurang där de proppar i sig transfetter.” 

Man har kunnat visa att det finns ett specifikt samband mellan sådana härdade oljor och cancer. En ny studie av det franska nationella institutet för hälsa och medicinsk forskning, som omfattade nästan 25 000 europeiska kvinnor, bekräftade att risken att drabbas av bröstcancer är nästan dubbelt så stor för kvinnor som har höga nivåer av transfetter i blodet.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Transfetter är bland det mest inflammationsfrämjande vi kan äta. Frityrsyndromet är ett nytt sjukdomskomplex som främst drabbar yngre människor som lever på snabbmat, pommes frites och läsk. Överskottet av de skadliga fetterna i upphettad frityrolja har visat sig ha allvarlig psykisk påverkan: man kommer ur balans, får problem med inlärning och blir lätt deprimerad. En snabbmatsmåltid i USA ger 40 gram transfett, medan den ger ungefär hälften så mycket i Sverige. Vissa hamburgerkedjor, som svenska Max, har tagit bort allt transfett i maten.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


”När man friterar mat upphettas fettet man använder till mycket hög temperatur. Helst borde man inte återanvända det. Åtminstone skulle det vara bra ur hälsosynpunkt, men kanske inte fullt så bra rent ekonomiskt eftersom fetter och oljor är dyra. Om du var restaurangägare eller tillverkare av potatischips skulle du inte ha råd att byta fettet i dina fritöser efter varje användning eller ens särskilt ofta. Du skulle använda det om och om igen tills det gav maten dålig smak – det vill säga tills fettet hade oxiderat så mycket att man inte kunde undgå att märka lukten och smaken av det. 

I en nyligen publicerad artikel i Journal of the American College of Cardiology framgår de möjliga konsekvenserna av det här med all önskvärd tydlighet. Forskare i Australien lät frivilliga försökspersoner äta tre olika slags måltider som innehöll bestämda mängder fett. Den första måltiden innehöll 64,4 gram använd frityrolja från en snabbmatsrestaurang. Den andra innehöll samma mängd oanvänd olja och den tredje var en fettsnål måltid (18,4 gram fett). Fyra timmar efter dessa måltider mättes blodflödet i överarmsartären, som svarar för huvuddelen av blodflödet till armen, med en icke invasiv metod. Forskarna registrerade en påtaglig minskning av blodflödet hos försökspersonerna efter den förstnämnda måltiden men inte efter de två andra. Deras tolkning av resultaten var att funktionen hos artärväggen hade försämrats på grund av oxidativ stress, i sin tur orsakad av att toxiska föreningar från den använda frityroljan fanns i blodet. Tänk på det nästa gång du är på väg att äta snabbmat eller beställa någonting friterat på en restaurang!”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”En närmare granskning av hälsoeffekterna ledde till uppskattningen att en tvåprocentig ökning av konsumtionen av transfett ökade risken för hjärtsjukdom med så mycket som 23 procent.”

(JASON FUNG i boken ”Fetmakoden”)


”Transfetter är bland det mest inflammationsfrämjande vi kan äta. Frityrsyndromet är ett nytt sjukdomskomplex som främst drabbar yngre människor som lever på snabbmat, pommes frites och läsk. Överskottet av de skadliga fetterna i upphettad frityrolja har visat sig ha allvarlig psykisk påverkan: man kommer ur balans, får problem med inlärning och blir lätt deprimerad. En snabbmatsmåltid i USA ger 40 gram transfett, medan den ger ungefär hälften så mycket i Sverige. Vissa hamburgerkedjor, som svenska Max, har tagit bort allt transfett i maten.”
(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)


”Transfetter beskrivs på olika sätt, bl.a. som världens mest ohälsosamma föda och/eller som ”hjärtinfarkt i en ask”. Transfetter produceras av hydrerade vegetabiliska oljor, från vätska till fast form. Transfetter eller, som det även kallas, hydrerade vegetabiliska oljor (HVOs), är kända för att innehålla LDL- (low-density-lipoprotein) eller ”dåligt kolesterol”. Fetter som innehåller HDL (high-density-lipoprotein) bidrar till en sänkning av kolesterol och är ”den goda” formen. Transfetter lämnar fettdepåer i artärerna, orsakar matsmältningsproblem och minskar upptagningsförmågan av vitaminer och mineraler. Transfetter tillverkas genom att vegetabiliska oljor upphettas till en mycket hög temperatur, tills de blir till en fast form. De används som margarin i bakverk, pajer, glass, konditorivaror och i olika snabbmatsprodukter. Kunder som inte är välinformerade, faller ofta för annonser som hävdar att margarin gjort på solrosolja är hälsosammare för hjärtat än t.ex. smör. De reflekterar inte över hur den gyllenbruna vätskan kunnat förvandlas till ljusgul fast form. Hydrerat fett är billigt, har ingen smak och förlänger produktens hållbarhet och är därför populärt i matindustrin. Men senare studier indikerar att transfetter skadar hjärtat och att det faktiskt är giftigt. Det orsakar fetma och är länkat till vissa former av cancer. En långtidsstudie från Harvard School of Public Health, gjord på 18,555 friska kvinnor som försökt bli gravida, visade att för varje 2% ökning av mängden kalorier från transfetter som kvinnorna fick i sig, så ökade risken att bli infertil, med 73%. 

Den brittiska experten på transfetter, M.D. Alex Richardsson kommenterade problemet såhär ”-transfetter borde inte finnas i vår diet. De är giftiga och har inga kända fördelar och det har många hälsorisker”. År 2003 rekommenderade Världshälsoorganisationen (WHO) att transfettintaget borde vara begränsat till mindre än 1% av allt energiintag sammantaget och i Storbritannien har alla ledande matvarukedjor gett löfte om att förbjuda hydrerade oljor i sina produkter och drycker, så snart som möjligt. Harvard School of Public Health har beräknat att minst 30,000 människor, troligtvis 100,000, dör varje år i USA av kardiologiska sjukdomar, orsakade av HVO, som är mest förekommande i snabbmat. Den amerikanska näringsterapeuten Mary Enig har fastställt i en studie, att transfetter stör de cellulära funktionerna i kroppen, försvagar deras förmåga att göra sig av med avfall och gifter. Transfetter orsakar hjärtsjukdomar, diabetes, cancer, svagt immunförsvar och fetma.”
(CHARLOTTE GERSON i boken ”Läka med Gerson metoden”)


“There is yet another type of ‘fatty acid’ that is produced during chemical processing called a trans-fatty acid (TFA). These are unnatural fats that our bodies cannot utilize properly due to their bizarre chemical structure. In a TFA, a liquid vegetable oil has been made solid by forcing hydrogen atoms into it with the help of a nickel catalyst. The hydrogenation process used by the oils and fats industry produce trans-fats, which are more damaging than any other oils and fats because it employs: 1) high heat, 2) a metal catalyst such as nickel, zinc, copper, or other reactive metals, and 3) hydrogen gas. In terms of visual appearance, a hydrogenated fat looks like a saturated one since both are solid at room temperature. This is a volatile combination designed to extract and process oils, but it results in an extremely toxic product that the body reacts to it like it does to other toxins and poisons. Not only are these fats toxic, increasing the body’s need for vitamin E and other antioxidants (substances that guard the body against harmful effects), but they also severely depress the immune system. Although these fats and oils are solid and stabilized through the refining, on a molecular level, the TFAs are quite different, making them unusable by the body. Basically the chemical addition of hydrogen to saturate the double bonds causes the oil to become solid, to mimic butter, but that is not all there is to it. These unnatural oils are harmful in innumerable ways. A Welsh study linked the concentration of these artificial trans-fats in body fat with high rates of death from heart disease.

The Dutch government has already banned any products containing trans-fatty acids. Some of the undesirable consequences are as mentioned below:

– Increases LDL-cholesterol – the bad type of cholesterol that causes plaque deposits in the arteries and ultimately increases risk of cardiovascular disease. Research at Harvard Medical School, in which the dietary habits of 85,000 women were observed for over 8 years, found that those eating margarine had an increased risk of coronary heart disease. Further studies have shown that trans-fatty acids prevent the body from processing Low Density Lipoprotein (LDL) or bad cholesterol, thereby raising blood cholesterol to abnormal levels.
– Trans-fat consumption also reduces the particle size of the LDL molecules, making them more damaging to the arteries.
– Decreases HDL-cholesterol – the good type of cholesterol.
– Promotes the inflammatory response – this is an overstimulation of the immune system that has been implicated in heart disease, stroke, diabetes, and other chronic conditions.
– May increase the risk of diabetes – there is scientific evidence which suggests that trans fat consumption can lead to insulin resistance and ultimately increase your risk of developing type 2 diabetes.
– Trans-fats inhibit the cell’s ability to use oxygen, which is required to burn foodstuffs to carbon dioxide and water. Cells, which are inhibited in completing their metabolic processes, may thus become cancerous.
– The trans-fats also make the blood thicker by increasing the stickiness of the platelets. This multiplies the chances of blood clots and the buildup of fatty deposits, which can lead to heart disease.

These fake fats can be obtained from vegetable fats and oils derived from plants such as canola oil (from rape seed), soy, safflower, sunflower, soybean, and corn. They can also be found in products that contain these fats, such as margarine, salad dressing, mayonnaise, cooking and baking oils and fats, and many processed and prepared foods that contain these fats and oils. Margarine can contain up to 54 % of them, vegetable shortening up to 58 %. Some typical products that contain these plastic oils and fats are breads, pastries, cake, cookies, muffins, buns, French fires, potato chips, snack foods, soups, canned meats, processed meats, cream substitutes and flavorings, ice cream, nuts, and so on. In other words, nearly all foods that are shelved, processed, refined, preserved, and not fresh can contain trans-fats.”

(ANDREAS MORITZ i boken ”Heal yourself with sunlight”)


“Uttrycket att ”fett gör dig fet” har myntats utifrån denna kategori av fetter, nämligen de dåliga mättade fetterna och de livsfarliga transfettsyrorna, som du ska undvika i så stor utsträckning som möjligt. Dessa fettsyror genomgår en hårdhänt framställningsprocess och innehåller fria radikaler som går till angrepp mot vårt immunförsvar. De är extremt svåra för kroppen att bryta ner och kan sätta sig som fettdepåer runt de livsviktiga, vitala organen. På grund av sin form skapar transfettsyrorna dessutom läckage i de skyddande cellmembranen, så att olämpliga ämnen tränger in i cellerna och gör stor skada.. Livsmedel som tillhör denna kategori är bland annat: mjölkprodukter, smör, margarin, ost, kött, friterad mat, hamburgare, godis, kex, färdiglagade kakor och rätter, soppblandningar, våffelblandningar och chips. 

Både dåligt mättat fett och transfettsyror kan i hög grad orsaka livsstilssjukdomar som övervikt, diabetes, gikt, cancer, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar som åderförkalkning, blodproppar och hjärtstillestånd.”
(VIBEKE AMDISEN i boken ”Pigg & glad med raw food”)

Vatten

”Om man skulle ta bort allt vatten som finns i en människa skulle det bara bli en liten hög benknotor, fett och torkad vävnad kvar med en vikt av några tiotal kilo. Praktiskt taget alla kemiska reaktioner i kroppen sker i en vattenmiljö. Blir vi uttorkade kommer därför det mesta i våra kroppar att fungera sämre.”
(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns näringslära”)


”Kroppen består av 70-80 procent vatten. Detta vatten behövs, inte bara för att bevara formen på organen, blodvolymen i kärlen och funktionen i det system där matsmältningsprocesserna äger rum, utan även för att möjliggöra de kemiska processer som pågår i kroppen miljontals gånger varje sekund. Vi behöver också vatten för att absorbera, späda ut och slutligen eliminera slaggprodukter från kroppen. Människor dricker i allmänhet alldeles för lite vatten. Detta får till följd att den vätska som finns i kroppen blir mer och mer koncentrerad och fylld av toxiner. Vi måste alla inse att det inte finns någon ersättning för att regelbundet dricka friskt, rent vatten som kroppen lätt kan ta emot och använda för att spola bort toxinerna.”
(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)


”Vatten är helt enkelt livsnödvändigt. Det är den absolut mest oumbärliga beståndsdelen i kroppen – varken du eller jag skulle finnas om det inte fanns stora mängder vatten på jorden. Vätskeinnehållet i hjärnan är 70 procent, blod består till 82 procent av vatten och lungorna innehåller nästan 90 procent vatten. Vattnet har en oerhörd mängd olika funktioner. Det reglerar temperaturen, avlägsnar toxiner och slaggprodukter, hjälper till vid spjälkning och upptag av mat samt transporterar syre och näringsämnen till alla celler. Varje enzymreaktion och kemisk reaktion som äger rum i kroppen sker i närvaro av vatten. Det är också naturens bästa fuktighetsbevarare, eftersom det tillför huden vätska, till skillnad från kemiska ansiktskrämer som bara bevarar den befintliga fukten. Vatten, som har det neutrala pH-värdet 7, kallas ”det universella lösningsmedlet”, eftersom det löser upp fler ämnen än någon annan vätska. Det innebär att där vatten flödar, antingen i marken eller genom våra kroppar, tar det med sig värdefulla kemikalier, mineraler och näringsämnen. Men det är inte bara mineralerna i vattnet som du behöver, det är vattnet i sig.”
(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)


”Alla vet vi att vatten är ”bra” för kroppen. Men många av oss verkar inte veta hur avgörande vattnet är för den egna hälsan.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


”Att tro att te, kaffe, alkohol och andra onaturliga drycker som framställs i vårt avancerade samhälle skulle kunna ersätta den ”stressade” kroppens behov av rent vatten är ett elementärt, men katastrofalt, misstag. Det är sant att dessa drycker innehåller vatten, men dessutom innehåller de uttorkande ämnen. Dessa ämnen förbrukar det vatten de är lösta i, plus ännu mer vatten från kroppens vattenförråd! I dagens moderna samhälle blir människor allt mer beroende av alla möjliga drycker som tillverkas kommersiellt. Barn uppfostras inte att dricka vatten – de blir vana att dricka läsk och juice. Detta innebär att vi själva begränsar kroppens vattenintag. Det är i allmänhet inte möjligt att dricka artificiella drycker för att fullt ut ersätta kroppens behov av vatten. Samtidigt kommer ett konstlat behov av dessa drycker automatiskt att minska behovet av att dricka vatten när det inte finns någon läsk.”
(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)


”Din kropp behöver cirka tre liter vätska per dag. Ungefär en liter får du i dig genom maten. Således behöver du dricka cirka ett par liter i forma av ren vätska varje dag. Genom att dricka flera glas vatten om dagen renar du kroppens vävnader och miljarder celler. Vad säger biokemisten om den väldiga cellstat som din kropp består av? Jo, att cellerna för sina livsprocesser kräver en ständig tillförsel av näringsämnen utifrån. Samtidigt måste också cellerna för sin överlevnad befrias från alla avfallsprodukter, som bildas under ämnesomsättningsprocessen. Vidare vet man att vattenmolekylen är den molekyl som snabbast passerar genom cellväggen och att vatten som lösningsmedel av slaggprodukter i cellerna är överlägset de flesta andra lösningsmedel. Så drick vatten om du är trött – inte kaffe. Kaffe har visserligen en uppiggande effekt, men ganska snart kommer en ännu värre trötthet. Dessutom ger kaffet ledont och stelhet.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)


”För att kroppens organ skall kunna arbeta tillfredsställande fordras inte bara att de får rätt näring utan även att de har tillräcklig tillgång på vätska. Kroppen består till omkring 70 % av vatten, och det bör väl därför vara ganska självklart, att ny vätska ständigt behöver tillsättas för att uppväga avgången med urin, avföring, transpiration och utandning. Till stor del fyller vi vårt vätskebehov genom den »torra» födan, som ju även den till stor del utgöres av vatten. Inte ens den allra torraste »torrskaffning» är helt fri från fuktighet. Dock räcker inte detta för organismens behov; vi måste även dricka. En god hälsovana är att börja varje dag med en stor mugg av någon lämplig dryck. Likaså bör vi gärna dricka något mellan målen, men icke till målen.”
(NILS KALÉN i boken ”Förkylning – ett nödvändigt ont?”)


”Om vi får för lite vätska – och många människor har faktiskt vant sig vid att hålla tillgodo med alldeles för litet dryck – skadar vi oss på flera sätt: de inre organen hämmas i sin verksamhet, ämnesomsättningen stagnerar, körtlarna uttorkar, vi får svårt att komma i svettning, vårt blod flyter trögare, vår avföring blir hård, vår hud torr och skrumpen osv. Vad bör vi då dricka? Den naturligaste av alla drycker är givetvis vatten, men tyvärr är vattnet inte längre så särskilt naturligt i våra städer och samhällen. Under nuvarande omständigheter är kanske en viss klorering av tätorternas dricksvatten ofrånkomlig (vilket däremot den omdiskuterade fluoreringen ingalunda är!), men det klorerade vattnet inbjuder sannerligen inte invånarna till något rikligt drickande! Det är varken gott eller hälsosamt. Emellertid måste man ju göra det bästa av situationen. Klorerat vatten är bättre än inget vatten alls och under alla förhållanden bättre än pilsner, vichyvatten och läskedrycker. Låter man vattenledningsvattnet stå upphällt i ett öppet kärl, avdunstar det mesta av kloret.”
(NILS KALÉN i boken ”Förkylning – ett nödvändigt ont?”)


”Det är funktionen hos det kardiovaskulära systemet och lymfsystemet som bestämmer hur gamla vi kommer att bli och hur friska. Oavsett vad dina mål för hälsan är – minska i vikt, öka energin, bli av med smärta, förebygga sjukdom – så kan du vara säker på att inget kommer att hända utan ett ständigt pågående arbete i det kardiovaskulära och lymfatiska systemet. Vad, undrar du, har vatten med det kardiovaskulära och lymfatiska systemet att göra? Jo, både blodet som fyller det kardiovaskulära systemet och lymfvätskan består till 90% av vatten. Men inte nog med detta, funktionerna i det kardiovaskulära systemet och lymfsystemet och biljoner andra funktioner som oavbrutet sker i kroppen, övervakas av det mest komplexa och förvånansvärda i hela skapelsen nämligen den mänskliga hjärnan. Hjärnan består till 85% av vatten, precis som den cerebrospinala vätskan som fungerar som en stötdämpare för hjärnan. Så är det också med fostervattnet som omger och skyddar ett foster. Saliven består nästan bara av vatten, utan den skulle tungan klibba fast i gommen och vi skulle inte heller kunna svälja. Ögat fuktas av en vätska förutan vilken det skulle vara svårt att röra på ögonen. Även tårar består mest av vatten. Matsmältningssaft är praktiskt taget bara vatten och utan den skulle maten inte kunna smältas. Hela processen med att föra näring till cellerna och rensa bort avfallsprodukter från cellerna är beroende av vatten som transportmedel. Alla inre organ omges av vatten, utan det skulle organen klibba ihop. Naturligtvis består även bindvävnaden av en hel del vatten. Alla lederna i kroppen rör sig med lätthet tack vare ledvätskan (synovialvätskan) som till 90% är vatten, utan detta skulle lederna snabbt bli mottagliga för artrit. Till och med vår benstomme består av vatten, till 35%. Vi är vattenvarelser! Ta bort allt vatten från kroppen och det som blir kvar skulle rymmas i en skokartong. När vi nu förstår att vatten är det näst viktigaste kravet för att hålla oss vid liv, näst efter luft, är det chockerande hur få människor som helt och fullt förstår vilken förödande effekt brist på vatten får på kroppen och omvänt också, vilka fantastiska resultat det blir om man förser den med vad behöver. Förvånansvärt få människor känner till hur mycket vatten kroppen gör sig av med varje dag. Som vattenvarelser på en vattenplanet är den mänskliga kroppen konstruerad så att det finns en oavbruten ebb och flod med vatten ut och in i kroppen. Varje dag förlorar vi cirka två liter vatten. Beroende på variationer som fysisk aktivitet och kost, kan det bli det dubbla. Vatten försvinner också när vi svettas och när vi andas. Huden består av miljoner porer som alla utsöndrar en viss mängd fukt. När vi motionerar eller ökar den fysiska aktiviteten, svettas vi – alltså förlorar vi vätska. Hela tiden, dygnet runt, utsöndras vätska, t o m på natten när vi sover. Andas på en spegel eller glasruta så kan du se fukten från dina lungor på glasytan. Du andas tusentals gånger per dag och vid varje andetag förlorar du lite vätska. Den vätskan måste ersättas, och om du inte gör det kan det skada dig mer än du kan föreställa dig. Rätt vätskemängd i kroppen är viktig för alla dess aktiviteter och funktioner. Vatten är därför mycket viktigt om du vill nå målet att återfå och behålla en god hälsa.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)


”Vatten utgör ungefär två tredjedelar av kroppsvikten. En medeltung människas kropp skulle alltså innehålla omkring 45 kg vatten. Vissa kroppsdelar, t. ex. benstommen, innehåller naturligtvis mindre vatten än andra. För många är det kanske en överraskning att höra att över 85 % av hjärnans gråa massa och över 90 % av blodplasmat utgöres av vatten, under det saliven – i det föregående har vi sett att salivbrist är ett tecken på kroppens behov av vatten – innehåller över 98 % vatten. 

Vatten är bärare av näring, som resorberas från matsmältningskanalen. Det är platsen för de kemiska förändringar, som ligger till grund för största delen av vår påtagliga verksamhet. Vatten är, som vi snart skall se, förutsättningen för reglerandet av kroppstemperaturen och spelar en viktig roll i den mekaniska uppgiften att hålla rörliga delar smorda och glatta – så att t. ex. tarmslingorna liksom ledytorna kan glida mot varandra. 

Att vatten används inom kroppen utan att därigenom förbrukas är antagligen ett bevis på dess stora betydelse. På många ställen förekommer en cirkulation av vätska, som flyter ut ur kroppen och tillbaka igen utan att något går förlorat. Saliven lämnar sålunda kroppen, när den kommer in i munnen (munhålan är naturligtvis inte en del av kroppen), i mängder som varierar mellan omkring 1 och 1,5 liter per dag, varefter praktiskt taget hela mängden åter resorberas i tarmarna. Magsaften, varav magsäckens väggar dagligen alstrar 1-2 liter, gallan från levern samt bukspottkörtelns och tarmväggarnas sekret uppgående till omkring 2 liter – alla nästan uteslutande bestående av vatten – avsöndras för att fullfölja sina speciella funktioner, nämligen att avlämna de för matsmältningsprocessen erforderliga, aktiva digestionsvätskorna. Därefter återvänder de till kroppen genom tarmkanalens invändiga beklädnad och medför då den smälta födan. En delvis liknande cirkulation förekommer i njurarna, där vatten och lösta ämnen passerar fritt genom den lilla bägaren av blodkärl, den s.k. glomerulus, i början på var och en av de oräkneliga, ytterst fina kanaler, varav njuren huvudsakligen består. Men på sin väg genom njurkanalerna kvarhålls en del av vattnet, de nyttiga salterna och det lösta sockret, under det de onyttiga avfallsprodukterna rinner vidare ut. Vatten fungerar alltså som ett mycket viktigt transportmedel i dessa olika cirkulationssystem utan att definitivt lämna kroppen. 

Vi får ytterligare, indirekta bevis på vattnets värde för organismen, om vi jämför verkningarna av vattenförlust med förlusten av andra ämnen. Enligt den tyske fysiologen Rubner kan vi genom att fasta förlora praktiskt taget hela vårt förråd av animal stärkelse och glykogen utan några nämnvärda följder. Vi kan också förlora hela vårt reservupplag av fett samt omkring hälften av de äggviteämnen, som antingen lagrats eller ingår i kroppsbyggnaden, och ändå inte hotas av någon större fara. Att förlora 10 % av kroppsvattnet däremot innebär allvarlig fara och förlusten av 20-22 % betyder säker död.”
(WALTER B. CANNON i boken ”Kroppens visdom”)


”Vår kropp förlorar vatten oavbrutet och ovillkorligen. Vi inandas som bekant syre och utandas koldioxid. Dessa gaser kan hastigt passera genom de små lungblåsornas väggar, endast om dessa hålles fuktiga. Inte bara denna del av andningsapparaten utan även de övre delarna – näsan och halsen, luftstrupen och dess förgreningar – är invändigt täckta med vätska. Om inte den luft som inandas är mättad med fuktighet, avlägsnas vatten från kroppen med varje utandning, vilket vartenda barn har bevisat genom att andas på en kall fönsterruta. Den vattenmängd som på detta sätt bortföres under en kall dag beräknas uppgå till närmare 0,5 liter. 

Vatten förloras också av kroppen i form av svettning. Denna kan vara omärklig, d. v. s. icke förnimbar medelst vanliga prov, eller den kan ta sig uttryck i påfallande svettavsöndring. En person, som befinner sig i vila eller lättare verksamhet, beräknas enligt doktor och fru Benedict genom omärklig hudutdunstning förlora nästan lika mycket vatten som den mängd vilken förloras vid utandning – närmare 0,5 liter. Svettningen är omärklig vid lätt kroppsverksamhet samt när den omgivande luften är mindre fuktig. Den obetydliga mängd svett som utsöndras, avdunstar då så hastigt att den inte känns. När det är varmt i luften, när man är för varmt klädd eller när extra värme alstrats genom muskelarbete, ökar svettutsöndringen. Den kan då stiga avsevärt. Under en fotbollsmatch eller ansträngande kapplöpning kan en person förlora närmare 2 kilogram, nästan uteslutande vatten. En stor del av denna förlust sker genom huden. 

Ett tredje sätt på vilket vatten oavbrutet lämnar kroppen är genom njurarna. Vi måste komma ihåg att det är den vägen som de icke flyktiga avfallsprodukterna bortföres. De bildas oupphörligt genom kroppens verksamhet. De måste avlägsnas från blodet för att dess sammansättning skall bibehållas oförändrad. De kan endast utsöndras upplösta i vatten. För att kroppen skall befrias från 45 gram urinämne fordras närmare 1 liter vatten.”
(WALTER B. CANNON i boken ”Kroppens visdom”)


”Ofiltrerat kranvatten, det vill säga just vårt kommunala vatten, innehåller spår av många olika kemikalier.”
(KARIN BJÖRKEGREN JONES i boken ”Frisk & strålande hy på naturlig väg”)


”Många vattentäkter innehåller spår av mineraler, inklusive aluminium. Vissa områden har högre koncentrationer än andra. Förekomsten av aluminium, såväl som koppar, i dricksvattnet har visat sig ha en negativ inverkan på sjukdomsförloppet vid Alzheimer. Nio av tretton publicerade epidemiologiska studier angående aluminium i dricksvattnet och Alzheimers sjukdom har påvisat ett samband som är statistiskt säkerställt. Äldre som drack vatten med höga halter av aluminium löpte 4,4 gånger större risk att utveckla Alzheimer än de som drack vatten med låga halter. De här upptäckterna talar för att man bör använda vattenfilter. Som tur är kan kisel, som också är ett vanligt förekommande mineral i vatten, binda aluminium och minskar därmed upptaget av det i matsmältningsapparaten. Så i områden där halten av kisel är hög är kanske risken för aluminiumförgiftning mindre. 

Vatten bidrar vanligtvis med 1-2 procent av vårt dagliga intag av aluminium, medan mat och läkemedel bidrar med över 95 procent.”
(BRUCE FIFE i boken ”Stoppa Alzheimer nu!”)


”I detta fall jämför vi vatten med bubbelvatten. Vi rekommenderar att du skippar bubblorna, eller i alla fall begränsar dem. Det skiljer hela 2 enheter i pH. pH 5.5 och pH 7.5 är jättestor skillnad och självklart får de effekt både på munfloran, emaljen och tarmfloran.”
(MARTINA JOHANSSON & FANNY LINDKVIST i boken ”Giftfri”)

Läs även Drick mellan måltiderna och Klorfritt vatten

Vegetarisk kost

”Vissa kritiserar en växtbaserad diet och anser att den är för extrem eller drakonisk. Websters lexikon definierar drakonisk som ”omänskligt grym”. En närmare granskning avslöjar att ”extrem” och ”omänskligt grym” inte beskriver en växtbaserad kost, utan konsekvenserna av vår nuvarande västerländska kost. Att få bröstbenet itusågat för en bypass-operation eller drabbas av stroke som leder till afasi kan väl kallas extremt, och att få bröst, prostata, tjocktarm eller ändtarm borttagna på grund av cancer kan kännas omänskligt grymt. Dessa sjukdomar förekommer sällan bland folk som äter en växtbaserad kost.”
(Dr. CALDWELL B. ESSELSTYN JR)


”Man börjar i vår tid på många håll allt mer och mer inse den vegetariska kostens fördelar framför den animaliska kostens. Sålunda utgav världens största läkarsällskap, the American Medical Association (AMA), vid sin årliga utställning i New York City år 1965 en till allmänheten riktad vetenskaplig publikation kallad »Cholesterol Tolerance». Den gör gällande att människans förfäder var växtätare – alltså varken köttätare eller allätare. Jag återger följande ur nämnda publikation: 

»Studier av tandstrukturen hos nutidsmänniskan visar, att hon äger alla de egenskaper, som utmärker ett strikt växtätande djur. Hur kommer det sig då att även om människan är skapad till att äta vegetarisk kost hon likväl blivit allätare? Häri ligger kanske orsaken till att hjärt-kärlsjukdomarna blivit så allmänna i jämförelse med hur förhållandet är bland djuren.» 

I publikationen framhålls vidare att en hög frekvens av sjukdomar i kransartärerna förekommer i de köttproducerande länderna och vidare, att »olika människogrupper, som idag använder vegetarisk kost, praktiskt taget utan något kött, har en mycket låg blodkolesterolhalt liksom en mycket låg frekvens av hjärt-kärlsjukdomar. Detta har tydligt påvisats i länder sådana som Indien, där omkring 50% av invånarna är stränga vegetarianer.»”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”Bland naturfolken i Afrika och på Java, som huvudsakligen äter en fiberrik vegetarisk kost, sådana »civilisationssjukdomar» som är så ödesdigra bland de västerländska folken mycket sällan förekommer. 

Flera forskare har funnit att vid minskad konsumtion av protein, minskar även den behövliga kalorimängden och att en riklig användning av framför allt köttprotein leder till överkonsumtion av mat. Så fann de Langen att de indonesier på Java som levde helt på vegetarisk kost klarade sig med endast 2.100 kcal per dag även i tungt jordbruksarbete.” 

Märklig är W. A. Thomas’ iakttagelse att en vegetarisk kost kan förhindra 90% av våra blodproppssjukdomar och 97% av våra sjukdomar i kransartärerna. (Journal of American Medical Association den 3 juni 1961, sid. 806, 807.)”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


VEGANER HAR STÖRST HÄLSOFÖRDELAR
Enligt en metaanalys av observationsstudier från 2016 om vegetarisk och vegansk kost och risken för olika sjukdomar, har vegetarianer och veganer signifikant lägre riskfaktorer för korniska sjukdomar, inklusive lägre värden för BMI, totalkolesterol, LDL-kolesterol och blodsocker. Vegetarianer hade 25 procent lägre risk att dö i ischemisk hjärtsjukdom jämfört med icke-vegetarianer. Det här är samma studie som vi nämnde tidigare, som också visade att vegetarianer hade 8 procent lägre risk att drabbas av cancer, medan veganernas cancerrisk minskade med 15 procent.

Men de som äter vegetariskt och veganskt lever ofta också sundare på andra områden – de röker mindre och motionerar mer, till exempel. Så hur vet vi om det överhuvudtaget är kosten som skyddar dem?

Ett sätt att kringgå den här problematiken är att använda sjundedagsadventisterna i Kalifornien. De är kanske den hälsosammaste befolkningsgruppen i västvärlden och de som lever längst. Det beror på att deras tro uppmanar dem att värna om kroppens hälsa. Därför är det väldigt få av dem som röker eller dricker alkohol, och de flesta har en aktiv livsstil. De är alltså väldigt lika i fråga om många livsstilsfaktorer, men skiljer sig åt när det gäller konsumtion av animaliska produkter. Bland dem finns en mycket stor grupp med vegetarianer och veganer, vilket gör att studier av sjundedagsadventisterna är särskilt lämpliga för att bedöma hur intag av animaliska livsmedel påverkar hälsan. Dels eftersom det inte finns så många andra livsstilsfaktorer som kan förvränga bilden, dels för att det finns tillräckligt många vegetarianer och veganer i den här befolkningsgruppen för att göra trovärdiga analyser. Tack vare detta är sjundedagsadventisternas hälsa mycket välstuderad. Den senaste översikten som gjordes av all publicerad forskning om dem visade en mycket tydlig bild: ju färre animaliska produkter som konsumerades, desto bättre var deras hälsotillstånd. De adventister som åt vegetariskt verkade konsekvent ha lägre risk för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och vissa former av cancer. Och ännu större hälsofördelar sågs hos de adventister som åt vegankost – både när det gäller fetma, högt blodtryck, typ 2-diabetes och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.

Hur många liv skulle egentligen kunna räddas om alla åt vegankost? Den frågan försökte en grupp forskare besvara med hjälp av en mycket omfattande och intressant analys från 2016. Först beräknade de hur resultatet skulle se ut om alla började följa de officiella kostråden om att äta mer frukt och grönt och mindre rött kött. Enligt den analysen skulle 5,5 miljoner liv kunna räddas globalt varje år jämfört med kostmönstren vi förväntas följa i framtiden om ingenting förändras. Men om alla i stället övergick till vegetarisk kost skulle antalet räddade liv öka till 7,3 miljoner. Och om alla åt vegankost skulle 8,1 miljoner förtida dödsfall kunna förebyggas varje år.”
(MARIA FELDING och TOBIAS SCHMIDT HANSEN i boken ”Den växtbaserade kosten”)


”Det torde numera stå klart för vetenskapen, att människan ursprungligen varit en helt vegetariskt levande varelse och att det animaliska inslaget i vår föda tillkommit på ett mycket sent stadium i den biologiska utvecklingen. Hela vår kroppskonstitution, vår yttre och inre byggnad, främst vår födoupptagningsapparat – alltifrån käkparti och tänder ända ned till ändtarmen – pekar entydigt på att vi är skapta till växtätare.”
(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)


”Vi äter som kungar och drottningar varje dag, hela veckan, och det tar livet av oss. Du känner säkert människor som lider av hjärtsjukdomar, cancer, stroke, Alzheimers, fetma eller diabetes. Kanske du själv eller någon i din familj lider av något av de besvären. Som vi sett är de här sjukdomarna relativt okända i traditionella kulturer där man till största delen livnär sig på oraffinerad, växtbaserad mat, som på den kinesiska landsbygden. Krämporna uppstår när välståndet i en traditionell kultur växer och man börjar äta allt mer kött, mejeriprodukter och raffinerade vegetabiliska produkter (kex, kakor, läsk osv.). När jag föreläser brukar jag börja med att berätta min egen historia, precis som jag har gjort i den här boken. I slutet av föreläsningen får jag alltid frågor från åhörare som vill veta mer om kost och olika sjukdomar. Du kanske också har en fråga om en viss sjukdom. Chansen är stor att det rör sig om en så kallad välfärdssjukdom, eftersom det är dem vi dör av i västvärlden. 

Många blir förvånade över att sjukdomarna som de är intresserade av har mycket gemensamt med andra välfärdssjukdomar, särskilt när det gäller kost och näring. Men det finns ingen kost som passar speciellt vid en viss sjukdom. Bevismaterialet som samlats in av forskare runt om i världen visar att kost som förebygger cancer även förebygger hjärtsjukdom, fetma, diabetes, starr, makuladegeneration, Alzheimers, nedsatt kognitiv förmåga, multipel skleros, benskörhet och flera andra sjukdomar. Dessutom gagnar den här kosten alla, oavsett genetik och individuella egenskaper. 

Sjukdomarna som nämns här, och fler därtill, har samma ursprung: en livsstil med för mycket sjukdomsfrämjande faktorer och för få hälsofrämjande faktorer. Med andra ord handlar det om den västerländska kosten. Däremot finns det en kost som motverkar alla dessa sjukdomar: den oraffinerade, växtbaserade maten. 

Kapitlen i den här delen är indelade efter sjukdom eller sjukdomsgrupp. Varje kapitel innehåller bevis för hur maten kan knytas till de olika sjukdomarna. Under läsningens gång kommer du att inse bredden och djupet hos det vetenskapliga underlaget som ger stöd åt fördelarna med en oraffinerad, växtbaserad kost. För mig har bevismaterialets stringens för så många olika sjukdomsgrupper varit den mest övertygande faktorn. Om en växtbaserad kost visar på så stor nytta för så många olika sjukdomar, är det möjligt att vi människor var tänkta att äta på något annat sätt? Mitt svar är nej, och jag tror att du kommer att instämma. 

USA och de flesta andra västländer tänker fel när det gäller kost och hälsa och vi har fått betala ett högt pris. Vi är sjuka, överviktiga och förvirrade. Jag blev själv alldeles överväldigad när jag gick vidare från labbstudierna och Kinastudien och möttes av den information som diskuterats i del II. Jag har insett att några av våra högst värderade konventioner är helt felaktiga och att sanningen om hälsa har mörklagts. Det värsta är att den intet ont anande allmänheten har fått betala det högsta priset. Den här boken är därför i hög grad ett försök från min sida att ställa felen till rätta. Som du kommer att se i de följande kapitlen finns det en bättre väg att följa när man har hjärtsjukdom, cancer, övervikt och blindhet, för att nå optimal hälsa.”
(T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)


”We’re basically a vegetarian species and should be eating a wide variety of plant foods and minimizing our intake of animal foods. The higher the intake of animal products, the higher the risk of cancer. For example, most people who get lung cancer are smokers, but not all smokers get lung cancer. Among smokers, animal products appear to raise the risk of cancer, and fruits and vegetables lower it.”

(T. COLIN CAMPBELL)


“A vegetarian diet is a way of loving yourself.”
(GABRIEL COUSENS i boken “Conscious eating”)


”År 1968 utförde professor Per-Olof Åstrand i Sverige följande intressanta försök med nio idrottsmän: 

Under tre dagars tid ställdes dessa på en speciell kost, varefter deras uthållighet prövades på s.k. ergocykel. Efter en kost bestående av kött och fett var idrottsmännens uthållighet i medeltal 57 minuter. Efter en normal blandad kost var deras uthållighet 114 minuter, medan en rent vegetarisk kost bestående av grönsaker och spannmål gav dem en uthållighet av 167 minuter – alltså i det närmaste tre gånger större än den animaliska kosten. 

Enligt detta, och andra tidigare utförda liknande, försök ger den vegetariska kosten människan den största fysiska uthålligheten.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)


”För att släppa felaktiga tankesystem som bygger på rädsla och orsakar motvilja till en vegetarisk kost, kan det vara bra att känna till att statistik från hela världen på ett övertygande sätt visar att en vegetarisk kost är vida överlägsen en köttbaserad kost. Såväl när det gäller omedelbara hälsoeffekter som effekter på livslängd och fysisk uthållighet. Redan 1917 visade forskningsresultat publicerade i Yale Medical Journal av professor Irving Fisher att vegetarianer har en uthållighet som är omkring dubbelt så stor som hos köttätare. 1961 skrevs i Journal of the American Medical Association att: ”En vegetarisk kost kan förhindra nittiosju procent av våra hjärtinfarkter.” John Robbins visar i Diet for a New America att vegetarianer som inte konsumerar mjölkprodukter (veganer) har en tiondel så många hjärtattacker som köttätare i den kritiska åldern fyrtiofem till sextiofem år. Man har till och med funnit att vegetarianer har färre fall av blodbrist än köttätare. American Journal of Clinical Nutrition rapporterade 1983 i sitt marsnummer, att kvinnor som var vegetarianer hade mindre än hälften så många fall av benskörhet som köttätande män. Forskare på ledande forskningsinstitut som Harvard och U.S. Department of Agriculture Survey on American Vegetarians har erkänt att en vegetarisk kost i högindustrialiserade områden, som till exempel USA och Västeuropa, mer än tillräckligt tillgodoser proteinbehovet och uppfyller alla grundläggande näringsbehov.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Exakt hur viktigt det är att äta en växtbaserad kost för att förebygga cancer bekräftades 1997 när American Institute for Cancer Research (amerikanska cancerforskningsinstitutet) publicerade en viktig internationell rapport, Food, Nutrition and the Prevention of Cancer: A Global Perspective (Föda, näring och cancerprevention: ett globalt perspektiv). I denna rapport, som framtogs i samarbete mellan 120 forskare och experter från FN:s Världshälsoorganisation (WHO) och Närings- och jordbruksorganisation samt från International Agency on Research on Cancer (som ingår i WHO) och USA:s National Cancer Institute, analyserades över 4 500 studier som handlade om kost och cancer. 

I rapporten ingick också en översikt gjord av en expertgrupp bestående av femton av världens ledande forskare om kost och cancer som granskat över två hundra fallstudier om sambandet mellan frukt och grönsaker och cancer. I häpnadsväckande 78 procent av dessa studier fann man att frukt och grönsaker hade en statistiskt säkerställd skyddande effekt mot någon eller flera typer av cancer. Endast tjugotvå procent visade inget signifikant samband. Ingen studie visade att konsumtion av sådana livsmedel orsakade en ökning av antalet cancerfall. 

Vad blir då rapportens kostrekommendation nummer ett? 

Välj en kost huvudsakligen baserad på en rik variation av grönsaker, frukt och baljväxter och med ett ytterst litet inslag av stärkelserik basföda. 

I egenskap av både projektledare för Kinastudien och främste rådgivare vid American Institute for Cancer Research känner doktor Colin Campbell väl till dessa studier. På grundval av sina erfarenheter har han varit mycket frispråkig i fråga om sambandet mellan kost och cancer: 

Den största andelen av alla cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och andra former av degenerativa sjukdomar kan enkelt förhindras genom att vi börjar äta en växtbaserad kost. 

Det ligger en viss ironi i att doktor Campbell blivit en av de klaraste förespråkarna för en växtbaserad kost. Han växte upp på en bondgård där kosten till stor del bestod av kött och ägg. Hans doktorsavhandling handlade om hur vi skulle kunna producera animalt protein effektivare så att vi kunde äta mer animaliska livsmedel. Men, som han berättar i Kinastudien, hans stora framgångar inom näringsforskningen övertygade honom om att en kost med en så låg andel animalisk föda som möjligt är det bästa valet. Han konstaterade bara faktum, förklarade han. 

Hans kost är numera till 99 procent vegetarisk. Han och hans hustru Karen har fött upp fem barn på en växtbaserad kost.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”I en undersökning fann man att personer för vilka kött var den främsta proteinkällan löpte nästan tre gånger högre risk att utveckla demens än vegetarianer.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätande och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)


”Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)


”En harmonisk kost hjälper oss att livnära, rena och vörda kroppen som den fysiska aspekten av anden eller som ett tempel för anden. Vi kan då hålla våra sinnen klara och våra kroppar friska, och därmed utvecklas. Om vi till exempel äter så mycket godis att vi rubbar kroppens balans och får för lågt blodsocker, kommer svängningar i blodsockernivån att göra det svårt att meditera, eller koncentrera sig på något projekt. Dessa svängningar bidrar också till perioder av instabilt känsloliv, depressioner eller tillstånd av överkänslighet. Vi behöver en lämplig kost för att kunna ta emot, lagra och leda de förhöjda kosmiska energier som nu genereras på denna planet, samt för att kunna hantera den ökade energi som frigörs genom vår egen andliga utveckling. En kost som skapar fred i vår kropp är till nytta i alla livets aspekter, från fysisk ansträngning till andlig strävan. 

Vegetarisk kost är den kost som är mest förenlig med hälsa för kropp, sinne och ande, liksom för hela planetens hälsa.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Ett kosthåll som innebär att man inte behöver döda nötboskap, getter, får, kycklingar, kalkoner, fåglar eller fiskar bringar oss exempelvis i harmoni med naturens universella kärlekslag. En vegetarian bidrar inte till lidande, smärta och död för djur på denna planet.”
(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)


”Läkaren Dean Ornish, grundare och vd för Preventive Medicine Research Institute, har i över trettio år av kliniska studier vid University of California Medical Center kommit fram till att en till största delen växtbaserad kost aktiverar över 500 gener som motverkar sjukdom, och avaktiverar över 200 sjukdomsframkallande gener.”
(ALBERTO VILLOLDO i boken ”Andens medicin”)


”Genom att minska mängden syrabildande inflammatoriska livsmedel och samtidigt öka mängden hälsosamma och alkaliska växtbaserade livsmedel kommer du att överskölja din kropp med vitaminer, mineraler, cancermotverkande fytokemikalier, antioxidanter, fibrer och så vidare. Det ger din kropp en chans att återhämta sig från attackerna av skräp, oxidativ stress (skapad av fria radikaler) och gifter som skövlat din inre terräng. När din kropp repareras kan den förnyas. Att ringa in och ta itu med orsaken är mer än revolutionärt – det är en kraftfull helande medicin.”
(KRIS CARR i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)


”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

Läs även KinastudienKöttätandeÄta djur och Övergångskost

Vitamin B12

”But what about people who don’t eat any B12 at all? Don’t they need to take B12 pills?
That’s what they’d like you to believe. Some prominent nutritionists, who should know better, tell us that it is absolutely essential to eat meat to avoid a ”dangerous” deficiency of B12. (By coincidence some of these same ”experts” are paid consultants to the powerful meat producers’ associations.) The dumbest thing they say is that vegetarians are living on borrowed time because they can’t get any B12 from a vegetarian diet. That news will come as a surprise to 500,000,000 Hindus, most of whom don’t eat any meat or animal products at all from the moment they are born until the moment they die (with the exception of mother’s milk for a while). The Hindu religion has been around for over 10,000 years, or about 98 centuries longer than ”modern American medicine.” Deficiencies of B12 are virtually unknown among these vegetarians, and they miss out on a few other little things too, like cancer of the colon, heart attacks, diabetes, and other ”signs of progress.”


There are several possible explanations that seem reasonable. First, people who don’t gorge on meat develop the ability to recycle their vitamin B12 instead of urinating it all away. Second, some vegetables do contain small amounts of B12. Third, vegetarians possibly develop the ability to produce their own B12 from intestinal fermentation, like sheep and some other animals.

Of course, you wouldn’t expect anything with a name like ”B12” to be cheap, would you? After all double-digit vitamins run high. A popular formula of B12 gives you 5 micrograms for two cents a tablet. That figures out just about $2 million a pound. Don’t you feel sorry for those folks who have to settle for a diamond mine instead of a vitamin pill factory? So forget about all those dire threats of the play-for-pay nutritional experts – just ask yourself how come they don’t look so healthy themselves.”
(DAVID REUBEN i boken ”Everything you always wanted to know about nutrition”)


”B12-vitaminet är lika stort som hemoglobinmolekylen. I stället för järn, som ingår i hemoglobin, innehåller B12-vitaminet kobolt.”
(SVEN-OLOF SPJUTH i boken ”Hälsan själv”)


”Vitamin B12 behövs för normal celldelning, för produktion av röda blodkroppar och för en normal tillväxt. Det krävs också för DNA-syntesen, vissa enzymers och nervsystemets funktioner, samt deltar i bildandet av signalsubstanser i hjärnan. Vitamin B12 lagras i levern i stora mängder (2-5 mg). P.g.a. att det återanvänds i kroppen kan det dröja många år innan eventuella bristsymptom visar sig. För att B12 ska upptas behövs en s.k. ”inre faktor” (intrinsic factor). Denna faktor är ett protein som normalt bildas av celler i magslemhinnan. Oavsett vilken kost man äter, så är brist på vitamin B12, perniciös anemi, ganska vanligt hos många äldre personer (ca 30 procent) p.g.a. att magslemhinnan hos dessa ofta blir allt för tunn (atrofisk gastrit). Detta innebär att förmågan att bilda saltsyra försämras, vilket gör att kroppen inte kan absorbera B12, även om man intagit den dagliga rekommenderade mängden. Saltsyra är en nödvändighet för bildandet av den ”inre faktorn”. Även sjukdomar i och operationer av mag-tarmsystemet samt långvarig medicinering med syrahämmande medel kan försvåra upptaget och ge brist på B12.”
(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)


”När jag talade med en vän, som är läkare, om en patient, som alltid fick kämpa mot anemi, alltså blodbrist, då ansåg han, att grundorsaken till denna störning hos den annars friske patienten borde sökas i att denne var vegetarian. Patienten borde enligt läkaren absolut äta kött för att få de för blodbildningen så viktiga B 12-vitaminerna. Men när läkaren då fick veta, att jag, fastän jag levt vegetariskt i 45 år, alltid hade 100-105 hemoglobin och även för övrigt ett utmärkt blodresultat, blev han mycket förvånad och var tvungen att ändra sin inställning något. Till vegetarisk kost hör obetingat rikligt med gröna grönsaker och framför allt också gröna örtkryddor, liksom de olika krassearterna särskilt persilja, ty där finns tillräckligt med vitamin B 12.”
(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)


”En hälsosam tarmflora producerar många gånger mer B-vitaminer än vad som finns i en välbalanserad kost. Detta inkluderar den svårupptagliga vitamin B 12 som är viktig för att förebygga och bli av med perniciös anemi (blodbrist). En del näringsexperter argumenterar om att en tillräcklig mängd av vitamin B 12 ej kan tillgodoses om man ej äter kött. En sådan ståndpunkt tar dock inte i akt att 85 % av köttets B 12 förstörts genom kokning. Eftersom ingen äter rått kött, kan inte kött räknas som någon tillförlitlig källa för vitamin B 12. Den absolut säkraste källan till en tillförlitlig mängd B 12, är att ha en frisk tarmflora.”
(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)


”Det antas att om man inte äter kött, får man B 12-brist. Struntprat. Varifrån får de djur vars kött vi äter sitt B 12? Det finns i små mängder i växter. Men vårt B 12 är till största delen sådant som produceras i kroppen.”
(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)

Läs även Vitamin B12

Vitlök

“För mig är vitlök detsamma som vitalitet. Jag vet inte om det är mitt franska ursprung eller min egenskap av växtterapeut, som är den största anledningen till att växten är mig så kär. Men när jag ser vitlök växa i en trädgård, är jag helt övertygad om att i det här hemmet, här råder hälsa och glädje.”
(MAURICE MESSÉGUE i boken “Hälsoflora”)


”Vitlöken måste vara världens äldsta och mest fantastiska födoämne – och medicin! Ett universalbotemedel mot så gott som alla sjukdomar om man lägger samman alla skrifter som finns om vitlöken. 

I Fornegypten betraktades vitlöken som en helig ört. Slavarna som byggde pyramiderna lär ha strejkat om de inte varje dag fick sin vitlök. Den gav kraft och styrka. 5 000 år gamla babyloniska kilskiftstavlor vittnar om vitlökens effekt på många sjukdomar – reumatism, hemorrojder, magsjuka, hosta, hudsjukdomar, aptitlöshet m m. 

I det gamla Kina användes vitlök som medicin. Vid de olympiska spelen under antiken åt idrottsmännen mängder av vitlök innan de skulle tävla för att öka prestationsförmågan. Vitlöken gav dem både styrka och uthållighet. 

Hippokrates, den berömde grekiske läkaren, ordinerade rikligt med vitlök mot olika åkommor, lunginflammation, frossa, kvinnosjukdomar, inälvsmask, tandvärk…”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Att regelbundet äta rå lök och vitlök minskar också blodets benägenhet att bilda proppar och ökar kroppens förmåga att lösa upp proppar.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Det medicinska värdet av löken, särskilt vitlöken, har varit känt bland folken sedan uråldriga tider. Lökens läkande egenskaper ligger förborgade i dess eteriska olja, som besitter en rentav underbar läkekraft. Jag har gång på gång sett tydliga bevis härpå vid fall av katarr, hosta, heshet, slembildning, bölder och svullnader samt vid olika slag av hals-, hjärn-, mag-, tarm- och njurlidanden.”
(BIRGER LEDIN i boken ”Fyra vägar föra ut…”)


”Dessutom är vitlök ett starkt antibiotikum som är särskilt effektivt mot svampinfektioner, och det har också virusbekämpande och bakteriehämmande effekter. Den bästa huskur jag känner till mot förkylning är att äta flera råa vitlöksklyftor så fort man märker de första symptomen. Att äta rå vitlök är inte lockande för alla, men vitlöken förlorar sina antibiotiska egenskaper när man torkar eller tillagar den, och kommersiella vitlökskapslar har inte samma effekt som färsk vitlök. Man kan göra den råa vitlöken mer aptitlig genom att hacka den fint, blanda den i mat eller äta den i samband med en måltid. Eller skär en klyfta i bitar och svälj dem hela som piller.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Jag har sparat en aktuell artikel ur en kinesisk läkartidskrift där man beskriver hur man använder vitlök intravenöst för att behandla en sällsynt och allvarlig form av hjärnhinneinflammation som orsakas av en svampinfektion i hjärnan. (Denna sjukdom blir allt vanligare nu som en opportunistisk infektion hos aids-patienter.) De kinesiska forskarna jämförde intravenösa vitlöksinjektioner med den vanliga läkemedelsbehandlingen med ett mycket toxiskt antibiotikum som kallas amfotericin B. I denna studie fungerade vitlöken bättre än läkemedlet och orsakade ingen toxicitet oavsett dosering. 

Något som kan vara bra att ha i husapoteket när man märker att ett barn börjar få öroninflammation är vitlöksolja. Man droppar lite varm vitlöksolja i örat, och sedan täpper man till örat lätt med en bomullstuss. För att göra vitlöksolja, pressa ner några vitlöksklyftor i lite olivolja, låt stå några dagar i rumstemperatur och sila sedan bort vitlöken. Förvara oljan i kylskåpet och värm lite i taget. Somliga rekommenderar också att man lägger en liten klyfta eller bit rå vitlök direkt i örat och håller den på plats med en bomullstuss. Vitlöksbiten kommer så småningom att lösas upp.”
(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)


”Det finns flera undersökningar som visat att vitlök har en cancerhämmande effekt, och även här rör det sig om flera olika mekanismer. Förutom att stimulera immunfunktionen tycks den blockera bildandet av vissa carcinogener i tarmarna och skydda DNA från att skadas av andra carcinogener. Slutligen skyddar vitlök också lever- och hjärnceller från degenerativa förändringar (förmodligen en följd av dess innehåll av antioxidanter) och sänker blodsockret. Man kan uppnå alla dessa effekter genom att helt enkelt ha vitlök i maten.”
(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)


”Vitlöken är rik på senapsoljor, och i detta samband med den kombination av renande ämnen, som den består av, har en högeligen välgörande inverkan på hela organismen. Den stimulerar aptiten och avsöndringen av magsaft, befordrar peristaltiken i tarmarna och är urindrivande.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


”Vitlök är en av de äldsta medicinalörterna (på sumeriska stentavlor från år 3000 f.v.t. ordineras vitlök). Louis Pasteur konstaterade år 1858 att den hade antibakteriella egenskaper. Under första världskriget var det vanligt att använda vitlök i bandage för att förebygga infektioner, och ryska soldater använde det även senare, under andra världskriget. När de hade ont om antibiotika använde de vitlök så flitigt att det brukade kallas ”det ryska penicillinet”.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”Vitlöken är idag en av de mest genomforskade växterna och anses tillhöra morgondagens medicin. En av de viktigaste farmakologiska substanserna i vitlöken kallas för allicin, den bildas först när vitlöken sönderdelas. Vetenskapliga studier har visat att vitlöken har följande verkan på hjärta och blodcirkulationen: blodkärlsvidgande, motverkar åderförkalkning samt sänker blodfetterna. Den motverkar blodproppsbildning, är blodtryckssänkande och förbättrar blodcirkulationen. När det gäller immunförsvaret har den en antibiotisk verkan mot både bakterier och svamp samt stärker immunförsvaret. Uppkomsten av ”sjuka” tarmbakterier motverkas. Vitlöken är ett medel mot åldrandets symtom av högsta rang. Djurförsök har visat att den kan få åderförkalkningar att delvis tillbakabildas. Det finns även studier som ger stöd för att vitlök motverkar cancer. Små doser vitlök stimulerar även tarmmotoriken. Det betyder att tarmförslappning, som leder till förstoppning, motverkas.”
(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)


”Idag finns många vitlökspreparat på marknaden som man marknadsför som mer eller mindre luktfria. De s.k. luktfria vitlökspreparaten har genomgått en kraftig ”reningsprocess” och deras effekt är troligen mindre än för produkter tillverkade på färsk vitlök, t.ex. vitlökssaft.”
(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)


“Vitlök är känd för att öka blodcirkulationen och det kanske är därför detta universalmedel även rekommenderas vid håravfall. Det berättas om ett par makar som började inta dagliga doser av vitlökskapslar. Efter en tid fick mannen mer hår på sin begynnande flint, medan kvinnan tappade den generande hårväxt hon hade på hakan.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


Mot tandlossning och tandköttsinflammationer: Vitlökens verkan är numera belagd med expertutlåtande – så varför inte pröva den i förebyggande syfte mot tandlossning. Gnid tandhals och tandkött med en vitlöksklyfta dagligen.”
(SIV HELLGREN i boken “Alla tiders huskurer”)


”Genom att skära itu en vitlöksklyfta och stoppa upp en bit i vardera näsborren, kan man lindra inflammerade bihålor. 

En man berättar att hans bihåleinflammation släppte efter ett dygns behandling med vitlöksklyftor i näsan. Själv har jag varit med om att det har lossnat efter 10 minuters behandling. 

Varning: Se till att inte vitlöksbitarna kommer för långt upp i näsan. Då kan det bli besvärligt att få ut dem igen.”
(MIRIAM WICKLUND i boken ”Kärringråd och huskurer”)


”Studier av bröstcancer har visat sänkt risk hos dem med högre vitlöksintag (Challier et al 1998, Dorant et al 1995, Ip et al 2000).”
(JAN G. BRUHN och PETER ENEROTH i boken ”Naturläkemedelsboken”)


“Eftersom vitlöksextrakt i modellförsök visat sig kunna stimulera NO-bildning (Sooranna et al 1991), motverka trombocytaggregation (Kiesewetter et al 1991) och sänka fibrinogennivåer (Kiesewetter et al 1990) är det inte förvånande att blodets rheologiska egenskaper (Kiesewetter et al 1990) och mikrocirkulationen förbättrades (Jung et al 1990). På senare tid har forskargrupper oberoende av varandra hävdat att vitlöksextrakt utlöser en antioxiderande effekt med protektion av LDL för oxidativ förändring (Phelps & Harris 1993, Orekhov et al 1996) och antiproliferativ effekt på glatta muskelceller (Orekhov et al 1995 och 1996). Vitlökens effekter på aortans pulsvågshastighet utgör ett gott argument för användningen av vitlök (Belz et al 1996, Breithaupt-Grögler et al 1997).”
(JAN G. BRUHN och PETER ENEROTH i boken ”Naturläkemedelsboken”)


PESTICIDAL PROPERTIES OF GARLIC 

Two entomologists from the University of California, Drs. Elden L. Reeves, and Shankar V. Amonkar proved by their studies that garlic is an effective pesticide. Using what they refer to as a “crude extract of garlic,” they discovered that it caused 100% mortality in five species of mosquito larvae when used in such small doses as 200 p.p.m. (parts per million). 

The California researchers used a crude methanolic extract of commercially available dehydrated garlic, called instant minced garlic, and also a more refined form obtained from freshly reconstituted dehydrated garlic by steam distillation. Both of these materials were used against larvae of a number of mosquitoes, including Culex peus, Aedes, and even against a field-collected larvae of highly insecticide-resistant strains of A. nigromaculis from Tulare and Kern counties in California. A 100% mortality rate was obtained against all larvae with the crude garlic extract at the concentration of 200 p.p.m. or above, and 90% mortality if concentration was 100 p.p.m. The steam distilled garlic oil fraction gave even better results: 100 % mortality at 20 p.p.m. for laboratory-resistant larvae and 30 p.p.m. for field-collected, highly insecticide-resistant larvae. They found that the oil fraction is 12½ times as effective as crude garlic extract. 

Isn’t it ironic that we have been told all these years that it would be fatal to outlaw DDT because we have to have it to kill mosquitoes! But, I guess it is easier to produce a chemical concoction than to grow garlic on a mass scale. The fact that DDT also kills people doesn’t seem to enter the chemical boys’ minds. 

By the way, organic gardeners around the world have known for years that planting rows of garlic plants between rows of vegetables or flowers which are specifically vulnerable to insect attacks, such as roses, tomatoes, potatoes, cabbage, etc., will prevent insect infestation and protect the plants. One of my friends soaks raw mashed garlic in large vats of water, then sprinkles it on the plants – with excellent results of total protection!”
(PAAVO AIROLA i boken “The miracle of garlic”)

Fotnot: boken ovan publicerades 1978

Läs även Vitlök

Vitt mjöl

”Ju vitare bröd, desto snabbare död.”
(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)


”Överallt där man äter ett högvärdigt fullkornsbröd, är befolkningens hälsotillstånd och motståndskraft bra. Där man mestadels äter vitt bröd, finner man däremot ofta dåliga förutsättningar för hälsa och kroppsligt välstånd.”

(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)


”Vid malning av olika sädesslag avlägsnas olika mängder av sädeskornets ytskikt. Just detta ytskikt innehåller emellertid större mängder mineralämnen än de inre delarna av sädeskornet. Spannmålsprodukternas mineralämneshalt är alltså starkt beroende av malningsgraden. Också halten av proteiner, liksom deras biologiska värde, minskas ju närmare man kommer det inre av vetekornet. Då man i de nordiska länderna under vårt århundrade alltmer börjat använda vitt bröd, har detta samtidigt inneburit en avsevärd minskning av mineralämnena i vår kost, vilket skadat folkhälsan. 

Vete har vid undersökning visat sig ha hög halt av mineralämnen. Vid malning stannar emellertid det mesta av dem i vetekliet och vetegrodden, vilka huvudsakligast används vid utfodring av kreatur. Eftersom såväl kalcium såväl som mikrogrundämnena eller spårelementen mangan, järn, natrium, zink och koppar till största delen förekommer i sädeskornets – och framförallt i vetekornets – ytskikt, förstår vi hur viktigt det är att som mat använda helkornssädesprodukter, i stället för produkter beredda av sädeskornets mineralfattiga frövita. Undersökningar utförda vid universitetet i Stuttgart-Hohenheim har visat, att sädesprodukter som behandlats enligt den moderna kvarntekniken visar stor brist på vitaminer – särskilt B1-vitamin – samt på mineral- och spårämnen. Enligt dessa undersökningar innehöll vetekli tolv gånger mera kalium än det vita vetemjölet, tre gånger mera kalcium, fyrtio gånger mera magnesium, fem gånger mera mangan och tre gånger mera järn, fyrtio gånger mera zink, sex gånger mera B1-vitamin och fyrtio gånger mera B2-vitamin. Detta är ödesdigert, då man vet att tillräckliga mängder av magnesium och kalium i vår kost är förutsättningen för förebyggande av hjärtinfarkt.”
(HENNING KARSTRÖM i boken ”Grönt, lättlagat, hälsosamt”)


”All vetenskaplig litteratur pekar i samma riktning: Människor som vill skydda sig från cancer bör kraftigt minska sitt intag av raffinerat socker och vitt mjöl.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)


”På samma sätt som man polerar ris och gör det otjänligt som föda, förstör man också våra sädesslag i den moderna kvarnindustrin. Från sädeskornet avlägsnas nämligen grodden och kliet, som innehåller 9/10 av kornets mest närande ämnen, alltså de ämnen som är en förutsättning för vår hälsa. Varför fördärvar man födan och lockar människor att äta vitt bröd, vitt mjöl etc., då man mycket väl känner till dessa fakta? Svaret är att det vita mjölet är lättare att lagra och lättare att baka med. Det betyder bland annat mindre lagringsförluster och livsmedelsindustrin kan tjäna mer pengar, men på bekostnad av konsumenternas hälsa. Det näringsrika kliet ger bonden till djuren, vilkas hälsa han är mycket mån om. Djuren producerar mera och får finare päls, medan bonden som äter det vita brödet tappar håret.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


”Att människokroppen behöver finmalet mjöl för att kunna tillgodogöra sig de finaste beståndsdelarna i mjölet är naturligtvis helt fel. Fabriksprodukten ’vitt mjöl’ är en mycket sen uppfinning. I 100-tals år har människorna bakat sitt bröd på ett mjöl som innehåller allabeståndsdelar, även skal och groddar, och därmed har de sett till att kroppen fått de vitala ämnen och byggstenar i form av vitaminer, mineraler och spårämnen som är nödvändiga för en god hälsa.”
(LILLY JOHANSSON och ALF SPÅNGBERG i boken ”Lev rätt, ät rätt, bli frisk del 1”)


”Det moderna mjölet produceras i valskvarnar, där höghastighetsvalsarna under tidigt 1880-tal ersatte kvarnstenarna. De nya kvarnarna var mycket effektivare, men eftersom de genererade mycket mer värme blev det mjöl de producerade mindre hållbart. Det som i första hand förstör malda korn är att fettet som finns i fröets grodd härsknar (oxiderar), och den reaktionen går mycket snabbare vid hög temperatur. Man löste problemet genom att avlägsna och kasta grodden och skala bort kliet (skalet), vars fibrer hindrade den nya malningsprocessen. Resultatet blev vitt mjöl – rena, oerhört små partiklar av stärkelse med en jättestor yta och ett mycket högt glykemiskt index. Kvarnarna kunde framställa den här nya produkten mycket billigare än mjöl som malts med den traditionella stenmalningstekniken, och den var mycket mer hållbar. Det visade sig också att den var lättsåld. Av vitt mjöl fick man lättare, fluffigare matbröd och kakor, och eftersom det var en produkt gjord med ny teknik tilltalade den folk genom sin modernitet. I Europa kom stadsbor med sofistikerad smak snabbt att föredra de här nya mjölprodukterna, medan det gammalmodiga, grova, mörka brödet stämplades som föda för bönder och okunniga landsbygdsbor. 

När jag växte upp i 1950-talets Amerika bestod det bröd vi åt mestadels av skivade limpor av en vit, fluffig massa, så totalt substanslös att man utan vidare kunde pressa ihop en skiva till en spelkulas storlek – ett populärt nöje vid frukostbordet, minns jag. (”Wonderbread” föreföll mig vara ett ovanligt passande namn.) Man kan fortfarande se sådana brödsorter i affären, tillsammans med en något mörkare version som kallas smörgåsbröd av fullkornsvete. Det kan innehålla en smula kli för färgens skull men kan pressas ihop lika dramatiskt, och stärkelsen i det består av lika fina och snabbt nedsmältbara partiklar. Brödet som jag får på de flesta restauranger i USA är inte mycket bättre, och jag ser med förfäran på den framgångsrika marknadsföringen av denna deprimerande föda i Gamla världens länder, där man borde veta bättre. Nyligen reste jag genom Rumänien, där de flesta människor för inte så länge sedan åt grovt, mörkt bröd. Nu kunde jag inte få något annat än vitt, fluffigt bröd och småfranska, och jag fick beskedet att det enda sättet att få tag på den gammaldags sortens bröd var att fråga efter ”hälsobröd” eller ”dietbröd”. 

Oavsett om det raffinerade mjölet ingår i frukostbröd, tekakor, pizzabottnar, salta pinnar eller kex, och oavsett om det är berikat med vitaminer och mineraler eller är uppblandat med andra mjölsorter, har dessa produkter det gemensamt att de representerar en av livsmedelsteknologins mest osunda skapelser. Sådan mat finns överallt, och drar alltid upp måltidens glykemiska index till höjder som orsakar veritabla utbrott av högt blodsocker (hyperglykemi) och motsvarande utbrott av insulinproduktion (hyperinsulinism).”
(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)


”Omkring 1880 uppstod en egendomlig anfäktelse i den västliga världen. Under att antal år före denna tid hade rika personer, aristokrater och kungligheter, inte ätit något annat bröd än vitt, men bönder och fattiga stadsbor hade bara råd att äta ”svart” bröd, som bakades av grovmalet mjöl. Troligen värderade konsumenterna brödet efter en ”statusskala”, där vitt bröd ansågs ”rent” och mörkt bröd, som innehöll stor mängd kli, ansågs ”orent”. På den tiden hade kvarnarna kvarnstenar och eftersom stenens yta var grov krossades vetekornen inte helt, hur väl stenarna än var balanserade mot varann. T.o.m. omsorgsfullt malet mjöl innehöll ännu en ganska stor mängd skalämnen och andra fibrer. Mjöl som genom siktning i tygskikt blev ”finare”, vitare, var en dyrbar vara, som endast de rika hade råd med. Men på 1880-talet kom en revolution inom kvarnindustrin, när stålvalskvarnarna togs i bruk. Då de perfekt slipade stålytorna passade exakt in i varann, kunde vetekornen malas finare än någonsin förr. Det blev lätt för mjölnaren att ta bort det mesta av kliet och producera ett högklassigt, nästan helt vitt mjöl till lågt pris. De nya valskvarnarna hade också en oförutsedd bieffekt. En av besvärligheterna inom mjölhanteringen hade varit det relativt stora svinnet av vete som förstördes av insekter. Men det högraffinerade mjölet hade förlorat så mycket näringsämnen att det knappt räckte till att livnära mjölbaggarna och därför minskade insekternas skadegörelse nu betydligt. Det barocka i att använda sådant mjöl till människoföda, som knappt kunde hålla baggar vid liv, undgick helt dessa historiska mjölnare. Dessa förändringar inom kvarnnäringen blev ödeläggande för gemene mans hälsa.”
(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv”)

Läs även Raffinerade födoämnen

Äpple

”Ett äpple om dagen håller doktorn borta från magen.”
(okänd)


”Äpplet är kungen bland frukterna. Man har alltid förstått, att äpplet var en vitaminrik och nyttig frukt, men först på sista tiden har forskare upptäckt äpplets enastående läkeegenskaper. 1919 kallades en tysk läkare, Dr. Heisler, till en patient, som sedan fyra veckor lidit av en mycket svår tarmkatarr och som nu var avmagrad till ett skelett. Inga av de medel man försökt hade hjälpt. Dr. Heisler hade hört berättas om en sjuk, som botat sig otroligt fort från en långvarig och mycket svår tarmkatarr genom en kur på råa, rivna äpplen, och han beslöt att göra ett experiment. Till hans stora häpnad blev patienten redan efter några dagar frisk. En annan tysk läkare, som hade ett stort lasarett vid västfronten, kurerade där genom äppelkurer de svåraste fall av dysenteri. Han gav sina patienter 1½ kilo råa, rivna äpplen dagligen. Hans namn var Kutroff. Han använde sig även av icke rivna äpplen, som måste tuggas mycket väl. De flesta fall botades på två dagar och redan efter en dag inträdde oftast en stor förbättring. Liknande äppelkurer ha sedan dess praktiserats i otaliga sjukhus. 1-1½ kilo mogna, oskalade äpplen, från vilka kärnhuset borttagits, rivas på ett rivjärn av glas och förtäras under dagens lopp i åtta portioner. Utmärkta, ja, alldeles enastående resultat uppnås med dessa kurer vid mag- och tarmkatarrer, paratyfus och dysenteri. Men det är mycket viktigt, att patienterna inte ta in några medikament under kuren. Äpplena verka i tarmen som en svamp, som suger upp vätska och giftiga ämnen, vilka sedan hastigt utbefordras. Det är äpplenas innehåll av eteriska ämnen, garvsyra, fruktsyra och mineralämnen, som framkalla den snabba läkningen. En känd barnläkare, Dr Moro, gjorde underkurer med sjuka barn, som ledo av diarré och dysenteri genom liknande äppelkurer. Efter två dagars kur gick han så småningom över till vanlig kost men bibehöll en längre tids successivt minskade äppelportioner. I äppelskalet finns ett ämne, pektin, som har den egenskapen, att det får blodet att koagulera. Nu används pektinet med stor framgång vid bekämpandet av blödarsjukdomar. Med dess hjälp lyckas det att stilla svåra blödningar. Dessutom äro äpplen ett utmärkt läkemedel vid ämnesomsättningssjukdomar.”

(EBBA WAERLAND i boken ”Ur naturens rika apotek”)


”Äppelsaften på morgonen hjälper till att reglera kroppsfunktionerna, den främjar peristaltiken i tarmarna och verkar vitaliserande på hela systemet.”
(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)


“An apple a day really may keep the doctor away. The pectin in apples may lower your cholesterol levels and help stabilize your blood sugar. They help prevent lung disease, especially in smokers.”
(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)


“According to Dr. Dharma Singh Khalsa, men who eat one apple a day lower their risk of heart attack by 32 percent.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


“Apples contain quercetin, a flavonoid that, in a 2001 Mayo Clinic study, helped prevent the growth of prostate cancer cells. Another study, at Cornell University, showed that phytochemicals in the skin of an apple inhibited the reproduction of colon cancer cells by 43 percent. And the National Cancer Institute reported that foods containing flavonoids like the ones in apples may reduce the risk of lung cancer by as much as 50 percent.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


“Apples contain a whole host of phytochemicals, including the aforementioned quercetin, plus catechinphloridzin, and chlorogenic acid. So what does that mean for you? Strong – really strong – antioxidant power. Since both cardiovascular disease and cancer are thought to be highly related to what’s called “oxidative stress” (the damage done to cells and DNA by oxidation), the ability to fight off the destructive effects of that oxidation is a major weapon in the healing power of any food. Apples have that antioxidant power in spades. In fact, apples have the second highest level of antioxidant activity of any other commonly consumed fruit in the United States (beaten out only by cranberries). 

Apples are also ranked second for total concentration of phenolic compounds, a huge class of biochemically active substances most of which belong to the flavonoid group. There are literally thousands of flavonoids, but all you really need to know about them is this: They are really, really good for you. And compared to every other fruit, apples have the highest portion of free phenolics. While that may sound like the phenolics just got out of prison, it actually means they’re not attached to other compounds in the fruit, which in turn means they’re more available for absorption into your bloodstream, where they can go to work providing you with all the amazing health benefits and cancer-fighting ability they have to offer.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


“When you eat (or juice) apples, don’t forget the peel. Apple peels have been found to have potent antioxidant activity and can greatly inhibit the growth of liver cancer and colon cancer cells. Though almost all apples contain valuable phenols and antioxidants, the good old Red Delicious seems to frequently come out the winner when it comes to antioxidant power.”
(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)


”Två äpplen om dagen kan sänka kolesterolhalten med 16 procent.”
(SUSAN CLARK i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)


”Jag vill slå ett slag för äpplet som beautyfood. Skalet innehåller antioxidanten quercetin, som stärker hudens naturliga skydd mot fria radikaler. Röda äpplen kan även stoltsera med flavonoidtypen antocyanid. Ett äpple om dagen håller rynkan i kragen!”
(MARIA AHLGREN i boken ”Beauty food”)


”Äpple stimulerar salivsekretionen, vilket är bra för matsmältningen, men också för tänderna, som hålls rena. Epidemiologiska studier visar att äpplen ger en minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, cancer och diabetes: de som äter äpple dagligen har 30 procent mindre risk att utveckla typ 2-diabetes. Äpple ger en måttlig blodsockerstegring, vilket beror på innehållet av lösliga fibrer. 

Forskning har visat att äpplen förbättrar blodcirkulationen, minskar inflammation, stimulerar fettförbränningen och ger en lägre kroppsvikt. Många av dessa effekter beror troligen på att äpple gynnar bakteriefloran i tarmen. 

Polyfenolerna i äpple har potential att motverka inflammation i hjärnan och lindra förloppet av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom.”
(CHARLOTTE ERLANSON-ALBERTSSON i boken ”Äta för livet”)


Äpple, inte minst skalet, innehåller mycket C-vitamin, kalium och flavonoider. Äpplets mättande fibrer stärker immunförsvaret och ger mycket näring men lite kalorier. Förr var rekommendationen att äta ett äpple om dagen, numera säger man två.”
(MARLENE GUSTAVSON i boken ”Naturens mirakeldrycker”)


”De tre äppelsorter som innehåller högst halter av försvarsstärkande polyfenoler är: Granny Smith, Red Delicious och Cox Orange.”
(Dr. WILLIAM W. LI i boken ”Ät dig frisk”)


”Äpplen stimulerar lever och njurar och har en avgiftande effekt på kroppen. De är rika på pektin, som binder och hjälper till att avlägsna gifter och kolesterol. De innehåller även äppelsyra som neutraliserar sura biprodukter. Äpplen kan hjälpa mot förstoppning och diarré. De dämpar stegringen av blodsockernivån och bidrar till att kontrollera diabetes. Äpplen innehåller quercetin, ett antiinflammatoriskt ämne som minskar risken för hjärtsjukdomar och gör nytta vid behandling av artrit och allergiska sjukdomar.”
(SARAH MERSON i boken ”Klassiska huskurer”)


Äpplen innehåller rikligt med vitaminer och mineraler samt pektin och äppelsyra. De är bra för hjärtat och blodkärl samt stärker blodet. Förekomsten av äppel- och vinsyra har en förebyggande verkan på leverstörningar och på matsmältningssystemet överhuvudtaget. Äpplen sänker kolesterolhalten (LDL) i blodet liksom högt blodtryck samt stabiliserar blodsockernivån. De stimulerar alla kroppsavsöndringar, dämpar aptiten och är bra vid viktproblem.

Skalet innehåller pektin som har en stoppande verkan på diarré. Skrapat äpple kan användas för att normalisera tarmfunktionen.

Äpplen innehåller även cancerförebyggande ämnen och äppeljuice har visat sig döda smittsamma virus.”

(GUNILLA BOMAN i boken ”Huskurer & helhetsterapi”)


”Ingen annan frukt är så omskriven, omtalad och omsvärmad som äpplet. Genom årtusenden av legender, religioner och mytologier har äpplet fått symbolisera det perfekta. Den tilltalande formen, den vackra färgen och inte minst den goda smaken har rönt uppskattning hos människan långt innan judendomen och kristendomen lät Adam bita i den förbjudna frukten. I vissa tidiga religioner var äpplet till och med sinnebilden för livet självt.

Den nordiska mytologin menade att äpplet var ett måste för evigt liv. Därför var det vanligt att man lät några äpplen följa den döde i graven.

Ett konkret bevis för att äpplen ingick i födan redan under stenåldern är det berömda fyndet vid Alvastra i Östergötland. Vid en utgrävning av en boplats från 2500 f Kr fann man rester av torkade äpplen. De kom troligen från någon vildapel och var betydligt mindre än våra dagars saftiga äpplen som förädlats fram genom mångårig odling. Äppelförädling sysselsatte även de gamla romarna. Deras rön ligger fortfarande till grund för förnyelse och utveckling i moderna äppelodlingar.

I dag odlas yrkesmässigt ett 25-tal sorter i Sverige och tillsammans med de importerade utgör de en imponerande samling att välja emellan. Alla med sin personlighet.”
(ANNA LINDVALL & GUNVOR LINDVALL i boken ”Frukter & bär”)


”Gloster heter en glädjande nyhet för alla äppel-allergiker. De som normalt inte tål äpplen har visat sig klara den här sorten som numera odlas både i Sverige och ute i Europa.”
(ANNA LINDVALL & GUNVOR LINDVALL i boken ”Frukter & bär”)


”Tilltron till äpplets läkande förmåga har bestått genom århundradena och väldigt många av de gamla huskurerna är i dag vetenskapligt bevisade.

Genom att äta ett par äpplen per dag halverar man risken att drabbas av slaganfall. Det visar en undersökning av medelålders män, gjord i Oslo. Slaganfall kan nämligen bero på för lite kalium i blodet och detta mineralämne finns det ganska gott om i äpplen. Många av äpplets nyttigheter sitter i skalet. Därför är det vettigast att äta dem oskalade.

I äppelskalet finns bland annat flavonoiderna, som anses förebygga hjärtinfarkter.”

(ANNA LINDVALL & GUNVOR LINDVALL i boken ”Frukter & bär”)


”Äpplen kan minska risken för vissa cancerformer, hjärtsjukdomar och diabetes. De innehåller tanniner och har undersökts för en möjlig verkan mot ledinflammation.”
(MONIQUE SIMMONDS, MELANIE-JAYNE HOWES och JASON IRVING i boken ”Odlarens handbok om medicinalväxter”)


”Forskare studerade studenter som åt två äpplen om dagen och jämförde dem med studenter som inte åt några äpplen alls. Äppelätarna var mindre stressade, hade mindre problem med huvudvärk och var emotionellt stabilare. Äppelätarna verkade också ha bättre hy, fick färre förkylningar och var inte lika drabbade av ledbesvär.”
(JOAN WILEN och LYDIA WILEN i boken ”Lev väl och må bra”)


”Äpplet har blivit kallat frukternas konung. Innehåller rikligt med närsalter och vitaminer. En äpplekur på hösten är synnerligt välgörande, blodförbättrande, nervstärkande, magreglerande. – Ett äpple vid sängtid medför ofta god sömn. Äppelträd böra finnas vid var gård, där rum finnes. De svenska äpplena äro mera innehållsrika än de amerikanska. Vissa äpplesorter kunna odlas långt upp i Norrland och bli under goda somrar av utmärkt beskaffenhet.”
(VIVOS VOCO i boken ”Hälsoörter”)


”Forskare vid St. George’s Medical School i London har upptäckt att ett äpple om dagen ger märkbart bättre andnings- och lungfunktion. Förklaringen är äpplets höga halt av en fytokemikalie som förefaller skydda lungorna mot luftföroreningar, pollen och cigarrettrök.

Från Cornell University i USA rapporteras det att ett litet äpple överlägset slår ett C-vitaminpiller i kampen mot ateroskleros (»åderförkalkning«) och cancer. Ett enda äpple ger en antioxiderande effekt som motsvarar 1 500 mg vitamin C.

Enligt Journal of Medicinal Food skyddar äppeljuice eller två äpplen om dagen hjärtat. Det bryter synbarligen ned det skadliga kolesterolet i blodet. Färskpressad äppeljuice är mest effektiv.”

(KARI BØ, CHRISTINE THUNE & BEATE WINTHER i boken “Livslust!”)


”Äpplens avgiftande förmåga beror främst på att de innehåller pektin, en typ av lösliga fibrer som hjälper till att rensa ut kolesterol, gifter och tungmetaller ur kroppen via levern och njurarna.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


Äpple kan ge oss mer än tio procent av det rekommenderade dagliga fiberintaget, om frukten är oskalad. För en söt juice används röda äpplen; gröna äpplen ger en syrligare smak.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Äpplen innehåller kalcium och magnesium som tillsammans hjälper till att balansera hjärnans kemi.”
(SARAH OWEN i boken ”Juicer som håller dig frisk”)


”Äpple innehåller fibrer, flavonoider och C-vitamin och kan ingå i all kost avsedd att motverka åldrande.

Äpplen innehåller pektin, en fiber som sköljer ut slaggprodukter ur kroppen. Den får även goda bakterier att frodas i tarmarna och bidrar tillsammans med quercetin till att hålla kolesterolvärdet nere. Äpplen innehåller dessutom äppelsyra, som lindrar reumatism och artrit och hjälper till med energiproduktionen. Innehållet av C-vitamin stärker immunsystemet, medan det höga vatteninnehållet återfuktar kroppen.”
(SARAH MERSON i boken “Mat som håller dig ung”)

Läs även Blanda inte frukt med annan födaFrukt och Frukt & Bär