”Utan ordentlig kost är medicin verkningslöst. Med ordentlig kost behövs ingen medicin.” (ayurvediskt ordspråk)
Uppskattningsvis byts ca 99 % av dina celler ut mot nya kontinuerligt. Då kan man fråga sig vad de nya cellerna byggs upp av? De byggs upp av det som du stoppar in i din mun! Om du då väljer att äta skräpmat kanske det inte är så konstigt om din kropp efter ett tag börjar må som en ”soptunna”. Istället för att regenerera (byggas upp) börjar kroppen att degenerera (brytas ner). Detta kommer sig av brist på kvalitativ och livskraftig näring. Kroppen kan kompensera för denna brist under en viss tid, ibland i flera decennier. Men förr eller senare kommer något att brista! Det är då många olika symtom och sjukdomar börjar visa sig. Men det räcker inte att bara titta på vad man äter utan det är faktiskt viktigare att titta på hur man äter, vilket du kan läsa om under Optimal matsmältning. ”Jag är ofta chockerad över folks matvanor. Som biolog har jag inte svårt att förstå att folk blir sjuka, men väl hur de överhuvudtaget kan hålla sig vid liv.” (Albert Szent-Györgyi)
”Låt oss slå fast att mat är en fundamental nödvändighet för liv. Detta är ställt utom allt tvivel. Däremot kan man diskutera vad man ska äta – men alla är naturligtvis överens om att man måste äta. Som det heter: ”Äta bör man, annars dör man”. Det mest essentiella vi behöver få från födan är: näringsämnen för att bygga upp, reparera och uppehålla alla celler som kroppen består av och energi till de oräkneliga funktioner som kroppen utför. Vi människor är ätmaskiner – vi är här för att äta. I genomsnitt kommer vi att äta en häpnadsväckande mängd mat under vår livstid ca 63 ton. Tänk bara 63 000 kg! Några av oss gör vårt bästa för att till och med överskrida den mängden, men det är en annan historia. Hur länge du kommer att leva, hur frisk du kommer att vara, hur mycket energi du kommer att ha, hur effektivt dina organ kommer att fungera, hur mycket du kommer att väga, allt detta beror nästan uteslutande på kvaliteten på den mat du äter och ännu viktigare, hur bra maten bryts ner och tas upp av din kropp. Vare sig du råkar vara medveten om det eller inte, finns det inte en enda sjukdom i kroppen, från förkylning till cancer, som inte kan spåras till hur bra eller dåligt maten har brutits ner och tagits upp. Det är där allting börjar – i magen.” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)
Jag brukar uppmuntra alla att ta sig en fundering på hur mycket kosten kan inverka på hälsan genom att nämna att de borde ta mera notis om hur det är ställt med våra husdjur. Dessa stackare drabbas, så gott som var och en av dem, av välfärdssjukdomar såsom fetma, reumatism, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, tarmsjukdomar, diabetes m m. Dessa sjukdomar existerar inte hos de vilda djuren! Men så fort vi börjar ta hand om dem och börja ge dem av ”vår egen föda” får även de dessa sjukdomar och lidanden som ett brev på posten. Och jag är i varje fall helt införstådd med att vi människor också lever under samma naturlagar som djuren. Även om vi inte alltid ger dem exakt samma föda som vi själva har på våra tallrikar är det tillverkade djurfodret upphettat, processat, behandlat och har ofta kemiska tillsatser vilket innebär ett mycket lågt innehåll av näring, enzymer och livskraft – precis som den ”civiliserade” föda vi människor oftast äter. ”Forskare har gjort intressanta djurförsök där man låtit försöksdjur äta enbart kokt föda. Detta har dramatiskt ökat uppkomsten av sjukdomar hos försöksdjuren. Vid vissa försök har man inte kunnat följa kostens verkningar på försöksdjuren längre än till fjärde generationen – därför att den kokta födan har haft en så devitaliserande inverkan att den slutligen lett till 100-procentig sterilitet bland de djur som lyckats överleva i försöken! För varje ny generation av försöksdjur som kom fram ökade sjukdomsfrekvensen, födelsedödligheten och även steriliteten, tills den blev total och försöksdjuren dog ut. Om sådana resultat redovisades av massmedia, skulle de öppna ögonen på folk och få dem att börja ställa besvärande frågor om husmanskosten. Den dolda faran i vårt dagliga bröd är en verklighet som får betalas med sjukdomar och lidanden. Jämför man husmanskosten med färsk, rå vegetarisk föda så ökar husmanskosten förekomsten av våra s.k. civilisationssjukdomar, t.ex. allergier, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och cancer.” (Raimo Heino i boken ”Nya naturläkarboken”)
Alf Spångberg, som var delaktig i ”Föllingeprojektet”, skriver om behandlingsresultaten i boken ”Lev rätt”: ”Föllinge-projektet visar att över 90 procent av de 64 patienter, som behandlades på Föllingegården för urinvägsinfektion, astma, högt blodtryck och prostatit blev bättre eller helt bra genom faste- och kostterapi på vegankost (råa grönsaker, frukter och bär utan mjölk och mjölkprodukter).”
Han fortsätter: ”Den speciella sjukdom de behandlas för är inte den enda sjukdom de botas ifrån. Många andra småkrämpor försvinner också. Som ett exempel bland tusentals kan nämnas en patient, som efter fasta och ändrad diet vid återkomsten till sjukhuset (efter några veckors vistelse på hälsohemmet Föllingegården) fick ta bort insulinet. Före faste- och dietändringen hade han 24 streck insulin. Han blev även besvärsfri från sina prostataproblem och en planerad operation avskrevs. Dessutom blev han befriad från sin astma och sin magkatarr. Det är ingalunda ovanligt att patienter får uppleva sådana genomgripande positiva förändringar i sitt hälsotillstånd.”
Ytterligare ett mycket talande och starkt bevis för födans roll över vårt välmående får man om man studerar sjukdomsstatistiken för den civiliserade västvärlden, och i vårt fall västra Europa och främst Norden, under de senaste 200 åren. Den visar tydligt att vi bara blir sjukare och sjukare för varje år som går – förutom vid 2 tillfällen under denna tidsram – under de båda världskrigen. Har du någonsin funderat över detta och orsaken bakom denna överraskande statistik? Under dessa hemska krig var man tvungen att införa ransonering på vissa födoämnen eftersom det uppstod brist på många vardagliga matvaror. Och de födoämnen som blev ransonerade var flertalet av de som jag benämner som dödsmedel – kött, socker, salt, kaffe, alkohol plus tobak och snus. Människorna fick klara sig på det som de själva odlade i trädgården såsom potatis, kål, lök, morötter, andra rotfrukter, frukt och bär. Man ansåg sig inte heller kunna slösa med spannmålens näringsämnen genom att raffinera bort största delen av dem utan man använde sädeskornets alla delar till att baka fullkornsbröd på. När människorna var tvungna att under flera år leva på denna ”enkla” men naturliga föda sjönk sjukdomsstatistiken drastiskt – trots att man levde under stor psykisk press och stress p g a krigets alla hemskheter och hot om död och förödelse! Direkt efter de båda världskrigen steg sjukdomsstatistiken igen, precis som förut. Men vi har så lätt att både glömma och förneka sådana tydliga bevis när vi har lagt detta bakom oss och återigen dagligen börjar ”frossa” i allehanda dödsmedel. Många av oss har mycket svårt att ta till sig att det verkligen kan vara så enkelt och uppenbart när det gäller kostens inverkan på vår hälsa. Dessa dödsmedel blir bara allt vanligare och mer och mer processade, behandlade, raffinerade och allt mindre naturliga. ”Professor A. I. Virtanen, som år 1945 erhöll Nobelpriset i kemi, har sagt följande om vår kost: »Naturprodukter behandlade i minsta möjliga grad utgör den säkraste grunden vid planering av sund kost i olika länder.» Och vidare: »Ju radikalare man behandlar vår mat och råvarorna till de livsmedel som framställs av industrin, i desto större fara råkar människan.»” (Henning Karström i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)
”För en del kan det falla sig svårt att överge gamla vanor. Men det enda som gör det svårt är de trosföreställningar som folk har byggt upp under årens lopp. Sådana kan vara det största hindret för ett steg i rätt riktning. Om tron på någonting är stark nog, finns det inga belägg eller bevis i världen som kan få den troende på andra tankar. Tänk på Galileis situation för trehundra år sedan, hur hårt han straffades för sin löjliga tro att solen inte kretsade runt jorden. Galilei, vars teori byggde på Copernicus tidigare arbete, sattes i fängelse för att han påstod något så urbota dumt som att solen inte gick runt jorden. Vilken idiot som helst kunde ju bara gå ut ur huset på morgonen och se hur solen gick över himlen och hur den plumsade ner i havet eller bakom något berg vareviga kväll. Rätt? Fel! Idag är det väl ingen som tror att solen kretsar kring jorden. Men det ser ut så, eller hur? Det är på samma sätt med vissa av våra matvanor. De ser ut att vara rätta och riktiga, men de är på tok! Över trehundra år efter det att Galileis iakttagelser offentliggjordes, och fastän han hade rätt och alla andra fel, håller katolska kyrkan som bäst på med att rentvå honom för att han hade rätt! Det är svårt att ta död på traditioner, hur behäftade med fel de än må vara!” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)
”Det är bekymmersamt att folk inte ger sig tid till att verkligen tänka över vad som sker när de äter. Många tycks vara i den tron att människokroppen är lik en ugn, i vilken allt slags bränsle kan användas. De föreställer sig tydligen att deras kropp innehåller en kanal, som börjar vid munnen, går genom magen och tarmarna och mynnar i ändtarmen. De tycks leva i den villfarelsen att vad de inför i sitt system har litet eller ingenting att göra med hälsa och hög ålder. Att vad de äter är helt enkelt bränsle som skall alstra ”ånga” för deras verksamhet. Till och med förmodat intelligent folk tycks anse människokroppen som blott ett fysiskt-kemiskt laboratorium i stället för ett livsbefrämjande organiskt laboratorium, där livsnödvändiga processer äger rum på metodiskt sätt, förutsatt att inga allvarliga störningar kommer emellan.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)
Något som ytterligare bidrar till att man negligerar kostens inverkan på hälsan är att man inom skolmedicinen nästan totalt har bortsett från detta. ”För dagens specialister på t ex reumatiska sjukdomar med över femton års utbildning tar ämnet näringslära endast några timmar. Under hela min egen utbildning under 1970-talet på Karolinska institutet fanns schemalagt två timmars näringslära sammanlagt. Dessutom var närvaron under dessa lektioner inte obligatorisk. Det meddelades även – att inga prov eller annan form av kunskapsredovisning krävdes. Kanske utgör denna okunnighet om det väsentligaste för hälsan – våra levnadsvanor och vårt val av föda – största anledningen till hela vårt sjukdomselände. ”Ät vad ni behagar. Vad ni äter har inget med sjukdomar att göra”. Det är ett svar som patienter ofta får när de ber om kostordination vid reumatism. Samma svar får även föräldrar till barn med reumatiska sjukdomar. Förklaringen till att man inte ordineras att korrigera sina kostvanor är att under hela den långa läkarutbildningen ställs aldrig en enda gång den självklara och så nära till hands liggande frågan: ”För vilken näring är vår matsmältningsapparat ursprungligen uppbyggd? Till vilket näringssätt är den från begynnelsen anpassad?” Studerar vi djuren, så finner vi att de allesammans utan undantag är specialister på ett visst slags föda. När vi själva drabbas av förstoppning, hemorrojder, divertiklar, colon irritable, morbus crohn, ulcerös colit, blindtarmsinflammation, magsår, reumatism etc, är det i allmänhet – vid sidan av ärftlig disposition – inget annat än en följd av en förändrad livsmiljö och våra försök att göra oss till ”allätare”. När det gäller bilen, båten och andra maskiner vi använder oss av, är vi noga med att följa givna instruktioner om drivmedel etc. När det gäller den mest komplicerade ’maskinen’ i världen – vår organism – vräker vi ofta urskillningslöst in i denna allt som går under namn av föda, dryck och njutningsmedel. När så njurarna och levern krånglar eller leder och muskler värker frågar aldrig läkaren: ”Hur har du skött underhållet av denna maskin? Vilket ’drivmedel’ har du använt?” Han koncentrerar sig i stället på det sjuka organet och detaljer i själva sjukdomsprocessen.” (Alf Spångberg i boken ”Värk – reumatism”)
En mycket tragisk sanning är att du som läser denna hemsida kommer att ha mångfaldigt mycket mer kunskap om kostens påverkan på kropp och hälsa än allehanda läkare och specialister (se Läkare & Kost). Jag själv rådfrågade många läkare och specialister som gjorde mängder med undersökningar på mig, utan att hitta något fel, ofta om kosten inte kunde vara en orsak till alla mina lidanden? ”Nej, det har ingen som helst inverkan utan ät bara normal kost så behöver du inte bekymra dig för det”, blev svaret alltid. Så jag fortsatte med det och mitt lidande blev hela tiden värre och värre. Tills jag en dag träffade en mycket kunnig och pedagogisk alternativterapeut (se Min hälsomentor) som även lånade ut boken ”Hälsans utvalda folk” av Are Waerland till mig. Han pratade varmt och lättförståeligt om kostens inverkan på hälsan och jag hade ju provat allt annat så jag hade absolut inget att förlora. När jag började praktisera Waerlands och terapeutens råd vände alltsammans på ganska kort tid! Jag som hade levt med värk, magbesvär och allehanda lidanden i nästan 20 år blev frisk, pigg och glad på bara ett år. Men det bör givetvis nämnas att jag till 100 % följde anvisningarna och råden utan avsteg, vilket de allra flesta inte förmår. Men jag själv hade ju inget annat val eftersom jag stod med ena benet i graven efter min totalkollaps då mitt hjärta stannade vid ett tillfälle (se Insikter 6). Så motivationen och engagemanget fattades verkligen inte i mitt fall. När jag sedan blev symtomfri och även hade gjort en stor tandsanering och tarmrening under detta år kunde jag så smått börja göra lite avsteg från den strikta kost jag ätit utan att ta skada. Kroppen hade återhämtat sig så pass mycket att den åter kunde hantera små mängder av dödsmedlen – t ex när jag ibland gick på restaurang eller hälsade på någon kunde jag vid dessa tillfällen tillåta mig att äta det som bjöds. Jag har verkligen inte svårt att se samma bemötande och nedlåtande syn på kostens hälsopåverkan inom den svenska skolmedicinen som den amerikanska vilken läkaren Robert S. Mendelsohn skriver om i sin bok ”Den vita lögnen”: ”Om man studerar nästan varje annat medicinskt system än det västerländska finner man att det förlitar sig kraftigt på födan. Den Moderna Medicinkyrkans ”föda” är emellertid drogerna. Den amerikanske läkaren bortser helt och hållet från födans betydelse, om man undantar mycket fragmentariska och vanligen felaktiga försök att tillämpa ”terapeutiska dietföreskrifter” (gift-, diabetisk-, låg salt-, gallblåse-, viktminsknings- och lågkolesterolhaltig diet). De som eventuellt ägnar sig åt födan kallas troende, hälsokostare, extremister, radikala och kvackare.”
Han skriver vidare: ”Den österländska medicinen å andra sidan erkänner och använder sig av födans betydelse för hälsan.”
Att man som föredragshållare, terapeut, författare eller läkare inser födans roll i att orsaka sjukdomar och lidanden ofta blir hånfullt bemött och kritiserad av skolmedicinare är mycket beklagligt. Inte bara för att de själva missar att ta till sig naturens grundlagar utan än mer att de, medvetet eller oftast omedvetet, hindrar de sjuka patienterna att på ett naturligt och biverkningsfritt sätt få råd och vägledning till hälsa. Man blir nästan mörkrädd när man läser boken ”Föllingeprojektet” av Olov Lindahl och hur de där med hjälp av kosten lyckades bota ”obotligt sjuka” människor och hur de blev bemötta och kraftigt kritiserade av andra läkarkollegor och myndigheter (se Föllingeprojektet). Josef Östlund öppnade ett hälsohem, Mistelgården, och blev kraftigt motarbetad och kritiserad av myndigheter och skolmedicinare när han gjorde stora framsteg med sjuka människor enbart med hjälp av naturlig kost. ”Länsläkare Josef Bruno från Kristianstad besökte vid ett tillfälle vårt hälsohem, Mistelgården. Han träffade personer som blivit friska och som vittnade om att deras sjukdomar nu var borta. Hans kommentar var: ”Ni har blivit friska på fel sätt.” En gäst frågade då: ”Kan man bli frisk på fel sätt?” Då svarade dr Bruno ej. Han gick ut och åkte hem.” (Josef Östlund i boken ”Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?”)
”Allvarligare är kanske det faktum att det knappast undervisas i näringslära på läkarutbildningen. På de flesta utbildningar ingår det lite spridda näringsfysiologiska principer i de andra ämnena, till exempel biokemi och epidemiologi. Mina kunskaper om näringslära före mina upplevelser i Tibet var betydligt magrare än vad en genomsnittlig läsare av Cosmopolitan brukar ha. Det jag hade fått lära mig kan – bara en smula hårdraget – sammanfattas så här:
– Mat består av kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler.
– Överviktiga människor måste äta färre kalorier.
– Diabetiker måste äta mindre socker, personer med högt blodtryck mindre salt och personer med hjärt-kärlsjukdomar mindre kolesterol.
Min okunskap om näringslära gjorde att jag länge hade en föraktfull inställning till kostens roll i sjukdomsbehandlingar. Jag hörde också till dem som föredrog behandlingsformer från läkemedelskonstens ädla område. Jag minns så väl när jag en gång på nittiotalet hade blivit inbjuden att hålla en föreläsning om sambandet mellan depression och hjärt-kärlsjukdom på en middag för kardiologer. För att locka dessa upptagna läkare att delta hade läkemedelsföretaget som stod bakom evenemanget bjudit in oss till en av Pittsburghs bästa köttrestauranger. Dess specialitet och passion var amerikanskt nötkött. När det var dags att beställa tackade en av kardiologerna nej till hovmästarens förslag, en utsökt 700-grams chateaubriand av oxfilé. Hon förklarade diplomatiskt att hon höll koll på sitt kolesterolvärde och frågade om hon kunde få fisk istället. De övriga runt bordet började genast reta henne: ”Ta ett par Lipitor och sluta tjata om den där evinnerliga kosten!”
Då tyckte jag inte ens att det var en särskilt konstig reaktion. Det är en perfekt illustration av den anda som vi läkare lever och verkar i.” (David Servan-Schreiber i boken ”Anticancer”)
Harvey Diamond skriver i boken ”Lev utan smärta”: ”Med tanke på att det är ett ovedersägligt faktum att kost och näring spelar en så oerhört stor roll när det gäller hälsan, tycker du då inte att det verkar underligt att ungefär 75% av de medicinska utbildningsanstalterna i USA inte kräver en enda lektion i ämnet? Det betyder alltså att man kan studera vid någon av de över 90 medicinska institutioner som finns och få en medicine examen utan att någonsin ha hört ett enda ord om något så grundläggande och avgörande för hälsan som kost och näringslära. Tycker du att det verkar förnuftigt? Föreställ dig att du ville lära dig hur man gör en världsomsegling. Du går till en av de mest respekterade skolorna för segling som finns. Du lär dig allt om tackel, tåg, skot, olika typer av segel, vinschar, hur man seglar och hur man duckar för att inte träffas av bommen. Men det enda som inte finns med i kursplanen är navigation och lotsning! Med andra ord, du skulle veta hur man vänder båten och vilket segel du bör använda för att göra det, men när du väl är ute på öppet vatten skulle du inte ha en aning om var du befann dig eller i vilken riktning du skulle segla. Hur länge tror du att du skulle överleva? ”Men det där är så absurt att det inte ens är tänkbart”, kanske du invänder. ”Det vore vansinne att undervisa om segling och utelämna hur man tar reda på var man befinner sig.” Det är inte mer absurt än att utbilda någon till läkare och utelämna ämnen som kost och näringslära.”
Han skriver vidare: “Jag har studerat kost och näringslära i 36 år, ändå har jag suttit i TV och blivit bedömd av läkare som skulle värdera sanningshalten i mina ord, trots att dessa inte har studerat kost och näringslära ens i 36 minuter. Tycker du det verkar rättvist och förnuftigt?”
”En av de första livsbetingelserna för såväl människor som djur, är att kroppens alla celler bli tillförda rätt näring i form av ett friskt, sunt blod. Som ett grundvillkor för en riktig blodbildning fasthåller jag, att vår dagliga kost till en avsevärd del skall bestå av föda just i den form, som naturen gjort den och bjuder oss densamma.” (Alf Spångberg i boken ”Frisk med fasta och Föllingekost”)
Dr Robert Bell var en engelsk läkare som var välkänd inom cancerforskningen då han under många år var vice president i ”Det Internationella Sällskapet för Cancerforskning” och även president i ”Den Brittiska Föreningen för Cancerforskning”. Han blev också mycket uppmärksammad för sina avhandlingar och böcker om cancer, vilket förr kallades för kräfta i Sverige. Dr Bell lämnade sin prestigefyllda uppgift som överläkare vid Glasgows gynekologiska klinik av samvetsskäl, efter att i 17 år tvingats operera bort cancersjuka vävnader och kroppsdelar på sina patienter, när han insåg det resultatlösa och hopplösa förfaringsätt som kirurgiska ingrepp och strålbehandling innebar. Han insåg att detta var symtombehandling och inte förändrade orsaken till att cancer och andra sjukdomar uppstår. De sista 30 åren av sitt liv ägnade Dr Bell istället åt cancerns grundorsaker och dess förebyggande. Are Waerland förmedlar Dr Bell’s insikter och erfarenheter i boken ”Hälsans okända stigar”: ”Gommens tillfredsställelse får icke sättas framför magens, matsmältningens och utförselorganens bästa. Den från sina naturligaste och sundaste smakinstinkter vilseförda och bortlockade gommen har av det förvända civiliserade levnadssättet gjorts till den stora ’förbrytaren’, som på ett svekfullt sätt leder den civiliserade människan på stigar, vilka föra till sjukdomarnas gungfly, i vars bottenlösa moras hon sedan långsamt sjunker ned tum för tum. En onaturlig kost, övernäring och en kroniskt förstoppad tjocktarm är i stånd till att förgifta hela vår kropp. Dessa tre orsaker äro de mest verksamma faktorer i kräftutvecklingen. På samma sätt som det, socialt talat, uppstår revolution i de mänskliga samhällena till följd av den misshandel och orättvisor, som de enskilda individerna eller samhällsgrupperna i dessa samhällen blivit utsatta för, så uppstår det även inom våra kroppsliga samfund eller stater av celler ’revolutioner’, som taga sig uttryck i ’cellernas uppror’, vilka intet annat äro än ett uttryck för en genomförgiftad kropps reaktion mot en denna påbördad osund och oändamålsenlig näring. Må vi ej förglömma att kräfta i första hand har som orsak ett osunt och förgiftat blod, mot vilket varenda liten cell i vår kropp reagerar. Denna reaktion heter sjukdom. Genom den sjuka cellvävnaden bryter slutligen sjukdomssymptomen fram i dagen. Sjukdomen är lika så undgåelig i människans liv som förbrytelsen. Den enda skillnaden är endast att sjukdomen beror på överträdelser av naturens lagar, vars straff är det fysiska lidandet i alla dess olika former, medan förbrytelsen är en överträdelse av samhällets lagar, vilken belägges med straff, som står i förhållande till förbrytelsens art och grad. All sjukdom är en förbrytelse mot naturens lagar.”
”Genom den erfarenhet jag samlat under nära ett halvt sekel av forskning och iakttagelser har jag – i likhet med många andra – blivit övertygad om att den yttersta grunden till nästan alla sjukdomar, som hemsöker människokroppen, är att söka i upplagring av slaggämnen i systemet och i bristfällig näring.
Vi kan äta flera mål om dagen och ändå vara undernärda på grund av brist på absolut nödvändiga livsviktiga ämnen i vår föda.
Dylik undernäring beror på att kroppen försetts med en föda, som upphettats eller behandlats på sådant sätt, att livet blivit förstört i de atomer och molekyler, varav födan består. Döda atomer och molekyler kan varken föryngra eller regenerera cellerna i kroppen. Sådan föda låter cellerna svälta, och detta i sin tur ger upphov till sjukdomar och störningar.
Egentligen är det ett under, att folk kan hålla sig vid liv så länge som de faktiskt gör på den kost, som är den vanliga nu för tiden. Men de har inte sin kost att tacka för att de lever, utan de lever snarare trots den.
Eftersom sjukdomar och sjuklighet kan bero på bristfällig näring så skulle ju bästa sättet att komma till rätta med dem givetvis vara att rensa ut ur systemet de anhopningar av avfallsämnen, som kan förlänga det onda, och att förse kroppen med den mest vitala föda, som finns att få. På så vis skulle man ju återställa och bygga upp det naturliga tillstånd av hälsa, som vi lärt oss anse som vår förstfödslorätt.
Faktum är emellertid, att vi inte längre har rätt att göra anspråk på hälsa som vår förstfödslorätt, eftersom vi sålde denna en gång för länge sedan för ett fat bakverk och en tallrik kött och potatis.
Det är därför nödvändigt, att vi först och främst lär oss, vad det var som orsakade vårt fall från det tillstånd av perfekt hälsa till vilket Gud skapade oss som sin avbild. Om vi en gång för alla får klart för oss, att den kost, som vi vant oss vid att äta bara därför att alla andra också äter den, kan vara orsaken till våra besvär, så har vi tagit ett långt steg framåt mot bättre förståelse av våra hälsoproblem.” (Norman Walker i boken ”Råsafter”)
När jag på föredrag berättat att det kan betyda en skillnad mellan att bli 80 år istället för 70 år om man är mer medveten om vad man äter brukar alltid någon vara ”klämkäck” och säga: ”Då äter jag hellre precis det jag vill och känner för om det inte betyder mer än så.” Då brukar jag upplysa dem om att de knappast lär resonera på samma sätt när de väl är 69 år och sjuka, men då är risken mycket stor att det är alldeles för sent att göra något åt det… Men ännu viktigare är att man får ett mycket friskare och friare liv fram till sin oundvikliga död om man väljer att följa naturlagarna! Att jag brukar säga 80 år istället för 120 år som hunzafolket blev beror på att så gott som alla av oss i västvärlden redan har levt 30-50 år på ett destruktivt och sjukdomsframkallande sätt vilket medför att det är orealistiskt att vi ska kunna uppnå vår optimala levnadsålder. Dock kan vi med hjälp av kosten absolut påverka hur våra år fram till sista andetaget ska bli – sjuka och trötta eller friska och pigga!
”Studier av kost, fysisk aktivitet och livsstilar i andra kulturer med längre livslängd, tyder på att arvet kan ge en tendens att leva längre eller kortare tid, men att vi har möjlighet att maximera vår genetiska potential genom våra levnadsvanor. Mina slutsatser bygger till en del på dr Kenneth Pelletiers forskning. Han har studerat vilcabambafolket i ecuadorianska Anderna, hunzafolket i norra Pakistan, abkhazerna i tidigare Sovjetunionen, mabaa-folket i Sudan och tarahumaraindianerna i norra Mexiko, där han har funnit tillräckligt många personer som levt 115-130 år för att det ska vara värt en allvarlig studie. Viktigast av allt är att dr Pelletier funnit att samma faktorer som bidrar till kvantitet och livsenergi också bidrar till dess kvalitet. Långt liv för dess egen skull betyder inte mycket, men när livet är fyllt med glädje och vitalitet blir varje dag ännu en möjlighet att tillämpa livsinsikt i vardagen. Ett av de mest effektiva sätten att öka livets kvalitet och kvantitet är genom maten.” (Dan Millman i boken ”Själens trappa”)
Nu hoppas jag att du som läser denna text kommer förstå att det inte enbart är kosten som är ensam bov i sjukdomarnas utveckling – den är en av flera dagliga faktorer som påverkar vårt hälsotillstånd. Bl a påverkar följande vår kropp, själ och hälsa starkt – vår självrespekt (eller brist på självrespekt), hur vi andas, hur vi använder och rör vår kropp (eller brist på kroppsrörelser), hur vi sover, medvetenhet och kontakt med våra inre behov, våra relationer med andra människor, väder och klimat, ekonomisk oro, grubblerier, stress, arbetsmiljö, barndomspräglingar, hygien, boendemiljö, luftföroreningar, giftiga tandfyllningar, genetiskt arv, förmåga att kunna uttrycka sin kreativitet, kärlek och närhet, förmåga och möjlighet till avslappning och återhämtning, vår självkänsla (eller brist på självkänsla), hur väl vi kan ta emot livskraft och vitamin KGS i vardagen m m. Alla dessa faktorer är mycket viktiga ur hälsosynpunkt och bör beaktas så långt det går i vardagen. Men det som är lättast att själv påverka och som oftast är en stor bidragande orsak till sjukdomar och trötthet är faktiskt det som du väljer att stoppa in i din mun. Och innan man ger sig in på djupare själsliga och psykiska orsaker till undermålig hälsa är det mycket viktigt att först ha en kropp som är närd och fungerar tillfredsställande så man har kraft och energi att orka hantera obearbetad inre smärta.
”Kniv och gaffel är starka verktyg för att förbättra välbefinnandet. Vi använder dem tre gånger om dagen.” (Mel Zuckerman, grundare av hälsohemmet Canyon Ranch i USA) Önskar du uppnå optimal hälsa bör du äta mindre och att bara använda kniv och gaffel två gånger dagligen genom att skippa frukosten och börja dagen lättsamt så kommer du bli piggare och må mycket bättre!
(RUBEN ANDERSSON)
Läs även Hälsans utvalda folk, Kostens betydelse, Optimal matsmältning och Vad ska man äta?