Det absolut näringsrikaste du kan äta är groddar! Det finns inget annat som är nyttigare eller enzymrikare än groddar. ”Färska groddar är den viktigaste ingrediensen i din sallad. På sidan 69 i ”Survival into the 21st Century” förklarar Viktoras Kulvinskas: ”De kemiska förändringar som pågår hos groddarna aktiverar en kraftig enzymtillverkning, vilken inte överträffas i något senare stadium av tillväxten. Denna rika enzymkoncentration medför en förhöjd enzymaktivitet i din ämnesomsättning, vilket leder till en pånyttfödelse i blodomloppet och matsmältningsprocessen.”” (Marilyn Diamond i boken ”Fit for life – recept”)
”Vid groddning ökar enzyminnehållet 6 till 20 gånger. Även växthormoner aktiveras och fytaterna sönderdelas, och ämnesomsättningen ökar ofantligt. Stärkelsen bryts ner till enkla sockerarter, proteinerna förenklas till lättsmälta, fria aminosyror, och fetterna bryts ner till lösliga fettsyror. Vitamin- och mineralinnehållet ökar när man groddar; detta var en av de första ledtrådarna till fenomenet med biologisk transmutation. Vitamin B6 ökar med 500%, B5 med 200%, B2 med 1300%, biotin med 50% och folsyra med 600%. Denna biokemiska föda har förmågan att skapa en helt ny organism. Den livskraft som denna typ av föda skänker människan, hjälper henne mot föryngring och hälsa.” (Gabriel Cousens i boken ”Andlig näringslära”)
Ät groddar varje dag och för att hjälpa kroppens matsmältning med dess rikliga enzyminnehåll ska man äta dem först i måltiden. När jag äter min dagliga råkosttallrik utgör groddar en tredjedel av måltidens volym. Jag har räknat ut att denna mängd groddar kostar ca en krona (hemma-groddade alfalfagroddar) vilket gör att man sparar in mycket pengar under ett år jämfört med att fylla ut denna tredjedel med andra grödor om man dagligen, eller i alla fall flera gånger i veckan, byter ut en del av sin föda mot groddar! Dessutom investerar man samtidigt väldigt mycket på det viktigaste vi har – vår hälsa!
”Groddar innehåller de oumbärliga cellbyggande aminosyrorna arginin, lysin, treonin, tryptofan o s v. Dessutom innehåller bl a de organiska mineralerna kalcium, magnesium, fosfor, klor, kalium, natrium och kisel, alla i en form som kroppen lätt kan ta upp för att få energi, hälsa och ungdom. De groddade fröna är våra verkliga kropps- och hjärnbyggare.” (Ann Wigmore i boken ”Vägen till optimal hälsa”)
Det går inte ”överdosera” med groddar eftersom de på inget vis är skadliga – tvärtom är de ”superföda” i en mycket lättsmält och ”aktiv” form, något som gynnar sjuka personer och de som vill förebygga ohälsa. Tänk dock på att aldrig blanda groddar med frukt eller bär i samma måltid eftersom kroppen inte klarar av den matkombinationen (se Blanda inte frukt med annan föda).
”De flesta näringsämnen ökar och blir mera tillgängliga genom groddning. Proteinet bryts ner till sina komponenter aminosyror. C-vitamin nybildas. Karotininnehållet och B-vitaminer ökar kraftigt.” (Ruth Kunz-Bircher i boken ”Bircher-Benners hälsoguide”)
Om jag skulle tvingas att resten av livet enbart få leva på ett enda födoämne (plus vatten) skulle jag tveklöst välja groddar eftersom det är det mest kompletta och näringsrika man kan äta! ”När det gäller C-vitamin är det så att de flesta frön överhuvudtaget inte innehåller vitaminet från början. Men under groddningen bildas C-vitamin. I undersökningar av bovete- och quinoafrön, som helt saknar C-vitamin, landade innehållet efter två till tre dagars groddning på 24 respektive 7 mg per 100 g groddar.” (Lina Wallentinson i boken ”Groddar, skott & mikrogrönt”)
När spannmål (t ex vetekorn), en böna (t ex mungböna) eller ett frö (t ex alfalfa) får grodda försvinner alla enzymhämmare (t ex fytinsyra) och istället ökar enzyminnehållet mångfalt! Detta gör att alla näringsämnena blir mycket mer lättillgängliga för kroppen att absorbera och matsmältningen underlättas. När en växt ”spiras” (”groddas”) ökas dess energi som allra mest i dess olika stadier vilket gör att en grodd innehåller den största mängden livskraft – något som man får ta del av när man äter det. Dessutom ändrar frön, bönor, vetekornet eller linserna karaktär från att vara ett syrabildande födoämne till en basbildande grodd.
Vibeke Amdisen skriver i boken ”Pigg & glad med raw food”: ”Groddar består av ”biofotoner” (bio betyder liv och foton betyder elektromagnetisk) som vid regelbundet och gärna dagligt intag tillför människokroppen ett högt bioenergiskt värde, stöder funktionerna i kroppen och förebygger samt reparerar defekta områden och organ.”
Hon fortsätter: ”Groddar innehåller massor av syre, och som nämnts ovan är syre livsviktigt eftersom kroppens celler varken kan leva eller andas utan det. Läkaren Otto Warburg – som fick Nobelpriset både 1931 och 1944 – upptäckte att tillväxten av cancerceller förökades i en syrefattig vävnad, medan varken virus-, bakterie- eller cancerceller kunde leva i en syrerik och basisk miljö. I uppvärmd mat har syret förstörts, men groddar är basiska och syrerika samt fulla av gnistrande liv och energi.”
Groddar innehåller fibrer, bitterämnen, vitamin B 12 (särskilt alfalfa och mungbönor), stora mängder antioxidanter, C-vitamin, mycket järn och är både slemlösande, blodrenande och uppbyggande för kroppens alla slemhinnor. De är också mycket god näring för de goda tarmbakterierna och hjälper till att behålla en frisk tarmflora. De ger den allra bästa och mest kompletta näringen till kroppen för att kunna bygga upp nya friska celler och vävnader.
”Groddning har i västvärlden spelat roll i kampen mot skörbjugg. Sjukdomen var den stora skräcken för sjöfarare som låg ute till havs i månader i sträck. Tandlossning, muskelförtvining och till slut död kunde drabba så många som hälften av alla sjömän ombord. Att det berodde på C-vitaminbrist tog lång tid att komma på. Den kände brittiske upptäcktsresanden James Cook provade all möjlig mat för att komma åt problemet på sina resor under andra halvan av 1700-talet. Och han lyckades faktiskt. Bland annat visade sig groddat vete ha effekt i tidiga stadier av skörbjugg. Vid groddning utvecklar vetet C-vitamin.
I USA tog intresset för groddar fart under andra världskriget. Oron för att kriget, precis som i Europa, skulle ge brist på kött och mejeriprodukter ledde till ett intensivt forskningsarbete efter andra proteinkällor. Alternativet som forskare så småningom presenterade var groddade frön, gryn och bönor, speciellt sojabönor. Staten satsade stort på att trycka och distribuera böcker över hela Amerika om hur man odlar och vad man lagar med groddar. Men det blev aldrig någon proteinbrist och när kriget var över 1945 hade de flesta lagt böckerna på hyllan.
Från mitten av 1960-talet ökade intresset igen. 1970-talets gröna våg, gör det själv-trenden, en ökad miljömedvetenhet och intresset för vegetarisk mat bidrog. I slutet av 1960-talet startade också Ann Wigmore sitt första hälsohem i USA. Ann Wigmore, grundaren till hälsofilosofin »levande föda«, kan sägas vara föregångare till dagens raw food. Groddar och skott var en viktig del i Wigmores budskap om hur man skulle äta för att stärka hälsan.
I dagens raw food-trend lever intresset vidare. Att blötlägga och grodda är förstås ett smart sätt att göra näringen tillgänglig även för den som inte vill hetta upp maten.” (Lina Wallentinson i boken ”Groddar, skott & mikrogrönt”)
Du kan köpa färdiga groddar i livsmedelsbutiker som är nyttiga – men de groddas enbart i mörker och bildar inte gröna blad – dessutom brukar fröna vara pastöriserade (innan groddningen) vilket försämrar näringsvärdet något. Därför är det allra bäst att grodda själv och låta groddarna få stå ljust 1-2 dagar. ”Forskare bedömer att groddars antioxidanteffekt är tio gånger högre än den färdiga växtens. Om groddar får utveckla blad och utsätts för solljus blir de gröna och man får en källa till färsk klorofyll, som är känt för att ha renande, antiinflammatoriska och föryngrande egenskaper.” (Erica Palmcrantz Aziz i boken ”Raw food”) Konserverade mungbönor, som säljs under namnet ”asiatiska böngroddar”, är förvällda och saltade och har därför lågt näringsvärde.
När du groddar ökar du volymen upp till 10 gånger! Det är den billigaste råvaran (om man groddar själv!) man kan ha i sin kost. Groddning kräver att ”råvaran” (groddfröna) är av mycket hög kvalitet och därför bör man köpa speciella ”groddfrön” eftersom man lätt misslyckas med andra varianter. Det beror oftast på att hanteringen av andra fröer än groddfrön kanske utsatts för bestrålning, bekämpningsmedel, värme eller annat i hanteringen som skadar dem så att de inte kan grodda. Undantag till detta är mungbönor och linser som går mycket bra att grodda på ”vanliga sorter”. När det gäller linser måste de dock vara hela och inte ”splittade” (delade) som t ex röda linser. Jag groddar gröna linser, belugalinser och puylinser med gott resultat.
Det finns många olika sorters groddar och de har lite olika näringsinnehåll. En del groddar kan även vara svåra att lyckas med och kanske kräver lite mer omsorg än andra. De som är bäst att börja med, och som är enkla att lyckas med är; bockhornsklöverfrö, alfalfa, vete och mungbönor, de är faktiskt svåra att misslyckas med om du följer groddinstruktionerna längre ner i texten. Sedan kan du även pröva (hela) linser för de är också lätta att lyckas med men de bildar inte gröna blad och klorofyll lika lätt.
Allra nyttigast och samtidigt det enklaste att grodda är alfalfa. Något som man förstår av dess namn som är en sammanskrivning av alfa alfa – ”alfa” är första bokstaven i både det grekiska och arabiska alfabetet och syftar på dess viktiga näringsrika betydelse. Dess svenska namn är egentligen blålusern (eller lucern) men det används sällan. Alfalfa är även den grodd som innehåller mest mängd svavel vilket är väldigt renande för kroppens blod, celler och vävnader och stärkande för immunförsvaret. Det är också den grodd som ökar avsevärt mest i volym, ca 10 gånger (se bilder nedan), under groddningen. Ett mycket vanligt nybörjarmisstag är att man tar alldeles för stor mängd alfalfafrön så groddburken blir överfull – därför bör man ta en mindre mängd än man vanligtvis tror är ”rätt mängd” till groddningen – börja med max en matsked.
Bilder på en msk alfalfafrö före och efter groddning
”Alfalfa har länge varit känt för att bygga upp blodet. Bladen på denna växt innehåller förutom massor av vitamin A och D även järn som hjälper blodet att koagulera. De som lätt får blåmärken eller som har ett ”trött”, anemiskt blod bör äta alfalfa. Växten har också rykte om sig att vara bra för hemorrojder.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)
”Alfalfas sammansättning omfattar över 65 viktiga näringsämnen, som alla har vetenskapligt identifierats, samt ytterligare ett stort antal som kan betraktas som ”oidentifierade faktorer”. Men jag tror att man särskilt bör betona alfalfans ovanligt höga halt av naturligt betakaroten och klorofyll. Alfalfa innehåller mer naturligt betakaroten än någon annan växt.” (Dr Kurt W Donsbach i häftet ”Alfalfa”)
”Matsmältningsenzymerna i alfalfa bidrar faktiskt till att neutralisera vissa former av cancer.” (Dr I W Wattenberg)
”Alfalfagroddar kan lindra besvär hos diabetiker då de sänker för höga blodsockernivåer.” (Jonas Bendroth i boken ”Groddar och skott”)
”Lucern är en legym i likhet med ärtor och bönor. Bland annat hos araberna som odlat den i 2.000 år anses den som den allra bästa födan. Den gjorde deras hästar snabba och starka och då de själva provade lucern ökade deras egen hälsa och styrka. De kallade den för Al-Fal-Fa, ”All Födas Fader”.” (E. Haglund i boken ”Naturens mediciner”)
”Du kanske bara har betraktat alfalfa som ett vegetariskt smörgåspålägg, men med rötter som kan tränga mer än 18 m ner i jorden är den ett av naturens egna superlivsmedel och mycket effektiv mot hudproblem. Alfalfa innehåller alla kända vitaminer och mineraler, är gynnsam för blodbildningen och har hög halt av A-vitamin, som har avgörande betydelse för hudens hälsa och underhållet av kroppens slemhinnor.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)
”En känd tandläkare rekommenderade att äta luzérn, enär ”den är särskilt rik på vitaminer och mineralsalter, som äro av vital betydelse för tänderna. Tänderna blir fastare och starkare därav.”” (K. Marchander i boken ”Örter för hälsan”)
Vetekorn är ganska lätta att grodda och är den näst nyttigaste grodden. Det du bör tänka på är dock att när du efter tre dagars groddning i mörker går över till groddning i ljus har koll så att det inte blir för mycket gröna blad eftersom det är en grässort. Blir det för ”gräsigt” går de inte att äta (vi är ju inte idisslare) och därför brukar jag bara ha dem i ljuset en halv dag eller max en dag. Är du osäker i början kan du äta dem direkt efter de första ”mörka” groddningsdagarna.
”Linsgroddar innehåller 20 procent protein och har A-, B-, C- och E-vitamin. Linsgroddar innehåller dessutom järn, fosfor och kalcium.” (Lilly Johansson i boken ”Grönt & Gott”)
Mungbönor är en av de allra nyttigaste groddarna och de är kända för att innehålla vitamin B 17 (laetril) som är ett av de starkaste näringsämnena för att behandla eller förebygga cancer. Mungbönsgroddar kan skifta i lite rosa färg och får efter ett tag blad och även här bör du lära dig att inte ha dem framme i ljuset för länge eftersom bladen efter en kort tid blir svåra att äta.
Ann Wigmore skriver i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”: ”Groddar är den främsta födan. Man kan omvandla ett kilo frön till tio kilo mat på 3-7 dagar. Ordentligt förvarade frön håller sig i åratal.” Hon fortsätter: ”Groddar av mungbönor är rika på vitamin A, C, B-komplex, B6 och B12.” Hon avslutar: ”Groddad bockhornsklöver har en blodrenande verkan samt hjälper till att rena och få levern och njurarna att fungera.”
”I boken, Så botar jag reumatism, rekommenderar Alma Nissen bockhornsklöver som verksamt medel mot inflammationer. Denna grodd har en kryddsmak som gör att den kanske lämpar sig bäst i kombination med annan föda.” (Torsten Schönfeldt i boken ”Finn dina vägar till bättre hälsa”)
”Grekiskt hö (fenugreek) har blivit omtyckt som grodd på grund av sin säregna smak. Bockhornsklöverfröet ingår annars vanligen i curryblandningar.
Bockhornsklöver har ca 30 % proteinhalt, och är mycket rik på järn och a-vitamin samt kolein. Groddarna kan ätas efter 3 dagar men du kan också vänta tills bladen slår ut efter fem dagar. Smaken blir dock något bittrare ju längre den får gro.” (Per & Gita Sellmann i boken ”Allt om groddar”)
Alla groddar förebygger cancer och kan även hjälpa till att läka en redan utvecklad cancer men de absolut effektivaste groddarna för detta är mungböns- och broccoligroddar!
”Är man som vegan rädd för B 12-brist finns stora möjligheter till justering av vegankosten med ett ökat inslag av groddar, som av Livsmedelsverket konstaterats innehålla vitamin B 12.” (Lilly Johansson och Alf Spångberg i boken ”Vital kur för barn”)
För att på enklaste sätt kunna grodda hemma kan du köpa en groddburk i en hälsokostbutik eller på internet. Det finns varianter i olika material, t ex glas eller plast, och i olika storlekar (se bilder nedan). Om du vill grodda ”småfrön”, som t ex alfalfa, bör du tänka på att skaffa en groddburk som har finare ”nät” eller smalare springor så att de inte kan ramla igenom det. Det går även att köpa s k ”groddmaskiner” där groddprocessen har automatiserats helt eller delvis, t ex med självbevattning, belysning och värme, men dessa ”apparater” är väldigt dyra och jag anser att de inte underlättar speciellt mycket då även dessa måste underhållas, monteras isär för att rengöras och sen monteras ihop igen. Jag råder dig att avvakta med att köpa en sådan och istället börja med en eller några groddburkar.
Bilder på olika groddburkar och ätmogna groddar
Först blötlägger man groddarna i mörker övertäckta med t ex en handduk. Vete, linser och bockhornsklöverfrö ska blötläggas i 12 timmar, rädisa och mungbönor (böngroddar) i minst 8 timmar (men gärna lite längre!) och alfalfafrö (blålusern) 6 timmar – detta är minsta blötläggningstid för de olika sorterna. När det gäller just linser och kikärtor tycker jag att det blir bäst resultat om de blötläggs i 24 timmar och sköljer av dem och byter vattnet efter ca 12 timmar. Man kan blanda flera sorter och då blötläggs de efter den längsta tiden. Jag brukar dock aldrig blanda kikärtor och linser med andra sorter p g a jag dels vill ha dem längre tid i blötläggningen (24 timmar) och dels att groddtiden skiljer sig mot de andra sorterna. De blötläggs under natten och jag själv är inte speciellt noga med blötläggningstiden utan låter alla mina groddar ligga i blöt ca 12 timmar. Ska jag gå upp kl 7 nästa morgon blötlägger jag groddfröna kl 19 på kvällen – på så sätt behöver jag inte hålla ordning på olika blötläggningstider. Ibland händer det att jag kanske sover längre och då blir blötläggningstiden längre än 12 timmar men detta har aldrig orsakat något misslyckande med groddningen. På morgonen sköljer du av dom och lägger ner dem i groddburken. De ska stå 3 dagar i mörker, under en handduk, och vattnas 2-3 ggr/dag. Jag brukar vattna på morgonen, när jag kommer hem från jobbet och precis innan jag går och lägger mig för natten. Efter dessa dagar kan du ställa fram burken i ett fönster så det bildas klorofyll med hjälp av solljuset. De är klara att börja ätas från den 4:e dagen. Kikärtorna brukar jag bara grodda en dag i mörker och en dag i ljus och sedan är de ätbara. Gröna linser brukar jag grodda två dagar i mörker och en i ljus.
Se till att de inte ständigt står i vatten under groddningen genom att hälla bort det vid varje vattning då det kan ansamlas för stor mängd vatten i botten på groddburken! Om rötterna ständigt har vattenkontakt kan det bildas både mögel och bakterier. Då kan det i värsta fall utvecklas salmonella och ibland får man höra medierapporter om att importerade (oftast!) groddar blivit salmonellasmittade. Färdigköpta svenskodlade groddar brukar pastöriseras innan de groddas för att motverka detta. Ser man bara till att efter varje vattning/sköljning tömma ut det överblivna vattnet är det ingen som helst fara för detta. Jag tömmer även dagligen ut det vatten som ansamlas i burken jag förvarar groddarna i (i kylskåpet). Givetvis ska man bara använda noggrant diskade och rena groddburkar! Ibland kan det bildas ”rotludd” eller ”fibriller” (fibertunna rottrådar) på groddarna (se bild nedan) och det ska inte förväxlas med mögel. Det är groddarnas naturliga sätt att öka upptaget av vatten och näring så kasta inte bort dessa!
Bild på rotludd (fibriller)
Man plockar sedan upp alla groddar, som inte äts upp direkt, för att placera dem i kylen i en glas- eller plastburk med lock. Om du bara ser till att varje gång du tar fram burken ur kylen för att ta av groddarna samtidigt tömmer ut det vatten (gärna dagligen) som samlats i burkens botten så håller groddarna sig fräscha och ätbara 5-7 dagar. Börjar de ”krokna” eller torka till kan man ha en sprayflaska och spraya dem med vatten och sedan tömma ut vattnet efter 2 timmar.
”Var inte rädd för att grodda för mycket, om de inte är övervattnade när du ställer in dem i kylskåpet så håller sig groddarna i en vecka, ibland flera veckor under rätt förhållanden. Märker du att du har mer groddar än vad du kommer att äta så går det bra att frysa in dem. Då kan man ta upp efter behov och har alltid groddar hemma. När de varit frysta blir de lite mjukare, alltså inte så fibriga.” (Victoria Vesterlund i boken ”Nordisk raw food”)
En del sköljer bort de lösa skalen från groddarna när de är färdiga att ätas men jag brukar äta upp dem då de är mycket fiberrika vilket stimulerar tarmperistaltiken lite extra. Skalen innehåller fortfarande en del enzymhämmare (t ex fytinsyra) men då de mestadels går osmälta igenom mag-tarmkanalen anser jag att de inte är skadliga att äta vilket många andra tycker. Önskar du skölja bort skalen häller du ner de färdiga groddarna i en stor skål och häll på vatten – det måste vara mycket mer vatten än groddar så det blir en bit upp till vattenytan från groddarna! Sedan rör du om lite och då flyter skalen upp till ytan så man kan plocka bort dem, man får röra om och plocka bort några gånger för att få bort det mesta av skalen.
Jag ser till att grodda olika sorter samtidigt och även ha flera groddsatser i olika stadier så jag dagligen har tillgång till en rejäl mängd groddar att äta.
Det har de senaste åren kommit många nya sorters groddfrö (t ex senapsfrö, vitlök, broccoli, kål, m m) och man bör kolla upp både blötläggnings- och groddtid på dessa då de kan skilja sig från de vanliga groddarna jag beskrivit ovan!
Istället för att bara kasta bort blötläggningsvattnet, och sköljvattnet, från groddningen kan du vattna dina krukväxter med det då det är näringsrikt och välgörande för dem!
(RUBEN ANDERSSON)