HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Tjocktarmen

 

Här kan du läsa det mesta du behöver veta om tjocktarmen. Jag rekommenderar dig att läsa det från början till slut. Men du kan även klicka på länkarna nedan för att välja ämne.

 

 

 

Endast en kloak? Tjocktarmens funktion Tarmrytmen Undvik att krysta Fibrer Linfrödrink Tarmtömningsövning Stas i tjocktarmenFörslappad tjocktarm Gaser i magen Tarmfloran Blindtarmen Diarré Springmage Tarmfickor Polyper Tjocktarmscancer

 

 

 

 

Endast en kloak?

Det är inte utan anledning som Are Waerland kallade tjocktarmen (colon/kolon) för ”Hörnstenen i hälsans rike”. Även auktoriteter som Norman Walker, Ragnar Berg, Bernard Jensen, Denis Burkitt, Alf Spångberg m fl har lagt stor vikt vid tarmfunktionen för att kunna uppnå optimal hälsa. Många tror att tjocktarmens enda uppgift är att vara en slags illaluktande kloak. För många har den också blivit det! Denna odör kommer sig av att man har skaffat sig en felaktig tarmflora. Detta beror på att man gynnar de dåliga och skadliga tarmbakterierna genom att äta en viss sorts mat och/eller att äta på fel sätt. Mat som föder sjukdomsalstrande bakterier, svampar, parasiter och maskar som kan slå rot och föröka sig i vår tarmkanal är främst mat som antingen ruttnar i tarmen, är slembildande, är syrabildande eller som har brist på fibrer (bl a cellulosaämnen). ”Människan är världens största »stinkdjur», och det är bara hon, som dagar och veckor går och bär på sina stenhårda exkrementer, utan att kunna befria sig från dem på ett naturligt sätt och sålunda förgiftar hela sin kropp. Sin tjocktarm, detta sinnrikt inrättade organ, som skapats för att tillvarataga en cellulosarik växtnäring, har hon gjort till en kloak, och ändtarmen, som mellan måltiderna borde vara fri från exkrementer och lika ren som munhålan, till en överfull och stinkande latrin med biljontals förruttnelsebaciller. Härigenom har hon ådragit sig tallösa sjukdomar och desorganiserat naturens största mästerverk, människokroppen, i alla dess funktioner, varigenom dess naturliga motståndskraft mot sjukdomar gått förlorad.” (Are Waerland i boken ”Hälsans handbok”)

 

”Vi äter varje dag, smälter mat varje dag och vi borde därför kunna bli kvitt restprodukterna dagligen. Människans tjocktarm är ingen förvaringsplats, utan en levande del av en organism som oavbrutet absorberar en stor mängd starka kemiska ämnen från tarminnehållet. Ju längre det ligger kvar och ruttnar i colon, desto större är risken att följderna blir allvarliga. (Här har redan visats att utveckling av cancer är en påtaglig risk och att de kemiska ämnen som produceras i stillastående tarminnehåll medverkar till att höja blodets kolesterolhalt.) Förstoppning och intorkad hård avföring gör att de farliga ämnena står i kontakt med tarmväggen mycket längre än nödvändigt. Om den vetenskapliga medicinen inte tar förstoppning på allvar finns det dussintals läkemedelsfabrikanter som gör det. De tillverkar en imponerande samling pulver, piller och flytande medel – ja t.o.m. tuggummi – som skall åstadkomma det som folk inte kan göra själva. Bara i USA ger detta läkemedelsindustrin inkomster på många miljoner dollar. Den tillhandahåller allt från oskadliga till livsfarliga produkter. Så t.ex. kan paraffinolja, som är ett populärt laxermedel, motverka A-vitaminabsorptionen i kroppen. Flitigt bruk av vissa laxermedel har visat sig kunna förstöra nervsystemet kring colon. Oavbruten användning av laxermedel kan motverka matsmältningssystemets normala funktion och ge upphov till problem.” (David Reuben i boken ”Mat för ett bättre liv”)

 

Och vi är inte ett dugg bättre här i Sverige. Följande skrevs 1999: ”Konsumtionen av läkemedel för problem i matsmältningsorganen ökar stadigt. Enligt Svensk läkemedelsstatistik stod medicin mot mag-tarmproblem för 14 procent – eller 2,5 miljarder kronor – av den totala kostnaden för läkemedel under 1997. Siffran kan sättas i proportion till försäljningen av ”storsäljarna”, lätta smärtstillande medel (Magnecyl, Alvedon etc.), som under samma år uppgick till 656 miljoner. En ny undersökning av medicine doktor Lars Agréus bland 1 000 vuxna i norra Uppland visade att under ett par års tid besvärades ungefär hälften av mag- och tarmproblem. Denna uppgift måste tas på stort allvar. Kunskaper om näringens och tarmflorans betydelse för den fysiska och psykiska hälsan får i dag alltför lite uppmärksamhet i Sverige.” (Susanna Ehdin i boken ”Den självläkande människan”)

 

När vi lever ett onaturligt liv förgiftar vi våra kroppar och detta påverkar naturligtvis även vår avföring. Och denna förgiftande, förruttnande, slembildande och försurande avföring dröjer kvar för länge i tjocktarmen och ger en utomordentligt gynnsam grogrund för allehanda sjukdomar. Förr användes människans avföring till att gödsla på åkrarna och på sitt potatis- och grönsaksland i trädgården. Man fick sina grödor att frodas genom att man tog avföringen från utedassen och spred över sina växter. Idag är dock mänsklig avföring klassat som ”miljöfarligt avfall” och det med rätta! Skulle man gödsla med den avföring som de flesta av oss civiliserade västerlänningar numera lämnar ifrån sig skulle växterna inte kunna gro! Precis som Pottengers forskning har visat med den gruppen av katterna som fick onaturlig föda så blev deras avföring giftig och ingenting kunde växa om det gödslades med det. Bara detta borde ju få alla att höja på ögonbrynen och börja inse på vilket onaturligt och sjukdomsframkallande sätt vi lever! Och vi går alltså omkring med detta miljöfarliga avfall inne i våra egna kroppar och förgiftar således oss själva!

 

Det är även väldigt viktigt att man äter födan på rätt sätt för Optimal matsmältning vilket även påverkar tarmfunktionen i högsta grad. Är maten inte riktigt smält och sönderdelad (t ex otillräckligt tuggad!) när den kommer ut i tjocktarmen blir det mer för den att försöka ta hand om. Detta gör också att det bildas gaser vilka är mycket syrabildande och irriterande för tarmväggens känsliga slemhinnor. Många tror idag att det är naturligt att ha gaser men det är faktiskt ett symtom på dålig matsmältning och felaktig tarmflora! Det är också väldigt vanligt idag att lida av ”orolig mage”. Detta sjukdomssymtom går under många olika namn såsom t ex; irritabel tarm, stresstarm, rettarm, känslig tjocktarm, colon irritable, springmage, springtarm, nervös mage, nervös tarm, spastisk tarm, spastisk kolit, spasmisk tarm, orolig tarm, orolig mage eller IBS (Irritable Bowel Syndrome). Sedan finns även de båda s k ”autoimmuna” tarmsjukdomarna ulcerös colit (colitis ulcerosa) och Crohns sjukdom (morbus Crohn). Det är inte alltid enbart tjocktarmen som drabbas utan dessa besvär kan förekomma i hela tarmkanalen. Den näst vanligaste cancerformen, efter lungcancer, är tjocktarmscancer (inkluderat ändtarmscancer). Min förhoppning är att du som lider av detta och andra mag-tarmbesvär kommer att få en djupare förståelse för orsakerna till dessa sjukdomsyttringar och vad man kan göra åt det på denna hemsida.

 

Vid förstoppning och/eller har felaktig tarmflora kommer ”tarmgifter” via portådern hamna i levern. Förr eller senare blir levern överbelastad och klarar inte av att bearbeta och neutralisera dessa ”tarmgifter” och de kommer då ut i blodomloppet och sprids vidare till hela kroppen. Då är det bara en tidsfråga innan kroniska problem och sjukdomar blossar upp. Med ”tarmgifter” menar jag: slaggämnen, skadliga bakterier, inälvsparasiter och gifter från förruttnelseprocesser i tjocktarmen, men även inflammationer kan spridas vidare till andra organ och hela kroppen. Élie Metchnikoff, en rysk professor och nobelpristagare i medicin 1908, myntade begreppet ”Döden börjar i tjocktarmen” efter att han noggrant studerat betydelsen av tarmens bakterieflora i laboratoriet vid Pasteurinstitutet i Paris i början av 1900-talet. Han insåg hur gifter och skadliga bakterier som ansamlas framförallt i tjocktarmen orsakade allehanda sjukdomar och symtom i hela kroppen. ”Hos de flesta människor har tjocktarmen genom osunda vanor förvandlats från ett högeffektivt transportorgan till en behållare för gifter och skadliga bakterier. Trötthet, olustkänslor, huvudvärk liksom håglöshet och depression kan ha sin orsak i en förstoppad tjocktarm. Gifter och skadliga bakterier sprider sig till andra organ.” (Alf Spångberg i boken ”Fit for fight”)

 

För att beskriva alla symtom och sjukdomar som kan uppstå p g a dålig tarmhälsa skulle jag behöva flera sidor bara till det! Jag kommer att ta upp flera av symtomen i denna text. Men förenklat kan man säga att vid uppskattningsvis 95 % (minst!) av alla hälsoproblem är dålig tarmhälsa direkt eller indirekt en bidragande orsak! ”Under de 50 år jag har lagt ner på att hjälpa människor att övervinna hälsoproblem, funktionshinder och sjukdomar, har det blivit glasklart för mig att dålig tarmskötsel är orsaken till de allra flesta människors hälsoproblem. I behandlingen av över 300 000 patienter, har det undantagslöst varit tarmen som först måste ses över innan någon effektiv läkning kunnat äga rum.” (Bernard Jensen)

 

”När vi drabbas av trötthet, utmattning eller någon annan kroppslig reaktion, så bör vi komma ihåg att orsaken härtill kanske är att söka i tjocktarmen, som ofta ställer till mer besvär och skada i kroppen än något annat. Vi har gjort den erfarenheten, att tjocktarmen faktiskt inte kan utvecklas normalt och fungera som den skall, när man till största delen eller helt och hållet lever på kokt och bearbetad föda. Man kan därav sluta sig till att det torde vara omöjligt att finna många personer med felfri tjocktarm.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) En av världens mest framstående experter på mag-tarmkanalen, dr Hiromi Shinya som är verksam ena halvan av året i USA och den andra halvan i Japan, har undersökt fler än 300.000 patienters mag-tarmkanaler under 45 års tid. Han har funnit ett direkt samband mellan tarmhälsan och alla sorters cancer då samtliga cancerpatienter han undersökt har haft dålig tarmhälsa! Bernard Jensen påpekade ofta att han aldrig haft en enda patient som inte har fått förbättrad hälsa av en riktigt genomförd tarmrening. Det är av mindre vikt huruvida tjocktarmen är den direkta eller indirekta grundorsaken vid sjukdomen eftersom det ändå krävs en fullgod tarmfunktion och tarmhälsa för att kunna bli helt frisk. Det är min förhoppning att du kommer att förstå det själv genom att läsa vidare om det jag skriver om tjocktarmen här. Följande citat klargör detta på ett mycket tydligt och talande sätt: ”Varje vävnad i kroppen får sin näring från blodet, vilken i sin tur får sin näring från tarmarna. När tarmen är oren, så blir blodet orent, likaså organen och vävnaderna. Innan något effektivt läkande kan ske måste vi ha en fungerande och ren tarmkanal.” (Bernard Jensen)

 

 

Tjocktarmens funktion

Om man tittar på bilden hur tjocktarmen är utformad anatomiskt förstår man att den inte kan vara en ”kloak”. Om så vore fallet skulle tjocktarmen gå direkt till ändtarmen (rectum) utan att ta vägen uppåt i kroppen till lever- och mjältkröken. Naturen gör aldrig sådana misstag! Dessutom kvarhålls födoresterna längst tid i tjocktarmen – ca 12 timmar – jämfört med sammanlagt ca 8 timmar för både magsäcken och tunntarmen tillsammans! Detta betyder att tjocktarmens uppgift med att bearbeta födoresterna måste vara av mycket stort värde.

 

När tjocktarmen tar emot de flytande födoresterna (chymus) från tunntarmen ändrar de strax karaktär till fastare avföring (feces). Under transporten genom den uppåtgående och tvärgående delen av tjocktarmen absorberas vätska och med hjälp av de goda tarmbakterierna även mineraler och viktiga vitaminer. Bl a hjälper dessa bakterier till med att tillgodose oss med enzymer och B-vitaminer, varav B 12 är en av dem. Mycket av gallan återabsorberas av tjocktarmen efter att de goda tarmbakterierna och viktiga enzymer har avgiftat den. Tjocktarmen är givetvis också ett av kroppens utrensningsorgan – det viktigaste av dem då det utför det grövsta ”skitgörat”. Kroppen för ut restprodukter från cellernas ämnesomsättning, döda och förbrukade celler och oskadliggjorda bakterier och virus till tjocktarmen för att kunna föras ut ur kroppen tillsammans med avföringen.

 

 

Tarmrytmen (tarmperistaltiken)

”Vi äter regelbundet men utsöndrar oregelbundet. Vi äter ofta men utsöndrar sällan.” (Arbuthnot Lane) För att må bra är det av stor vikt att se till att man har en tillfredsställande tarmrytm. Vi proppar i oss mat minst 3 ggr/dag men det är endast hos några få som det också kommer ut avföring lika ofta! När jag pratade med läkare för många år sedan tyckte de att det var helt normalt att ha en tarmtömning varannan dag. Jag själv visste inte bättre på den tiden så jag trodde att allt stod rätt till. ”Läkare lär ofta ut att det inte är nödvändigt eller ens önskvärt att ha avföring varje dag.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”) Idag, p g a fördjupad kunskap och egna erfarenheter, ser jag dock annorlunda på det. Man bör försöka uppnå en tarmrytm som innebär minst 2 men helst 3 tarmtömningar eller fler varje dag, beroende på om du äter 2 eller 3 huvudmåltider per dag. Detta ska inte förväxlas med ”springmage” då man flera gånger dagligen får springa på toaletten för att tömma tarmen på lös avföring vilket inte är hälsosamt utan ett tydligt tecken på att tarmen är retad och irriterad av någonting. Tarmtömning 1 gång/dag eller mindre betyder att man lider av kraftig förstoppning! Hela mag-tarmkanalen fungerar som ett slags ”kösystem” där födan förs igenom olika stationer på sin väg. De olika stationerna (magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen) behöver en viss tid för att behandla födan för att sedan låta den gå vidare till nästa station. När hela detta ”kösystem” inte fungerar optimalt utan födan dröjer kvar för länge kan man se resultatet (eller rättare sagt – inte se) vid slutstationen – ändtarmens öppning (anus). Ju längre avföringen stannar kvar i tjocktarmen desto mer skada hinner den göra på hela kroppen genom att förorena blodet och irritera reflexzonerna! Allra sist i tjocktarmen, i ändtarmen (kallas även för stolgången), går blodkärlen direkt ut i kroppen utan att först ta vägen till levern för att renas (tänk på hur snabbt stolpiller verkar!). Blodet absorberar då gifter från gammal avföring och förruttnelse som förgiftar hela kroppen genom blodcirkulationen! Naturen har inte menat att avföringen ska dröja kvar där utan det ska lämna ändtarmen snarast genom en tarmtömning. ”Situationen blir om möjligt ännu värre när ändtarmen, som normalt endast har till uppgift att vara en genomgångskanal och således alltid skall vara tom mellan avföringarna, i stället har förvandlats till en ’gift-tunna’. De kvarblivna och mer eller mindre förhårdnade avfallsämnena ger inte bara upphov till hemorrojder och svåra smärtor. Blodet från den normalt tomma och rena ändtarmen återvänder nu till det allmänna blodomloppet genom den stora hålvenen (Vena Cava) direkt ut till kroppens alla celler. Den med exkrementer fyllda ändtarmen ger således också upphov till förgiftning av blodet. Det är därför inte att förvånas över att ändtarmen är den av cancer mest angripna delen av tjocktarmssystemet. Det är heller inte att förvånas över att tjocktarmen och ändtarmen under sådana sjukliga betingelser även kan bli säte för en självförgiftningsprocess som leder till eller bidrar till andra sjukliga processer i vår kropp.” (Alf Spångberg i boken ”Värk – reumatism”) Att lida av hemorrojder, självsprickor i ändtarmen (analfissur), analklåda och springmask orsakas givetvis av orenheter och förruttnelse som dröjer kvar, och förvärras, vid förstoppning.

 

Redan för mer än 80 år sedan försökte Ragnar Berg varna oss om förstoppningens följder och skriver följande i boken ”Tarmtröghet”: ”Förstoppning kan förorsaka mycket lidande med oupphörliga men lönlösa försök till stolgång. Kan man nu kalla denna åkomma ”den stora civilisationssjukdomen”? Att börja med finna vi den aldrig hos mindre civiliserade folk, som leva och nära sig på ett mera naturligt sätt. Men så mycket vanligare är den hos de högt civiliserade folken, varpå vi ju ha bevis genom de otaliga annonserna i de dagliga tidningarna, som prisa medel av de mest olika slag mot denna sjukdom. Själv har författaren haft tillfälle att undersöka tusentals människor i detta hänseende, men dock knappast funnit ett dussin, vars matsmältning kunnat anses vara fullkomligt normal, och detta förhållande har bekräftats av ett stort antal läkare. En världsbekant specialist, dr. F. X. Mayr i Karlsbad, säger i sin sista bok härom, att han i sin praktik sedan 1905 ej sett någon med en normal matsmältning, och en annan sådan, prof. Alois Schmidt, betvivlar, att det finnes någon civiliserad människa med en normal tarmkanal. I och för sig behövde det ju ej vara så viktigt, om man hade daglig normal avföring eller icke, men saken är den, att såsom vi senare skola se, detta tillstånd kan bli orsaken till de mest olikartade sjukdomar, som under vissa omständigheter kunna föra till döden, i varje fall kunna vålla svåra lidanden. Därigenom minskas slutligen ej blott den enskildes välmående, livsglädje och arbetsförmåga, utan som summa av de enskildas minskade prestation uppstår en förlust för hela folket. Och därför är bekämpandet av tarmtrögheten en fråga, som ej blott angår den enskilda människan utan ytterst hela folkhälsan.”

 

Det bör ta max 24 timmar för födan att ta sig igenom kroppen från munnen till ändtarmen, vilket kallas för transittiden. För en del tar denna transport ofta upp till 72 timmar eller mer! Enligt Mayo Clinic är transittiden vanligtvis omkring 40 timmar. Detta utifrån en studie de gjorde som visade att genomsnittstiden för män var 33 timmar och för kvinnor 47 timmar! Jag har funnit att min optimala tarmrytm är ca 17-20 timmar – men jag praktiserar också kunskapen som beskrivs i Optimal matsmältning. Oavsett om jag vaknar kl 5 eller kl 9, är det första jag gör varje morgon att gå på toaletten för att kissa och lämna avföring. Detta är den absolut viktigaste tarmtömningen enligt min erfarenhet eftersom det är kroppens utrensningsfas och tjocktarmsmeridianen har sin högsta aktivitet mellan kl 6 och 8 (mellan kl 5 och 7 vintertid) på morgonen. Börja dagen lättsamt genom att se till att dricka mycket vätska det första du gör vid uppvaknandet på morgonen, eller direkt efter en naturlig och hälsosam tarmtömning för att hjälpa tarmrytmen och motverka förgiftning och förstoppning! ”En bra dag börjar med en bra avföring.” (okänt ursprung)

 

Det tar tid och det krävs tålamod att få till en väl fungerande tarmrytm och jag tuggar givetvis födan riktigt ordentligt och grundligt. Du finner tips och råd i detta kapitel för att kunna uppnå det. Om du verkligen engagerar dig och försöker utan att det ger något tillfredsställande resultat på din tarmrytm så är min erfarenhet att det då, så gott som alltid, beror på inre smärta som hindrar tarmfunktionen. Då behöver du gå djupare och försöka frigöra dina inre blockeringar och spänningar vilket jag återkommer till i stycket Stas i tjocktarmen. ”I Indien och i Afrika är förstoppning sällsynt. Det beror troligen på att kosten där är mera fiberrik och ”förståndig”.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

Trots att man tömmer tarmen 1-3 ggr/dag kan man ha en maskerad förstoppning. Den avföring som kommer ut idag skulle kanske ha tömts ut för 2-3 dagar sedan. Få människor har idag en riktig förståelse för hur viktigt det är att tjocktarmen fungerar tillfredsställande. Inte heller läkare och näringsexperter är insatta i problematiken. Tänk om alla läste Robert Gray’s otroligt välskrivna häfte ”Handbok för tarmhälsa”. Detta fascinerande häfte får en verkligen att vakna upp och inse att det inte är många av oss som verkligen är helt friska! Han har även utvecklat ett jättebra tarm- och lymfreningsprogram (Holistic horizons) för att rensa ut gammal stagnerad avföring som klistrat sig fast på tarmväggarna. Substansen på den intorkade avföringen som sitter kvar i tarmen kan liknas vid bildäcksgummi! Givetvis händer samma sak även i tunntarmen vilket gör att man inte kan absorbera viktiga näringsämnen ordentligt. Innan man börjar med detta örtbaserade reningsprogram bör man dock se till att man bygger upp tarmfloran först! Man bör även ta några lavemang och eventuellt något utrensande medel, t ex Living cleanse, för att först få ut avföring och slem som inte har torkat in och fastnat ännu. Om man börjar med en tarmreningskur utan att först lösgöra ”proppen” som brukar sitta i sigmoid precis innan ändtarmen kan det vid vissa svåra fall göra saken värre då reningskuren lösgör tarmplack i hela mag-tarmkanalen som en skopa. Då hela detta ”skoplass” når fram till sigmoid kan det bli för mycket för att kunna pressas igenom. Man kan då skada tarmen om det blir ”totalstopp”. Om man bara vidtar ovan nämnda åtgärder innan tarmreningskuren blir resultatet bra och här är också lavemang till stor hjälp till att förhindra detta ”totalstopp” i sigmoid genom att skonsamt föra ut slem och avföring som ännu inte fastnat i tarmväggen. Men Gray’s tarmrening är mycket mer skonsam än andra tarmreningsprodukter som finns att köpa. Jag har provat flera andra reningsprodukter men de retar tarmen och är ofta ”för tuffa” och slutresultatet är inte alls lika bra. Därför är det bara Gray’s tarmrening som jag rekommenderar någon att köpa. Många personer som gör denna tarmrening blir av med överflödiga kilon och olika symtom som t ex ryggvärk, huvudvärk, hudproblem, magbesvär, reumatiska besvär, trötthet, allergier, gaser, hemorrojder, andningsbesvär m m. ”Du har inga möjligheter att exakt veta hur mycket lidande du har gått igenom som kan ha sin rot i tarmen. Du kan emellertid vara helt säker på att ju längre du låter detta ohälsosamma tillstånd fortskrida, desto mer kommer du slutligen att få lida.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Dessutom syns inte slem, slaggämnen och huruvida tarmfloran är frisk eller inte på någon röntgenbild eftersom röntgenstrålarna lyser igenom allt detta. Ytterligare en starkt bidragande orsak till att tarmhälsan inte uppmärksammas hos människor är att man inom skolmedicinen tyvärr inte har tagit till sig den kunskap som här presenteras.

 

När jag hade rensat mina tarmar blev min hud väldigt mjuk och fin. Jag hade innan ständiga problem med torr hud. Det hjälpte inte hur mycket vatten jag än drack innan eftersom jag ändå inte kunde ta upp vätskan effektivt i kroppen då tarmväggarna var blockerade. En av tjocktarmens uppgifter är att suga upp vätska och när tjocktarmsväggen är blockerad och igenslaggad med slem och intorkad avföring kan vätskan givetvis inte sugas upp tillräckligt vilket torkar ut kroppen. Givetvis försvårar det intorkade slemmet, det s k tarmplacket, även tarmperistaltiken otroligt mycket. ”Dålig matsmältning och förstoppning är ofta orsaken till dålig hy och periodiska utbrott av finnar.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)

 

Det är musklerna i tarmväggarna som genom sitt växelvisa sammandragande och avslappnande arbete (tarmperistaltik) för födan, och senare avföringen, framåt i hela tarmkanalen. I hela tarmkanalen finns det känselnerver som aktiverar dessa muskler. För att dessa nerver i sin tur ska stimuleras till att ge ut signaler till musklerna att börja arbeta krävs det en viss sorts föda. Nerverna stimuleras av föda med livskraft och fibrer. Består födan uteslutande eller till huvuddelen av ”dödsmedel” eller ”död föda” utan livskraft, såsom kokt och upphettad föda och/eller föda utan fibrer såsom vitt mjöl, socker, salt, mejeriprodukter, friterad mat, kött, vanlig pasta, vitt ris, välling, o s v kommer nerverna inte att få tillräcklig stimulans. En riktig mardröm för tarmhälsan och tarmrytmen är munkar (donuts) då de är gjorda av vitt mjöl, mjölk, salt, socker och ägg och för att mångdubbelt förvärra det ytterligare är de friterade! Detta skapar då ingen aktivitet i musklerna som sköter om tarmperistaltiken. Allt stannar upp, slaggas igen och börjar ganska snart att ruttna och jäsa. Därför behöver vi tillgodose vårt naturliga behov av föda som hjälper till med att stimulera tarmperistaltiken. Järn- och kalktillskott är kraftigt förstoppande! Livskraftig och fiberrik föda är råa grönsaker, råa frukter och bär och fullkornsprodukter. Jag har funnit att följande födoämnen ger en extra ”kick” och kraftig stimulans på tarmperistaltiken – rå lök (främst gul-, röd-, silver- och vitlök), rått äpple, grovt bröd (såsom knäckebröd av fullkorn, danskt rågbröd, pumpernickel etc), färskriven pepparrot, råa körsbär eller bigarråer, Hälsogröten, färskpressad råsaft av apelsin, FLP’s aloe vera-juice, Citrusdrinken, Linfrödrinken, Tarmdrinken och levande oxalsyra.

 

Karl-Otto Aly skriver i boken ”Förstoppning – trög mage”: ”Förstoppning kan bero på flera olika orsaker. De väsentligaste orsakerna är felaktiga kostvanor och för mycket stillasittande. En annan orsak kan vara oregelbundna toalettvanor som gör att den normala tarmreflexen ej fungerar. Förstoppning kan också bero på läkemedel (järntabletter, kodeinpreparat). Även psykiska orsaker – förträngningar av naturliga behov – kan leda till förstoppning. Byte av arbetsplats, resor, ny miljö, jäkt och stress kan också vara anledningar till förstoppning.” Han skriver vidare: ”En kost rik på raffinerade kolhydrater, som vitt mjöl och vitt socker samt dessutom kött och fett, är huvudorsaken till förstoppning. Speciellt stoppande är kött, ost, alla vitmjölsprodukter som vitt bröd, kakor, kex etc, men även choklad, vanligt te, kokta blåbär, mjölkmat och då särskilt pulvermjölksblandningar.” Han avslutar: ”Vissa mediciner, t ex hostmedicin, kodein, järnmediciner, vätskedrivande medel, medel mot magkatarr och liknande kan ge trög mage.”

 

När man tuggar maten noggrant sänds det signaler till musklerna i hela mag-tarmkanalen att börja arbeta. Tobak och alkohol förslappar hela mag-tarmkanalen medan motion stimulerar och stärker den. Det är också viktigt att se till att gallsekretionen fungerar ordentligt. Gallan hjälper till med att kraftfullt stimulera tarmperistaltiken. Det är oerhört viktigt att försöka få igång tarmperistaltiken tillfredsställande innan man stimulerar gallsekretionen. Men i undantagsfall får man göra tvärtom. Om inget annat hjälper för att få igång tarmperistaltiken ordentligt, kan man prova att ta ett gallstimulerande medel (t ex Cynaramin). Helst tillsammans med något som stimulerar tarmperistaltiken samtidigt såsom t ex Linfrödrinken, Living cleanse eller lavemang. Allehanda laxermedel stimulerar inte den naturliga tarmperistaltiken utan de retar och irriterar tarmen istället. Detta gör att kroppen snabbt vill bli av med laxeringsmedlet och blir stressad till att föra ut medlet snabbt. Laxermedel kan skada känselnervernas funktion i hela mag-tarmkanalen vid långvarigt bruk! ”På apoteken säljs stora mängder av laxermedel varje år eftersom det är en snabb-fix mot förstoppning, men det upplevs av de flesta som ganska obehagligt. Det finns dock anledning att inte vara en alltför flitig användare av laxermedel eftersom det kan skada tarmen och leda till att den inte reagerar själv på när det är dags att tömma sig. Det innebär alltså mer frekvent förstoppning, eller att den till och med blir kronisk.” (Martina Johansson i boken ”Magstarkt!”)

 

”En läkare sade en gång vid ett föredrag i Altenheim, då även jag var närvarande: »Ju mer ni vänjer er vid avföringsmedel, desto besvärligare kommer er förstoppning att bli«. Dessutom blir tarmen tunn genom den ständiga påfrestningen av slemhinnan.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”)

 

Motion, särskilt på morgonen innan första måltiden (som tidigast bör vara vid lunch!) och att dagligen dricka tillräckligt med vätska är mycket gynnsamt för tarmperistaltiken. Jag har delad vårdnad för en liten hund och den andra ägaren har inte ork och möjlighet att promenera så mycket med den. Men när jag tar över hunden promenerar jag och leker mycket mer så att den får ordentligt med motion. Första dagen jag har den brukar den bara bajsa 1 gg/dag och det går trögt och tar tid att göra det. Men redan på andra dagen märker jag tydligt hur mycket effekt och stimulans motion ger på tarmrytmen hos hunden och den börjar bajsa 2 ggr/dag och det går snabbare och lättare! Vi båda ger den samma sorts mat så enda skillnaden är mängden motion – vi människor lyder givetvis under samma naturlagar som däggdjuren och motion och kroppsrörelser är väldigt viktiga för att få ordentligt med stimulans på tarmrytmen! Yogaövningarna solhälsningen (surya namaskara), agni sara och särskilt nauli kan vara till stor hjälp vid förstoppning och dessa övningar är något av det bästa man kan göra för att motverka förstoppning. Att dagligen praktisera Diafragmaövningen, särskilt den avancerade varianten, Tarmtömningsövningen och korrekt sittställning på toaletten är också till stor hjälp att förebygga, eller häva, en förstoppning. Att använda Chi-maskin eller riktigt hård fotmassage stimulerar också tarmperistaltiken på ett gynnsamt sätt. Att se till att man har en frisk tarmflora är viktigt för att motverka och förebygga förstoppning.

Att se till att andas korrekt, genom näsan och med magen, s k bukandning, är av största vikt för en optimal tarmrytm. När diafragman rör sig fritt och ordentligt vid bukandning masserar det alla inre organ vilket stimulerar tarmrytmen. Det förebygger även spänningar, stas i tjocktarmen och motverkar förslappad tjocktarm.

 

Huvudvärk och/eller migrän är naturliga följder av förstoppning. Bland det värsta en person som lider av återkommande migränanfall kan göra är att äta en ostbricka tillsammans med vin. Det blir garanterat ett anfall efter sådan förstoppande, slembildande och starkt syrabildande föda. Hemorrojder är ett annat säkert tecken på förstoppning. De kommer dels av att man får sitta och ”krysta” när man är förstoppad vilket skapar ett stort tryck på blodkärlen i ändtarmen så de brister eller blir ”uttryckta”, och dels av dålig tarmflora, slembildning, analsex, förslappad tjocktarm o s v. (Läs mer om hemorrojder under Undvik att krysta) ”Sköldkörteln kan förstoras hos människor, som lider av förstoppning.” (Alf Spångberg i boken ”Fit for fight”) Are Waerland skriver i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”: ”De mest anmärkningsvärda resultaten har kanske uppnåtts i fråga om struma.

 

”Sköldkörteln spelar rollen av en lokomotivförare då den reglerar kroppens funktioner”, säger Lane. ”Den förstoras ofta på grund av överansträngning hos personer, som lider av förstoppning och undergår därvid olika grader av degeneration.””

 

Han fortsätter: ””Det är meningslöst att försöka bota denna sjukdom genom att helt enkelt avlägsna en del av körteln eller genom att med hjälp av röntgenstrålar förstöra en del av den, för förstoringen och den ökade aktiviteten är otvivelaktigt följder av från tarmen avsöndrade gifter”, påpekar dr John Harvey Kellogg i sin förträffliga bok ”Colon Hygiene” (sid. 512) och tillägger: ”Jag har sett otaliga sjuka som tillfrisknat utan operation, enbart genom vila, en giftfri kost och en ändring av tarmfloran.”

 

Enligt Sir Arbuthnot Lanes och många andra framstående kirurgers och läkares åsikt, uppstår nästan alla kända kroniska sjukdomar direkt eller indirekt på grund av förgiftning från bakterier som utgår från tjocktarmen.”

 

”Det finns flera olika läkemedel som kan ge förstoppning, till exempel järntabletter, medel mot sur mage (antacida), urindrivande medel mot högt blodtryck (diuretika), kodeinhaltiga värktabletter samt vissa medel mot depression (tricykliska antidepressiva).” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

Du kan på ett enkelt sätt ta reda på hur väl din tarmrytm fungerar genom att vid en måltid svälja ner en större mängd sesamfrön (2-3 msk) med lite vatten mitt i en måltid. Svälj ner dem hela när du gör detta testet utan att tugga på dem så att du kan se dem när de kommer ut i toalettstolen. Ät först upp halva din måltid, sedan sesamfröna och fortsätt sedan att äta upp din måltid. Sedan är det bara att hålla koll på klockan och räkna hur många timmar det tar innan sesamfröna kommer ut i toalettstolen. Gör om testet vid 3 olika tillfällen och räkna sedan ut medeltiden för dessa 3 så har du fått reda på hur lång tid det tar för födan att gå igenom hela din mag-tarmkanal. Matsmältningstiden kan variera lite beroende på vilken föda du äter, hur du mår, hur du motionerar och rör på dig, hur din personliga biorytm o s v är vid tidpunkten för testet. Därför ger det en mer korrekt tid för din tarmrytm om du gör testet flera gånger och tar ut medeltiden än om du bara gör testet en gång. Om din tarmrytm tar mer än 20 timmar på sig behöver du absolut göra någonting åt det! Anledningen att jag rekommenderar att göra detta test med sesamfrön och inte andra frön, t ex linfrö, chiafrö, psylliumfrö o s v, är att dessa frön stimulerar tarmrytmen mycket kraftfullare än sesamfrön. Då kan man luras att tro att man har en snabbare och bättre tarmrytm än vad som är fallet.

 

Många har, när de skulle lära sig gå på pottan och sluta med blöja när de var små, fått lära sig att hålla igen avföringen vilket gör att de omedvetet går omkring och ständigt kniper ihop ändtarmsöppningen. Detta slösar med energi och försämrar cirkulationen i omkringliggande kroppsdelar och motverkar den naturliga tarmperistaltiken. Blodtrycket kan också öka efter långvarig påverkan. Gör en koll på dig själv och känn efter om du spänner din ringmuskel (anus) och/eller skinkorna i onödan. I så fall behöver du lära dig att slappna av i dessa muskler och bryta detta negativa beteende.

 

”Livsstilen har stor betydelse vid förstoppning. Försök komma tillrätta med vardagsstressen som ofta är orsaken till att magen inte vill sköta sig ordentligt. Att vara så stressad att man inte hinner ge sig tid att gå på toaletten när man behöver, medför ofta att de naturliga avföringsreflexerna försämras, så att man får kronisk förstoppning. Men de försämrade avföringsreflexerna kan tränas upp igen om man börjar gå på toaletten regelbundet och tar god tid på sig. Sofflocket är en vanlig bov när det gäller hälsan, och förstoppning är inget undantag. Om man börjar motionera regelbundet börjar även tarmen röra sig bättre.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

Vid kraftig förstoppning eller tarmproblem rekommenderar jag att man tar Living cleanse. De verksamma örterna i Living cleanse är indiskt spikblad (gotu kola), aloe vera, mariatistel och fermenterad vitlök. Ta 1 tablett med 1 stort glas (ca 3 dl) vatten vid sänggående dagligen i 1 veckas tid. Se till att du har en toalett i din närhet nästkommande förmiddag för det blir fart på tarmen (förhoppningsvis!). Gör uppehåll 1 vecka och upprepa kuren 1 vecka till om det behövs. Om effekten uteblir kan du prova att öka dosen till 2 tabletter. Om du får för stark effekt av 1 tablett så prova att ta en halv tablett istället. Vid svårare fall av förstoppning kanske man får ta lavemang dagligen en kort tid. Living cleanse ska bara tas under en kort och begränsad tid. Har man ulcerös colit, Crohns sjukdom, sår eller inflammationer i tarmkanalen ska man ej ta Living cleanse för det kan bli alldeles för tufft och i vissa fall smärtsamt! Du kan läsa mer om hur du kan åtgärda dessa symtom och sjukdomar under stycket Tarmrening. Jag avråder från all förtäring av ricinolja då det stressar hela mag-tarmkanalen otroligt mycket vilket den efterföljande och massiva diarrén tydligt visar!

 

”Jag har också mött många människor som plötsligt sett yngre ut när de förbättrat sin tarmtömning.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”)

 

 

Undvik att krysta

Att man behöver sitta och ”krysta” (trycka på) när man ska lämna avföring (bajsa/tömma tarmen) är ett tydligt tecken på kraftig förstoppning och brist på fibrer i födan är en av orsakerna. ”Defekation är fackuttrycket för tarmtömning. Närvaron av fast, inte särskilt omfångsrikt innehåll i ändtarmen, den sista delen av tarmen, har stor betydelse i samband med defekationen. Ett sådant innehåll gör det nödvändigt att kraftigt pressa samman bukväggens muskulatur för att tömma tarmen. En hård, motspänstig, trög massa av tarminnehåll är uppenbarligen mycket svårare att tvinga genom analkanalen, de sista centimetrarna av ändtarmen, än en mjuk, formbar massa. Analkanalen är mycket trängre än tarmen närmast ovanför och omges av en muskel, som kallas sfinktern. När denna muskel är i sammandraget skick, tillsluter den utpassagen på samma sätt som ett stycke snöre kan tillsluta en gummislang, om det knyts åt hårt kring denna. Normalt förblir sfinktern sammandragen för att förhindra att tarminnehållet avgår, men förslappas när så ska ske. Denna muskel kan således liknas vid en kran, som låter vatten passera genom sig endast när den är öppnad.

 

Ännu en mekanism är inblandad i tarmtömningen. Sedan väl ändtarmen blivit tillräckligt fylld, medför sträckningen av muskeln i dess vägg, att en mekanism aktiveras som får denna muskel att dras samman och därmed ge besked om att det är dags att tömma tarmen. Denna sammandragning pressar tarminnehållet ut ur ändtarmen ungefär på samma sätt som då man klämmer ut innehållet ur en tandkrämstub, och samtidigt öppnas sfinktern för att låta avföringen passera.

 

Svårigheter med defekationen

Ändtarmen måste innehålla ungefär 200 g avföring för att muskeln i tarmväggen ska kunna ge en tillräcklig tömningssignal. På modern västerländsk fiberfattig kost är det sällan man har denna mängd avföring i ändtarmen, och därför klämmer muskulaturen i tarmväggen inte ut avföringen ordentligt. Följaktligen måste musklerna i bukväggen arbeta mera för att tömma ut tarminnehållet. Denna krystning vid tarmtömningen är ett typiskt drag för vår västerländska livsföring.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

Att man måste krysta för att kunna bajsa medför flera skadliga följder varav diafragmabråck är en av dem. ”Diafragmabråck (hiatusbråck) är beteckningen på det tillstånd, i vilket övre delen av magsäcken trycks upp, ut ur buken och in i brösthålan genom diafragman, det muskelskikt som skiljer buken från brösthålan. Brösthålan innehåller hjärtat och lungorna, och normalt ansluter sig matstrupen till magsäcken strax under diafragman. Utträngning av magsäcken genom det hål i diafragman där matstrupen löper, kallas diafragmabråck.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

                      Här är en bild som illustrerar uppkomsten av diafragmabråck genom krystning:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                             (illustration hämtad ur boken ”Fibrer i kosten” skriven av Denis Burkitt)

 

”Nyligen gjorda undersökningar visar att trycket inne i bukhålan stiger till mer än 190 cm vatten, när man krystar vid tarmtömning, medan trycket i brösthålan stiger till blott 67 cm vatten. Trycket under diafragman är alltså mycket större än ovanför denna. De forskare som gjorde dessa undersökningar drog av detta slutsatsen, att deras rön stämde med hypotesen att krystning vid tarmtömning är en viktig faktor för uppkomsten av diafragmabråck.

 

Diafragmabråck har samband med divertiklar och gallsten, inte bara i sin geografiska utbredning utan även hos de individuella patienterna. Detta antyder, att alla tre sjukdomarna har en gemensam orsak. Återigen tycks vår livsföring, och särskilt då vår fiberfattiga kost, bära en stor del av ansvaret.

 

Halsbränna förorsakas av att sur magsaft tränger in i matstrupens nedre del. När dennas mynning in i magsäcken är i sitt normalläge under diafragman, hindrar muskeln runt den nedre delen av matstrupen maginnehållet från att flyta tillbaka uppåt. Om magsäcken har tryckts upp i brösthålan, blir förslutningen i den nedre delen av matstrupen (som vanligen fungerar som en ventil) mindre effektiv, vilket tillåter surt maginnehåll att tränga upp.

 

Halsbränna behandlas ofta med basiska ämnen för att neutralisera de sura safterna som retar slemhinnorna i matstrupen. Högt huvudläge om natten bidrar till att minska inträngandet av magsaft i matstrupen. För somliga patienter med ihållande smärtor kan ibland operation tillrådas för att komma till rätta med felet och återföra magsäcken till dess normalläge under diafragman. Ett tillskott av fibrer i kosten skulle kunna bidra till att minska krystandet, som står i samband med diafragmabråck och undanröja behovet av operation.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) ”Divertiklar” är tarmfickor vilket jag kommer beskriva längre fram i texten. Halsbränna kan även orsakas av Jäsningssyra.

 

En annan följd av denna onaturliga krystning är åderbråck (varicer) på de ytliga venerna på underbenen vilket ibland kan leda till besvärliga symtom såsom; klåda, försämrad blodcirkulation i underben och fötter, svullnader i fötter och/eller anklar, ärrbildning och smärtor. Vid värre fall kan kronisk inflammation och bensår uppstå. ”De vener som lätt svullnar och förvrids ligger under huden nära benets yta, och därför har de mindre stöd omkring sig än de djupare liggande venerna som omges av muskler. Åderbråck uppkommer när klaffarna blir så förstörda att de inte längre förmår hindra att blodet flyter tillbaka ned i den lägre delen av venen.

 

Orsakas åderbråck av någon inneboende svaghet i venernas väggar eller klaffar? Det finns förvisso inga indicier som skulle kunna anföras till stöd för denna förmodan. Följaktligen måste åderbråck tänkas uppstå genom skada på venerna. Den mest sannolika orsaken till att venerna mister sin funktionsduglighet är att bukkrystning tvingar blod tillbaka ned i benens vener och spänner ut dem så att de inte kan fungera ordentligt. Det alltför stora trycket från blodet förstör därefter gradvis venerna.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

Förr trodde man åderbråck kunde orsakas av att man står mycket, t ex i sitt yrke, men det har visat sig felaktigt. ”I Asien är åderbråck vanligare bland trishawförare, dvs förare av trehjuliga rickshaws, än bland frisörer som står och arbetar. De förra spänner buken när de trampar.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

     Här är 2 bilder som förklarar hur åderbråck kan orsakas av krystning:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

     (illustrationerna är från boken ”Fibrer i kosten” skriven av Denis Burkitt)

 

 

”Visserligen är huvudanledningen till bukkrystandet att hjälpa till med uttömningen av det fasta tarminnehållet, men all slags ihållande krystning, t ex att trampa fram en trishaw, kan ha samma inverkan.

 

Mot detta kan sägas, att allt slags tungt kroppsarbete innebär en viss sammandragning av bukmuskulaturen. Det har dock påvisats att en sådan enorm ansträngning som tyngdlyftning åstadkommer mindre tryck i buken än krystning vid tarmtömning.

 

Man har pekat ut detta ökade buktryck, som uppkommer genom krystning vid uttömning av liten, fast avföring, som huvudorsaken till diafragmabråck och åderbråck. Det verkar även sannolikt att åderbråck har samma orsak som divertiklar. Båda sjukdomarna uppträder oftast i samma samhällen, och patienter som lider av divertiklar är drabbade av åderbråck i högre grad än människor som lider av den förstnämnda sjukdomen. Än en gång visar sig den hårda avföringen sätta igång ett händelseförlopp med långt vidare verkningar än enbart förstoppning.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) Du kan läsa vidare om divertiklar under Tarmfickor.

 

Denis Burkitt skrev 1979 i boken "Fibrer i kosten": ”Åderbråck är sällsynta hos människor under tjugo års ålder, men blir allt vanligare med stigande ålder. Detta antyder att orsaken ligger i en fortgående och anhopande effekt av någon miljöfaktor, som fått verka under lång tid. Djur drabbas inte av åderbråck, vilket visar att grundorsaken måste ligga i människans speciella levnadssätt. Indicierna tyder alltså på att en otillräcklig mängd fibrer i vår kost är en viktig orsak till åderbråck.”

 

Han fortsätter: ”Vid en undersökning av ett helt samhälle i delstaten Michigan i Förenta staterna, visade det sig att 44 procent av kvinnorna mellan trettio och femtio års ålder led av åderbråck, jämfört med 24 procent av männen i samma åldersgrupp. Samma undersökning visade att 64 procent av kvinnorna över femtio år led av sjukdomen mot 42 procent av männen. Åderbråck är mycket mindre vanliga i utvecklingsländerna och särskilt sällsynta bland människor som haft minimal kontakt med västerländskt levnadssätt. Man har uppskattat att åderbråck förekommer till mindre än 5 procent bland Afrikas och Indiens landsbygdsbefolkning. Deras stora förekomst på olika ögrupper i Stilla havet kan sättas i direkt samband med dessa människors kontakt med västerländskt levnadssätt.”

 

Åderbråck kan även bero på att hela tarmkanalen har förslappats så att både tjocktarmen (se Förslappad tjocktarm) och tunntarmen faller ner ur sitt läge och börjar trycka mot bukvenerna som går ner till benen. Att fler kvinnor lider av åderbråck beror enligt mig på att de även har äggstockar, äggledare och livmoder, som också kan förslappas, under tunntarmen vilket bidrar till ytterligare tryck på bukvenerna som går ner till benen. Även ytlig andning påverkar åderbråck: ”När diafragman drar ihop sig och expanderar nedåt och utåt vid inandning sänks inte bara trycket i bröstet utan även i magen. När dessa trycksänkningar samverkar pressas de venösa blodkärlen, som är de blodkärl som för blodet tillbaka till hjärtat, samman. Det gör det lättare för blodet att transporteras tillbaka till hjärtat, vilket kan ha en positiv verkan på exempelvis åderbråck.” (Anders Olsson i boken ”Medveten andning”) Dålig cirkulation och dåligt kalcium bidrar också till att orsaka och påskynda åderbråck.

 

En annan mycket vanlig följd av krystning är hemorrojder vilket David Reuben skriver följande om i boken ”Mat för ett bättre liv”: ”Egentligen är en hemorrojd inget annat än en stor utbuktande ven, som ligger ytligt under huden eller slemhinnan i analområdet. Det finns två typer av hemorrojder, inre och yttre. De yttre kan man själv se med hjälp av en spegel. De består av små rödaktiga knottror eller knutor vid defäkationen. Ibland uppstår blodproppar i de utvidgade venerna och hemorrojderna blir då ömma och smärtande. Det tunna hudskiktet över hemorrojderna kan t.o.m. bli sårigt och blöda vid varje avföring. Inre hemorrojder kan patienten sällan se själv eftersom de sitter på vener längre uppe i ändtarmen. Dessa vener är större än de ytliga venerna och kan förorsaka betydande blödningar.”

 

Han skriver vidare: ”När näringsforskare runt om i världen började intressera sig för förstoppning ställdes de inför en del förbryllande frågor. Hur kommer det sig att förstoppning ökar smärtorna så intensivt hos hemorrojdpatienter? Varför är smärtan så oproportionerligt stor, jämfört med det mekaniska tryck som avföringen utövar på de svällda venerna? Man undersökte noggrant det venösa avflödet och gjorde en del intressanta upptäckter. Venernas uppgift i cirkulationssystemet är helt enkelt att återföra blodet från kroppens perifera delar till hjärtat. De finare venerna i anus (ändtarmsöppningen) och rectum (ändtarmen) tömmer sig i de större venerna i bäckenet – ungefär som bäckar rinner till floder. Forskarna resonerade så, att om man äter slaggfattig kost ligger avföringen som en hård klump i den normalt tomma ändtarmen. Denna hårda, torra klump trycker på de stora venerna i närheten. Detta tryck åstadkommer en uppdämning och hindrar blodet från att rinna vidare genom venerna i ändtarmsregionen, vilket ger upphov till ett kraftigt mottryck. Resultatet blir svällda, inflammerade, knutiga vener – hemorrojder. Andra forskare instämde i princip, men ansåg att det måste finnas ytterligare någon orsak till hemorrojder. De märkte att personer som åt slaggfattig kost måste anstränga sig för att tömma ut sin hårda avföring och under denna procedur kunde trycket i de stora venerna öka till häpnadsväckande nivåer. Man uppmätte så höga värden i vena cava som 300-350 mm Hg, dvs. 2,5-3 gånger högre än det normala systoliska blodtrycket (120-145 mm Hg)! Detta tryck överförs direkt till rektal- och analvenerna och kan därmed töja ut dem och försvaga deras väggar och resultatet kan bli bestående hemorrojder. Forskarna noterade också att både yttre och inre hemorrojder var sällsynta hos afrikaner och asiater som åt traditionell slaggrik kost. Uppenbarligen har de aldrig någon hård torr avföring som tänjer ut deras colon, trycker på venerna och orsakar det fatala mottrycket. Dessutom behöver de aldrig anstränga sig vid defäkationen. Men så fort de övergår till västerländsk fiberfattig kost, börjar de småningom få tecken på hemorrojder.” Med ”slagg” menas fibrer i detta avseende!

 

                                      Här är en bild på hur hemorrojder kan orsakas av krystning:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                             (illustration hämtad ur boken ”Fibrer i kosten” skriven av Denis Burkitt)

 

Hur hemorrojder uppstår

Vad får analkuddarna att svullna och tryckas ned genom analkanalen? I första rummet blir de blodöverfyllda och svullna såsom följd av bukkrystning. Så länge som tarminnehållet är mjukt och krystning inte behövs, kommer innehållet lätt igenom analkanalen. När avföringen är hård, tvingas, genom den krystning som är nödvändig för tarmtömningen, blod in i kuddarna som därigenom svullnar. Utdrivningen av det hårda tarminnehållet kräver ytterligare krystning, och det stora trycket vid dess passage, som upprepas många gånger genom analkanalen, pressar gradvis ned kuddarna från deras naturliga lägen och mot ändtarmens mynning (se bilden på föregående sida).

 

Det är sannolikt så hemorrojder uppstår. Denna förklaring gavs först av den brittiske kirurgen Hanish Thomson, och den stämmer bättre med alla tillgängliga indicier än någon annan teori. Förstoppning är en grundläggande underliggande orsak. Det finns nästan säkert andra, ännu inte identifierade orsaker, men en stor andel av dem som lider av hemorrojder behöver ingen annan behandling, sedan de väl gått över till fiberrik kost och som resultat av detta avger en mjuk avföring, som kan uttömmas med minimal krystning. Många kirurgiska kliniker finner nu att andelen patienter med hemorrojder som kräver kirurgisk behandling reducerats kraftigt sedan kosten väl lagts om, liksom vi fann vara fallet med divertikelpatienterna. I vissa fall krävs dock enkla operationer, och i ett fåtal fall måste hemorrojderna avlägsnas kirurgiskt. Vilken behandling som än kommer i fråga är en fiberrik kost det bästa sättet att skydda sig mot att åter drabbas av sjukdomen.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) ”Analkuddarna” är en del av venerna i analkanalen. Dåligt kalcium och förslappad tjocktarm bidrar också till uppkomsten av hemorrojder men särskilt socker och läsk orsakar ofta smärtsam sveda och blödningar på redan befintliga hemorrojder.

 

”Kamomillte underlättar avföringen utan laxerande verkan och är på så sätt lämpligt för den inre behandlingen av hemorrojder.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”)

 

"De tre sjukdomar, som har diskuterats i detta kapitel – diafragmabråck, åderbråck och hemorrojder – har visat sig ha en gemensam orsak. Om de alla till en viss del beror på bukkrystning på grund av hård, liten avföring, skulle ett mycket enkelt sätt att minska deras förekomst vara att helt enkelt äta mer fibrer.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

Att krysta kan även orsaka tarmfickor och andra bråck, t ex herniering (bråck inne i tarmen), ljumsk-, navel- och pungbråck och även starkt bidra till värre hälsoproblem – såsom tarmvred, stroke, hjärnblödning och hjärtbesvär. Att krysta och ”ta i väldigt hårt” vid svår förstoppning kan även medföra svimning på grund av blodtrycksfall! Vanliga följder av svimningen är tand-, ansikts- eller skallskador och till och med hjärnskakning om man handlöst faller av toalettstolen ner i golvet.

 

Orsakerna till att man måste krysta och ta i för att lämna avföring är flera vilket du kommer att förstå när du läser vidare om tjocktarmen. Du kan läsa om fler än 40 olika tips och råd man kan göra som är till stor hjälp för att komma tillrätta med onaturlig krystning under Optimal tjocktarmsfunktion.

 

 

Fibrer

Fibrer (kallas även kostfibrer) går igenom hela mag-tarmkanalen utan att de nämnvärt kan smältas och absorberas. De hjälper till med att föra ut gifter ur kroppen och stimulerar tarmperistaltiken. De ger också volym och mjukhet till tarminnehållet vilket underlättar för tarmväggarnas muskler att kunna ”krama” födan, och senare avföringen framåt i mag-tarmkanalen.  ”De gör att födan passerar genom tarmen snabbare. Fibrerna förkortar passagetiden genom tarmen troligen bland annat genom att den ökade volymen hos tarminnehållet stimulerar den framåtdrivande vågrörelsen (peristaltiken) hos tarmväggens glatta muskulatur.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

Denis Burkitt har skrivit en mycket lättfattad och pedagogisk bok om just fibrer och deras hälsosamma effekt på hela kroppen som heter ”Fibrer i kosten”. Dr Burkitt forskade mycket om tjocktarmens påverkan på hälsa och sjukdomar. Han lade märke till att de som inte åt tillräckligt med fibrer markant ökade risken att få tjocktarmscancer och andra sjukdomar. Vi har mycket att tacka honom för hans banbrytande forskning om kostfibrernas betydelse för att uppnå en naturlig hälsa. Fibrerna har stor förmåga att suga åt sig vätska vilket förhindrar att avföringen blir för torr. Blir den för torr så blir den alldeles för hård och därmed svårare att ”kramas” framåt och fastnar då lättare på tarmväggen. ”När de osmälta fibrerna når grovtarmen, får de många viktiga uppgifter. Här samverkar fibrerna med skilda giftämnen i tarminnehållet och förhindrar upptaget av dessa gifter i kroppscirkulationen. På detta sätt elimineras giftämnen från kroppen istället för att sugas upp av denna. Om karcinogener (cancerframkallande ämnen) finns utspädda i en stor kvantitet avföring och uttömmes ur tarmen ganska snabbt istället för att bli kvar inom denna, blir de mindre farliga. Detta har påvisats vid experiment. Om djur utfodras med en fiberrik kost som innehåller gifter av olika slag, vållar gifterna endast liten skada. Om djuren utfodras med samma gifter i samma doser men med en kost som är mindre fiberrik, blir de sjuka och dör.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) Grovtarmen är en gammal benämning på tjocktarmen.

 

”Fibrerna påverkar hela matsmältningskanalens funktion, men utövar sitt största inflytande i grovtarmen (inklusive ändtarmen). Den enklaste definitionen av fibrer – nu ofta kallade ”kostfibrer” av forskarna – är att de är den del av den vegetabiliska födan som går igenom tunntarmen fullkomligt osmält och når grovtarmen intakt. Nästan all stärkelse, allt socker, fett och protein som förtärts smälts och tas upp från tarminnehållet under passagen genom tunntarmen. Härigenom skiljer sig dessa ämnen från fibrerna.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

David Reuben skriver i boken ”Mat för ett bättre liv” om forskning som bygger på mycket gamla upptäckter, tänk på att han ibland använder uttrycket ”slaggämnen” istället för fibrer: ”Det finns en spännande berättelse om hur en grupp engelska forskare gjorde en rad upptäckter, som tycks innebära att vi en gång för alla skall kunna avskaffa dessa invalidiserade och dödliga sjukdomar, som nu är ett hot mot folkhälsan i en stor del av världen. Deras uppspårande av ledtrådar omfattar allt från analys av lunchmenyn i en afrikansk by till studier av bakrecept i en engelsk kvarnstad år 1850. Det hela började helt prosaiskt med att man studerade avföringen hos afrikanska byinvånare. Engelska läkare som arbetade bland infödingarna lade märke till att afrikanerna producerade avföringar på närmare ett halvt kg per dag. Detta var en slående kontrast mot en normal brittisk avföring på drygt 100 g! Det fanns även andra skillnader. Afrikanernas avföring var voluminös, mjuk och nästan luktfri, medan den engelska var hård och sammanpressad och hade en rutten lukt. För människor i allmänhet är avföringen en källa till förlägenhet, upphov till barnsliga skämt och föremål för en nästan tvångsmässig renlighetsiver.”

 

Han fortsätter: ”Den process som maten genomgår när man äter – från munnen genom mage och tarmar – kan mycket väl liknas vid gruvhanteringen. Om man liknar vår dagliga föda vid den råa malmen, är målet för matsmältningen att därur utvinna fetter, protein, kolhydrater, vitaminer och mineralämnen som kroppen behöver. När detta är klart måste man göra sig av med avfallet från förädlingsprocessen. Forskare har alltid ansett detta vara den minst viktiga delen av matsmältningsprocessen. I colon eller tjocktarmen absorberas vatten ur födan, bakterier påverkar återstoden (ända till 30 % av avföringen består faktiskt av vatten) och de starka musklerna i colon trycker ihop massan som en effektiv avfallspress, varefter den uppkomna avföringen stöts ut. De brittiska forskarna kände ju till allt detta, men de kunde inte förklara varför afrikaner producerade fyra gånger mer avföring – som dessutom var luktfri, mjuk och voluminös – än engelsmän. Nästa upptäckt var ännu mer förbryllande. Den mat som afrikanerna åt passerade från middagsbordet till avföringsstadiet på så kort tid som 24 timmar, medan medel-engelsmannen behöll det han ätit i hela tre dagar – för en del britter tog det ända upp till två veckor att smälta maten helt. Dessa fynd väckte forskarnas nyfikenhet och de fortsatte sitt arbete. De började analysera de afrikanska bybornas dagliga kost och gjorde fler fascinerande upptäckter. Den genomsnittlige bybon åt en kost som vi skulle beteckna som ömklig, mätt med våra begrepp. Han åt majsmjöl, bönor, bananer och potatis. Hans dagliga matranson var anmärkningsvärd bara i ett avseende: den var utomordentligt rik på växtfibrer, dvs. sådana växtdelar som kroppen inte kan smälta helt. Det innefattar bl.a. det mesta av sådant som fastnar i tänderna, är svårtuggat och gör grönsaker otrevliga att äta, t.ex. vetekli, rosenbönornas nervtrådar, delar av havret i gröten, äppel- och potatisskal m.m. Eftersom afrikanerna åt så stora mängder av sådana fibrer eller slaggämnen, nästan rusade maten genom deras matsmältningsapparat. Så långt var det intressant, men inte särskilt spännande. När engelsmännen summerade sina fynd, hade de kommit fram till följande:

1 Afrikanerna hade större, tyngre och mindre illaluktande avföring än engelsmännen.

2 Afrikanernas föda passerade genom kroppen tre gånger fortare än engelsmännen.

3 Afrikanerna åt ungefär tre gånger mera slaggämnen eller växtfibrer än engelsmännen.

Detta skulle på sin höjd ha räckt till en liten tvivelaktig uppsats i någon mindre medicinsk tidskrift, men till lycka för världen slutade de engelska läkarna inte här. De började söka efter fler skillnader mellan de förment fattiga afrikanerna och de mycket rikare engelsmännen och det de upptäckte kan snart komma att förändra den moderna medicinen radikalt. Jag tror att deras fynd rymmer fler värdefulla utvecklingsmöjligheter än mycket av den kostnadskrävande medicinska forskning som bedrivits under det gångna halvseklet. Efter noggranna analyser av oräkneliga medicinska journaler och jämförelser av dödlighet och sjuklighet inom olika grupper kom man fram till följande:

1 Sjukdomar i hjärtats kranskärl, som orsakar en tredjedel av alla dödsfall i USA, är praktiskt taget okända på den afrikanska landsbygden.

2 Cancer i tjocktarmen och ändtarmen, den cancerform som orsakar de flesta dödsfallen i USA, är utomordentligt sällsynt hos afrikanska landsbygdsbor.

3 Appendicit (blindtarmsinflammation), den sjukdom som föranleder de flesta kirurgiska ingreppen i USA, påträffas nästan aldrig hos afrikanska landsbygdsbor.

4 Hemorrojder, dessa civilisationens gissel, som ger upphov till lidande och invaliditet, är synnerligen sällsynta hos personer som äter traditionell afrikansk kost.

5 Divertikulos (stora fickor som putar ut i tarmens väggar) är den vanligaste tarmsjukdomen bland amerikaner. Hälften av de äldre amerikanerna lider av den. Afrikaner får den nästan aldrig.

6 Tio procent av alla amerikaner har åderbråck. Sådana är mycket ovanliga hos afrikanska lantbor.

7 Flebit (inflammation i benens djupa vener, som kan orsaka blodpropp) är en vanlig sjukdom hos amerikaner. Afrikaner drabbas mycket sällan av den.

8 Fetma, detta vanställande och invalidiserande tillstånd, förekommer i större eller mindre utsträckning hos halva vår befolkning. Afrikaner som håller fast vid sin traditionella kost blir aldrig feta.

Det här blev nästan för mycket att smälta. Kan det verkligen vara så att det är afrikanernas enkla, felaktiga diet som räddar dem från halvdussinet sjukdomar, som dödar eller invalidiserar miljoner människor i USA och Europa? Kan det vara så att vår kost, som är så fullproppad med proteiner, så vitamin- och mineralberikad och dessutom skyddad av statliga standardiseringsbestämmelser, är så fattig på vissa livsnödvändiga ämnen att den fyller våra sjukhus och kyrkogårdar med offer för cancer och hjärtsjukdomar? Är det möjligt att en tredjedel av den miljon amerikanska läkare som ägnar sig åt att skära bort cancerangripna organ, som räddar hjärtpatienter och opererar blindtarmar, åderbråck, hemorrojder och divertikulos, i stället skulle kunna ägna sig åt den förebyggande medicin vi är överens om är så mycket värdefullare? Dessa frågor måste besvaras en gång för alla – inte genom önsketänkande utan genom objektiv analys av vetenskapliga fakta. Kanske kunde observationen att afrikanska bybor undgår så många sjukdomar, medan det ”moderna” samhället blir allt sjukare, förklaras med hjälp av ärftliga faktorer? Kanske fanns det något i de svarta afrikanernas gener som gjorde dem immuna mot dessa sjukdomar? Forskarna fortsatte sina undersökningar. Ytterligare mycken mödosam analys av journaluppgifter från hela världen gav dessa resultat:

1 Afrikaner som övergår till västerländsk kost får så småningom västerländska sjukdomar. Det tar en viss tid innan sjukdomstillstånden utvecklas och då är appendiciten (blindtarmsinflammation) den som kommer först hos afrikaner, som drastiskt skär ned mängden slaggrika produkter i sin kost. Undan för undan följer så coloncancer, hjärtattacker, divertikulos och alla de övriga.

2 Svarta afrikaner som kommer till USA och lägger sig till med amerikanska kostvanor faller gradvis offer för dessa ”civilisationssjukdomar”. Inom loppet av ungefär trettio år börjar de uppträda hos oroväckande många.

När man försöker förklara skillnaden i mottaglighet med rasskillnader mellan vita och negroida och kaukasiska folk kommer man på ett annat sätt in i en återvändsgränd. Infödda japaner, som äter traditionell kost, är nästan lika fria från dessa sjukdomstillstånd som de svarta afrikanerna. Men när japanerna flyttar till Hawaii och börjar äta slaggfattig kost, stiger deras sjuklighet i hjärtsjukdomar, coloncancer och övriga tidigare nämnda sjukdomar. En annan bekräftelse på detta är att de västerländskt påverkade japaner, som fortfarande bor i Japan men äter ”amerikansk” fiberfattig kost, obevekligt får samma sjuklighets- och dödlighetstal som amerikanerna. T.o.m. turkar och rumäner börjar alltmer få fiberbristsjukdomar kort tid efter det att de överger sina traditionella kostvanor och börjar äta som vi gör. Sporrade av dessa viktiga upptäckter började forskarna analysera de moderna amerikanska och brittiska kostvanorna, och det blev en häpnadsväckande berättelse om hur s.k. utveckling kräver sitt pris, men också om vilka möjligheter vi har att slippa de sjukdomar som blivit en nästan oundviklig följd av vårt levnadssätt.”

 

Han avslutar med att sammanfatta: ”Det tycks nu ha samlats så mycket bevis att det är befogat att angripa den moderna fiberfattiga kosten.” Nu när du förstått att de flesta av oss västerlänningar lämnar ungefär fyra gånger mindre avföring än vi borde – trots att vi utöver det äter dubbelt så mycket som vi egentligen behöver – kan du själv räkna ut var någonstans dessa giftiga rester från matsmältningen och ämnesomsättningen tar vägen. De stannar kvar i våra kroppar och resultatet blir att vi förgiftar oss själva inifrån! Här i ligger en mycket stor del av orsakerna till våra sjukdomar.

 

Alf Spångberg skriver i boken ”Reumatism”: ”Kostfibrer är den rest av kolhydrater som inte kan brytas ned i tunntarmen, utan som i stort sett oförändrade når tjocktarmen. De finns i vegetabiliska livsmedel, ej i animaliska.

Kostfibrer delas in i två grupper: vattenlösliga kostfibrer (gelbildande) och icke-vattenlösliga kostfibrer (icke-gelbildande). Ofta ingår båda typerna av fibrer i samma livsmedel. De vattenlösliga fibrerna, som är gelbildande, har flera positiva effekter. De fördröjer bl.a. upptaget av glukos (blodsocker), så att energin och blodsockernivån blir stabilare. De sänker även förhöjda kolesterolvärden. De icke-vattenlösliga fibrerna, som t.ex. cellulosa, har förmågan att binda vatten till sig, vilket gör att tarminnehållet ökar i volym. Detta ger en bulkeffekt, som stimulerar tarmrörelserna och förhindrar förstoppning. Fibrer gynnar också tillväxten av tarmens ”goda bakterier”. Det finns gott om fibrer i bl.a. fullkornsprodukter, färska frukter och grönsaker samt baljväxter.” Han skriver vidare: ”Vegankost har helt naturligt ett högt innehåll av kostfibrer, eftersom dessa finns enbart i vegetabiliska livsmedel. Kostfibrer har många positiva effekter på hälsan och de är bl.a. förutsättningen för en god tarmfunktion.”

 

”Det är helt tydligt att personer som äter mycket fibrer har ett mer välfungerande tarmsystem än de som bara äter lite fibrer. Fibrer ökar avföringens volym och frekvens, och brist på fibrer leder ofta till förstoppning. För att öka mängden fibrer i kosten ska man äta mera frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Det finns faktiskt fem typer av fibrer som skiljer sig åt vad gäller vattenlöslighet och kemisk uppbyggnad. Alla är nyttiga, men de kan delas in i två grupper som är nyttiga på var sitt sätt. I den första gruppen finns det tre sorter som är till mycket stor hjälp för tarmarna och som eventuellt också minskar risken för sjukdomar i tjocktarmen, däribland tjocktarms- och ändtarmscancer. Det är de icke vattenlösliga fibrerna cellulosa och lignin, som det finns särskilt mycket av i vetekli och fullkornsmjöl, samt hemicellulosa, som endast delvis är vattenlösligt. Hemicellulosa hittar man i fullkornsmjöl, nötter, frön, frukt och grönsaker. Psylliumfrö, som är rikt på hemicellulosa, är huvudingrediensen i många ”bulklaxativer” som gör avföringen mjukare och fylligare och som gör det lättare att tömma tarmen.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

”Fibrerna är växternas skelett, och utan dem skulle ingen blomma och inget träd kunna stå upprätt. Alla cellväggar består av fibrer. Cellinnehållet utgörs av näringsämnen, och cellväggen är dessas behållare. Näringsforskarna har undersökt innehållet i detalj, men försummat behållaren.

 

Fibrer förekommer mer ymnigt i de yttre skikten hos sädeskorn, frukt, ärter och bönor m m än i dessas inre, och då de yttre skikten avlägsnas vid malning och skalning går en stor del av de viktiga fibrerna förlorade. Fibrerna avlägsnas även då cellinnehållet pressas ut och cellväggen avlägsnas, såsom sker då socker extraheras ur rör eller betor. Detta även då vegetabiliska oljor och fetter pressas ur oljefrön, raps och nötter.

 

Fibrer är inte ett enkelt ämne, utan är främst en blandning av flera grupper av ämnen. En grupp består huvudsakligen av cellulosa och hemicellulosa (polysackarider), en annan är lignin, som utgör den vedartade delen av växterna. Detta är den enda beståndsdelen av fibrerna som inte är polysackarider. Det finns även en särskild grupp av polysackarider, som huvudsakligen består av sockerarter, kallade pentoser, som ingår i pektin (geléämnet i marmelader) samt gummiarter. Denna ingår i vissa bönor. Hela blandningen har liknats vid den armerade betong man använder för byggnadsändamål, så att cellulosan och hemicellulosan får representera de långa raka järnstängerna, pentoserna de utgrenade stängerna, de mera lättlösliga pektinerna och gummiarterna cementen, och ligninet det hårda yttre skiktet.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

Victoria Boutenko skriver i boken ”Grönt för livet”: ”Det främsta syftet med att äta fibrer är utrensning. Utan fibrer, är komplett tarmtömning nästan omöjlig, om den överhuvudtaget är möjlig. Människokroppen är byggd på ett sådant sätt att nästan alla gifter från varje del av kroppen, inklusive miljoner döda celler, hamnar i människans dagliga avloppssystem – tjocktarmen. Den fylls med avfall som är så giftigt att vi blir äcklade av att se det, och livrädda för att röra vid det. För att kunna göra sig av med detta behöver kroppen fibrer.

 

Det finns två slags fibrer: lösliga och ickelösliga. Lösliga fibrer finns i frukt, bönor, ärtor, havrekli och särskilt i chiafrön.”

 

Hon fortsätter: ”Vissa lösliga fibrer, som pektin (finns i äpplen) och guargummi (finns i chiafrön, havregryn, baljväxter och mango) saktar ner och frigör sockret i maten vi äter, och minskar därigenom risken för diabetes.

 

Olösliga fibrer finns främst i bladgrönt, skal, nötter, frön, bönor och sädesskal. Vårt utsöndringssystem är mycket komplext. Det har finslipats av naturen in i minsta detalj. Jag ska försöka förklara denna komplicerade process med ett mycket enkelt exempel. Olösliga fibrer ser under ett mikroskop ut som tvättsvampar. Fibern fungerar faktiskt som en magisk tvättsvamp, för varje del av den kan suga upp fler gånger sin egen storlek med gifter. Har du någonsin tänkt på varför vi alltid vill ha en disksvamp i köket? Vi använder sällan något slätt, som papper eller plast när vi vill skrubba rent en smutsig diskbänk. Tvättsvampar är rika på fibrer. De rengör lättare genom att absorbera smuts. Det gör även olösliga fibrer. De fångar upp gifterna och för dem med sig ut ur kroppen ner i toaletten. En olöslig fiber är mycket bättre än en tvättsvamp, eftersom den kan bära med sig gifter, motsvarande flera gånger sin egen storlek. Det är vad jag kallar en magisk tvättsvamp. Om vi inte äter fibrer, blir de flesta av gifterna kvar i kroppen.”

 

Hon skriver vidare: ”När vi inte äter tillräckligt med fibrer samlar vi på oss mycket mer avfall än vår kropp klarar av. Precis som vi inte kan städa köket utan vår tvättsvamp, kan människokroppen inte avlägsna restprodukter utan fibrer. Tänk dig att du får i uppgift att rengöra ett stort smutsigt utrymme, som ett garage, bara med hjälp av en plastduk. Jag skulle ge upp. Människokroppen ger inte upp, men om det inte finns några fibrer, är det första som händer att vår hud blir hård och gropig. När vår tarm är igenslaggad försöker kroppen utsöndra mer slem, ur ögonen, näsan och halsen, och vi svettas mer. Kroppen använder varje möjlig kanal för att rensa ut, men det är som när man klämmer ut soppåsen genom ventilen istället för att ta ut den genom dörren. Genom att konsumera tillräckligt med olösliga fibrer kan vi låsa upp dörren, och göra oss av med gifterna på det enkla och normala sättet.”

 

Om du känner att du behöver öka ditt fiberintag se till att samtidigt även öka ditt vätskeintag mellan måltiderna! Och som alltid vid livsstilsförändringar – gör det successivt! ”Vi måste öka fiberintaget gradvis. Det kan vara farligt att öka från 10 till 70 gram över en natt.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”) Bra fibrer finns det i; råris, fullkornsprodukter, hela linfrö, psylliumfrö, vissa sorters knäckebröd (av fullkorn!), oskalade sesamfrö, färska och råa frukter och bär, färska och råa grönsaker, bladgrönt, havrekli, vetekli, Hälsogröten, Gröna drinkar m m. Se även till att äta potatis med skal, äppleskalet o s v då skalen innehåller mycket mer fibrer. Var dock uppmärksam på vissa fullkornsprodukter! Kolla innehållsdeklarationen för att få reda på hur mycket fullkorn de verkligen innehåller. Många fullkornsprodukter på marknaden innehåller mest vitt mjöl och endast en mindre mängd fullkorn tillsatt. Som tidigare nämnts är det av största vikt att se till att få i sig tillräckligt stora mängder av levande födoämnen vilket givetvis även gäller för fibrerna vi äter! ”Kroppen behöver fast föda. Felbedömningen ligger i tolkningen av vilken funktion denna har att fylla. För att vara av verkligt värde måste den bestå av den råa cellulosa eller fibermassa, som finns i råa grönsaker och frukter och ätas så nära sitt naturliga, mogna tillstånd som möjligt. När man äter dem i det tillståndet och därvid tuggar ordentligt, extraherar matsmältningsorganen så många som möjligt av de kemiska ämnen som fibrerna innehåller. Resten passerar genom tarmarna och blir, bildlikt talat, starkt ”magnetiserad” genom muskelknådningen vid tarmrörelserna. På så sätt drar fibermassan in i tarmarna från kroppens alla delar de förbrukade cellerna och vävnaderna och utsöndrar dem genom tjocktarmen (kolon) jämte det avfall som bildas vid normal matsmältning. Fibermassan verkar därvid både som en invärtes kvast och en ”dammsugare”. När födan har kokats eller behandlats på annat sätt, har emellertid fibrerna eller cellulosan omvandlats till en ”oorganisk” substans, i vilken varje spår av liv förstörts. Den livlösa fibermassan kan därför inte längre arbeta som en kvast eller dammsugare, utan verkar i stället som en mopp (vanligen en slemmig sådan), vilken skjuter innehållet framför sig utan någon rengörande effekt. På grund av bristande ”magnetisk” dragningskraft, som inte kan skapas i döda fibrer, har fibermassan inte någon möjlighet att dra in i tarmarna förbrukade celler och vävnader från andra delar av kroppen, inte heller andra toxiska (giftiga) ämnen, som kan ha samlats där. Besinna dessa två skildringar. Å ena sidan ett överflöd av råa fibrer som passerar genom matsmältnings- och utsöndringsorganen, verkande som en rengörande kvast och dammsugare efter varje måltid, tre gånger om dagen, och som lämnar efter sig inte bara ett rent tarmsystem varje gång utan också avlägsnar annat upplagrat avfall ur systemet. Föreställ er å andra sidan fasta beståndsdelar eller fibermassa av kokad, devitaliserad föda (nästan alltid i omåttliga mängder) som passerar genom tarmarna och utsöndringsorganen tre gånger om dagen – 40.000 gånger eller mer på 40 år – och varje gång lämnar efter sig en slemmig beläggning. 40.000 slemmiga beläggningar, om än aldrig så obetydliga, måste nödvändigtvis lämna spår efter sig. Människan är, trots sin förmodade intelligens, den enda medlemmen i djurriket som ger efter för sina begär på bekostnad av sin kropp och klemar bort den med berått mod, utan att använda sunt förnuft eller gott omdöme, och som bara lyssnar på den lena, bedrägliga röst som säger att födan inte har något med kroppens tillstånd att göra. Med en sådan mikroskopisk liten användning av vår intelligens förvånar det inte att vi, just när vi nått den ålder då vår kunskap och erfarenhet är av största värde för oss, då de kan användas till största fördel för oss och vi är riktigt angelägna om att börja leva, finner oss handikappade med en fysisk kropp, som är mogen för kassering, om inte rentav för graven.” (Norman Walker i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

”Öka fiberintaget. Det är viktigast enligt min mening. Detta gäller särskilt sädesslagens fibrer, eftersom de är mest effektiva i kampen mot förstoppning.” (förord av Denis Burkitt i boken ”Sunt och gott med fibrer i kosten” författad av Pamela Westland) Det finns en anledning att Denis Burkitt, Are Waerland (med sin kruska), Alf Spångberg (med sin hälsogröt – tillverkas ej längre, bara hälsogröt special), m fl, rekommenderar fibrer från sädesslag då dessa stimulerar tarmperistaltiken (tarmrytmen) effektivast. ”Bästa tipset om du vill bli kung eller drottning på toastolen är: ät vetekli. Varje gram vetekli ger 5 gram solid bajskorv. Ingen annan fiber är i närheten av det.” (Henrik Ennart i boken ”Happy food”) Jag har funnit att det är oerhört svårt att få en optimal tarmperistaltik med enbart rå föda (levande föda/raw food) och anledningen tror jag är att vi moderna människor har en alldeles för ”bekväm” och stillasittande livsstil. Då fibrer från sädesslag, t ex mjölprodukter, är väldigt syrabildande och slembildande, även om det är fullkornsprodukter (bröd, pasta, couscous, o s v) rekommenderar jag istället att vid behov nyttja något av Tarmdrinken, Linfrödrinken eller Hälsogröten och även lavemang. Dessa drinkar och hälsogröten innehåller linfrö och psylliumfrö (loppfrö). Du kan även blanda i chiafrö eller oskalade sesamfrö i Fruktfrukosten eller hälsogröten. Att ta 1-2 msk havre-/vetekli på råkosttallriken går också då resten av måltiden väger upp den lilla mängden syrabildande kli.

 

”Många undersökningar kring kostfibrer har gjorts i hela världen sedan början av förra århundradet, så vi har idag mängder med bevis på fibrernas läkande egenskaper. Här är några av dem:

 

- Fibrer kan stärka ett sjukt hjärta.

- Fibrer minskar kolesterol som ökar risken för hjärtsjukdom.

- Fibrer förebygger många olika typer av cancer och minskar cancerrisken, samt binder cancerframkallande ämnen.

- Fibrer kan minska risken för diabetes och förbättra en redan diagnostiserad diabetes.

- Fibrer stabiliserar blodsockernivåerna genom att sakta ner absorptionen av socker.

- Fibrer kan stärka immunförsvaret.

- Fibrer håller tarmen frisk, minskar förstoppning och ger regelbunden tarmtömning.

- Fibrer förebygger gallstenar.

- Fibrer främjar en god, frisk tarmbakteriestam.

- Fibrer hjälper oss att gå ner i vikt och lägger band på vårt frosseri.

- Fibrer binder överflödigt östrogen.

- Fibrer förebygger magsår.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”)

 

 

Linfrödrink

Ett tips för att få igång tarmrytmen är att blanda 1 msk hela linfrö i ett glas vatten (ca 3 dl), pressa i en halv citron eller lime och riva i 1 tsk färsk finriven ingefära. Låt glaset stå över natten och drick det direkt på morgonen på tom mage utan att tugga på det och skölj ned med ytterligare ett glas vatten. Kanske du får använda en sked för att få upp de sista blötlagda linfröna ur glaset. Linfrödrinken går även bra att göra i ordning på morgonen och låta den stå och dra tills man har kommit hem från arbetet och dricka den då eller senare på kvällen. Den bör få stå minst 5 timmar för att linfröna ska hinna bilda ett gynnsamt slemlager runt sig. Denna drink är slemlösande och stimulerar tarmperistaltiken väldigt bra men den gör inte rent i mag-tarmkanalen på djupet såsom Tarmdrinken eller tarmreningskurer. Men den kan vara ett gott alternativ om man redan har gjort en grundlig tarmrening eller om man inte vill lägga ner så mycket tid och förberedelser som Tarmdrinken eller en tarmreningskur kräver. Den är till hjälp om man känner att tjocktarmen och tarmperistaltiken behöver lite extra stimulans en tid. ”Linfrön innehåller höga halter av både lösliga och icke lösliga fibrer, och dess fiberhalt är 26% (14% lösliga, 12% ickelösliga). 30 ml linfrön innehåller 6 gram fibrer.” (Victoria Boutenko i boken ”Grönt för livet”) Om du känner att du vill ha ännu kraftigare stimulans på tarmperistaltiken kan du även blanda i 1-2 tsk färsk finriven pepparrot i Linfrödrinken samtidigt med de övriga ingredienserna. Linfrödrinken går bra att dricka dagligen upp till 5 månader, sedan bör man ta ett längre uppehåll. ”De hela linfröna går praktiskt taget oförändrade genom kroppen. En del personer är rädda för att bli förgiftade av linfrön, eftersom de innehåller blåsyra. Men det finns ingen risk för det, och något sådant fall har heller aldrig rapporterats. Mängden blåsyra i linfrön är nämligen mycket liten.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

 

Tarmtömningsövning

Jag har hittat på nedanstående ”Tarmtömningsövning” som kan vara till stor hjälp vid förstoppning då den stimulerar tjocktarmen att tömma sig. Sitt på toalettstolen med knäna minst 15 cm högre än dina höfter och benen ihop, max 10 cm mellan dem (se Korrekt sittställning på toaletten). Vik dig med magen först ner över ditt vänstra lår så att bröstet hamnar över ditt vänstra knä, rulla med din högra sida av magen över mot högra knäet och räta upp dig igen. Gör om det 2 ggr till. Ta för vana att alltid göra denna övning när du sitter på toaletten – särskilt viktig och gynnsam är den på morgonen då det är som allra viktigast att försöka tömma tarmen. Du kanske inte märker någon effekt de första gångerna du gör övningen men var tålmodig så kommer effekten. Det går inte fortare om du sitter och gör övningen 25 ggr varje gång du är på toaletten men däremot kommer effekten, förr eller senare, om du kontinuerligt praktiserar övningen varje gång du går på toaletten. Se videon nedan hur du utför tarmtömningsövningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stas i tjocktarmen

I hela mag-tarmkanalen finns det känselnerver som reagerar kraftigt på yttre och inre stress. Ibland kan denna stress efter en längre tids påverkan få fäste i mag-tarmkanalen vilket kan skapa kroniska inre spänningar. Dessa spänningar tar mycket energi, försvårar matsmältningen, hindrar cirkulationen i hela magområdet och omöjliggör en tillfredsställande tarmperistaltik. Särskilt utsatta för detta är tjocktarmsväggens muskler som kan ”låsa sig” i ett läge där de är halvt sammandragna (stas). När denna stas uppstår hindrar det tarmperistaltiken eftersom musklerna i tarmväggen befinner sig i ett slags kramptillstånd och kan inte jobba som de ska. Följden blir förstoppning. Om man har ”kronisk stas” i tjocktarmen brukar t ex tarmreningskurer inte ge tillfredsställande effekt eftersom man inte alltid lyckas få igång tarmperistaltiken vid stas i tjocktarmen. Man måste då på något sätt få stasen att släppa först. De bästa sätten att komma tillrätta med detta tillstånd är djupgående avslappning och frigörelse av instängda känslor (inre smärta). Rebirthing, en slags frigörande andningsteknik, kan vara till mycket stor hjälp för att komma tillrätta med denna inre smärta. De båda djupgående yogaövningarna agni sara och nauli är mycket gynnsamma att praktisera vid (eller för att förebygga) inre spänningar då de kraftigt masserar bukhålans alla organ. Även den tarmsköljningsteknik (shankprakshalana) som praktiseras inom Hatha-yogan kan vara till stor nytta. Lavemang, Diafragmaövningen – särskilt den avancerade varianten, mag/tarmmassage, Chi-maskin, koppning på magen och känsloutlevelseövningar (primal- och utlevelseterapi) rekommenderas också. När man lyckas få en tillfällig eller kronisk stas i tjocktarmen att släppa brukar det komma ut stora mängder avföring och/eller gaser som första tecken på ett avslappnande och tillfrisknande.

 

Att ständigt gå runt och hålla in magen gör att magmusklerna till slut påverkar tjocktarmen så att även den kan spänna sig och hamna i stas. I ett avslappnat tillstånd är musklerna på en tvättbrädemage knappt synbara men om man tittar sig omkring på t ex en badstrand är det vanligt att många går runt med ständigt spända magmuskler. Att ständigt bita ihop käkarna bidrar också till kroniska inre smärtor. Jag har även funnit ett samband mellan lårmusklerna och tjocktarmen. Har man stas i tjocktarmen är så gott som alltid även lårmusklerna hårda och spända. Jag lade för länge sedan märke till ett specifikt fall av stas i tjocktarmen och vad som hände när klienten fick ligga upp- och ner i en s k ryggsträckningsbänk (se bild nedan). När man ligger upp och ner och tillåter de inre organen slappna av genom att man ”lurar” nervsystemet och utnyttjar den omvända gravitationen på de inre organen brukar stasen släppa. Även om det bara är tillfälligt just under övningen tillåter det cirkulationen att komma igång i den spända tjocktarmen en stund. Då brukar även spänningarna i låren släppa. Jag har iakttagit detta många gånger efter detta första fall. Därför kan en djupgående massage på låren (särskilt framsidan!) hjälpa till med att få loss den inre spänningen. Jag har ofta hört från klienter att de fått gå mycket på toa dagen efter en sådan lårbehandling. Att även göra koppning, stretching, triggerpunktsmassage och bindvävsmassage på låren är till stor hjälp. Givetvis gäller även omvänt – om man lyckas frigöra och få loss den inre spänningen i tjocktarmen brukar också kramper och spänningar i låren släppa. Allt detta kan vara till stor nytta för att få de inre spänningarna att släppa men min erfarenhet är att man hur som helst aldrig kommer ifrån behovet av att verkligen ta itu med de djupare och underliggande känslomässiga eller själsliga smärtorna (inre smärta) som är grundorsaken till de inre spänningarna. ”Själsligt kramptillstånd – vilket i sin tur kan vara följden av viktiga, olösta livsproblem – kan förorsaka en förstoppning.” (Alfred Vogel i boken ”Den lille doktorn”)

                                                                 Ryggbänk (hänga upp-o-ner)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förslappad tjocktarm

En muskel som inte får stimulans börjar förtvina eftersom kroppen inte anser det vara värt att lägga någon energi och kraft på den om den ändå inte används. Om du t ex inte använder din ena arm under en lång tid kommer musklerna på den att börja förslappas, tappa i styrka och sedan förtvinas. Detta sker också när man bryter en arm och måste gipsa den. När gipset sedan tas bort har du inte kunnat använda din arm under en längre tid och du måste då träna (stimulera!) upp armmusklerna igen. Givetvis händer samma sak med våra ”inre muskler” (organ) om de inte får ”träning”. De förslappas och tappar kraften så att de inte längre kan utföra sina uppgifter på ett naturligt och hälsosamt sätt. När det gäller just tjocktarmen är det väldigt vanligt hos 40-50 åringar och äldre att den är förslappad. Detta orsakas av långvarig frånvaro av stimulans vilket beror på felaktiga kost- och levnadsvanor. Det som är mest förslappande för tjocktarmen är rökning, laxermedel, alkohol, dödsmedlen, syrabildande föda, slembildande föda, brist på bra vätska, tungmetaller, ytlig andning, brist på motion och felaktig tarmflora. Även yngre människor med en typisk ”västerländsk livsstil” med mycket godis, sötsaker, chips, pommes frites, vitt bröd, läsk, bakelser, kakor, sönderkokt och ”död” föda tillsammans med ett stillasittande leverne drabbas. Särskilt utsatt för detta är den tvärgående delen av tjocktarmen som p g a inverkan av gravitationens dragningskraft då kan börja hänga ner när den förslappas – s k nedfallen tjocktarm (prolaps). Den kommer då att börja ligga emot och pressa på underliggande nerver, blod- och lymfkärl och organ vilket givetvis stör och försvårar funktionen och stryper cirkulationen för dessa. I förlängningen kan detta orsaka bl a prostatabesvär eller impotens för männen och livmoderframfall för kvinnorna. ”När tarmen drabbas av prolaps (framfall), då hänger eller sjunker den tvärgående delen av tarmen ner. Många gånger kan insjunkningen vara tillräckligt för att sätta tryck på urinblåsa, livmodern eller prostatan och orsaka problem i ett eller flera av dessa organ.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Även ljumsk- och åderbråck kan uppstå och ändtarmen kan bli förslappad så att den faller ur sitt naturliga läge och börjar ”krypa ut” ur anus – s k rectalprolaps – p g a ohälsosam och felaktig livsstil. Detta kan även orsakas av att ringmuskeln blivit kraftigt uttöjd eller spräckt vid analsex och inte längre duger till att hålla kvar ändtarmen på sin rätta plats. ”Infektioner i underlivet hos kvinnor kan många gånger hänföras till en ”sjuk” tjocktarm, då de kvinnliga könsorganen på alla sidor är omgivna av den ofta uppsvällda och nedfallna tjocktarmen.” (Alf Spångberg i boken ”Fit for fight”) Givetvis kan även tunntarmen påverkas av detta och den kan också drabbas av förslappning, vilket ytterligare bidrar till problematiska följder.

 

Förstoppning och upplagringar av tarmplack, slem och avföringsrester bidrar också till en nedfallen tjocktarm. Ragnar Berg skriver om förslappad tjocktarm i boken ”Tarmtröghet”: ”Följder av tarmtröghet. Dessa kunna bliva mycket svårare, än man vanligen tänker. För det första kommer ett rent mekaniskt moment ifråga. Tjocktarmens ringa rörelse till följd av överfyllningen och innehållets fattigdom på vatten och därav följande hårdhet betyder, att den med sitt innehåll får en vikt, vida större än den, som naturen tagit med i räkningen, när våra inälvor blevo byggda. Inälvorna hållas på sin plats av en förhållandevis tunn men tämligen hållfast bindvävshinna, det stora tarmkäxet. I längden kan denna ej motstå verkan av tarminnehållets tyngd, utan uttänjes, så att särskilt den tvärgående delen av tjocktarmen allt mera sjunker nedåt, i svårare fall så långt, att den i stället för att ligga knappt under revbensbågen hänger ner i bäckenet. Då ju också magsäcken hänger i tarmkäxet, kan även denna dragas ner, så att man ofta nog finner den i närheten an naveln, medan den normalt skall ligga under mellangärdet. Det är givet att denna uttänjning och sänkning av tjocktarmen måste försvåra tarmens arbete i hög grad. Ännu värre är emellertid, att genom sänkning mycket ofta uppstår en avknickning och för skarp böjning av tarmen just där den tvärgående delen sammanhänger med den uppstigande högra eller nedstigande vänstra delen. Avknickningen försvårar tarminnehållets transport ytterligare, varigenom plågor kunna bli följden. Ofta nog tydas dessa såsom gallstenskolik, om de uppträda på höger sida, och först en röntgenundersökning bevisar det verkliga förhållandet. Genom fyllningen förstoras buken alltmera och vållar förändringar också i kroppshållningen. I början av lidandet försöker kroppen att balansera ut tyngden i det den drar bäckenet bakåt: stussen skjutes ut och för att återvinna balansen måste bröstet fram på ett onaturligt sätt, varvid huvudet böjes bakåt och valkar och veck kunna uppstå i nacken. I svårare fall skjutes bäckenet åter fram för att kunna bära den stora buken och då finna vi dubbelhaka, veck på halsens framsida, spända muskelsträngar på sidorna om strupen. Den ständiga spänningen i hela kroppen finner sitt uttryck även i ansiktet: spända drag, dubbelfåror från mun och näsa, rynkor i pannan och över näsan, kråkfötter i ögonvinklarna och ofta säckar under ögonen. Vidare pressas genom bukfyllningen mellangärdet upp i bröstkorgen; det uppstår s.k. klockbröst. Genom det höjda mellangärdet minskans andningsvolymen: andningen blir kort och ytlig och restluften, den skämda luften i lungorna, som skulle utandas, tömmes ej tillräckligt, varigenom förbränningen i kroppen försämras.”

 

Han fortsätter: ”Den starka fyllnaden och därmed tyngden av tjocktarmen, framför allt dess nedre delar, medför vidare olägenheter av mångahanda slag. Ändtarmens överfyllning med hårda, retande massor pressar på venerna, som skola föra blodet tillbaka från tarmen till hjärtat, trycker ihop dem och vållar därmed en överfyllning av de fina hårkärlen. Dessa kunna ofta i längden ej stå emot trycket utan utvidgas till knölar, hemorrojder, som kunna vara ytterst plågsamma och lätt kunna brista och därmed ge anledning till blödningar i ändtarmen. De stora vener, som leda blodet upp från benen och som i bäckenet förenas till en stor åder, äga endast obetydlig spänstighet, så att också de måste lida av trycket i bäckenet. Blodomloppet i benen försvåras och följden blir kalla fötter.

 

Då ju artärerna ej nämnvärt påverkas, blir trycket av det tillströmmande blodet i benen starkare, och då avloppet är hindrat, samlas blodet i venerna, som uttänjas, förlängas och slingra sig; det uppstår åderbrock, som understundom kunna brista och vålla svåra sår. Det försvårade blodomloppet i benen betyder vidare en försvårad bortförsel av ämnesomsättningsprodukterna och dessa kunna då under vissa omständigheter särskilt om natten eller vid bad i kallt vatten förorsaka ryckningar, ja kramp i fötterna och vaderna, en åkomma som ofta genom den störda nattsömnen kan driva den sjuke rent till förtvivlan.”

 

Robert Gray skriver i ”Handbok för tarmhälsa”: ”Anhopning av gammal avföring i tarmen kan också töja ut tarmen och organ som har anknytning till denna del av tarmen på flera sätt. Tarmen är uppbyggd av en serie av sacculus – påsliknande segment. Vid födseln är dessa ”påsliknande segment” relativt likformiga tvärsnitt och ligger jämt ut med den första delen av tarmen som sträcker sig upp längs högra delen av magen, upptill en punkt nära levern, efter det löper tarmen tvärs över magen till den vänstra delen av magen i närheten av mjälten. Efter det sänker sig tarmen ner på den vänstra sidan av magen för att sedan svänga in mot kroppens mitt, för att slutligen nå ändtarmen som leder till ändtarmsöppningen. Röntgenundersökningar visar tydligt att allt eftersom gammal avföring anhopas, blir tarmen svårt deformerad, både vad gäller dess form och läge.

 

Eftersom nästan alla människor i dagens samhälle har anhopningar av gammal avföring i tarmen, är mekaniska abnormaliteter av tarmen också mycket vanliga. När tarmen är utvidgad, kan det hända att så mycket gammal avföring förekommer, att det endast förekommer ett smalt hål för den dagliga avföringen att passera igenom.

 

En svårt utvidgad tarm kan skapa så mycket tryck på delar av magen att delar av matsmältningstrakten skjuter fram genom sin normala plats. En sådan utskjutning kallas bråck och detta kan orsaka smärta och obehag. Så genom att minska trycket i magen genom att rena tarmen, åstadkommes ett viktigt steg att göra det möjligt för kroppen att hela sig själv.”

 

Han skriver vidare: ”Alla mekaniska abnormaliteter i tarmen och kroppsfunktioner har ett nära samband med uppblåst mage, bråck, spastisk tarm, divertiklar och diverticulus mm. De börjar alla med att ett toxiskt tillstånd uppstår i tarmen. Tarmrening är den första och viktigaste åtgärden när man använder naturliga metoder för att komma över dessa problem.

 

Även efter det att tarmen blivit ren, krävs en passande diet, och det tar många år för tarmen att återfå dess ursprungliga form, position och spänst. I många fall räcker det dock endast med en tarmrening för att göra slut på dessa besvärande symptom som beror på mekaniska abnormaliteter.”

 

Dr John Harvey Kellogg har sagt: ”Av de 22 000 operationer som jag personligen har utfört, har jag aldrig funnit en enda normal tjocktarm, och av de 100 000 som utfördes under mitt övervakande, var mindre än 6 % normala.” Han sade även: ”Alla civilisationssjukdomar beror på undermålig funktion av tjocktarmen.” Detta sade han för ungefär 100 år sedan! Vår livsstil i den civiliserade västvärlden har sedan dess blivit mycket mer livsförödande. Idag är det extremt sällsynt, nästan en utopi, att lyckas finna en människa med en helt naturlig, hälsosam funktion och form av tjocktarmen. Detta beror givetvis på vårt livsnedbrytande levnadssätt!

 

Något av det bästa man kan göra åt en förslappad tjocktarm är att hänga upp- och ner, t ex i en sk ”hälsobänk” eller ryggutsträckningsbänk (se bild). Även yogaövningarna agni sara och framförallt nauli är till stor hjälp vid förslappade organ i hela mag-tarmkanalen. En annan åtgärd mot utvidgad och/eller förslappad tjocktarm är att fasta. Antingen några 3-7 dagars fastekurer eller upprepade fastedagar (1-2 dagar/vecka). Helst i kombination med lavemang varannan dag. Det gör även väldigt gott för tjocktarmen att varje dag fasta fram till lunch för att hjälpa den med återhämtningen och läkningen. Då understöds också tjocktarmens, och hela kroppens viktiga utrensingsfas. ”Fastan medför också att den ofta utvidgade tjocktarmen drar ihop sig till det normala.” (Alf Spångberg i boken ”Fit for fight”) Men det finns många fler bra saker man kan göra för att förebygga eller komma till rätta med en förslappad eller nedfallen tjocktarm. Jag har specificerat fler än 40 olika tips och råd man kan göra som är till stor hjälp för en förslappad tjocktarm i stycket om Optimal tjocktarmsfunktion.

 

Nedan illustreras hur en förslappad och nedfallen tjocktarm kan se ut. Med på bilden finns även några tarmfickor illustrerade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gaser i magen

I en naturligt fungerande mag-tarmkanal skapas det endast minimala mängder med gaser. Dessa uppstår av oundvikliga och naturliga jäsningsprocesser och de är knappast märkbara. Det är mest i magsäcken som detta sker. På det sätt som många av oss äter gör att det skapas onaturliga och ohälsosamma jäsnings- och förruttnelseprocesser i hela mag-tarmkanalen. Då blir det också för mycket gaser i magen för kroppen att klara av. Tydliga tecken på att det pågår ohälsosam jäsning i mag-tarmkanalen är rapar, fisar, illaluktande andedräkt, halsbränna, sura uppstötningar och uppsvälld mage. Ibland kan magen bli väldigt hård av gaserna och när man trycker på den känns det som att trycka på en fullt uppblåst badboll. Jag har ofta träffat personer med kroniska tarmjäsningar som ständigt har en uppsvälld mage, s k ballongmage. En bieffekt av långvariga tarmjäsningar är att de blir blåröda om kinderna och man kan ofta också se spruckna ytliga kapillärer (de minsta blodkärlen) på kinderna.

 

”Dålig andedräkt hänföres ofta till dålig tandhygien. Men oftare beror den dåliga andedräkten på gaser i tarmkanalen. Dessa gaser löses i blodet och lämnar kroppen genom lungor och hud, eller direkt genom ändtarmen.

 

Olika dyrbara kosmetiska produkter mot dålig andedräkt och illaluktande svett har naturligtvis ingen som helst effekt på grundorsaken till dessa problem. Svaret ligger mycket närmare och mera naturligt till hands – en förnuftig föda.” (Alf Spångberg i boken ”Fit for fight”)

 

”Kramptillstånd i tarmarna med åtföljande smärtor kan ofta bero på gasbildning, vilken i sin tur orsakas av oriktigt sammansatt föda.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

 

Kraftig gasbildning leder ofta till magsmärtor, huvudvärk, ytlig andning och pinsamma fislukter och fisljud. Det kan även orsaka högt blodtryck. När tarmen blir uppsvälld trycker den på omkringliggande nerver, lymf- och blodkärl. Detta stryper cirkulationen och ibland kan det göra ont om någon känselnerv kommer i kläm. Den uppsvällda mag-tarmkanalen trycker även på omkringliggande organ och vävnader. Hjärtat belastas hårt av onaturliga gaser. Gaserna kan efter en tid gå ut i blodomloppet och då konkurrerar de med blodets syreupptagningsförmåga. Dessutom kan det bli ett tryck emot själva hjärtat när magen svullnar mycket vilket rent mekaniskt försvårar hjärtats muskelarbete. Norman Walker har i sina böcker ofta påpekat faran med gaser i magen. Ett fall han ofta berättade om var en man som hade fått flera ”hjärtattacker”. Mannen råkade få ett sådant anfall när han besökte honom. Norman Walker plockade fram en lavemangspåse och hjälpte honom med att ta ett lavemang. Mannen hade svåra smärtor och kraftiga andningsbesvär. Han fick hjälp in till toalettstolen och när han tömde tarmen följde det med stora mängder av stinkande gas ut. ”Hjärtattacken” släppte direkt och mannen drog en djup suck av lättnad. Norman rekommenderade att han skulle göra en grundlig tarmrening och kostförändringar för att slippa den obehagliga och hälsofarliga belastningen på hjärtat. ”Om tarmkanalen är slö och tilltäppt kan inte all gas släppas ut och en del av gasen absorberas av blodet som i sin tur kan förorsaka huvudvärk och andra otäcka känslor.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

Gaserna omvandlas ofta till syror efter en tid i tarmarna. Dessa syror är kraftigt syrabildande och skadar de känsliga slemhinnorna på tarmväggarna. De gör det svårt för de goda tarmbakterierna att klara sig och syrorna gynnar skadliga bakterier, jästsvampar och andra parasiter att frodas. Inflammationer och sår i hela mag-tarmkanalen är en naturlig följd. När tjocktarmen blir uttryckt och uppsvälld av gaser blir det en stor belastning på tarmväggens vävnad. Ibland ger svagare partier i tarmväggen vika och trycks ut. Sådana uttryckta delar kallas för tarmfickor (divertiklar). Prova att pumpa upp en gammal sliten cykelslang och fortsätt att pumpa in luft i den även när den är full. Efter ett tag kommer någon svagare del av cykelslangen att ge vika och en ”bubbla” trycks ut på slangen. Samma sak sker alltså i tjocktarmen om trycket blir för stort och långvarigt!

 

Gaser i magen (kallas ibland för väderspänningar eller flatulens) kommer av att man äter för fort, sväljer ner luft och inte tuggar maten tillräckligt. Vissa felaktiga matkombinationer (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid) kan kroppen inte smälta vilket skapar gasbildande jäsnings- och förruttnelseprocesser i hela mag-tarmkanalen. Att dricka i samband med måltid späder ut magsyran vilket skapar jäsningsprocesser i mag-tarmkanalen. Andra saker som skapar gaser i magen är; stress, jäsningssyra, kolsyrade drycker (särskilt sockrad läsk!), öl, socker, mejeriprodukter, dålig gallsekretion, förruttnelse i mag-tarmkanalen, felaktig tarmflora, svamptillväxt i mag-tarmkanalen, brist på motion, slembildning, dålig tarmperistaltik, syrebrist, förstoppning, mannitol (E 421) och stas i tjocktarmen. Tyvärr får ofta kål, bönor och lök skulden för gaser i magen. Dessa är alla väldigt fiberrika och stimulerar tarmperistaltiken väldigt kraftigt vilket medför att redan befintlig gas i mag-tarmkanalen drivs ut vilket givetvis är gynnsamt. Men äter man dessa på fel sätt kan de givetvis också börja jäsa. Även vid en kostförändring till det bättre kan det i början upplevas som att det skapas mer gaser men detta beror oftast på att gamla befintliga gaser drivs ut. Det tar också 1-2 veckor för kroppen att vänja sig vid ett nytt leverne och en ny kost vilket man bör vara förberedd på. Se till att tugga dem ordentligt och blanda inte bönorna med animalier så blir det inga problem med gaser. Hårdstekt, rostad eller friterad lök är dock mycket svårsmält och stör gallsekretionen vilket medför gasbildning. Gaser i magen är en naturlig följd av ett onaturligt leverne.

 

För att komma tillrätta med gaser i magen måste man självklart korrigera ovanstående orsaker. Men följande kan också vara till nytta för att driva ut gaserna och därmed ”lätta på trycket”; Hälsogröten, färsk ingefära, en kortare fasta, färsk dill, färsk kyndel, färsk vitlök, libbsticka (färsk eller som te), Lemonaden, Gurkdrinken, kamomillte, pepparmyntste, Tarmdrinken, Amara plex (Scanfarma), Phytolakt kliniplex (Scanfarma), lavemang – särskilt med Phytolakt kliniplex i och att sitta på huk och gunga så att gaserna frigörs. ”Det finns ett antal växter som kallas karminativer, som hjälper till att driva ut gaser från tarmarna. En av dem som är mest effektiv och lättast att få tag på är fänkålsfrön, som man kan hitta bland kryddorna i vilken livsmedelsaffär som helst. Prova att tugga en halv tesked med fänkålsfrön i slutet av måltiden eller när helst du känner att magen är uppsvälld av gaser.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

Tarmfloran

”Med klok beräkning hade Moder Natur byggt upp människans matsmältningskanal så, att denna på ett underbart sätt skulle vara ägnad att tillgodogöra sig växtfödans alla för människokroppens uppbyggnad och förrättningar nödvändiga beståndsdelar. Den engelska anatomen och biologen Sir Arthur Keith – Englands och Amerikas största namn på antropologiens område – har på ett utomordentligt sätt i sina många arbeten och skrifter skildrat Naturens tillvägagångssätt härvidlag.

 

»I alla vegetabilier», säger Sir Arthur Keith, »finnes den största vitamin- och mineralrikedomen innesluten i cellulosan. » Det gällde därför för Naturen att vid människokroppens uppbyggnad förse människans matsmältningskanal med sådana inrättningar, som kunde bryta upp dessa vältillåsta skattkamrar och frigöra deras rikedomar, så att dessa sedan kunde transporteras med näringsvätskan, blodet, i lämplig lättsmält form till varje liten cell i den mänskliga organismen. En undersökning av människans matsmältningskanal och körtelsystem visar, att varken magsäcken, tolvfingertarmen eller tunntarmen kan fullgöra denna uppgift. För detta ändamål uppbyggde därför Naturen vid den sju meter långa tunntarmens ändpunkt en stor, mäktig fabrik, tjocktarmen, eller som den heter med ett grekiskt namn, Kolon, för behandlingen av den cellulosarikaste delen av växtfödan.

 

Vid dess konstruktion stodo två vägar öppna för Naturen: antingen skulle denna fabrik förses med ett omfattande körtelsystem, som kunde leverera lämpliga safter för cellulosans upplösning och frigörandet samt tillgodogörandet av dess näringsförråd; eller ock skulle uppgiften lösas genom en symbios eller samverkan mellan människokroppen och andra organismer, som voro uppgiften vuxna. Nu äro körtlar och körtelsafter, kostbara ting, som kräva energiutlägg och mycken omsorg vid sin uppbyggnad och sitt underhåll. Naturen slog därför in på en genväg, genom att i stället gör sig betjänt av de härskaror av i cellulosahanteringen välförfarna mikroorganismer, som överallt i naturens stora hushållning fullgöra omvandlingen av växternas avfallna blad och andra förbrukade cellulosarika vävnader till deras ursprungliga beståndsdelar. Lämnar man t. ex. äppelskal, kärnhus, potatisskal, sallads- och rädisblad, kli m. m. fritt liggande på marken, så dröjer det ej många timmar, innan de cellulosanedbrytande mikro-organismerna infinna sig i stora skaror och börja sitt förvandlingsarbete.

 

Det var just dessa mikro-organismer, som Naturen vid uppbyggandet av människans matsmältningskanal bjöd att slå sig ned i hennes tjocktarm, för att därstädes mot fritt husrum, värme och fri kost sköta om nedbrytningen av cellulosan och frigörandet av dess rika innehåll på stärkelse, fett, äggviteämnen, mineral och vitaminer för den mänskliga organismens räkning.” (Are Waerland i Solvikingens juninummer 1943) Dessa ”mikro-organismer” är alltså de ”goda” tarmbakterierna som utgör tjocktarmens tarmflora.

 

För att få reda på om man har en bra tarmflora eller inte är det bara att använda sin näsa efter toalettbesöket. Luktar det från avföringen har man tarmdysbios (felaktig tarmflora). Vi har tyvärr fått den felaktiga uppfattningen att denna lukt är helt normal. Och visst, det får ju anses som normalt då de flesta idag har detta tillstånd. Men det är inte ett naturligt tillstånd! Det förstår man helt klart den dagen då man har rensat sin tarm från mängder av intorkad avföring, slem, parasiter och gifter och fått igång tarmrytmen. Givetvis även med hjälp av en kostomläggning för att inte drabbas av samma problem igen. Då man får tarmdysbios betyder det att de s k elakartade tarmbakterierna har fått övertaget i tjocktarmen. Dessa bakterier utsöndrar skadliga gifter och slaggämnen, som är restprodukter från deras egen ämnesomsättning, som tas upp av blodet och förgiftar kroppen. De elaka bakterierna irriterar tarmen, skapar jäsnings- och förruttnelseprocesser med gaser i magen som följd och mag-tarmkanalen förslappas. Man försämrar även tjocktarmens avsedda uppgift att ta upp de återstående näringsämnena från maten. De goda tarmbakterierna (t ex laktobakterier) ska hjälpa kroppen att ta upp dessa näringsämnen genom att frigöra och omvandla dem så att de kan tas upp av tarmen och de är också oerhört viktiga då de även hjälper till med att tillverka och omvandla ca 3 000 olika sorters enzymer från födan som kroppen använder sig av. Dessa enzymer är mycket viktiga när det gäller den inre hygienen, kroppens försvar och skydd mot skadliga ämnen då de hjälper till med att neutralisera och oskadliggöra sjukdomsalstrande gifter och avfallsämnen. Just därför är det viktigt att först och främst bygga upp tarmfloran och få igång en tillfredsställande tarmperistaltik innan man gör någon avgiftnings- eller reningskur så att kroppen klarar av att ta hand om alla frigjorda gifter och skadliga ämnen. När de elaka bakterierna får för stor tillväxt sker det på bekostnad av de goda bakterierna. Om man istället ser till att gynna de goda bakterierna kommer de öka i antal och konkurrerar då bort de onda och elakartade bakterierna. Om den inre hygienen (tarmmiljön) blir för dålig och ohälsosam kan vissa goda tarmbakterier börja mutera (pleomorfism) till elaka och skadliga bakterieformer då de inte längre trivs och får näring. I mag-tarmkanalen finns det ca 2 kg tarmbakterier och de är fler till antalet än samtliga celler i kroppen tillsammans!

Soki Choi skriver i boken ”Kimchi och kombucha”: ”En återkommande siffra som länge florerat i media härstammar från en studie år 1972 som menar att det finns 100 biljoner bakterier och 10 biljoner mänskliga celler i en vuxen människa. Detta har gett upphov till 10:1-myten, det vill säga att vi består av 10 gånger fler bakterier än mänskliga celler. Många har därför halvt på skoj hävdat att människan borde definieras mer som en bakteriekoloni. Senaste siffran uppskattar dock att människan har 39 biljoner bakterier och 30 biljoner mänskliga celler.”

 

Hon fortsätter: ”Dessutom tillverkas 90 procent av allt serotonin i tarmen, en signalsubstans som styr ditt humör och kan leda till depression vid obalans. Som om det inte vore nog, finns 80 procent av immunsystemets celler i tarmen. Tarmen är därför vårt största immunologiska organ. Inte så konstigt att flera kallar tarmen och tarmfloran för människans nya superorgan.”

 

”Bakterierna som finns i tarmen är generellt av två olika sorter. Först är det förruttnelsebakterier. Den vanligaste förruttnelsebakterien är Echerichia coli. När man studerar denna bakterie under mikroskop så har många förruttnelsebakterier liknande form och kallas därför koliforma bakterier. Det är intressant att notera att Escherichaia coli och andra koliforma bakterier producerar ett ämne som kallas ethionin som har visat sig kunna orsaka cancer på försöksdjur. Förruttnelsebakterien producerar en rad olika giftiga substanser inklusive indol och skatol. Dessa illaluktande substanser ger avföringen dess karaktäristiska doft och dess derivat indican kan man finna i svett och urin. Som motvikt till förruttnelsebakterierna i tarmen finns något som vi kallar de ”vänliga bakterierna”. Dessa producerar huvudsakligen mjölksyra men också ättiksyra, matsmältningsenzymer och dessutom vitaminer. De mjölksyreproducerande medlemmarna av de hälsoförbättrande tarmbakterierna, de s k vänliga bakterierna är kända som laktobakterier och inkluderar olika arter som tillhör större grupper nämligen laktobacillbakterier, bifidus bakterier och streptococcus. De två mest kända och kanske de viktigaste laktobakterierna är acidofilus och bifidus. Namnet laktobakteria härrör från ordet lakto som betyder mjölk eftersom de producerar mjölksyra. De s k laktobakterierna finns i stora mängder i gräs, i de flesta grönsaker och sädesslag. Förekomsten av laktobakterier i mjölk beror på att kor äter gräs. Den vänliga tarmfloran producerar matsmältningsenzymer som både förbättrar matsmältningen och håller förruttnelsebakterier i schack. När förruttnelsebakterierna aktiveras avger de både illaluktande gaser och gifter som de hela tiden producerar.

 

Dessa gaser släpps vanligtvis ut genom anus varpå företeelsen kallas väderspänning. Om tarmkanalen är slö och tilltäppt kan inte all gas släppas ut och en del av gasen absorberas av blodet som i sin tur kan förorsaka huvudvärk och andra otäcka känslor. Matsmältningsenzymerna från laktobakterierna och matsmältningssafterna från kroppen motverkar båda gasproduktionen från förruttnelsebakterierna. Ingen av dessa kommer emellertid att döda förruttnelsebakterierna eller hindra dem från att producera gifter.” (Robert Gray i ”Handbok för tarmhälsa”)

 

”Laktobakterierna lever på kolhydrater medan förruttnelsebakterierna lever på protein. Förruttnelsebakterierna lever och frodas dåligt i en sur miljö som åstadkommes av laktobakterierna. Emellertid tillverkar förruttnelsebakterierna ammoniak (starkt basiskt) i dess ämnesomsättning av protein, vilket neutraliserar den sura miljö som skapas av laktobakterierna. Det behövs därför en kraftig tillväxt av laktobakterier i tarmen, för att de slutligen skall dominera över förruttnelsebakterierna. En diet med ett högt proteinintag kommer därför alltid att tillverka stora mängder förruttnelsebakterier i tarmen, även när kosten innehåller rejäla mängder kolhydrater.

 

Tarmen är normalt trög ända tills innehållet i tarmen nått en viss surhet. Tarmen är faktiskt en bakteriologisk jäsningskammare och det är som om kroppen bedömer om jäsningen är mogen genom surheten i tarmen. När tarmen innehåller stora mängder laktobakterier tillsammans med en relativt låg nivå av förruttnelsebakterier blir surheten sådan att tarmen töms minst ett par gånger per dag.

 

En frisk tarm är koloniserad av minst 80 % laktobakterier som glatt tillverkar den milt sura miljö som behövs för att gynna dess liv och tillväxt. Ett svagt surt pH-värde i tarmen är den essentiella grunden för maximal hälsa. Många forskare har också uppmärksammat att sjukdomsframkallande bakterier och de flesta parasiter bara kan överleva i en alkalisk tarm.” (Bo Hofgren i boken ”Handbok för rening och avgiftning”) Det är endast protein från animalier och soja som göder förruttnelsebakterierna, inte protein från växtriket (förutom undantaget soja!). ”Goda bakterier producerar svamp- och virusdödande ämnen som löser upp virus och dåliga bakterier. De reducerar också pH-värdet vid tarmväggarna så att inte främmande bakterier får fäste där. När de goda bakterierna sjunker i antal kan de dåliga därför lättare befolka tarmarna.” (Martina Johansson i boken ”Magstarkt!”)

 

Effektivaste sättet att bekämpa elaka förruttnelsebakterier är att helt enkelt sluta ge dem "näring" (läs: skräpmat, slembildande och syrabildande föda och dödsmedel) så de svälter ihjäl. Man kan även använda bakteriedödande örter och t ex vitlök, malört, kryddnejlika, pepparrot, kallpressad kokosolja, honung, olivblad, pau d'arco (innerbark från rosa trumpettträd, kallas även lapacho), gentianarot, m m. Likaså en längre fastekur (2-3 veckor), äta uteslutande rå föda och Tarmdrinken kan reducera dem förutsatt att du har, eller uppnår, en ordentligt rengjord tarmkanal. Antibiotika såsom penicillin dödar många av de elaka bakterierna men det dödar samtidigt de goda tarmbakterierna – en vanlig penicillinkur kan utrota upp till 90 % av de goda tarmbakterierna! Det kan även stimulera de elaka bakterierna att mutera till värre och skadligare bakterieformer. Om du har tagit, eller tar, någon penicillinkur är det väldigt viktigt att du efteråt ser till att snarast som möjligt bygga upp din tarmflora igen! ”Om vi tar in antibiotika, alltså penicillin, streptomycin, aureomycin och allt vad de heter, då måste vi som förut nämnts räkna med den nackdelen att endast en del av dem blir absorberade i tunntarmen, medan större delen passerar hela tarmen och därvid skadar de nyttiga bakterierna. Genom denna skada på tarmfloran kan nyinträngande bakterier förorsaka ännu större skadeverkningar, så att individen ifråga är mindre skyddad efter antibiotikabehandlingen än före. Intar man på nytt sådana starkt verkande antibiotika, reagerar kroppen snart inte längre utan blir resistent. Därigenom blir man alltså hjälplös just vid svåra sjukdomar.” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)

 

”Otaliga processer pågår i tarmen och kan saboteras av antibiotika. Danska forskare visade våren 2017 att en enda antibiotikakur för lång tid suddar ut den hämmande effekt fullkornsråg kan ha på bröstcancer.” (Henrik Ennart i boken ”Happy food”)

 

De goda tarmbakterierna, i hela tarmkanalen, hjälper även till med att tillverka vitaminer åt oss ur födan vi äter, t ex B-vitaminer (inklusive B 12), vitamin K och två japanska forskare har lyckats konstatera att en frisk tarmflora även producerar vitamin C – något som vi hela tiden har fått höra att människan inte själv kan tillverka och därför måste tillföra det via kosten utifrån. En myt som numera vetenskapligt har motbevisats av S. Teraguchi och J. Ono från Japan. Fast ”myten” är tyvärr verklighet för de allra flesta i västvärlden eftersom det är ytterst få som har en riktigt frisk tarmflora! Det krävs även en frisk och livskraftig tarmflora för att kroppen ska kunna utföra Biologisk transmutation vid behov, om t ex något grundämne skulle saknas i kosten. I boken ”Kimchi och kombucha” avslöjar Soki Choi den specifika tarmbakterie som tillverkar bland annat C-vitamin: ”Bacteroides producerar vattenlösliga vitaminer som B2, B5, B7 och C-vitamin. Därför hjälper de till att hålla allt från förkylningar till spruckna läppar borta.”

 

Dr Rangan Chatterjee skriver i boken ”Hälsobalansen” om en specifik tjocktarmsbakterie – Akkermansia muciniphilla: ”I ett stort antal studier har det visat sig att den här bakterien kan kopplas till bättre viktkontroll, insulinkänslighet och mycket mer. Feta människor tenderar att ha färre Akkermansia muciniphilla än smala. Om vi inte har tillräckligt av bakterien löper vi större risk att bli feta eller drabbas av typ 2-diabetes.”

 

Han fortsätter: ”Tarmen har en skyddande slemhinna som Akkermansia muciniphilla livnär sig på, men den livnär sig också på: lök, vitlök, purjolök, kronärtskocka, jamsrot, agave, bananer, brysselkål, okra, blomkål, broccoli och cikoriarot.

 

Akkermansia muciniphilla älskar de här råvarorna och förökar sig om den får rätt mat. Fasta leder också till en ökning av Akkermansia muciniphilla.”

 

Det snabbaste och effektivaste sättet att bygga upp tarmfloran är att använda Phytolakt kliniplex som säljs av Scanfarma. Man tar 1-2 tsk pulver och blandar i en kopp med hett vatten och dricker det sakta klunkvis som te när det har svalnat lite. Det ska tas på tom mage så ta det antingen direkt på morgonen och vänta sedan 20-30 minuter innan nästa måltid eller precis innan man lägger sig då man inte har ätit på minst 1 timme. Då Phytolakt kliniplex bl a innehåller kamomill är det även lugnande vilket är önskvärt vid sänggåendet. Man kan även kombinera Phytolakt kliniplex och Amara plex (Scanfarma) för extra god effekt. Läs under Jäsningssyran hur du ska ta Amara plex. Man kan även ta 1-2 tsk rent laktos (mjölksocker) och blanda ut i lite örtte då det är det verksamma ämnet för tarmfloran i Phytolakt kliniplex. Laktos utvinns ur animalier – komjölk – så det undviks av veganer. Men har man en dålig tarmflora är det absolut det bästa medlet som finns tillhands! Jag har träffat på många personer som har försökt att bygga upp tarmfloran med andra medel än laktos utan att lyckas. Därför rekommenderar jag det alltid i första hand för att bygga upp tarmfloran. Varför ska man behöva ta mjölksocker då inget annat djur i naturen förtär vare sig mjölk eller mjölksocker som vuxen kan man tycka. Min åsikt är att  spädbarn inte ammas tillräckligt länge för att tarmfloran ska kunna utvecklas färdigt! Tarmfloran byggs upp vid förlossningen och tarmbakterierna matas sedan av bröstmjölkens laktos och oligosackarider för att sedan bevaras för resten av livet. Detta avbryts för att vi har blivit pålurade att spädbarn ska börja äta barnmat från 3 månaders ålder! Sedan fortsätter vi att leva på naturvidrig skräpmat som ytterligare förstör vår fina tarmflora. Just därför behöver vi laktos igen för att ”börja om från början” och återuppbygga vår naturliga tarmflora från grunden.

 

Martina Johansson skriver i boken ”Magstarkt!”: ”Barn som föds upp på bröstmjölksersättning har avsevärt mindre bräss, både till storlek och till aktivitet, jämfört med barn som får bröstmjölk. Anledning till det tros vara de viktiga bifidobakterierna som finns i bröstmjölken och senare koloniserar tarmen.”

 

Hon fortsätter: ”Innan vi föds är mag- och tarmkanalen helt steril eftersom allt arbete utförs av mammans tarmflora. Barnet behöver alltså ingen egen. När barnet föds kommer det i kontakt med en uppsjö av bakterier, mestadels mammans, som börjar kolonisera tarmen och därefter utvecklas tarmfloran genom kontakt med omvärlden samt genom bröstmjölken. Barn som föds med hjälp av kejsarsnitt har alltså en betydligt sämre tarmflora och ett sämre immunförsvar.”

 

Henrik Ennart skriver i boken "Happy food": ”Vid förlossningen är barnets tarm i huvudsak steril. Den första dosen av tarmbakterier får barnet i sig vid förlossningen eftersom mammans vagina – oftast men inte alltid – domineras av samma laktobaciller som du hittar i hälsoyoghurten.

 

Vid kejsarsnitt kommer istället den första duschen av bakterier som når det nyfödda barnet från vad som råkar finnas i förlossningssalen.

 

Det gör att barn som är förlösta med kejsarsnitt ofta har en tarmflora som innehåller färre bifidobakterier som är bra för barnet, och fler bakterier som är förknippade med sämre hälsa.

 

I många fall finns det självklart inget säkert alternativ till kejsarsnitt. Men samtidigt är det viktigt att känna till att kejsarsnitt ökar risken för att barnet ska utveckla en obalanserad tarmflora. Det kan börja med kolik och sluta med en uppsjö av allvarligare sjukdomar och även ökad risk för autism.”

 

Han fortsätter: ”En annan viktig faktor för att etablera barnets tarmflora är amning. Även här växer kunskapen snabbt och på försommaren 2017 kom en studie som visar att omkring 30 procent av barnets tarmflora förmedlas via bröstmjölken och ytterligare 10 procent via beröring med mammans hud under amningen.

 

Nyligen kunde andra forskare också visa att fibrer som finns i bröstmjölk minskar stress och skyddar tarmen.

 

Mammans bröstmjölk är ett jättebra exempel på hur totalt beroende vi och tarmbakterierna är av varandra. Medan fostret växer i magen förbrukar mamman ungefär 300 kilokalorier extra om dagen. Men för att sedan producera bröstmjölk förbrukar hon nästan det dubbla, ungefär 600 kilokalorier om dagen, ett tecken på hur viktig mjölken är.

 

Den största energiförbrukningen beror på att mamman ska tillverka en form av väldigt komplexa kolhydrater, fibrer som kallas oligosackarider. Det finns nära 200 humana oligosackarider i bröstmjölk.

 

Det märkliga är att dessa inte kan brytas ned av barnets enzymer. Så varför tillverkar alla mödrar mjölk som barnet inte kan tillgodogöra sig?

 

Svaret är att humana oligosackarider är utmärkt mat åt de snälla bakterier som barnet behöver i sin tarm.

 

Modersmjölken är alltså till stor del gjord för att mata bakterier, inte barnet!

 

Det här är exempel på hur otroligt sammanflätade våra liv är med mikrobernas. Det går tillbaka till urminnes tider då livet först uppstod på jorden. Bakterier och andra encelliga organismer är så enkelt uppbyggda att de ofta samarbetar med andra bakterier för att få tillgång till förmågor som de själva saknar men behöver för att klara sig.

 

En tidig dusch av laktobaciller vid förlossning och amning tycks skapa andrum för barnet att sedan bygga upp en mer varierad tarmflora. De tidiga bosättarna förökar sig snabbt och tar helt enkelt upp plats så att tarmen inte kan invaderas av jäst och magsjukebakterier. Det är en viktig period.”

 

Stig, den absolut kunnigaste hälsoterapeut jag någonsin träffat (se Min hälsomentor), rekommenderade ofta kvinnor med underlivsproblem (t ex svampinfektion) att blanda 1 tsk Phytolakt kliniplex med 0,5 dl A-fil och låta det stå framme så det får rumstemperatur. Sedan fylla det i en pipett i lämplig storlek och spruta in det i vaginan. När det är gjort är det lämpligt att sätta in en tampong så det håller sig kvar i vaginan några timmar – upprepas dagligen i 2 veckor. Detta för att bygga upp och normalisera bakteriefloran i vaginan, som består av laktobakterier. Ett annat alternativ är att föra upp en msk kallpressad kokosolja i slidan som dödar skadliga bakterier och gynnar goda bakterier. Givetvis bör man även ta Phytolakt kliniplex oralt för att bygga upp tarmfloran i tjocktarmen samtidigt. Kvinnor som torkar sig i ändan genom att dra toalettpappret framåt kan ofta medföra att skadliga tarmbakterier följer med fram till både vaginan och urinröret och därmed skapa infektioner. Det är därför viktigt att kvinnor ser till att torka sig bakåt med toalettpappret så att inte skadliga bakterier kan spridas den vägen vidare till underlivet!

 

Välling, som bl a innehåller skummjölkspulver, grädde, vasslepulver, mjöl från antingen havre eller vete, livsmedelstillsatser och mängder med syntetiska vitaminer och mineraler, är inget som kan eller bör ersätta modersmjölken (eller annan föda när barnet blivit lite äldre) för ett växande spädbarn! Det är kraftigt slembildande, syrabildande, allergiframkallande och förstör tarmfloran. Detta gäller även s k ”fullkornsvälling”, som bara innehåller några få procent fullkorn.

 

Något som är väldigt gynnsamt på flera sätt för både tarmhälsan och tarmfloran är Gröna drinkar. De är t ex väldigt rika på nitrat (ska ej förväxlas med nitrit!). "År 2015 kunde forskare rapportera att nitratrika grönsaker skyddar tarmslemhinnan och förebygger inflammation i tarmen. Nitrat fungerar helt enkelt som effektiv gödning för en sund tarmflora, så kanske är detta en av hemligheterna bakom att gröna bladgrönsaker är så bra för oss." (Henrik Ennart i boken "Happy food") Gröna drinkar är också rika på både enzymer och klorofyll! Både klorofyllrik (t ex vetegrässaft, bladgrönt och Gröna drinkar) och enzymrik föda (levande föda/raw food) är väldigt hälsosamt för tarmfloran. ”Enzymer hjälper vänliga bakterier som lactobacillus fifidus att växa. Lactobaciller avger i sin tur mjölksyra, ett naturligt astringerande medel som hjälper tarmarna upprätthålla sin naturliga, hälsosamma, vitaminproducerande omgivning. Detta leder till en frisk tjocktarm, där skadliga, sjukdomsproducerande bakterier inte kan överleva.” (Ann Wigmore i boken ”Doktor Ann Wigmores hela program”)

 

UltraBalans (Holistic), Tarmdrinken, aloe vera-juice, färsk vitlök, Lemonaden och fiberrik, färsk och Rå föda är också väldigt bra för att bygga upp tarmfloran. ”Vissa typer av kostfibrer stimulerar tillväxten av stora mängder nyttobakterier i tarmen.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”) Likaså kallpressad kokosolja och särskilt färsk honung har visat sig mycket gynnsamma för tarmfloran. Även om honungen inte är färsk men aldrig blivit upphettad, som t ex flytande honung alltid blivit, har den ändå många hälsofördelar för din tarmhälsa.

 

”För tio år sedan upptäckte svenska forskare att binas egna honungsmagar gör nyslungad honung till en extremt bra källa till mjölksyrabakterier. Med hela elva olika sorter varav sju laktobaciller och fyra bifidobakterier är binas honung den rikaste källan till mjölksyrabakterier som påträffats.

 

Den levande bakteriekulturen gör att färsk honung har visat sig kunna slå ut sjukdomsframkallande och antibiotikaresistenta bakterier. Men redan efter ett par veckor har bakterierna försvunnit ur honungen som alltså är en färskvara!” (Henrik Ennart i boken ”Happy food”)

 

Att periodvis dricka rejuvelac (en fermenterad dryck gjord på vatten och vete eller vitkål) eller kombucha (en fermenterad dryck gjord på vatten och kombuchasvamp) gör gott för både tarmfloran och tarmhälsan. ”Tre födoämnen förtjänar ett speciellt omnämnande för dess förmåga att gynna en tillväxt av laktobakterier i tarmen. Den första att nämna är lök. Den åstadkommer den bästa stegringen av laktobakterierna. En medelstor lök måste ätas dagligen för att nå en god effekt och det spelar ingen roll om den är rå eller kokt. Det andra födoämnet som bör nämnas är kål. Kål föder laktobakterierna, de frodas och växer fort av kål. På samma gång tenderar kål att minska tillväxten av förruttnelsebakterier. När kål används dagligen i ett flertal dagar och tillräckligt mycket laktobakterier finns i kroppen motverkar kål inte bara slembildning i tarmen utan reducerar också lukten från tarmtömningen. För att uppnå denna effekt är det nödvändigt att dricka ½-1 kopp juice av kål 2-3 gånger dagligen. Den kan sötas med lönnsirap eller honung om så önskas. Rå kål har samma effekt som kåljuice. Ett halvt kg kål måste dock intas per dag för att uppnå ovanstående effekt. Det tredje födoämnet som är värt att nämnas är jordärtskockor. Förväxla inte med kronärtskockor. När den kokas så smakar de dock lika. Jordärtskockor innehåller en kolhydrat som kallas inulin som varken smälts eller absorberas av kroppen. Det finns kolonier av laktobakterier som lever på inulin. När man äter jordärtskockor, föder inulinet laktobakterierna utan att behöva konkurrera med kroppen. Det mesta av inulinet når tarmen orört. En enorm mängd laktobakterier kan växa om man tillför kroppen 75-100 gram jordärtskockor per dag. En nackdel med jordärtskockor är att det föder candidajästsvampar och kan därför försämra tillståndet för alla som har candidainfektioner, vilket många människor lider konstant av. En annan nackdel med både jordärtskockor och kål är att de gynnar heterofermentation istället för homofermentation. I heterofermentation producerar laktobakterierna både mjölksyra och koldioxid som restprodukter av dess jäsningsprocess. I homofermentation producerar laktobakterierna bara mjölksyra och ingen koldioxid. Koldioxid är en luktlös gas. Om den enda gasen som tillverkas är koldioxid, kommer den att vara luktlös när den avges. Lök gynnar en homofermentation och är den mest aktiva av de tre födoämnena.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Om man bara ser till att tugga födan ordentligt, undviker vissa felaktiga matkombinationer (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid), ser till att man har tillräckligt med saltsyra i magen, undviker jäsningssyran och har en god tarmhälsa så medför det absolut inte några som helst matsmältningsproblem eller gaser av vare sig kål, lök, jordärtskockor eller bönor.

 

Man bör också se över sin kost. Har man tarmproblem, eller andra hälsobesvär, är det inte bra att äta ägg, mjölkprodukter, skaldjur och fisk. Denna föda ruttnar fort och ökar tillväxten av skadliga förruttnelsebakterier. Det är dessa som ger upphov till ovälkomna kroppsodörer såsom illaluktande svett, pinsamma gaser, dålig andedräkt och stinkande avföring vilket härstammar från dålig inre hygien och försurning. Kött och fågel ruttnar givetvis också i tarmarna men inte lika fort som ovanstående mat, liknande är det med sojabönor (undantaget fermenterade sojaprodukter och sojabönsgroddar). För att få en djupare förståelse för denna förruttnelse kan du tänka på hur man ska hantera ovanstående livsmedel (eller rättare sagt dödsmedel). De flesta av oss känner till att det är viktigt att se till att skaldjuren inte står framme i rumstemperatur för länge för då blir de skämda (de ruttnar). Sedan är det fisken man får passa upp så den inte blir skämd, efter det är det äggen (kokta eller stekta!) och fågelköttet följt av det röda köttet. I rumstemperatur är det ca 20 grader och ganska torrt men i våra magar är det nästan 40 grader varmt och väldigt fuktigt! Givetvis påskyndar vårt inre klimat förruttnelsen mångdubbelt av de kött-, mjölk-, fisk-, skaldjurs- och äggprodukter vi äter! För många år sedan när jag fortfarande åt kött ibland provade jag att göra en grundlig tarmrening för att sedan testa hur olika sorters animalier påverkade tarmfloran. Jag märkte att jag kunde äta rött kött 3 dagar i rad innan tarmfloran påverkades negativt. Jag gjorde om reningen och testade att äta 1 skiva kokt ägg på en smörgås. Redan samma kväll stank avföringen riktigt illa! Och detta alltså av bara en skiva ägg! ”Den vackra människokroppen behöver inte någonting som stinker för att kunna överleva. Ägg stinker. Tappa ett på gången upp till ditt hus en varm dag och låt det bli liggande där i åtta timmar, och känn sedan hur det luktar. Det är ingen skillnad mellan detta och att ha kokta eller stekta ägg i kroppen i åtta timmar. Den första avföringen efter förtäring av ägg visar detta med all önskvärd tydlighet. Ursäkta att jag går in på sådant, men fakta måste fram.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)

 

”Intet förorenar i högre grad människokroppen än den vanliga kött-, fisk-, och äggdieten med sina förruttnelsebaciller, sina stora mängder salt, skarpa kryddor och apokryfiska såser. All köttföda utgör »död föda» – en näring, varifrån livet flytt, till skillnad från »levande föda» i form av frukter och grönsaker. Den som förtär kött, äter »kadaver», fullt av alla de ämnesomsättningsprodukter och likgifter, som stagnerade i djurkroppen i det ögonblick djuret dödades. Härtill kommer att från och med det ögonblick djuret dödades, så började de allestädes närvarande förruttnelsebacillerna sitt förvandlingsarbete. Dessa strömma till i miljoner och utveckla sig hastigast i den döda cellvävnaden, vilken de genomdränka med sina giftiga avsöndringar (exkrementer). Så innehåller t. ex. ett enda gram biffstek 1.500.000 förruttnelsebaciller, ett gram svinkött 2.900.000, ett gram oxlever 31.000.000, ett gram hamburgerstek 75.000.000 och ett gram svinlever 94.500.000 förruttnelsebaciller. Värre ännu är det beställt med det lösa och vida lättare förruttnande fiskköttet, som per gram innehåller 120.000.000 förruttnelsebaciller. Men värst av allt är gamla ägg – och när äro icke ägg gamla? – som så snart hönan lämnat dem infekteras av biljoner hungriga förruttnelsebaciller, vilka just på grund av den rikedom av äggvita och närande beståndsdelar, som äggets vita och gula innehåller, rusa till, genomtränga det porösa skalet och föröka sig vilt, så att ett några dagar gammalt ägg kan innehålla från 150 till 220 miljoner förruttnelsebaciller per gram." (Are Waerland i boken ”Våra förkylningssjukdomar”)

 

”De tre bakterier, som huvudsakligen förorsakar förruttnelse i människans tarmar, är Bacillus Putrificus, Bacillus Sporogenes och Bacillus Perfringens, vanligen benämnd Welchs bacill. Dessa bakterier är inte bara förruttnelsealstrande utan också patogena, dvs. sjukdomsalstrande.

 

Hos en frisk person som lever på en kost, varifrån kött, fisk och ägg är strängt uteslutna, är den skyddande floran av jäsningsbaciller förhärskande och den sjunker då sällan under 80 procent, men kan stiga till 97 eller 98 procent, då däremot hos en person, som lever på vanlig blandad kost, floran av jäsningsbaciller är reducerad till endast 20 procent eller mindre och den skadliga, förruttnelsebildande floran förhärskar med 80 procent.

 

Burnet säger att tarmfloran hos en person som lever på blandad kost, praktiskt taget är identisk med hundens. T.o.m. alligatorn uppvisar mindre förruttnelsebakterier i sina tarmar än den civiliserade människan. Människans exkrementer liknar hundens endast då hon lever på samma kost som denne.

 

Enligt Strassburger och andra auktoriteter är antalet bakterier, som alstras i tarmarna under varje 24 timmarsperiod, så stort, att dessa organismer i många fall utgör hälften av exkrementernas fasta massa. Många av dessa bakterier alstrar mycket farliga gifter; inte sällan består nästa hela bakterieinnehållet av giftbildande organismer, sådana som Welchs bacill och andra förruttnelsealstrande bakterier. Illaluktande avföringar tyder alltid på en flora, som huvudsakligen består av anaerober eller giftbildande organismer.

 

Metchnikoff och Bienstock har påvisat, att colons vanliga innevånare, Bacillus Coli, endast är en syrabildande bakterie, då den förses med kolhydrater dvs. cerealier, frukter och vegetabilier. Närd av avfallsprodukter av födoämnen som förruttnar, dvs. proteiner av kött, ägg osv. förändras den och förvandlas till en aktiv giftalstrare.

 

Metchnikoffs och Kelloggs åsikter bekräftas av dr Anthony Bassler, professor i magsjukdomar, vilken i sin bok ”Diseases of the Intestines and Lower Alimentary Tract” (Sjukdomar i tarmarna och det lägre matsmältningssystemet) från 1920 säger:

”Det är ett välkänt faktum att Bacillus Coli – colons naturliga invånare – då den uppföds med ämnen, som endast innehålla proteinderivat, alstrar indol, fenol, vätesvavel, ammoniak och andra produkter, som tyder på förruttnelse av protein. Förruttnelse måste bli följden, då bakteriernas näringselement blir betänkligt alkaliskt; illaluktande gaser utvecklas och tarmens innehåll blir förgiftat. Detta är bakteriell förruttnelse. Däremot framkallar samma mikrob i samma element med en tillsats av kolhydrater, som bakterien kan tillgodogöra sig, en helt annan slutprodukt. I stället för förruttnelseprodukterna uppträder mjölksyra, små kvantiteter fettsyra och koldioxid och hydrogen, som är karakteristiska produkter vid nedbrytandet av kolhydrater. Reaktionen är i detta fall i första hand och i fortsättningen syrabildande, lukten är inte motbjudande och de produkter som alstras är oskyldiga och inte giftiga. Detta är bakteriell jäsning.”” (Are Waerland i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”) Med ”syrabildande” i citatet ovan menas mjölksyrabildande och ska ej förväxlas med syrabildande i syra/basbalans-perspektiv! Vi ska absolut inte ha samma tarmflora som rovdjur – t ex alligatorer eller hundar då de har en mag-tarmkanal som är anpassad för att uteslutande äta kött!

 

”Den inre hinnan i människans tjocktarm har fickor för att passagen ska gå långsammare. Det tyder enligt näringsantropologer på att vår naturliga kost är frukt och grönsaker. Den inre hinnan på tjocktarmen på hundar är slät och saknar fickor för att kött ska passera och smältas snabbt.

 

Kött som stannar kvar i tarmen ruttnar där och kan orsaka problem som divertikulit och dålig andedräkt. Tänk på hur en bit kött skulle lukta och se ut om du lät den ligga på diskbänken i köket i fyra dagar. Amerikanska forskare beräknar att det i genomsnitt ligger fyra kilo osmält, ruttnande kött i tarmarna hos en vuxen amerikan.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”) De ”fickor” hon nämner är tjocktarmens påsliknande segment (sacculus) och ska alltså inte förväxlas med ”tarmfickor” som är ett sjukdomssymtom.

 

Detta är också förklaringen till varför många gamla människor luktar illa, de har lidit av inre förruttnelseprocesser under lång tid. Undersökningar har visat att samtliga köttätare har inälvsparasiter såsom maskar och ohälsosamma mikroorganismer vilka är naturliga följder av de förruttnelseprocesser som sker i mag-tarmkanalen av animaliska produkter. Tänk på att mejeriprodukter (även yoghurt!) är kraftigt slembildande och skapar förruttnelse i mag-tarmkanalen! ”Det har visats i flera studier att vegankost ger en positiv förändring av tarmens bakterieflora.” (Alf Spångberg i boken ”Reumatism”)

 

”Vi vet idag att det går att förändra tarmfloran med hjälp av maten vi äter, och att det kan gå fort: inom 24 timmar sker mätbara förändringar.

 

En ny generation bakterier föds var 20:e minut och inom tio timmar kan en enda bakterie ha gett upphov till en miljard. Varje gång vi sväljer något så ger vi en skjuts åt just de tarmbakterier – onda eller goda – som lever på att bryta ned den sortens mat.” (Henrik Ennart i boken ”Happy food”)

 

Robert Gray skriver i ”Handbok för tarmhälsa”: ”Det finns ett nära samband mellan kroppslukt och förruttnelse i tarmen. Kroppstranspiration möjligen med undantag av underarmssvettning ska inte skapa några problem med kroppslukten om man sköter hygienen. Personer som inte kan kontrollera kroppslukten, även om han/hon badar regelbundet, har en stor förruttnelse i tarmen. Personer som får en dålig kroppslukt efter bara en dag i rumstemperatur har troligtvis också stora mängder förruttnelseprodukter i tarmen. Detta betyder inte att människor som inte svettas, nödvändigtvis har låga nivåer av förruttnelse i tarmen. Detta kan vara fall där svettkanalerna är blockerade så lukten ej kommer ut.

 

En bra indikator är fotlukten. Efter det att en person använder strumpor, kan strumporna redan efter en dag vara ganska illaluktande. När samma person renar sin tarm och äter en relativt slemfri kost, kan samma person använda strumporna i tre dagar utan att de luktar värre. Den sista kroppslukten som försvinner är under armarna. Även efter en tarmrening behöver de flesta människor använda deodorant. Om underarmslukten helt skall upphöra krävs inte bara en tarmrening utan också en lång historia av bra diet och helst en helt slemfri kost.”

 

Han fortsätter: ”Den föda som ruttnar fort t ex kött, fisk, ägg och pastöriserade mjölkprodukter är också väldigt slembildande. Det skulle vara önskvärt för denna föda att passera kroppen fort beroende på att den så lätt ruttnar men istället passerar den kroppen relativt långsamt beroende på dess stora slembildning. Grönsaker och frukt ruttnar relativt långsamt och passerar kroppen snabbt beroende på dess lättsmälthet och låga slembildning. Som ett resultat är förruttnelseinflytandet på kroppen många gånger större vad gäller kött, fisk, ägg och mjölkprodukter än vad frukt och grönsaker är. Det är möjligt att mat passerar kroppen utan att den ruttnar alls.”

 

Robert Gray nämner sedan att han läste om en yogi i Indien vars avföring luktade gott och parfymliknande och skriver: ”Vid denna tidpunkt trodde jag att detta fenomen berodde på någon spirituell kraft eller att det i varje fall var ett tecken på hög spirituell utveckling. Jag duplicerade dock resultatet i min egen kropp när jag åt en diet bestående av 100% frukt. Efter ett par dagar på denna diet, försvann lukten av avföringen och började lukta som den frukt jag hade ätit flera timmar tidigare. Under denna tid hade min svett också en frukt/parfymliknande doft. Avsaknaden av illaluktande avföring berodde helt enkelt på det faktum att det tar längre tid för rå frukt att ruttna i 37-gradig värme, än det tar för kroppen att bli av med dess restprodukter. Det är också viktigt att påpeka att min kropp hade blivit renad från gamla stagnerade restprodukter innan jag började med min fruktdiet.”

 

Det finns idag många produkter på marknaden som innehåller tarmbakterier som anses hjälpa till med att bygga upp tarmfloran, s k probiotika. Men det är faktiskt väldigt svårt att få en ny stam med tarmbakterier hämtade utifrån att verkligen fästa och rota sig i tarmen – efter spädbarnsåldern. I bästa fall kan de ge en tillfällig effekt under tiden de färdas genom mag-tarmkanalen. Dessutom är dessa produkters bakterier inte ”kroppsegna” och därmed inte lämpade för oss. Det är mycket bättre att lägga tid, pengar och energi på att försöka föröka vår kroppsegna bakteriestam istället! Detta gäller även mejeriprodukter med bakteriekultur såsom filmjölk, A-fil, kefir och yoghurt m m! Att äta dessa produkter och därigenom försöka få i sig nyttiga mjölksyrabakterier är något jag bestämt vill avråda från! De få bakterier som lyckas överleva när de tillsätts för syrningen (fermenteringen) efter pastöriseringen är inte speciellt ”livskraftiga”. Men än värre är att alla mejeriprodukter är syrabildande och framförallt kraftigt slembildande vilket är oerhört negativt för tarmfloran. Dessutom ruttnar mejeriprodukterna i mag-tarmkanalen och föder därmed de elaka förruttnelsebakterierna. Detta gör att du knappast kommer tillgodogöras något av hälsovärde utan du försämrar faktiskt bara tarmfloran i slutändan! ”Många mjölksyrabakterier som finns i de flesta fermenterade mejeriprodukter är kraftigt histaminproducerande och kan ge symptom som trötthet, slöhet, uppsvälldhet och förstoppning. De kan också ge ett beroende till livsmedlet som gör att man överäter det gång på gång, trots att man inte mår bra av det. Kvarg, lagrade ostar och yoghurt är bra exempel. De innehåller laktobacillerna L. casei, L. reuteri och L. bulgaricus. Dessa bör man undvika om man känner sig trött och slö efter en skål med yoghurt.

 

De som bryr sig om sin tarmflora och därför äter probiotika och olika tillsatser av mjölksyrabakterier, kan göra mer skada än nytta. Många probiotiska produkter innehåller nämligen ett hopkok av laktobaciller och däri finns förstås en hel del histaminproducerare också.” (Martina Johansson i boken ”Magstarkt!”)

 

Kletig och slembildande mat (”kletmat”) som t ex mjölk- och mejeriprodukter, pannkakor, pizza, paj, munkar (donuts), omelett, vitt mjöl, sötsaker, socker, bakverk, choklad och vanlig pasta klibbar fast i tarmväggen och gynnar skadliga bakterier och välkomnar parasiter. Ost är den mest förstoppande och slembildande födan! Färskost, getost och fårost är något mindre förstoppande, mindre syrabildande och inte lika slembildande som vanlig ost. Öl, alkohol, salt, vinäger & ättika, kakao, penicillin, kvicksilver, klorerat vatten, tungmetaller, snus, fluor, friterad mat, läkemedel, rökning och att äta för mycket starka kryddor under lång tid är också skadligt för tarmen – cayennepeppar i måttliga mängder, vitlök, pepparrot, kryddnejlika och ingefära är dock bra för tarmhälsan. Jäsningssyra, försurad galla och att äta för mycket syrabildande föda är mycket irriterande, förgiftande och belastande för tarmfloran och hela mag-tarmkanalen. Det som är bra för tarmhälsan är råa frukter och grönsaker, fullkornsprodukter, aloe vera-juice, råsafter, groddar, Gurkdrinken, Sötsur gurka, Lemonaden, Gröna drinkar, spirulina, vetegräs, Citrusdrinken, Tarmdrinken, Linfrödrinken, Hälsogröten m m. Läs även om Lavemang. ”Tarmparasiter frodas i smutsiga miljöer. De många arter av inälvsmask innesluter sig själva i detta gamla stagnerade restmaterial som täcker tarmväggarna. Utan förekomst av detta stagnerade restmaterial att innesluta sig i, kan de flesta parasiter inte uppehålla sitt fotfäste i kroppen. Avlägsna detta gamla, ruttna, förmultnade slemmiga restmaterial, så kommer du att skölja ut parasiterna också.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

Ytlig och undermålig andning, sömnbrist, amalgamfyllningar, strålning, luftföroreningar, parfymer, smink, besprutnings- och bekämpningsmedel, livsmedelstillsatser, mögel, kemikalier på arbetet och i hemmet (t ex rengöringsmedel, hårsprej, hårgele, tvål, shampoo, balsam, tandkräm, hudlotion, tvätt-, skölj-, disk-, blek- och hårfärgningsmedel, m m) påverkar tarmfloran negativt.

 

Stress är väldigt skadligt för tarmfloran vilket Soki Choi nämner i boken ”Kimchi och kombucha”: ”Stresshormoner som noradrenalin kan som sagt var ändra din tarmflora rejält genom att öka antalet skadliga tarmbakterier och minska antalet gynnsamma mjölksyrabakterier. Så här går det till: stress får binjurarna att utsöndra noradrenalin (vilket bland annat får hjärtat att slå snabbare och blodtrycket att stiga). Noradrenalinet stimulerar i sin tur tillväxten av livsfarliga bakterier. Dessutom har noradrenalin visat sig kunna göra dessa bakterier mer aggressiva och öka deras överlevnadschans. Som redan nämnts kan vissa bakterier till och med förvandla det noradrenalin som redan flyter omkring till en kraftfullare variant (adrenalin), och därmed intensifiera stressens skadliga effekt.”

 

Hon skriver vidare: ”Stresshormoner minskar tjockleken på tarmens slemhinna och orsakar därmed tarmläckage.”

 

Hon fortsätter: ”Stressens skadliga inverkan på tarmfloran verkar även kunna överföras mellan mor och barn. I en studie såg man att kvinnor som upplevde hög stress under graviditeten fick barn som hade en tarmflora med färre gynnsamma bakterier än dem som inte var utsatta för hög stress. Dessa barn fick också andra problem med hälsan, till exempel allergier och mat- och tarmbesvär.”

 

 

Blindtarmen

När någon nämner blindtarmen menar de blindtarmens maskformiga bihang (appendix vermiformis). Själva blindtarmen (caecum) (se bild) är tjocktarmens första del och man kan förenklat säga att den är mag-tarmkanalens tredje ”matsmältningsdel” – efter magsäcken och tunntarmen. Det maskformiga bihanget består mest av lymfatisk vävnad och är en viktig körtel i lymfsystemet och därmed en del av kroppens immunförsvar. Den utsöndrar också ett ferment som är näring för de goda bakterierna i tjocktarmen och hjälper till att hålla tarmfloran frisk. Det hjälper samtidigt till att i viss mån neutralisera de elaka tjocktarmsbakteriernas inverkan och förhindra att de sprids bakåt i tarmkanalen in till tunntarmen där de kan orsaka stor skada. ”Blindtarmens bihang är en körtel, vars sekret är avsett att neutralisera alltför stark förruttnelse och sjukdomsalstrande bakterieverksamhet i tjocktarmen och förhindra skadliga återverkningar i tunntarmen.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) Att operera bort bihanget (blindtarmen i folkmun) är alltså inget att rekommendera förutom vid riktigt akuta och livshotande tillstånd. Att få inflammation eller infektion i bihanget, s k blindtarmsinflammation (appendicit), beror givetvis på att den naturliga tarmfloran blivit förstörd efter åratal av felaktig livsföring – främst genom dåliga och onaturliga kostvanor. Skadliga och elakartade bakterier kan ta sig in i själva bihanget och sprida gifter som gör att den blir infekterad. Särskilt skadliga är de förruttnelsebakterier som finns i animalisk föda. Såhär skrev Ragnar Berg 1955 i boken ”Vår kost och vår hälsa”: ”Man kan vidare iakttaga, att appendicit är sällsynt på landet, där kosten ofta är enkel och köttfattig, men däremot uppträder ofta, där kött förtäres rikligt, t. ex. i sydöstra Europa. Hos de rent eller till största delen vegetariskt levande infödda i Indien, Afganistan o. s. v. är blindtarmsinflammation praktiskt taget obekant och uppträder endast, där de infödda lärt sig leva på europeiskt vis.”

 

Även gamla kletiga och ruttnande avföringsrester kan komma in i bihanget om tjocktarmen har blivit till en kloak och därmed börja förgifta den. ”Den kroniska förstoppningen medför likväl ofta hämningar av blodomloppet och för till sjukdom och inflammation i tarmväggarna och därför också i blindtarmen. Blindtarmen är ju skild från tjocktarmen genom en klaff, som egentligen inte skulle kunna öppnas annat än in mot tjocktarmen. Är nu tjocktarmen för full, så kan denna klaff inte stängas tillräckligt, och på så sätt kan ruttnande tjocktarmsinnehåll tränga in i blindtarmen och där vålla sjukdom.” (Ragnar Berg i boken ”Vår kost och vår hälsa”)

 

”Blindtarmsinflammation är egentligen en inflammation i appendix och uppstår som en följd av att bihangets inre blivit tilltäppt. Vad förorsakar denna tilltäppning?

 

Ofta finner man att ett litet stycke av tarminnehållet, i form av en hård klump ungefär av en ärtas storlek, är orsaken till tilltäppningen. Sådana klumpar förekommer endast i det fastare tarminnehåll, som hänger samman med fiberfattig kost. När detta slags hinder inte förelegat, har man föreslagit att orsaken kan tänkas vara alltför stor muskelsammandragning. Detta skulle kunna inträffa genom överdrivna ansträngningar av muskeln i bihangets vägg att trycka ut en fast partikel ur det ihåliga utrymmet och ut i grovtarmen. En sådan muskelspasm kan stänga till den mycket vidare håligheten bihanget utgör, om det aktuella tarminnehållet är fast.

 

De förändringar som leder till stopp inne i bihanget beror inte bara på grovtarmsinnehållets mjukhet eller hårdhet utan även på bihangshålans vidd. Hittills har vi beaktat den förra, men inte den senare faktorn. Intill omkring tjugoårsåldern upptar den lymfoida vävnaden (som är samma slags vävnad som finns i lymfkörtlarna och halsmandlarna) ett stort utrymme i bihangets vägg och gör därmed håligheten trängre. Därefter minskar den allteftersom människan blir äldre. Denna lymfoida vävnad sväller när den blir infekterad och begränsar därmed ytterligare håligheten inne i bihanget och gör det alltså lättare för denna att täppas till. Detta skulle kunna vara förklaringen, inte bara till att blindtarmsinflammation förekommer oftare hos unga människor, utan också till att den ibland förekommer efter virusinfektioner vilka resulterar i ansvällningar av lymfoida vävnader.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”) Den som har behövt operera bort sin blindtarm (egentligen bihanget) har verkligen fått en klar och tydlig signal om att tarmhälsan är väldigt dålig! Du som ännu ej har råkat ut för detta – se till att du sköter om din tarmhälsa så att du slipper onödiga och riskfyllda operationer.

 

David Reuben skrev 1975 följande om blindtarmsinflammation i boken ”Mat för ett bättre liv”, tänk på att han ibland använder uttrycket ”slaggämnen” (slaggrik/slaggfattig) istället för fibrer (fiberrik/fiberfattig): ”En annan särskilt olycklig följd av den slaggfattiga kosten för ungdomar och personer under 40 år är blindtarmsinflammation (appendicit). De flesta av oss tycker väl att det är en ganska obetydlig sjukdom, jämfört med t.ex. cancer och hjärtsjukdomar. Men i USA är appendicit det sjukdomstillstånd som föranleder de flesta akuta kirurgiska ingreppen i buken. Det görs ca 200 000 blindtarmsoperationer per år. Den genomsnittliga kostnaden för vård och förlorad arbetsförtjänst blir 200 miljoner dollar per år i USA och 20 000 amerikaner dör varje år i appendicit eller tillstötande komplikationer. Detta kan inte tolereras, i synnerhet som det rör sig om ett tillstånd som troligen kan förebyggas och således aldrig behöver uppkomma. En kort översikt över blindtarmsinflammationen ger oss en bild av det hela. Den fullständiga medicinska benämningen på den lilla oroshärden är appendix vermiformis, som betyder ”det maskformiga bihanget” och det är en ganska bra beskrivning. Appendix är en ca 4,5 cm lång, lillfingertjock, ihålig, blint slutande del av colon strax nedom det ställe, där tunntarmen mynnar i tjocktarmen. Anatomiskt ligger den vanligen något nedanför en punkt ca tio cm till höger och nedom naveln.”

 

Han skriver vidare: ”När man får blindtarmsinflammation kan det gå till ungefär så här. När som helst, dag eller natt, utan förvarning, svullnar appendix och blir inflammerad. Öppningen till tarmen täpps snabbt igen och blindtarmen fylls med vätska, blir röd och varm. Om man inte blir opererad omgående kan den brista och då sprids flytande tarminnehåll ut i hela bukhålan och orsakar bukhinneinflammation (peritonit) som är ett livshotande tillstånd. Det värsta med appendiciten är att den kan inträffa när och var som helst. Den blir livshotande i ett rymdskepp på väg till månen, i en u-båt på havets botten, i Amazonas djungler och i Antarktis’ ödslighet. Mindre dramatiskt men desto oftare kan den drabba mor och barn under graviditeten. En noggrann undersökning av förekomst och omfattning av blindtarmsinflammation avslöjar samma intressanta utveckling som de övriga sjukdomarna som orsakas av slaggfattig kost. Före 1880-talet var appendicit ett sällsynt tillstånd. Därefter började den långsamt dyka upp i England och USA. Omkring 1920 gjorde en framstående brittisk läkare den egendomliga iakttagelsen att appendicit var mycket vanlig bland förmögna skolpojkar vid flotta internatskolor. Dessa levde i stor utsträckning på fiberfattigt vitt bröd, kakor och bakelser. Sjukdomen var mycket mer sällsynt bland ”stackars” föräldralösa barn som fick livnära sig på det billiga grova fiberrika brödet som barnhemmet bestod med. Senare gjordes undersökningar i utvecklingsländer och man återfann det nu så välkända mönstret. Appendicit var i stort sett okänd bland dem som åt traditionell slaggrik kost.”

 

Han fortsätter: ”Man fann att sjukdomen var sällsynt i länder som Kenya, Uganda, Sudan, Ghana, Nigeria, Rhodesia, Sydafrika, Rumänien, Egypten och Indien, där de infödda knappast behövde bekymra sig om dess existens, medan ditflyttade utlänningar, som åt slaggfattig kost, hade samma frekvens av appendicit som européerna. Under forskningens gång gjorde man några egenartade observationer. Så t.ex. fann man hos en grupp afrikanska stuvare en högre frekvens av appendicit än hos deras familjemedlemmar. Mysteriet löstes när forskarna fick reda på att stuvarna fick västerländsk slaggfattig mat från de båtar, där de arbetade. På samma sätt var det med sudanesiska soldater som arbetade i engelska armén under andra världskriget och bland kongolesiska studenter i Belgien. De hade mycket större frekvens av appendicit än familjemedlemmarna i hemlandet. Förhållandet mellan kost och appendicit bekräftades åter när frekvensen av sjukdomen sjönk i Schweiz under andra världskriget, då schweizarna åt grövre bröd och mer grönsaker och skar ned sin konsumtion av socker.”

 

Han avslutar: ”Det tycks inte vara en tillfällighet att de som har haft appendicit också har en ökad tendens att senare få coloncancer. Det är troligen ytterligare en olycklig följd av den slaggfattiga kosten. När det gäller appendicit är beviskedjan obruten. Med utgångspunkt från studiet av det kliniska förloppet i miljoner fall från över 20 länder under de femtio senaste åren kan man konstatera att appendicit kan förebyggas. De många miljonerna som varje år försvinner ur vår nationella kassa och de 20 000 människors liv som offras kan troligen räddas. Allt vi behöver göra är att äta slaggrik kost.”

 

”Vi led allesammans, mina bröder och systrar och jag själv, av en sådan förstoppning, att vår sköterska måste använda sådana jättestora hårnålar, som användes på den tiden som förlossningstänger för att avlägsna – och det ofta bit för bit – de nästan stenhårda exkrementklumpar, som blockerade anusöppningen och inte ville röra sig i någondera riktningen.

 

Inte underligt att två av mina bröder samt jag själv redan vid sexton års ålder insjuknade i blindtarmsinflammation och att vi alla efter åratals lidande längre fram fick våra blindtarmar bortopererade.” (Are Waerland i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”)

 

”När de afrikanska soldaterna under andra världskriget anhöll om att få samma kost som de brittiska soldaterna, började blindtarmsinflammation uppträda hos dem för första gången.

 

Professor Rendle-Short visade år 1920 hur sällsynt blindtarmsinflammation var bland fångar i Storbritannien, som levde på enklare och grövre kost än de som levde utanför murarna. En undersökning som nyligen gjorts i Wales, har visat att människor som genomgående ätit grovt bröd eller fullkornsbröd, var mindre utsatta för blindtarmsinflammation än de som ätit vitt bröd.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

”Jag minns så väl ett uttal av vår gamle husläkare, som besökte oss under min barndom. »Man skulle oftare dricka en kopp te av färska björnbärsblad, då skulle aldrig någon retning i blindtarmen förekomma.« Dessa ord tänkte jag på när min sjuårige son en dag vaknade med smärtor i blindtarmsområdet och ovanligt blekt utseende. Jag tillkallade läkare och lagade genast en kopp te av björnbärsblad. Medan barnet drack teet, kom redan färgen i ansiktet tillbaka. Läkaren kunde inte konstatera något fel på blindtarmen.” (Maria Treben i boken ”Hälsa ur Guds apotek”)

 

Norman Walker berättar följande i boken ”Colon health” (min översättning): “För många år sedan hade jag en ung dam som arbetade för mig som ringde för att berätta för mig att hon skulle bli ungefär två timmar sen till arbetet. När hon kommit fram berättade hon om orsaken till hennes försening. Vid ungefär två på morgonen vaknade hennes fjortonåriga bror med ett skrik som gjorde att alla familjemedlemmar hoppade upp ur sängen och rusade dit för att se vad som stod på. Pojken hade kraftiga smärtor i sin högra sida, vilket indikerade till mamman att blindtarmsinflammation var problemet. Hon sprang till telefonen och kontaktade läkaren som anlände omedelbart. Han bekräftade mammans rädsla och beordrade pojken omedelbart till sjukhuset.

 

Så snart doktorn hade åkt, tog pojkens syster (min sekreterare) fram sin lavemangspåse och gav pojken ett lavemang varje halvtimme, i fyra timmar. När ambulansen anlände undersökte ambulanssjukvårdaren pojken och sa att det inte var nödvändigt att ta honom till sjukhuset, eftersom han tycktes ha blivit bra. Pojken vilade hela dagen och var tillbaka i skolan följande dag."

 

 

Diarré

Jag, och många fler, anser att diarré inte ska ses som en sjukdom som snabbt ska försöka stoppas utan som ett naturligt och akut kroppsligt försvar. Ibland får vi ju diarré när vi har ätit något dåligt dagen innan. Kroppen vill då försvara sig mot det dåliga och försöker föra ut detta ur kroppen genom att öka tarmperistaltiken så att vi inte hinner bli förgiftade. När avföringen drivs ut så snabbt innebär det också att vätskan från avföringen inte hinner sugas upp av tjocktarmen. Därför blir avföringen lös och innehåller mycket vätska. Ibland kan det hända att kroppen anser sig ha alldeles för mycket skadliga ämnen och rutten avföring ansamlade i tjocktarmen så den måste ”skapa” en diarré för att få en snabb naturlig utrensning. I sådana fall beror det inte bara på det man åt dagen innan utan istället på allt det som man ätit under många års tid men det som slank in igår fick då troligen ”bägaren att rinna över”.

 

Diarré kan också vara en s k maskerad förstoppning. Kroppen anser då att tjocktarmen är så överfull och belastad med slem, avföring och gifter att den måste ”skapa” en diarré för att snabbt få ut ”skiten” innan en akut situation uppstår. Vid diarré kan man hjälpa kroppen med att rena miljön i tjocktarmen med ett lavemang och då brukar det oftast lugna ner sig. Det kanske låter motsägelsefullt att ta lavemang när man har diarré men man hjälper tjocktarmen att på ett sunt och hälsosamt sätt rengöra sig så att det som förgiftar och irriterar den kommer ut på ett snabbt, smidigt och skonsamt sätt. Man stimulerar samtidigt tjocktarmens reflexzoner vilket gör att det lugnar ner de irriterade och stressade nerverna i tarmväggen.

 

Se till att öka ditt vätskeintag (med bra och hälsosam vätska!) om du har kraftig diarré så att kroppen inte torkar ut! Om diarrén inte gett med sig efter 3 dagar är det viktigt att försöka få stopp på den så att man inte torkar ut och får vätskebrist! Då kan det vara till hjälp att prova något av följande: Proviva fruktdryck blåbär (finns i livsmedelsbutik), äta rå lök, råsaft av morot, ta ett snapsglas (3-4 cl) Fernet-branca eller Underberg (båda finns på Systembolaget) 2-3 ggr/dag, dricka Phytolakt kliniplex (Scanfarma) eller dricka lugnande kamomill- och/eller pepparmyntste. Råsaft från både stjälkselleri och potatis är mycket gynnsamt vid diarré, dock uppskattar inte alla smaken och därför rekommenderar jag att man blandar ut det med råsaft av morot – 2 dl morotssaft, 1 dl potatissaft och 1 dl sellerisaft drickes 3-4 gånger om dagen tills det lugnat ner sig. Det effektivaste receptet för att hjälpa den stressade och överbelastade tarmen att återhämta sig är några dagars fasta. Undvik i detta fall att dricka råsafter och juicer på citrusfrukter (Lemonaden fungerar dock oftast mycket bra!) och allt som innehåller socker, sötningsmedel, koffein, mannitol (E 421), maltitol (E 965), salt och alla mjölkprodukter! För mycket kaffedrickande och höga doser syntetiskt C-vitamin irriterar hela mag-tarmkanalen och därför bör du sluta helt eller kraftigt minska ner med det! Att fasta tillsammans med Phytolakt kliniplex, lavemang, avslappning och lugnande, milda örtteer såsom pepparmynta och kamomill gör oftast underverk. Sömnbrist, oro, stress, nervositet och laxermedel kan också orsaka diarré. En överhopning av skadliga bakterier i mag-tarmkanalen kan ge diarré såsom vid t ex ”turistmage”, då vi har fått i oss någon elak bakterie som vi inte är vana vid.

 

När man förbättrar sin livsstil och börjar äta mer hälsomedvetet blir man ofta lös i magen den första tiden. Detta beror delvis på att matsmältningsorganen inte är vana vid den nya kosten, och det tar lite tid (1-3 veckor) innan de vant sig vid det. Men främst beror det på att när man äter nyttigare kost, innehållande mycket fibrer, enzymer, livskraft och näring, och födan dessutom är både slemlösande och basbildande, får kroppen och hela mag-tarmkanalen mer energi. Denna extra energi, som kroppen inte varit van vid förut, använder den till att börja städa och rengöra sig själv. Det medför att en större mängd slem, gifter, bakterier, parasiter och avfallsämnen börjar frigöras i kroppen. Den största delen av dessa sjukdomsalstrande ämnena hamnar sedan i tjocktarmen för att kunna föras ut ur kroppen. För att kroppen inte ska riskera att ta skada av dessa ämnen, eller att de ska hinna tas upp i blodet igen, så maximeras tarmperistaltiken för att så snabbt som möjligt föra ut dem ur kroppen. Detta är en kort och tillfällig ”bieffekt” som man får låta ha sin gång. Det man kan göra för att hjälpa kroppen att både snabbare och effektivare kunna föra ut de skadliga ämnena är att ta lavemang. Gärna dagligen om det behövs, annars 3 ggr/vecka tills det har lugnat ner sig.

 

 

Springmage

Att ständigt ha lös mage (kronisk diarré) eller ”springmage” (”springtarm”) där man måste springa på toaletten många gånger dagligen är en mycket tydlig indikation på felaktig tarmflora och/eller att tarmväggarna reagerar på något som ständigt stressar och irriterar dem. Det kan vara att tarmmiljön är så förorenad med slaggämnen, slem, förruttnelse, skadliga bakterier och parasiter att tjocktarmen flera gånger dagligen försöker frigöra sig från dessa förgiftande och belastande orenheter. Måttet är rågat helt enkelt och den ser sig inte kunna ta hand om mer och därför vill den bara få ut allt nytt och belastande som den ständigt måste försöka ”överleva”. Då är det nödvändigt att helt utesluta alla mjölk- och mejeriprodukter, vitt mjöl, socker, sötningsmedel, koffein, mannitol (E 421), maltitol (E 965), natriumglutamat (E 621), ägg, skaldjur, öl, vin, läskedrycker, kolsyrade drycker, syntetiskt C-vitamin, vinäger och ättika. Troligen behöver man också kraftigt minska ner på kött, fisk, salt, chips, jordnötter, kaffe och friterad mat. Diarré är även en vanlig läkemedelsbiverkning. Sedan bör man se till att det i fortsättningen inte bildas jäsningssyra då den är så stressande och irriterande för mag-tarmkanalen genom att man lär sig tugga maten ordentligt, inte dricka till maten och samtidigt använder de båda medlen Amara plex och Phytolakt kliniplex. Detta hjälper även till med att förbättra den felaktiga tarmfloran vilket oftast är orsaken bakom ”springmage”. Eventuellt behövs det också några lavemang och framförallt avslappning och mycket vätska (mellan måltiderna!). Vätskan bör bestå av klorfritt vatten, Gurkdrinken och råsaft gjort på en blandning av morot, palsternacka, gurka och stjälkselleri. Örtte på pepparmynta och/eller kamomill är till stor hjälp och lindring. Diafragmaövningen är också effektfull för att lugna ner den stressade tarmen. Dessa råd brukar ge resultat efter bara någon enstaka dag, vid svårare fall kan det behövas en fasteperiod på en till två veckor. Sedan är det mycket vunnet om man kan tänka sig att göra en grundlig tarmreningskur vilket oftast leder till att problemen med ”springmage” botas eftersom orsaken – dålig inre hygien – samtidigt åtgärdas. ”Kronisk diarré beror ofta på en irritation som förekommer i tarmen, och så länge denna irritation finns, försöker tarmen att föra ut detta genom att gång på gång tömma sig på allt som den överhuvudtaget kan forcera ut. Vid kronisk diarré, är anhopningen av stagnerade gamla restprodukter, ibland inbakad med bakterier och t o m parasiter av sådan storlek och sort, att det fungerar som irritationskällan. I detta fall är orsaken till irritationen fastklibbad i tarmväggen och kan därför inte föras ut. Resultatet är kronisk diarré och den vill ofta svara anmärkningsvärt bra på ett effektivt tarmrengöringsprogram.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Är orsaken till besvären psykiskt betingade ger alla dessa råd i bästa fall ”bara” kraftig eller tillfällig lindring och man måste då gå djupare för att frigöra sig från orsaken. Oavsett vilket är mycket vunnet genom att åtgärda den dåliga och förgiftande inre hygienen eftersom den alltid är en stor bidragande orsak – helt eller delvis.

 

 

Tarmfickor (divertiklar)

Tyvärr är det ganska vanligt att många lider av tarmfickor (divertiklar). En av orsakerna till att de uppstår är när man vid förstoppning får krysta och ”trycka på” genom att spänna hela buken. (se Undvik att krysta) Om man gör det och är kraftigt förstoppad trycks avföringen ut mot tarmväggen. Givetvis blir skadan större om man har en trång tjocktarmskanal p g a ansamlingar av slem och intorkad avföring på tarmväggen (se bild). Efter många upprepade ”påtryckningar” ger svaga och skadade ställen i tarmväggen på tjocktarmen efter för trycket. Då uppstår det en liten utbuktning på tjocktarmen och det är den som kallas för tarmficka (divertikel). Även gaser i magen kan ge upphov till tarmfickor. I dessa tarmfickor samlas det gammal avföring som sedan stannar kvar där eftersom det inte har någon väg ut. Förruttnelse och jäsning bildas och detta skapar en mycket gynnsam grogrund för skadliga, giftiga bakterier och parasiter att slå sig till ro i. Efter ett tag startar kroppen en inflammation (divertikulit) för att försöka få till en läkning. Men läkning kan inte ske så länge gifter, parasiter, förruttnelse och avföring finns kvar i tarmfickorna! Enda sättet att få till en bestående läkning är att göra en rejält grundlig tarmrening. Här är Robert Gray’s tarm- och lymfreningsprogram det absolut bästa medlet. Tarmfickorna kan genom sin förgiftande och förpestande grogrund ge upphov till allergier och andra följdsjukdomar. Ibland kan tarmfickorna ge upphov till kraftiga smärtor om de trycker mot nerver, andra organ eller ryggraden. Om en tarmficka råkar spricka medför det att bakterier och avföring kan läcka ut från tjocktarmen. Detta leder ofta till bukhinneinflammation (peritonit) vilket kan framkalla ett akut och livshotande tillstånd.

 

”Denna vanliga åkomma innebär att anormala fickor (divertiklar) i tjocktarmens väggar blir inflammerade, vilket leder till återkommande kramper, smärta i nedre delen av buken samt förstoppning, eller förstoppning omväxlande med diarré. Jag anser att divertikulit är en livsstilssjukdom, för jag ser det aldrig hos människor som äter hälsosamt, som undviker kaffe och cigarretter, som motionerar och som vet hur de ska förhindra att stress bringar oreda i matsmältningssystemet.” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

Denis Burkitt skriver följande om divertiklar (tarmfickor) i boken ”Fibrer i kosten” som gavs ut 1979: ”Denna sjukdom var den första om vilken det blev allmänt vedertaget inom läkarkåren att orsaken var förstoppning och således fiberfattig kost. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att man tills helt nyligen vanligtvis behandlat divertiklar genom att minska innehållet av fibrer eller ”det grova” i kosten. Detta var ett olyckligt uttryck, eftersom det antyder att fiberrik kost skulle resultera i ett grovt tarminnehåll som skulle verka irriterande på tarmväggen. Detta var en missuppfattning, och ”mjukgörare” skulle varit en bättre beteckning, eftersom fibrerna befordrar ett mjukt, snarare än ett grovt eller hårt, tarminnehåll. Divertikulit är en mer känd term och betecknar inflammation av en eller flera divertiklar. Det är bara sällan divertiklar blir infekterade. De kan dock förorsaka mycken buksmärta och en hel del obehag, även om de oftast ger upphov till ett fåtal symptom och förblir oupptäckta.

 

Hur divertiklar uppstår

När innehållet i kolon är mjukt och omfångsrikt, kan det med lätthet drivas fram inne i tarmen genom de rytmiska peristaltiska vågrörelserna hos muskeln i tarmväggen. När innehållet är fast till konsistensen och mindre till omfånget, beroende på alltför stor uppsugning av vatten, bjuder det större motstånd mot framdrivningen, och tarmväggsmuskulaturen måste uppbjuda en mycket större ansträngning för att åstadkomma rörelsen framåt. För att förstå hur en större fasthet hos tarminnehållet kräver en större ansträngning för förflyttningen framåt kan man jämföra med hur lätt det går att trycka fram en bit smör genom en gummislang mot hur mycket svårare det är att på samma sätt trycka fram en bit beck eller något annat ämne med fast konsistens.

 

För att komma tillrätta med dessa ytterligare krav tjocknar muskeln i ett försök att öka sin effektivitet, och detta leder oundvikligen till ett kraftigt tryck inne i tarmen. Med tiden kan detta onaturliga tryck medföra att fickor av tarmslemhinnan stjälps ut genom tarmväggen. Detta är divertiklar. En divertikels uppkomst kan liknas vid det sätt, på vilket innerslangen i ett cykelhjul kan svälla ut genom ett hål i däcket, eller det, på vilket lera pressas ut mellan fingrarna, när man klämmer den i handen.

 

Sedan man numera bättre förstått fibrernas uppgift, har man övergivit tanken på att en fiberfattig kost skulle kunna ha en gynnsam inverkan på denna sjukdom. Om den lilla, hårda, torrare avföringen, som ger upphov till förstoppning, leder till divertiklar, måste målet bli att befordra stor, mjuk och våt avföring – ett resultat som kan uppnås genom att man äter fibrer. Som dr Kenneth Heaton, en av de ledande forskarna inom fältet kostfibrer, har uttryckt saken, är receptet för tillfredsställande tarmbeteende ”hårt in och mjukt ut”, vilket innebär att om den mat som äts är rik på fibrer, blir avföringen mjuk som resultat av detta. Tänkespråket är inte helt sant, eftersom fiberrik mat inte nödvändigtvis behöver vara hård.

 

Denna nya förklaring till divertiklars uppkomst ger även svar på varför de var sällsynta i Västerlandet till för omkring sextio år sedan. Dessförinnan innehöll kosten i Västerlandet en tillräcklig mängd fibrer. Detta utgör även förklaringen till varför sjukdomen är nästan helt okänd i de länder i Tredje världen, där den dagliga kosten alltjämt är rik på fibrer.”

 

Han skriver avslutningsvis: ”All behandling av divertiklar bör därför kompletteras av en kostomläggning. På ett växande antal kliniker i Västerlandet sätter man nu alla patienter med kolondivertiklar, vare sig de har symptom eller inte, på en fiberrik kost. På vissa sjukhus där man använt denna metod har man kunnat minska andelen patienter i behov av kirurgisk behandling med så mycket som 90 procent.”

 

David Reuben skriver följande om tarmfickor (divertikulos) i boken ”Mat för ett bättre liv”: ”Divertikulos är en mycket vanlig tjocktarmssjukdom. Ungefär 40 % av alla amerikaner över 40 år och nästan 70 % av dem som är över 70 år lider av den. Den har blivit oerhört vanlig i Nordamerika och Europa. Det är förvånande att sjukdomen så sent som 1916 inte ens fanns nämnd i medicinska läroböcker. På samma sätt som en egendomlig ny ö höjer sig ur havet har divertikulos plötsligt börjat uppträda hos miljoner människor. Fastän den officiella medicinska opinionen så sent som 1960 höll före att divertikulos var en ”symptomlös sjukdom”, ett ”tyst, godartat tillstånd” är den nu oomtvistad som orsak till följande samling symptom.

1 Illamående

2 Halsbränna

3 Ökad gasbildning

4 Uppblåsthet och spänningar

5 Svåra buksmärtor

6 Ömhet i ändtarmen

7 Ofullständig tarmtömning

8 Förstoppning

Man vet inte exakt hur många miljoner människor som lider av divertikulos eftersom många fall aldrig diagnostiseras under patientens livstid. Offren ger årligen ut tiotals miljoner kronor på piller som skall neutralisera magsyran, pulver och flytande medikamenter som vanligen inte ger någon nämnvärd hjälp, allt under det att sjukdomen fortsätter att försämras. Tyvärr är detta inte det värsta. Nästan 2 av 10 divertikuloser utvecklas till divertikulit (inflammation i tarmfickorna), en farlig och ödesdiger sjukdom som kan yttra sig som ständiga smärtor, frysningar, feber, blödningar och tarmbristningar. Vi skall se hur tjocktarmen är konstruerad och hur den fungerar så att vi förstår vad divertikulos och divertikulit innebär, vad som orsakar dem och hur de kan förebyggas eller botas. Tjocktarmen kan liknas vid en lång räcka av mycket små korvar. På det ställe där korvarna är hopfogade med varann finns en gördel av muskler som kan dra ihop och utvidga sig. Dessa muskelbälten fungerar som klaffar i änden av varje segment, som öppnar och sluter sig i perfekt synkroni, så att tarminnehållet förs vidare på sin väg ut ur kroppen. När ena änden av ett segment öppnas, stängs den föregående, musklerna dras samman och avföringen förs vidare. Det hela fungerar som ett matsmältningens löpande band som skjuter det halvflytande tarminnehållet framåt. Om allt går bra drivs avföringen mycket snabbt ut ur kroppen. Men om allt inte går bra, händer något helt annat. Om matsmältningsprodukterna flyter sakta genom colon minskar dess diameter år från år. Det förlänger givetvis transporttiden, eftersom ett rör med 2,5 cm diameter inte kan släppa igenom lika mycket som ett rör på 10 cm på samma tid. Under tiden absorberas vatten från tarminnehållet som blir allt hårdare och tunnare. Dessa faktorer orsakar en ökning av det inre trycket i colon och det är här det stora problemet börjar. Colonväggen är inte så stark och börjar därför bukta ut på sina svagaste ställen till följd av det ökade trycket så att blåsor – som pyttesmå ballonger – bildas. När den tunna colonväggen tänjts ut till sådana blåsor kan den aldrig mera bli normal. Divertikulosoffret får i stället för en tjocktarm med stor diameter och släta väggar en smal slang med många fickor och utbuktningar på. Matsmältningen blir djupt störd och de åtta vanligaste symptomen på divertikulos kan plötsligt bli mycket påtagliga. Diagnosen kan lätt ställas med hjälp av colonröntgen, varvid man tydligt kan se hur en eller flera små ”säckar” buktar ut från colonväggens sidor. Ibland kan en liten hård bit avföring täppa till den smala halsen till en sådan ballong (eller divertikel som den kallas) eller också kan öppningen bli tilltäppt av sig själv. Sedan kan inflammation, infektioner och abscesser uppkomma.”

 

Tänk på att han ibland använder uttrycket ”slaggämnen” (slaggrik/slaggfattig) istället för fibrer (fiberrik/fiberfattig) när han skriver vidare: ”Tillståndet kan leda till svåra smärtor, stora blödningar – ja t.o.m. döden. Ungefär från 1920-talet, då divertikulos och divertikulit för första gången betraktades som särskilda sjukdomar, till helt nyligen har behandlingen varit minst sagt föga givande. Den vanliga behandlingen för divertikulos har varit mineralolja som laxativ för att bekämpa den envisa förstoppningen samt slaggfattig diet, vilken antogs låta colon vila. I en del fall har även kirurgiska ingrepp företagits. Behandlingen för divertikulit har utgjorts av morfin mot smärtorna, antibiotika och vila mot infektionen och i allvarliga fall har den angripna tarmdelen avlägsnats genom operation. Patienterna har varit missnöjda med behandlingen, eftersom deras besvär i regel har fortsatt med oförminskad styrka. Läkarna har också varit missnöjda, eftersom de varken vetat tillräckligt mycket om denna så vanliga colonsjukdom eller kunnat behandla den effektivt. Men lyckligtvis började de brittiska (och senare amerikanska) forskare, som gjorde pionjärarbetet vid undersökningen av den slaggrika kostens betydelse som skydd mot bl.a. coloncancer och hjärtattacker, att intressera sig för divertikulossjukdomarna. Redan på ett tidigt stadium i sina undersökningar gjorde de vissa viktiga upptäckter. Först och främst kunde de konstatera att divertikulos och divertikulit var synnerligen sällsynta i Afrika, Korea, Singapore, Malaysia, Iran, Indien, Nya Guinea och andra områden, där man åt slaggrik kost. Däremot var dessa sjukdomar mycket vanliga i områden där man åt slaggfattig kost, t.ex. i USA och England. Mellan dessa ytterligheter befann sig, som man kunde förutspå, länder där man höll på att övergå från slaggrik till slaggfattig kost. Ytterligare bevis fann man när man upptäckte att frekvensen av divertikulos sjönk i England under andra världskriget då det bara fanns en enda brödsort med mycket större fibermängd och då det dessutom var ont om högraffinerade kolhydrater i form av t.ex. socker. På andra håll i världen upptäckte forskarna att de som höll på att övergå från slaggrik till slaggfattig kost alltmer drabbades av divertikulossjukdomar, t.ex. japanerna på Hawaii och i Kalifornien, de svarta amerikanerna och amerikaner bosatta i städer. Därtill kan tilläggas att de som drabbades av andra sjukdomar som orsakas av slaggfattig föda såsom hjärtattacker, blindtarmsinflammationer, hemorrojder och coloncancer, också hade en högre sjuklighet i divertikulossjukdomar än medeltalet. T.o.m. råttor som fick slaggfattig kost insjuknade i divertikulos. Nästa steg var djärvt. Några få frejdiga läkare började överge den traditionella slaggfattiga dieten som tidigare ordinerats vid sjukdomen och ordinerade i stället medvetet slaggrik kost till dessa patienter. Vid den tiden fick de utstå mycken kritik för detta. De beskylldes för att öka irritationen i den redan överretade tarmen genom att tvinga den att tampas med sädeskorn, senor och skal och ännu större mängder spannmålsfibrer. Men resultaten visade att läkarna hade rätt. I en engelsk pionjärstudie utsattes 70 patienter, som hade haft föga nytta av den traditionella slaggfattiga kosten, för slaggrik diet. Sextiotvå av dessa förbättrades kraftigt med denna terapi. Det innebär en förbättring på ca 88 % utan mediciner, utan kirurgiska ingrepp och utan risker. Nästan alla kunde avbryta sin tidigare medicinering och leva ett normalt liv. Liknande resultat har uppnåtts gång på gång i nya studier.”

 

Han avslutar: ”Det är intressant att notera hur snabbt dessa hårda slaggämnen mjuknar när de börjar ta upp vatten och bearbetas i matsmältningssystemet och därmed snabbt normaliserar tarmens funktion. Tyvärr kan en aldrig så genomgripande kostomläggning återställa de förstörda tarmväggarna till sitt ursprungliga tillstånd, men patienterna förblir ändå anmärkningsvärt symptomfria så länge de håller sig till den slaggrika dieten. Man kan lära sig något mycket viktigt av dessa erfarenheter. Eftersom det uppenbarligen tar omkring 40 år att förstöra tarmväggen, vore det idealiskt att börja undvika den oreparabla skadan redan i barnaåldern. Ett barn som uppföds på den typiskt amerikanska sockerrika, högförädlade, slaggfattiga kolhydratkosten har alla chanser att utveckla en allvarlig divertikelsjukdom, för att inte nämna coloncancer, hjärtattacker m.m. De största bovarna i den vanliga barnkosten är

1 Vitt bröd

2 Slaggfattiga sockrade frukostflingor

3 Sockerrika drycker

4 Hamburgare, pizzor, varm korv, spaghetti, glass och speciella ”barnvänliga” efterrätter.”

 

”Om tillståndet lämnas obehandlat kan det leda till allvarligare åkommor, till och med cancerrisker. Det beror på att resterna av gallsalter efter matsmältningen kan reagera med eventuell ruttnande mat (i synnerhet kött) som har blivit kvar i fickorna och skapa cancerutlösande metaboliter.” (Susan Clark i boken ”Vägar till naturlig hälsa”)

 

Hur tjocktarmen med tarmfickor kan se ut se bild.

 

 

Polyper

En ”polyp” är en slags onormal utväxt på någon slemhinna i kroppen – främst i näsan och tjocktarmsväggen (se bild). Det är givetvis en följd av ett levnadssätt som strider mot naturlagarna vilket jag hoppas du ska få djupare förståelse för genom att t ex läsa vad jag skriver om det här. Det sägs att polyper sällan är något problem och att det inte ger några symtom, och det kan ofta vara så. Men samtidigt ger det en klar indikation på att något inte står rätt till i kroppen! Att blunda för det och bara fortsätta att ”leva som vanligt” orsakar ofta andra, värre följder. Bland annat menar dr Denis Burkitt, som forskat mycket på tjocktarmen (eller ”grovtarmen” som han kallar den), att det finns ett samband mellan polyper och tjocktarmscancer, vilket han redan varnade för på 1970-talet! ”Den geografiska fördelningen av cancer i grovtarmen är nästan identisk med fördelningen av de icke elakartade tumörer, som kallas polyper. Dessa förekommer hos nära 20 procent av alla vuxna i Västerlandet men förorsakar vanligtvis inga besvär och förblir oupptäckta. Många patologer anser på goda grunder att de flesta fall av tarmcancer utbildas ur en polyp. Det måste dock understrykas, att bara en mycket liten del av alla polyper någonsin förvandlas till cancer, men ju fler polyper som finns i tarmen, desto större är risken för att en av dem kan bli elakartad.

 

I länder, där förekomsten av cancer i grovtarmen är liten, är polyper i tarmen sällsynta. Detta inbegriper större delen av Asien och hela Afrika. I Afrika är polyper oerhört sällsynta. Exempelvis upptäcktes polyper endast hos sex patienter under en period av tretton år i ett sydafrikanskt sjukhus med över 2 000 bäddar och hög medicinsk standard.

 

Eftersom fördelningen av både polyper och elakartade tumörer är nästan identisk, är det en allmän uppfattning att de har liknande eller nära förbundna orsaker, och att dessa orsaker nästan säkert står att finna i den mat man äter. Detta innebär inte, att denna är giftig eller innehåller cancerframkallande ämnen, utan att den i grovtarmen kan befordra uppkomsten av cancerframkallande ämnen, så kallade karcinogener, sannolikt genom bakterieaktivitet.

 

Trots grovtarmens egen storlek är dess inre slemhinnor gott och väl 100 gånger mindre än de i tunntarmen. I tunntarmen är slemhinnorna sammanveckade som en plisserad kjol, så att den totala ytan är mycket större än det ter sig, när man undersöker det inre av tarmen. Grovtarmen är inte veckad på detta sätt, varför tunntarmens totala yta är så mycket större än grovtarmens.

 

Däremot förekommer både godartade och elakartade tumörer mer än 100 gånger oftare i grovtarmen än i tunntarmen. Detta innebär att tumörer, i förhållande till ytan, är 10 000 gånger vanligare i grovtarmen. Vad kan denna ojämna fördelning av tumörer i tarmen säga oss? Visserligen är slemhinnorna i grovtarmen något mer benägna för tumörutveckling, men den enorma skillnaden antyder att de karcinogener som bär ansvaret i själva verket bildas i kolon snarare än överförs dit genom tunntarmen sedan de inmundigats med maten.

 

Kost som förefaller helt godtagbar i andra avseenden kan leda till processer i tarmen som skulle kunna öka produktionen eller koncentrationen av cancerframkallande ämnen. Det kan ta femtio år eller mer innan en cancer framträder.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

 

Tjocktarmscancer

Givetvis kan man få både tjocktarms- och ändtarmscancer utan att ha polyper, även om de ofta kan vara en förvarning. Felaktig tarmflora, förruttnelse, tarmgifter, tarmfickor, tungmetaller, strålning, slembildning, salt, vitt mjöl, överdrivet köttätande (särskilt processade charkvaror!), mejeriprodukter, förstoppning, dålig andning, brist på rå föda, stillasittande livsstil, långvarig sömnbrist, stress, dålig lymfcirkulation, rökning, alkohol, vinäger, ättika, socker, sötningsmedel, m m och framförallt försurning ökar risken att utveckla cancer i hela tarmkanalen.

 

Klorerat vatten är en säkerställd cancerkälla varför jag rekommenderar alla att dricka klorfritt vatten. Biprodukter till klor, även kallade organiska klorföreningar, är onaturliga föreningar som skapas som ett resultat av den kemiska växelverkan mellan klor och organiskt material. De förekommer främst som ett resultat av klorering av det kommunala vattnet, men när vi träffar på dem i vårt dagliga liv kan de också ha andra klorkällor. Enligt en gemensam studie utförd av Harvard University och Medical College of Wisconsin, står den enkla handlingen att dricka klorerat vatten för cirka 15 procent av all ändtarmscancer.” (Tanya Harter Pierce i boken ”Överlista din cancer”)

 

Martina Johansson skriver i boken ”Magstarkt!”: ”Tjocktarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Det är oftast äldre personer som får cancer i tjocktarmen och det är ovanligt att personer under 40 år insjuknar, även om det förekommer.”

 

Hon fortsätter: ”Tjocktarmscancer utvecklas i tarmens slemhinna, oftast som en utväxt – en så kallad polyp. Om cancern sitter i de nedersta 15 centimetrarna av tarmen kallas det ändtarmscancer. Tumörer i andra delar av tjocktarmen kallas för tjocktarmscancer.

 

Kroniska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns ökar risken för tarmcancer, och om man tillhör någon av dessa riskgrupper är det viktigt att bli undersökt regelbundet.

 

Symptom på cancer i tarmen är väldigt lika de symptom som man får vid inflammerad tarm; till exempel att det blöder från den, att avföringsvanorna ändras, ont i magen, slemmig och blodig avföring. Tarmcancer brukar också innebära att avföringsvanorna ändras, att avföringen ändrar form och utseende, samt att man kan känna sig trött och få hjärtklappning.”

 

Alf Spångberg skriver i boken ”Fit for fight”: ”Cancerogena substanser som bildas i tjocktarmen sprider sig till urinvägar, njurar, livmoder och bröstkörtlar hos kvinnor och prostata hos män, dvs i första hand till utsöndringsorgan och naturliga öppningar. Cancer i tjocktarmen ger ofta metastaser i levern.”

 

Han skriver vidare: ”Cancer i tjocktarmen uppträder speciellt på de ställen, där tarminnehållet stagnerar. Den egentliga blindtarmen (caecum), lever- och mjältkröken samt sigmoideum är sådana stagnationspunkter, där inflammationer kan uppstå. Oläkta sår och slutligen cancer kan bli följden.

 

Den av cancer mest angripna delen av tjocktarmen är ändtarmen. Cancerceller kan dels invadera omkringliggande vävnad och dels sprida sig i övriga delen av kroppen genom blodet och lymfan.”

 

”Jag har lagt märke till att kvinnor tycker mer om grönsaker än vad män gör. En del män äter bara kött och potatis, med undantag för en sallad då och då med fet dressing till. En kvinnlig patient som nyligen hade blivit änka berättade att hennes make hade avlidit i tjocktarmscancer efter att ha levt på kött och potatis hela livet. ”Det enda gröna jag någonsin såg honom äta”, sade hon, ”var oliven som han hade i sin martini.”” (Andrew Weil i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

Jag hoppas att du kommer förstå vilka processer i framförallt tjocktarmen som sker med viss sorts föda genom att läsa det jag skrivit om tjocktarmen. Genom att förstå hur det fungerar kan du även se till att justera ditt levnadssätt så att du slipper få polyper, tjocktarmscancer och andra tarmbesvär – det är faktiskt helt upp till dig själv!

 

 

Sambandet med andningen

Allt som sker i tjocktarmen påverkar lungorna och allt som sker i lungorna påverkar tjocktarmen genom deras samband i meridiansystemet. För att t ex kunna läka astma krävs det så gott som alltid att man renar tjocktarmen grundligt. Andningen påverkar även hela mag-tarmkanalen genom att diafragman masserar dessa organ vid korrekt andningsteknik (bukandning). Detta gör att tjocktarmen får både stimulans, massage och avslappning. Något som är viktigt för att förebygga Stas i tjocktarmen och Förslappad tjocktarm. Precis som alla andra organ och vävnader i kroppen behöver även tjocktarmen friskt syre för att kunna utföra sitt arbete. Syre är något av det mest renande som finns vilket är tacksamt för tjocktarmen som hela tiden belastas med gifter. Andas man ytligt blir den negativa effekten dubbel – ingen massage och för lite syre till mag-tarmkanalen. En bidragande orsak till att man andas ytligt är ofta inre smärta (obearbetade känslor från barndomen) i mag-tarmkanalen som hindrar diafragmans rörelser. Fåfänga och utseendefixering som gör att man ständigt håller in magen och spänner magmusklerna försvårar både andningen och tarmarnas funktion. Alla andningsövningar och motion som ökar syreupptagningsförmågan är av stor vikt för att kunna uppnå en naturlig och optimal tarmhälsa. Frigörande andning (t ex rebirthing) hjälper kraftfullt till med att släppa spänningar i hela kroppen, och givetvis även i mag-tarmkanalen vilket är mycket gynnsamt för tarmhälsan.

 

Det bästa exemplet på hur nära sambandet mellan andningen (och lungorna) och tjocktarmen är beskrivs av när USA i början av 1900 talet drabbades av en lunginflammationsepidemi. Det var den största dödsorsaken i hela USA under denna tidpunkt. De flesta amerikanska läkarna förlorade hundratals patienter till denna sjukdom. Enda undantaget var dr J. H. Tilden i Denver som, trots att han hade fler patienter med lunginflammation än de flesta andra läkarna, lyckades bota samtliga! Han hjälpte sina patienter genom att rena tjocktarmen och ge dem rå föda (levande föda). Han hade insett hur otroligt viktigt det är med en frisk tjocktarm för att hjälpa lungorna med läkningen av lunginflammationen. All föda som är förstoppande, slembildande, syrabildande och skapar förruttnelse hämmar och försvårar lungornas funktion och leder ofta på sikt till andningsbesvär och/eller någon lungsjukdom!

 

Läs även Andningens betydelse för ditt hälsotillstånd

 

 

Tarmrening

Robert Gray’s tarm- och lymfreningsprogram (Holistic horizon) är den skonsammaste och absolut bästa produkten på marknaden. Man ökar eftersom dosnivåerna och en hel kur tar ca 3 månader att genomföra. Jag fick en djupare förståelse för tarmhälsan när jag själv var uppe på den högsta dosnivån i reningsprogrammet och iakttog hur mycket gammal illaluktande avföring, gifter och slem som kom ut i toalettstolen. Det kändes mycket bra för mig att kunna lämna ifrån mig all denna onödiga och sjukdomsalstrande barlast. Efteråt kände jag mig mycket lättare, piggare och renare i både kropp och sinne. Övervikt beror inte enbart på överflödigt fett utan en stor del av vikten beror på ohälsosamma slemansamlingar på olika ställen i kroppen. Detta slem kan kroppen bara göra sig av med på ett tillfredsställande och effektivt sätt via tjocktarmen. Då slem även har en tendens att ansamla sig i luftrör, näsa, bihålor och lungor kommer andningen också underlättas av en tarmreningskur. Detta reningsprogram renar även lymfsystemet så för att stimulera det lite extra torrborstar man huden varje morgon under kuren. Om man har kraftig förstoppning eller vissa tarmbesvär rekommenderar jag att man tar det lite långsammare med reningsprogrammet än vad som står i instruktionen. Stanna kvar några extra dagar på varje dosnivå innan du ökar till nästa nivå. Om du upplever obehag, illamående (lättare och tillfälligt illamående är ingen fara), diarré (lite tillfälligt lös i magen är ingen fara) eller smärtor (väldigt sällsynt!) har du ökat dosnivå för fort. Då får du gå tillbaka till förra nivån och stanna kvar på den lite längre tid. Om man hjälper till med lavemang 1-2 gr/vecka under tarmreningskuren brukar det inte uppstå några bekymmer. Se även till att dricka rikligt med vatten under reningen. Lös upp tarmpulvret i ett stort glas vatten (minst 3 dl!) och skölj sedan ner det direkt med ytterligare ett glas vatten. Då man under slutet av kuren förhoppningsvis får springa mycket på toaletten kanske det inte är så lämpligt att göra reningen under våren eller sommaren då man vill kunna vara utomhus i det fina vädret. Gör reningskuren istället under hösten eller vintern då man är mer inomhus och därmed har nära till toaletten. Efter en tarmrening är det viktigt att bygga upp tarmfloran igen. Robert Gray’s häfte och produkter säljs av Vital Body & Soul. Man bör inte göra om denna tarmreningskur för ofta – max vart 5 år. En del har problem med smaken på tarmreningspulvret – ett tips är att blanda ner det i Lemonaden så smakar det mycket bättre! Jag rekommenderar även att man bryter itu tabletterna i 2 delar då de är lite svåra att svälja. Se till att även skrapa loss tarmpulvret som fastnar i glasets insida med en sked så att du får i dig allt pulver. Enda sättet att lyckas bli av med intorkat tarmplack (”bildäcksgummit” som sitter fast på tarmväggarna) är en effektiv tarmrening under en längre period som kan lösa upp det – t ex Robert Grays tarmreningsprogram eller Tarmdrinken. Varken lavemang, clysmatic, colonics, Living cleanse, Linfrödrinken eller tarmsköljningar klarar av det tillfredsställande. Däremot kan dessa effektivt föra ut avföringsrester, slaggprodukter, gifter och slem som ännu inte har hunnit torka fast i tarmväggarna. Alla dessa är därför effektiva sätt att rengöra tjocktarmen och framförallt för att förebygga tarmplack.

 

OBS! Om du har ulcerös colit, Crohns sjukdom eller en väldigt inflammerad och sårig tarm bör du ej göra Robert Gray’s tarmrening! Vid dessa besvär rekommenderar jag dig istället att börja med att lära dig tugga maten ordentligt, ändra ditt kosthåll genom att undvika dödsmedlen, dricka Gröna drinkar och bygga upp tarmfloran med Amara plex och Phytolakt kliniplex (båda från Scanfarma). Ta lavemang kontinuerligt 1-2 ggr/vecka under en längre period (2-3 månader), eventuellt utan citron i eftersom det kan svida i tarmsåren. Du kan koka kamomillte, låta det svalna till fingervarmt och använda det till lavemanget istället. Lär dig djup avslappning eftersom det oftast även finns inre stress och spänningar (obearbetade känslor) med i dessa sjukdomsyttringar. Sedan kan du försiktigt prova en kur med min Tarmdrink istället. Gurkdrinken är också mycket läkande, lugnande och smärtstillande vid dessa besvär. När det gäller ”springmage” bör du först bygga upp tarmfloran och utesluta allt som retar och irriterar mag-tarmkanalen (se Springmage) innan en tarmreningskur.

 

Robert Gray skriver i ”Handbok för tarmhälsa”: ”Stagnation är när matsmältningsorganen misslyckas med att kontinuerligt röra sig tills restprodukter lämnar ändtarmen. När restprodukten fastnar i matsmältningstrakten kan det hålla på och ruttna och avge gifter i veckor. Stagnation förekommer oftast i tamren och är vanligtvis kroppens största bidragsgivare till förruttnelse och följaktligen självförgiftningen. Den huvudsakliga avsikten med tarmrening är att avlägsna stagnerade restmaterial från tarmen och hela matsmältningstrakten. Detta kommer att minska förruttnelsen och självförgiftningen betydligt.

 

Det stagnerade restmaterialet i matsmältningstrakten kan delas in i två typer: förruttnelse och äldre förruttnelse. Det förruttnade materialet är fortfarande fuktigt och avger giftiga substanser. Om det inte avlägsnas blir det slutligen torrt och hårt och det ruttnar inte längre. Denna äldre förruttnelse är mycket svår att lösa upp och avlägsna.”

 

Han fortsätter: ”Det finns många vegetarianer som känner att eftersom det var så länge sedan de åt kött, så bör deras tarm vara relativt fri från förruttnelserester. Dessa människor skall förstå att vilken mat som helst, frukt inkluderat, kommer att ruttna om den stannar kvar i kroppen tillräckligt lång tid. Vad som orsakar matrester att hållas kvar i kroppen beror på närvaron av slem. När slemmiga restprodukter torkar i tarmen förvandlas de till en klibbig, fastlimmad substans som tenderar att hålla kvar matrester av all mat vi äter i kroppen. Du kan äta hur mycket frukter och grönsaker som du vill, men om du också äter relativt små kvantiteter av mjölkprodukter, tofu, vetemjölsprodukter och annan slembildande mat så kommer anhopningen av förruttnelseprodukter att fortgå.

 

De få människor som äter en diet som är helt slemfri, behöver också avlägsna den anhopning av rester som ägde rum innan de lade om diet. En slemfri diet kommer gradvis att avlägsna stagnerad förruttnelse från tarmen, Den hårdaste och motspänstigaste substansen i tarmen är emellertid den äldre förruttnelsen som har slutat att ruttna. Detta kan inte avlägsnas enbart med diet. Även efter många år med en slemfri diet så har man fortfarande kvar stora mängder gammal hård s k äldre förruttnelse i tarmen.”

 

Kvinnor som har skäggväxt på haka, kind och överläpp har lyckats bli av med det efter en riktigt grundlig tarmrening. Arbuthnot Lane, en engelsk läkare, som vid sin tid var en framstående expert på tjocktarmen sade: ”Om alla kvinnor bara kunde se till att sköta sin tarm ordentligt så skulle vi inte behöva några gynekologer!” Han sade även: ”Det är den av sjukdom angripna colon, som utvecklat gynekologen.” Då tjocktarmen omger de kvinnliga könsorganen och livmodern påverkas dessa givetvis mycket av hur tjocktarmen mår. Jag har också genom min erfarenhet som terapeut ofta upptäckt att framförallt kvinnor har en skambelagd inställning till sina toalettbesök. Flera av dem har sagt till mig att de inte vill gå på toaletten på sin arbetsplats eller hemma hos sin pojkvän/partner då de tycker det är så pinsamt med lukten och fisljuden som kan uppstå när de tömmer sin tarm. De väljer då att knipa ihop och hålla inne sin avföring tills de kommer hem. Detta förfarande är väldigt negativt eftersom det ytterligare bidrar till förstoppning och ohälsa. För att slippa dessa pinsamma situationer är lösningen att bygga upp tarmfloran, göra en tarmrening och lägga om sitt kosthåll och levnadsvanor så behöver de inte längre vara oroliga för detta bekymmer mer. Då kommer det inte fortsättningsvis att lukta eller låta om dem när de går på toaletten.

 

Jag själv hade alltid problem med mycket torr hud, klåda och självsprickor och det hjälpte inte hur mycket vatten jag än drack! Men efter min första ordentliga tarmrening försvann alla mina hudproblem. Självklart kan en tjocktarm inte suga upp vätska effektivt om den är helt igenslaggad av slem och avföringsrester!

 

Något som är väldigt populärt som tarmrengöring är bentonitlera (vulkanaska) men då det är ett oorganiskt (”dött”) material är det inget som överhuvudtaget bör intas i kroppen! Dessutom innehåller det ofta små mängder kadmium, aluminium och bly vilket gör att jag avråder alla från att använda det!

 

Jag har sett bilder från tarmreningar som visar långa svarta avföringsrester som kommit ut efter tarmtömningen. Man har ofta felaktigt trott att det ser likadant ut inne i tjocktarmen, att det så att säga är svarta rester på tarmväggarna. Men när det utförs koloskopi där man går in med ett endoskop (ett instrument med lampa och kamera) i ändtarmen och längre upp i tjocktarmen ser man aldrig något annat än en "ren" och rosa tarmvägg på dessa bilder. Det beror på att det är slembildning som är själva tarmplacket jag skriver om och det är genomskinligt! Det syns alltså inte, om du inte är mycket erfaren och duktig på att veta vad du ska leta efter. Det är först när man intar "tarmreningsörter" som det skapas en reaktion med det stelnade slemmet på tarmväggarna och det kan komma ut i långa svarta korvar i avföringen. Dessa långa stela korvar kan dock skada tarmväggarna vilket gör att jag istället rekommenderar Robert Gray's tarmreningskur eller min Tarmdrink som långsamt löser upp "tarmplacket" (fastklistrat och stelnat slem på tarmväggarna).

 

Ibland har jag stött på personer som efter att ha provat t ex Living cleanse eller något tarmreningspreparat har sagt att de slutade ta medlet eftersom de fick springa så mycket på toaletten. Eller så slutade de för att det kom ut så mycket avföring vilket de tyckte var obekvämt. Tarmrening är ju till för att få ut skiten! En tarmreningskur pågår under en tillfällig period men det är något av det absolut bästa man kan göra för sin hälsa och välbefinnande! Har man samlat på sig mängder med slem och avföring i sin kropp under lång tid p g a onaturliga levnadsvanor kommer det att komma ut (förhoppningsvis!) stora mängder avföring under en tarmreningskur. För mig är valet enkelt – jag tycker det är mycket mer obekvämt att gå runt med gammal ruttnande, stinkande, syrabildande, förgiftande och sjukdomsalstrande avföring inne i kroppen för jag vet av egen erfarenhet vad det ställer till med! Norman Walker var med vid många obduktioner och fann i så gott som alla fall stora ansamlingar med avföring och intorkat slem i tjocktarmen och vid ett extremfall fann han över 20 kg i en tjocktarm! Tyvärr har skolmedicinen ingen som helst kunskap om detta. Då de allra flesta tarmkanaler har ohälsosamma slembeläggningar och tarmplack hos västvärldens befolkning har det också medfört att läkare inte längre har kännedom om hur en ren och naturlig tarmkanal ska se ut. Det har blivit ”normalt” att ha en oren tarmkanal.

 

När man börjar göra en tarmrening kan det medföra att det frigörs mycket intorkad avföring och slem i övre delen av tarmkanalen/tjocktarmen och när det kommer till sigmoid kan det fastna och man blir förstoppad. För att undvika detta är det oerhört viktigt att man först bygger upp sin tarmflora innan tarmreningen, dricker rikligt med vätska dagligen och tar lavemang 1-2 ggr/vecka och vid behov under en tarmrening.

 

Det är ganska vanligt att det kan uppstå smärre utrensningsreaktioner under en kraftig tarmrengöring – särskilt om man inte har byggt upp tarmfloran och fått igång tarmrytmen innan! Det kan i så fall t ex uppstå tillfälliga kroppsliga reaktioner såsom; lättare och tillfälligt illamående, hudutslag och finnar, tillfällig trötthet, tillfällig huvudvärk, m m. Dessa reaktioner är inget att vara rädd för, det du kan göra är att hjälpa och understödja kroppen genom ett lavemang, dricka mer vätska och något av de fler än 40 tjocktarmstipsen sist i denna text (se Optimal tjocktarmsfunktion).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tarmdrink

Då ovanstående tarmreningskur kostar en hel del pengar har jag själv under några år försökt hitta på ett billigt alternativ. Resultatet är nedanstående Tarmdrink. Den är inte riktigt lika effektiv som Robert Gray’s tarm- och lymfreningskur men den ger ändå ett mycket tillfredsställande och bra resultat. Tarmdrinken är också väldigt läkande och stärkande för alla vävnader i hela mag-tarmkanalen. Den  dödar inälvsparasiter och skadliga bakterier. Den består av ingredienser som du kan finna i din livsmedelsbutik. Denna drink klarar också av att rena tarmväggarna från gammalt intorkat slem och avföring samtidigt som den bygger upp tarmfloran. För en mer djupgående rening behöver du dricka Tarmdrinken dagligen i minst 5-6 veckor men inte längre än 10 veckor. Extra bra blir reningen om du under kuren intar en Grön drink varje dag. Se till att du ökar vätskeintaget med bra vätska såsom exempelvis klorfritt vatten, örtte, Lemonad, Citrusdrinken eller råsafter och samtidigt utesluter eller kraftigt minskar ner på dödsmedlen i din kost. Torrborsta huden varje morgon för bästa resultat. Ha lite tålamod när du gör en kur på Tarmdrinken. Det kan ta från några dagar upp till 2 veckor innan man märker av någon effekt på avföringen och tarmperistaltiken. Här nedan är receptet på Tarmdrinken och kort om ingrediensernas effekt.

 

Nedanstående ingredienser blandar du ner i ett stort (minst 3 dl) glas på kvällen innan du går och lägger dig. Börja med att pressa citron och lös upp honungen i saften genom att röra om. Se till att den löses ordentligt innan du häller i klorfritt vatten och sedan resten av ingredienserna.

 

Saften av ½ pressad CITRON

Renande för njurar och lever, basbildande, slemlösande, stimulerar tarmperistaltiken och är närande. Ser även till att drinken inte oxiderar under natten.

 

1 msk HONUNG (ej flytande honung!)

Närande, innehåller mycket nyttiga och hälsofrämjande enzymer, dödar skadliga bakterier och parasiter, bra för blodet och immunförsvaret, slemlösande, bra för nervsystemet, bra för levern, bra för tarmfloran, stärkande, kraftigt läkande för alla vävnader. Honungen förbättrar smaken på Tarmdrinken.

 

1 msk finriven färsk INGEFÄRA

Stimulerar cirkulationen, stärker immunförsvaret, bra för matsmältningen, renar blodet, slemlösande, bra mot smärtor och kramper, bra mot gaser i magen, kramplösande, rensar ut skadligt kolesterol, inflammationsläkande, allmänt stärkande.

 

1 pressad VITLÖKSKLYFTA eller 1 tsk VITLÖKSSAFT (från Scanfarma)

Stärker immunförsvaret, renar blodet, dödar skadliga bakterier och parasiter, allmänt stärkande, rensar ut skadligt kolesterol, inflammationsläkande, avgiftande, minskar och motverkar åderförkalkning, leverskyddande, tumörhämmande, blodtryckssänkande, bra för tarmfloran, bra mot gaser i magen.

 

½ tsk malda KRYDDNEJLIKOR

(finns att köpa som kryddburk eller kryddpåse under namnet ”Nejlikor malda”)

Dödar skadliga bakterier och parasiter, renar tarmarna, kramplösande, smärtstillande, nervlugnande, inflammationsläkande, läkande för magsäcken, bra mot gaser i magen, stimulerar tarmperistaltiken.

 

½ tsk GURKMEJA

Stimulerar gallsekretionen, leverskyddande, dödar skadliga bakterier, inflammationsläkande, stimulerar matsmältningen, rensar ut skadligt kolesterol, blodtryckssänkande, blodrenande.

 

½ tsk KANEL

Stimulerar hjärtat, stimulerar tarmperistaltiken, bra för matsmältningen, stimulerar tårflödet och slemsekretionen i näsan, dödar skadliga bakterier och svampar, maskutdrivande, bra för cirkulationen, bra för lungorna, lugnande och läkande för bukspottkörteln.

 

¼ tsk CAYENNEPEPPAR

Stimulerar cirkulationen, stimulerar tarmperistaltiken, rensar ut skadligt kolesterol, slemlösande, stärker hjärtat, svettdrivande, inflammationsläkande, kramplösande, stärker binjurarna, smärtstillande, ökar syreomsättningen, bra mot gaser i magen, kraftigt basbildande, läker sår och skadad vävnad i hela mag-tarmkanalen.

 

1 msk NYPONSKALMJÖL

(finns att köpa i hälsokostbutiker och ibland på hälsokosthyllan hos större livsmedelsbutiker)

Basbildande, närande, inflammationsläkande, avgiftande, slemlösande, bra för tarmfloran, renar njurarna, smärtstillande, stimulerar tarmperistaltiken, läkande och stärkande för kroppens alla leder.

 

Täck över glaset med ett fat eller liknande under natten.

 

Direkt när du vaknat på morgonen rör du ner:

1 msk PSYLLIUMFRÖ (kallas även för loppfrö) och 1 msk (hela!) LINFRÖ

Stimulerar tarmperistaltiken och är ”bulkande” vilket gör att det skrapar loss och suger åt sig gammal avföring, kletigt slem och gifter som förs ut ur kroppen med avföringen.

 

Efter 1 vecka ökar du följande ingredienser: cayennepeppar ökar du successivt till 1 tsk; gurkmeja till 1 tsk; kanel till 1 tsk; saften från en hel citron; och – om du klarar av smaken – öka kryddnejlikan till 1 tsk.

 

Efter 2 veckor tillsätter du även 1 tsk finriven färsk PEPPARROT

Kraftfull stimulans på tarmperistaltiken, renande för njurarna, närande, kraftigt slemlösande, mycket bra för bihålorna, inflammationsläkande, dödar skadliga bakterier och parasiter, smärtlindrande, kraftigt utrensande, väldigt bra för lymfsystemet.

 

Drick tarmdrinken direkt när du rört ner fröna så drinken inte hinner ”stelna” så att du kan svälja ner den! Svälj ner alltsammans utan att tugga på det då det är viktigt att lin- och loppfröna är hela när de går igenom mag-tarmkanalen. Eventuellt behöver du kanske ta upp det sista med en sked för att få det i dig. Skölj ner alltsammans med ytterligare ett glas vatten. Ät eller drick ingenting på minst 30 minuter efter drinken. Drinken smakar inte så gott men den gör jättegott! Tycker du drinken är för stark eller om du inte klarar av smaken så prova att utesluta vitlöken och kryddnejlikan så brukar det gå bra. Efter en reningskur med Tarmdrinken behöver du inte bygga upp tarmfloran igen eftersom jag har sett till att ingredienserna både är utrensande och uppbyggande. Eftersom Tarmdrinken innehåller lite ”hetta” från ingefära och cayennepeppar ger den en bra energi för hela mag-tarmkanalen att starta dagen med. Det går givetvis att använda nyponpulver istället för nyponskalmjöl i Tarmdrinken men skalen innehåller mycket mer fibrer rent procentuellt jämfört med hela nyponet vilket stimulerar tarmperistaltiken mer effektivt.

 

Du kan även göra en veckokur med Tarmdrinken som förebyggande och renande åtgärd så ofta som 1 gg/månad eller när du känner behov för det. T ex vid förstoppning, trötthet, huvudvärk o s v. Är det första gången du dricker den så ta de lägsta doserna (och uteslut eventuellt vitlök och kryddnejlika). Har du druckit drinken förut kan du öka doserna och eventuellt tillsätta pepparrot direkt. Tarmdrinken kan också vara till stor nytta vid en fastekur då den hjälper till med att snabbt och effektivt föra ut gifterna ur kroppen. Den djupgående längre kuren kan göras 1 gg/år som en renande, läkande och förebyggande åtgärd.

 

Jag har, sedan jag för flera år sedan lade ut Tarmdrinksreceptet på min hemsida, fått flera mail om denna drinks välgörande effekt. Personer har meddelat att många mag- och tarmbesvär har försvunnit och allehanda andra olika symtom efter att ha druckit drinken under en kortare tid. Ett fall hade t ex så kraftiga magbesvär att hon inte längre klarade av att äta någon mat, förutom råris. Hon kräktes upp allt annat. Efter några dagar med Tarmdrinken kunde hon börja äta ”som vanligt” igen.

 

 

Lavemang

Vid förstoppning, fastekurer, alla avgiftnings- och utrensningskurer, tarmsjukdomar eller som en renande och förebyggande åtgärd kan man ta lavemang för att framgångsrikt hjälpa till med utrensningen av tjocktarmens avfallsämnen. ”Till en början ansåg jag nog lavemanget mera som en nödfallsutväg i förtvivlade situationer. Men jag kom snart nog på andra tankar. Jag fick nämligen göra en erfarenhet, hur man genom ett rationellt drivet utsöndringsarbete med sund diet och fasta kunde till den grad stimulera kroppens självläkningsarbete, att blodet och kroppskrafterna blevo fullständigt överbelastade med allehanda giftämnen, som förut legat inkapslade i vävnaderna och nu lösgjorts. Genom att med lavemang rensa en god del av grovtarmen kom denna nu att fungera liksom ett täckdike, som sög till sig mycket av de så frigjorda belastningarna. Jag gjorde ganska snart den observationen, att om inte dessa frigjorda gifter omedelbart sköljes ur systemet, så gingo de in i blodcirkulationen och kunde på så sätt ge upphov till att den sista villan blev värre än den första. Här fick jag också förklaringen till att andra, som före mig försökt sig på att medelst lämplig diet och fasta befria kroppen från allehanda förgiftningsämnen, med sina vällovliga ansträngningar kunnat förorsaka sjukdomar av mera akut och därför mera oroande natur.” (Birger Ledin i boken ”Min hälsoväg”) Särskilt vid akuta sjukdomar är lavemang till stor hjälp. Inhandla ett lavemangsset på apoteket för en liten slant. Det är engångspåsar men det går bra att rengöra dem och använda många gånger. Rengör pipen med vanlig tvål och varmt vatten, skölj ur påsen och slangen med varmt vatten och häng upp lavemangspåsen på tork. Vissa mindre apotek brukar inte ha dem hemma i lager men det går oftast bra att be dem beställa hem det.

 

Det är effektivast att göra lavemanget direkt på morgonen på tom mage. Men det går givetvis bra att även göra lavemanget på kvällen, eller undantagsvis på dagen, bara man inte har ätit något de närmaste 2 timmarna innan. Försök att gå på toaletten för att tömma tarmen först. Upphetta vatten (klorfritt för att inte förstöra tarmfloran!) tills det är fingervarmt. Är vattnet för kallt är det svårt att hålla kvar det i tarmen och är det för hett skadar man de känsliga slemhinnorna på tarmväggen. Blanda 1 liter av vattnet med saften från en citron. Citron är renande och stimulerar tarmperistaltiken. Om man har såriga hemorrojder eller kraftig inflammation på tjock- och ändtarmens slemhinnor kan det svida av citronen. Detta är inget farligt men om det känns obehagligt så minska ner citronmängden eller så kan man använda sig av fingervarmt kamomillte till lavemanget.

 

Häng upp lavemangspåsen på ett dörrhandtag eller en krok. Se till att ventilen är stängd på påsen och häll sedan i blandningen. Tappa ut lite genom ventilen för att få ut all luft som finns i slangen. Lägg dig sedan bredvid på en handduk på golvet och ligg på din vänstra sida av kroppen. Smörj in pipen med vaselin och för in den i ändtarmen ca 5 cm. Öppna ventilen och släpp in vattenblandningen i ändtarmen. Ta det försiktigt genom att kontrollera inflödet med hjälp av ventilen. Om det inte rinner in något vatten så justera pipen lite för den kan ha riktats mot tarmväggen och därmed blivit blockerad. Är det första gången du gör detta bör du bara ta in 0,25 liter i tarmen. Ligg sedan på golvet och håll kvar vattnet i tarmen en stund om du klarar av det. Sedan går du på toaletten och släpper ut det. Hjälp till genom att ”gunga” både i sidled och fram och tillbaka när du sitter på toastolen. Det hjälper till mycket att sitta med knäna högt (se Korrekt sittställning på toaletten) och att göra Tarmtömningsövningen för att tömma ut lavemanget Sedan gör du om det med lite mer vatten. Man bör försöka tills man klarar av att ta in nästan 1 liter i tarmen. För många tar det dock lång tid och upprepade lavemang innan man klarar av denna vattenmängd! Tjocktarmen kan vara så förstoppad att det inte får plats med sådana mängder vatten. Ta då bara in mindre mängder vatten, upp till 0,5 liter, och upprepa proceduren en eller ett par gånger istället. När vattnet sedan släpps ut i toastolen och det inte följer med så mycket avföring längre kan man vara nöjd. Efter toalettbesöket är det lämpligt att vara kvar i närheten av toaletten eftersom det brukar komma ytterligare lite vatten/avföring efter en stund.

 

När du vant dig och klarar av att ta in större mängder vatten kan du börja som vanligt genom att ligga på din vänstra sida. När du fört in hälften av vattnet kan du vrida dig så att du ligger på din högra sida och för in resten. Detta hjälper till att fördela vattnet bättre i hela tjocktarmen. Det finns ingen anledning att föra in mer än 1 liter åt gången i tjocktarmen. Mer än 1,5 liter kan vara skadligt eftersom det kan pressa ut tarmväggen för mycket om man har mycket tarmplack.

 

Lavemang kan kännas lite obekvämt innan man är van vid proceduren. Känns det jobbigt så för bara in en mindre mängd vatten i tarmen och gör om det flera gånger istället. Gör inget lavemang dagen efter att du har druckit öl, alkohol eller ätit stora mängder mat kvällen innan. Även mycket starkt kryddad mat dagen innan kan göra lavemanget onödigt påfrestande för kroppen.

 

Ibland kan det hända att lavemangsvattnet ”försvinner” i tjocktarmen och inte töms ut i toastolen. Då är det mycket troligt att man är uttorkad och kroppen tar chansen att förse sig med vätska. Detta är absolut inget konstigt eller något att oroa sig över i så fall. Men man bör ju se till att i så fall dricka mer vätska för att hjälpa kroppen få sitt vätskebehov tillfredsställt.

 

En del påstår att lavemang kan vara skadligt, vanebildande och förslappande för tjocktarmen. De som hävdar detta är alltid personer som själva aldrig har provat det! Norman Walker skriver insiktsfullt och av egen långvarig erfarenhet om detta synsätt i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”: ”De som aldrig har tagit någon sköljning är inte kvalificerade, ej heller kapabla, att ha en åsikt därom som är av något som helst värde. Ingen kan avråda från tarmsköljningar som utförts med rätt utrustning på ett förnuftigt sätt, såvida han inte är ytterligt okunnig om de främsta och grundläggande principerna för kroppens inre renhet. Skälet eller förevändningen att tarmsköljningar skulle vara förslappande och därför skadliga är absolut nonsens. Det som ligger bakom ett sådant resonemang är helt enkelt brist på kunskap och erfarenhet.” Han skriver vidare om ämnet i boken ”Råsaft-terapi”: ”Lavemang har visat sig oerhört välgörande. I allmänhet är det så, att de som bäst skulle behöva lavemangen, är mest ovilliga att ta dem, emedan de så gott som ingenting vet om närings- och utrensningsfrågor. Åsikten att lavemangen är vanebildande beror på bristande kunskap. Renlighet – inre och yttre – är aldrig skadlig.”

 

Det optimala är givetvis att ha en väl fungerande tarmfunktion så att man aldrig behöver ta lavemang men verkligheten ser tyvärr inte ut så enligt min erfarenhet. Det hoppas jag du själv förstår när du nu läser om tjocktarmen. Om man bara följer ovanstående instruktioner är ett lavemang bara till nytta. En del tror också att lavemang skulle förstöra tarmfloran men det är faktiskt tvärtom! Genom att på ett snabbt och skonsamt sätt föra ut förruttnande, syrabildande avföringsrester och gifter hjälper man givetvis de goda tarmbakterierna att trivas och frodas bättre. Samtidigt försvårar man för inälvsmaskar, parasiter och skadliga bakterier att trivas och därmed förökas. Dessa gör stor skada på hela kroppen genom att tillåtas vara kvar i tarmen. En del påstår även att man förlorar stora mängder mineralsalter och näringsämnen genom lavemanget. Troligen kan en liten mängd näring följa med lavemangsvattnet ut men samtidigt förs de skadliga avfallsämnena, slem och slaggprodukter ut vilka i sin tur kräver mycket större mängd energi och näring av kroppen för att neutralisera dem om de tillåts stanna kvar i tjocktarmen. Jag själv har tagit fler än 250 lavemang regelbundet i experiment- och studiesyfte under en 5-årsperiod och jag har inte funnit något som helst bevis på att man skulle förlora stora mängder näring eller förstöra tarmfloran. Istället har jag märkt en rakt motsatt verkan till dessa påståenden! Man förbättrar tarmfloran och minskar förlusterna av näringsämnen med hjälp av lavemang. Inte heller har min tjocktarm blivit förslappad och beroende av lavemang utan den blir istället stimulerad och livskraftig av det. Jag har självklart haft längre perioder då jag inte har tagit något lavemang för att kunna göra en rättvis bedömning av lavemangets välgörande betydelse. Jag har även flera bekanta som också har tagit lavemang ganska ofta under flera år och de har samma erfarenhet som mig. Dr Hiromi Shinya, som är en av världens ledande experter på mag-tarmkanalen, har under 45 år undersökt fler än 300.000 patienter och funnit att de som regelbundet tar lavemang har renare och bättre fungerande tjocktarm. De har mindre slem, avföringsrester och tarmplack på tarmväggen och friskare tarmslemhinnor. Du avgör givetvis själv vem du väljer att tro på – personer som har testat och upplevt effekterna eller personer som har teorier om någonting som de själva inte har testat och upplevt. Om du fortfarande är orolig för att tarmfloran skulle kunna tänkas ta skada av lavemang kan du följa nedanstående instruktioner.

 

För att förbättra din tarmflora kan du först ta en omgång lavemang enligt ovanstående följt av ett lavemang där du blandar i 1 msk Phytolakt kliniplex (Scanfarma) i 0,3 liter fingervarmt vatten. Se till att pulvret löser sig ordentligt och för in det i tarmen medan du ligger på vänster sida. Rulla sedan över på högra sidan när du fått in allt i tarmen. Försök sedan att hålla det kvar i tarmen en stund, gärna upp till 30 minuter om du klarar av det. Detta är mycket effektivt för att bygga upp tarmfloran och kan göras vid behov då och då. Liknande effekt kan uppnås med 1-3 tsk vetegräs, spirulina eller olika sorters Greens i lavemanget. (se Gröna drinkar) Det går också utmärkt att röra ner 1-2 tsk honung i citronsaft (se till så att honungen löses i citronsaften innan du slår på vattnet!) och sedan göra ett lavemang på det.

 

Du kan blanda citron, honung och 2 tsk vitlökssaft med ljummet vatten och ta som lavemang för att effektivt döda skadliga bakterier och parasiter i tjocktarmen. Rör ut honungen i citronsaften så den löser upp sig innan du blandar i det fingervarma vattnet och vitlökssaften. Ta det upprepade gånger, varannan dag, under en 2 veckors period för att få bestående resultat. För absolut bästa effekt på skadliga tarmparasiter tar du denna lavemangsblandning dagligen i samband med en veckolång fasta. Har du ingen vitlökssaft hemma kan du riva i 1-2 vitlöksklyftor i vattenkastrullen medans du värmer det på spisen, sila sedan bort vitlöken innan du häller ner det i citronen och honungen. Du kan även riva i lite färsk ingefära för att ytterligare förbättra effekten, och sedan sila bort den – alternativt riva den och pressa det i handen så det droppar ner ingefärasaft i lavemangsblandningen.

 

”Huvudmassan av tjocktarmens orenligheter samla sig i regel alltid i den ovan ändtarmen belägna Sigmoid, som utgör en naturlig reservoar för exkrementerna, avsedd att periodvis uppsamla avfallet och rytmiskt tömmas tre till fyra gånger i dygnet, medan ändtarmen, rectum, alltid borde förbli tom mellan avföringarna och endast skulle tjäna som en korridor för avfallet. För detta ändamål är sigmoidea – även kallad ”det romerska esset” på grund av dess S-form – försedd med två starka muskelringar, sfincter, som avgränsa den som ett organ för sig – uppåt, mot den nedåtgående tjocktarmen, colon-descendens och nedåt, mot ändtarmen, rectum. Då denna del av tarmen nästan alltid är förslappad hos den civiliserade människan, hopar sig avfallet och stannar otillbörligt länge däri, och råkar lätt i förruttnelse och jäsning, varvid hela kroppen långsamt förgiftas. Införes nu en halv liter vatten vid rumstemperatur i ändtarmen – gärna blandad med en tesked nypressad, silad citronsaft – så bringas den förslappade sigmoidean till en omedelbar sammandragning och kastar därvid ut sitt innehåll i rectum, d. v. s. ändtarmen, som sedan i sin tur genom en reflexliknande sammandragning avlägsnar det genom anus ur kroppen. En sådan sigmoidearensning i form av en halv liters sköljning kan tas av vem som helst.” (Are Waerland i boken ”Nyckeln till hälsa”)

 

Många förespråkar kaffelavemang och menar att det ska ”stimulera” levern till att tillfälligt öka sin avgiftningsförmåga mångfaldigt. Jag har själv testat och aldrig märkt denna effekt. Istället upptäckte jag att hela kroppen (inklusive levern) blir stressad av det! Detta kommer sig givetvis av att kaffe är ett gift och innehåller inga näringsämnen vilket kroppen reagerar på när det tas upp av blodet i tjocktarmen. Jag avråder därför alltid från att ta kaffelavemang!

 

Lavemang kan, när du väl är van och bekväm med proceduren, lindra ångest och oro. Man kan ofta uppleva en uppiggande effekt och en mycket skön känsla av ”renhet” efter ett lavemang. Detta beror bl a på att lavemanget har stimulerat tjocktarmens reflexzoner och även fått bort avföring, slem och slaggämnen som har irriterat dessa. ”De olika punkterna och områdena i tarmen som motsvarar delar i övriga kroppen, förklarar varför lavemang ofta påverkar en rad olika sjukdomar. Lavemangseffekten orsakas av alla de punkter som stimuleras av vattnet som forcerar in. Genom att stimulera tarmen med ett lavemang påverkar man därmed många olika delar av kroppen. Även när små mängder eller ingen avföring rensas ut kan lavemanget ha en läkande effekt på kroppen.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”) Det kan också vara effektivt med ett lavemang vid diarré.

 

För det mesta måste de flesta personer som aldrig har tagit lavemang verkligen ”övertygas” om dess hälsovinster för att de ska börja med lavemang. De flesta känner ett starkt motstånd och tycker det verkar obekvämt och snuskigt med lavemang. Men min erfarenhet är att de som verkligen velat och vågat prova att ta lavemang alltid har uppskattar det! De säger att det känns ”uppfriskande” och de fortsätter med att ta lavemang regelbundet, och vid behov. Jag instämmer i detta helt och hållet!

 

Vid akut sjukdom såsom t ex infektioner (med feber), magsjuka, maginfluensa, halsont, lunginflammation, migränanfall o s v är det till stor hjälp för kroppen att ta ett lavemang och snabbt föra ut gifter och slaggämnen ur kroppen. När man har slagit sig och fått ett öppet sår någonstans på kroppen anser vi det klokt och sunt att så snart som möjligt rengöra såret från smuts och bakterier. Denna hälsosamma rengöring av såret förhindrar en infektion eller blodförgiftning att uppstå och man ser till att hålla det rent tills det har läkt ut helt. Men vi tänker inte lika naturligt på vår inre hygien eftersom vi inte ser och känner av den lika påtagligt som den yttre hygienen. Men jag hoppas att du genom denna text inser att den inre hygienen faktiskt är mycket viktigare att sköta om än den yttre! Att vid akut sjukdom ta ett renande lavemang kan således liknas vid att rengöra ett ”inre sår” så kroppen inte ska bli belastad och förgiftad av ”inre smuts” (slaggämnen, gifter och avfallsämnen) och skadliga bakterier. Det är ju mycket troligt att det faktiskt är dessa skadliga bakterier, gifter och ”inre smuts” som utlöst det akuta sjukdomstillståndet. Därför är det mycket tacksamt att hjälpa kroppen att snabbt och skonsamt få ut dessa genom ett lavemang. Då kan kroppen frigöra mer energi till att bekämpa sjukdomen istället för att lägga den på den högt prioriterade och viktiga ”avfallshanteringen”. Men varför vänta med en välgörande och hälsosam inre rengöring tills man har blivit totalt överhopad av inre orenheter så att man blir akut sjuk? Ta gärna ett uppfriskande och renande lavemang emellanåt som en förebyggande åtgärd mot sjukdomar och en inre städning av tjocktarmen. Vid riktigt besvärliga förstoppningar och tarmproblem kan det vara värt att köpa en s k Clysmatic (Birger Ledin AB) som ger kraftfullare effekt än lavemang.

 

 

Korrekt sittställning på toaletten

En viktig detalj i våra vardagsliv som påverkar vår hälsa är toalettstolarnas utformning. Dessa är konstruerade att vara ”bekväma” och inte anpassade efter våra kroppars anatomi. Våra kroppar är skapta för att bajsa sittande på huk! Då kommer också tjocktarmen – och särskilt ändtarmen – i korrekt position för att göra en naturlig och fullständig tarmtömning. När man sitter på huk trycker ben och knän emot magen vilket hjälper till med att skonsamt trycka ut avföringen och man behöver inte krysta och ta i. Sitter du riktigt djupt på huk pressar höger ben mot den uppåtgående delen av tjocktarmen och vänster ben mot den nedåtgående och underlättar därmed tarmtömningen.

 

En annan anledning till att praktisera korrekt sittställning är att muskeln puborectalis fäster i pubisbenet och löper runt ändtarmen, ungefär som en ögla, strax ovanför analkanalens sfinktermuskler (ringmuskler). När denna muskel är spänd (ihopdragen) försvårar det avföringen att passera denna ögla. När du står upp är puborectalis helt spänd och klämmer då ihop ändtarmen och ju mer du hukar desto mer slappnar den av. När du praktiserar korrekt sittställning på toaletten (huksittning) slappnar puborectalis av och underlättar avföringens passage vid tarmtömningen.

 

Ännu viktigare är att de nerver som skickar signaler till ”tarmtömningsmusklerna” i ändtarmen att göra sitt jobb på ett naturligt och optimalt sätt påverkas och stimuleras. Kroppen vet då att du har lyssnat på signalerna som sagt till dig att avföringen har förts ut i ändtarmen (du känner dig bajsnödig) och du gör dig beredd att tömma tarmen genom att sätta dig på huk. Du startar igång själva tarmtömningen genom att medvetet försiktigt ”trycka på” en gång. Resten sköter kroppen om helt själv. För att uppnå en frisk och naturlig tarmhälsa är detta av mycket stor och ibland avgörande betydelse för att försöka hjälpa ”naturens gång” genom att så långt det är möjligt att praktisera ”huksittning” när man går på toaletten! För att få denna naturliga stimulans vid tarmtömningen är det viktigt att knäna kommer högre upp än höfterna. Detta gör du enkelt genom att placera t ex en toalettpall (se bild nedan) eller 2-3 tjocka telefonkataloger under dina fötter när du sitter på toalettstolen. Man bör se till att knäna är minst 15 cm högre än höften. Viktigt är också att se till att knäna hålls ihop så att de inte är mer än 30 cm ifrån varandra, gärna mindre, annars stimuleras inte ändtarmen på ett korrekt sätt. Vid dålig tarmhälsa eller andra sjukdomsbekymmer möjliggör denna korrekta sittställning att skonsamt och effektivt hjälpa kroppen att göra sig av med avföringen – vilket är en förutsättning för att kunna uppnå och bibehålla en optimal hälsa. Denna sittställning är en av de absolut viktigaste sakerna att göra för att behandla och motverka förstoppning. Ännu en gång har vi brutit mot naturens grundlagar i oförstånd och bekvämlighet!

 

                                                                          Bild på toalettpall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjocktarmens reflex-zoner

”För inte så länge sedan var det endast några få personer som hade hört talas om akupunktur och akupressur. Idag är en del akupunktörer licenserade och ett flertal är legitimerade läkare. Iden med akupunktur är enkel. Genom att stimulera en specifik kroppspunkt och att sticka en nål i denna, eller att trycka med fingrarna på punkten kommer det att gynnsamt påverka hälsan på det kroppsorgan eller kroppsdel som punkten står i anslutning till. När ett kroppsorgan inte fungerar som det ska brukar smärtpunkten vara spänd vid beröring.

 

En del kroppsdelar är unika på så sätt att varje kroppsdel och organ finns representerat på denna kroppsdel. Händerna och fötterna är några exempel på detta. Vi uttrycker detta genom att t ex säga att fötterna har punkter som representerar hela kroppen. Ett annat organ som relaterar till hela kroppen är tarmen. Varje punkt längs med tarmen representerar en specifik kroppsdel. Ett toxiskt förhållande på en punkt av tarmen kan åstadkomma dålig hälsa i den del av kroppen punkten är relaterad till. När en sjukdom i en kroppsdel har sitt upphov från en specifik del av tarmen är det absolut viktigaste steget att övervinna sjukdomen, att man renar tarmen. Generellt sett är tjocktarmen mycket smutsigare än tunntarmen. Följaktligen kommer majoriteten av sjukdomarna som beror på ett toxiskt tillstånd från tjocktarmen.

 

Irisdiagnostiska bevis

Vetskapen om hur tarmen reflekterar kroppen har kommit från vetenskapen om iridologi. Iridologi även kallad irisdiagnostik är en vetenskap och praktiska studier om iris eller färgade delar av ögat för att upptäcka bl.a. inflammationer i kroppen. Iris är som en karta över kroppen och en tränad irisdiagnostiker kan upptäcka många detaljer om organets tillstånd och mycket, mycket mera genom att analysera iris.

 

Varje irisdiagnostiker har varit vittne till olika relationer mellan tarmen och resten av kroppen. Många gånger har en person med en sjukdom berättat om smärta i den del av tarmen som reflekterar med området för sjukdomen många år i förväg. T ex en äldre dam med cancer i högra bröstet berättade om att hon hade haft smärtor i det området i tarmen som reflekterade hennes högra bröst, större delen av sitt liv. Ett toxiskt tillstånd i naveltrakten av tarmen kan resultera i sjukdomar med korsryggen. Ett toxiskt tillstånd i en annan del av tarmen kan resultera i en sjukdom i hjärtat eller lungorna.

 

Lavemangseffekten

De olika punkterna och områden i tarmen som motsvarar delar i övriga kroppen, förklarar varför lavemang ofta påverkar en rad olika sjukdomar. Lavemangseffekten orsakas av alla de punkter som stimuleras av vattnet som forcerar in. Genom att stimulera tarmen med ett lavemang, påverkar man därmed många olika delar av kroppen. Många av de välgörande följderna man får genom tarmsköljning beror på den s k lavemangseffekten. Tarmsköljningen är egentligen lavemang med konstant rinnande vatten som förs in i kroppen samtidigt som restprodukter förs ut. Många tror att effekten av tarmsköljning enbart beror på dess kapacitet att avlägsna gamla förruttnade restprodukter från tarmen. Emellertid kan en tarmsköljning som endast avlägsnar lite restprodukter ändå ha stor effekt.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

Andra kroppsdelar som har reflex-zoner för hela kroppen är t ex; tänderna, ryggraden, öronen (auriculoterapi och öronakupunktur/-akupressur), tungan (tungavläsning/-analys/-diagnostik) och ansiktet (ansiktsanalys/-diagnostik). Hela, eller stora delar av kroppen, finns även reflektoriskt i meridianerna, chakrasystemet och auran.

När jag själv får massage, akupressur eller liknande på magen brukar jag alltid försöka bli medveten om spända, smärtande eller ömmande punkter eller områden över t ex tjocktarmen för att efteråt kunna kolla upp kartan över tjocktarmens reflexzoner (se nedan) och därigenom få förvarningar om vad som sker i min kropp för att kunna åtgärda det på ett tidigt stadium. Jag är lika uppmärksam på dessa reflexzoner när jag t ex gör Diafragmaövningen eller tar ett lavemang – det kan kännas spänt, ömt, bränna, sticka eller svida till på någon punkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avföringens konsistens och lukt

När avföringen är i sin naturliga och rätta konsistens är den luktfri och hamnar i toalettstolen utan att sönderdelas något nämnvärt. Luktar det om avföringen beror det på, som jag redan nämnt, felaktig tarmflora och förruttnelseprocesser i framförallt tjocktarmen. En optimal och naturlig tarmtömning innebär, två eller tre gånger per dag beroende på om du äter 2 eller 3 huvudmåltider dagligen, 2 st grötliknande avföringskorvar som flyter ovanpå vattnet i toalettstolen. Om avföringen sjunker innebär det att du har ätit för lite fibrer. Ett undantag är dock om din gallsekretion inte fungerar tillfredsställande vilket gör att fett inte kan absorberas effektivt i tunntarmen. Då kommer det mesta av fettet från maten följa med ut i avföringen och som du säkert vet flyter fett ovanpå vatten. Men då brukar avföringen istället bli lös och sönderdelas i toalettstolen, ibland är den t o m svår att spola ner. Är avföringen väldigt ljus, blek eller t o m vit är det ett tydligt tecken på blockeringar i gallsekretionen/-funktionen. Om det följer med blod i avföringen innebär det att man har sår och/eller hemorrojder i ändtarmen. Om man bara uppmärksammar detta och åtgärdar det direkt innebär det inte någon större fara. Värre är det då avföringen är svart, eller innehåller svarta klumpar, vilket kan vara tecken på torkat blod. Då har man blödande sår längre in i mag-tarmkanalen och den signalen bör man ta på största allvar. Om man nonchalerar detta kan det på sikt bli värre skador på mag-tarmkanalen och i förlängningen kan det leda till t ex – ulcerös colit, Crohns sjukdom, ”läckande tarm”, allergier o s v. Om man upptäcker majskorn eller bitar av paprika och liknande i sin avföring har man fått en mycket tydlig indikation på att man tuggar sin föda alldeles för dåligt.

 

”Redan en av fiberforskningens pionjärer, den engelske barnläkaren Denis Burkitt slog efter 24 års fältarbete i Uganda fast att ett land där människorna har små bajskorvar kommer att behöva stora sjukhus.

 

Burkitt beskriver i sin mest kända bok från 1979 hur urbefolkningar i Afrika ofta producerar avsevärda mängder, uppåt ett halvt kilo per dag. Det är fyra gånger mer än vad många i västvärlden mäktar med. När vikten per dag sjunker under 225 gram ökar risken för tjocktarmscancer snabbt.” (Henrik Ennart i boken ”Happy food”)

 

När avföringen är i sin naturliga konsistens behöver man inte torka sig i stjärten så mycket. Det räcker med 1-2 toapappersark och det blir knappt något ”klet” på det utan endast en liten ljusgul fläck. Att man får sitta och torka sig överdrivet mycket beror på ohälsosam slembildning och att det är stora mängder med kletigt slem och gammal avföring ansamlat i tarmen. Likaså om avföringen har en tendens att kleta fast på toalettstolens kanter. Att ha "bromsspår" (bajsränder/-fläckar) i underkläderna är ett annat tydligt tecken på slembildning och dålig tjocktarmshälsa. Givetvis kan konsistens och lukt på avföringen variera väldigt mycket under en tarmreningskur då det förhoppningsvis kommer ut gamla stinkande, förruttnande avföringsrester och gifter. Avföringen består av osmälta födoämnen (fibrer, kli m m), slem, vatten, slaggprodukter från kroppens ämnesomsättning, vätska, galla, döda och förbrukade celler och vävnader, gifter som kroppen gör sig av med och döda och förbrukade bakterier.

 

 

Optimal tjocktarmsfunktion

När man har fått igång en naturlig tarmrytm, tarmfloran är riktig och allt gammalt stagnerat slem är utrensat kommer man att känna sig mycket piggare och lättare! Hela mag-tarmkanalen kommer att kunna absorbera näringsämnen och vätska på ett effektivt och naturligt sätt – så som det är menat. Vid optimal tarmhälsa behöver man inte sitta så länge på toaletten för att ”pressa ut” avföringen. När den inte är kletig längre kommer det att gå mycket snabbt och enkelt att lämna avföring! Att behöva sitta längre än 2-3 minuter på toalettstolen för att tömma tarmen är ett tecken på förstoppning. Vid optimal och naturlig tarmhälsa åker avföringen ut ”av sig självt” eftersom tarmen då är livskraftig och sköter om ”utpressningen” på egen hand, utan att man behöver ”hjälpa till” med att krysta och pressa. Slemhinnan i ändtarmen är konstruerad så att den byts ut 3-4 ggr/dag i samband med varje tarmtömning. Slemhinnan omsluter då avföringen och följer med ut i toalettstolen. Man kan säga att avföringen är ”inpackad” av slemhinnan vilket gör att avföringen lättsamt glider fram genom ändtarmen och ut genom ändtarmsöppningen (anus). Men hos de allra flesta idag fungerar inte detta eftersom vi inte ger stimulans och rätt näring till tjocktarmen och resten av kroppen. De flesta belastar, irriterar och stressar kroppen istället, ofta genom bristande kroppskunskap, vilket gör att den förr eller senare börjar försöka påkalla uppmärksamhet genom allehanda symtom och smärtor. De flesta i västvärlden äter alldeles för mycket, dagligen år ut och år in, antingen för stora portioner och/eller för många måltider och/eller mellanmål. Detta gör att mag-tarmkanalen aldrig får någon chans till vila och återhämtning utan överansträngs. Stoppar du in för mycket föda under en måltid blir det för mycket för tarmkanalen att hantera p g a att magsäcken då måste släppa ut en hel del ”ofärdig” föda i förtid till tunntarmen. Tunntarmen kan inte heller den hantera hur mycket föda som helst åt gången så den kommer att tömma ut en del ofärdig föda till tjocktarmen och där kommer denna ofärdiga föda att börja jäsa och ruttna. Detta kommer att förstöra tarmfloran, orsaka förstoppning, skapa inflammationer på slemhinnan och då de känsliga reflex-zonerna i tjocktarmen står i samband med alla andra organ överbelastas och stressas hela kroppen. Vid en optimal och naturlig tarmhälsa med tillfredsställande tarmfunktion stimulerar dessa reflexzoner istället hela kroppen – med förbättrad hälsa och ökad livskraft som en naturlig följd. Jag kan lätt se på mina händer om jag belastar min tarmhälsa för mycket genom att jag blir torr på hudpartiet utefter tjocktarmsmeridianen på ”simhuden” mellan tumme och pekfinger på handryggsidan och en bit upp på pekfingret (tjocktarmsmeridianen löper där). Detta brukar ske när jag har experimenterat med dålig föda eller misskött min inre hygien av olika anledningar. Då får jag en klar och tydlig signal om att jag behöver bygga upp tarmfloran, dricka mer och bättre vätska och kanske göra något lavemang och då blir hudområdet också mjukt, lent och fint igen. Fast givetvis kan jag långt tidigare se på avföringens konsistens, och om den börjar lukta, att allt inte är optimalt och behöver åtgärdas och förbättras.

 

Alla nedanstående tips är mycket bra för att uppnå och bibehålla en naturlig och optimal tarmhälsa! Praktisera några av dem dagligen, andra någon gång varje vecka och vissa ibland.

 

praktisera Diafragmaövningen

 

dricka Gröna drinkar

 

ta lavemang 1-2 ggr/vecka under 1 månad med citron i vilken genom sin stimulerande effekt på tarmperistaltiken ”väcker” tjocktarmen till liv igen. Upprepas gärna var tredje månad eller ta lavemang 1 gång varje månad

 

göra en grundlig tarmrening

 

praktisera bukandning för att massera tjocktarmen, stimulera tarmrytmen, underlätta matsmältningen och förbättra kroppens syresättning och utrensning

 

dricka Tarmdrinken

 

äta levande oxalsyra

 

slappna av i käkarna (se urkraften)

 

använda Chimaskin gärna 10-15 minuter dagligen

 

äta Ledins hälsomål

 

se till att gallsekretionen fungerar tillfredsställande (se Hur mår din galla?)

 

drick mycket vätska direkt på morgonen för att hjälpa kroppen med sin utrensningsfas (se Börja dagen lättsamt!)

 

ät frukt som första måltid varje dag för att understödja kroppens utrensningsfas (se Kroppens olika faser)

 

yogaövningarna huvudstående (sirshasana) och axelstående (sarvangasana) där liknande effekt som att hänga upp- och ner i en ryggsträckningsbänk uppnås

 

yogaövningarna agni sara och nauli som ger en djupgående massage för hela mag-tarmkanalen

 

yogaövningen solhälsningen (surya namaskara) som frigör spänningar och stimulerar blod-, nerv-, meridian- och lymfcirkulationen i hela kroppen

 

undvik felaktiga matkombinationer för att inte skapa belastande, förgiftande och sjukdomsframkallande jäsnings- och förruttnelseprocesser i mag-tarmkanalen (se Blanda inte frukt med annan föda och Undvik stärkelse och animalier i samma måltid)

 

Drick mellan måltiderna och inte tillsammans med maten

 

kraftigt minska intaget av dödsmedel

 

öka intaget av Rå föda (raw food)

 

äta 1 msk kallpressad kokosolja 2 ggr dagligen vilket dödar skadliga tarmbakterier och gynnar de goda tarmbakterierna, dödar virus och inälvsmask och stärker immunförsvaret

 

öka intaget av basbildande föda och samtidigt kraftigt minska intaget av syrabildande föda (se Syra/basbalansen)

 

göra saker som ger dig Vitamin KGS

 

se till att få daglig vardagsmotion såsom promenader eller cykling till och från jobbet, städning, vedhuggning, gå i trappor istället för att åka hiss, gå ut med hunden o s v  (se Motion)

 

torrborstning av huden

 

praktisera korrekt sittställning på toaletten

 

praktisera tarmtömningsövningen

 

se till att du varje natt får en god och tillfredsställande sömn

 

se till att du några gånger varje vecka får vila och avslappning

 

se till att vara jordad och närvarande i nuet

 

massera tjocktarmens reflexzoner på fötterna vilket ger stimulans och ”väcker upp” nerverna i tjocktarmen (zonterapi)

 

äta Hälsogröten

 

ta en 3 månaderskur med aloe vera-juice (FLP) för att rena, stimulera och bygga upp tarmhälsan

 

dricka råsafter – särskilt morot, apelsin, ananas, gurka och äpple – blanda dock inte frukt och grönsaker i råsaftern!

 

tugga födan ordentligt

 

se till att man har tillräckligt med saltsyra i magsäcken (se Jäsningssyran)

 

frigörande andning – såsom rebirthing för att effektivt frigöra inre smärta, stimulera nerv- och blodcirkulationen och kraftfullt syresätta kroppens celler

 

2-4 ggr/vecka utöva motion som ökar andningsfrekvensen och cirkulationen såsom cykling, löpning, raska promenader, badminton, squash, innebandy, dans o s v  (se Motion)

 

dricka Linfrödrinken vid behov

 

dricka Gurkdrinken som är läkande, renande, avgiftande och lugnande för hela mag-tarmkanalen

 

dricka Lemonaden som är renande och stärkande för hela mag-tarmkanalen

 

dricka Citrusdrinken som är renande och stärkande för hela mag-tarmkanalen

 

göra tarmsköljning (shankprakshalana) som praktiseras inom yogan för att rengöra mag-tarmkanalen och stimulera dess reflez-zoner

 

Undvik rökning som förslappar hela mag-tarmkanalen och förgiftar hela kroppen

 

Undvik alkohol som förslappar hela mag-tarmkanalen och förgiftar hela kroppen

 

bygga upp tarmfloran

 

Ragnar Berg menade att de största orsakerna till dålig tarmfunktion är ytlig andning, brist på kroppsrörelser och undermålig föda. Detta påpekade han för över 80 år sedan! Dessa tre viktiga livsfunktioner har under dessa år blivit ytterligare kraftigt försämrade i den civiliserade västvärlden. Det gäller även att se till att få i sig tillräckliga mängder med vätska för att tjocktarmen ska fungera optimalt. Man bör dricka ca 2 liter vätska i form av vatten, råsaft och örtte varje dag. Dessutom äta mycket frukt och råkost så man får i sig ytterligare vätska. Tyvärr tror många felaktigt att kaffe, te (ej örtte!), läsk, sockrade juicer o s v ger kroppen vätska. Men dessa vätskor fungerar istället precis tvärtom genom att anstränga njurarna till att utsöndra mer vätska! De är alltså vätskedrivande och torkar ut kroppen!

 

Jag vill avrunda med följande berättelse skriven av Are Waerland i boken ”I sjukdomarnas häxkittel”: ”En gång träffade jag en föreläsare i norra Sverige som varit knuten som reporter till en provinsiell dagstidning. Han berättade följande historia för mig:

 

”Vår redaktör gav oss ofta i uppgift att skriva artiklar och ledare kring viktiga ämnen. Ibland var vi dock tvungna att tala om för honom att vi tyckte de var för svåra ämnen och därför inte trodde vi skulle lyckas så bra. Hans svar var alltid det samma: ”Gå till toaletten och börja om från början”.

 

Redaktören var en praktisk psykolog som, utan att studerat Sir Arbuthnot Lane och Bouchard eller ens hört deras namn, men med enkel observation kommit fram till slutsatsen att utebliven tarmtömning, och därmed ackumulering av gifter i colon, också begränsade den mentala kapaciteten.” "Redaktören" var ingen mindre än Johan Lindström Saxon, som var vegetarian och initiativtagare till att 1903 starta upp Svenska Vegetariska Föreningen.

 

Gå inte runt och bär på en massa onödigt skit utan spola då hellre ner det i toaletten!

 

                                            ”Stora skithögar = små sjukhus, små skithögar = stora sjukhus.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotnot: Nu när du genom ovanstående text har insett hur pass viktig tjocktarmen är för din hälsa kan du kanske samtidigt förstå att det faktiskt finns en hel del sanning i historien: Arslet som chef

 

 

Litteraturtips om Tjocktarmen

RAGNAR BERG – Tarmtröghet

ROBERT GRAY – Handbok för tarmhälsa (The colon health handbook)

NORMAN WALKER – Colon health

BERNARD JENSEN – Dr Jensen’s guide to better bowel care

BERNARD JENSEN – Tissue cleansing through bowel management

DENIS BURKITT – Fibrer i kosten (Don’t forget fibre in your diet)

JOHN R. CHRISTOPHER – Dr. Christopher’s guide to colon health

RICH ANDERSON – Cleanse & purify thyself book one: cleansing

DAVID REUBEN – Mat för ett bättre liv (The save your life diet)

ARE WAERLAND – Hörnstenen i hälsans rike

ARE WAERLAND – Hälsans handbok (sid 29-43)

ARE WAERLAND – Vägen till en ny mänsklighet (sid 189-245)

SUSANNA EHDIN – Den självläkande människan (sid 134-150)

ALF SPÅNGBERG – Kom i form (sid 146-153)

BO HOFGREN – Handbok för rening och avgiftning (sid 20-44)

RAIMO HEINO – Nya naturläkarboken (sid 60-70)

(RUBEN ANDERSSON 2018-11-21)

 

 

Fotnot: med ”dödsmedlen” menas föda som degenererar (bryter ned) kroppen såsom; socker, salt, vitt mjöl, mjölk, kött, vinäger & ättika, läsk, kaffe, fluor, mikrad mat, transfetter, aspartam, soja, m m.

 

 

Diafragmaövningen

Övningen är till för att hjälpa dig att få bättre kontakt med diafragman så att du kan börja andas med magen. Övningen stimulerar och masserar alla inre organ, hjälper till med att släppa spänningar i hela bukområdet, är avslappnande och jordande.

 

Ha löst sittande kläder eller knäpp upp skärp och blixtlås/knappar på byxorna. Gör övningen på tom mage! Se video och text nedan hur du utför diafragmaövningen.

 

Här beskrivs Diafragmaövningen: Ligg på rygg och känn in magområdet och andningen. Andas in till hälften och håll sedan andan. Flytta luften upp och ner i bröstet/magen så länge det känns bekvämt att hålla andan. Låt sedan kroppen själv få andas genom näsan några andetag. Upprepa 2 omgångar till. Magen skall åka in och ut under övningen. Känn in förändringen i magområdet och andningen.

 

Diafragmaövningen avancerad: Gör samma som ovan 1 omgång. Sedan gör du övningen utan luft i lungorna, dvs du andas ut all luft och håller sedan andan ute och gör övningen. Upprepa detta en gång till. Känn in förändringen i magområdet och andningen.

 

Läs även Andas med magen! och Bukandning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rubentexter

Symbol för jordning

Klicka här för att komma tillbaka till Tjocktarmen-länkarna

© 2005 - 2019 Ruben Andersson