HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Övergångskost

 

Jag rekommenderar dig att läsa texten från början till slut. Men du kan även klicka på länkarna nedan om du vill läsa om just de ämnena.

(Denna hemsida är anpassad för Internet Explorer eller Edge)

 


Soja
Quorn

 

Om du känner att du vill börja äta mer enligt de råd som ges på denna hemsida är det viktigt att försöka ta det varsamt. Enda gången som man bör göra en radikal och snabb övergång till mer vegetarisk och levande föda (rå föda) är om man är riktigt sjuk i någon allvarlig sjukdom. Men det kan vara mycket svårt att experimentera på egen hand om man inte är fullt insatt i hur kroppen fungerar och vad dess reaktioner betyder. Och än en gång vill jag påpeka att det är av största vikt att se till att man stärker och får igång funktionen hos utrensningsorganen (tjocktarm, njurar, lungor och hud) innan man börjar äta mat som man inte har varit van vid – givetvis samtidigt med en kraftig minskning av att äta dödsmedlen. Och som jag nämner på flera ställen i mina texter – lär dig hur du ska äta (se Optimal matsmältning) eftersom det är viktigare än vad man ska äta. Vad man ska äta är självklart också av största vikt men inte i första skedet. Det gäller att förbereda och hjälpa kroppen att kunna ta till sig ett nytt levnadssätt och en ny kost och råden om hur man ska äta åstadkommer detta samtidigt som de ger dig möjlighet att äta på rätt sätt – d v s att följa naturlagarna istället för att bryta mot dem.

 

När du har lärt dig hur du ska äta och sedan börjar minska ner på dödsmedlen kan du istället fylla på med mer livsmedel, kanske kan de få vara ångkokta eller lättkokta i början för att sedan mer och mer öka mängden råa vegetabilier som bör ätas först i måltiden. Du kan börja byta ut raffinerade produkter såsom vitt mjöl, vitt bröd, vanlig pasta, vitt ris, o s v till fullkornsvarianter. Om du vill gå över från köttätande till vegetarisk kost är det bra om du successivt kan ta det stegvis genom att först minska ner på köttmängden för att byta ut köttprodukterna mot något vegetariskt alternativ några gånger i veckan. Det finns många vegetariska alternativ i livsmedelsbutikerna numera – t ex korvar, biffar, schnitzlar, färs o s v. De flesta av dessa produkter är gjorda på sojabönor vilket jag på flera ställen i mina texter avråder från att äta för mycket av p g a flera anledningar. Men här, när det gäller ”övergångskost” från köttätande till ett vegetariskt leverne, kan man använda sig av sojaprodukterna eftersom de i vilket fall som helst är ett mycket bättre alternativ än alla köttprodukter. När du sedan har lyckats ta dig ur köttätandet, kan du sedan, om du vill, börja byta ut sojaprodukterna mot andra och bättre alternativ. Om du bara letar lite så finns det vegetariska alternativ som är gjorda utan sojabönor i livsmedelsbutikerna eller så får man tillaga det själv. Att äta sojaprodukter 1-2 gånger i veckan är hanterbart men jag avråder från att äta det dagligen när du har kommit till detta steg i din strävan till ett hälsosammare liv. Det finns även många vegetariska receptförslag i böcker och på internet där sojabönor inte ingår vilket kan vara till din hjälp i köket.

 

”Ordet vegetarian är förhållandevis nytt. Det kan härledas från 1840-talet ur latinets ordstam ”vigitore” som betyder att ge styrka och hälsa. Det latinska ordet ”vegetus” kan även översättas med sund och frisk.” (Anders Gernandt i boken ”Hälsa – till alla”)

 

Dock kan de flesta vegetariska eller veganska ”köttsubstitut” (biffar, korvar, hamburgare, filéer, o s v) knappast anses som hälsosamma utan tvärtom! Det gäller inte bara det som är tillverkat av soja eller quorn utan även det som är gjort av veteprotein (gluten/”seitan”), ärtprotein och liknande. De är alla raffinerade och kraftigt processade och innehåller många livsmedelstillsatser och de har ytterst lite näring kvar från den ursprungliga råvaran. Därför rekommenderar jag dig att bara använda dessa produkter under en kort period som en ”övergång” från animalisk kost till en vegetarisk eller vegansk kost.

 

Att byta ut komjölken mot växtbaserade mjölkdrycker är ett mycket bra steg mot bättre hälsa – så länge man undviker sojamjölk i större mängder! Måste man välja mellan komjölk och sojamjölk är det senare dock något mindre skadligt men det kan knappast anses som hälsosam föda! Veganska ostar är ett bättre alternativ än ko-, get- och fårostar då de är mindre syrabildande, mindre slembildande och mindre förstoppande men notera att jag medvetet skriver ”mindre”! De är alla fortfarande inget som bör ingå i en hälsosam föda men fungerar som en övergång från animalisk till mer vegetarisk kost. Färdigköpta veganostar (undantaget vissa cashewnötsostar!) innehåller enbart raffinerade och kraftigt processade råvaror och många livsmedelstillsatser vilket gör att de inte har något hälsovärde alls att tala om. Att göra egna ”raw food-ostar” är något helt annat och är väldigt nyttiga (undvik att blanda i vinäger!).

 

Du finner en hel del recept på denna hemsida som kan hjälpa dig med övergången till en mer vegetarisk kost.

 

Många missar tyvärr chansen till ett hälsosammare liv när de går över till vegetarisk eller vegan kost. De äter inte längre kött eller mejeriprodukter, men de kanske fortsätter att vräka i sig stora mängder skräpmat – t ex vitt bröd/mjöl, läskedrycker, friterad mat, snacks, godis, glass, kakor, bakelser, pizzor, hamburgare, massproducerade färdigrätter, o s v. Då blir det knappast någon större förbättring av hälsan! Förr kallades vegetarianer som levde ohälsosamt för ”pudding-vegetarianer” eftersom det på den tiden (i början på 1900-talet) inte fanns så mycket ”skräpmat” (gatukök, pizzerior, färdigrätter, o s v) utan de vräkte istället i sig det som fanns tillhands – en del godis och men framförallt ”fikabröd” (kakor och bakelser) och efterrätter, ofta i form av puddingar i olika varianter. Senare gick Are Waerland än längre genom att kalla alla vegetarianer som åt mestadels kokt eller på annat sätt upphettad föda för ”puddingvegetarianer”.

 

 

Soja

De flesta ”hälsovetare” höjer sojabönan till skyarna då de anser att den är hälsosam och den anses också som ett ”viktigt” alternativ till köttproteinet. Jag är dock av en annan åsikt. När jag var med i flera vegetariska- eller vegan-grupper på facebook och berättade att man kanske bör vara försiktig med soja-ätandet blev jag direkt utkastad och blockad från dessa grupper! Jag fick ingen varning eller tillsägelse innan. Sojabönan är helt klart de radikala veganernas ”heliga ko” och den ifrågasätter man inte ostraffat! Precis på samma sätt som kaffeälskaren, mjölkdrickaren, vinälskaren, köttätaren, de som är förtjusta i salt, de som förlitar sig på kosttillskott, o s v, inte heller gillar hälsoinformation som bevisar att det är skadligt att förtära.

 

Sojabönan innehåller 40 % protein vilket ska jämföras med köttet som innehåller 25 % protein som mest och alla andra bönor har mycket lägre proteininnehåll. Detta ger kroppen väldigt mycket protein att ta hand om. Och som jag skriver under köttätande lider de flesta människor av proteinöverskott! Kroppen blir dock inte lika hårt belastad av proteinet från sojabönan, som bildar något mindre urinsyra än kött, men det blir ändå en ganska kraftig belastning när man äter sojabönor vilket inte kan anses som hälsosamt. ”Soja är naturligt resistent mot våra matsmältningsenzymer. Det innehåller så kallade trypsin-hämmare som hindrar bukspottkörtelns enzym trypsin från att bryta ner proteinerna i sojan. Om vi inte kan bryta ner proteinerna i maten vi äter ökar risken för immunreaktioner.” (Victoria Carinci & Katarina Hagberg i boken ”Clean reset”) Fytinsyra som finns i sojaprodukter (särskilt sojamjölk) hindrar järnupptaget.

 

När jag har provat att laga t ex en vegetarisk färssås på sojafärs blir jag ganska trött och slö efter den måltiden. Jag har därför mer och mer bytt ut en del av sojafärsen mot rivna rotfrukter (morot, palsternacka eller rotselleri). Jag märker tydligt att ju mindre sojafärs och ju mer rotfrukter jag istället har i, desto mindre trött och slö blir jag. Denna slöhet beror bland annat på att soja tär mycket på kroppens enzymreserv och framförallt att det utlöser matsmältningsleukocytosen. Och som jag försöker få dig som läser denna hemsida att förstå är kroppen den ärligaste livsstils- och kostrådgivare som finns – oavsett vad sponsrade och ofta vilseledda vetenskapsmän, läkare, dietister och allehanda näringsexperter säger. Med andra ord litar jag fullt på kroppen och dess tydliga signaler (om man bara har lärt sig iaktta, känna och uppleva dem!) då den har alla svaren och helhetsbilden, vilket jag tyvärr inte kan säga om dietisterna, näringsexperterna o s v. Det gäller att lära sig förstå och lita på sin kropp för den vet precis vad den har för behov när det gäller t ex sömn, näring, syre, motion och hur man behandlar den.

 

Sojabönor är något mindre syrabildande än köttprodukter vilket är ett steg åt rätt håll, men de är ändå starkt syrabildande och de är faktiskt precis lika slembildande som kött. ”Sojabönan är den mest slembildande av alla växter. Sojabönans slembildande aktivitet kan jämställas med den som finns i kött, fisk och ägg och ganska nära mjölkprodukter. Möjligheten för sojaprodukter att ruttna är lik köttets. Notera hur fort sojamjölk och tofu blir dåliga. De är passande ersättning inte bara vad gäller protein och annan näring, men också vad gäller slembildning och förmågan att snabbt ruttna. Sojabönors förmåga att ruttna är baserad på dess biokemiska likhet med animaliska produkter (mjölkprodukter och kött). Om du vill förbättra din hälsa genom att utesluta animaliska produkter, måste du också utesluta kost som har liknande egenskaper. Vegetarianer som regelbundet förtär sojaprodukter i sitt kosthåll, betalar ett högt pris baserat på den falska och stadiga iden att deras kroppar inte kan klara sig utan animaliska produkter.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

I boken ”Läka med Gerson metoden” skriver Charlotte Gerson följande om soja: ”Innehåller minst 30 allergiframkallande proteiner, som kan orsaka allvarlig skada hos känsliga individer. Soja innehåller fytinsyra som blockerar upptaget av viktiga mineraler och det är en enzymhämmare som hindrar enzymernas läkningskraft.”

 

Hon skriver vidare: ”Soja innehåller dessutom en koagulationsfrämjande substans som gör att röda blodkroppar klumpar ihop sig. Av dessa anledningar är soja helt förbjudet i Gerson terapin.”

 

Ramiel Nagel skriver i boken ”Cure gum disease naturally” (min översättning): ”En vän till mig tyckte att det var en bra idé att äta stora mängder tofu. Efter en kort tid började hon tappa håret och hennes hud blev blek. Soja innehåller växthormoner som behöver inaktiveras genom en långsam fermenteringsprocess, något som tofu inte genomgår. Höga halter av fytinsyra i soja minskar absorberingen av kalcium, magnesium, koppar, järn och zink.”

 

Sojabönorna är den mest genmodifierade födoväxten vilket kan vara mycket hälsovådligt. Svaret kommer vi tyvärr inte få förrän om kanske 15-20 år men jag tycker det är en onödigt stor risk att utsätta sig för. Alla sojaprodukter, förutom de fermenterade, är skadliga för tarmfloran på grund av dess slembildande och förruttnande effekt, och särskilt de genmodifierade som är än värre för de goda tarmbakterierna. En hel del bekämpningsmedel används vid sojaodlingarna och extra skadligt anser jag att de som blivit speciellt genmodifierade för att kunna motstå höga doser bekämpningsmedel är. ”Sojabönan är en annan gröda som ofta är genmodifierad. Monsantos Roundup Ready-sojabönor är framtagna för att tåla bekämpningsmedlet Roundup. Forskare har börjat se hur genmodifierade proteiner i majs och soja överför sina gener till DNA:et hos dina goda bakterier i tarmen, där de fortsätter att verka länge efter att du ätit soja.” (Alberto Villoldo i boken ”Andens medicin”)

 

Gabriel Cousens skriver i boken ”There is a cure for diabetes” (min översättning): "Soja är en diabetogen och en mineralfattig föda som dränerar kroppen på mineraler. Cirka 92–96 procent av all soja är genetiskt modifierad (GMO). Soja är också en av de sju värsta allergenerna och är allmänt känt för att orsaka omedelbara överkänslighetsreaktioner. Även om soja under de senaste 40 åren har tagit en viktig plats i övergången från en ohälsosam köttbaserad kost till vegetarisk och vegansk mat, är det dags för oss att uppgradera vårt matval till ett med mer fördelar och färre negativa effekter."

 

Den är det näst mest miljöförstörande födoämnet, efter kött, då det avverkas stora mängder med regn- och urskog runt om i världen för att ge plats åt den att odlas på. Det är den växt som innehåller störst mängd och koncentration av enzymhämmare och antinutrienter vilket gör den synnerligen svårsmält för kroppen. När soja upphettas bildas det lysinoalanin som kan ge njurskador, det finns dock inte kvar något av det i fermenterade sojaprodukter. Jag anser att man bör vara mycket sparsam med sojabönsprodukter om man vill uppnå optimal hälsa. Istället för ofta översaltade sojasåser kan du istället använda tamari som dessutom är fri från vete. Tamari i måttliga mängder är bara hälsosamt och den innehåller även en del vitamin B 12. Den är också ett mycket bra alternativ istället för det skadliga saltet. Tamari, och även tempeh och miso, är fermenterade (mjölksyrade) vilket kraftigt minskar innehållet på, och aktiviteten från enzymhämmare och antinutrienter. Detta gör att kroppen lättare kan smälta dem än andra sojaprodukter. När man groddar sojabönor sker samma sak och då blir de mycket nyttiga och lätthanterade av kroppen. Alla andra bönor jag känner till är ett mycket bra, nyttigt och miljövänligt alternativ till sojabönan. Men om du står inför att välja mellan kött och sojabönsprodukter är det mycket bättre och mindre skadligt att äta sojabönsprodukterna.

 

”Sojabönan är hybridiserad och svår att smälta samt ger allergiska reaktioner hos många människor utan att de vet om det. Ett undantag är dock tamarisås och den opastöriserade mison som båda har framställts av fermenterade sojabönor. Mison har ett högt innehåll av enzymer, mjölksyrabakterier, mineraler, aminosyror och essentiella fettsyror, och är av en helt annan hälsofrämjande kaliber än den vanliga sojabönan.” (Vibeke Amdisen i boken ”Pigg & glad med raw food”)

 

När man undersöker sojabönans plötsligt uppkomna ”hälsovärde”, och vad som skedde bakom den officiella hälsopropagandan, får man en helt annan bild av sojans eventuella näringsvärde. Det finns studier som visar att sojabönor kan orsaka: bröstcancer hos kvinnor, hjärnskador, sköldkörtelbesvär (särskilt hos kvinnor), njurstenar, försvagning av immunförsvaret, bukspottkörtelbesvär, allergier, m m. Då sojabönan innehåller östrogenliknande ämnen kan den rubba den känsliga hormonbalansen hos kvinnor vid större eller långvarig förtäring.

 

”Vad gäller östrogenkänsliga sjukdomar, som östrogenreceptorpositiv bröstcancer, har man fortfarande inte kommit fram till hur mycket soja som är säkert. Vissa onkologer misstänker att fytoöstrogenerna (vilket betyder ”växtöstrogener”) i soja kan främja tillväxten av cancerceller och rekommenderar kvinnor som haft östrogenreceptorpositiv bröstcancer att ta det säkra före det osäkra genom att helt undvika soja.” (Jennifer K. Reilly i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket” författad av Kris Carr) Ännu bättre är givetvis att sluta äta soja innan man utvecklat en sjukdom, t ex bröstcancer!

 

Vad var det som gjorde att sojabönan helt plötsligt, nästan över en natt, började propageras som ett näringsrikt och hälsosamt födoämne? Näringsexperten Mary Enig har forskat vad som skett bakom den officiella propagandan och menar att sojaindustrin, tillsammans med livsmedelsindustrin, står bakom det som hon kallar för ”sojarevolutionen”. Först började sojaindustrin utvinna oljan från bönorna, vilket började användas inom livsmedelsindustrin i stor mängd. Detta gjorde att de fick framförallt stora mängder med sojaprotein över. Då djur inte kunde äta soja mer än i mycket små mängder började man istället propagera för att sojan är det ”perfekta” födoämnet för människan. Genom detta skapade man en efterfrågan inom livsmedelsindustrin på deras ”sojaavfall”. Numera är det dock vanligt med större mängder ”sojaavfall” i kraftfoder till boskap så de har tydligen lyckats vänja djuren vid denna för dem helt onaturliga föda (de är ju gräsätare och idisslare och inte bönätare!) sedan 1970-talet.

 

När jag någon gång går till en thailändsk restaurang och beställer mat, ber jag alltid att få endast grönsaker utan tofu i min vegetariska maträtt för att därmed få en lite nyttigare och godare måltid.

 

Mats-Eric Nilsson beskriver i sin bok ”Äkta vara” hur processerna inom livsmedelsindustrin går till med sojabönorna: ”Sojabönorna förvandlas på mekanisk väg till flingor som därefter behandlas med det explosiva lösningsmedlet hexan för att utvinna fettet. Efter att ha befriats från lösningsmedlet i en så kallad toaster blir de avfettade flingorna ytterst användbart och billigt sojaprotein och soja mjöl eller det som brukar betecknas som texturerat vegetabiliskt protein i exempelvis vegetariska burgare. Själva fettet är dock ännu intressantare för livsmedelsindustrin. I detta skede är det en brunaktig, trögflytande råolja med en mörk, slemmig och illaluktande massa, som sjönk till botten när oljan pumpades ur det torn där den tidigare hexanextraktionen skedde. Så nästa steg är att separera smeten från oljan med hjälp av hett vatten och ett antal centrifuger. Oljan är nu raffinerad och kan efter ytterligare ett antal kemiska processer bli det som på oräkneliga innehållsförteckningar brukar benämnas vegetabilisk olja. Många tillverkare vill dock hellre ha ett fastare fett som uppför sig som smör trots att det består av billig och flytande sojaolja. Lösningen heter härdning, som är en serie avancerade processteg då vätgas under högt tryck pumpas in i oljan och metallen nickel används som en katalysator. Härdat eller delvis härdat vegetabiliskt fett är vanliga ingredienser i exempelvis matbröd och kaffebröd. Vad händer förresten med den mörka sörja som centrifugerades bort från oljan? Den tas förstås också tillvara och blir efter ytterligare processande – exempelvis blekning och behandling med aceton – något som heter sojalecitin. Det används som ett så kallat emulgeringsmedel, för att få olika ingredienser att lättare blanda sig, och ingår i mängder av livsmedel – exempelvis margarin, choklad och GB:s Magnumglass. Dessutom är det en viktig komponent i kosmetika, målarfärger och sprängämnen.”

 

Läs även Soja

 

 

Quorn

Ett annat vegetariskt alternativ för köttet som numera är vanligt i alla livsmedelsbutiker är produkter gjorda på quorn. Jag har alltid haft en mycket tveksam känsla inför att äta quorn men jag tycker att det trots allt är mindre skadligt att äta quorn än köttprodukter. Det är dock syrabildande, slembildande, förstoppande och utlöser matsmältningsleukocytosen. Jag äter det endast vid undantagstillfällen och jag tycker följande citat bekräftar min känsla: ”Det är svårt att tänka sig ett livsmedel som är mer konstlat än quorn, som för vegetarianer ska ersätta kött. Det framställs av mögelsvampen PTA-2684 som under produktionsprocessen växer i syresatt vatten i sterila jäsningstankar. Under denna fas tillsätts sockerarten glykos samt olika mineraler och vitaminer. Resultatet är så kallat mycoprotein som nu extraheras och värmebehandlas. Därefter torkas substansen, och äggviteämnet albumin tillsätts som bindemedel. Detta ämne kommer från ägg, vilket gör att quorn inte är något som lämpar sig för veganer. Sist av allt ges quornmassan sin slutliga struktur och konsistens beroende på vilket slags kött det ska imitera, exempelvis köttfärs eller tärningar av kycklingfilé. Varumärket quorn kontrolleras av Marlow Foods, den brittiska tillverkare som uppfann livsmedlet. Deras frysta quornburgare som säljs på Willys innehåller förutom svampproteinet bland annat följande ingredienser: texturerat veteprotein (veteprotein, vetestärkelse), hydrerat texturerat vegetabiliskt protein (vetegluten, vatten, ärtprotein, potatisstärkelse, maltmjöl, palmolja, maltodextrin, mjölkprotein), aromämne och tapiokastärkelse.” (Mats-Eric Nilsson i boken ”Den hemlige kocken” – publicerad 2007) Under senare år har dock quornproducenterna lyckats finna ett helt veganskt tillverkningssätt.

(RUBEN ANDERSSON 2019-06-03)

 

Läs även Vad ska man äta? och Vegetarisk övergång

 

 

 

 

 

Rubentexter

Symbol för jordning

Kost & Näring

 

© 2005 - 2021 Ruben Andersson