HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Kost & Tillskott

 

Här kan du läsa om hur bland annat kost, olika tillskott och behandlingsmetoder av maten påverkar dig.

 

Jag rekommenderar dig att börja läsa Kostens betydelse.

 

Läs även Köttätande, Mjölk och Äta djur och om det absolut viktigaste näringsämnet som finns: Vitamin KGS

 

Du finner även en hel del om kosten i Hälsa & Livskraft.

 

Klicka på länkarna nedan för att välja ämne.

Aluminium

 

"När jag tillsammans med Nisse Nilsson 1984 gick ut med ett "aluminiumlarm" i massmedia och förklarade att det var farligt med aluminium och att halterna ökade i konstgödslade produkter och i mjölk, reagerade Livsmedelsverket som en sårad oskuld. Man förklarade att detta larm var helt osakligt och att aluminium i de mängder som fanns i livsmedel var helt ofarliga. De analyser som gjorts var ej att lita på, hette det. På Livsmedelsverkets toxikologiska avdelning utarbetades raskt nya analysmetoder som sades vara de enda riktiga. Dessa gav lägre värden på aluminium i t ex mjölk och säd. Nu, 5 år senare, säger man fortfarande att riskerna troligen är negligerbara, utom möjligen för njursjuka. Vi har skickat säd för analys till fyra olika erkända laboratorier i Sverige. Alla fick överensstämmande värden och högre halter i konstgödslad säd än i alternativt odlad säd, men Livsmedelsverket med sina "perfekta" metoder fick lägre värden och ingen skillnad mellan de två sorterna."

(OLOV LINDAHL i boken "Recept på hälsa")

 

 

 

 

Aptit

 

“While preparing to write this section I sat down under a tree one day and made a list of reasons why people, including myself, eat. I stopped after I had identified 50 reasons, and over 40 were emotional in nature! Humans mostly eat out of emotional habit, equating their “appetite” with a strong message from their bodies that says: “Food! Feed me now and don’t stop until I feel better!” Some people eat to satisfy this “appetite” believing they are filling a true need for nutrition, while others do so knowing that this is not the case.

 

You may believe you need to work on “controlling your appetite.” When we recognize that we have an emotional eating problem, working on “controlling our appetite” rarely, if ever, works. The reason is we neither understand the nature of the “appetite” nor how to approach it. I do not believe that our “appetite” is something to control, but rather something to understand. Let’s explore this and see how getting to the chore of our reasons for eating can help us.

 

Understanding “Appetites”

“Appetites” can be considered to be desires which arise from thoughts, memories and bodily needs. The needs can be physiological (nutrients/food/water/sunshine/exercise/rest/sleep) or emotional (comfort/security/love). Emotional eating can and sometimes does help us to cope. However, food can never truly solve an emotional “appetite.”

 

Essential and Non-essential Eating

There are only three essential reasons to eat: 1. to nourish our bodies when we experience true hunger; 2. to hydrate our bodies when we are thirsty; and 3. to fuel our bodies before and during rigorous work and exercise. Eating for any reason other than the three essentials is, to a greater or lesser degree, not healthful.”

(DAVID KLEIN i boken “Self healing colitis & crohn’s”)

 

Läs även Djupare insikt 5

 

 

 

 

Aspartam

 

”I början av 1980-talet introducerades en ny produkt inom dryckesindustrin, ett artificiellt sötningsmedel istället för sackarin. Det heter aspartam. Aspartam är 180 gånger sötare än socker men innehåller inga kalorier. Användningen av det är nu utbredd sedan amerikanska läkemedelsverket Food and Drug Administartion (FDA) godkänt det som ett säkert sockersubstitut. På väldigt kort tid har det lagts till i över 5 000 recept. I tarmsystemet omvandlas aspartam till två mycket retande signalsubstanser som utgörs av aminosyrorna aspartat och fenylalanin, samt metylalkohol/formadelhyd – alltså träsprit. Det hävdas att levern gör metylalkohol giftfritt. Personligen tror jag att det påståendet görs för att åsidosätta uttalade invändningar mot kommersialiseringen av ett artificiellt ”livsmedel” som har en känd giftig biprodukt.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

”En av de mindre utforskade komplikationerna med aspartam är effekten det möjligen kan ha på utveckling av hjärncancer. I försök med råttor har man kunnat se att aspartam påverkat utvecklingen av hjärntumörer.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

"Aspartame, commonly thought to be a benefit to diabetics as a sweetener because it is low glycemic and low caloric, has actually been linked to the activation of diabetes. According to research conducetd by Dr. H. J. Roberts, a diabetes specialist, a member of the ADA, and an authority on artificial sweeteners, aspartame  leads to the creation of clinical diabetes, causes poorer diabetic control in diabetics on insulin or oral drugs, causes convulsions, and leads to the aggravation of diabetic complications such as retinopathy, cataracts, neuropathy, and gastroparesis. Dr. Roberts found "... the loss of diabetic control, the intensification of hypoglycemia, the occurence of presumed 'insulin reactions' (including convulsions) that proved to be aspartame reactions, and the precipitation, aggravation or simulation of diabetic complications (especially impaired vision and neuropathy) while using these products." Russell Blaylock, MD, author of Health and Nutrition Secrets, writes: "Diabetics who drink large amounts of aspartame-sweetened drinks are more likely to go blind. Aspartame is composed of the excitotoxin spartic acid; phenylalanine; and methanol, a known eye toxin.""

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

”Om en person försöker minska sitt sockerintag, gör emellertid han eller hon ofta detta genom att ersätta vitt socker med konstgjorda sötningsmedel som till exempel aspartam (det sötningsmedel som används i sockerersättningsmedlen NutreSweet, Equal och Spoonful). Aspartam är ett av de vanligaste konstgjorda sötningsmedel som används i dag och ändå har man funnit att det orsakade olika typer av primära hjärntumörer hos råttor när studier gjordes på 1970-talet. Trots att dessa studier visade en mycket tydlig koppling mellan aspartam och hjärncancer godkände FDA dess användning som ett bordssötningsmedel i juli 1981. Två år senare, i juli 1983, godkändes aspartam för utbredd användning även i dietdrycker. Ett år efter detta ökade antalet hjärntumörer hos människor i USA plötsligt med 10 procent! Det finns fler än 5 000 produkter som innehåller aspartam på marknaden i dag, och man uppskattar att över 200 miljoner människor i USA konsumerar det.

 

Aspartam består av 10 procent metanol (träsprit), 40 procent asparaginsyra och 50 procent fenylalanin. Metanol har bevisats orsaka skador på synnerven, vilket kan medföra blindhet, och asparaginsyra har bevisats skapa hål i hjärnan hos möss. Fenylalanin bryts ned till diketpiperazin (dkp), ett ämne som orsakar tumörer.

 

Bildandet av dkp i kroppen är ett av de sätt som aspartam kan utlösa cancer på. Ett annat hänger delvis ihop med det som händer med aspartam när det blir varmare än 30 grader, något som ofta sker när till exempel dietdrycker transporteras i varma lastbilar eller lagras i varma lager. Vid högre temperaturer än 30 grader omvandlas metanolet i aspartamet till formaldehyd och sedan till myrsyra. Både formaldehyd och myrsyra är starkt cancerframkallande ämnen. Faktum är att formaldehyd kategoriseras i samma klass av dödliga toxiner (gifter) som cyanid och arsenik. När metanol däremot förekommer naturligt, som det gör i frukter, är det alltid i närvaro av etanol. Etanol håller metanolet stabilt och förhindrar att det bryts ned till formaldehyd eller myrsyra. Men metanolet i aspartam är ”fritt” metanol och därmed instabilt.

 

Därför bryts inte bara metanol ned till cancerframkallande ämnen, utan den ingrediens som finns i störst mängd, fenylalanin, bryts också ned till ett direkt tumörinitierande ämne. Hjärnan verkar vara särskilt känslig för dessa typer av skadliga ämnen och några neurokirurger har funnit höga nivåer av aspartam i hjärntumörer efter att tumörerna avlägsnats kirurgiskt och undersökts.

 

Men hjärncancer är inte den enda cancerform som aspartam har sammankopplats med. Djurförsök som utfördes mellan 1971 och 1974 visade att aspartam orsakade brösttumörer (bröstcancer) hos råttor. Näringsfysiologen Janet Starr Hull, Ph.D., skrev en avslöjande bok som heter Sweet Poison om farorna med aspartam. I den räknar hon upp namnen på de forskare och deras universitet som har publicerat studier om aspartam. Enligt dr Hull har också testikelcancer och livmoderkroppscancer (endometriecancer) satts i samband med aspartam. År 2005 och 2007 avslutade Ramazzini Foundation i Bologna, Italien, djurstudier som tyder på en koppling mellan aspartam och utveckling av leukemi och lymfom i både han- och honråttor samt tumörer i bröstkörteln (bröstcancer) hos honråttor. (Kopplingen till bröstcancer hade naturligtvis redan påträffats i de tidigare studierna från 1970-talet.)

 

Att hålla sig borta från aspartam verkar därför vara ett sätt att hjälpa sig själv att undvika cancer. Och föräldrar kanske vill vara extra aktsamma genom att kontrollera innehållsförteckningen på allt sött de ger sina barn. Till exempel är det nu vanligt att aspartam används för att söta barns sirap, antibiotika och vitaminer. Med tanke på den höga incidenten av hjärncancer och leukemi hos barn i dessa dagar, kan aspartam säkerligen vara en bidragande faktor som bör undvikas.

 

Förutom cancer orsakar aspartam över 90 olika dokumenterade negativa biverkningar. Dessa biverkningar innefattar funktionsnedsättande multipel skleros-liknande symtom, anfall (seizures), medvetslöshet, blindhet, missbildningar och till och med dödsfall. Vissa experter tror att aspartam var den primära orsaken till det ”Kuwaitkrigssyndrom” som många amerikanska soldater har drabbats av. Detta beror på att tusentals lastpallar av dietdrycker sändes till trupperna i Operation Ökenstorm och där blev liggande kvar under flera veckor i taget i nästan 50-gradig värme. Dr Hull uppger att av 90 självständigt finansierade studier, fann 83 av dem ett eller flera problem som orsakades av aspartam. Men varenda en av de 74 studier som finansierats av aspartam-industrin (som till exempel Monsanto, G.D. Searle och International Life Sciences Institute) hävdade att inga problem hittades.”

(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

 

 

 

 

Atkins & LCHF

 

”De flesta som provar på dessa fett- och proteinrika dieter gör det därför att de vill gå ner i vikt. Problemet är att man samtidigt utsätter kroppen för andra typer av risker och särskilt hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar. Studier visar till exempel att man inom ett år på Atkinsdieten minskar tillförseln av blod till hjärtat med 40%.”

(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ”Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)

 

 

Här kan ni läsa sanningen om hur det gick för Dr. Robert Atkins (Atkins-dietens skapare), som levde efter sina egna diet-övertygelser och avled vid endast 61 års ålder:

“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”

(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)

 

 

"Smelling profits, many other doctors and authors put their own spin on the low-carb phenomenon and created their own books, diets, and products. Most prominent among them are Mary Dan and Michael Eades' Protein Power (1995), Barry Sears' Enther the Zone (1995), Peter D'Adamo's Eat Right 4 Your Type (1997), Loren Cordain's The Paleo Diet (2002), Arthur Agatson's South Beach Diet (2005), and Eric Westman's The New Atkins for a New You (2010). Like younger siblings struggling to stand out, these various authors and their supporters go to great lengths to distinguish their "correct" diet from the others. The South Beach Diet prefers olive oil to butter and emphasizes leaner cuts of meat. Protein Power adds lots of water and nutritional supplementation to compensate for the low-carb diet’s inadequacies. Enter the Zone seemingly dismisses the low-carb idea by recommending “only” 30 percent protein but still relegates carbs to less than half your total calories. (That’s still low carb!) Even The Paleo Diet, despite its positive emphasis on whole foods, is just another version of the same low-carb, high-protein, high-fat idea. These spinoffs all occupy the same very thin slice of the human diet continuum.

 

In addition to their carbophobia, these authors have two other things in common: no experience in scientific research and a vast fortune generated by the sales of their shakes, powders, extracts, oils, bars, and even chocolates, along with a second fortune amassed through licensing their trademarked seal of approval.

 

The net effect of all this differentiation and marketing has been the normalization of low carb on a cultural level. Restaurants routinely offer low-carb menu options. It’s expected that someone watching their weight will bypass the dinner rolls. And whereas twenty years ago you would have raised an eyebrow (and a few concerns for your sanity) were you sit down to a meal of bacon, butter, and beef for the purpose of shedding pounds, these days that’s a perfectly normal approach to weight loss. When absurdities get repeated often enough, they start sounding like truth.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

”The low-carb diet’s first major flaw is that it’s short term. Over the long term, low-carb diets don’t fulfill their promise to dieters, which is that the diet will help them reduce their weight and sustain the change. Observation studies of populations overwhelmingly show that high-protein, high-fat diets, which reflect the long-term consumption of animal-based and highly processed food products, are associated with more health problems, many of which are associated with obesity.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

”While there’s a lot of overlap between a healthy body weight and overall health, they aren’t synonymous. You can lose a lot of weight by getting cancer, and you can keep it off by dying, but I don’t recommend that approach! Charitably, we could say that low-carb advocates are using weight loss as a Trojan Horse to get people to improve their diets and overall health – although there’s little evidence for this generous interpretation. As Atkins himself was both obese and quite ill from the known consequences of high-protein, high-fat diet at the time of his death, it’s clear that this community isn’t taking seriously the damning data on long-term health outcomes.

 

Two original research papers reveal more about the consequences of the Atkins Diet than any others because they were published by supporters of the Atkins Diet and were funded by the Atkins organization. In one paper, users of the Atkins Diet, when compared to control subjects of “low-fat” dieters (dieters who were getting ”only” 30 percent of their calories from fat), suffered more constipation (68 vs. 35 percent), more headaches (60 vs. 40 percent), more halitosis (38 vs. 8 percent), more muscle cramps (35 vs. 7 percent), more diarrhea (23 vs. 7 percent), more general weakness (25 vs. 8 percent), and more rashes (13 vs. 0 percent) – even those Atkins Diet users who were taking vitamin supplements. In the other paper, similar prevalences were seen for the Atkins dieters for constipation (63 percent), headaches (53 percent), and halitosis (51 percent).

 

These Atkins Diet side effects are consistent, and the research is quite convincing. That is, when compared with the already poor Standard American Diet (SAD), which is high in fat and protein, the Atkins Diet, even higher in fat and protein, leads to far more negative health outcomes, even in the short term.

 

So why do dieters still believe the low-carb hype? It has a lot to do with how convincing the low-carb movement’s arguments sound – even though those arguments are consistently contradicted by the science.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

"Köttindustrin bakom LCHF

Den populära LCHF-dieten har lockat många svenskar att byta ut kolhydraterna mot mer kött och fett. Flera studier som förespråkare av dieten hänvisat till är sponsrade av den amerikanska köttindustrin, visar en granskning av SR:s "Ekot"."

(TT, publicerat i METRO, Göteborg, 31 augusti 2011)

 

 

”Jag häpnar ständigt över vilken framgång som böcker som kommer med de mest fantastiska anspråk har. Författaren kan till exempel hävda att bacon och ägg är nyttigt för dem som har en speciell blodgrupp, och detta utan att någonsin ha genomfört eller ens ha åberopat en enda vetenskaplig undersökning till stöd för sina ogrundade teser, inte ens när de kan vara missledande och rentav skadliga.”

(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)

 

 

”Under andra världskriget framkom tunga indicier när tillgången på kött, ägg, smör och ost sjönk kraftigt i de västeuropeiska länder som drogs med i kriget. När konsumtionen av de här matvarorna minskade, sjönk också dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar. Efter kriget, när konsumtionen återgick till det normala, steg dödligheten på grund av hjärt-kärlsjukdomar till samma nivåer som före kriget.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

"Perhaps the most telling report on the low-carb diet and health is the recent summary of 17 studies published in January 2013 involvoing 272,216 subjects, in which a low-carb diet showed a statistically significant 31 percent increase in total deaths."

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

"Low-carb advocates have succeeded in winning over a substantial segment of the market for about four decades now. In part, they have done so because their message is one that many people want to hear: good things about their bad habits."

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

”The most egregious case of bias and muzzling I’ve witnessed on the part of a scientific journal revolved around a deeply flawed study that purportedly proved that the dangerous Atkins Diet was more effective in helping overweight and obese women lose weight than three other diets, including Dr. Dean Ornish’s low-fat diet. The study was published in JAMA in March 2007, despite the article grossly misrepresenting the study’s results. One example: the authors claimed that their subjects on the Ornish diet were limited to 10 percent fat, as the diet recommends. But a careful review of the data table showed that over twelve months, participants supposedly on the Ornish plan actually consumed about 29 percent of their calories in fat. Yet the authors insisted that they had performed a fair comparison. In that deception they were aided by the JAMA Letters section editor, Dr. Robert Golub, who refused to publish a single critique calling attention to the study’s very serious shortcomings, including commentaries submitted independently by Dr. Ornish himself, Dr. John McDougall, Dr. Caldwell Esselstyn, and myself. After JAMA ignored these submissions, I wrote to Dr. Golub, complaining about his journal’s antiscientific actions, and urging him to publish at least one informed critique of his flawed study. His reply? A pithy:

 

Dear Prof. Campbell,

Your letter has been rejected, and we will not engage in further e-mail correspondence about it.

 

Dr. Golub should have been dismissed forthwith from his position with a reprimand. This is a lack of integrity of the highest order. But in the current system of medical publishing, it’s just business as usual. After all, the Atkins Foundation is more than a diet; it’s the propaganda arm of a billion-dollar business. They call the tune, in the form of funding grants totaling millions of dollars per year, and the doctors and researchers who don’t mind prostituting their professional credibility dance merrily across the pages of the most trusted medical publications in the world.”

(T. COLIN CAMPBELL i  boken “Whole”)

 

Fotnot 1: ”JAMA” = Journal of the American Medical Association.

 

Fotnot 2: Dean Ornish är världens mest framgångsrikaste hjärtläkare och Caldwell Esselstyn är den näst mest framgångsrikaste hjärtläkaren i världen – baserat på uppföljningar/studier av de otroligt låga statistiska återfallen av deras behandlingsmetoder vid hjärtproblem för deras patienter med hjärt-kärlsjukdomar! Dean Ornish behandlingsmetod innefattar bl a: vegetarisk (NÄSTAN vegan) diet, meditation, sund vardagsmotion och gruppstöd.

 

Läs även Kolhydrater, Powerful forces och Protein

 

 

 

 

Avokado

 

Avocado vs. Animal Meat

 

Avocado – Watery and fiber-rich, non-constipating

Animal Meat – Low water, no fiber, constipating

 

Avocado – Has all essential amino acids

Animal Meat – Amino acids denatured by cooking

 

Avocado – No cholesterol

Animal Meat – High in cholesterol

 

Avocado – Takes 2 to 4 hours to digest, normally will not putrefy

Animal Meat – Takes 12 to 24 hours to digest, normally putrefies, poisoning our blood, tissues and brain

 

Avocado – No parasites, pathogens or tumors

Animal Meat – Incidences of parasites, pathogens and tumors range from rare to common

 

Avocado – Not inoculated with any chemicals

Animal Meat – Typically inoculated with antibiotics, medicines and hormones

 

Avocado – Water-rich and non-allergenic

Animal Meat – Bloody and laden with allergenic proteins

 

Avocado – Does not need cooking nor any preparation other than peeling

Animal Meat – If eaten raw, the parasite pathogen risk increases; when cooked, the fats become carcinogenic, the proteins coagulate, and the heat-deaminated minerals become embedded as arterial and bowel plaque leading to atherosclerosis, heart disease, Alzheimer’s, etc.

 

Avocado – 100% healthful

Animal Meat – A major health hazard with links to cancer, colitis, diabetes, obesity and many other diseases

 

Avocado – Alkalizing

Animal Meat – Acidifying

 

Avocado – The fuel required to digest avocado and other fruity fats is less than half that required to digest meats, and digestion time is dramatically lower as well

Animal Meat – Takes approximately 50% of body’s energy and as much as three days to digest and clean up the toxins from its decomposition in the gut and the immune system response to the toxic proteins and grease which enter the blood

 

Avocado – 100% ecologically sound

Animal Meat – Ecologically destructive, requiring up to 200 times the acreage and over 10 times the quantity of water to produce one pound of food (approximately 220 gallons of water per sound of avocado vs. 2,400 gallons water per sound of beef); grazing causes soil erosion and in some countries deforestation; liquid, solid and gaseous animal wastes pollute the atmosphere, land and waterways

 

Some Avocado Myths and Facts

 

Myth – It’s a vegetable

Fact – It’s actually an oily berry – a fruit

 

Myth – It’s high in cholesterol

Fact – It has no cholesterol – only animal foods have cholesterol

 

Myth – It’s high in fat

Fact – By weight, avocados average 30% easily digestible oily fatty acids and approximately 70% water

 

Myth – Its saturated fat content is dangerous

Fact – Only about 2.5% of the edible portion of avocado is saturated fat, and unheated saturated fat from live plant foods is nontoxic

 

Myth – It’s fattening

Fact – It is the cooked starches, meat, dairy and processed sugar in people’s diets that feed their fat cells. Most active people who consume avocados as part of high raw food vegan diet have no problem losing excess fat and staying lean

 

Myth – It is a tree ripened fruit

Fact – The avocado doesn’t soften on the tree. After dropping or picking, it must be allowed to soften for 4 to 17 days depending upon the variety and ambient temperature and humidity

 

Myth – It’s best to ripen it in a bag

Fact – Not necessary. Keep your weekly supply of avocados on your kitchen table, counter or somewhere else in plain sight. Pinch the tops and bottoms each morning and when they yield to pressure on both ends they are ripe. Refrigerate the ones you are not ready to eat

 

Myth – It can’t be refrigerated

Fact – Yes it can. Wrap ripe avocado in plastic or keep it in a plastic bag or container. If it is refrigerated for too long, some spoiling may result. Remove unripened avocado from the refrigerator 2 or 3 days before you intend to eat it

 

Myth – Keep the seed in to keep guacamole from turning black

Fact – That is an old wives’ tale! Wrap it in plastic to keep oxidation at bay”

(DAVID KLEIN i boken “Self healing colitis & crohn’s”)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Enzymer

 

”Visste du att allting som lever här på jorden vibrerar av liv, på grund av enzymer? Varje växt, djur och människa lever tack vare enzymer.”

(Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”Vi vet alla hur viktigt det är med en bra kosthållning för att få i oss alla näringsämnen – vitaminer, mineraler, essentiella fettsyror och aminosyror – så att kroppen skall kunna jobba. Men oavsett hur sund kosten är eller hur mycket högkvalitativa näringsämnen vi än äter har det ingen betydelse om metaboliska enzymer inte finns.

 

Om du skall bygga ett hus kan du lägga fram allt material på tomten: virke, spik, cement, tegel, murbruk, isolering, elkablar, takmaterial, ja allting. Men bara för att man tar dit allt material blir det inget hus byggt. Byggjobbarna måste sätta ihop materialet. Oavsett mängden material eller hur hög kvaliteten är, blir det helt enkelt inget hus om det inte finns några byggjobbare. Metaboliska enzymer är kroppens ”byggjobbare”. Utan dessa blir ingenting gjort. Nu kommer en viktig tanke om metaboliska enzymer: Kroppen kan bara tillverka en viss mängd metaboliska enzymer. Om det inte längre finns några metaboliska enzymer som styr funktionerna i kroppen för att leva, ja då är livet slut. Om vi har tur kan de räcka i 120 år, men de kommer att ta slut en dag. Jämför det med att du fick ett bankkonto när du föddes som innehöll en viss summa pengar som skulle räcka hela livet. Du kunde bara göra uttag på det, men inga insättningar. Man kan göra på två sätt antingen vara sparsam med pengarna och försöka få dem att räcka så länge som möjligt, eller slösa bort dem.

 

Ungefär så är det med de metaboliska enzymerna. Det är enkelt att förstå. Ju fortare vi använder dem, desto kortare blir livet och ju sparsammare vi är med de metaboliska enzymerna, desto längre blir livet. Det finns ingen tvekan om det. Allt vi kan göra för att vara sparsamma med dem är uppenbarligen en av de klokaste investeringar vi kan göra för vår hälsa och vårt välbefinnande.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”När man äter lagad mat så leder detta till enzymförbrukning. När man behandlar maten genom att upphetta den över 48º C i en halvtimme, förstörs enzymerna till 100 procent. Enligt Howell spelar det ingen roll om maten värms upp snabbt eller långsamt, eller om det är ångkokning. Han berättar att i torr värme upp till 65,5º C blir enzymerna inte förstörda. De enzymer som förstörs vid matlagning är de som gör födan lättsmält i ”mat-enzym”- eller magmunsmagen (den övre delen av magsäcken) under matsmältningscykelns första 30 till 60 minuter. Äter man huvudsakligen okokt mat förbättras däremot denna förberedande matsmältning, genom att färre av människans egna (endogena) matsmältningsenzymer från magsäck, bukspottkörtel, lever och tunntarm behövs för att slutföra matsmältningsarbetet, därför att det finns bevis som visar att mängden endogena enzym som utsöndras, ökar eller minskar beroende på hur mycket som behövs. Detta är viktigt på grund av det som dr. Howell kallar ”lagen om anpassad utsöndring av enzymer”, vilket betyder att enzymenergin söker sig till den del av kroppen, där den behövs. Dr. Howell tror, precis som jag, att enzymer representerar en viss mängd energi, likaväl som ett faktiskt antal enzymmolekyler. Om det går åt mindre enzymenergi till matsmältningen, finns det mer tillgänglig för att stärka andra kroppsprocesser. När man exempelvis är sjuk eller skadad, tappar man oftast matlusten, därför att enzymenergin då i första hand behövs för att bekämpa sjukdomen och reparera kroppen. Genom att äta föda i vilken enzymerna inte har blivit förstörda, upprätthåller man en ständig tillförsel av enzymer till organismen och minskar därigenom den inre förbrukningen av enzymenergi. Det föreligger tydliga bevis för att ett överskott av enzymer från den råa maten och även från enzymtillskott kan tas upp av organismen och därigenom öka kroppens enzyminnehåll och energi. Således kan en okokt kost faktiskt öka kroppens enzymenergi och –material. Det finns, på det fysiska planet, huvudsakligen tre metoder för att bibehålla eller öka enzymenergin i kroppen – att äta okokt kost, att inta enzymer som tillskott, och att fasta. Om man bevarar och ökar enzymenergin i matsmältningsapparaten kommer det att finnas en större mängd enzymenergi tillgänglig för vitaliteten, kroppens avgiftning, metabolismen, upplösning av ärrbildning och kristalliserade avlagringar i kroppens vävnader, förbränning av överflödig fettvävnad och en allmän föryngring. Denna ökade vitalitet och hälsa gör att det finns mer energi tillgänglig.”

(GABRIEL COUSENS i boken ”Andlig näringslära”)

 

 

“Livet upphör när den metaboliska enzymaktiviteten är så försvagad att den inte längre kan fortsätta med uppbyggande enzymreaktioner. Detta är tydliga tecken på hög ålder. Hög ålder och försvagad metabolisk enzymaktivitet är synonyma med varandra. Om vi skjuter upp denna försvagning kan det som vi kallar hög ålder istället bli de gyllene åren i vårt liv.”

(Dr EDWARD HOWELL)

 

 

"There are hundreds of different enzymes. Enzymes are protein substances produced by living cells. We produce enzymes and we ingest enzymes with our food. Some enzymes move nutrients through the digestive tract into the body; others act throughout the body as catalysts for different metabolic functions. Enzymes are the substances that allow the body to perform complicated chemical reactions at room temperature.

 

Enzymes from food provide the vitality the body needs to carry on life. Without a non-stop adequate supply of enzymes from raw, whole, living foods, the body can’t properly replenish and rebuild cells. Enzymes, like just about everything else, do their best work in a favorable environment.

 

Enzymes are produced by living plants and animals. They cause changes in other substances without being changed themselves. In living plants, enzymes serve a metabolic function of building new tissue. However, they can be destroyed by cooking and be rendered inert by refrigeration. If fruit is refrigerated after it is picked, it won’t ripen properly. Enzymes are ripening agents but cold temperatures keep them from working.

 

At some time you have probably bought a beautiful, succulent-looking peach from the cooled produce section of the supermarket. You bit into the magnificent specimen of nature in eager anticipation of savoring a ripe, sweet, juicy treat. Instead, your senses were startled by a hard, bitter impostor. The fruit had been picked and shipped to the store before it was ripe. Although the color was good, the maturing process had not been completed. Had you put your prize peach on the window sill for a couple of days, the enzymes would have again performed their magic and you would have had a succulent, mature piece of fruit instead of a ripe-retarded look-alike.

 

The enzymes in whole food act to complete the food’s development and maturing. If the ripening process isn’t interrupted by heat or cold, it continues until the food disintegrates – it rots. Overripe fruit and rotten potatoes have a lot in common – non-stop enzymatic activity. When the same disintegrating process takes place inside the body, it’s termed digestion. The function of enzymes in fruit or vegetables doesn’t change just because they are in the stomach. These enzymes can continue to work in an acid environment; enzymes from the pancreas can’t.”

(TED MORTER i boken "Fell's official know-it-all guide")

 

 

”Enzymes in saliva begin to ready food in the mouth for digestion. Enzymes also help to begin the digestive process in the stomach. When we eat whole food, living enzymes in that food initiate the digestion of the food that carried it in. Raw fruits and vegetables contain all of the enzymes necessary to almost completely digest their constituent parts: carbohydrates, proteins, and fats.

 

Those portions of carbohydrates, proteins, and fats that aren’t completely digested by their own enzymes pass into the duodenum. The chemical structure of the substance and the enzymes of the pancreas continue the job of digesting the food. Pancreatic enzymes act as a backup, or finishing touch, to the natural digestion initiated by the enzymes in the food.

 

Enzymatic actions in seeds and grains can be put on “hold” by enzyme inhibitors. You may have heard of archeologists unearthing grains and seeds that had been entombed for hundreds of years. Grains and seeds are living entities that can lie dormant for long periods, then germinate when moisture and temperature conditions are right. Until conditions are favorable, enzyme inhibitors in seeds postpone the initiation of enzymatic action that begins the sprouting process. Warm temperature and moist conditions override enzyme inhibitors and allow the enzymes to go to work. Enzyme inhibitors can be deactivated either by sprouting or by cooking.

 

Cooking dormant seeds and grains destroys the enzyme inhibitors but it also destroys enzymes. Under conditions that allow seeds or grains to germinate, enzymes are released to inhibit the inhibitors.

 

Enzyme inhibitors cause digestive distress if seeds and grains are eaten while the inhibitors have the upper hand. This is why soy protein is so hard to digest; it has the highest known concentration of enzyme inhibitors.

 

The pattern of enzymatic activity of food crops can be influenced by fanning methods. Modern agricultural practices allow for faster, more extensive and efficient methods of collecting crops from fields. In the past, grain remained on the stalk in the field after cutting. During this time the grain was exposed to moisture and sunlight, which allowed enzymes to be released and produced, and the germination process to begin. Grains are now removed from the stalk immediately after cutting. This practice is more economical than former methods, but a vital transition period is eliminated.

 

Current practices deliver mature but dormant grains to food processors to be transformed into virtually enzyme-free products. Enzymes may be added to consumer products artificially. This practice is helpful in the manufacturing of bread and bakery bakery products, but the added enzymes are of little or no benefit to the person who eats the food.”

(TED MORTER i boken "Fell's official know-it-all guide")

 

 

”Proteiner och kroppens enzymer fungerar effektivare i lösningar av lägre viskositet (dvs. när vattnet är mer lättflytande). Detta gäller för samtliga receptorer (mottagare) i cellmembranen. I lösningar av högre viskositet (dvs. i uttorkat tillstånd) blir proteiner och enzymer mindre effektiva.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

"Enzymes are the key to all life."

(TED MORTER i boken "Fell's official know-it-all guide")

 

Läs även Enzymerna, Levande föda och Pottengers forskning

 

 

 

 

Fibrer

 

”Det finns en spännande berättelse om hur en grupp engelska forskare gjorde en rad upptäckter, som tycks innebära att vi en gång för alla skall kunna avskaffa dessa invalidiserade och dödliga sjukdomar, som nu är ett hot mot folkhälsan i en stor del av världen. Deras uppspårande av ledtrådar omfattar allt från analys av lunchmenyn i en afrikansk by till studier av bakrecept i en engelsk kvarnstad år 1850. Det hela började helt prosaiskt med att man studerade avföringen hos afrikanska byinvånare. Engelska läkare som arbetade bland infödingarna lade märke till att afrikanerna producerade avföringar på närmare ett halvt kg per dag. Detta var en slående kontrast mot en normal brittisk avföring på drygt 100 g! Det fanns även andra skillnader. Afrikanernas avföring var voluminös, mjuk och nästan luktfri, medan den engelska var hård och sammanpressad och hade en rutten lukt. För människor i allmänhet är avföringen en källa till förlägenhet, upphov till barnsliga skämt och föremål för en nästan tvångsmässig renlighetsiver.”

(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv)

 

 

OBS att författaren av nedanstående citat använder det mycket gamla begreppet ”slaggämnen” istället för fibrer!

”Den process som maten genomgår när man äter – från munnen genom mage och tarmar – kan mycket väl liknas vid gruvhanteringen. Om man liknar vår dagliga föda vid den råa malmen, är målet för matsmältningen att därur utvinna fetter, protein, kolhydrater, vitaminer och mineralämnen som kroppen behöver. När detta är klart måste man göra sig av med avfallet från förädlingsprocessen. Forskare har alltid ansett detta vara den minst viktiga delen av matsmältningsprocessen. I colon eller tjocktarmen absorberas vatten ur födan, bakterier påverkar återstoden (ända till 30 % av avföringen består faktiskt av vatten) och de starka musklerna i colon trycker ihop massan som en effektiv avfallspress, varefter den uppkomna avföringen stöts ut. De brittiska forskarna kände ju till allt detta, men de kunde inte förklara varför afrikaner producerade fyra gånger mer avföring – som dessutom var luktfri, mjuk och voluminös – än engelsmän. Nästa upptäckt var ännu mer förbryllande. Den mat som afrikanerna åt passerade från middagsbordet till avföringsstadiet på så kort tid som 24 timmar, medan medel-engelsmannen behöll det han ätit i hela tre dagar – för en del britter tog det ända upp till två veckor att smälta maten helt. Dessa fynd väckte forskarnas nyfikenhet och de fortsatte sitt arbete. De började analysera de afrikanska bybornas dagliga kost och gjorde fler fascinerande upptäckter. Den genomsnittlige bybon åt en kost som vi skulle beteckna som ömklig, mätt med våra begrepp. Han åt majsmjöl, bönor, bananer och potatis. Hans dagliga matranson var anmärkningsvärd bara i ett avseende: den var utomordentligt rik på växtfibrer, dvs. sådana växtdelar som kroppen inte kan smälta helt. Det innefattar bl.a. det mesta av sådant som fastnar i tänderna, är svårtuggat och gör grönsaker otrevliga att äta, t.ex. vetekli, rosenbönornas nervtrådar, delar av havret i gröten, äppel- och potatisskal m.m. Eftersom afrikanerna åt så stora mängder av sådana fibrer eller slaggämnen, nästan rusade maten genom deras matsmältningsapparat. Så långt var det intressant, men inte särskilt spännande. När engelsmännen summerade sina fynd, hade de kommit fram till följande:

 

1 Afrikanerna hade större, tyngre och mindre illaluktande avföring än engelsmännen.

 

2 Afrikanernas föda passerade genom kroppen tre gånger fortare än engelsmännen.

 

3 Afrikanerna åt ungefär tre gånger mera slaggämnen eller växtfibrer än engelsmännen.

 

Detta skulle på sin höjd ha räckt till en liten tvivelaktig uppsats i någon mindre medicinsk tidskrift, men till lycka för världen slutade de engelska läkarna inte här. De började söka efter fler skillnader mellan de förment fattiga afrikanerna och de mycket rikare engelsmännen och det de upptäckte kan snart komma att förändra den moderna medicinen radikalt. Jag tror att deras fynd rymmer fler värdefulla utvecklingsmöjligheter än mycket av den kostnadskrävande medicinska forskning som bedrivits under det gångna halvseklet. Efter noggranna analyser av oräkneliga medicinska journaler och jämförelser av dödlighet och sjuklighet inom olika grupper kom man fram till följande:

 

1 Sjukdomar i hjärtats kranskärl, som orsakar en tredjedel av alla dödsfall i USA, är praktiskt taget okända på den afrikanska landsbygden.

 

2 Cancer i tjocktarmen och ändtarmen, den cancerform som orsakar de flesta dödsfallen i USA, är utomordentligt sällsynt hos afrikanska landsbygdsbor.

 

3 Appendicit (blindtarmsinflammation), den sjukdom som föranleder de flesta kirurgiska ingreppen i USA, påträffas nästan aldrig hos afrikanska landsbygdsbor.

 

4 Hemorrojder, dessa civilisationens gissel, som ger upphov till lidande och invaliditet, är synnerligen sällsynta hos personer som äter traditionell afrikansk kost.

 

5 Divertikulos (stora fickor som putar ut i tarmens väggar) är den vanligaste tarmsjukdomen bland amerikaner. Hälften av de äldre amerikanerna lider av den. Afrikaner får den nästan aldrig.

 

6 Tio procent av alla amerikaner har åderbråck. Sådana är mycket ovanliga hos afrikanska lantbor.

 

7 Flebit (inflammation i benens djupa vener, som kan orsaka blodpropp) är en vanlig sjukdom hos amerikaner. Afrikaner drabbas mycket sällan av den.

 

8 Fetma, detta vanställande och invalidiserande tillstånd, förekommer i större eller mindre utsträckning hos halva vår befolkning. Afrikaner som håller fast vid sin traditionella kost blir aldrig feta.

 

Det här blev nästan för mycket att smälta. Kan det verkligen vara så att det är afrikanernas enkla, felaktiga diet som räddar dem från halvdussinet sjukdomar, som dödar eller invalidiserar miljoner människor i USA och Europa? Kan det vara så att vår kost, som är så fullproppad med proteiner, så vitamin- och mineralberikad och dessutom skyddad av statliga standardiseringsbestämmelser, är så fattig på vissa livsnödvändiga ämnen att den fyller våra sjukhus och kyrkogårdar med offer för cancer och hjärtsjukdomar? Är det möjligt att en tredjedel av den miljon amerikanska läkare som ägnar sig åt att skära bort cancerangripna organ, som räddar hjärtpatienter och opererar blindtarmar, åderbråck, hemorrojder och divertikulos, i stället skulle kunna ägna sig åt den förebyggande medicin vi är överens om är så mycket värdefullare? Dessa frågor måste besvaras en gång för alla – inte genom önsketänkande utan genom objektiv analys av vetenskapliga fakta. Kanske kunde observationen att afrikanska bybor undgår så många sjukdomar, medan det ”moderna” samhället blir allt sjukare, förklaras med hjälp av ärftliga faktorer? Kanske fanns det något i de svarta afrikanernas gener som gjorde dem immuna mot dessa sjukdomar? Forskarna fortsatte sina undersökningar. Ytterligare mycken mödosam analys av journaluppgifter från hela världen gav dessa resultat:

 

1 Afrikaner som övergår till västerländsk kost får så småningom västerländska sjukdomar. Det tar en viss tid innan sjukdomstillstånden utvecklas och då är appendiciten (blindtarmsinflammation) den som kommer först hos afrikaner, som drastiskt skär ned mängden slaggrika produkter i sin kost. Undan för undan följer så coloncancer, hjärtattacker, divertikulos och alla de övriga.

 

2 Svarta afrikaner som kommer till USA och lägger sig till med amerikanska kostvanor faller gradvis offer för dessa ”civilisationssjukdomar”. Inom loppet av ungefär trettio år börjar de uppträda hos oroväckande många.

 

När man försöker förklara skillnaden i mottaglighet med rasskillnader mellan vita och negroida och kaukasiska folk kommer man på ett annat sätt in i en återvändsgränd. Infödda japaner, som äter traditionell kost, är nästan lika fria från dessa sjukdomstillstånd som de svarta afrikanerna. Men när japanerna flyttar till Hawaii och börjar äta slaggfattig kost, stiger deras sjuklighet i hjärtsjukdomar, coloncancer och övriga tidigare nämnda sjukdomar. En annan bekräftelse på detta är att de västerländskt påverkade japaner, som fortfarande bor i Japan men äter ”amerikansk” fiberfattig kost, obevekligt får samma sjuklighets- och dödlighetstal som amerikanerna. T.o.m. turkar och rumäner börjar alltmer få fiberbristsjukdomar kort tid efter det att de överger sina traditionella kostvanor och börjar äta som vi gör. Sporrade av dessa viktiga upptäckter började forskarna analysera de moderna amerikanska och brittiska kostvanorna, och det blev en häpnadsväckande berättelse om hur s.k. utveckling kräver sitt pris, men också om vilka möjligheter vi har att slippa de sjukdomar som blivit en nästan oundviklig följd av vårt levnadssätt.”

(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv)

 

 

”När de osmälta fibrerna når grovtarmen, får de många viktiga uppgifter. Här samverkar fibrerna med skilda giftämnen i tarminnehållet och förhindrar upptaget av dessa gifter i kroppscirkulationen. På detta sätt elimineras giftämnen från kroppen istället för att sugas upp av denna. Om karcinogener (cancerframkallande ämnen) finns utspädda i en stor kvantitet avföring och uttömmes ur tarmen ganska snabbt istället för att bli kvar inom denna, blir de mindre farliga. Detta har påvisats vid experiment. Om djur utfodras med en fiberrik kost som innehåller gifter av olika slag, vållar gifterna endast liten skada. Om djuren utfodras med samma gifter i samma doser men med en kost som är mindre fiberrik, blir de sjuka och dör.”

(DENIS BURKITT i boken ”Fibrer i kosten”)

 

 

”Kostfibrer är den rest av kolhydrater som inte kan brytas ned i tunntarmen, utan som i stort sett oförändrade når tjocktarmen. De finns i vegetabiliska livsmedel, ej i animaliska.

Kostfibrer delas in i två grupper: vattenlösliga kostfibrer (gelbildande) och icke-vattenlösliga kostfibrer (icke-gelbildande). Ofta ingår båda typerna av fibrer i samma livsmedel. De vattenlösliga fibrerna, som är gelbildande, har flera positiva effekter. De fördröjer bl.a. upptaget av glukos (blodsocker), så att energin och blodsockernivån blir stabilare. De sänker även förhöjda kolesterolvärden. De icke-vattenlösliga fibrerna, som t.ex. cellulosa, har förmågan att binda vatten till sig, vilket gör att tarminnehållet ökar i volym. Detta ger en bulkeffekt, som stimulerar tarmrörelserna och förhindrar förstoppning. Fibrer gynnar också tillväxten av tarmens ”goda bakterier”. Det finns gott om fibrer i bl.a. fullkornsprodukter, färska frukter och grönsaker samt baljväxter.”

(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)

 

 

”Vegankost har helt naturligt ett högt innehåll av kostfibrer, eftersom dessa finns enbart i vegetabiliska livsmedel. Kostfibrer har många positiva effekter på hälsan och de är bl.a. förutsättningen för en god tarmfunktion.”

(ALF SPÅNGBERG i boken ”Reumatism”)

 

 

”Hallon är en av de rikaste källorna (2 ½ deciliter innehåller 40 gram) och hos dem sitter fibrerna i de små fröna.”

(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)

 

 

”Det är helt tydligt att personer som äter mycket fibrer har ett mer välfungerande tarmsystem än de som bara äter lite fibrer. Fibrer ökar avföringens volym och frekvens, och brist på fibrer leder ofta till förstoppning. För att öka mängden fibrer i kosten ska man äta mera frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Det finns faktiskt fem typer av fibrer som skiljer sig åt vad gäller vattenlöslighet och kemisk uppbyggnad. Alla är nyttiga, men de kan delas in i två grupper som är nyttiga på var sitt sätt. I den första gruppen finns det tre sorter som är till mycket stor hjälp för tarmarna och som eventuellt också minskar risken för sjukdomar i tjocktarmen, däribland tjocktarms- och ändtarmscancer. Det är de icke vattenlösliga fibrerna cellulosa och lignin, som det finns särskilt mycket av i vetekli och fullkornsmjöl, samt hemicellulosa, som endast delvis är vattenlösligt. Hemicellulosa hittar man i fullkornsmjöl, nötter, frön, frukt och grönsaker. Psylliumfrö, som är rikt på hemicellulosa, är huvudingrediensen i många ”bulklaxativer” som gör avföringen mjukare och fylligare och som gör det lättare att tömma tarmen.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Det främsta syftet med att äta fibrer är utrensning. Utan fibrer, är komplett tarmtömning nästan omöjlig, om den överhuvudtaget är möjlig. Människokroppen är byggd på ett sådant sätt att nästan alla gifter från varje del av kroppen, inklusive miljoner döda celler, hamnar i människans dagliga avloppssystem – tjocktarmen. Den fylls med avfall som är så giftigt att vi blir äcklade av att se det, och livrädda för att röra vid det. För att kunna göra sig av med detta behöver kroppen fibrer.

 

Det finns två slags fibrer: lösliga och ickelösliga. Lösliga fibrer finns i frukt, bönor, ärtor, havrekli och särskilt i chiafrön.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”Vissa lösliga fibrer, som pektin (finns i äpplen) och guargummi (finns i chiafrön, havregryn, baljväxter och mango) saktar ner och frigör sockret i maten vi äter, och minskar därigenom risken för diabetes.

 

Olösliga fibrer finns främst i bladgrönt, skal, nötter, frön, bönor och sädesskal. Vårt utsöndringssystem är mycket komplext. Det har finslipats av naturen in i minsta detalj. Jag ska försöka förklara denna komplicerade process med ett mycket enkelt exempel. Olösliga fibrer ser under ett mikroskop ut som tvättsvampar. Fibern fungerar faktiskt som en magisk tvättsvamp, för varje del av den kan suga upp fler gånger sin egen storlek med gifter. Har du någonsin tänkt på varför vi alltid vill ha en disksvamp i köket? Vi använder sällan något slätt, som papper eller plast när vi vill skrubba rent en smutsig diskbänk. Tvättsvampar är rika på fibrer. De rengör lättare genom att absorbera smuts. Det gör även olösliga fibrer. De fångar upp gifterna och för dem med sig ut ur kroppen ner i toaletten. En olöslig fiber är mycket bättre än en tvättsvamp, eftersom den kan bära med sig gifter, motsvarande flera gånger sin egen storlek. Det är vad jag kallar en magisk tvättsvamp. Om vi inte äter fibrer, blir de flesta av gifterna kvar i kroppen.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”När vi inte äter tillräckligt med fibrer samlar vi på oss mycket mer avfall än vår kropp klarar av. Precis som vi inte kan städa köket utan vår tvättsvamp, kan människokroppen inte avlägsna restprodukter utan fibrer. Tänk dig att du får i uppgift att rengöra ett stort smutsigt utrymme, som ett garage, bara med hjälp av en plastduk. Jag skulle ge upp. Människokroppen ger inte upp, men om det inte finns några fibrer, är det första som händer att vår hud blir hård och gropig. När vår tarm är igenslaggad försöker kroppen utsöndra mer slem, ur ögonen, näsan och halsen, och vi svettas mer. Kroppen använder varje möjlig kanal för att rensa ut, men det är som när man klämmer ut soppåsen genom ventilen istället för att ta ut den genom dörren. Genom att konsumera tillräckligt med olösliga fibrer kan vi låsa upp dörren, och göra oss av med gifterna på det enkla och normala sättet.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”I Indien och i Afrika är förstoppning sällsynt. Det beror troligen på att kosten där är mera fiberrik och ”förståndig”.”

(PER OVE LIND i boken ”Magproblem”)

 

 

”Betydelsen av fullkorn i cancerförebyggande syfte fick sin belysning i en rapport som 2001 publicerades i Journal of the American Dietetic Association (det amerikanska dietistsällskapets tidning). Författarna utförde en "metaanalys" och gick igenom all tillgänglig vetenskaplig litteratur om fullkorn och cancerrisk. Det här är vad de fann: Av fyrtiofem undersökningar om fullkorn och cancer visade fyrtiotre att konsumtion av fullkorn gav ett väsentligt skydd mot flera former av cancersjukdomar. Särskilt fann man ett skyddande samband omnämnas i 9 av 10 hänvisningar till studier av ändtarmscancer och polypbildningar, i 7 av 7 studier av magcancer, i 6 av 6 studier av andra typer av cancer i mag-tarmkanalen, i 7 av 7 studier av hormonrelaterad cancer (cancer i bröst, prostata, äggstockar och urinvägarna), i 4 av 4 studier av cancer i bukspottkörteln och i 10 av 11 studier av andra cancerformer.

 

Det står helt klart att fullkorn skyddar mot cancer. I sin rapportering från Iowa Women’s Health Study i American Journal of Public Health konstaterade forskarna att kvinnor som åt minst en portion fullkornsprodukter om dagen löpte “väsentligt mindre risk att dö I förtid av bland annat cancer, hjärt-kärlsjukdom eller av andra orsaker” jämfört med dem som åt en mindre mängd fullkorn. Så stor skillnad gjorde alltså en portion fullkorn per dag.

 

Det är viktigt att förstå att medan både hela och raffinerade korn är rika på kolhydrater, uppträder de inte på samma sätt i kroppen. Fullkornsprodukter innehåller, som du kanske minns, alla delar av sädeskornet, inklusive det fiberrika skalet och den näringsrika frövitan. Raffinerade produkter berövas dessa beståndsdelar vid malningen. Vitt mjöl, vitt ris och andra behandlade produkter tas snabbt upp i blodströmmen och orsakar snabba växlingar i blodsockernivåerna. Fibrerna som finns i det hela kornet förhindrar dessa snabba upp- och nedgångar, bidrar till att sänka kolesterolnivåerna, håller hela matsmältningsapparaten frisk och ger många andra fördelar. Dessutom innehåller hela korn viktiga näringsämnen som B-vitaminer, E-vitamin och många andra hälsofrämjande substanser. Vet du varför "Wonder Bread" (ett amerikanskt vitt formbröd) kallas så? Därför att det är ett under att du lever när du äter det."

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

"The fiber in natural foods does more than simply regulate nutrient absorption. Since it cannot be digested and passes whole through the digestive system, it helps to keep the large intestine free of compacted waste matter. When an individual eats processed foods, which have the fiber removed so it can be eaten more quickly, waste materials build up in the intestine. This waste eventually begins to putrefy and excrete poisons into the bloodstream. These poisons are often the cause when people feel lousy, but just cannot seem to put their finger on what is wrong. Foods that are high in fiber prevent this waste build-up, and fight off constipation at the same time."

(PAUL A. STITT i boken "Fighting the food giants")

 

 

"People who have lived on low-fiber foods may also experience some unpleasant transitional effects when they switch to high-fiber, natural foods. Since their digestive systems are not accustomed to handling any real bulk, and since their intestines are so clogged with impacted fecal matter, they may experience a bloated feeling if they immediately raise the fiber content of their diet. If this happens to you, it is a sign that you should cut back, increase the fiber content gradually, and give your system time to adjust."

(PAUL A. STITT i boken "Fighting the food giants")

 

 

”Många undersökningar kring kostfibrer har gjorts i hela världen sedan början av förra århundradet, så vi har idag mängder med bevis på fibrernas läkande egenskaper. Här är några av dem:

 

- Fibrer kan stärka ett sjukt hjärta.

- Fibrer minskar kolesterol som ökar risken för hjärtsjukdom.

- Fibrer förebygger många olika typer av cancer och minskar cancerrisken, samt binder cancerframkallande ämnen.

- Fibrer kan minska risken för diabetes och förbättra en redan diagnostiserad diabetes.

- Fibrer stabiliserar blodsockernivåerna genom att sakta ner absorptionen av socker.

- Fibrer kan stärka immunförsvaret.

- Fibrer håller tarmen frisk, minskar förstoppning och ger regelbunden tarmtömning.

- Fibrer förebygger gallstenar.

- Fibrer främjar en god, frisk tarmbakteriestam.

- Fibrer hjälper oss att gå ner i vikt och lägger band på vårt frosseri.

- Fibrer binder överflödigt östrogen.

- Fibrer förebygger magsår.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

 

 

Fluor

 

"Innan jag sommaren 1956 tillträdde en professorsbefattning vid Texasuniversitetets tandläkarskola i Houston, var jag helt övertygad om vattenfluorideringens fulla berättigande. Men sedan jag deltagit i en kurs i kariesprofylax med fluor, som hölls av professor J.C. Muhler från Indianauniversitetet och fått del av vad både fluorideringsanhängarna och -motståndarna hade att anföra mot vissa missförhållanden i samband med fluorideringen, kom jag att helt ändra uppfattning. Även fluorideringsentusiasterna erkände nämligen att vattenfluorideringen i allt för hög grad byggde på en kombination av övertro, okunnighet,  bluff och »business». Läkarsällskapet i Texas beslöt, medan jag var där, att fluorideringsfrågan icke skulle få nämnas inom sällskapet inom de närmaste fem åren.

Många tandläkare och läkare ansåg att fluor i varje form var ett helt förkastligt preventivt medel. Muhler, som propagerade för tandborstning med en tennfluoridtandpasta för vilken han hade erhållit 500 000 dollar i forskningsbidrag av en fabrikant, förklarade att vattenfluorideringens värde bestod däri, att tandläkarna slapp
att slösa tid på enkla tandfyllningsarbeten och i stället fick koncentrera sig på mera lönande kronarbeten, eftersom emaljen hos dem som drack fluoriderat vatten blev så hård och spröd, att man inte kunde göra vanliga borrningar i den utan måste tillgripa heltäckande kronor, när den gick sönder eller blev alltför vanställd av fläcktandsjuka.

Fluorideringsanhängarna var missbelåtna med att man hade fått betydligt mer både karies och fläcktandsjuka än vad man hade väntat sig.


Alla parter var upprörda över de otillbörliga metoder som PHS (den amerikanska »Folkhälsan») använde sig av för att genomdriva fluorideringen, särskilt som Texasuniversitetet drabbats av dessa. Vidare fann man det närmast genant att dr Dean, »fluorideringens fader», 1955 för andra gången blivit beslagen med grov vårdslöshet ifråga om de forskningsrapporter på vilka fluorideringen grundade sig."

(GUNNAR BERGSTRÖM i boken "Åttio maximaldoser")

 

 

"Vem tjänar på att tillsätta fluor i tandkräm? Fluor är ett avfall från aluminium- och konstgödselindustrin. Innan man började ge fluor till människor hade man stora problem med att bli av med giftet. Det var också svårt att övertyga en allmänhet om att fluor inte längre var farligt utan rentav nyttigt.

Man löste detta på följande sätt: The Aluminium Company of America, ALCOA, satte 1947 sin advokat Oscar Ewing till chef för U.S. Public Health Service, den första myndighet som förespråkade fluor i dricksvatten. Aluminiumföretaget hade redan tidigare varit allierat med denna myndighet då den varit underställd the
Treasury Department, vars chef ägde en stor del av ALCOAs aktier.

En massiv reklamkampanj drogs igång för att övertyga folket om fluorets ofarlighet. Det skrevs också vetenskaplig litteratur: 1954 skrev nio industrier som var anmälda för förorening med fluor en sammanfattning av fluorforskningen - industrins forskning. 1958 gav Kettering Laboratoriet vid Universitetet i Cincinnati ut en samling sammandrag av 8700 vetenskapliga artiklar angående fluor. Man påstod sig visa att ämnet är ofarligt. Forskaren
Darlene Sherrell har emellertid uppmärksammat att dessa sammandrag inte stämmer överens med originalen. Kanske inte så konstigt eftersom fluor är ett gift och Kettering Laboratoriet är sponsrat av två kemiföretag, två oljeföretag och sex metallföretag varav tre tillverkar aluminium, alla producenter av giftigt avfall som de vill få en marknad för.

Dessa exempel ur historien är bland de som allra mest har präglat den officiella synen på fluor. Nej, det är inte obundna forskare som har visat att fluor är ofarligt och som har rekommenderat oss att använda det. Det är företag med mycket starka ekonomiska intressen i saken. Företag kan inte betala för objektiv forskning.

 

Industrin har haft framgång i sina ansträngningar. Man har hittat en marknad för sitt avfall och man har lyckats tysta de röster som opponerat sig. Nu börjar emellertid objektiv information bli tillgänglig i form av både ny forskning och gammal som tidigare tystats ned. Den visar det som tusentals människor världen över länge har vetat och fått erfara. Att fluor är ett gift."
(MARCUS STRÖMBÄCK)

 

 

”What’s the problem with fluoride?

The fluoride that is added to drinking water and toothpaste in the United States these days is probably one of the best examples of ignorance triumphing over science. Or maybe it’s greed over ignorance. Whatever you want to call it, it’s pretty scary.

 

The traditional lineup in the so-called fluoride controversy has been the political ultraconservatives on one side complaining about government interference with their water supply, and the so-called enlightened and progressive parts of the community supporting a measure to improve the public health. But there’s an easy way to decide whether that chemical, sodium fluoride, belongs in the drinking water you give your kids.

 

Whats’ the easy way?

Just take a cool analytical look at what fluoride is and the effect it has on human beings. The reasoning behind adding fluoride to your drinking water is based on the discovery that areas of the world which have a relatively high level of naturally occurring fluoride in the water have a relatively low level of tooth decay. Therefore, according to the public health ”experts,” the best way to decrease tooth decay is to artificially add fluorides to the water. That’s actually about the worst way to cut down on tooth decay. First of all, it follows the current pattern of “modern medicine” in that it ignores the cause of a disease. Tooth decay is not produced by a deficiency of fluorides. It is produced by eating refined carbohydrates like white fluor, white sugar, refined cereals, and all the other refined junk that make up the most profitable food products sold to unsuspecting consumers, many of them little kids. Instead of taking that terrible sugar glaze off the children’s cereal, instead of cutting down on the refined sugar in food products that don’t need sugar, it’s better business to sell yet another grossly overpriced product – a fluoridating plant plus chemicals – to every big city and small town in the nation. Tooth decay produced by the products sold also opens up a new and sensationally profitable market for toothpaste doped up with fluoride.

 

Those fluoride plants are especially nice, since politicians buy them with other people’s money – yours and mine – and they don’t really worry about how much they cost. But there’s something about those fluoride plants that’s not so nice. They set the precedent of adding a controversial chemical to the water. If the “experts” decide today that we should have fluorides in our tea, coffee, frozen orange juice, lemonade, and every cell of our bodies, what’s in store for us tomorrow? What about vitamin C in the water, considered by some to be much more important than fluoride? What about tranquilizers to avoid civil disorders? What about birth-control chemicals to be routed to the water in certain ethnic neighborhoods? When the time comes, you can be sure it will be done for “your comfort and safety.”

 

But is fluoride that bad?

You be the judge. Sodium fluoride, the chemical added to drinking water, is a deadly poison, a thousand times more deadly than the sodium chloride, or table salt, with which it is deceptively compared. (Generally speaking, adding fluoride to a formula makes a substance explosively active. Hydrochloric acid will eat through copper; hydrofluoric acid can’t be kept in bottles because it eats through glass!) Just a little too much sodium fluoride causes convulsions, coma, and death. The maximum safe dose of fluoride, according to the United States Public Health Service, is about one milligram per day. (Remember that one milligram is one thousandth of a gram, and one gram is about one thirtieth of an ounce. It isn’t a whole lot of anything.) The average person gets about 0.45 mg of fluoride from his diet, about 1 mg from his fluoridated toothpaste (if he “brushes after every meal”), and up to 1.6 mg a day from fluoridated water. That adds up to a total intake of 3.05 mg a day of fluoride. Everyone agrees that intakes of about 2 mg a day can very likely cause permanent spotting of the teeth. Those big black blotches especially prominent on the front teeth don’t look too good on your 14-year-old daughter who is just getting interested in boys. It’s better for her to just cut down on her refined sugar and refined fluor intake. But that’s nothing compared to the other problem with excess fluoride.

 

It has been conclusively proved that women who take in more than 2 mg of fluorine per day have a much greater chance of giving birth to mentally defective children. Maybe those blackened teeth are nature’s way of keeping girls who get a lot of fluorine from ever getting to that stage. If it sounds terrible, it is terrible.

 

But aren’t the risks of taking fluoride justified by the protection it gives?

Hardly. Fluoride doesn’t really protect against tooth decay. It merely partially undoes the damage caused by eating refined sugar and refined fluor. Instead of exposing your entire body – and that includes your genes and chromosomes – to a powerful and toxic chemical, just stop eating junk that rots your teeth. Too simple?”

(DAVID REUBEN i boken “Everything you always wanted to know about nutrition”)

 

 

“Fluoridation

Fluoridation of drinking water is one of the most insidious practices in America. Even if fluoride were not a controversial chemical, should everyone receive some people’s medicine? Perhaps in the future tranquilizers and mood alterants will be put into community water. Is drugging an unstated motivation behind fluoridation? Fluorite, a naturally occurring compound of calcium and fluoride, is already used as a formidable tranquilizer in traditional Chinese medicine; and Prozac (Fluoxetine Hydrochloride) a modern antidepressant, is based on the fluoride molecule. Judging from the intensity of the battles that rage, and the tremendous pro-fluoride support coming from some factions in the government, there must be something behind fluoridation besides merely promoting healthy teeth. Otherwise local and federal governments could easily advocate free fluoride pills for children whose parents consented (it is presumed that the teeth of children benefit most from fluoride). This would cost less than city-wide water-treatment installations.

 

Originally, decay-prevention tests with fluoride were carried out with calcium fluoride, yet sodium fluoride and fluorosilicic acid are the chemicals added to city water supplies. These chemicals are toxic by-products of the aluminum and fertilizer industries, often highly contaminated with lead and arsenic, and were expensive to dispose of until cities were persuaded to put them in the public water for tooth decay prevention. Up until this time, the primary use of fluoride was as rat poison. After approval for city water, the price of sodium fluoride shot up 1000% almost overnight.

 

Many tests have been performed with fluoride; some indicate improved teeth while others show a worsening effect. As a result of research in Europe, fluoride treatment in water is now illegal in Sweden, Denmark, and Holland. Germany and Belgium have discontinued their fluoride experiments on the human population, and France and Norway have never found sufficient evidence to warrant water fluoridation. In truth, most tests are difficult to interpret since the mineral content of the water itself is one of the deciding factors. If there is adequate calcium in water, fluoride will form calcium fluoride, which may be of some benefit. Nevertheless, studies indicate that fluoride per se is one of nature’s principal aging factors.

 

Undesirable Properties of Fluoridation

- Inhibits proper functioning of the thyroid gland and all enzyme systems. This makes weight reduction more difficult and is thought to be partially responsible for the abnormal height of some young people, as well as a contributor to very broad bottoms.

- Damages the immune system. Serious disorders that may first arise are sclera derma, lupus, and various forms of arthritis. Ultimately, the likelihood of cancer and other degenerative conditions is increased.

- Fluoride in public water is usually in quantities of one part per million. According to principles of homeopathic medicine, this concentration of fluoride can be a potent pathogen when used regularly.”

(PAUL PITCHFORD i boken “Healing with whole foods”)

 

 

”Fluorföreningar är för närvarande en kontroversiell fråga. Men det verkar bara vara kontroversiellt på den politiska nivån, inte på den vetenskapliga nivån. För forskare som har studerat detta finns det ingen tvekan om att fluorföreningar, på många sätt, är mycket farliga ämnen för allas hälsa.

 

Förutom många andra allvarliga hälsoproblem har fluorföreningar nu kopplats till cancer i skelett, urinblåsa, lever, mun och lunga, och de kan även bidra till andra cancerformer. Dean Burk, Ph.D., tidigare chefskemist vid NCI, har sagt: ”I själva verket orsakar fluorföreningar fler dödsfall i cancer hos människor, och orsakar dem snabbare, än någon annan kemikalie.” Även Proctor & Gamble (tillverkare av tandkrämen Crest som innehåller fluorföreningar och som säljs över hela världen) presenterade studier för den amerikanska federala hälsomyndigheten Public Health Service, vilka visade att fluorföreningar är cancerframkallande ämnen vid de lägsta koncentrationerna som används.

 

Allmänheten lurades till att acceptera vattenfluoridering eftersom de ursprungliga testerna kring förebyggande av hål i tänderna gjordes med kalciumfluorid eller CaF2. Kalciumfluorid är den fluorförening som finns naturligt i vatten och växter. Trots det var det fluorföreningen natriumfluorid eller NaF som fick tillsättas i det kommunala vattnet i USA och i tandkräm. I motsats till kalciumfluorid är natriumfluorid mycket toxiskt, men det är fortfarande den fluorförening som tillsätts i det kommunala vattnet på många ställen i USA och i vanliga tandvårdsprodukter.

 

Även om du inte dricker fluoriderat vatten eller använder fluortandkräm, betyder det tyvärr inte att du inte utsätts för toxisk natriumfluorid. Genom vattenkällor har natriumfluorid nu förorenat många av våra livsmedel och otaliga kommersiella drycker som till exempel läsk, juice, te, öl och vin. Exponering för toxiska fluorföreningar i moderna länder är praktiskt taget oundviklig.”

(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

 

Fotnot: Sverige förbjöd vattenfluoridering 1971.

 

 

”Aluminiumtillverkning är en stor producent av fluorföreningar, och med en snabbt stigande användning av aluminiumburkar blev aluminiumindustrin snart en enorm källa till industriellt fluoravfall. Samtidigt stod aluminiumtillverkare och andra fluorproducerande branscher (stål, zink, aluminium, fosforbaserad handelsgödsel, glas och andra) inför mycket höga kostnader när det gällde att säkert omhänderta sitt fluoravfall.

 

Läkare John R. Lee var 1972 ordförande i en miljö- och hälsokommitté som fick i uppdrag att utvärdera vattenfluroidering för ett stort område i Kalifornien. I nyhetsbrevet John R. Lee, MD Medical Letter från februari 1999, rapporterar dr Lee att det var en man, chefsjuristen för Aluminium Company of America, som drog igång konceptet med vattenfluoridering. Hans namn var Oscar Ewing. Det var år 1947 som Ewing kläckte en förrädisk plan att låta aluminiumindustrin undvika höga kostnader för ett säkert omhändertagande av sina dödliga fluorföreningar, och att i stället faktiskt tjäna pengar på sitt fluoravfall. Tydligen var idén så bra att de andra fluorproducerande branscherna följde i aluminiumindustrins fotspår. Enligt dr Lee var det så här det gick till.

 

Oscar Ewing utsågs till chef för en organisation som övervakade den primära federala hälsomyndigheten Public Health Safety (PHS). Denna myndighet ingår nu i det amerikanska hälsodepartementet Health and Human Services. Ewing gjorde det sedan till en officiell PHS-policy att främja konceptet med vattenfluoridering under skenet av att minska antalet hål i tänderna. Detta baserades på uppfattningen att en viss mängd fluorföreningar i kosten är viktig för utvecklingen av friska tänder. Ewing lyckades genomföra förändringar i de federala förordningarna, vilket resulterade i att man fastslog att alla fluornivåer i dricksvattnet skulle stå under kontroll av PHS.

 

Ewings idé var en genial vinstmaskin, eftersom aluminiumtillverkarna och andra industrier nu kunde sälja sitt toxiska avfall till kommunala och andra offentliga vattenföretag för en stor vinst i stället för att betala höga kostnader för att omhänderta det. I och med att fler och fler branscher utvecklades och producerade toxiskt fluoravfall, fick en stor kampanj som försökte basunera ut fördelarna med fluoriderat vatten brett stöd av starka penningintressen, och vetenskapliga forskare fann snart att det var karriärmässigt självmord att motsätta sig vattenfluoridering. Snart hoppade otaliga tandkrämsbolag på tåget och blev nya marknader till vilka industrierna kunde sälja sitt toxiska fluoravfall.

 

Men det fanns ett dödligt ”försäljningstrick” som innefattade den typ av fluorförening som studerades för tandhälsan kontra den typ av fluorförening som tillsätts i vårt vatten och tandkrämer. De ursprungliga kariesförebyggande testerna gjordes med kalciumfluorid (CaF2), eller fluorföreningar som man fick i sig via kosten. Kalciumfluorid är den typ av fluorförening som finns naturligt i vatten och växter. Trots det blev det den typ av fluorförening som kommer från industriavfall, natriumfluorid (NaF), som tillsattes i det kommunala vattnet i USA och i våra tandvårdsprodukter. Natriumfluorid är mycket toxiskt. För att ge en uppfattning om hur toxiskt det är, kan nämnas att det enda sätt på vilket aluminiumindustrin på 1930-talet kunde tjäna pengar på sitt toxiska fluoravfall (natriumfluorid), innan den stora kampanjen för vattenfluoridering lanserades, var genom att sälja det till företag som tillverkade råttgift och gift mot kackerlackor! Natriumfluorid är med andra ord bra för att ta död på råttor och kackerlackor.

 

Så de offentliga kampanjmakarna tillsatte en typ av toxisk fluorförening i det kommunala vattnet i USA, medan man hänvisade till forskning som gjorts på en helt annan typ av fluorförening som har vissa fördelar för tänderna. Och allt detta för att bespara de industrier som producerade toxiska fluorföreningar kostnaden för att omhänderta sitt toxiska fluoravfall!

 

De offentliga kampanjmakarna som arbetade för de industrier som producerade fluoravfall visste mycket väl hur toxiskt natriumfluorid var och fortfarande är, därför var det inte ett misstag att de hänvisade till natriumfluorid. Dessutom har den toxiska typ av fluoravfall från industriella källor, vilket används vid fluoridering av det kommunala vattnet och i tandkräm (främst natriumhexafluorsilikat och kiselfluorvätesyra), inte testats i någon omfattande utsträckning vad gäller den allmänna säkerheten eller nyttan för tänderna.

 

Denna dödliga fluorideringsbluff var så framgångsrik att den fortfarande frodas i USA i dag, och ofantliga mängder av toxisk natriumfluorid fortsätter att tillsättas i vårt kommunala vatten och i våra tandvårdsprodukter. Du kommer att ha mycket svårt att hitta ett tandkrämsmärke som inte innehåller fluorföreningar på ditt lokala apotek. Och många barn får fluortillskott för att skydda sina tänder. Men stora studier har visat att det inte sker någon signifikant minskning av antalet hål i tänderna genom användning av denna typ av fluorförening. Faktum är att det ofta orsakar skador på tänderna i form av ”emaljfluoros” som resulterar i fläckiga, gulaktiga tänder för livet.”

(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

 

 

”Kliniska toxikologiska organisationer anger natriumfluorid som mer toxiskt än bly. Även Procter & Gamble, skaparna av tandkrämen Crest, har erkänt att fluorföreningarna i en Crest-tandkrämstub av familjestorlek kan, om man får i sig allt på en gång, vara tillräckligt för att döda ett litet barn! Naturligtvis är det inte troligt att ett litet barn kommer att få i sig en hel tub tandkräm på en gång, men med tiden får de helt klart i sig en mycket större mängd fluorföreningar från fluortandkrämer än den mängden.

 

Det är verkligen fantastiskt att fluortillskott för barn fortfarande saluförs under täckmanteln att det hjälper deras tänder, när de företag som säljer dessa tillskott aldrig har varit tvungna att visa att deras tillskott är säkra. Detta beror på att fluortillskott utvecklades och såldes före år 1962, vilket är det år som FDA började kräva att ansökningar för nya läkemedel skulle visa på säkerhet och effektivitet. FDA valde att undanta produkter som började saluföras före 1962 från detta säkerhetskrav och de fortsätter att tillåta att de säljs.

 

Vi borde åtminstone lära oss av de många fall där barn faktiskt har dött som en direkt följd av att man har utfört fluorbehandling på deras tänder. År 1979 beviljades föräldrarna till ett treårigt barn, som i onödan dog på detta sätt, ett stort skadestånd. I detta fall förklarade domstolen att tandläkaren och tandhygienisten bar skulden, men förklarade inte att American Dental Association (ADA) bar någon skuld. ADA intog följande uppenbart defensiva hållning:

 

ADA har inte någon skyldighet att iaktta försiktighet för att skydda allmänheten från påstått farliga produkter som används av tandläkare... Den information man sprider är endast avsedd för dess medlemmars nytta. Spridningen av information om tandläkaryrket medför inte en skyldighet att iaktta försiktighet för att skydda allmänheten mot eventuella skador.

 

Av ovanstående uttalande måste man dra slutsatsen att ADA bara känner sig skyldiga att skydda sina medlemmar (tandläkarna), och att eventuella tandvårdsannonser eller –produkter som gör anspråk på att ha stöd från ADA helt enkelt ger allmänheten en falsk känsla av säkerhet.

 

Det är inte bara så att fluoridering av det kommunala vattnet inte skyddar tänderna, den har nu dessutom officiellt kopplats till emaljfluoros, skelettfluoros, ökat antal höftfrakturer, ökad spädbarnsdödlighet, sänkt intelligenskvot, ökad hyperaktivitet hos barn samt cancer. Ett flertal studier har visat att fluorföreningar kan orsaka skador på kromosomer i koncentrationer så låga som en miljondel (1 mikrogram/gram), och en miljondel är den genomsnittliga målnivån som används vid fluoridering av det kommunala vattnet i USA.

 

En av de förrädiskt farliga effekterna av fluorföreningar på kroppen är deras förmåga att avbryta eller störa funktionen av många olika enzymer och därigenom störa en mängd viktiga processer i kroppen. Den amerikanska National Academy of Sciences och Världshälsoorganisationen (WHO) har publicerat listor över fler än 100 enzymer i kroppen vilka hämmas vid de fluornivåer som är vanliga i dricksvattnet. Studier har också visat att fluorföreningar negativt påverkar de vita blodkropparnas migrationshastighet i den mänskliga kroppen och orsakar en nedbrytning av kollagen, vilket är ett protein som hjälper till att hålla ihop alla celler i kroppen.

 

Olika studier har kopplat natriumfluorid till skelett-, urinblåse-, lever-, munhåle- och lungcancer samt andra typer av cancer. Och det har genomförts många epidemiologiska studier som har kopplat samman vattenfluoridering med ökad cancerincidens inom olika geografiska områden. År 1977 berättade en ledande fluorforskare inför ett kongressutskott att om inget gjordes för att stoppa fluoridering av vatten i USA, skulle fler än 500 000 människor som var vid liv vid tidpunkten för hans tal förväntas dö i cancer som var kopplad till fluoridering!

 

Det misstänks också att fluor kan vara en bidragande faktor till utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Detta beror på att aluminium i hjärnan har misstänkts vara en faktor i denna funktionsnedsättande sjukdom. Kopplingen här är att grundämnet aluminium inte självt kan passera blod-hjärnbarriären. Men grundämnet aluminium kan växelverka med natriumfluorid i våra kroppar och bilda ”aluminiumfluorid”. Och aluminiumfluorid kan passera blod-hjärnbarriären.

 

Det verkligt skrämmande är att effekterna av vattenfluorideringen även i ett land som USA, där inte alla samhällen har fluoriderat vatten, ändå finns överallt. Med andra ord kanske du inte bor i ett område som har fluoriderat dricksvatten, men många av de frukter och grönsaker som du köper absorberar fluorföreningar från vattnet genom sina rötter. Mängden toxiska fluorföreningar i frukt och grönsaker kan sedan förvärras av det faktum att konstgord handelsgödsel och bekämpningsmedel som används inom jordbruket ofta innehåller natriumfluorid för att hålla nivån av insektsaktivitet nere. Denna fluorförening rinner sedan ned i jorden och absorberas även av våra matväxters rötter.”

(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

 

 

”För närvarande dricker mindre än 2 procent av människorna i Europa fluoriderat vatten, och studier har visat att personer med de bästa tänderna i Europa kommer från de länder som inte har fluoriderat sitt vatten. Att få bort toxiska fluorföreningar från vårt vatten, vanliga livsmedel, drycker och tandvårdsprodukter är något av det bästa vi kan göra för oss själva och vår miljö.”

(TANYA HARTER PIERCE i boken ”Överlista din cancer”)

 

Läs även Fluor

 

Läs även följande länkar om fluorets giftighet:
Fluor kan orsaka skelettcancer
Fluoren inom tandvården är ett cellgift

 

 

 

 

Frukt

 

”Frukt verkar renande på kroppen. Dess högre halt av kol verkar på visst sätt som förbrännare av avfallsprodukter i kroppen.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Förutom att frukter är de mest antioxidantrika livsmedel som finns, har de flera andra fördelar. De innehåller en speciell typ av fiber som är vattenlöslig. Den kallas för gelbildande fiber och hör till den nyttigaste typen av fibrer du kan äta. Den påverkar tarmfloran positivt, samtidigt som den sänker hastigheten som blodsockret stiger med efter en måltid. Det innebär att den sänker det glykemiska indexet, vilket kan resultera i en effektivare fettförbränning och bättre uthållighet. Frukten innehåller relativt lite energi, 40 – 80 kcal/100 gram, men den energi som finns är mycket bra, eftersom det praktiskt taget bara är långsamma kolhydrater. Det beror på att en stor del av fruktens socker är fruktsocker (fruktos), vilket kommer ta god tid på sig att passera levern på väg ut till blodet. Fruktos måste nämligen omvandlas till glukos innan vi kan ta upp det i blodet och använda det. Sammantaget gör fibrerna och fruktoset frukt till livsmedel med mycket bra glykemiskt index, och är därför mycket lämpliga till exempel som mellanmål. En annan fördel med frukt är dess höga vattenhalt. Eftersom 80 – 90 procent av frukt består av vatten är det en viktig vätskekälla, och minskar därför risken för uttorkning.”

(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns näringslära”)

 

 

”Nyttan av att äta frukt när den äts korrekt är oöverträffad.”

 (HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”Efter en måltid har du kanske ätit frukt eller druckit ett glas juice och känt ett skarpt stick i magen eller andra matsmältningsbesvär som t.ex. halsbränna. Orsaken till detta obehag är att du ätit frukt som skulle ha gått direkt från magsäcken till tarmarna men som genom annan mat hindrades från att göra detta. Det finns inget medicinskt belägg för att det förhåller sig så, vilket beror på att kostens inverkan på organismen inte har studerats tillräckligt av läkarna och de som utövar yrket är de första att erkänna detta. Men dr Herbert Shelton, som är den verkliga auktoriteten när det gäller rätt sammansatt kost, betonar att man kan tillgodogöra sig fruktens potentiella värde endast om man förtär den på fastande mage. Om du har ätit frukt tillsammans med andra saker i en olämplig kombination utan att känna några obehag, så betyder det inte att du inte har brutit mot en lag för rätt sammansatta måltider. Det visar bara vår kropps oändliga anpassningsförmåga. En längre tids överträdelse av principen att äta frukt på rätt sätt kräver till slut sin tribut. Många människor äter melon på fel sätt och skyller obehaget på melonen. De säger: ”Jag kan inte äta melon. Varje gång jag gör det får jag uppstötningar hela natten.” Ja, vad är det som har hänt? De har ätit melon efter maten, och istället för att melonen snabbt passerade genom magsäcken hejdades den av denna andra mat. Sedan jäste den i magen och offret fick uppstötningar. Melonen fick skulden, men om den hade förtärts först och det sedan hade fått gå ca. tjugo minuter skulle den ha lämnat magsäcken intakt, och sedan skulle den andra maten ha kommit dit, och det hade inte uppstått några problem.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)

 

 

”Frukt är en av de största gåvorna i livet. Variationen är ofattbart stor. De flesta människor har svårt att ens räkna upp femtio olika sorters frukt. Men det finns mer än tusen olika fruktsorter världen över. Få människor vet att frukt innehåller varje näringsämne som vi behöver. De innehåller även livsviktiga aminosyror för att bygga protein. Förutom detta innehåller frukt den renaste och mest lättupptagliga form av energi som finns i någon mat.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

Läs även Blanda inte frukt med annan mat och Frukt i praktiken

 

 

 

 

Föllingeprojektet

 

Nedanstående artikel skrev SVEN LINDQVIST i Dagens Nyheter 1984-08-06:

 

"Bli frisk av föraktad kostterapi

ETT MEDICINSKT forskningsprojekt får efter mycken prut och förhalning ett statligt anslag på 350 000 kronor. Läkemedelskostnaderna för de 64 patienterna som ingår i projektet minskar under tre år med 180 000 kronor. Deras kostnader för sjukhusvård sjunker från 1,17 miljoner året före projektet till 0,14 miljoner första året, 0,11 andra året och 0,02 tredje året - en sammanlagd besparing för samhället på 3,2 miljoner kronor. Härtill kommer minskade kostnader för sjukskrivning samt värdet av dessa människors produktiva insatser sedan deras hälsa förbättrats.

 

Allt som allt ett mycket lönsamt forskningsprojekt som med det snaraste borde fullföljas och utvidgas,

kan man tycka. Men den forskning som professor Olov Lindahl beskriver i sin bok Föllingeprojektet (Hälsokostrådet) gick ut på att undersöka värdet av en radikal kostomläggning för att bota vissa kroniska sjukdomar. Alltså möttes den istället av förakt och misstänkliggörande av den etablerade medicinska sakkunskapen. Man ställde just på denna undersökning mycket höga krav på vetenskaplighet som inte är uppfyllda för många andra vanliga använda behandlingsmetoder.

Framförallt ifrågasatte man patienterna subjektiva omdöme om sitt eget hälsotillstånd som kriterium på behandlingens framgång. Man menade att många patienter bara inbillade sig att de blivit friska.

 

Men från samhällets synpunkt kan det kanske vara ganska likgiltigt om patienterna är inbillningsfriska eller inte - så länge denna måhända inbillade hälsa är varaktig, gör dem själva belåtna och sätter dem i stånd att arbeta och älska.

 

Redan en långt mindre dramatisk minskning av sjukdomskostnaderna än den professor Lindahl ställer i utsikt borde vara tillräckligt motiv för att ställa generösa anslag till förfogande för forskning om olika former av kostterapi. Det borde inte heller vara omöjligt att finna vetenskapliga kriterier som kan accepteras som rimliga av både anhängare och motståndare till denna behandlingsmetod.

 

Det är en viktig politisk uppgift att bryta igenom de medicinska auktoriteternas negativism och se till att kostterapi blir föremål för den forskning den är värd och - om den visar sig hålla måttet - ställa den till medborgarnas förfogande på samma villkor."

 

 

 

 

Gröna blad

 

”Vid nästan alla slags sjukdomar visar det sig, att just den vegetabiliska näringen åstadkommer överraskande resultat, undanröjer sjukdomsorsakerna, bygger upp hälsan och skapar en kroppslig och själslig förnyelse. I det gröna bladet ligger livets största fysiologiska hemlighet. Det innehåller alla de vitaminer, mineraler och äggviteämnen, alla de läkande och undergörande safter, upplagrade ljusvibrationer och strålar, som äro oundgängliga för att den mänskliga kroppens organ skola kunna fungera felfritt.”

(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)

 

 

”Gröna blad (bladgrönsaker) har ingen egen avdelning i vår matpyramid eftersom människor aldrig har sett dem som ”riktig mat”. Morotsblasten innehåller många gånger mer näring än själva moroten, men den allmänna åsikten är att den gröna delen är för kaniner, får och kor, och det har hindrat oss från att äta morotsblast i våra sallader. Vi kastar alltså slentrianmässigt bort den näringsrikaste delen av morotsplantan! Människan tycker att roten är mycket godare än blasten eftersom den innehåller mer socker och vatten. Blastens överflöd av näring gör dess smak mer bitter.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”En dag, medan jag läste en bok om biologi, blev jag förbryllad över växters härdiga konstruktion. Det var tydligt att cellulosan, som är det växten till största delen består av, har en av de starkaste molekylära strukturerna som finns på vår planet. Grönt innehåller fler värdefulla näringsämnen än något annat livsmedel, men all denna näring finns inpackad i växtens celler. Dessa celler är gjorda av ett kraftigt material (antagligen för plantans överlevnad) som gör det svårt för djur att äta dem. För att frigöra alla de viktiga näringsämnena ur cellerna måste de krossas. Det är dock inte det lättaste, och det är därför man måste tugga gröna blad mycket noga för att de ska ge oss den näring vi behöver. Med andra ord behöver vi tugga våra bladgrönsaker ända tills de antar en krämig konsistens, om de ska göra någon nytta för oss. Dessutom måste vår mage, för att vi ska kunna smälta de frigjorda mineralerna och vitaminerna, ha en mycket stark saltsyra med ett pH-värde på mellan 1 och 2. Dessa två förutsättningar är absolut grundläggande och nödvändiga för att vi ska kunna ta upp bladgrönsakernas näring.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”Klorofyll bär betydande mängder av syre med sig och detta spelar en avgörande roll i försörjningen av de aeroba bakterierna. Därför blir vår tarmflora och allmänhälsa bättre ju mer klorofyll vi konsumerar. När man betänker att gröna bladväxter är den stora källan till klorofyll, är det svårt att hitta ett bättre sätt att konsumera klorofyll än att dricka gröna smoothies.

 

Klorofyll har visat sig verksamt i förebyggandet och läkningen av flera olika former av cancer och arterioskleros. En mängd vetenskaplig forskning visar att det knappt finns någon sjukdom som inte skulle kunna vara hjälpt av klorofyll. För att beskriva klorofyllets alla läkande egenskaper skulle jag behöva skriva en hel separat bok. Så jag har istället gjort en lista över några av de läkande egenskaper denna substans bär på.

 

Klorofyll:

- Höjer blodstatusen

- Hjälper till att förebygga cancer

- Förser organen med järn

- Gör kroppen mer alkalisk

- Motverkar de gifter vi får i oss

- Förbättrar anemiska tillstånd

- Rensar och fräschar upp tarmvävnaden

- Hjälper till att rena levern

- Hjälper vid läkning av hepatit

- Reglerar menstruationen

- Hjälper vid blödarsjuka

- Förbättrar mjölkproduktionen

- Hjälper sår att läka snabbare

- Utplånar kroppslukt

- Motverkar bakterier i sår

- Renar tand- och tandköttsstrukturen vid blödande tandkött

- Tar bort dålig andedräkt

- Lindrar halsont

- Är rengörande vid gurgling

- Hjälper inflammerade halsmandlar

- Lenar vid magsår

- Lindrar smärtsamma hemorrojder och plitor

- Hjälper mot förkylningar

- Återvitaliserar blodkärlen i benen

- Förbättrar åderbråck

- Minskar smärta orsakad av inflammation

- Förbättrar synen”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

“Green leaves are the best source of alkaline minerals, contain the best fiber, have many calming, anti-stress properties, and are the best source of chlorophyll. Chlorophyll is a blood-builder and one of nature’s greatest healers. Green, leafy foods are the most abundant foods on earth. In July 1940, a comprehensive study, reported by Dr. Benjamin Gurskin, director of experimental pathology at Temple University, in the American Journal of Surgery, focused on 1,200 patients treated with chlorophyll. On the power of chlorophyll, Gurskin wrote: ‘It is interesting to note there is not a single case recorded in which improvement or cure has not taken place.’ In 1950, Dr. Howard Westcott found that just 100 milligrams of chlorophyll in the diet neutralized bad breath, body odor, menstrual odors, and foul-smelling urine and stools.”

(DAVID WOLFE i boken “Eating for beauty”)

 

 

 

 

Gurka

 

”Gurka har flera renande och stärkande effekter på kroppen. Den innehåller bland annat erepsis – ett matsmältningsenzym som bryter ner proteiner och rensar tarmkanalen.”

(SANNA EHDIN i boken ”Sannas smoothies”)

 

 

”Gurkan är känd som ett av de förmodligen allra bästa urindrivande medel vi har, ty den befordrar avsöndring och utförsel av urin. Den har emellertid också många andra värdefulla egenskaper. Så befordrar den t. ex. också hårväxten på grund av den höga halten av kisel och svavel.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”Gurkans höga kaliumhalt gör, att den är till värdefull hjälp mot både högt och lågt blodtryck. Likaså är den verksam mot sjukliga tillstånd i tandkött och tänder, som t. ex. pyorré (tandköttsinflammation).”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”Gurkor äro på sommaren härligt uppfriskande och skola alltid ätas med de gröna skalen. De verka starkt avsöndrande och renande och äro för invärtes och utvärtes bruk ett urgammalt och förnämt läkemedel. Lösa hårda avlagringar i lederna, vid åderförkalkning, gallsten, översyrlighet, reumatism. Desinficera tarmarna och äro bra för tänderna. Upplivande på nerverna och hjärnverksamheten. Välgörande vid sockersjuka.”

(EBBA WAERLAND i boken ”Ebba Waerlands receptsamling”)

 

 

“Cucumber contains a hormone needed by the beta cells of the pancreas to produce insulin. The enzyme erepsin in cucumbers is targeted toward breaking down excessive protein in the kidneys.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

”Gurka innehåller mer än 95 % vatten och är rik på kalium, järn och magnesium. Den innehåller även en relativt hög procent kisel och fluor. Den är därför en värdefull beståndsdel i födan och borde ingå i sallader närhelst så är möjligt. Den kan skäras i tunna skivor eller rivas. Gurka är till stor nytta för gallblåsan, levern och njurarna. Dess höga kisel- och fluorhalt gör den värdefull även för håret, tänderna och naglarna. Gurka skall inte skalas, då många av de värdefulla ämnena är lagrade i skalet.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Redan i det gamla Egypten var gurksaft uppskattad såsom skönhetsmedel. Invärtes som näring. Utvärtes mot t. ex. eksem. 9 delar gurksaft, 1 del olivolja, skakas samman och ingnides i huden i stället för cremer o. dyl.”

(INGER WAERLAND i boken ”Plocka hälsa året runt”)

 

 

”Framför allt är den känd såsom varande det födoämne som lämnar det största basöverskottet. Botaniskt sett är gurkan en frukt men på grund av sin milda, alls icke syrliga smaksammansättning hör den som födoämne (i likhet med tomaten) ihop med grönsakerna, icke med de syrliga trädfrukterna. Den bör därför alltid, så snart priset tillåter, ingå i den dagliga råkostmåltiden, där den utgör en av de många blodrenande och allmänt hälsofrämjande beståndsdelarna. Det behöver väl icke framhållas, att detta omdöme endast gäller helt naturell och oskalad gurka utan några som helst tillsatser av främmande ämnen. Saltgurka och ättiksgurka är ungefär lika skadliga för människokroppen som den råa, friska gurkan är hälsosam! Gurksaften har uråldriga traditioner som skönhetsmedel för huden och begagnades som sådant i det gamla Egypten. Den verkar även slemupplösande och brukades förr mot hosta, halskatarr o. dyl.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

Läs även Gurkdrink och Renande kur

 

 

 

 

Honung

 

”Honung har av folktron tillskrivits många hälsosamma helande och läkande egenskaper. Den moderna forskningen har visat att många av dessa gamla uppfattningar är riktiga och att honung har en positiv effekt på alla kroppens organ och är ett äkta hälsomedel.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”I USA har man genomfört en rad försök för att utröna, om honungen verkligen är bakteriedödande. Man fann, att samtliga mikroorganismer som placerades i honung dog inom loppet av några timmar eller dagar. Andra amerikanska försök utgick från honungens förmåga att suga till sig fuktighet från allt den kommer i beröring med. Det visade sig, att dysenteribakterier dog av uttorkning efter 48 timmar, bakterier som förorsakar kronisk luftrörskatarr efter fyra och tyfusbakterier efter fem dygn. Dessa vetenskapliga försök styrker alltså vad den folkliga läkekonsten känt till i århundraden, nämligen att honung är ett bekämpningsmedel mot sjukdomar.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Honung stärker ett svagt hjärta, ett svagt huvud och en dålig mage. Honung stimulerar hjärtat. Den ger krafter vid undernäring och återställer hälsan. Honung dödar bakterier och hjälper på så vis kroppen att besegra sjukdomar.”

(SWAMI SIVANANDA)

 

 

”Honung är ett naturrent födoämne och samtidigt en av de främsta energikällor vi har i vår föda. Faran med ett sådant påstående är, att människor som inte har några större kunskaper i näringslära – och de är tyvärr många – börjar sätta i sig så mycket honung, att de blir utleda på den eller rent av blir sjuka. Man kan ju naturligtvis äta för mycket också av honung.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Vid Allmänna Sjukhuset i Reading, England, impregneras alla bandage som används för öppna sår med honung och ett annat engelskt sjukhus, i Norwich, använder honung som bakteriedödande salva på sin kirurgiavdelning. Michael Bulman, en engelsk kirurg, råkade av en slump läsa en artikel om egyptiernas metod att behandla sår med honung. Han blev intresserad och gjorde själv en del försök. Nu anser han, att honung är överlägsen moderna desinfektionsmedel, när det gäller behandlingen av större sår för att hålla dem bakteriefria. ”Honung är varken giftig eller irriterande, den är bakteriedödande och ger näring samtidigt som den är billig, lätt att använda och mycket effektiv”, hävdar dr Bulman.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”I Schweiz genomfördes sålunda ett försök med ett antal barn med svag hälsa. De delades upp i tre grupper, varav en fick normal kost, den andra fick särskilt närande kost plus mediciner och den tredje gruppen fick också normal kost men med ett tillskott av honung. Efter några månader var den tredje gruppen överlägsen de båda andra i alla avseenden: blodvärden, viktökning, energi och allmänt hälsotillstånd.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”De flesta sötningsmedel, speciellt vitt socker, verkar irriterande på slemhinnorna, medan honung lenar.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Dr N Zaiss, en framstående Wienläkare, skildrar i en medicinsk tidskrift hur han behandlat tusentals fall av sår och bölder med honung och inte misslyckats med ett enda fall. ”Honung”, säger han, ”mildrar smärta, fungerar som antiseptikum, påskyndar läkningen och har visat sig speciellt effektiv vid behandling av brännsår och bölder”.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Människan har bedrivit biodling, det vill säga hållit bin som husdjur, i ungefär åtta tusen år. Men redan på stenåldern samlade människor honung, och från alla tider i historien finns det belägg för att honung använts som både livs- och läkemedel.”

(ARNE LUND i boken ”Naturligt frisk med honung”)

 

 

”Honungen är en produkt från växtriket, som innehåller alla de ämnen som en organism behöver för sina livsfunktioner. Den består till c:a 80 % av lätt resorberbart frukt- och druvsocker. Vidare innehåller den vitaminer, mineraler, spårelement och enzymer samt s.k. inhibiner, som har förmåga att döda bakterier. Enligt gällande bestämmelser behandlas den svenska honungen med så milda metoder att dess karaktär av naturprodukt bibehålles. Honung bör ej upphettas över den temperatur som råder i bikupan, dvs 35º för att ha kvar de värmekänsliga enzymerna och andra biologiskt verksamma ämnen. Detta bör man ha i minne vid inköp av flytande honung!”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsafter”)

 

 

”Honung bildar hemoglobin, ett järnhaltigt rödaktigt färgämne, som ingår i de röda blodkropparna. Deras antal uppgår hos människor i genomsnitt till fem miljoner per kubikmillimeter blod, medan de vita blodkropparna endast uppgår till några tusen i samma mängd blod. Hemoglobinet upptar syre från lungorna och för det med blodet ut i kroppen. De röda blodkropparna bildas i benmärgen, lever några månader och förstörs sedan i levern och mjälten för att till slut föras ut med gallan. Om de röda blodkropparna inte nybildas i tillräcklig grad, uppstår blodbrist (anemi). Det är här honung kan hjälpa genom att bidra till att upprätthålla den rätta nivån av hemoglobin och röda blodkroppar. Honungen berikar alltså inte blodet men hjälper till att hålla blodets olika beståndsdelar i balans.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Före andra världskriget genomfördes i Österrike en undersökning på 58 pojkar för att utröna, om de små mängderna koppar, järn och mangan som ingår i honung hade någon inverkan på hälsotillståndet. Varje morgon och kväll i ett års tid fick hälften av pojkarna en tesked honung, i övrigt var gruppernas kost exakt densamma. Efter ett år undersöktes pojkarnas blodvärden. Det visade sig då, att den grupp som fått ett tillskott av honung hade förbättrat sina blodkroppsvärden med i genomsnitt 8.5%, medan pojkarna i den andra gruppen fått lika stor nedgång i blodvärdet.”

(P E NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”Ett knep som många astmasjuka känner till är att vid ett anfall hålla en burk honung under näsan och andas djupt. Lättnaden är ofta omedelbar, även om effekten är kortvarig och bara räcker någon timma. Många astmapatienter har därför alltid en burk honung tillhands. Vad är det då som ger denna effekt? Tyska vetenskapsmän har dragit slutsatsen, att honung innehåller en blandning av högre alkoholer och flyktiga oljor och att ångan av dessa – ofta omärkliga för friska människor – har en lugnande och lindrande inverkan.”

(PE NORRIS i boken ”Honung – naturens eget hälsomedel”)

 

 

”En morgon utan honung är en dag utan sol.”

(KARL GERHARD)

 

 

 

 

Ingefära

 

”Ingefärans stärkande effekt på mag-tarmkanalen är välkänd: den underlättar nedbrytningen av protein, är ett verksamt medel mot illamående och åksjuka, stärker slemhinnan i övre delen av mag-tarmkanalen och skyddar därigenom mot magsår, och den är också verksam mot olika inälvsparasiter. Färsk ingefära används i många kinesiska maträtter eftersom man tror att den neutraliserar de oönskade effekterna av vissa födoämnen, särskilt fisk och kött, som kan ge magbesvär. Man har också noga studerat ingefärans inverkan på produktionen och funktionen av en grupp biologiskt aktiva substanser som kallas eikosanoider, vilka påverkar läkningsprocessen och immuniteten. Kroppen syntetiserar dessa substanser av essentiella fettsyror och använder dem för att styra viktiga cellfunktioner. De tre viktigaste grupperna av eikosanoider – prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener – nämns ofta i den populärvetenskapliga rapporteringen nuförtiden. Störningar i eikosanoidsyntesen och frisättningen ligger bakom många vanliga sjukdomar, från artrit och magsår till den ökade proppbenägenheten som kan utlösa hjärtinfarkter och slaganfall. Ingefära påverkar detta system så att den överdrivna inflammationsreaktionen och levringsbenägenheten minskar. Ingefära kan vara lika effektiv som en del av de kortisonfria antiinflammatoriska medicinerna som är så populära idag, men den är inte alls lika toxisk eftersom den skyddar magslemhinnan i stället för att skada den. Det är ingefärans effekter på eikosanoidsyntesen som kan vara de allra viktigaste för självläkningssystemet. Vidare stärker ingefära hjärt-kärlsystemet och har cancerhämmande effekter genom att den förhindrar vissa carcinogeners förmåga att orsaka skador på DNA.”

(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)

 

 

”Ingefärsrot har en kraftig antiinflammatorisk och antioxiderande verkan (mer verkningsfullt än till exempel E-vitamin) och även skyddande egenskaper. Ingefära motverkar vissa typer av cancerceller.”

(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)

 

 

”Ginger contains a compound called gingerol that may lower blood pressure and increase circulation. Ginger also may help relieve motion sickness, morning sickness, and the nausea caused by anesthesia. Other compounds in ginger may help ward off migraines and arthritis pain by blocking inflammation-causing prostaglandins.”

(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)

 

 

”Ingefära (Zingiber officinale) är en urgammal indisk kryddväxt som numera odlas i de flesta tropiska länder.

 

Ingefära har i alla tider använts i Kina som ett medel att förbättra matsmältningen och för att motverka illamående och kräkning. Flera moderna vetenskapliga undersökningar har visat att ingefära verkligen har effekt mot illamående och kräkning, även vid funktionellt illamående. Undersökningarna har visat att cirka ett gram pulvriserad ingefära minskar illamående och kräkning efter operationer.

 

Liknande effekt fann man när samma mängd ingefära togs före sjöresor. I en kontrollerad jämförelsestudie av olika medel med experimentellt framkallad åksjuka gjordes intressanta fynd. I studien ingick 36 försökspersoner med starkt anlag för åksjuka. En stund före försöket fick var och en svälja en kapsel med för försökspersonen okänt innehåll. Det rörde sig om antingen ett vanligt läkemedel mot åksjuka (Amosyt) eller ett gram pulvriserad färsk ingefärsrot eller ett overksamt ”sockerpiller”. Så fick försökspersonerna med förbundna ögon snurra runt i en stol som rörde sig 4-17 varv i minuten. Var femtonde sekund fick de rapportera hur de mådde med hjälp av en speciell skala som syns i den lodräta vänstra axeln i kurvan i figur 1. Antalet minuter finns angivet längs den vågräta axeln.

 

Det visade sig att varken sockerpillergruppen eller läkemedelsgruppen stod ut hela sex minuter i den snurrande stolen, medan hälften av ingefärsgruppen klarade det. Av kurvorna framgår klart och tydligt att de som fick ”sockerpiller” klarade kortast tid i snurrstolen, därnäst kom Amosytgruppen. Och allra bäst klarade sig de som ätit ingefära före försöket. Förutom att de klarade att stanna kvar längst tid i snurrstolen, så rapporterade de dessutom lindrigare åksjukebesvär än de andra.”

(PER OVE LIND i boken ”Magbesvär”)

 

Här kan du se ”figur 1” som citatet ovan hänvisar till:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaffe

 

“För det första innehåller kaffe, som var och en vet, giftet koffein, en s. k. alkaloid, som till sin kemiska sammansättning ganska mycket liknar urinsyran. Det brukar i medicinsk litteratur påpekas, att en kopp kaffe innehåller mer urinsyra än en kopp urin. Men dessutom innehåller det rostade kaffet en mängd andra gifter eller skadliga ämnen – ett faktum som de flesta icke har sig bekant. Till dessa hör det farliga trigonellinet, en koffeinet närstående alkaloid, samt trimetylalminet – samma ämne som bildas då fisk ruttnar; vidare den frätande, magfördärvande garvsyran, varav kaffebönorna innehåller mellan 4 och 8 %. Bland övriga kaffegifter brukar nämnas ammoniak, pyridin, ättiksyra, valeriansyra, furfurol, fenol m. fl. – sammanlagt bortåt ett 20-tal. När det därför i reklamen talas om koffeinfritt kaffe såsom något oskadligt, så är detta fullkomligt felaktigt. F. ö. kan koffeinet endast avlägsnas genom tillsättning av vissa kemiska medel, vilka i sig själva är gifter för kroppen.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

 

"Kaffe är en av de vanligaste orsakerna till oregelbundna hjärtslag.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Såsom ett betecknande grunddrag framhålles kaffets förslappande eller nedsättande inverkan på de ’hämningar’, som normalt reglera människans handlingar. Kaffet liksom piskar upp det mänskliga maskineriet till prestationer, som sedan ej kunna hejdas, utan fortgå med ett oändamålsenligt slöseri av muskel- och nervkraft. Detta slöseri kan experimentellt illustreras och bevisas genom att man stänger in en hund i en upphängd bur. Hundens rörelser i buren kunna lätt iakttagas och registreras. Hunden lägger sig snart till ro och förblir i vilande ställning. Ger man den nu en dos koffein, blir den orolig och ändrar oavbrutet läge. Buren gungar i alla riktningar och fortsätter att göra så, till dess att koffeinets verkningar förbrukats. Därpå inträder åter ro. Givet är att den energiförbrukning, som kaffet sålunda alstrar, i en stor utsträckning är lika onödig, oändamålsenlig och konstlad som hundens rörelser i buren. På samma sätt går det en människa, som förgiftar sig med kaffe. Energiförbrukningen ökas i alla riktningar och tager sig en mängd ohämmade uttryck som talträngdhet, omotiverad munterhet, nervöst skratt, överkänslighet, oro m. m. Kaffet borttrollar således trötthetskänslan samt ökar livaktigheten och påskyndar tankeverksamheten, men det nedsätter samtidigt även reaktionsförmågan hos den naturliga säkerhetsventil, som heter trötthetskänslan och som skulle varnat för överansträngning.”

(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)

 

 

“Den danska överläkaren, d:r Jarlöv, medgiver sålunda att de mera motståndskraftiga må “tillfälligtvis” och “för en kortare tid” begagna sig av kaffet, för att under vissa tvingande förhållanden nå stora arbetsprestationer, men tillfogar strax därpå följande välbetänkta och i full harmoni med fysiologiens grundprinciper utformade reservation och varning: -

 

”Men man får därför icke tro att organismen på detta sätt tillföres någon ny extra kraft. Tvärtom tär den på sitt eget kraftförråd och kräver en till ansträngningen motsvarande tid av vila och återhämtning när arbetsprestationen är över.”

 

”Bildlikt talat kan kaffet förliknas vid ett piskslag, som endast för en kort tid kommer den tröttkörda organismen att genom ett uppbåd av sina yttersta krafter samla sig till ett snabbare lopp, d. v. s. till en ny arbetsprestation. Men lika litet som hästen får några nya krafter genom piskslaget, utan i stället drar växlar på sina egna kroppsliga reserver, lika litet får människan något nytt krafttillskott genom kaffet, utan måste alltid kompensera det extra energi-uppbådet med en tids vila, för att samla nya krafter och återställa de i anspråk tagna reserverna.”

 

Det är detta sakförhållande, som de flesta kaffe-drickare ej vilja förstå! Tron på att kaffet verkligen skänker nya krafter, är en över hela världen allmänt utbredd villfarelse, vartill i all synnerhet den kroppsarbetande befolkningen hemfallit. Även de intellektuella klasserna ha långt ifrån gjort klart för sig, att varje, genom en ren giftverkan uppdriven vakenhet och arbetsprestation, ofelbart leder till och medför i sitt släptåg en motsvarande depression, d. v. s. en kraftlöshets- och slöhetsperiod, om ej de i anspråk tagna reserverna snart återställas och organismen får återhämta sig med tillhjälp av lämplig näring, vila och rekreation.

 

I stället för att på ett förnuftigt sätt fylla ”de i anspråk tagna reserverna”, griper emellertid nutidsmänniskan åter och åter till giftet, för att med dettas hjälp söka undkomma den depression, som detta i förening med den konstlat uppdrivna arbetsprestationen eller vakenhetsperioden skapat. På så sätt råkar hon i en ”circulus vitiosus” eller djävulsk kretsgång, från vilken hon ändar med ett kroppsligt sammanbrott i en eller annan form, d. v. s. med fysiska och psykiska funktionsrubbningar, vilka sedan lätt kunna övergå i kroniska lidanden.”

(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)

 

 

”Stimulants make strong people weak. All stimulants are ”sweet” when ingested but ”bitter” in their effects. You can become addicted to them without even recognizing your dependency. If you are used to drinking a few cups of coffee a day, try this: Go on a “coffee fast,” which means having no coffee for an entire day, and observe how you feel as the day progresses. After a few hours you may notice a dull sensation in your head and a feeling of weakness and lack of energy throughout the body. Some people develop headaches in the afternoon; others yawn and feel downcast. These effects may seem to be due to the absence of coffee in your diet that particular day, but it actually reveals the weakening impact the coffee has been having on your heart. You may argue, “But drinking coffee is normal; everyone does it.” Most people in the industrialized nations will also fall seriously ill at some stage in their lives. For example, one in every two people in the U.S. will develop cancer at some stage of his or her life. This is now considered to be an almost “normal” experience, too.

 

Stimulants, as contained in coffee, tea and cigarettes, seem to be welcome and fast-acting substances for those who feel the need for a boost of energy, to wake up their mind or to feel more buoyant and alive. But since these stimulants have no real energy on their own, where is the energy boost coming from? Obviously, the body provides it. Stimulants are nerve toxins that trigger a powerful defense reaction in the body. When you smoke a cigarette or drink a cup of coffee or power beverage, the resulting boost in energy occurs because of this immune response. Therefore, the experienced increase in physical energy is actually an energy loss for the body.

 

Many people now drink decaffeinated coffee in the belief this protects them against the addictive effects of caffeine. Consumer Reports recently tested cups of decaf coffee ordered six of the most popular coffee shops in the United States. A regular cup of coffee has from 85 to 100 milligrams of caffeine, while decaf coffee has from 5 to 32 milligrams of caffeine (about the same amount contained in 12 ounces of Coca-Cola Classic). In addition to still getting a significant amount of caffeine, drinking three cups or more of decaffeinated coffee may cause an increase in harmful LDL cholesterol by increasing a specific type of blood fat linked to the metabolic syndrome, according to a study presented at the American Heart Association’s Scientific Sessions 2005. Decaffeinated coffee is made from more acidic beans than regular coffee. These strong acids have shown to increase the incidence of heartburn, osteoporosis, Glaucoma and rheumatoid arthritis. Decaf coffee can, in fact, quadruple the risk of developing rheumatoid arthritis in three months, compared with people who drink regular caffeinated coffee or tea. In other words, if you feel you cannot do without coffee, it is far better to drink a properly brewed cup of real, unprocessed coffee.”

(ANDREAS MORITZ i boken “Timeless secrets of health & rejuvenation”)

 

 

”Kaffe är extremt syrabildande och orsakar en avsevärd uttorkning. Kom ihåg att mineraler behövs för att upprätthålla pH-värdet. Kyss dessa mineraler adjö när du kissar ut dem i toaletten tillsammans med ditt Starbuckskaffe. De som förespråkar regelbunden men måttlig konsumtion brukar hävda att kaffe innehåller vissa näringsämnen. Kanske det, men de tar inte hela bilden med i beräkningen. Det går inte att bara lyfta fram det goda och bortse från det dåliga när vi gör våra hälsoval.

 

Förutom att själva kaffet är syrabildande, så är kaffebönan rostad. Dessa bönor har olja i sig. Rostade oljor härsknar och täpper igen din fina lever. Det är ganska uppenbart att det inte är bra för dig. Bara det faktum att du blir sprattig av att dricka det, och får migrän när du inte gör det, borde säga dig något. Hur är det med sömnen då? Kaffe är definitivt en fiende till fridfull sömn. Om du lider av ångest, panikattacker eller har ett stressigt jobb, kommer kaffet bara att förvärra kaoset. Men om du verkligen gillar att kallsvettas, ja, drick då upp för all del.

 

För de tjejer som ser fram emot att bilda familj, kan jag berätta att en studie från 2008 i American Journal of Obstetrics and Gynecology kom fram till att mödrar som intog höga doser av koffein under havandeskapet (cirka 200 milligram eller mer per dag, eller två koppar bryggkaffe) löpte större risk att få missfall än dem som drack mindre koffein. Ju mer koffein kvinnorna drack över 200 mg, desto större blev risken. Tänk på det: Vem vill leva i ett hus som är smutsigt och fullt av stress? Den lilla babyns outvecklade ämnesomsättning slår i taket när din kafferast stryper blodflödet till moderkakan. Och det gäller även läsk med koffein, energidrycker och svart te.”

(KRIS CARR i boken ”Den galna sexiga dieten”)

 

 

”I allmänhet verkar kaffet hämmande på hjärtmuskelns utvidgningsmöjligheter. Denna hämning kan vid större koffeinmängder bli så stark, att hjärtat ej förmår fylla sig på ett normalt sätt med blod. Som en följd härav inträder cirkulationssvaghet och oregelbunden hjärtverksamhet. En synnerligen menlig inverkan har kaffet på hjärtfel, hjärt- och blodkärls-neuroser och åderförkalkning.”

(ARE WAERLAND i boken ”Kaffe”)

 

 

"Drick vatten om du är trött – inte kaffe. Kaffe har visserligen en uppiggande effekt, men ganska snart kommer en ännu värre trötthet. Dessutom ger kaffet ledont och stelhet.”

(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)

 

 

”Koffein, en av huvudkomponenterna i de flesta läskedrycker, är en drog. Det har beroendeframkallande egenskaper på grund av dess direkta effekter på hjärnan. Det påverkar också njurarna och ökar urinproduktionen då koffein har urindrivande egenskaper. Fysiologiskt sett är det ett uttorkande ämne. Denna egenskap är huvudanledningen till varför en person blir tvungen att fortsätta dricka flera burkar läsk varje dag utan att känna sig tillfredsställd. Vattnet stannar inte i kroppen tillräckligt länge. Samtidigt missförstår många personer sin törstkänsla. I tron om att de tillgodosett sitt vattenbehov med det vatten som finns i läsken tror de att de är hungriga och börjar äta mer än deras kroppar behöver. Därför kommer med tiden uttorkningen som orsakas av drycker som innehåller koffein att orsaka en gradvis viktökning på grund av ett för stort matintag, ett direkt resultat av förvirringen kring känslan av törst och hunger.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

“Researchers studied medical students during exams. They gave half of the students grapefruit juice with hidden caffeine and the others juice without caffeine. Neither group knew who was receiving the caffeine.

 

On average, the students who drank the juice with caffeine had blood pressure readings 5 to 15 points higher than the others, For many people, this is the difference between needing to be on blood pressure medications for the rest of their lives or not at all. The caffeine also raised their level of chronic stress hormones such as cortisol. Students who already had high blood pressure, or who had a family history of high blood pressure, had the highest spikes in blood pressure after consuming the caffeine.

 

The researchers concluded, “Given the cumulative effects of stress and caffeine, it may be beneficial for individuals at high risk for hypertension to refrain from routine use of caffeine beverages, particularly at times when work demands and attendant stressors are high.””

(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)

 

 

”We sometimes believe that caffeine gives us energy, it only borrows energy from the future. When you drink a cup of coffee, the caffeine chemically stimulates your sympathetic nervous system. As a result, your level of adrenalin and other stress hormones quickly begins to rise.”

(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)

 

 

”A study from Dr. Andrea LaCroix of the Johns Hopkins Medical School reported in 1986 that a person who drinks five or more cops of coffee a day is two to three times as likely to develop heart problems as a person who drinks no coffee at all.”

(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)

 

 

”Caffeine and other stimulants can increase the frequency and severity of irregular heartbeats. This is true for both the harmless and the life-threatening types of arrhytmias.”

(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)

 

 

”Caffeine and other stimulants potentiate the stress response. In other words, they make your fuse shorter. After you have gone through the withdrawal period from caffeine, you’ll find that your energy level is more constant and your mood is more even. It’s easier to maintain your inner equanimity when you don’t drink caffeine.”

(DEAN ORNISH i boken “Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)

 

 

”In the past few years authorities have been discovering that caffeine, even in moderate quantities, can be a great anxiety-producer for some people.

 

Dr. Avram Goldstein and Dr. Sophia Kaizer studied 239 young married women and their coffee drinking habits. The heaviest users, those who routinely drank five or more cups each day, told the investigators that they invariably began their day with coffee: "I need it to give me a lift"; "I need it to get started in the morning"; ". . . to calm my nerves"; "because it's a habit"; ". . . to give me energy." These heavy coffee drinkers exhibited typical withdrawal symptoms when they gave up coffee: headaches, irritability, nervousness, restlessness, lethargy.

 

Dr. John F. Greden, an army psychiatrist, found this to be the case with a twenty-seven-year old army nurse, married to an army physician, who complained of severe headaches, an irregular heartbeat which disturbed her several times a day, tremulous feelings, and light-headedness. Other psychiatrists had prescribed tranquilizers for her. They explained that she was suffering from an anxiety reaction to her husband's imminent transfer to Vietnam. Unwilling to accept their diagnosis, she appealed to Dr. Greden, who found she was drinking ten to twelve cups of coffee daily. When she stopped drinking coffee, all of her nervous physical symptoms disappeared. Blue Cross, in one of their publications, wrote of similar discoveries, and urged people who suffer from tension or anxiety and/or irregular heartbeat, to cut back on coffee or discontinue its use altogether.”

(CECIL G. OSBORNE i boken “Understanding your past – the key to your future”)

 

Fotnot: caffeine är det engelska ordet för koffein.

 

 

Tänk på att kroppen reagerar på EXAKT samma sätt på det koffeinliknande ämnet TEIN som finns i allt svart, vitt och grönt te (men det finns EJ i örtte!)! Samma reaktion men med mildare påverkan blir det från det koffeinliknande ämnet THEOBROMIN som finns i kakao (som vanlig choklad görs av)!

 

 

 

 

Kalktillskott

 

Tyvärr är det ganska vanligt att många "hälsovetare" och “näringsexperter" rekommenderar kalciumtillskott för att kompensera för kalciumbrist i kroppen. Nästan lika vanligt är det att försöka bekämpa en försurad kropp  med basiska kalciumpreparat. Inget av dessa båda tillvägagångssätt
korrigerar ORSAKEN bakom vare sig försurningen eller kalciumbristen. Den NATURLIGASTE och sundaste fråga du bör ställa till dig själv angående detta ämne är utan tvivel det följande och uppenbara: Är vi människor STENÄTARE?



"Eftersom oorganiska och organiska mineraler har samma kemiska sammansättning förväxlades de av tidiga forskare. Av misstag antog de att en kemisk likhet i mineralerna också betydde att det fanns en näringsmässig likhet. Men detta var ett stort misstag. Kemiskt sett är det sant att järn i blodomloppet och järn i naglarna är detsamma och att kalcium i sten (dolomit) är identisk med kalcium i benen. Men det är ett allvarligt misstag att tro att kroppen kan smälta, ta upp och tillgodogöra sig pulveriserade naglar och krossad sten."

(HARVEY DIAMOND i boken "Lev utan smärta")



"Det mineral kroppen mest behöver är kalcium. Kalcium är biokemiskt nödvändigt för livet och avgörande för hälsan och medverkar till att hålla dig ungdomlig och smidig. Allteftersom tiden går blir genomsnittsmänniskan mer och mer tömd på kalcium. Vid 40 års ålder lider mer än 50% av amerikanerna av svår kalciumbrist. Detta visar att majoriteten av alla amerikaner inte får i sig tillräcklig mängd upptagbar kalcium genom kosten. När jag säger upptagbar menar jag att kalciumet måste vara i en form som kroppen kan tillgodogöra sig. Kalciumet måste vara joniserat, annars är det värdelöst. När mineralerna kommer in i kroppen påverkas de av magsaften som gör det möjligt att absorbera dem. Denna process kallas jonisering. Alla mineraler måste genomgå en jonisering i magen innan de kan tas upp. Kroppen måste omvandla kalciumtillskott i varje form till kalciumjoner. Dessa jonladdade partiklar av kalcium är den enda form av kalcium som kroppen är kapabel att ta upp, omsätta och använda. Om vi inte får tillräckligt mycket lättupptagligt kalcium genom kosten, särskilt från frukt och grönsaker, kommer kroppen
att ta kalcium från det enda ställe den kan, från benen i skelettet. Detta leder direkt till den fruktade osteoporosen. Organiskt kalcium i frukt och grönsaker är redan joniserat, men de flesta äter inte på långa vägar den mängd frukt och grönsaker de borde, utan tar istället till mejeriprodukter och/eller kalciumtillskott. Vad kan vara mer uppenbart än det faktum att mejeriprodukter och tillskott inte är svaret? Trots att amerikanerna är det folk som

äter mest mejeriprodukter av alla på jorden finner man en av de högsta förekomsterna av osteoporos där. Även om kalciumet i komjölken är joniserad från kon, så rubbas den när mjölken pastöriseras och ytterst lite kalcium kan tas upp. Värmen från pastöriseringen dödar och förstör allt av värde. De flesta kalciumtillskott är ofta dåligt joniserade. Till exempel, kalciumcitrat gjord av stenkross är bara joniserat till 15%. Kalciumglukonat som också kommer från stenkross är ännu sämre, endast 5% är joniserat. Vi är inte stenätare. Att försöka få i sig det kalcium man behöver från mejeriprodukter och tillskott kan ge skadliga biverkningar. Tyvärr är det en vanlig inställning att det är helt ofarligt. Men det är det inte! Istället skapar det sjukdomar. Att fylla kroppens behov av kalcium med icke-joniserat kalcium fungerar helt enkelt inte. Vad tror du händer om du fyller tanken på din bil med diesel när den behöver premium, högoktanigt bränsle? Båda är visserligen bränslen, men bara det ena kan användas i din bil. Det här är inte någon obetydlig bagatell. Bilen kommer inte att kunna gå och dieselbränslet kommer att skada motorn. Det extra kalcium som kroppen inte kan använda lagras i bindväven, blodkärlen, huden, ögonen, lederna och de inre organen. Oanvänt kalcium kombinerat med fett och kolesterol i blodkärlen orsakar en förhårdning av artärerna. Kalcium i huden orsakar rynkor. I lederna kristalliseras det och formar avlagringar som ger smärtsam artrit. I ögonen blir det katarr och i njurarna blir det njursten. Det är knappast en oskadlig vana att ta extra kalcium. Är det inte så att dessa besvär som jag just räknat upp är utbredda i USA? Kan det ha något samband

med vår överkonsumtion av dåligt upptagbart kalcium? Det finns en annan ofta förbisedd faktor att komma ihåg.
Forskningen på mineralerna sker oftast på enstaka mineraler. Detta ger en felaktig förståelse av dem, och man inser inte att de utgör en helhet. Mineraler är ömsesidigt beroende av många andra viktiga beståndsdelar från födan och med de komplexa funktionerna hos kroppen. Mineraler är inte isolerade kostfaktorer utan snarare delar av hela näringskedjan. Inga mineraler i kroppen används isolerade, alla mineraler påverkas av andra mineraler.
Detta är häpnadsväckande enkelt, men tyvärr har ytterst få människor förstått detta faktum. På det sätt som allt
är skapat, måste mineralerna vara i harmoni med andra komponenter i födan och är avsedda att intas på det
sättet. Fortfarande envisas man med att ta isolerad, fragmenterad kalcium. Till stor del beror detta på att man
förväxlar organiska, joniserade mineraler mer oorganiska icke-joniserade bara för att de har samma kemiska
struktur. Om du har kokat ris så vet du att mängden vatten och ris skall vara i rätt proportion till varandra. Det är
faktiskt i 2:1 förhållande eller två koppar vatten till varje kopp ris. För mycket eller för lite av antingen vatten
eller ris kommer att sluta med att riset antingen blir grötigt och klibbigt, eller torrt och bränt. För att kalcium
skall tas upp effektivt och tillvaratas av kroppen behöver det inte bara bli joniserat utan det måste också vara i
förening med magnesium. Det krävs också vissa spårämnen, men magnesium är den huvudsakliga samverkande faktorn för att kalciumet skall kunna användas av kroppen. Förhållandet kalcium till magnesium är det samma som vatten till ris, 2:1. Varken mejeriprodukter eller majoriteten av kalciumtillskotten är joniserade eller har rätt 2:1
förhållande mellan kalcium och magnesium. Även om vissa kalciumtillskott har den rätta mängden magnesium tillsatt är det osannolikt att de är joniserade. Så fortsätter det med att amerikanerna lagrar upp mer än 50 miljarder kg mejeriprodukter varje år och kalciumtillskott för hundratals miljoner dollar och likväl fortsätter att ha
problem som beror på kalciumbrist, i synnerhet den ökande osteoporosen. Sorgligt nog kan vi, mitt framför ögonen
på oss, se att det inte fungerar."

(HARVEY DIAMOND i boken "Lev utan smärta")

 

 

”Calcium supplements, for instance, may deposit calcium in your body, but not necessarily in your bones or teeth. Dolomite is calcium magnesium carbonate. It comes from limestone. Dolomite hasn’t been processed through either the plant or animal kingdoms. Consequently, it’s ingredients haven’t been converted to a form we can use.”

(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

 

Läs även Kalcium och Kosttillskott

 

 

 

 

Kalorimyten

 

"The effectiveness of counting calories is a myth."

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

”Mellan 1976 och 2000 sjönk amerikanernas konsumtion av fett betydligt (med 11 procent). Till och med deras totala kaloriintag gick ner (med 4 procent). Ändå har fetman fortsatt att öka i halsbrytande fart. Under samma period har den ökat med 31 procent.”

(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)

 

 

"Det var 1930 som två amerikanska läkare i en uppsats framkastade tanken "att fetma berodde på ett för stort kaloriintag och inte på något ämnesomsättningsfel". Den undersökning de hade gjort om balansen mellan kaloriintag och kaloriförbrukning omfattade i själva verket mycket få iakttagelser och hade dessutom genomförts under alldeles för kort tid för att kunna anses vetenskaplig. Men trots detta mottogs den som en obestridlig vetenskaplig sanning så snart den publicerats och har sedan dess betraktats som gudsord. Några år senare framförde de båda forskarna, som utan tvivel var bekymrade över allt ståhej kring deras upptäckt, allvarliga reservationer för de slutsatser de kommit fram till, men det gick alla spårlöst förbi. Deras teori ingick redan i läkarstudierna i de flesta västländer och gör det ännu idag."

(MICHEL MONTIGNAC i boken "Jag äter, alltså blir jag smal")

 

 

"Om en människas energibehov är 2500 kcal om dagen och hon bara intar 2000 kcal uppstår ett underskott på 500 kcal. För att täcka detta underskott hämtar kroppen motsvarande energimängd från fettreserverna, vilket följaktligen medför viktminskning. Om en människa däremot äter 3500 kcal om dagen medan behovet ligger på 2500 kcal skapas ett överskott på 1000 kcal som automatiskt lagras i form av fettreserver. Teorin utgår alltså ifrån antagandet att det inte förekommer någon energiförlust i någotdera fallet, en rent matematisk teori som är direktinspirerad av Lavoisiers teori om termodynamikens lagar. Då kan man ju fråga sig hur fångarna i koncentrationslägren kunde överleva i nära fem år på bara 700-800 kcal om dagen. Om kaloriteorin stämde borde de ha dött så snart de gjort slut på sina fettreserver, dvs. efter några månader. På samma sätt kan man fråga sig varför storätarna, som sätter i sig 4000-5000 kcal om dagen, inte är fetare än de är (en del är till och med magra). Om kaloriteorin vore riktig borde dessa matvrak väga 400-500 kg efter några år. Och hur ska man för övrigt förklara att vissa människor fortsätter att gå upp i vikt trots att de äter mindre och minskar på det dagliga kaloriintaget? Det finns nämligen tusentals personer som bara blir fetare och fetare samtidigt som de håller på att dö av svält."

(MICHEL MONTIGNAC i boken "Jag äter, alltså blir jag smal")

 

 

"Varför leder inte minskat kaloriintag till viktminskning? Det sker faktiskt en viktminskning, men den är mycket kortvarig, och det är egentligen anledningen till att de båda forskarna misstog sig, för deras undersökning gjordes under alldeles för kort tid. Det här är vad som händer: Vi tänker oss att en person har ett kaloribehov på 2500 kcal om dagen och att denna person under en lång period har intagit just den mängden kalorier. Om kaloriintaget plötsligt sjunker till 2000 tas de resterande kalorierna från fettreserverna och man kan konstatera en viktminskning. Men om kaloritillförseln hädanefter stabiliseras på 2000 mot 2500 tidigare, gör överlevnadsinstinkten att organismen snabbt anpassar energibehovet till vad den får. Eftersom kroppen bara får 2000 kcal gör den bara av med 2000 och viktminskningen avstannar snabbt. Men organismen nöjer sig inte med det utan överlevnadsinstinkten driver den till ännu större försiktighet, och denna försiktighet innebär att kroppen lägger upp fettreserver. Om den numera bara får 2000 kcal ska den för säkerhets skull sänka sitt energibehov till 1700 till exempel och lagra mellanskillnaden på 300 kcal som fettreserver. På det här sättet uppnår man motsatt resultat mot det man räknat med eftersom man paradoxalt nog går upp i vikt trots att man äter mindre. Människokroppen styrs av överlevnadsinstinkten och uppför sig på precis samma sätt som hunden som gräver ner ben trots att den är utsvulten. Det är just när en hund får mat oregelbundet som denna uråldriga instinkt tar över och den gräver ner födan för att lägga upp ett reservförråd. Hur många människor har inte blivit offer för denna ovederhäftiga teori om balansen mellan intagna och förbrukade kalorier?"

(MICHEL MONTIGNAC i boken "Jag äter, alltså blir jag smal")

 

 

"Bortsett från en del specialister ifrågasätter inte heller läkarkåren sina baskunskaper i näringslära, i synnerhet inte som dessa på det här området snarast är symboliska och mest består av en del allmänt vedertagna uppfattningar. Näringsläran är inte heller ett område som läkarna är speciellt intresserade av, och jag har lagt märke till att bland det tjugotal läkare som jag har samarbetat med för att skriva den här boken hade alla utan undantag börjat intressera sig för näringsläran och forska på grund av att de själva hade ett allvarligt viktproblem som de ville komma till rätta med. Det som är upprörande, för att inte säga skandalöst, är att man har låtit den stora allmänheten tro att kaloriteorin grundar sig på vetenskapliga fakta. Tyvärr har denna teori blivit fullständigt accepterad och utgör nu en del av vår västerländska kultur. Kaloriteorin är så till den grad förankrad i människors medvetande att det snart inte finns en personalmatsal, en kvarterskrog eller ett marketenteri som inte anger kaloriantalet för varje rätt för att hjälpa folk till rätta."

(MICHEL MONTIGNAC i boken "Jag äter, alltså blir jag smal")

 

 

"Man kan undra hur lågkaloriteorin har kunnat stå sig så länge, och på den frågan finns två svar. För det första ger en lågkaloridiet alltid resultat eftersom man med nödvändighet går ner i vikt om man inte äter, men som vi har sett är resultatet inte bestående. Och det är inte nog med att man snart har fått tillbaka den ursprungliga vikten utan de flesta går till och med upp fler kilon än de lyckats bli av med. För det andra har "lågkalori" blivit något mycket lukrativt. En betydande marknad har vuxit fram med lobbyverksamhet från livsmedelsindustrin, en del vilseledda kockar och dietister som är de som tjänar på affären. Kaloriteorin är felaktig och nu vet du varför, men det betyder inte att du är befriad från den, för den är så djupt förankrad i ditt medvetande att du under lång tid framöver med all sannolikhet kommer på dig själv med att handla efter dess principer."

(MICHEL MONTIGNAC i boken "Jag äter, alltså blir jag smal")

 

 

“De som äter vegetariskt kan även ha 11 procent högre ämnesomsättning i vila. Det betyder att vegetarianer kan bränna fler kalorier även i sömnen. Orsaken kan vara att vegetarianer har ett högre genuttryck av det fettförbrännande enzymet karnitinpalmitoyltransferas som är bra på att skyffla in fett i mitokondriernas förbränningsugnar i cellerna.

 

Därför är en kalori kanske inte lika med en kalori när det gäller kött. En enorm studie med ett lika enormt namn, den europeiska prognosundersökningen om cancer och kosthållning med särskild inriktning på fysisk aktivitet, näring, alkohol, rökning, kostintag utanför hemmet – även känd som EPIC-PANACEA, följde hundratusentals kvinnor och män i flera år. Det är den största studien någonsin som undersökt köttkonsumtion och kroppsvikt, och den fann att köttintag kunde förknippas med en signifikant viktökning även efter att man tagit hänsyn till antalet kalorier. Det innebär att om två personer äter samma antal kalorier, tycks den person som äter mer kött i genomsnitt gå upp betydligt mer i vikt.”

(MICHAEL GREGER i boken ”Konsten att inte dö”)

 

 

”En av huvudorsakerna till förvirringen rörande näringens syfte och uppgift är den nuvarande odelat materialistisk-mekanistiska ståndpunkt som huvudsakligen utvecklades under slutet av 1780-talet, när kemisten Lavoisier konstaterade att livet består av kemiska funktioner och att födan utgör bränslet. Maten ombesörjer kaloriintaget. Den materialistiska syn, som fortfarande råder, var förr väldigt enkel. Hela näringsprocessen ansågs vara en förbränningsprocess, där födan sågs som bärare av värmeenergi som tillsammans med syre frigjorde energin i matsmältningsprocessen. Man behövde helt enkelt bara beräkna kaloribehovet och välja ut födoämnen med passande kaloriinnehåll.

 

Senare har man upptäckt att näring är något betydligt mer invecklat än enbart kalorier. Det finns ytterligare faktorer hos föda såsom proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer, mineraler, spårämnen, enzymer, hormoner, alkaloider, auxoner, pacifariner (naturliga, antibiotiska ämnen) och alla nya mikroämnen som har blivit eller kommer att bli upptäckta. Men dessa nya upptäckter har endast förstärkt de materialistisk-mekanistiska föreställningarna rörande födan och den mänskliga organismen. Ännu håller många krampaktigt fast vid Lavoisiers kaloritänkande. Det är fortfarande modernt att räkna kalorier.

 

Lavoisier, som av många anses vara den moderna kemins fader, bidrog också med ytterligare en av huvudprinciperna inom det näringsparadigm som för närvarande gäller: Den kallas för lagen om materiens och energins oförstörbarhet. Denna lag slår fast att ingenting går förlorat, inget tillskapas; allt förvandlas. Atomen ansågs vara den minsta beståndsdelen i materien och en konstant i naturen. Utifrån denna lag gjorde man antagandet, att inget ämne kunde skapas och att ingen atom kunde försvinna i naturen. Med undantag för den iakttagelse man senare gjorde, att detta inte gäller för radioaktiva ämnen, försöker man idag fortfarande förstå näringsprocessen utifrån ett strängt materialistisk-mekanistiskt synsätt. Detta tillvägagångssätt leder till en överdriven tonvikt på enskilda näringsämnen och deras växelverkan. Genom denna fokusering på näringsämnen och supernäringsämnen har man fastnat i materialistiska föreställningar om födan, den mänskliga organismen och sambandet mellan dessa.

 

Nästa stora steg i utvecklingen av en näringsmaterialism ägde rum år 1847, när de fyra stora vetenskapsmännen Helmholz, Dubois-Reymond, Brucke och Ludwig möttes i Berlin för att sätta in fysiologin i ett fysio-kemiskt sammanhang. De stipulerade, att kemins lagar fullständigt kunde förklara hur människans fysiologi fungerar. Ända sedan denna historiska vändpunkt har lagen om materiens och energins oförstörbarhet utgjort grunden för fysiologin, ämnesomsättningen och näringsläran. Detta har lett till att man infört kvantitativa forskningsmetoder, och till att man obetingat accepterat termodynamikens lagar, när det gäller att beskriva hur en levande organism fungerar. Detta sorts tänkande kom bl.a. till uttryck i Ludwig Feuerbachs populära tes: ”Människan är vad hon äter”. Det utgör också grunden för den konsumism inom näringsområdet som man idag bevittnar. Människor har en benägenhet att konsumera överdrivet mycket vitaminer, mineraler och aminosyror, i tron att detta skulle förlänga deras liv, öka prestationsförmågan och motståndskraften och göra dem friskare. Det underförstådda mottot är: ”Mer är bättre”. Detta antagande ligger bakom kaloriberäkningar, personligt näringsschema och bantningsmetoden för dagen."

(GABRIEL COUSENS i boken "Andlig näringslära")

 

 

 

 

Kolhydrater

 

Här kan ni läsa en helt ”annan sida” om Atkins-dieten (och alla dess följd-dieter varav LCHF numera är den mest kända) än vad som nämns i medierna och köttindustrins sponsrade ”forskning”. All ”kolhydrat-rädsla” har sitt ursprung ur denna osunda diet, särskilt rädsla för frukt som är det mest näringsrikaste och livskraftigaste man kan äta. Det är Dr. Robert Atkins som nedanstående citat handlar om.

 

 

”CARBOHYDRATES” IS NOT A BAD WORD!

I made the point earlier that removing any one of the three categories of food – proteins, fats, or carbohydrates – in order to lose weight, rather than consuming all three in the proper balance, and in the purest form, as part of a well-rounded, intelligent eating lifestyle, was a serious mistake that would ultimately take its toll on those who fell for such an approach to eating. One such diet rose to immense popularity in the mid- to late 1990s by an author, now deceased, whose name I prefer not to mention because, to be perfectly honest with you, I don’t want his name in my book.

 

You see, this person realized that if the body feels threatened as a result of being starved of the carbohydrates it requires and must have on a regular basis, the result will be a loss of weight as the body burns fat for energy in order to have fuel for the brain and to survive. And he turned this dreadfully hurtful idea into the most abominable diet in all the history of abominable diets. People desperate to lose weight, who were not aware of the consequences of such an approach to eating, went on the diet to lose weight, oblivious to the catastrophic repercussions that awaited them down the road.

 

If I told you that the way to never ever stub your toe again is to simply cut off your foot, would you do it? Or would you wonder how I managed to get out of my straightjacket? To recommend the body be starved intentionally of its needed carbohydrates in order to lose weight is no better an idea, because eating in that way consistently puts one’s life in jeopardy.

 

People did start to lose weight, not realizing they were sacrificing long-term good health in favour of short-term weight loss. It worked by tricking the body into thinking it was sick. It actually forced the body into a sort of temporary disease state so that maintaining the weight it was carrying became secondary to survival. Have you ever seen people in the final stages of a catastrophic disease like cancer or AIDS? They are emaciated because they have no appetite for food. This is what the all-protein, no-carbohydrate diet this man came up with relied on.

 

When the body is in crisis – in other words, when the body is sick or its energy reserves are in short supply, as is the case when starved of carbohydrates – the intelligence living body’s protective mechanism kicks in and automatically decreases the appetite in order to conserve and best utilize what energy is available. Remember, digestion gobbles up the lion’s share of available energy so the less food that is eaten the more energy will be available for healing.

 

At the moment when the body most desperately needed the carbohydrates naturally designed to relieve such a situation, carbohydrates were instead forbidden in favour of huge quantities of cooked – therefore dead – animal products. The original version of this death diet, which became so popular, made it clear that if you were awake you could gorge yourself on any amount of animal products you could get into your stomach anytime, day or night. But even look at a picture of a piece of fruit and you might as well put your affairs in order and prepare to meet your maker.

 

I told you I would not test your patience with a bunch of physiological jibber jabber, and I’m not going to, but in order to further substantiate what I am talking about here, I need to briefly discuss one word with you. It is a word with which you are very likely familiar: saccharide (pronounced SACK-uh-ride). Saccharide is merely another way of saying carbohydrate. A monosaccharide contains one molecule of carbohydrate, a disaccharide contains two molecules of carbohydrate, and a polysaccharide contains three or more molecules of carbohydrate.

 

Glucose is a monosaccharide. In other words, the only fuel the human brain can burn is a monosaccharide (glucose). And until anything that is put into the body is turned into a monosaccharide, it cannot be used by the brain. Period – end of conversation.

 

Here’s an interesting aspect of all this that you should find instructive. There are two foods in the human diet that are naturally occurring monosaccharides – only two. The first is mother’s milk. That is certainly in alignment with the immense intelligence that governs life. Of course Mother Nature would provide for infants a perfectly nourishing food that requires no effort from the body to have fuel for the brain.

 

The second food that is a naturally occurring monosaccharide, which nature has provided to supply with immediately accessible, high-quality fuel for the brain without it having to go through any energy-intensive processes to make it so, is… trumpets and drum roll, please… fruit! And of course the sugar component in fruit is fructose.

 

If supplied with high-quality carbohydrates in their purest form and in a proper balance along with proteins and fats, as is part of nature’s grand plan, the living body does not have to feel threatened, does not have to enter the starvation or disease state, does not have to push itself to the limit, does not have to overtax its vital resources, and does not have to throw itself into turmoil in order to survive. But along comes our reckless friend with his “Eat all the dead animal products you can but don’t you dare eat a piece of fruit” diet, and what is his addlebrained contribution to humankind? Turn carbohydrates into a bad word!”

(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)

 

 

“Now, if the fact that fruit is a monosaccharide were the one and only positive aspect of its nature, that alone would warrant it being given the highest priority in our diet. However, there’s more – lots more. Fruit is not only naturally high in fiber but also contains crucial vitamins, minerals, enzymes, amino acids, fatty acids, phytonutrients, and antioxidants. In fact, every substance or compound known to support and promote life is resplendent in fruit.

 

Plus fruit is completely devoid of saturated fat and cholesterol, substances researchers the world over recommend we eat in moderation. Cooked animal products are devoid of fiber and high in fat and cholesterol, are an extremely poor source of energy that in turn requires huge amounts of energy to be digested, and their nutrient content is severely compromised due to the high heat required to cook them. Overconsumption of cooked protein and fat is associated with every disease known to afflict the human population.”

(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)

 

 

“Of course the death of the diet’s author put a serious crimp in the credibility of his diet. Even though a lame attempt was made to attribute his death to the complications resulting from a bump on the head received in a fall on an icy sidewalk. Someone obtained a copy of his autopsy report and released it to the public and that, as they say, was that. Not only was he clinically obese at the time of his death, but he also had high blood pressure, an enlarged heart, clogged arteries, and congestive heart failure. In other words, this man’s heart and cardiovascular system were in deplorable condition, and it was his antilife diet that put it in that state.”

(HARVEY DIAMOND i boken “Eat for life”)

 

Fotnot: Att blanda ihop färska frukter i samma kategori som ”snabba kolhydrater” (”tomma kalorier”) såsom vitt mjöl och socker och tro att det är samma sak är ett STORT misstag som tyvärr alldeles för ofta begås av forskare, dietister, osv! Läs även Frukt och Frukt i praktiken

 

 

"The only health claim low-carb advocates make that is worthy of positive note is their warning against refined carbohydrates (refined flours and sugars). But even then, they use this warning largely to try to make a larger point: that all "carbs" are bad. They invented the word "carb" and use it to paint all carbohydrates - all plant-based foods, since these are the sole source of carbohydrates - with the same brush. It's long been documented that refined carbohydrates - carbohydrates that are no longer in their natural, wholistic form - cause health problems. That does not mean that we can use this finding to smear complex carbohydrates, including fiber and starch, in general.

 

The arguments for the low-carb diet are built entirely from out-of-context, highly reductionist results, woven together into a picture that does not reflect either the summation of scientific data or the reality of health."

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

Läs även Atkins & LCHF

 

 

 

 

Kostens betydelse

 

”The food that fuels your body this year dictates how healthy you will be in coming years.”

(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

 

 

”Forskare har gjort intressanta djurförsök där man låtit försöksdjur äta enbart kokt föda. Detta har dramatiskt ökat uppkomsten av sjukdomar hos försöksdjuren. Vid vissa försök har man inte kunnat följa kostens verkningar på försöksdjuren längre än till fjärde generationen – därför att den kokta födan har haft en så devitaliserande inverkan att den slutligen lett till 100-procentig sterilitet bland de djur som lyckats överleva i försöken! För varje ny generation av försöksdjur som kom fram ökade sjukdomsfrekvensen, födelsedödligheten och även steriliteten, tills den blev total och försöksdjuren dog ut. Om sådana resultat redovisades av massmedia, skulle de öppna ögonen på folk och få dem att börja ställa besvärande frågor om husmanskosten. Den dolda faran i vårt dagliga bröd är en verklighet som får betalas med sjukdomar och lidanden. Jämför man husmanskosten med färsk, rå vegetarisk föda så ökar husmanskosten förekomsten av våra s.k. civilisationssjukdomar, t.ex. allergier, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar och cancer.”

(RAIMO HEINO i boken ”Nya naturläkarboken”)

 

 

”Gommens tillfredsställelse får icke sättas framför magens, matsmältningens och utförselorganens bästa. Den från sina naturligaste och sundaste smakinstinkter vilseförda och bortlockade gommen har av det förvända civiliserade levnadssättet gjorts till den stora ’förbrytaren’, som på ett svekfullt sätt leder den civiliserade människan på stigar, vilka föra till sjukdomarnas gungfly, i vars bottenlösa moras hon sedan långsamt sjunker ned tum för tum. En onaturlig kost, övernäring och en kroniskt förstoppad tjocktarm är i stånd till att förgifta hela vår kropp. Dessa tre orsaker äro de mest verksamma faktorer i kräftutvecklingen. På samma sätt som det, socialt talat, uppstår revolution i de mänskliga samhällena till följd av den misshandel och orättvisor, som de enskilda individerna eller samhällsgrupperna i dessa samhällen blivit utsatta för, så uppstår det även inom våra kroppsliga samfund eller stater av celler ’revolutioner’, som taga sig uttryck i ’cellernas uppror’, vilka intet annat äro än ett uttryck för en genomförgiftad kropps reaktion mot en denna påbördad osund och oändamålsenlig näring. Må vi ej förglömma att kräfta i första hand har som orsak ett osunt och förgiftat blod, mot vilket varenda liten cell i vår kropp reagerar. Denna reaktion heter sjukdom. Genom den sjuka cellvävnaden bryter slutligen sjukdomssymptomen fram i dagen. Sjukdomen är lika så undgåelig i människans liv som förbrytelsen. Den enda skillnaden är endast att sjukdomen beror på överträdelser av naturens lagar, vars straff är det fysiska lidandet i alla dess olika former, medan förbrytelsen är en överträdelse av samhällets lagar, vilken belägges med straff, som står i förhållande till förbrytelsens art och grad. All sjukdom är en förbrytelse mot naturens lagar.”

(DR ROBERT BELL, cancerforskare, förmedlat av ARE WAERLAND i boken ”Hälsans okända stigar”)

 

 

”I många år har man på olika universitet i världen genomfört djurförsök för att utröna kostens betydelse för hälsan. Den tjeckiska fysiologen Bernasek redogjorde 1964 i ett föredrag för ytterst intressanta resultat. Han gav råttor en kost som var sammansatt precis efter vetenskapens rekommendationer för idealkosten. Men den innehöll enbart dessa i tabellerna nämnda ämnen i kemiskt ren form. Djuren växte, utvecklades normalt och blev ganska gamla, men deras ungar var klena och sjuka. De drabbades av flera av våra folksjukdomar. De följande generationerna föddes med missbildningar, bla felaktiga tandställningar och varje generation blev sjukare än den förra trots samma föda. Den fjärde generationen var steril eller födde döda ungar. När man gav de sjuka djuren en för dem naturlig kost, rått vete, som tillägg till försökskosten blev de så småningom friska. Tillfrisknandet dröjde längre ju längre gruppen hade blivit utsatt för försökskosten, det kunde dröja upp till fyra generationer. Men frisk blev försöksgruppen i alla fall, också från sjukdomar som hade funnits i flera generationer i ”familjen”. Kollath anser att försöken visar att kosten också påverkar genernas näringstillförsel. Han redogör för flera liknande försök med likartade resultat. Dr. Weston Price har med en fotoserie visat att käkformen och tandställningen hos människor som tillhör samma släkt är beroende av kostfaktorer.

 

När en människa blir utsatt för ogynnsamma livsvillkor, framför allt bristfällig kost, så är det de enskilda cellerna som försvagas och med dem de enskilda celldelarna, alltså också kromosomerna med sina miljoner gener. Dessa gener eller anlag består av en viss materie som för sin uppbyggnad och fortlevnad naturligtvis är beroende av lämpligt råmaterial, men precis som allt annat kan också generna repa sig när födan rättas till.”

(URSULA JONSSON i boken ”Nu räcker det!”)

 

 

”Trots att han verkade på 1930-talet har mycket av det som Weston Price skrivit motstått tidens tand och kunnat bekräftas av senare forskning. Han var en av de första som observerade att många av de vanliga sjukdomarna i vår kultur – cancer, hjärt-kärlsjukdom, diabetes, astma, artrit, tandproblem och fetma – var mycket sällsynta bland naturfolken världen över, vilka åt en kost bestående av naturlig, färsk och obehandlad föda, baserad på vad som växte där de levde. Och han såg att när dessa folk började äta onaturlig och näringsberövad mat, som socker, vitt mjöl och konserverade livsmedel, ökade antalet sjukdomsfall snabbt. Han överdrev inte när han rapporterade att många naturfolk, som ofta levde ur hand i mun, blev mycket gamla och kunde bibehålla en god hälsa och ungdomlig vitalitet livet ut. Det är ett faktum att i vissa kulturer var den moderna tidens sjukdomar okända, kvinnor födde barn snabbt och relativt smärtfritt och män kunde jaga dagen lång utan att bli trötta. Allt detta har vi fått lära oss inte bara av Price utan också av många andra forskare som har bekräftat dessa uppgifter.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”Innan de började äta industribehandlad mat, menade Price, var ursprungsbefolkningarna friska och starka. Han beskrev i beundrande ordalag deras goda synskärpa och påpekade att de kunde se många stjärnor på himlen som vi i den moderna världen endast kan se med hjälp av teleskop. Maorierna i Nya Zeeland, berättade han, kunde se Jupiters månar med sina egna ögon. Att det verkligen var sant bevisades av att de kunde beskriva hur månarna såg ut för någon som kikade i ett teleskop, och deras beskrivningar var riktiga. Han skrev om aboriginerna i Australien som kunde se djur röra sig på drygt en kilometers avstånd och som var så skickliga att spåra dem att man kunde tro att de ägde ett sjätte sinne. Ständigt fann han ursprungsbefolkningar som under ett oändligt antal generationer hade utvecklat en perfekt fungerande fysik och höll sig enastående friska och starka så länge de åt sin traditionella mat. Men, varnade Price olycksbådande, så snart västerländsk mat blev en del av ursprungsbefolkningarnas kost kom nedbrytningen snabbt.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”Price såg denna tragedi utspela sig i alla ursprungsbefolkningar som han besökte. Människorna han undersökte var olika. De tillhörde vitt skilda kulturer och folkslag och de levde på olika altituder, latituder och i olika klimat. När han beskrev den ena kulturen efter den andra talade Price dock om den strålande hälsa som alla åtnjöt innan den processade och raffinerade maten gjorde sin entré och om den oundvikliga försämring som inträdde efter att den hade blivit en del av deras kost. Och han kunde stödja sitt budskap inte bara med ord utan också med fotografier. Några av dem är inspirerande bilder av urinvånare från alla jordens hörn som var friska och starka så länge de fortsatte att äta sin naturliga mat. Andra är diagram och skrämmande skildringar av vad som hände när dessa urgamla traditioner förkastades till förmån för en ”civiliserad kost”. För Price var slutsatsen uppenbar: Konsumtion av socker, raffinerade spannmålsprodukter, sötade livsmedel, konserverade livsmedel, polerat vitt ris och annan industribehandlad mat förde med sig den vite mannens sjukdomar till dessa naturfolk. Om dessa människor skulle förbli friska var det absolut nödvändigt att de stod emot denna ”kolonisering” och återgick till sin fäderneärvda vishet och sin naturliga kost.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”I den kända ledande engelska medicinska tidskriften, »British Medical Journal» för den 7 juli 1923, skriver den framstående läkaren och kräftforskaren D:r Bernhard Hollander: – »Då jag för trettio år sedan först började intressera mig för kräftsjukdomens orsaker, drog min vän, den bekanta upptäcktsresanden och Afrikaforskaren Morton Stanley, min uppmärksamhet till det faktum att de infödda raserna i de trakter, som han genomrest och utforskat, icke kände till kräftan. För att överbevisa mig om riktigheten härav, gav han mig en förteckning på alla i dessa länder och nejder befintliga sjukhus och bad mig skriva till de vid dem anställda läkarna. De svar jag fick, bekräftade i allt hans iakttagelser och utsagor och fastslogo därjämte att i de ytterst få fall, då kräfta förekom bland de infödde – endast ett fall på tio à tolv år! – samtliga fall voro lokaliserade till kuststäderna, där de infödde blandade sig med européerna och efterapade deras levnadsvanor.»

 

»Dessa märkliga upplysningar», säger D:r Hollander, »kom mig att fortsätta mina undersökningar och undersöka förhållandet mellan kräfta hos civiliserade och infödingar även i andra delar av världen, varvid jag kom till det resultatet att de infödde visade sig överallt lika oemottagliga för kräfta, så länge de icke kommo i beröring med civilisationen, d. v. s. efterhärmade de civiliserade människornas levnadsvanor i mat och dryck. Som en huvudorsak till denna immunitet mot kräfta ansågo ett stort antal av mina korrespondenter de inföddas vegetariska levnadssätt.»

 

I samma tidskrift skriver D:r P. P. Fouche följande: »Under sex och ett halvt års tid var jag kirurg i Orange Fristaten. Mitt distrikt räknade en befolkning på 14,000 infödingar, av vilka de flesta tillhörde Bancer-rasen. Under hela denna tid kom jag icke över ett enda fall av mag- eller tarmsår, tarmkatarr, blindtarmsinflammation eller kräfta i någon som helst form hos de infödde, trots att alla dessa sjukdomar förekommo talrikt hos den på platsen boende vita delen av befolkningen. Dessa fakta äro väl kända av alla läkare, som praktisera eller ha praktiserat bland de infödde.»

 

Den kände engelsk-indiske läkaren och generalen, föreståndaren för den näringsfysiologiska avdelningen vid Pasteur-Institutet i Indien, Robert McCarrison, som bland annat praktiserat sju år bland de vegetariskt levande Hunza-folken i Nordindien, skriver – »Dessa folk leva osedvanligt länge. Under de sju år, som jag tillbragte bland dem, var min läkarepraktik huvudsakligen inskränkt till behandlingen av yttre skador, operationer för starr, plastiska operationer och andra behandlingar, som ej hade något med näringen att göra. Blindtarmsinflammation, som är så allmänt förekommande i Europa, var hos dem helt okänd. Jag såg aldrig ett enda fall av matsmältningsrubbningar, tarmkatarrer, magsår, colitis, kräfta el. dyl.»

 

När McCarrison under sina experiment vid Pasteur-Institutet satte tusentals råttor på den vanliga civiliserade engelska kosten och ett lika stort antal på den vegetariska kost, som den infödda indiska lägre befolkningen levde på, bland vilken kräfta icke förekommer, kunde han hos råttorna på den civiliserade engelska kosten framkalla sjukdomar i massor, däribland blindtarmsinflammation, mag- och tarmsår, mag- och tarmkatarrer, hud- och lungsjukdomar, sjukdomar i njurarna, levern, mjälten, nervinflammationer, kolitis och kräfta m. m., medan alla de tusentals råttor, som levde på den indiska vegetariska kosten, gingo fullständigt fria från alla dessa sjukdomar. Samma resultat nådde han med vilda apor, som han satte dels på den civiliserade europeiska kosten, dels på en rent vegetarisk kost. Alla de sjukdomar, som den civiliserade kosten framkallade hos dessa, fick han att försvinna genom att låta dem återgå till den vegetariska kosten.

 

Dessa resultat bekräftades av de omfattande undersökningar, som den engelska Cancerkommittén företog i Indien år 1908 i avsikt att få utrönt kräftans utbredning bland den därstädes bosatta engelska befolkningen å den ena sidan och den infödda indiska å den andra. Hela det indiska regeringsmaskineriet sattes i rörelse och uppgifter infordrades från samtliga sjukhus och läkare. Därvid fann man, att de engelska sjukhusen, där endast européer behandlades, räknade sammanlagt 4,125 fall av kräfta, och av dessa 1,215 fall av kräfta i magen. De indiska sjukhusen däremot, där indier av alla samhällsklasser behandlades, och således även från de högre indiska klasserna, som i stor utsträckning leva på europeiskt vis, räknade endast 384 fall av kräfta och av dessa ENDAST TRE FALL AV MAGKRÄFTA. Detta på en befolkning, som är lika stor som hela Europas, Ryssland undantaget, medan européerna i Indien ej uppgå till mer än några hundratusen. Således:

 

TRE FALL AV MAGKRÄFTA PÅ TREHUNDRA MILLIONER MÄNNISKOR!

 

Detta är siffror som tala! Vad de andra 384 indiska kräftfallen beträffar, så råder ej minsta tvivel om, att de samtliga härrörde sig från indier i de högre klasserna, vilka antagit europeiska levnadsvanor.”

(ARE WAERLAND i boken ”Kräftans grundorsaker”)

 

 

“Most people tend to think that diseases such as cancer and coronary artery disease are the result of bad luck or bad genes. These conditions are considered incurable by many health-care professionals, since the drugs and surgeries commonly prescribed for them only treat symptoms. The truth is, smart choices at the grocery store and in the kitchen can prevent heart disease, stroke, diabetes, and many other conditions, and in many instances can stop or reverse them.”

(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN Jr i boken “Forks over knives”)

 

 

"Jag är ofta chockerad över folks matvanor. Som biolog har jag inte svårt att förstå att folk blir sjuka, men väl hur de överhuvudtaget kan hålla sig vid liv."

(ALBERT SZENT-GYÖRGYI)

 

Läs även Om kinastudien och Pottengers forskning

 

 

 

 

Kosttillskott

 

Att äta vitaminer och mineraler är på modet idag. Dessa är ofta väldigt dyra och kvalitén på produkterna kan variera oerhört mycket. Jag har så gott som aldrig hört någon berätta om eventuella biverkningar och liknande. Alla säger att det bara är att vräka i sig men jag är av en annan åsikt! Det finns faktiskt risker med dessa medel och oftast är det bortkastade pengar. Man brukar t ex ofta köpa dem för att nyttja deras antioxiderande verkan. Men om vi exempelvis tar vanliga populära brustabletter med C-vitamin så innehåller de en hel del socker och olika kemikalier som i kroppen blir till fria radikaler. Då antioxidanter ska oskadliggöra fria radikaler går man inte något plus i hälsotillstånd eftersom brustablettens C-vitamin går åt till att neutralisera tablettens egna skadliga ämnen. Bortkastade pengar!

 

Jag insåg för många år sedan att en stor orsak till mina krämpor och lidande berodde på näringsbrist. Då började jag äta stora doser vitamin- och mineraltillskott enligt de rekommendationer jag fick vilket gjorde att jag snabbt blev mycket piggare och kände mig bättre. Men efter en längre tid (6-7 månader) trubbades denna effekt av (vilket beror på homeostasen) och gamla krämpor och symtom började återkomma igen. Jag började inse att det faktiskt var symtombehandling jag höll på med och att orsaken till mitt lidande, och näringsbrist, inte var åtgärdad. Pillren kunde i bästa fall bara tillfälligt lindra mina besvär. Och ju bättre kontakt jag fick med min kropp desto mer avsmak fick jag för alla onaturliga och döda näringstillskott. Man bör givetvis ta reda på orsaken till varför man lider av näringsbrist! Allt för ofta kan det bero på en igenslaggad tarmkanal. Då spelar det ingen roll hur mycket vitaminer du stoppar i dig om tarmen ändå inte klarar av att absorbera näringen tillräckligt effektivt. Rensa ut allt stagnerat restmaterial (slem, tarmplack, skadliga bakterier, parasiter, jästsvampar m m) som hindrar näringsupptaget från tarmen så kan kroppen effektivt utvinna näringen ur födan. ”Avlägsna anhopningen av restmaterial som täcker matsmältningstrakten och kroppen kommer att åter kunna fungera på det sättet den är avsedd och ta upp näringen från maten till en allt högre grad. Att förbättra näringsupptaget är mycket effektivare än att ta alla kända näringsämnen i tablettform.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

De goda tarmbakterierna, i hela tarmkanalen, hjälper även till med att tillverka vitaminer åt oss ur födan vi äter, t ex B-vitaminer (inklusive B 12), vitamin K och två japanska forskare har lyckats konstatera att en frisk tarmflora även producerar vitamin C – något som vi hela tiden har fått höra att människan inte själv kan tillverka och därför måste tillföra det via kosten utifrån. En myt som numera vetenskapligt har bevisats av S. Teraguchi och J. Ono från Japan. Fast ”myten” är tyvärr verklighet för de allra flesta i västvärlden eftersom det är ytterst få som har en riktigt frisk tarmflora! Se därför till att du har en sund och hälsosam tarmflora så kommer din kropp att tacka dig genom att producera livsnödvändiga mineraler, vitaminer och enzymer. Detta är givetvis det naturliga och optimala sättet istället för att stoppa i sig allehanda kosttillskott. Matsmältningsorganen kan också vara förslappade och utmattade vilket gör att de har kraftiga funktionsstörningar och därmed inte klarar av att tillräckligt sörja för kroppens näringsupptag. Om man samtidigt äter en massa onyttig föda och har en stressig livsstil som dränerar kroppen på näring är det lika med symtombehandling att ösa på med kosttillskott!

 

Jag kan förstå om man tycker sig ha tillfällig användning för dem i samband med en större tandsanering eller vid vissa svåra och akuta sjukdomstillstånd – men detta är mycket sällsynta undantagsfall! Det finns mycket fakta kring kroppens näringsbehov som vi ännu inte har lärt oss. Bl a ska det vara en viss balans mellan alla olika näringsämnen. Om man då bara vräker i sig höga koncentrerade doser av en eller flera vitaminer/mineraler rubbar man denna naturliga och viktiga balans. Om man t ex äter mycket vetegroddar, som innehåller mycket E-vitamin, behöver kroppen inte lika mycket A-vitamin. En finsk studie visade att höga koncentrerade doser med syntetiskt A-vitamin under en längre period ökade riskerna för cancer! Låt kroppen själv få möjlighet att avgöra vad den behöver och ska ta upp från en naturlig och hälsosam kost! Då blir det aldrig några skadliga och ohälsosamma bieffekter, förutsatt att man inte belastar den med onyttig föda. Osunda attityder, stress, inre smärta och obearbetade känslor dränerar kroppen kraftigt på näring! Istället för att då inta dyra kosttillskott vore det lämpligt att försöka rätta till orsakerna till tillståndet.

 

Andrew Weil skriver i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”: ”MÅNGA HÄLSOKOSTAFFÄRER BORDE EGENTLIGEN kallas för pilleraffärer med tanke på hur lite ”kost” de säljer i förhållande till alla vitaminer och kosttillskott. De påståenden som görs om dessa produkters förträfflighet är överdrivna. Om de vore helt sanna skulle vi kunna glömma det här med hälsosam mat, motion, avslappning och andra förebyggande strategier och bara ta piller.

 

En eller två gånger om året dyker det upp ett nytt mirakeltillskott: spirulina, organiskt germanium, coenzym Q eller någon annan naturlig produkt som påstås göra något eller allt av följande: minska risken för cancer, stärka immuniteten, avgifta kroppen, förlänga livet, öka motståndskraften mot stress, förbättra den sexuella prestationsförmågan, befrämja viktminskning utan kostförändringar, ge mer energi och uthållighet, bygga muskler och bekämpa depression. Produkten i fråga är mycket dyr, men har vi råd att inte ta den?

 

I de flesta fall finns det ingen gedigen forskning som stödjer dessa påståenden, men i marknadsföringsmaterialet citerar man ofta studier gjorda i andra länder. Vanligtvis är dessa produkter oskadliga (utom för plånboken), men jag tror att de flesta av de positiva effekter som människor rapporterar efter att ha tagit dem kan hänföras till placeboeffekten.

 

Med posten får jag oräkneliga vittnesmål om kosttillskott, däribland historier om anmärkningsvärda tillfrisknanden från obotliga sjukdomar hos människor som har ätit något särskilt piller eller pulver. De flesta läkare reagerar med förakt på alla vittnesmål om andra preparat än vanliga läkemedel och avfärdar dem som ”anekdotiska bevis” som inte är värda att lyssna på. Jag har ett annat synsätt. För mig är vittnesmål alltid intressanta, men vad jag tror de vittnar om är människors naturliga förmåga till läkning, inte själva produkternas egenskaper.”

 

Han fortsätter: ”Vitaminpiller och –pulver kan orsaka illamående, halsbränna och andra magbesvär, särskilt om man tar dem på fastande mage.”

 

När man intar höga koncentrerade doser av vitaminer eller mineraler behöver kroppen livskraft och enzymer för att kunna hantera dem. Då kosttillskotten oftast inte innehåller det medför det att levern belastas för att tillgodose med livskraft och kroppens enzymreserv måste användas för att ta hand om de koncentrerade vitaminerna och mineralerna. Att under en längre tid inta sådana preparat tär alltså på den viktiga enzymreserven! Därför avråder jag från kosttillskott för att istället rekommendera råsafter, Gröna drinkar och groddar eftersom de innehåller mycket livskraft och enzymer. Jag hoppas du förstår att det allra bästa är att inta vitaminer och mineraler i sina ”naturliga förpackningar” vilket du får från en levande och hälsosam kost. Då får kroppen samtidigt allt den behöver för att kunna ha nytta av alla näringsämnen, utan att behöva kompensera för vissa brister, såsom t ex enzymer och livskraft.

 

”Kosttillskott är ofta slembildande. Alla proteintillskott med undantag för 100% ren jäst och spirulina är mycket slembildande vilket beror på dess innehåll av soja, mjölk, ägg mm. Tabletter med vitaminer, mineraler etc. kan också orsaka viss slembildning.” (Robert Gray i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

Paul Schulick skriver i sin bok ”Ginger: common spice and wonder drug” att ingefära innehåller över 477 verksamma ämnen som tillsammans möjliggör ingefärans underbara hälsosamma effekter. När forskare har isolerat de mest aktiva ämnena i ingefäran har de visat att de t o m kan bli skadliga. Men efter att man har kompletterat de aktiva ämnena med alla övriga delar och ämnen från ingefäran återfick det sin läkande och hälsosamma effekt. Nobelpristagaren i fysiologi och medicin 1937, Albert Szent-Györgi, som upptäckte C-vitaminet, fann att skörbjugg inte kunde botas av isolerat C-vitamin utan endast av C-vitaminrik föda. T ex innehåller ett äpple eller en morot över 400 kända ämnen. Att försöka vara ”smart” genom att isolera några enstaka ämnen och göra piller på dem är att strida mot naturens lagar. Alla ämnen som finns i vart och ett av alla födoämnen samverkar med varandra på ett sätt som gagnar våra kroppar och hälsa. Våra kroppar är skapta för att både leva med och ta del av det som finns i naturen, inte det som människan på senare tid lyckats skapa i provrör och laboratorier.

 

Om man intar höga doser av ett syntetiskt vitamin- eller mineraltillskott under längre tid kan följden faktiskt bli att kroppen slutar att ta upp det i dess naturliga form ur födan! Då har man verkligen gjort sig själv en farlig otjänst! Det syntetiska (döda) vitamin- eller mineraltillskottet kan aldrig ersätta det naturliga näringsämnets egenskaper! Det enda kosttillskottet som man egentligen behöver extra dagliga doser av är Vitamin KGS. “De flesta kosttillskott är ärligt talat mycket dåliga. Visste du att forskning visar att det är svårare att välja kosttillskott som är både icke-toxiska och verkningsfulla än motsatsen?” (Harvey Diamond i boken ”Lev utan smärta”) Det är både bättre och billigare i längden att vid behov ge kroppen extra näring genom att göra råsafter, äta groddar och framförallt Gröna drinkar (greens) då de innehåller stora mängder näringsämnen och kroppen tolkar det som föda vilket gör att effekten inte avtar efter en tid. Då dessa näringsrika tillskott är naturliga och matbaserade i levande form kan kroppen själv absorbera det den behöver istället för att chockas av höga koncentrerade doser med döda kosttillskott. De innehåller också stora mängder enzymer och livskraft tillsammans med proteiner, fetter och kolhydrater i naturlig balans. Dock kan inte vissa tillverkare av s k greens (Gröna drinkar) låta bli att även ”berika” dessa med allehanda vitaminer och mineraler. Min erfarenhet är att dessa syntetiska vitaminer och mineraler inte ställer till med någon skada i kroppen eftersom de inte blir så ”koncentrerade” då greens även innehåller stora mängder med naturligt bladgrönt. Detta bladgröna pulver besitter en sådan enorm och kraftfull mängd med näring, enzymer och framförallt livskraft som ”överlappar” alla tänkbara negativa effekter som de tillsatta syntetiska vitaminerna och mineralerna kan tänkas ha. Det gör att jag trots allt varmt kan rekommendera de flesta s k greens som finns på marknaden. ”Istället för att absorberas (tas upp) effektivt så försvinner de syntetiska vitaminerna oftast rakt igenom kroppen. Dessa kan också vara toxiska i stora doser då kroppen ej är van vid dessa isolerade former av vitaminer. Använd matbaserade vitamin och mineraltillskott. De är mindre koncentrerade och tas upp av kroppen då de är tillgängliga i en mer naturlig form.” (David Freedom i boken ”Hemligheter med långt liv”) Gröna drinkar är ”matbaserade” tillskott.

 

”Kemiskt producerade vitaminer och spårelement absorberas inte av kroppen eftersom den levande, vibrerande energin saknas.” (Dr. Karl-Heinz Blank m fl i boken ”DIAGNOS: «Du måste leva med det!» «Nej tack!»”)

 

Det är också mycket bättre, effektivare och mer orsaksåtgärdande att ta specifika naturmedel som stimulerar och stärker matsmältningsorganen till att bättre kunna hantera, smälta och absorbera näringen ur födan istället för symtominriktade kosttillskott. Exempel på några sådana medel är Amara kliniplex (Scanfarma), Phytolakt kliniplex (Scanfarma), Cynaramin (Bioforce), olika maskrosmedel, tarmreningskurer och liknande men även Gurkdrinken, Sötsur gurka, Lemonaden, Levercocktailen och Tarmdrinken m m. Och givetvis se till att lära sig att äta på ett optimalt sätt för att därigenom se till att matsmältningsorganen får det de behöver för att kunna fungera optimalt!

 

Det sägs ofta att man inte kan överdosera med flertalet av dessa vitamin- och mineraltillskott. De säger också att njurarna och tjocktarmen utsöndrar det överskott som kroppen eventuellt inte behöver. En del går lite längre och säger att om man t ex överdoserar C-vitamin kan man få lättare diarré. Diarré är ett av kroppens olika sätt att försöka avgifta sig när skadliga ämnen ansamlats i för stor mängd i mag-tarmkanalen! Ett tydligt bevis på förgiftning alltså! Njurarnas kapacitet att kunna lösa och utsöndra giftiga, skadliga och förbrukade ämnen är inte obegränsad. Njurarna får alltså ytterligare ett ämne som behöver lösas i vätska för att kunna utsöndras med urinen vilket givetvis kräver ytterligare arbete av dem. Njurarna, precis som alla andra organ, jobbar inte gratis! Allt arbete de gör för oss måste vi ”betala” tillbaka till dem i form av energi, vätska, syre, näring och möjlighet för återhämtning genom t ex vila och avslappning för att de ska fungera och även byggstenar för att underhålla och reparera dem. Ju mer arbete vi kräver av dem genom vårt levnadssätt desto mer måste vi också ”betala” till dem. Det är onödigt slöseri med våra begränsade och dyrbara ”betalningsmedel” såsom livskraft, energi, vätska, näring, syre, enzymer och byggstenar som istället behövs till kroppens alla olika vävnader för att kunna läka, återhämta sig och fungera naturligt, hälsosamt och optimalt! Men självklart är det bättre att äta kosttillskott än kemiska läkemedel om man tycker sig stå inför ett sådant val.

 

”Tidigare trodde man att vattenlösliga vitaminer var helt ogiftiga även i jättedoser, eftersom det är så lätt för kroppen att utsöndra överskottet i urinen, men vi vet nu att alltför mycket C-vitamin kan rubba mag-tarmkanalens och njurarnas funktion och att flera av B-vitaminerna kan vara skadliga om man får för mycket av dem. Vitamin B3 – niacin – som ges i höga doser för att sänka kolesterolhalten i blodet, kan orsaka en störning i leverfunktionen som kan utvecklas till en förödande form av toxisk leverinflammation. Alltför mycket vitamin B6 – pyridoxin – kan skada perifera nerver och orsaka domningskänslor, vilket patient och läkare kan tolka som symptom på multipel skleros.” (Andrew Weil i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)

 

”Av människor tillverkade preparat är helt enkelt inte något som är avsett för människokroppen. Beståndsdelarna blir värdelösa av utvinningsprocessen, och vitaminpreparat förvandlas i kroppen till gift. Organismen kan mest effektivt tillgodogöra sig vitaminer och mineraler som tillförs den tillsammans med alla andra beståndsdelar i olika slags föda. Om vitaminerna isoleras mister de sitt värde. Och syntetiserade vitaminer är praktiskt taget värdelösa. Numera finns det teknologi med vars hjälp man på laboratorieväg kan åstadkomma ett vetekorn. Alla ingående komponenter kan man göra maken till och framställa ett vetekorn av. Men om det grävs ner kommer det inte att gro. Ändå är det så att vetekorn som tagits ur över fyratusen år gamla gravar gror om de sätts i jorden! En mycket raffinerad ingrediens fattas i det syntetiska vetet: livskraft! Samma beståndsdel fattas i syntetiska vitaminer och mineraler. Utom att de är värdelösa behandlas dessa produkter som giftigt avfall i kroppen.” (Harvey Diamond i boken ”Fit for life”)

 

Jag har varit på mängder med seminarier och föredrag om kosttillskott som presenterats av olika företag. De flesta av dem kritiserar starkt läkemedelsföretagens vinstsyfte bakom deras tillverkning av mediciner samtidigt som de själva säger sig ”stå över” sådant. Men för mig är det väldigt motsägelsefullt att propagera att just deras kosttillskott är något som alla behöver i dagliga doser hela livet! Det är nästan aldrig bara ett preparat som man behöver, det behövs än det ena och än det andra för att få verkligt bra effekt enligt dem själva. Jag blev t ex inbjuden till en helgkurs av en av Sveriges största tillverkare av kosttillskott för många år sedan. De pratade mycket om att deras medel var underverk som alla borde äta dagliga doser av för att må bra. Och att ”det” eller ”det” medlet var bra för än den ena och än den andra sjukdomen. Jag frågade då hur länge man skulle behöva äta kosttillskottet för att bli frisk. Jag fick svaret att man behöver äta det resten av livet eftersom det i studier visat sig att sjukdomen kommer tillbaka om man slutar med kosttillskottet. För mig finns det inget tydligare bevis för att sådant är symtombehandling eftersom orsaken till sjukdomen inte är undanröjd. Och de som själva ägnade en stor del av kursen på att kritisera skolmedicinens symtomdämpande behandlingar! Men visst – att hävda att man behöver äta tillskotten, ofta flera olika, dagligen resten av livet är ju ett suveränt och vinstgivande försäljningsargument…

 

Jag brukar även avråda från att ta spirulina eller chlorella som kosttillskott. De är båda supernyttiga men framförallt kraftigt utrensande och de hjälper till att avgifta kroppen. Problemet är att de flesta av oss (även s k ”näringsterapeuter”) inte har någon vidare koll på huruvida utrensningsorganen eller levern fungerar tillfredsställande eller inte. Detta gör att kroppen, med hjälp av spirulina eller chlorella, börjar frigöra gifter som sitter ute i cellerna för att försöka föra ut dem ur kroppen. Sedan kanske lever och/eller utrensningsorganen inte klarar av att hantera de frigjorda gifterna vilket leder till att gifterna ”åker runt” i kroppen genom blodbanan och kan ställa till med större skador än innan! Och dessa båda medel är som sagt kraftigt avgiftande och utrensande men de understödjer tyvärr inte utrensningsorganen något nämnvärt. Jag har hjälpt många personer, särskilt de som själva är terapeuter eller antingen äger eller jobbar i hälsokostaffärer (de är de personer som vräker i sig mest kosttillskott av alla enligt min erfarenhet) att komma tillrätta med spända muskler, svårigheter att slappna av, sömnbesvär m m genom att be dem sluta ta dessa medel och istället fokusera på att stärka deras utrensningsorgan. Många personer använder även spirulina för att få en ”energikick”. De missar hela poängen med varför de är trötta. Istället för att gå på orsaken bakom tröttheten (stress, överansträngning, sömnbrist, ytlig andning o s v) söker de ”snabba lösningar” genom att försöka ”bli av” med tröttheten genom att driva på en överansträngd kropp ännu mer – det kan bara gå på ett sätt! Först får man en tillfällig energikick för att sedan allt snabbare närma sig en utmattning. Om kroppen behöver vila och avkoppling så låt den få det istället för att, även om det är med naturliga och näringsrika livsmedel såsom spirulina (eller ginseng), driva på den! Jag rekommenderar istället än en gång Gröna drinkar som ofta innehåller mindre mängder spirulina eller chlorella (ibland bådadera) och de är utblandade med en massa annat grönt, fiberrikt och nyttigt vilket inte stressar en överbelastad kropp. Alternativt att du själv kan blanda ner en mindre mängd spirulinapulver i din Gröna drink.

 

En del menar att vi behöver extra näring eftersom grödorna vi odlar inte innehåller lika mycket näringsämnen som förr i tiden. Detta håller jag med om och det beror givetvis på miljöförstöringen, försurningen och sättet de odlas på. Kvantitet prioriteras vilket betyder att kvalitén blir lidande genom konstgödning och att man inte odlar växelvis med olika sorters grödor på samma mark. Detta leder ofta till dränering av vissa specifika grundämnen i odlingsjorden.

 

Sedan besprutas odlingsmarken med allehanda gifter och bekämpningsmedel som givetvis tas upp av växterna. Dessa medel är kraftigt förgiftande och farliga i sig själva men det betyder även att det går åt näringsämnen (särskilt basiska sådana) och enzymer i kroppen för att neutralisera dessa gifter, vilket ytterligare bidrar till näringsbrist på sikt.

 

Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson skriver följande i boken ”Döden i grytan”: ”Framställningen av syntetiskt kväve lade grunden för det som brukar kallas den gröna revolutionen. Den tog fart på 1950-talet i Mexiko då Norman Borlaug, som också skulle få Nobels fredspris, lyckades korsa fram en kortstråig variant av en japansk vetesort. Senare utvecklades vid universitetet i Cambridge en ny sort som döptes till Hobbit och snart tillkom även kortstråiga former av ris.

 

Det kortstråiga vetet blev framförallt känt för att det inte lägger sig så lätt på fälten. Men det var bara halva poängen. Lika viktigt var att odlarna just därför vågade ösa på med ännu mer av Fritz Habers syntetiska kvävegödsel och få plantor med tyngre ax.

 

Men det fanns problem. Ett var att rotsystemen var mindre än på traditionella sorter och det gjorde de högavkastande plantorna mer utsatta för ogräs och för angrepp av insekter och svampar. På så vis gick den gröna revolutionen hand i hand med en dramatiskt ökad användning av kemiska bekämpningsmedel.

 

Det var en tid av massiv och ohämmad kemikalieanvändning, och reaktionerna lät inte vänta på sig. Framför allt var det biologen Rachel Carsons bok Tyst vår som utlöste en miljödebatt när den gavs ut 1962. Under flera decennier kretsade diskussionen sedan kring gifter i jordbruket. Det förde det goda med sig att många gifter har förbjudits eller begränsats.

 

Men bilden är inte enbart positiv. Fortfarande hittar man små spår av bekämpningsmedel på en tredjedel av alla svenska frukter och grönsaker, och på hälften av det som importerats från andra EU-länder.

 

Istället för att som tidigare använda mycket av ett fåtal ämnen, vilket skulle ge utslag över de tillåtna halterna, uppmuntras jordbrukarna av leverantörerna att nyttja ett stort spektrum av olika specialmedel. Statistiken avslöjar att antalet doser per hektar ökat rejält de senaste tjugo åren, med bara en liten nedgång i mitten på 1990-talet då en giftfri miljö lanserades som ett viktigt men idag tämligen bortglömt politiskt mål.

 

Strategin att använda många medel börjar nu även synas i statistiken där EU-rekordet innehas av en paprika som innehöll 29 olika kemikalier. Trenden är helt ny. Fram till år 2000 hade man aldrig hittat mer än 10 bekämpningsmedel i en enda frukt eller grönsak.

 

Hur påverkar detta vår hälsa? Livsmedelsverket lugnar och säger att halterna vi utsätts för är mycket små och tillåtna med bred säkerhetsmarginal.

 

Andra experter invänder att ingen vet säkert hur vi påverkas av att få i oss många olika giftiga kemikalier som alla ligger precis inom den tillåtna gränsen. Danska forskare har visat att de långsiktiga hormonstörande effekterna av låga doser av flera preparat kan bli mer än summan av de enskilda preparaten. Noll plus noll blir ett.

 

- Vi utsätts hela tiden för en cocktail av små koncentrationer av olika kemiska ämnen som vart och ett anses ofarligt i så liten dos. Dagens gränsvärden tar inte hänsyn till hur olika ämnen samverkar och förstärker varandra, säger Anne Marie Vinggaard vid Danmarks Fødevareforskning.

 

Dessutom visar ny forskning att små doser kan skada mer än stora, eftersom vårt hormonsystem tycks känna igen stora doser av hormonstörande ämnen och stöter bort dem, men blir lurat om mängden är liten.”

 

De skriver vidare: ”Genom ensidig konstgödning har jordbruket i decennier ägnat sig åt ett slags gruvdrift i åkrarna där många kilo mineral följt med bort vid varje skörd, utan att ersättas. Istället för att kompensera för alla de dussintals ämnen som försvinner har man främst ersatt tre: kväve, fosfor och kalium. Det finns studier som tyder på att både vitamin- och mineralhalten i såväl frukt och grönsaker som spannmål minskat rejält de senaste 50-60 åren.”

 

Jag anser dock att det fortfarande finns ett överflöd av näring i råa, färska, mogna frukter och grönsaker – särskilt de som är krav- eller ekologiskt odlade och allra bäst är biodynamiskt odlade vegetabilier. ”Det finns biodynamiska lantbruk och trädgårdar i mer än trettio länder på fem kontinenter. Biodynamiska produkter märks med demetersymbolen och det är Internationella Demeterföreningen som har utarbetat de riktlinjer som ligger till grund för världens alla demeterförbund. I Sverige är det Svenska Demeterförbundet som är kontrollorganisation för biodynamisk odling och förädling.” (Nishan Joshi i boken ”Renare kropp och själ med detox”) De som påstridigt vill övertyga oss om att det inte längre finns tillräckligt med näring i våra grödor är alltid de som själva säljer kosttillskott (kolla upp detta själv om du inte vill tro mig!). Men förutsättningen för att vi ska kunna få nytta av denna näring är att vi ser till att vi kan absorbera näringen ordentligt vilket innebär att man bör följa naturlagarna för hur, när och vad man ska äta och den kunskapen finner du i Hälsa & Livskraft. Man brukar ju ofta få höra ordspråket: ”Du är vad du äter.”. Jag vill gå ytterligare ett steg genom ordspråket: ”Du är inte vad du äter – du är vad du absorberar!” (okänt ursprung).

 

Då matsmältningsorganen är särskilt känsliga och utsatta för stress vinner man en stor hälsofördel, och förmåga att kunna absorbera näringsämnen ur födan, om man lär sig att slappna av bättre. Något som de allra flesta tyvärr förbiser eller inte har någon som helst kunskap om när det gäller ”näringsfysiologi”.

 

Har du reflekterat över att det kanske finns en stark anledning till att det ute i naturen aldrig finns höga koncentrationer av enstaka vitaminer och mineraler? De är alltid naturligt förpackade i vegetabilier tillsammans med alla andra kända och ännu okända näringsämnen som gör att våra kroppar kan tillgodose oss näringen på bästa sätt. Vi är helt enkelt inte anpassade för att kunna tillgodose oss koncentrerade näringsämnen, vi är anpassade efter naturens utformning. Att försöka hitta ”genvägar” till hälsa genom att syntetiskt tillverka ”näringsämnen” eller att utvinna endast ett eller några få koncentrerade ämnen ur vår föda är att spela ett högt spel – vi bryter helt enkelt mot naturens lagar – och konsekvenserna av detta högriskspel blir att vi mer och mer tappar kontakten med naturens visdom, vilket vi är skapta för att ta del av och leva i harmoni med. Gör vi inte det har vi börjat vandra på en onaturlig och konstgjord (syntetisk) väg som alltid, förr eller senare, leder oss till förvirring, sjukdomar och lidande.

 

Här nedan räknar jag upp de vanligaste orsakerna till varför man lider av näringsbrist och du kan läsa om hur du kan komma till rätta med orsakerna i Hälsa & Livskraft istället för att dämpa symtomen med dyra och onödiga kosttillskott.

 

Man äter på fel sätt.

Man äter för mycket.

Man har för lite saltsyra (magsyra) i magsäcken.

Man äter för mycket dödsmedel.

Man äter för lite livsmedel (föda som är regenererande (uppbyggande) för kroppen).

Man äter för mycket döda ämnen.

Man äter för lite levande näringsämnen.

Man lider av enzymbrist.

Man lider av försurning.

Man dricker för lite vätska och/eller på fel sätt.

Man stressar för mycket och/eller har en för stressig livsstil.

Man andas bristfälligt och otillfredsställande.

Brist på sömn, avslappning och vila.

Man har en oren och igenslaggad tarmkanal.

Man har ohälsosam slembildning i kroppen.

Man har en felaktig tarmflora.

Man tillgodoser inte sitt livsviktiga behov av Vitamin KGS.

Matsmältningsorganen har förslappats och drabbats av funktionsstörningar.

Man följer inte kroppens olika faser.

Man använder stora och oftast dagliga mängder av droger, alkohol, tobak, snus, läkemedel och värktabletter.

Man motionerar antingen för lite eller överdrivet mycket.

Man har obearbetade känslor och/eller trauman (inre smärta).

(RUBEN ANDERSSON)

 

 

”Most people who take vitamin and mineral supplements believe they are solving a particular problem. They are trying to find the magic formula that will add energy, build bones, calm nerves, slow aging, or give them some other specific benefit. Unfortunately, supplements don’t make you healthy. You may feel better for a while because of the added stimulation to the body; but supplements may not correct the cause of your concern even if they make you feel better.

 

A patient came to me complaining of allergies. She had with her a grocery bag full of vitamin and mineral supplements for my assessment. She claimed she was essentially in excellent health and attributed her vigor to a vast array of nutrition supplements. As we talked, she enumerated how many tablets, grams, or International Units she took of each, and what they did for her. She was one of the most knowledgeable supplement-takers I have ever encountered.

 

Four years earlier, the lady told me, she had been feeling tired, so she started taking vitamin B. Later she added vitamin C, then iron. As time went by, she added more and more vitamins and minerals. I don’t know the exact number of different pills she was taking when I met her, but it was impressive. “Now,” she told me, “if I don’t take my supplements, I feel worse than I did before I started.”

 

“I’m confused,” I told her after she had finished her travelogue through Vitamin Land. “You said that you started out taking one or two vitamin Bs and Cs and added a little iron. Now you’re taking more vitamin B, more vitamin C and iron, and all of these other things as well.” “That’s right. And I feel great – as long as I take them.” Try as I might, I had trouble understanding her logic. “That sounds backwards,” I observed. “I can understand that four years ago when your lifestyle and diet were terrible and you were sick, you might have needed a grocery bag full of supplements temporarily. But if the supplements were making you better, you should have been down to half a grocery bag full after two years and taking maybe one or two specific supplements after four years. It seems to me that your supplement program isn’t correcting your problem and may be contributing to it.” The allergic reactions she had come to me about were a signal that her body had to devote much of its energy to taking care of the flood of strange nutrients.

 

When we take supplements, we are getting isolated elements that we should be getting from whole foods. It’s rather like taking statements out of context; you might get full benefit, but more than likely what you get is distorted.

 

Picking and choosing the elements you think your body needs is chancy at best. We are designed to operate as a whole entity. Parts of foods don’t supply enzymes and other collateral substances that help your body to process the parts. You can actually take enough supplements of individual nutrients to cause symptoms of a deficiency of that or other nutrients.”

(TED MORTER i boken “Your health your choice”)

 

 

"There are many examples where a laboratory-based, out-of-context finding does not equate with a true-life experience. Perhaps one of the better-known examples concerns the antioxidant beta-carotene, the proper form of vitamin A, which when present in food is associated with a healthy response but when consumed as a supplement causes an unhealthy response."

(T. COLIN CAMPBELL i boken "The low-carb fraud")

 

 

”Health products and services that arise from reductionist research are mostly delivered via syringes, pills, and potions, and their funders (or should I say ”investors”?) rush these products and services to market very quickly, usually before the implications of the research on which they’re based can be fully explored and integrated. Of course, companies test new products and services; in fact they run up big bills doing so, betting on their randomized control trials to show positive health benefits. Sometimes they do. However, calling those positive results truly promising requires assuming that narrowly focused, short-term results actually bring long-term health. That’s a risky and generally unfounded assumption.

 

In short, the pressures of the market result in products that are based on unripe research insights and unpredictable in their long-term effects. It shouldn’t be much of a surprise that these products end up being of limited utility at best and actually harmful at worst.

 

Vitamin E, which we discussed in chapter eleven, is a good example. A prominent study suggested a correlation between vitamin E levels in the body and healthier hearts. Industry began marketing vitamin E as a heart healthy supplement and rushed it to market. Then evidence started mounting through, among other things, more prostate cancer and secondary heart disease – evidence that industry has ignored for as long as possible. Researchers’ responses to learning this new but damning information about vitamin E resulted in a consensus that the party must go on. Everyone wants to find a way to save the market for vitamin E, or to find a replacement if vitamin E is beyond salvation. There is clearly great incentive to produce evidence that will justify the continued marketing of such products.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken ”Whole”)

 

 

“For a mineral to be utilized at the intracellular level, it must be angstrom-size (that is, so infinitesimal it is measured in units of angstroms), and these particles must be completely water-soluble. Only the ionic form, on angstrom-size level, of minerals can enter the cells and activate the proper DNA structures to actuate the guiding frequencies for the function of the body. An angstrom (named after Johan Angstrom) is one-thousandth of a micron, and one-millionth of a meter. The significance of this information is that almost all the mineral supplements on the market are larger than micron sizes. Now, it can get a little confusing, but think about it this way: Particles that are micron in size and larger will be absorbed by the blood, but they are too large to be absorbed intracellularly and inside the nucleus. These larger forms stay in the bloodstream, and eventually become deposited in various tissue locations. Angstrom-size particles travel through the cells, and if the body doesn’t need them, it will simply discharge them with no buildup of the minerals to create potential toxicity in the tissues.

 

We observe that the roots of the plants are designed to break down the soil and utilize and absorb mineral particles, at angstrom-size – that’s what they do. With the help of fulvic acid in the humus material, plants are able to take in these minerals, and break them down into angstrom-size particles, which they use. Once we understand that, we understand that the vegetables we eat transfer angstrom-size minerals from the soil to us via the plants. They do not absorb larger-size particles, because they cannot assimilate them. Angstrom-size minerals are key to optimal mineral absorption.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

”The medical, pharmaceutical, and supplement industries figured out long ago that a nation of healthy eaters would be disastrous to their profits.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken “Whole”)

 

 

“Nutritional scientists are rewarded for creating and perpetuating a system that focuses on single nutrients out of context, and they are effectively punished for examining real foods and real populations in the real world. This makes a difference not only in the case of individual studies, but when it comes to researcher’s career choices.”

(T. COLIN CAMPBELL i boken ”Whole”)

 

 

“No one really knows how much of each vitamin we need. Governments and international organizations such as the World Health Organization frequently release figures that propose a Recommended Daily Allowance (RDA) for every vitamin that you supposedly need to stay healthy. The nutritional experts in different countries, however, have varying opinions about how much of each vitamin your body needs each day. An American, for example, is supposed to take at least 60mg of vitamin C, whereas a British citizen is considered better off taking only 30mg. People living in France need 80mg of this vitamin to stay healthy, whereas Italians are told they must consume approximately 45mg. These figures are “adjusted” every few years, even though our bodies’ basic nutritional requirements have not changed.

 

To further confuse the issue, in recent years a new measurement scale has emerged known as Optimum Daily Allowance (ODA). Proponents of the new system argue that RDA is based on the minimum acceptable levels, rather than optimal levels. But the truth is, nobody really knows how much of each vitamin is good for us because the requirements, constitutions and absorption rates for vitamins differ from person to person.

 

Contrary to popular belief, individual vitamins do not have isolated functions. They work as a “team” within the body. Taking vitamins in supplemental form, rather than from natural foods, may be counter-productive since an excess of one vitamin can have a suppressing effect on another. Individual vitamins that have been isolated and extracted from foods can stimulate your nervous system. Feeling “energized”, you naturally assume these vitamins must be good for you – that they must be increasing your “vitality.” But stimulants never give you extra energy, they only force the body to spend and give up energy. Also, taking extra vitamins can be harmful if the body is unable to make use of them. Because vitamins are strong acids, an overload can lead to vitamin “poisoning,” known as vitaminosis, which can be harmful to the kidneys.”

(ANDREAS MORITZ i boken “Simple steps to total health”)

 

 

Tror du att de vitaminer och mineraler som tillsätts många av våra vanligaste livsmedel för att ”berika” dem är naturliga? Ingen kan väl, efter att ha läst följande 2 citat, längre tro att dessa syntetiska vitaminer ska kunna ersätta de som finns naturligt i hälsosam föda?

 

”Att många av tillsatserna och de svåruttalade ingredienserna knappast produceras särskilt naturligt misstänker nog den någorlunda medvetna konsumenten. Men hur är det till exempel med de vitaminer som lättmjölken, barnmaten, margarinet och mjölet är berikade med? Inte pressas de ur frukter eller extraheras från grönsaker i alla fall. Hur det går till när dessa näringsämnen framställs är det inte många utanför de invigdas snäva kretsar som har en aning om. En av de som råkar veta är den amerikanske journalisten Steve Ettlinger.”

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Äkta vara")

 

 

”Om vitaminer berättar Ettlinger bland annat:

 

Produktionen är dyr, komplex och kräver mycket speciella råvaror. Själva den kemiska process då vitaminerna syntetiseras kan verka snabb, men att hantera alla lösningsmedel och det avfall som uppstår är mycket besvärligt. Miljöeffekterna är så stora att merparten av verksamheten håller på att flytta till Kina och Indien där miljökraven är lägre.

 

B1 (tiamin) syntetiseras ur petrokemiska ämnen som utvinns ur stenkol. Processens slutfas består av 15 steg som kan variera beroende på tillverkningsföretag. En av flera metoder är oxidation med frätande väteperoxid och aktivt kol.

 

B3 (niacin) framställs i en krackningsanläggning med tillhörande petrokemisk fabrik. Utgångspunkten är nafta eller gasol som utsätts för extremt tryck och hetta för att förvandlas till metan, etylen och vätgas. Därefter blandas vätgasen med kväve för att bli ammoniak, som sedan mixas med syre och blåses genom ett platinafilter för att bli salpetersyra. Med hjälp av etylenet och acetylen, som metanet omvandlas till, samt en platinakatalysator får man sedan fram vätskan acetyldehyd som processas vidare och blandas med ammoniak. Och nu är det bara att tillsätta den tidigare framställda salpetersyran så är niacinet färdigt. Det är nu ett vitt fast ämne som mals till ett mjölliknande pulver.

 

B9 (folsyra) produceras av fermenterad råvara och petroleumprodukter. Ingredienserna är stärkelse av sockerrör, tapioka eller majs samt en högteknologisk brygd av glutaminsyra – som även används för att göra smakförstärkaren mononatriumglutamat – aceton, n-[7-(2-amino-4-hydroxypteridiny)metyl]-4-aminobensyra, paraffin och smörsyra. Tillsammans bildar dessa ämnen folsyra, som därefter raffineras, surhetsreduceras, renas med zink- och magnesiumsalt, kristalliseras, torkas och steriliseras.

 

Vitaminerna som dessa hamnar sedan i till exempel det mjöl eller den välling du köper. När jag frågar mjölproducenten Kungsörnen hur deras vitaminer tillverkas blir svaret att de »framställs på syntetisk väg« och »kommer från Tyskland och Kina«. Frågan är om de själva vet hur det går till.”

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Äkta vara")

 

Läs även Kalcium och Kalktillskott

 

 

 

 

Lagliga droger

 

”De flesta vanebildande drogerna åstadkommer en kortvarig känsla av falskt välbefinnande. När känslan försvinner vill vi få tillbaka den, och därför äter vi mer. Det är anledningen till att både kokain och Coca-Cola är så populära. Jag har faktiskt läst att de tre produkter som säljs bäst i livsmedelsbutikerna är Coke, Pepsi och potatischips. Känslan av välbefinnande längtar alla efter, och om vi inte vet hur vi ska skaffa oss den på naturligt sätt, betalar vi gärna för att få den från onaturliga varor.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Hitta din livslust!")

 

 

”Mat som innehåller mycket socker, fett, salt och raffinerat mjöl sätter fart på ditt system under ungefär en halvtimme efter måltiden. Men efter trettio minuter börjar samma ”pigga” mat göra dig hängig, trött och ofta på dåligt humör. När den olustiga känslan tar över, vad tror du då att din kropp börjar kräva? Mera av den ”pigga” maten! Om du tycker att det låter misstänkt likt hur en vanebildande drog fungerar så har du upptäckt en viktig hemlighet. Det är nyckeln till en stor del av godis- och livsmedelsindustrierna. De säljer vanebildande droger fullt lagligt.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Hitta din livslust!")

 

 

”Sannolikt är du omgiven av snabbmatsrestauranger och ser ständigt reklam för skräpmat. På många ställen är det lättare att hitta en Mars, en Big Mac eller en Coke än ett äpple. Om du uppsöker en läkare i USA för att få råd om hur du ska sköta din hälsa kanske du hittar en kolorerad 243-sidig tidskrift med titeln Family Doctor: Your Essential Guide to Health and Wellbeing (Familjedoktorn: En viktig guide till hälsa och välbefinnande). Den publicerades av American Academy of Family Physicians (en familjeläkarorganisation) och skickades till samtliga femtio tusen familjeläkarmottagningar i USA och är full med färggranna helsidesannonser för McDonald’s, Dr Peppers chokladpudding och olika sorters kex och kakor. I amerikanska skolor får barnen lära sig matematik genom att räkna M&M-godis med hjälp av pedagogiska exempelsamlingar som tillhandahålls av godistillverkaren. När de går genom skolkorridoren kan de beskåda en serie färgglada affischer som glatt berättar att M&M är bättre än bra betyg och lockar dem att ”mätta sin hunger efter utbildning med en Mars”.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

 

 

Levande föda (rawfood)

 

”De kemiska ämnena i mineralriket är döda eller ”oorganiska”. Först sedan de lösts upp av naturen och absorberats av vegetationen, blir de begåvade med livskraft och således ”organiska”. Förstöring av de levande beståndsdelarna i frukter och grönsaker genom eld, kraftig upphettning eller andra tillredningsförfaranden omvandlar ånyo de organiska ämnena till ”oorganiska” eller livlösa substanser.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Atomer är inte lika djur, vilkas liv är påtagligt och förnimbart i aktiv livlighet. Inte desto mindre antingen finns eller finns inte den vitala källan till liv i en atom. Om den finns, är atomen en levande organism som kan producera vital kraft och energi. Om den inte finns, är atomen oorganisk och tillhör såsom sådan mineralriket. Ingenting i naturen står någonsin stilla, ty antingen gör det framsteg, påskyndas och utvecklas eller också degenereras och förstörs det. Mineralriket innehåller alla atomer som vår värld består av, i oorganisk form. Varje atom har, medan den förekommer i mineralriket, vissa bestämda vibrationstal, men ingen källa till liv. Man kan säga att deras utveckling är omvänd. I egenskap av oorganisk ämnesförening kan de inte utvecklas konstruktivt genom egen kraft. De kan emellertid lösas upp. När så har skett, tas de upp av vegetationen. Endast därigenom blir de bärare av liv. Men det är enbart med hjälp av denna utveckling i växter som atomer kan fyllas av liv. Det verkliga ändamålet med skapandet av växtriket var och är att ge liv åt atomer, att omvandla mineraliska oorganiska atomer till vitala livsorganismer. När livet i växten förstörs genom upphettning, återgår de atomer, som finns i växten automatiskt till mineralriket.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Eftersom människan är van att äta devitaliserade födoämnen och trots detta fortsätter att leva, är det svårt att övertyga henne om att atomerna i vår föda måste vara levande, organiska atomer, om vi hoppas eller önskar bygga upp en livskraftig kropp, fri från krassligheter och sjukdomar. De livlösa, ”oorganiska” atomerna i kokt och på annat sätt behandlad föda orsakar just genom sin natur degeneration och förfall av kroppen. Medan livet är dynamiskt, magnetiskt, organiskt är döden statisk, omagnetisk, oorganisk. Det behövs liv för att frambringa liv, och detta gäller även atomerna i vår föda.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Låt oss som exempel ta en person i 40-årsåldern. Liksom de flesta i hans omgivning har han utan tvivel utbildat en vana att äta åtminstone tre mål mat om dagen. Detta ger i medeltal mer än 1.000 måltider per år eller sammanlagt över 40.000 under hans 40-åriga levnad. Det är mycket viktigt att vi kommer ihåg detta. Vi skall också anta att den föda han har ätit, varit kokad, konserverad eller på annat sätt behandlad. Sällan, om ens någonsin, äter han en tillräcklig stor mängd rå föda eller ett helt mål bestående enbart av råa grönsaker och frukt. Resultatet blir därför, att mat från över 40.000 måltider, till största delen bestående av döda födoämnen har passerat genom hans tarmkanal under den tiden. Det är omöjligt att regenerera organiska celler i en kropp med ”dött” material. Vi finner att medan de 40.000 målen tjänade till att uppehålla livet, infördes i kroppen knappast någon näring i ”organisk” form, (organisk = begåvad med liv) som skulle ha kunnat regenerera celler och vävnaderna eller tillföra de kemiska ämnen, som de bildas av. I själva verket är det hemskt att behöva inse att toleransgränsen för ett sådant tillstånd vanligtvis nås vid 40-50-årsåldern, en ålder då moget omdöme och erfarenhet har uppnåtts, en period i livet då vi skulle veta vad livet har i beredskap åt oss, i vår ålders blomma. Vid den åldern finner män och kvinnor att de har en försummad kropp som snabbt degenereras och inte längre är det effektiva uttrycksmedel, i vilket man kan omsätta kunskap och erfarenhet till praktiskt bruk, eftersom de är inne på en väg som snabbt leder till för tidig senilitet och bruten hälsa.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Vilket slags mat tror du skulle vara bäst för en människa full av liv – mat som är levande eller mat som är död? Du behöver inte vara en vetenskapsman och näringsspecialist för att svara. Du behöver bara använda ditt sunda förnuft. Vilken dum fråga tänker du säkert, självklart måste levande mat vara överlägsen död mat. Kanske du blir chockad av att få veta att kosten som konsumeras av de flesta människor domineras av mat som har fått allt liv förstört innan den äts.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”Beviset på det jag beskriver här angående att äta mat som är levande föda jämfört med föda som är död, är möjlig att verifiera, är obestridlig, odiskutabel och ovedersäglig. Likväl äter de flesta människor, i synnerhet de som lider av någon form av sjukdom, i genomsnitt 10% levande föda. Resterande 90% utgörs av död föda. Inte att undra på att de lider av smärta, är sjuka och saknar energi.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”The most thrilling experience I can recall was to see cancer cells taken from a human body and thriving on cooked food but unable to survive on the same food that was uncooked.”

(ANN WIGMORE i boken “Be your own doctor”)

 

 

”Det är inte födan i ditt liv som ger hälsa, det är livet i din föda som verkligen räknas.”

(ANN WIGMORE)

 

 

”Livet finner man i det levande.”

(MAXIMILIAN BIRCHER-BENNER)

 

Läs även Enzymer, Matsmältningsleukocytosen och Pottengers forskning

 

 

 

 

Litteraturtips om Kost

 

Allt du kan hitta som är skrivet av: NORMAN W. WALKER,

ARE WAERLAND, INGER WAERLAND och EBBA WAERLAND.

ALF SPÅNGBERG & LILLY JOHANSSON – Kom i form

GABRIEL COUSENS – Andlig näringslära

GABRIEL COUSENS – Conscious eating

GILLIAN MCKEITH – Du är vad du äter

JOSEF ÖSTLUND – Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?

HARVEY & MARILYN DIAMOND – Fit for life

HARVEY DIAMOND – Lev utan smärta

JOHN ROBBINS – Diet for a new America

JONATHAN SAFRAN FOER – Äta djur

T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II – Kinastudien
TED MORTER – Fell's official know-it-all guide

URSULA JONSSON – Nu räcker det!

VICTORIA BOUTENKO – Grönt för livet

WILL TUTTLE – The world peace diet

 

Läs även Litteraturtips om kött och Litteraturtips om mjölk

 

 

 

 

Livsmedelstillsatser

 

"Den på olika sätt processade mat som våra butiker är fulla av framställs med nya högteknologiska metoder, som inte har mycket gemensamt med traditionella sätt att tillverka livsmedel och laga mat på. De färska och fina råvaror som finns på förpackningarna och i reklamfilmerna förekommer endast sparsamt i själva produkten. Där behandlas de sedan så industriellt och maskinellt hårdhänt att mycket av de ursprungliga egenskaperna, som smak och näringsinnehåll, går förlorade. Vad gör man då för att få dessa utarmade produkter att ändå upplevas

som de matvaror konsumenten tror sig köpa? Man använder aromämnen, smakförstärkare, färgämnen, stabiliseringsmedel, ytbehandlingsmedel och andra tillsatser som på ett sinnrikt sätt har utformats för att

bedra våra sinnen. Smaken, lukten, synen och till och med hur maten känns i munnen kan manipuleras."

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Äkta vara")

 

 

"Ta till exempel modifierad majsstärkelse, som finns i tusentals innehållsförteckningar. Så här gör man den, enligt den vanligaste tillverkningsmetoden: Vanlig majsstärkelse blandas i en jättelik tank med propylenoxid – som är en petroleumprodukt framställd av av naturgas, klor och lut eller saltsyra – tillsammans med fosforoxidklorid, en vätska som är så lättflyktig och reaktionsbenägen att den måste hanteras med största försiktighet. Denna kemikalie, som även används vid tillverkning av bekämpningsmedel, reagerar våldsamt i kontakt med vatten och bildar saltsyra och fosforsyra samtidigt som stärkelsemolekylerna i majsen förändras och kloreras. Om den modifierade stärkelsen dessutom ska blekas, vilket kan behövas om den ska nyttjas som ljus fyllning i vissa

livsmedel, behandlas den nu med exempelvis svavelsyra. Det färdiga resultatet av dessa processer är en flytande substans som renas från tillverkningens restprodukter och sprejas in i gigantiska tankar för att där snabbtorkas till det pulver som levereras till livsmedelsindustrin."

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Äkta vara")

 

 

"Fastän aromämnen nyttjas frekvent och spelar en stor roll i livsmedelsproduktionen kontrolleras de mindre noggrant än andra tillsatser. I Livsmedelsverkets och EU:s värld räknas de i formell mening inte ens som

tillsatser och finns inte med bland de 316 E-numren. Enligt reglerna behöver de inte specificeras i innehållsdeklarationen. Det räcker med att tillverkaren sätter ut »aromer« eller »aromämnen«. Vilken substans det handlar om får konsumenten inte veta."

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Den hemlige kocken")

 

 

"En genomsnittlig konsument i den industrialiserade världen får varje år i sig 6-7 kilo livsmedelstillsatser av olika slag. En ansenlig mängd eftersom de kemiska substanserna är så potenta att varje produkt bara behöver

innehålla en ytterst liten dos för att den eftersträvade effekten ska uppnås. Sammanlagt köper den globala matindustrin tillsatser för motsvarande 150 miljarder kronor om året. Branschens främsta argument  är att de

skyddar konsumenterna mot matförgiftning. Men konserveringsmedlen och de antioxidanter som ska motverka att fetter härsknar uppgår viktmässigt bara till 1 procent av den totala mängden tillsatser som används. Nio av tio

tillsatser är istället i någon mening kosmetiska. De förändrar matens färg, smak, konsistens eller ytskiktets egenskaper. Ofta handlar det om att försöka återställa vad som gått förlorat i den industriella processen. I andra fall används tillsatserna som en billig ersättning för den råvara som traditionellt brukar ingå. Syftet kan också vara att öka  produktens livslängd på butikshyllan och i skafferi och kylskåp. Fabriksbakat bröd kan innehålla upp

till 16 kemikalier för att det ska upplevas som färskt trots att det inte längre är det."

(MATS-ERIC NILSSON i boken "Den hemlige kocken")

 

Här kan du läsa om e-nummertillsatserna och deras biverkningar.

 

 

 

 

Läkare & Kost

 

"För dagens specialister på t ex reumatiska sjukdomar med över femton års utbildning tar ämnet näringslära endast några timmar. Under hela min egen utbildning under 1970-talet på Karolinska institutet fanns schemalagt två timmars näringslära sammanlagt. Dessutom var närvaron under dessa lektioner inte obligatorisk. Det meddelades även - att inga prov eller annan form av kunskapsredovisning krävdes. Kanske utgör denna okunnighet om det väsentligaste för hälsan - våra levnadsvanor och vårt val av föda - största anledningen till hela vårt sjukdomselände. "Ät vad ni behagar. Vad ni äter har inget med sjukdomar att göra". Det är ett svar som patienter ofta får när de ber om kostordination vid reumatism. Samma svar får även föräldrar till barn med reumatiska sjukdomar. Förklaringen till att man inte ordineras att korrigera sina kostvanor är att under hela den långa läkarutbildningen ställs aldrig en enda gång den självklara och så nära till hands liggande frågan: "För vilken näring är vår matsmältningsapparat ursprungligen uppbyggd? Till vilket näringssätt är den från begynnelsen anpassad?" Studerar vi djuren, så finner vi att de allesammans utan undantag är specialister på ett visst slags föda. När vi själva drabbas av förstoppning, hemorrojder, divertiklar, colon irritable, morbus crohn, ulcerös colit, blindtarmsinflammation, magsår, reumatism etc, är det i allmänhet - vid sidan av ärftlig disposition - inget annat än en följd av en förändrad livsmiljö och våra försök att göra oss till "allätare". När det gäller bilen, båten och andra maskiner vi använder oss av, är vi noga med att följa givna instruktioner om drivmedel etc. När det gäller den mest komplicerade 'maskinen' i världen - vår organism - vräker vi ofta urskillningslöst in i denna allt som går under namn av föda, dryck och njutningsmedel. När så njurarna och levern krånglar eller leder och muskler värker frågar aldrig läkaren: "Hur har du skött underhållet av denna maskin? Vilket 'drivmedel' har du använt?" Han koncentrerar

sig i stället på det sjuka organet och detaljer i själva sjukdomsprocessen."

(ALF SPÅNGBERG i boken "Värk - reumatism")

 

 

”Jämförelsetal, utvisande dödligheten av sjukdomar i matsmältningsorganen i England.

 

Läkare och kirurger – 50

Krog- och hotellbetjäning – 45

Sjömän – 44

Präster – 34

Slaktare – 30

Kuskar – 28

Jordbruksarbetare – 25

Trädgårdsmästare – 22

Torpare – 19

Medeltalet för dödlighetssiffrorna i magsjukdomar hos samtliga klasser i England är 28. Som synes är dödligheten hos läkarna, som stå högst på listan, så gott som två gånger större än medeltalsdödligheten hos alla de klasser, som de äro satta att kurera – bland annat just för sjukdomar i matsmältningsorganen. Men ändock ha de hittills vägrat att se något sammanhang mellan de förändrade levnadsvanorna i näring, dryck, njutningsmedel och sjukdomar i dessa organ.

 

Det står visst någonstans, att om en blind leder en blind, så falla de lätt båda i diket. – Är det ej därför på tiden att vi lekmän börja intressera oss för våra matsmältningsorgan, innan vi ligga där tillsammans med läkarna – med jämförelsetalet 50 på våra gravstenar.”

(ARE WAERLAND i skriften ”Det osynliga världskriget”)

 

 

"Om man studerar nästan varje annat medicinskt system än det västerländska finner man att det förlitar sig kraftigt på födan. Den Moderna Medicinkyrkans ”föda” är emellertid drogerna. Den amerikanske läkaren bortser helt och hållet från födans betydelse, om man undantar mycket fragmentariska och vanligen felaktiga försök att tillämpa ”terapeutiska dietföreskrifter” (gift-, diabetisk-, låg salt-, gallblåse-, viktminsknings- och lågkolesterolshaltig diet). De som eventuellt ägnar sig åt födan kallas troende, hälsokostare, extremister, radikala och kvackare. Ibland betecknas de ”riktigare” som kättare.

 

Den österländska medicinen å andra sidan erkänner och använder sig av födans betydelse för hälsan. Om man studerar österländska religioner finner man att även dessa betraktar födan som viktig för en persons andliga välfärd. Men den västerländska religionen, kristendomen, gjorde exakt vad den Moderna Medicinen gjorde: ersatte verklig föda med vördnad inför helig, symbolisk föda. ”Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.” (Matteus 15:11)

 

Det kan hända att en del av de tidiga kristna ledargestalterna gick för långt i motsatt riktning i sina nitiska avvisanden av dietföreskrifterna i det Gamla Testamentet och förbigick frågan om födan helt och hållet. Det finns inga tvivel om att den Moderna Medicinkyrkan tog samma kurs och det till ytterlighet. Vad en persons hälsa beträffar är uppenbarligen det som går in i hans eller hennes mun minst lika viktigt som vad som kommer ut. Faktum är att vad som kommer in kan avgöra vad som kommer ut. Men om någon skulle hävda att en person är vad han eller hon äter betraktar den Moderna Medicinkyrkan denne som en kättare eller en med bristfälligt intellekt försedd människa. I stället är ”födan” med den heliga ”kraften” drogen, den människokonstruerade kemikalie som färdas genom dina vener på gott eller ont.”

(ROBERT S. MENDELSOHN i boken ”Den vita lögnen”)

 

 

”Bortsett från en del specialister ifrågasätter inte heller läkarkåren sina baskunskaper i näringslära, i synnerhet inte som dessa på det här området snarast är symboliska och mest består av en del allmänt vedertagna uppfattningar. Näringslära är inte heller ett område som läkarna är speciellt intresserade av, och jag har lagt märke till att bland det tjugotal läkare som jag har samarbetat med för att skriva den här boken hade alla utan undantag börjat intressera sig för näringsläran och forska på grund av att de själva hade ett allvarligt viktproblem som de ville komma till rätta med.”

(MICHEL MONTIGNAC i boken ”Jag äter, alltså blir jag smal”)

 

 

“Jag har studerat kost och näringslära i 36 år, ändå har jag suttit i TV och blivit bedömd av läkare som skulle värdera sanningshalten i mina ord, trots att dessa inte har studerat kost och näringslära ens i 36 minuter. Tycker du det verkar rättvist och förnuftigt?”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”Det är genant för skolmedicinens läkare att någon utanför deras krets kommer på svaren som de själva inte har lyckats tillhandahålla. Om du hoppar från en hög byggnad kommer du att smälla i backen, vare sig du tror på gravitationen eller inte. Att inte tro på gravitationen eller acceptera dess verklighet, kommer inte att skydda dig från efterverkningarna av att förneka dess existens eller att pressa den över sin gräns. Att ignorera, förneka eller låtsas att principerna som styr matsmältningen inte är verkliga, kommer inte att skydda dig mot resultatet av att överträda dem. Ju fortare du erkänner, accepterar och håller dig till dessa principer, desto fortare kan du börja ta kontrollen över ditt välbefinnande. De förslag du får när det gäller frukt till frukost och en korrekt matkombination, bevisar sig själva. Genom att göra det här så kommer du att känna dig bättre. Om du känner dig bättre, kan då en doktor som aldrig studerat näringslära och som talar om för dig att det inte är vetenskapligt, få dig att upphöra med något som visat sig fungera? Jag kommer ihåg åtskilliga händelser i det förgångna när jag har varit med i en TV- eller radioshow där jag fått ställa upp mot skolmedicinska läkare, som praktiskt taget inte visste någonting om näringslära. Jag frågade då om de hade prövat förslagen som jag la fram, och det automatiska svaret löd: ”Det behöver jag inte, eftersom de inte är grundade på vetenskap.” Med andra ord: ”Jag har redan bestämt mig i mitt sinne, så försök inte att få mig att ändra mig genom att ge mig fakta.” Websters uppslagsverk definierar vetenskap som ”kunskap uppnådd genom studier.” Vetenskap är inte en domän enbart för det medicinska samfundet, alla kan studera och lära sig – det är vetenskap. Om du ville åka på en lång segelkryssning som skulle gå till många olika hamnar, vem skulle du då rådfråga angående trippen – någon som har gjort en världsomsegling i en segelbåt? Eller någon som aldrig har satt sin fot på en segelbåt?”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

Fotnot: det Harvey Diamond menar med ”korrekt matkombination” är att kroppen inte kan smälta följande matkombinationer (som är ”normala” matkombinationer för de flesta av oss och så har vi MAGE att tycka att vi är ”oskyldiga offer” när vi får problem, smärtor, symtom och längre fram sjukdomar i mag-tarmkanalen) – frukt ska aldrig blandas med någon annan mat (undantaget nötter och frön) då frukten börjar jäsa (undantagen är lime och citron som inte jäser och kan alltså blandas med annan föda) – stärkelserik föda (potatis, ris, majs, bönor, linser, vete, m m) får inte blandas med animaliskt protein (allt kött, skaldjur, ägg och mejeriprodukter) eftersom magsäcken inte kan spjälka dessa båda ”ytterligheter” (sett ur matsmältningsperspektiv) på samma gång vilket medför att stärkelsen börjar jäsa och animalierna börjar ruttna (”extra fort och mycket” – all animalisk föda (förutom smör) ruttnar i magtarmkanalen då det är 40 grader varmt och fuktigt där!). Läs mer här.

 

 

”Det gäller icke i främsta rummet att bota sjukdomar, utan att lägga om livsföringen så, att det ej mer blir några sjukdomar »att bota».

 

Så länge läkaren lever på ett sådant sätt, att han kan bli sjuk, skapar han med den ena handen det som han sedan med den andra förgäves söker bota. Det enda verkliga botandet är utrotandet.

 

Den livsföring, som leder till fullkomlig hälsa, visar sig även i praktiken som den suveräna metoden vid sjukdomsbehandlingen.

 

Vi ha ingen rätt att införa i våra kroppar något, som från evolutionärt-biologiska synpunkter ej hör samman med den mänskliga organismens normala hushållning, och samtidigt vänta, att den dock skall fungera hundraprocentigt.

 

Skolmedicinens största misstag är att den med ett nästan fullständigt förbiseende av de stora livssammanhangen söker att med konstlade medel befria den civiliserade människan från hennes många flagranta brott mot dessa sammanhang i form av sjukdomar – endast för att sätta henne i stånd att efter tillfrisknandet åter begå precis samma brott.

 

Den yttersta sjukdomsorsaken i varje civiliserat samhälle är och förblir majoritetens av våra legitimerade läkares falska inställning till problemet hälsa och sjukdom samt deras allmänna likgiltighet inför och okunnighet om det mest elementära i den individuella, personliga hälsovården och livsföringen, vilket allt i den sista analysen bottnar i den kost, de dagligen förtära, samt de njutningsmedel, de använda och äro hemfallna åt.”

(ARE WAERLAND i boken ”Vad livet kräver av oss”)

 

Fotnot: med ”njutningsmedel” menar Are Waerland: kaffe, te (ej örtte!), salt, socker, bakverk, vitt mjöl, rökning, alkohol och liknande.

 

 

Josef Östlund öppnade ett hälsohem, Mistelgården, och blev kraftigt motarbetad och kritiserad av skolmedicinen när han gjorde stora framsteg med sjuka människor enbart med hjälp av naturlig kost:

”Länsläkare Josef Bruno från Kristianstad besökte vid ett tillfälle vårt hälsohem, Mistelgården. Han träffade personer som blivit friska och som vittnade om att deras sjukdomar nu var borta. Hans kommentar var: ”Ni har blivit friska på fel sätt.” En gäst frågade då: ”Kan man bli frisk på fel sätt?” Då svarade dr Bruno ej. Han gick ut och åkte hem.”

(JOSEF ÖSTLUND i boken ”Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?”)

 

Läs även Föllingeprojektet

 

 

 

 

Läsk

 

”Det som till slut blev läskedrycker, introducerades under 1800-talet. Det var då man började tillsätta fosforsyra och coladrycken skapades. Även om läskedrycker är lätta att dricka och ofta släcker törsten finns det absolut ingenting i dem som ger näring. Den enda naturliga ingrediensen i Coca-cola är vatten. Allt annat är kemiskt framställt, inklusive sockret. För många år sedan gjorde jag ett experiment för att se vilka effekter Coca-cola har. Jag lade ett kycklingben i ett glas Coca-cola och efter en vecka var det helt upplöst. Det är inte svårt att associera till människokroppen och inse hur skadliga sådana drycker kan vara.”

(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

 

 

”Om man exempelvis dricker en halvliter Coca-Cola per dag (har pH 3,5) och äter mycket sockermat leder det ovillkorligen till försurning (lägre pH). Kroppen försöker då att balansera genom att ta basiska mineraler ur skelettet, vilket ger benskörhet. Samtidigt blir man stelare och öm i kroppen. Fosforsyran i coladrycken gör att man förlorar magnesium, vilket leder till stressymtom och orolig sömn.”

(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)

 

 

”Dr Clive McCay vid Cornelluniversitetet har visat att läskedrycker kan erodera tandemaljen totalt och på två dagar göra tänderna mjuka som mos (det beskrivs i The Poisoned Needle av Eleanor McBean). Den beståndsdel som är den skyldige är en horribel kemisk sammansättning, nämligen fosforsyra.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)

 

 

”Att barn – och även vuxna, för den delen – blir hyperaktiva av socker, stöds av våra vardagserfarenheter. Men det finns också forskning som visar att hög konsumtion av läskedrycker ökar hyperaktivitet och mentala problem.”

(RALF SUNDBERG i boken ”Forskningsfusket!”)

 

 

”En läsk på 33 cl innehåller socker motsvarande cirka tio sockerbitar. Därför måste läskedrycken drickas iskall, för annars smakar den bara sockervatten. Dessutom innehåller Coca-Cola stora mängder fosforsyra som gör att surheten är densamma som för vinäger. Sötman maskerar det låga pH-värdet så att man inte har en aning om att man dricker en konstig blandning av fosforsyra, socker, koffein, färg- och smakämnen. Det släcker inte heller törsten utan är vätskedrivande på grund av hög sockerhalt och lågt pH-värde. När läsk- och sockerkonsumtionen ökar förändras bakteriefloran i munnen, vilket leder till kariesangrepp på tänderna. Tyvärr är det också så att när ungdomar vänjer sig vid att dricka en stor mängd läsk bäddar man för ett framtida beroende av alkohol.”

(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)

 

 

”Att tro att te, kaffe, alkohol och andra onaturliga drycker som framställs i vårt avancerade samhälle skulle kunna ersätta den ”stressade” kroppens behov av rent vatten är ett elementärt, men katastrofalt, misstag. Det är sant att dessa drycker innehåller vatten, men dessutom innehåller de uttorkande ämnen. Dessa ämnen förbrukar det vatten de är lösta i, plus ännu mer vatten från kroppens vattenförråd! I dagens moderna samhälle blir människor allt mer beroende av alla möjliga drycker som tillverkas kommersiellt. Barn uppfostras inte att dricka vatten – de blir vana att dricka läsk och juice. Detta innebär att vi själva begränsar kroppens vattenintag. Det är i allmänhet inte möjligt att dricka artificiella drycker för att fullt ut ersätta kroppens behov av vatten. Samtidigt kommer ett konstlat behov av dessa drycker automatiskt att minska behovet av att dricka vatten när det inte finns någon läsk.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

”Läsk ger fläsk.”

(SANNA EHDIN i boken ”12 veckor till ett självläkande liv”)

 

 

”Vill man bli tjock, få diabetes och dö i förtid – drick mycket läsk.”

(FREDRIK PAULÚN)

 

Läs även Istället för läsk och Kolsyrade drycker

 

 

 

 

Lök

 

”All lök är bra för ådrorna, som hålles elastiska, och då förhindras även ett för tidigt åldrande.”

(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)

 

 

”Ingenting har en mera renande och helande verkan och ingenstans finner man en sådan rikedom på infektionsmotverkande ämnen, som hos rå lök. Genom daglig förtäring av lök till maten dödas alla bakterier i urinen. Den är en svuren fiende till allt vad förruttnelsebakterier och inälvsmaskar heter, och det finns inget bättre botemedel mot varbildningar än rå lök.”

(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)

 

 

”Lök främjar hårväxten, skärper syn och hörsel, stimulerar på naturlig väg kroppens körtlar, neutraliserar tarmgifter och ämnesomsättningsprodukter, driver bort trötthet samt verkar upplivande.”

(ARE WAERLAND i boken ”Hälsans handbok”)

 

 

”I dag anses lök höra till de allra nyttigaste växterna och har egenskaper som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, astma och skadliga mikrober.”

(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns stenålderskost”)

 

 

”Lökar är små fabriker för allium (allicin) och andra svavelföreningar. De levererar zink, fosfor, viktiga oljor och flavonoider. Lök är infektionshämmande och desinficerar näsa, mun och hals. De sänker blodtrycket och lipidnivåerna i blodet. De hjälper till att lösa problem med cirkulationen och förhindrar kärlsjukdomar. De stärker cirkulationsorganen och förhindrar åderförkalkning. Lök har en positiv effekt på svaga njurar och urinblåsor och stärker slemhinnorna i magsäck och tarmar.”

(DR. KARL-HEINZ BLANK m fl i boken ”DIAGNOS: «Du måste leva med det!» «Nej tack!»”)

 

 

”Att regelbundet äta rå lök och vitlök minskar också blodets benägenhet att bilda proppar och ökar kroppens förmåga att lösa upp proppar.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Det medicinska värdet av löken, särskilt vitlöken, har varit känt bland folken sedan uråldriga tider. Lökens läkande egenskaper ligger förborgade i dess eteriska olja, som besitter en rentav underbar läkekraft. Jag har gång på gång sett tydliga bevis härpå vid fall av katarr, hosta, heshet, slembildning, bölder och svullnader samt vid olika slag av hals-, hjärn-, mag-, tarm- och njurlidanden.”

(BIRGER LEDIN i boken ”Fyra vägar föra ut…”)

 

 

“Onions are rich in quercetin, which is one of the most powerful flavonoids (natural plant antioxidants) and may help protect against cancer.”

(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)

 

 

“At least two important studies show that onions help build strong bones. In one, published in the prestigious journal Nature, male rats fed a small amount of dried onion daily had a 17 percent increase in calcium; female rats had had their ovaries removed (which would rapidly induce bone loss and osteoporosis) had stronger bones when fed onions. And in another study, published in the Journal of Agriculture and Food Chemistry, a compound in onions inhibited the activity of the cells (osteoclasts) that break down bones.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

”Tillsätt gärna hackad lök i slutet av kokningen av ris, quinoa etc. så håller det ett par dagar längre i kylskåpet.”

(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)

 

Läs även Lök och Vitlök

 

 

 

 

Mandel

 

”Mandel är, när den är färsk, rå och osaltad, den mest basiska av alla nötter. Den är särskilt värdefull som näring åt benstommen och som förstärkning av tandemaljen.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Almonds are an especially healthy choice, for several reasons. Here are some of them. Thanks to the generous amount of Vitamin E (which has antioxidant properties) in them, almonds lower the risk of cardiac problems. They are high on monounsaturated fats and hence they also lower LDL cholesterol levels.

 

This nut also contains magnesium and potassium. Magnesium helps the blood vessels to relax, allowing normal blood flow. Potassium helps the nerve transmission and is important to heart health.

 

Almonds also have the ability to stabilize blood sugar levels and prevent insulin spikes, which lead to food cravings and weight gain.

 

One study, published in the International Journal of Obesity and Related Metabolic Disorders, found that adding almonds to a low-calorie diet helps overweight individuals lose weight more effectively than a low-calorie diet high in complex carbohydrates.

 

The Institute of Food Research has published studies which found that almonds have prebiotic properties. These nuts provide nutrition for gut bacteria or ‘friendly bacteria’ so that they can flourish inside the intestines, thereby improving digestion and the immune system.

 

Another study, whose results were published in the European Journal of Clinical Nutrition, found that a diet that includes almonds lowers not only LDL cholesterol but also C-reactive protein levels. C-reactive protein is a key marker for inflammation, which leads to clogged arteries or atherosclerosis and heart disease.”

(ANDREAS MORITZ i boken “Feel great, lose weight”)

 

 

 

 

Maskros

 

”Maskrosen innehåller en massa nyttigheter. Det är egentligen bara stjälken, som inte går att äta. Roten innehåller kolhydrater (inulin, levulin och mannit), lite äggviteämnen och bitterämne. Bladen innehåller C-vitamin och mineraler. Som unga är de förträffliga till sallad med lite basilika på. I Frankrike är det så vanligt med maskrossallad att bladen t.o.m. finns att köpa på torgen. När bladen blir äldre, blir de alltför beska för att kunna användas men man kan i viss mån avhjälpa det genom att ta bort mittnerven, där bitterämnena är koncentrerade.”

(INGER INGMANSON i boken ”Kan man äta sånt?”)

 

 

”Maskrosen ingår i olika naturmedel som sätts in när man vill lösa upp slaggämnen i kroppen samt öka utsöndringen av dem via njurar och lever. Man ordinerar sådana preparat vid olika former av hudbesvär, reumatiska lidanden och besvär med matsmältningsapparaten. Sådana egenskaper hos ett naturmedel kallas för ”blodrenande”. Maskrosen kan användas till sallad. På våren kan man äta maskrosens blad men även roten som är rik på bitterämnen. Lämpligen tar man maskros som en blodrenande kur om våren – gärna tillsammans med björkblad. Maskrosen har följande medicinska verkan: Karminativ, motverkar gasbildning. Stomatikum, ett amaramedel, magstärkande, motverkar förslappning av magsäcken samt stimulerar produktion av matsmältningsvätskor. Diuretikum, vätskedrivande, den ger inte kaliumbrist och är även mycket kaliumrik. Cholagogum – ökar gallproduktionen. Mesenkymverksam, den löser upp slaggämnen i bindvävnaden.”

(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)

 

 

”Maskrosen hör till våra närsaltrikaste växter. Den har starkt urindrivande och blodrenande verkan. Rotstocken insamlas tidigt på våren, innan bladrosetten utvecklas, eller sent på hösten (oktober-november). Arabiska läkare använde under den tidiga medeltiden maskros som ögonmedicin. Taraxacum betyder ”läker grundligt ögonsjukdomar”. Maskrosen befordrar matsmältningen och är menstruationsdrivande, ty genom den höga kaliumhalten stimulerar den urinorganens verksamhet samtidigt som den genom sin rikedom på bitterämnen ökar magsaftkörtlarnas utsöndring. Procenten närsalter är 1,9, därav kalium 38 %, kalk 20 %, natrium 11 %, magnesium 9 %, fosfor 8 %, kisel 7 %, svavel och klor 3 %. Örten är mycket rik på C-vitamin, innehåller bitterämnen, saponin och kolin, vilket gör, att den stimulerar alla kroppens körtlar. Den torkade roten är mycket värdefull. Efter insamlingen sköljas rötterna och jorden och finare rotgrenar borttorkas. Sedan bredas de i tunna lager till torkning på en skuggig och luftig plats. Rotens innehåll av inulin är ända upp till 40 %. Inulin är ett med stärkelse besläktat kolhydrat. Den innehåller också levulin (motsvarande stärkelsens dextrin). Beredning som urin- och galldrivande medel: en matsked rot kokas i ¾ liter vatten tio minuter och två till tre koppar drickas dagligen. Den friska saften är ett utomordentligt hälsomedel. Som aptitretande, urindrivande och galldrivande te användes de friska och de torkade bladen. Beredning: två matskedar torkade blad och rötter koka tio minuter i 600 gram vatten. Två koppar dagligen. Sallad på maskros är utmärkt. Den är utomordentlig även för reumatiker.”

(EBBA WAERLAND i boken ”Ur naturens rika apotek”)

 

 

”Maskrosbladen innehåller mer än 85 % vatten. De är mycket rika på kalium, kalcium, natrium och särskilt magnesium. Syraämnena är få, vilket gör sammansättningen i denna växt nära syra-basprocenten i människokroppen. Den är mycket rik på de flesta vitaminer, särskilt A, B, C och D. Maskrosblomman är mycket rik på vitamin D. Maskrosen har en stimulerande effekt på körtlarna. Dess huvudsakliga värde ligger i att den ger näring till benstommen, särskilt för tändernas styrka och hållbarhet. Den är värdefull också genom att den stimulerar lymfans aktivitet och således hjälper till med utsöndringen genom porerna i huden. Hela växten, blad, blommor och rötter kan användas, både i sallader och till att göra saft av.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

“The Latin name for dandelion – Taraxacum officinale – is your first clue as to what this plant is about. Loosely translated, it means “official remedy for disorders.” (In Greek, taraxons means “disorder,” and akos means “remedy.” The Arab physicians of the eleventh and twelfth centuries who were the first to write about this miracle plant called it taraxacon.) Dandelion is used in herbal traditions all over the world, including by American Indians, Arabs, Chinese, and Europeans.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

“One of the chemical components of dandelion, taraxacin, is thought to stimulate the digestive organs and help prompt the liver and gallbladder to release bile. This can be useful in constipation and indigestion – bowels move more easily with increased bile flow, and unlike pharmaceutical laxatives, dandelion can be taken for a few months.

 

Christopher Hobbs, a licensed acupuncturist and fourth-generation herbalist and botanist with more than 30 years of experience with herbs, writes that clinical and laboratory research on dandelion shows “a doubling of bile output with leaf extracts and a quadrupling of bile output with the root extract.” Since bile helps with the digestion and absorption of fats, this might explain how effective dandelion is in helping with heartburn and indigestion.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

“Dandelion is one of the most nutrient-rich vegetables on the planet. According to the USDA Bulletin #8, dandelions rank in the top four green vegetables in overall nutritional value.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

Läs även Helande maskros

 

 

 

 

Matsmältningsleukocytosen

 

”Råkostens verkningar förstärks om man äter den i början på måltiden och detta beror på ett märkligt fenomen: matsmältningsleukocytosen. Man har observerat att vita blodkroppar strömmar till tarmväggarna så snart man sväljer den första biten av ett kokt eller på annat sätt behandlat födoämne. Detta fenomen varar en timme eller mera. Denna tillströmning av vita blodkroppar är ett uppmobiliserat försvar mot det man ätit. Man känner till att de vita blodkropparnas uppgift är att bekämpa infektioner. Denna process betraktas som normal. Vad som är förvånande är att den inte sätts igång när man äter rå, obehandlad föda – det verkar som om just sådan föda gör de vita blodkropparnas närvaro överflödig. Detta fenomen – i förbindelse med andra kemiska processer – fick doktor Bircher-Benner att rekommendera att man börjar måltiden med råkost. Därigenom sparar man på de mycket viktiga vita blodkropparna.”

(RUTH KUNZ-BIRCHER i boken ”Bircher-Benners hälsoguide”)

 

 

GABRIEL COUSENS skriver i boken ”Andlig näringslära”:

”Vid den första internationella mikrobiologi-kongressen år 1930 lade Paul Kouchakoff, M.D., fram en avhandling med titeln The Influence of Food Cooking on the Blood Formula of Man. Han hade upptäckt, att när man äter okokt mat alstras inte leukocytosis (en ökning av antalet vita blodkroppar). Hans enkla upptäckt blev särskilt betydelsefull eftersom alltsedan 1846 hade leukocytosis ansetts vara det normala efter en måltid av vanlig lagad mat. Wirchow hade klassificerat det som ”matsmältningsleukocytosis” (Ett underbart exempel på vetenskapsmän som studerar huvuddunkandets normala fysiologi). Det är ett fysiologiskt faktum, att lagad mat skapar en sjukdomsreaktion i kroppen. När man har kokat födan står dess energifält inte i direkt samklang med kroppen, som därför reagerar genom att försvara sig.”

 

Han skriver vidare:

”Han fann också att om födan är industriellt bearbetad och sedan tillagad, så förutom att antalet vita blodkroppar ökar, ändras även proportionerna mellan de olika typerna av vita blodkroppar. Kouchakoff kunde konstatera, att den kritiska punkten för leukocytosis är när maten upphettas till ungefär 88ºC i 30 minuter. Den högsta temperaturen innan leukocytosis bildas fann han hos fikon vid 97ºC. Det krävs faktiskt bara 50 mg lagad mat för att leukocytosis skall komma igång. Dessutom visade det sig, att om man äter både okokt och tillagad mat av samma slag i proportionerna 50/50 så inträffar inte leukocytosis.”

 

 

”Den kände tyske cellforskaren, docenten dr. Rusch har påvisat, att det vid förtäring av eldbehandlade födoämnen uppstår en matsmältningsleukocytos i tarmkanalen, som i längden har mycket menliga följder för vår hälsa. I vår matsmältningsmekanism har inbyggts en signalanläggning. Redan då födan kommer in i vår mun, utsändas alarmsignaler till tarmkanalen. Om de näringsmedel vi inta äro eldbehandlade eller på något sätt denaturerade, så att de redan sönderfallit i mikrodelar, då kan en i tarmväggarna självständigt arbetande filtermekanism icke mer skydda organismen mot en invasion av artfrämmande ämnen genom tarmarnas slemhinnor. För att hindra dessa ämnen att tränga in i blod och vävnader utsänds då en alarmsignal till blodets skyddstrupper, de vita blodkropparna. Dessa blodkroppar, leukocyterna, ha en förmåga att i sig uppta och oskadliggöra främmande mikroorganismer. Vid alarmsignalen fyllas nu tarmarnas slemhinnor med leukocyter. En sådan upprepad skyddsberedskap försvagar och desorganiserar dock kroppens funktioner och dess motståndskraft minskar. Intar man råkost, uppträder ingen matsmältningsleukocytos, ej heller, om man börjar måltiden med levande växtföda och senare i små mängder intar kokt föda. Dock måste alltid råkosten dominera matsedeln. Ovan anförda fakta visa tydligt, att vår matsmältningsapparat har byggts upp för att smälta en levande växtföda. Därom vittnar även tarmens naturliga bakterieflora. Ett friskt barns tarmkanal är befolkad av cellulosanedbrytande bakterier. Först då barnet får kött, fisk eller ägg, förvandlas tarmfloran och förruttnelsebakterierna få överhand. Därmed börjar den civiliserade människans alltmer fortskridande förgiftning och hennes organiska förfall, som tar sig uttryck i ett otal sjukdomar.”

(EBBA WAERLAND i boken ”Naturläkekonstens bok”)

 

Läs även Levande föda och Pottengers forskning

 

 

 

 

Mikrovågsugnar

 

Chockrapport om mikrovågsugnar

En schweizisk undersökning som har bekantgjorts i sommar (1993) visar att det sker stora förändringar i blodet hos personer som äter mikrovågsmat. Förändringarna är likadana som de man kan se i blodet hos personer med cancer under utveckling.

 

Mikrovågsugnar kan vara en stor hälsofara enligt en schweizisk forskningsrapport som offentliggjordes denna sommar. Försöksledarna professor Berhard H Blanc och dr Hans U Hertel har tagit blodprov hos personer som har ätit mat som kokats eller tinats upp i mikrovågsugn och jämfört med blodprover från personer som har ätit mat som har lagats utan mikrovågsugn. Undersökningen i Schweiz är den första i världen där man har studerat människors reaktioner på mat från mikrovågsugn och matens strukturförändring efter behandling i mikrovågsugn.

 

Blodet förändras

Resultaten är mycket skrämmande. Till den norska tidningen Aftenposten som har tagit upp rapporten i stora reportage, säger dr Hans Hertel att han finner det närmast ofattbart att inte liknande undersökningar har gjorts tidigare. Det mest skrämmande är hur blodet hos försökspersonerna reagerar efter intag av mat från mikrovågsugnar. Hos alla försökspersonerna reagerade kroppens immunförsvar spontant på mikrovågsmat och blodet förändrades på samma sätt som vid en förgiftning. Blodets reaktion på mikrovågsmat liknar f ö den som vi ser hos personer som har cancer under utveckling. Detta är en chockartad upptäck, säger dr Hertel.

 

Ger allergier

Mjölk får i mikrovågsugn en ny struktur, den blir surare, får en tilltagande tendens till avlagring (sedimentering) och fettet blir totalt förändrat. Dessa förändringar gör att personer som vanligtvis inte reagerar på mjölk kan få stora allergiska problem av mikrovågsmjölk, säger dr Hertel. En av dem som Aftenposten har intervjuat i anslutning till rapporten är chefläkaren vid Allergicentret i Oslo, Gunnhild Galleberg. Hon säger att hon sedan länge har förbud mot mikrovågsmat i centrets behandlingsprogram. Hon anser att allergipatienterna därigenom får ett minskat intag av mat med för lågt pH-värde, och att detta troligen bidrar till att flertalet allergipatienter blir friska på hennes center.

 

Livsfarlig

Att mikrovågorna i sig själva är farliga har länge varit känt. Strålarna är så starka att om det lät sig göra att öppna luckan under full effekt skulle en människa intill dö inom 2 minuter. Men tillverkarna hävdar att ugnarna är så täta att strålningen inte kan nå ut. Vi måste dock räkna med en viss läckagestrålning, särskilt från gamla ugnar. Dr Hertel kallar en sådan förorening genom läckage för elektrosmog. Vilka störningar elektrosmogen förorsakar på lång sikt vet vi inte.

 

"Blir förbjudna"

De stora förändringarna i blodet hos försökspersoner som fick mikrovågsmat gick efter en stund tillbaka. Att tillfälligt äta mat som är behandlad i mikrovågsugn behöver därför inte vara farligt. Men ett kontinuerligt och rikligt bruk av mikrovågsbehandlad mat är utan tvekan vådligt, säger dr Hertel. Mikrovågsugnar är så garanterat hälsovådliga att de omedelbart borde totalförbjudas, säger han. Säkert är det också bara en tidsfråga innan de blir förbjudna.

 

KOMMENTAR: Stora ekonomiska intressen i rundgång med den vetenskapliga felsynen att det som inte är vetenskapligt klarlagt inte heller är att räkna med skyddar den mäktiga mikrovågsindustrin. "Experterna" lutas åt samma håll som gräs i vind. Då nu två forskare har vågat ifrågasätta mikromatens verkan på oss människor är därför lyhördhet extra motiverad. Redan 1975 varnade den framsynte svenska forskaren Olof Alexandersson för de okända biologiska verkningar mikrovågsbehandlad mat kan befaras ha. Han pekade särskilt på den sprängning av vattnets molekyler som sker i mat i mikrovågsugn."

(okänd)

 

 

"Do you ever wonder what microwaves do to water, food, and your body? Russian researchers have found decreased nutritional value, cancer-making compounds, and brain-damaging radiolytics in virtually all microwave-prepared foods. Eating microwave-prepared meals can also cause loss of memory, concentration, emotional instability, and a decline in intelligence, according to the research. In studying the nutritional value of foods cooked with microwaves, the Russian scientists found significant dimming of their "vital energy field." This was noted in up to 90% of all microwave-prepared foods.

 

In addition, the B complex, C, and E vitamins linked with stress-reduction and the prevention of cancer and heart disease - as well as the essential trace minerals needed for optimum brain and body functioning - were rendered useless by microwaves, even at a short cooking durations. Microwave-cooked food is reduced to the nutritional equivalent of cardboard. If you do not want to develop nutrient deficiencies, you may be better off removing this appliance from your kitchen. In addition, all microwave ovens have unavoidable leakages. Hence, the radiation accumulates in the kitchen furniture, becoming a source of radiation in itself.

 

Microwave usage in the preparation of food leads to lymphatic disorders and an inability to protect the body against certain cancers. The research found increased rates of cancer cell formation in the blood of people eating microwave-cooked meals. The Russian also reported increased rates of stomach and intestinal cancers, more digestive and excretive disorders, and a higher percentage of cell tumors, including sarcoma.

 

The Germans were the first to microwave technology in the 1930s. At the beginning of the Second World War, German scientists developed a radar system based on technically generated microwaves. During the extremely cold wintertime, soldiers gathered around the radar screens to get warm, but they developed blood cancers. Subsequently, the German army abandoned the use of radar. However, after German scientists learned that microwaves heated human tissue they thought these waves could also heat food, and so they invented the microwave oven with the intention to provide German soldiers with warm meals during the battles against the Soviet Union. However, the soldiers who ate foods heated in microwave ovens also developed cancers in the blood, just like radar technicians. As a result of this discovery, the use of microwave ovens was banned in the entire Third Reich.

 

Are microwaves any safer today than they were 80 years ago? Certainly not; they are the same microwaves. Microwaves rip apart the molecular bonds that make food the nourishing substance that it is. Microwave ovens hurl high-frequency microwaves that boil the moisture within food and its packaging by whipsawing water molecules dizzyingly back-and-forth at more than a billion reversals per second. This frantic friction fractures food molecules, rearranging their chemical composition into weird new configurations unrecognizable as food by the human body. By destroying the molecular structures of food, the body cannot help but turn the food into waste - not harmless waste, but "nuclear waste."

 

Other side effects of microwave exposure include:

- High blood pressure

- Migraines

- Dizziness

- Stomach pain

- Anxiety

- Hair loss

- Appendicitis

- Cataracts

- Reproductive disorders

- Adrenal exhaustion

- Heart disease

- Memory loss

- Attention disorders

- Increased crankiness

- Depression

- Disconnected thoughts

- Sleep disturbance

- Brain damage

 

Eating microwave-damaged foods can lead to a considerable stress response in the body and, thereby, alter the blood chemistry. For example, eating organic vegetables zapped by microwaves will send your cholesterol soaring. According to Swiss scientist Dr. Hans U. Hertel, "Blood cholesterol levels are less influenced by cholesterol content of the food than by stress factors." While the Russian government banned microwave ovens in 1976 for a very good reason, these appliances play a prominent role in the daily cooking routines at nine out of ten American homes.

 

Reporting for the Forensic Research Document of Agricultural and Resource Economics (AREC) Research, William P. Kopp now states: "The effects of microwaved food byproducts are long-term, permanent within the human body. Minerals, vitamins, and nutrients of all microwaved food is reduced or altered so that the human body gets little or no benefit, or the human body absorbs altered compounds that cannot be broken down."

 

Microwaves turn healthy food into poison. Seeing the unprecedented cancer epidemic in the U.S. and other countries that largely rely on microwaves to cook their foods, it may be wise if we followed the example of the former Russian Federation and the Third Reich, at least in this respect, and stopped using microwave ovens altogether."

(ANDREAS MORITZ i boken "Cancer is not a disease")

 

 

 

 

Morot

 

Carrot

Neutral thermal nature; sweet flavor; benefits the lungs; strengthens the spleen-pancreas; improves liver functions; stimulates the elimination of wastes; diuretic; dissolves accumulations such as stones and tumors; treats indigestion including excess stomach acid and heartburn; eliminates putrefactive bacteria in the intestines that cause poor assimilation; used for diarrhea and chronic dysentery; contains an essential oil that destroys pinworms and roundworms.

 

Carrots are alkaline-forming and clear acidic blood conditions including acne, tonsillitis, and rheumatism; they are also one of the richest sources of the anti-oxidant beta-carotene (provitamin A), which protects against cancer (carrots are a traditional Western folk remedy for cancer) as well as treats night blindness, ear infections, earaches, and deafness. Beta-carotene/vitamin A benefits the skin and is anti-inflammatory for the mucous membranes. Therefore carrots are useful for skin lesions and lung, digestive tract, and urinary tract infections. They ease whooping cough and coughs in general. The juice heals burns when applied directly. Carrots increase the milk supply of nursing mothers and help regulate all hormones. They help ripen measles and chicken pox. They also contain large amounts of silicon and thereby strengthen the connective tissues and aid calcium metabolism. Their silicaceous fiber and ability to liquefy the bile make them useful in treating constipation.

 

For the above conditions, eat at least 6 ounces of carrots a day or drink a cup or two of the juice. Eating carrot sticks daily helps strengthen children’s teeth, and in some cases, reduces overcrowding of the teeth by encouraging the development of the lower jaw. Grated carrots are best for parasites and dysentery and have been used as a poultice over cancerous growths to reduce inflammation and odor. Carrots are cooked in cases of diarrhea; when cooked and puréed or as a soup, they benefit infants with weak digestion. For a concentration of vitamin A and other nutrients, juice is ideal – it should be taken only on an empty stomach and should be diluted with water for infants. Carrots make a good foundation for adding other juices.”

(PAUL PITCHFORD i boken “Healing with whole foods”)

 

 

”Rå morotssaft hjälper till att läka sår och upplösa cancersvulster. Den ger motståndskraft mot infektioner genom att den på ett effektivt sätt samarbetar med binjurarna. Den hjälper till att förebygga infektioner i ögonen och halsen liksom även i tonsillerna och bihålorna och i andningsorganen i allmänhet. Saften är också bra för nervsystemet, och som medel att ge ökad kraft och vitalitet är den oöverträffad.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”Morotssaften är ett värdefullt hjälpmedel att förbättra och hålla tänderna, i synnerhet tandbenet, i gott skick.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”Morotssaften innehåller beståndsdelar, som utgör näring för hela organismen och hjälper till att normalisera såväl vikten som den kemiska balansen.

 

I synnerhet är saften bra för synen, vilket många av de unga män kan intyga, som sökt till arméns flyskolor men som blev utgallrade vid den första läkarundersökningen, då det visade sig, att de hade nedsatt synförmåga. När de återkom någon tid efteråt, efter att ha druckit mängder av färsk, rå morotssaft varje dag, hade de perfekt syn och blev då antagna.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”MORÖTTER är otvivelaktigt ett av våra värdefullaste och mest fullvärdiga födoämnen. Fint rivna används de i stor utsträckning som råkost av många som tidigare felaktigt ansett att de inte kunnat äta råa grönsaker. I själva verket har det fint rivna ”köttet” hos råa morötter befunnits vara ett mycket verksamt och välgörande medel att återföra kolon till normalt tillstånd.

 

Råa morötter innehåller alla de ämnen och vitaminer som människokroppen behöver. Deras värde för kroppen går emellertid förlorat, om de kokas, konserveras eller behandlas på annat sätt.

 

Morötter som är alltför unga, är omogna; vitaminer och mineraler har inte hunnit utbildas helt. De är därför inte lika bra ur näringssynpunkt som de som växt i jorden 4-5 månader.

 

Av grönsakssafterna står rå morotssaft främst, förutsatt att den är alldeles färsk och riktigt beredd. Den verkar särskilt renande av gallan och levern, där avfallsprodukter samlas vid felaktig kostordning. Ibland kan det hända, att huden missfärgas, vanligtvis i en gulaktig nyans, sedan man druckit morotssaft och andra safter. Jag har funnit, att det beror på att den i levern uppsamlade gallan löses upp så fort, att njurar och tarmar inte hinner ta hand om denna avsöndring tillräckligt snabbt, vilket resulterar i att lymfan för detta överskattsavfall till ytan för eliminiering genom porerna i huden.

 

Denna missfärgning försvinner förr eller senare, och är inte en missfärgning som beror på färgämnet i moroten. Personligen skulle jag hellre stå ut med denna förändring av hudfärg under en kortare tid (vilken är ett resultat av nämnda rengöring, som kommer att ge mig ett längre, friskare och aktivare liv) än att avstå från dessa livsförlängande safter och veta, att det på dödsattesten kommer att stå att dödsorsaken var skador på levern, förmodligen cancer.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Färska morötter innehåller mer än 87 % vatten. Omkring 37 % av den totala mineralhalten utgörs av kalium. En hög halt av natrium och kalcium förekommer jämte en hög procent järn, magnesium och mangan. De renande ämnena svavel och klor finns också i stor omfattning, medan fosfor, som tjänar som näring för hjärnan, uppgår till nära 13 %.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

“Carrots are an excellent source of antioxidant compounds and the richest vegetable source of the pro-vitamin A carotenes. Carrots’ antioxidant compounds help protect against cardiovascular disease and cancer, and also promote good vision, especially night vision.”

(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)

 

 

"Carrots are a rich source of beta carotene, a powerful anti-cancer, artery-protecting, immune-boosting and infection-fighting antioxidant. Recent research has shown that a single carrot a day slashed stroke rates in women by 68 percent! No drug can even get close to that. Even beta carotene supplements had no benefits at all, according to a recent study (2007).

 

If you are or were a smoker, the beta-carotene in one medium carrot cuts your lung cancer risk in half.

 

Your eyes will be grateful for that carrot per day as well. It has been shown that high doses of beta carotene, as found in carrots, substantially reduces odds of degenerative eye diseases (cataracts and macular degeneration). It also helps with chest pain (angina). The high soluble fiber in carrots balances blood cholesterol and promotes regularity."

(ANDREAS MORITZ i boken "Timeless wisdom from Andreas Moritz")

 

 

 

 

Om kinastudien

 

”När så mycket förändras i världen och med en så svindlande hastighet glömmer vissa lätt att vårt behov av frisk luft, rent vatten, motion och en hälsosam miljö och nyttig och oförstörd mat i allt väsentligt ser likadant ut som det har gjort i tiotusentals år. Märkligt nog är det en undersökning som gjordes i Kina, just när världens mest tättbefolkade nation påbörjade sin genomgripande förändring, som kan ge svaret på frågan hur vi ska kunna leva så länge som möjligt och hålla oss så friska som möjligt. Jag avser den utomordentliga Kinastudien, som New York Times kallade ”den mest omfattande studien som någonsin gjorts om förhållandet mellan kosten och risken att utveckla sjukdom”.

 

Kinastudien

I början av 1970-talet var Kinas premiärminister Chou En-lai döende i cancer. I slutstadiet av sin sjukdom tog han initiativet till en landsomfattande enkätundersökning för att samla information om utbredningen och lokaliseringen av cancer i Kina. Det var det ambitiösaste forskningsprojekt som någonsin vidtagits och omfattade 650 000 arbetare. Cancerstudien var verkligen monumental. Man registrerade dödstalen för tolv olika cancerformer i över 2 500 kinesiska provinser omfattande 880 miljoner kinesiska medborgare – 96 procent av Kinas befolkning.

 

I undersökningen framkom att cancer var mycket vanligare i vissa delar av landet än i andra. Det var ytterst intressant av två skäl: för det första för att skillnaden i antalet cancerfall mellan kinesiska provinser var långt större än mellan världens nationer; för det andra för att dessa skillnader förekom i ett land där 87 procent av befolkningen tillhörde samma etniska grupp (hanfolket) och hade i stort sett samma gener.

 

Skillnaden i antalet cancerfall mellan olika provinser var häpnadsväckande. I vissa regioner var till exempel antalet dödsfall i tjocktarmscancer tjugo gånger större än i andra. Liknande skillnader hittade man beträffande bröstcancer, lungcancer, levercancer och många andra former av cancer. I provinserna med den högsta frekvensen av vissa cancerformer var antalet fall över hundra gånger fler än i provinserna med den lägsta frekvensen av dessa sjukdomar.

 

Detta är i sanning anmärkningsvärda siffror. För att sätta in dem i rätt perspektiv kan vi fundera över varför antalet bröstcancerfall ökar i Long Island. Många tiotals miljoner dollar och oräkneliga personarbetsår har lagts ner på att ta reda på varför två kommuner i Long Island har en bröstcancerfrekvens som är 10 till 20 procent högre än genomsnittet i staten New York. I Kina fann man att vissa provinser hade en bröstcancerfrekvens som är 20 gånger (2 000 procent) högre än i andra.

 

Det medicinska etablissemanget ville veta vad som höll på att hända i Kina. Varför var det så stor skillnad i antalet cancerfall mellan olika provinser? Vad kunde ligga bakom en så otroligt stor variation bland människor som är så genetiskt lika? Vad var förklaringen till att dödsfall i matstrupscancer bland män var 435 gånger vanligare i en del av Kina än i andra? Och varför var cancersjukdomar totalt sett mycket ovanligare i Kina än i USA och andra västländer?

 

Medicinska auktoriteter över hela världen förstod att svaren på dessa frågor, om man kunde finna dem, skulle vara av oerhört stort värde inte bara för kineserna utan för hela världen.

 

1983 när premiärminister Chou En-lai hade avlidit i levercancer startade Kinastudien som en direkt utvidgning av hans cancerundersökning. Den skulle bli den ambitiösaste internationella vetenskapliga studien av livsstilsfaktorer och människors hälsa som någonsin gjorts i den medicinska historien.

 

Kinastudien var på alla sätt en internationell bedrift. Den gjordes i samarbete mellan Cornell University i USA, Kinesiska akademin för preventiv medicin, Kinas Medicinska akademi och Oxford University i England. Studien utfördes gemensamt av doktor Junshi Chen, chef för det mest ansedda statliga kost- och hälsoforskningslaboratoriet i Kina; doktor Junyao Li, en av författarna till den kinesiska landsomfattande canceröversikten Cancer Atlas Survey och forskare vid Kinas Medicinska akademi; professor Sir Richard Peto vid Oxford University, ansedd som en av de främsta epidemiologerna i världen; och doktor T. Colin Campbell, medförfattare till den epokgörande rapporten från U.S. National Academy of Sciences ”Diet, Nutrition, and Cancer” (Kost, näring och cancer).

 

Doktor Campbell valdes att leda projektet. Hans meriter var imponerande: Förutom att vara medförfattare till den amerikanska vetenskapsakademins rapport hade han skrivit över tre hundra vetenskapliga avhandlingar och han var före detta vetenskaplig rådgivare till American Institute of Cancer Research (det amerikanska cancerforskningsinstitutet, som ingår i den internationella forskningsstiftelsen World Research Fund).

 

Medel till detta enorma företag kom från de deltagande länderna. Mycket kom initialt från U.S. National Cancer Institute och National Institutes of Health. Den kinesiska hälso- och sjukvårdsministern ställde upp genom att betala lönerna till över 350 läkare och sjuksköterskor, vilka med hjälp av datorer och faxapparater (i och med Kinastudien introducerades den första faxapparaten i landet 1985) sammanställde den mest omfattande databas över olika sjukdomsorsaker som någonsin gjorts.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

Ett enastående tillfälle

 

Medicinska forskare över hela världen insåg att Kinastudien representerade ett enastående tillfälle för mänskligheten. På 1980-talet var Kina ett perfekt ”levande laboratorium” för undersökningar av kost och sjukdomsmönster vars like inte fanns någon annanstans i världen. Det berodde på att kineserna fortfarande tenderade att tillbringa hela sitt liv inom ett och samma område.

 

Kina var kanske den sista delen av världen där en sådan undersökning kunde göras. I väst reser många av oss mycket och vår mat kommer från världens alla hörn. Men Kina på 1980-talet erbjöd fortfarande en möjlighet att studera ett stort antal människor som hade levt inom samma område i hela sitt liv. Vid den tiden bodde över 90 procent av de vuxna i de regioner som ingick i studien fortfarande kvar på den plats där de var födda.

 

Dessutom hade dessa människor ätit maten från samma område i hela sitt liv. Och kosten såg helt olika ut även i regioner som gränsade till varandra. Om din erfarenhet av kinamat kommer från kinesiska restauranger i väst vet du inte hur mycket maten i de olika regionerna varierar. Bybor på den bergiga norra stranden av Yangtzefloden har till exempel i många generationer livnärt sig på ångkokt bröd och sötpotatis. Men endast cirka 30 mil därifrån, i den rika jordbruksbygden söderut, har byborna länge livnärt sig huvudsakligen på ris.

 

I Kinastudien ville man se om kostvariationerna i olika delar av landet hade samband med den stora skillnaden i antalet fall av cancer och andra sjukdomar. Forskarna besökte sextiofem regioner över hela Kina, intervjuade människorna om deras kostvanor och livsstil och tog urin- och blodprover från tiotusentals människor. De registrerade allt som familjerna åt under tre dagar och analyserade prov på livsmedel från marknadsplatser runt om i hela landet.

 

De regioner som undersöktes sträckte sig över hela den kinesiska landmassan, från längst upp i nordväst till de södra kustregionerna och Taiwan. Forskare färdades i dagar genom svår terräng för att nå nomaderna vid gränsen mot Ryssland och byborna i en oas nära Gobiöknen.

 

Allt som allt valdes tjugofyra regioner (av tjugosju i hela Kina) ut för studien, vilka representerade en rik variation av klimat och topografi. Vissa fanns i de subtropiska kustområdena i sydöstra Kina, några i de kalla områdena i den nordöstra delen av landet nära Sibirien, andra i de torra och ofruktbara regionerna nära de i norr belägna grässlätterna, och slutligen besökte man bergsområdena i Himalaya.

 

De utvalda regionerna varierade också i fråga om befolkningstäthet. En avlägsen region nära Gobiöknen hade bara tjugo tusen nomadiska invånare. En annan region, i utkanten av Shanghai, beboddes av 1,3 miljoner invånare.

 

Antalet kvalificerade personarbetstimmar som satsades på denna studie var enormt. Att försöka sig på någonting i väst som bara avlägset påminner om Kinastudien skulle ha betingat ett oöverkomligt pris.

 

När studien till sist var klar hade forskarna tillgång till en undersökning som inte hade sin like vad gäller kvalitet och omfattning. De hade vad The New York Times beskrev som ”the Grand Prix of Epidemiology”.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

Fattigmans- och rikemanssjukdomar

 

Ett av de första resultaten från Kinastudien var att vissa grupper av sjukdomar ofta uppträder under liknande ekonomiska förhållanden. Vetenskapsmän har ofta talat om två klasser av sjukdomar: ”fattigmanssjukdomar” och ”rikemanssjukdomar”.

 

Till ”fattigmanssjukdomar” hör infektionssjukdomar som lunginflammation, tuberkulos, diarré, sjudomar i andningsorganen och mässling. Diarrésjukdomar är sällan dödliga i de industrialiserade länderna men skördar miljontal barns liv i utvecklingsländerna. Bland välnärda barn är mässling vanligen inte en dödlig sjukdom, ändå dör cirka 800 000 barn årligen i mässling, nästan samtliga är barn som redan är svaga på grund av svält. Sjukdomar i andningsorganen är oftast ett mindre problem för friska, men de kräver sin tribut bland undernärda människor med ett försvagat immunsystem.

 

Kinastudien klargjorde att de underliggande orsakerna till ”fattigmanssjukdomar” är näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden. Faktum är att eftersom det inte är fattigdomen i sig som orsakar dessa sjukdomar utan brist på rent vatten och näringsrik mat, borde vi snarare tala om ”sjukdomar orsakade av näringsbrist och dåliga sanitära förhållanden”.

 

På samma sätt visade Kinastudien att den underliggande orsaken till de flesta ”rikemanssjukdomar” – bland dem diabetes, hjärt-kärlsjukdom, fetma och många former av cancer – inte är rikedomen i sig utan snarare den omåttlighet i mat och dryck som vanligen åtföljer rikedom. Faktum är att ”rikemanssjukdomarna” i Kinastudien visade sig vara så nära förknippade med matvanor att Colin Campbell, projektets ledare, har sagt att det vore riktigare att sluta tala om ”rikemanssjukdomar” och i stället använda begreppet ”sjukdomar orsakade av omåttligt ätande.”

 

Doktor Campbell, som hade noterat att de förmögnare kineserna som levde i städerna hade börjat äta en kost som innehöll mer oljor och animala livsmedel, förklarar:

 

I Shanghai och Peking har det blivit ett tecken på status att äta kött. Tyvärr är denna gastronomiska form av klättring uppför samhällsstegen just den kost som vi nu vet orsakar så många av de sjukdomar vi lider av i väst – cancer, hjärt-kärlsjukdom och diabetes.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”Som resultat av den omfattande information som samlades in i Kinastudien blev doktor Campbell övertygad om att de vetenskapliga bevisen talade för att en kost baserad på livsmedel från växtriket med ett minimalt tillskott av animalisk föda är idealisk för människan. Hans bok The China Study innehåller också några av de starkaste vetenskapliga argumenten som någonsin sammanställts till stöd för en sådan kosthållning. Studien hade, som ni kanske minns, gjorts för att man ville förstå varför det var så stora variationer i antalet cancerfall mellan de olika kinesiska regionerna. Enligt doktor Campbell berodde det främst på skillnaderna i konsumtionen av animalisk föda:

 

En av Kinaprojektets mest dramatiska upptäckter var det starka sambandet mellan animal föda och cancer. … Vi fann att en av de främsta orsakerna bakom västerlandets sjukdomar var blodkolesterolet. … Lägre blodkolesterolnivåer var förknippade med lägre förekomst av hjärt-kärlsjukdom, cancer och andra sjukdomar som förekommer i väst. …  När kolesterolnivån sjönk från 170 mg/dl till 90 mg/dl minskade förekomsten av cancer i lever, ändtarm, tjocktarm, lungor, bröst, mage, matstrupe, hjärna (hos både vuxna och barn) och leukemi (hos både vuxna och barn). … Det räcker inte att endast göra några små förändringar i kosten för att förhindra uppkomsten av cancer. Ett mer genomgripande skifte från animalisk till växtbaserad föda skulle troligen ge mycket större fördelar.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

“In my view, no chemical carcinogen is nearly so important in causing cancer as animal protein.”

(Dr. T. COLIN CAMPBELL, projektledare för “Kinastudien”)

 

Läs även Kinastudien

 

 

 

 

Pottengers forskning

 

"All föda som kommer från jorden innehåller alla de nödvändiga enzymerna för att kroppen ska kunna bryta ner dem. Det finns många skäl till att vi människor är annorlunda än djuren. Ett av dem är vår mer utvecklade hjärna som gör det möjligt för oss att tänka och dra slutsatser. Den hjälper oss att utföra mycket som djuren inte kan.

Ironiskt nog är det också den som leder oss i svårigheter när det gäller vår kost och näring. Vi människor är de enda varelser på jorden som värmer vår mat innan vi äter den. Vi är också de enda som lider av vällevnadssjukdomar som hjärtsjukdomar, cancer, diabetes, osteoporos och fetma. Alltsedan vi började koka maten har vi fått betala priset med smärta, dålig hälsa och för tidig död.

 

Vilda djur äter aldrig kokt föda och de lider inte heller av några vällevnadssjukdomar. De enda undantagen är när djuren kommer i kontakt med människor. Ju närmare kontakten är, desto fler sjukdomar förekommer. Djur på zoo, husdjur eller andra djur som på något sätt tvingas äta samma mat som människor äter, lider av samma

vällevnadssjukdomar som de lider av. Skälet till detta är att vi ger dem kokt föda!

 

Jag måste berätta om en berömd forskningsrapport som är ett av de bästa arbetena inom detta ämne. Under trettiofem år bodde jag i Los Angeles där jag gjorde merparten av min forskning på ett av de bästa ställena i USA - UCLAs Medical Library. Jag ägnade hundratals timmar åt att gå igenom undersökningar för att bekräfta mitt eget arbete. Detta var före datorernas tid. Då kom jag i kontakt med en forskning som blivit känd som Pottengers katter. Det var som att ha vunnit högsta vinsten på lotto.

 

Dr. Francis Pottenger genomförde en omfattande studie där han under tio års tid satte 900 katter på en kontrollerad diet. Två typer av föda användes, rå föda och kokt föda. Resultaten var så övertygande att det inte finns några som helst tvivel på att levande, okokt föda är överlägsen i förhållande till kokt. De katter som utfodrades med levande, rå föda födde friska kattungar år efter år. Det fanns ingen dålig hälsa, inga sjukdomar och ingen förtidig död. Döden för dessa katter inträffade endast som resultat av normalt åldrande. De katter däremot som utfodrades med kokt föda utvecklade varenda en av människans kända sjukdomar, hjärtsjukdom, cancer, njur- och sköldkörtelsjukdom, lunginflammation, förlamning, tandlossning, artrit, skador på rörelseapparaten, förminskad sexualdrift, diarré, irritation så allvarlig att katterna blev svåra att hantera, leverförsvagning och osteoporos. Exkrementet från dessa katter var så toxiskt att frön som blivit gödda med gödsel från dem inte växte, medan frön som göddes med kattgödsel från de katter som hade blivit utfodrade med levande, rå föda, frodades. Den första generationen kattungar som föddes i gruppen av katter som enbart utfodrats med kokt föda, var sjuka och onormala. Den andra generationen var ofta sjuk eller dödfödd. När man nådde den tredje generationen var katterna sterila. Dr. Pottenger ledde liknande tester på vita möss och resultaten blev desamma som i den som genomfördes med katterna.

 

Vad har Pottengers katter och kokt mat med enzymer att göra? Kokning förstör de enzymer som behövs för att bryta ner maten. Maten i magen, har vi lärt oss är främsta prioritet för kroppen. Är maten kokt finns det inga enzymer som kan utföra jobbet med att bryta ner maten.

 

Då kopplar den intelligenta kroppen in de metaboliska enzymerna för att skynda på kroppen att tillverka matsmältningsenzymer. Kom ihåg att de metaboliska enzymerna är de som avgör längden och kvaliteten på ditt liv. Den kroppsfunktion som tillverkar dessa kan bara tillverka ett visst antal enzymer och sedan är livet slut. Varje gång vi äter kokt mat tär det på hälsan.

 

När den metaboliska enzymfunktionen tvingas att tillverka matsmältningsenzymer, motarbetas den kroppsmekanism som är avsedd att hålla dig frisk. Om lymfsystemet är överbelastat arbetar kroppen med att minska ner mängden avfallsprodukter som lagrats, och som i förlängningen orsakar smärta och gör oss sjuka. Men när vi äter kokt mat dras effektiviteten på "kroppens byggjobbare" ner, de metaboliska enzymerna, vars uppgift är att rensa och stärka. Naturligtvis vill vi inte minska dessa metaboliska enzymer.

 

Nu tror du att jag vill övertyga dig att äta enbart levande, okokt föda. Så är det inte. Själv tycker jag om kokt mat och vill inte sluta med det. Men utan tvekan äter jag mer av den okokta maten."

(HARVEY DIAMOND i boken "Lev utan smärta")

 

Läs även Enzymer, Levande föda och Våra gener

 

 

 


Protein

 

"Eating too much protein won't kill you - quickly. But it keeps your body in high gear constantly. That's exhausting. It's exhausting not only for you as a whole, but for your component parts - the organs, systems, and cells that keep you going. No organ or system can function at top speed constantly without breaking down. So, after a while, something "breaks down." Then you have a name to hang onto the "broken down" area: heart attack, arthritis,

osteoporosis, chronic fatigue syndrome, diabetes, or whatever. However, the symptoms are so far removed from your breakfast eggs, lunchtime hamburgers, and dinner lamb pilaf that it's difficult to make the connection. But the connection is there."

(TED MORTER i boken "An apple a day?")

 

 

"But doesn't someone who works hard need extra protein?

What for? Protein serves the function of replacing enzymes, rebuilding blood cells, producing antibodies, and replenishing mucus among other things. None of those elements are damaged by doing physical work."

(DAVID REUBEN i boken "Everything you always wanted to know about nutrition")

 

 

"Selling protein - in the form of meat and chicken - is a multibillion-dollar business."

(DAVID REUBEN i boken "Everything you always wanted to know about nutrition")

 

 

"Many people believe that, if they stop eating meat, they will not get enough protein in their diets. The fact is, that people in this country get far too much protein, especially meat protein. The body can use only so much protein at a time. When the body gets more than it needs, it turns the excess into toxins. These toxins can produce a feeling of sluggishness, tiredness and loss of strength. Vegetable protein is used more gradually, in the body, so the body gets the perfect amount for maintenance, thus eliminating toxic build-up. Your body can actually thrive very well without the protein derived from meat. My vegetarian friends are the healthiest, happiest, most energetic people I know. They display a most noticeable pleasing personality, and zest for life."

(PAUL A. STITT i boken "Fighting the food giants")

 

 

"At some point in their own development, athletes need "high octaine" fuel, and they start to simplify their diet; they start to notice the difference between what they want and what they need. As this process of sensitizing the body's instinct continues, many athletes find they feel better - lighter, with better endurance, by eating less meat. In fact, the belief that athletes (or anyone) need "lots of protein" is a fantasy. Every protein-related illness in this country is related to excess protein, not to a lack of it. Nor do we need to carefully combine different foods, or eat lots of meat, or (for vegetarians) even eat a lot of tofu. Anyone who eats a balanced diet of fruits, vegetables, grains and legumes is going to get plenty of protein."

(DAN MILLMAN i boken "The inner athlete")

 

 

"Protein i alltför stor mängd behöver kroppen inte och överskott av protein blir av kroppen endast använt som bränsle, och som bränsle är protein underlägset kolhydrater och fett och ger betydligt mindre energi än dessa ämnen. Smältningen av överskottsprotein lämnar dessutom toxisk ämnesomsättningsslagg, som bidrar till självförgiftning och sjukdom."

(PAAVO O. AIROLA i boken "Hälsohemligheter")

 

 

"Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad."

(HARVEY DIAMOND i boken "Fit for life")

 

 

"Protein byggs inte upp i kroppen genom intag av protein. Jo, du läste rätt. Protein byggs upp av aminosyrorna i maten. Protein byggs upp av proteinhaltig mat endast i den utsträckning som aminosyrorna i maten kan utnyttjas. Föreställningen att du skulle kunna äta ett stycke oxkött eller griskött eller kyckling och att det blir till protein i kroppen är absurd. Animaliskt protein är ingenting annat än animaliskt protein, inte människoprotein."

(HARVEY DIAMOND i boken "Fit for life")

 

 

"Nyare forskning har inte bekräftat teorin att vegetabiliskt protein skulle vara inkomplett och därför mindre värdefullt än animaliskt. Kroppen är tillräckligt listig för att få tag på de saknade aminosyrorna om en måltid inte innehåller samtliga. Den kan skaffa dem från den stora mängd bakterier som finns i tarmen eller från de många celler som varje dag lossnar från slemhinnan i mag-tarmkanalen. Vegetarianer kan inte bara överleva och hålla sig friska, utan undersökningar har gång på gång visat att de är friskare och lever längre än köttätare."

(ANDREW WEIL i boken "Ät rätt, ät gott, må bra")

 

 

"Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätare och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein."

(GABRIEL COUSENS i boken "Andlig näringslära")

 

 

"Don't worry about not getting enough protein. One of the most common myths about a plant-based diet is that you won't get enough protein. This is simply untrue. Plant foods contain plenty of protein, and a whole-foods, plant-based diet provides an appropriate level of total dietary protein."

(T. COLIN CAMPBELL & CALDWELL B. ESSELSTYN i boken "Forks over knives")

 

 

"Följande intressanta kommentarer stod att läsa i ett av numren för 1978 av Journal of the American Medical Association. Förbundets avdelning för kost och näringsfrågor uttalade: "Intag av proteinsupplement av idrottsmän som äter en för övrigt väl sammansatt kost är inte till någon nytta i ett program för body-building. Idrottsutövare behöver samma mängd proteinrik mat som icke-idrottsmän. Protein ökar inte styrkan. I själva verket kräver det ofta mer energi att smälta och ämnesomsätta ett överskott av protein. Dessutom kan ett sådant överskott hos en idrottare leda till vätskeförlust, aptitlöshet och diarré." Om man förutsätter att man skall ägna sig åt ökad fysisk aktivitet är det endast nödvändigt att öka kolhydratintaget för att garantera att man får mera bränsle. Proteiner är katastrofalt undermåliga när det gäller bränsleeffekt och bidrar inte direkt eller effektivt till muskelverksamheten. Protein producerar inte energi, tvärtom förbrukar det energi. Ett lejon som uteslutande lever av kött, sover tjugo timmar per dygn. En orangutang som uteslutande äter växter, sover sex timmar. Journal of the American Medical Association meddelade också 1961: "En vegetabilisk kost kan förhindra 90 till 97 procent av alla hjärtsjukdomar." Det är statistik som talar sitt tydliga språk."

(HARVEY DIAMOND i boken "Fit for life")

 

 

"Om man äter mer protein än kroppen behöver för att bilda och reparera vävnad används det i stället som energikälla, som bränsle. Men protein lämpar sig inte som bränsle i kroppen. Eftersom proteinmolekylerna är stora och komplexa kräver nedbrytningen och metabolismen av proteiner mer energi än nedbrytningen och metabolismen av kolhydrater och fett. protein är med andra ord mindre effektivt som bränsle: proportionen mellan den mängd energi som förbrukas och den energi som produceras är inte lika fördelaktig som för andra näringsämnen. En praktisk konsekvens av detta är att om man äter proteinrik föda förbrukas en hel del energi vid matsmältningen, och mindre energi är tillgänglig för läkningsprocesserna. Det finns ett annat problem med protein som bränsle: när protein förbränns bildas skadliga slaggprodukter. Kolhydrat och fett, som enbart består av kol, väte och syre, bildar koldioxid och vatten vid förbränning. Protein innehåller kväve, som vid proteinmetabolismen bryts ner till kraftigt toxiska kväverester. Det är levern som får ta hand om dessa rester och de omvandlas till urinämne, en enkel förening som också är mycket giftig. Njurarna måste sedan utsöndra urinämnet. Att levern och njurarna tas i anspråk för dessa uppgifter innebär att kroppens självläkningssystem inte har tillgång till hela deras kapacitet. Dessutom kan kväveföreningarna som bildas vid proteinmetabolismen irritera immunsystemet, och därmed ökar risken för allergi och autoimmun sjukdom, och det är ett tecken på att kroppens försvar är försvagat."

(ANDREW WEIL i boken "Bli frisk av dig själv")

 

 

"Proteintillskott är oerhört populära i vårt samhälle eftersom människor är rädda för proteinbrist och är omedvetna om vilka negativa konsekvenser det har för hälsan att äta mycket mer protein än kroppen behöver för att underhålla och reparera vävnaderna. Det finns ingen som helst anledning att någonsin ta proteintillskott.

 

Jag blev nyligen uppsökt av en fyrtionioårig pilot som efter en vanlig hälsokontroll hade fått veta att blodprovet visade onormala levervärden. Han hade kraftigt förhöjda nivåer av leverenzymer, något som tyder på en infektionssjukdom som gulsot eller körtelfeber. Förutom trötthet hade han dock inga symptom på dessa sjukdomar, och alla tester var negativa. Den här mannen hade alltid varit frisk och var en stor träningsentusiast, i synnerhet vad gällde tyngdlyftning och kroppsbyggande. Jag frågade ut honom om hans kost och vad han tog för kosttillskott och blev inte förvånad när jag fick veta att han satte i sig enorma mängder protein, både i mat och i mixade drinkar som han spetsade med massor av proteinpulver. Dessutom tog han ornitin, arginin, tryptofan och en mängd andra piller som skulle öka muskelmassan. Han försäkrade mig att det här var blygsamma mängder jämfört med vad de flesta av hans andra kroppsbyggarvänner brukade ta. Jag sade åt honom att sluta med alla kosttillskott och gå över till en kost med lågt proteininnehåll och mycket mer kolhydrater. Jag gav honom också några örtpreparat för levern. Hans levervärden var normala igen efter två veckor."

(ANDREW WEIL i boken "Naturlig hälsa - alternativ medicin")

 

 

”När det gäller cancerceller så är dessa generellt omslutna av ett proteinlager som gör det svårt för immunförsvaret att identifiera dem som skadliga. Proteinhöljet kan brytas ner av bukspottsenzymer (trypsin och chymotrypsin). Men om man äter för mycket protein kommer bukspottsenzymerna att användas till att försöka bryta ner dessa istället för att hjälpa immunförsvaret att identifiera cancerceller. Vårt dagliga intag av protein bör aldrig överstiga 10% av kalorierna. I Sverige ligger vi i medeltal på 17%.

 

Ju mer komplicerade proteiner, desto svårare är det att bryta ner dessa. Proteiner från växtvärlden innehåller sällan mer än ett tiotal aminosyror, medan de som är av animaliskt ursprung kan vara uppbyggda av tusentals ihopkopplade aminosyror. På senare tid har det kommit fram studier som visar att det är de animaliska proteinerna som ställer till med problem både vid cancer och vid en hel del andra sjukdomar. Dessa studier finns väl framlagda i T. Colin Campbell’s bok ”The China Study”.

 

Ett exempel är en serie studier beskrivna av professor T. Colin Campbell på laboratoriedjur som visar på att man kan ”stänga av” cancertillväxt genom att sluta ge animaliskt protein och ”sätta igång” tillväxten genom att tillföra animaliskt protein. Detta upptäckte Max Gerson själv när han utvecklade gersonmetoden. Han kunde se hur synliga cancertumörer började växa till sig så fort patienterna fick äta djurprodukter eller fett. När patienterna på gersonterapin sedan slutade med djurprodukterna eller fettet började tumörerna att minska igen.”

(BARBARA PIECHOCINSKA i boken ” Livets bränsle – Om friheten att välja hälsa”)

 

 

”The protein content of human mother’s milk is between 1.1 percent and 1.5 percent, depending upon the authority you read. Mother’s milk is also alkaline in reaction. Even when mother’s milk is the exclusive food of an infant (as it should be for at least six months), the child grows faster and creates more new cells during that time than any other period of his life. Infants double their birth weight during their first six months on a diet of mother’s milk alone. That’s a pretty good indication that Nature’s Finest contains all of the ingredients necessary to sustain both life and an impressive growth rate.

 

Yet 1.5 percent protein is substantially less than we had been led to believe is required. Where did the authors of nutrition recommendations get their figures?

 

Recommended protein requirements have been based on studies using white rats. These creatures produce milk of approximately 11 percent protein. However, rats are different from people. In addition to the obvious differences, rats double their birth weight in about five days. Comparisons of the protein content of milk and the period of birth-weight-doubling of other mammals show that the faster an animal doubles its birth weight, the higher the protein content of the mother’s milk. Horses, for example, double their birth weight in 60 days on mare’s milk with a protein content of 2.0 percent. Lambs take 10 days to double their weight on 5.5 percent protein milk, and cats double their weight in 7 days on 9.5 percent protein milk.

 

We really miss the mark when we extrapolate from the protein content of rat’s milk to set the standard for human protein needs.

 

The effect of high-protein intake has been closely examined by a number of researchers. One study was undertaken at the University of Wisconsin to determine the impact of protein consumption on calcium balance. A 1974 report in the Journal of Nutrition stated: “Subjects given 1,400 mg calcium suffered a mean calcium loss of 84 mg when fed 142 g protein but showed a calcium retention of 10 mg when fed 47 g protein.” An amazing observation: when the subjects were given 2-1/2 times more protein than the amount recommended, they lost more calcium than they consumed; when they were given approximately 1 percent less protein than the recommended amount, they lost less calcium than they consumed.

 

The report also noted that when fruit and vegetable intake was increased by 50 percent at the same time the subjects were given greater quantities of protein, the calcium balance didn’t improve. In other words, if you subject your system to intolerably high amounts of protein, no matter how much fruits and vegetables you eat, your body still can’t function naturally.”

(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

 

Läs även "Fullvärdigt protein"? och Kinastudien

 

 

 

 

Quality of food

 

Quality of Food

You can evaluate foods by their qualities. Five essential qualities are inherent in “good” foods. The more of these qualities a given food can claim, the better that food is for you. To rate a nutritional five-star quality award, a food should be:

 

1. Whole and raw

2. Alkaline ash-producing

3. Satisfying in moderate quantities

4. Compatible with the human organism

 

Wholeness

A good food retains its natural qualities, being as close to its natural state as possible. Fresh vegetables and fruits are nature’s handiwork. They are whole and wholesome. Quick-frozen vegetables are second in line of desirability if fresh aren’t available. Canned vegetables have been cooked and salted, but they are better than highly processed foods.

 

Whole wheat flour has also been processed. However, it is structurally closer to wheat as it comes from the field than is white flour.

 

A test question for wholeness: Is this food the same now as nature prepared it? If the answer is “Yes,” the food is probably whole. If the answer is “no,” the food has probably been corrupted and is no longer whole.

 

Rawness

Raw foods, plant and animal alike, retain more vitality than cooked or processed foods. The many elements that make up raw food are readily available to your body. In addition, raw foods carry with them enzymes that begin the digestive process. Of course, this is not an endorsement of eating raw meat, since meat is rarely fresh enough to be free of virulent elements that can make us sick.

 

Cooking destroys most of the noxious bacteria in meat; cooking also destroys enzymes and alters bonds of vegetables. The bonds of cooked food aren’t as strong as ionic bonds of the mineral kingdom, or as easily broken as covalent bonds. Recall the report cited in Chapter 15 of the cats that became sick and couldn’t reproduce after they had been fed nothing but cooked food. Loosely connected covalent bonds are found naturally in the plant and animal kingdoms. Members of the animal kingdom are designed to eat covalently bonded foods. Their digestive systems work best on substances with bonds that are loosely held together and easily broken.

 

Many of us have lived on cooked, processed, and pickled foods for so long that our bodies are no longer accustomed to handling raw foods. We are functioning in a condition of physiological adaption. We can sustain this pattern for years, but our health goes steadily down-hill in the process. If you are not accustomed to raw foods, reintroduce (or introduce) them into your diet slowly. Allow your body to re-tune gradually. Ideally, about thirty percent of your diet should consist of raw fruits and vegetables.

 

Ash

The ash quality of food is very important to long-term health. Seventy-five percent of the food we eat should leave an alkaline ash. The other twenty-five percent can be acid ash foods. The best acid ash foods are whole foods: grains, cereals, nuts, and seeds.

 

Physiological pH should lean slightly to the alkaline side of neutral. If we eat a lot of food that leaves an acid ash, our bodies will become acid. Too much phosphorous, too much sulfur, and too many nitrates consumed in food leads to a state of acidosis. If your body becomes highly acidotic, it can’t function properly and ultimately will shut down.

 

Satiety

Non-stop eating may fill your stomach, but it won’t necessarily completely satisfy your hunger. Hunger is satisfied when your body has the nutrients it needs. However, your body doesn’t need to be saturated with vitamins and minerals. You need only enough for your body to be able to function as well as possible for as long as possible.

 

Your body can assimilate only a given amount of food. Every system in the body has its physiological limit. Quantity limitations control the amount of food the body can digest and assimilate. These limitations are imposed by factors including the overall state of health. When the limits are exceeded, natural digestion falters. Yet something must be done with all of the food that has been consumed. Even if it can’t be assimilated, food will continue to decompose until it is eliminated. Unusable proteins, carbohydrates, and fats decompose in different ways:

 

Proteins putrefy

Gases generated by protein putrefaction cause “stomach rumblings,” gas pains, and flatus odors.

 

Carbohydrates ferment

Fermentation also produces gas. Belching can usually be associated with fermented carbohydrates.

 

Fats rancidify

Fats are normally oxidized; however, if they decompose only partially, the remainder can become rancid.

 

If you eat enough food to exceed the physiological limits of your systems, the excess food will putrefy, ferment, or rancidify.

 

I believe the average American eats twice as much food as he needs. If we took half of the food that’s put on the average American’s meal table and sent it someplace else, two things would happen: (1) We would be healthier, and (2) the people who ate it would be sicker. In the first place, we consume more calories than we need. In the second place, our food is so highly processed that it isn’t good for anyone even though we’re used to it. We would be healthier by reducing the amount of improper foods in our diets.

 

Your body tells you when you have supplied it with enough nutrition for the moment. In addition, your body tells you when it needs to be refueled. There are two specific times you shouldn’t eat: (1) when you are not hungry, and (2) when your temperature is above 100º F.

 

We have a tendency to “eat by the clock”: breakfast at 7:00, lunch at noon, and dinner at 6:00 is a common schedule for many American families. However, ideally you should eat when your body tells you it is time; not when the clock strikes.

 

And when you have a fever, your body is very busy cleaning out and repairing itself. There is a solid basis for the old adage, “starve the fever.” You have probably noticed that when you have a fever, you lose your appetite. Your body is telling you that it doesn’t need replenishing just then. So, don’t eat until your temperature goes down to under 100º F and your appetite returns. In the meantime, drink only water – not fruit juice, just water.

 

You are much likely to overeat good, whole foods than you are to overeat processed, incomplete foods. Fragmented foods aren’t fully satisfying. Our bodies crave the parts that are missing. How often do you leave the dinner table feeling full but not quite satisfied? It isn’t that you haven’t had enough to eat; it’s that some essential nutrients are still missing. Often, sodium is the missing ingredient – not inorganic salt but organic sodium. You generally don’t suffer from the I’m-full-but-I-want-something-else syndrome when you have had generous portions of vegetables with your meal. Your body knows when it has been satisfied.

 

Compatibility

A substance can be (1) whole, (2) raw, (3) alkaline ash-producing, and (4) satisfying in small quantities, yet lethal. The substances you consume must be classified as food, not poison. They must be compatible with the human organism. Most, but not all, poisonous substances we know about are man-made from plant derivatives. Foods must satisfy the compatibility qualification.

 

As a sample of the food-evaluation technique, we’ll compare how apples, parsnips, and grains score on the Quality of Foods test.

 

An apple that comes straight from the tree:

-is whole   1

-is raw   1

-leaves an alkaline ash   1

-satisfies the appetite   1

-is compatible with the human body   1

A fresh apple scores   5

 

Parsnips, though, rack up a lower score. Parsnips are:

-whole food   1

-usually cooked, but can be eaten raw   0

-alkaline ash-producing   1

-of a high satiety value – you’re not likely to overeat parsnips   1

-compatible with the human body   1

Parsnips score   4

 

Grains can go either way, depending upon how you handle them. Grains as they come from the fields are:

-whole food   1

-not suitable for consumption in raw form unless sprouted   0

-acid ash-producers   0

-satisfying   1

-compatible with our systems   1

Grains score only   3

 

However, if you sprout grain until it is about an inch long, it can be eaten raw. Sprouted grain leaves an alkaline ash. It scores a 5 for quality. You can take an 3-star grain, sprout it for use in salads, and turn it into a 5-star food.”

(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

 

Fotnot: 100º F blir 37.78º C

 

 

 

 

Quorn

 

”Det är svårt att tänka sig ett livsmedel som är mer konstlat än quorn, som för vegetarianer ska ersätta kött. Det framställs av mögelsvampen PTA-2684 som under produktionsprocessen växer i syresatt vatten i sterila jäsningstankar. Under denna fas tillsätts sockerarten glykos samt olika mineraler och vitaminer. Resultatet är så kallat mycoprotein som nu extraheras och värmebehandlas. Därefter torkas substansen, och äggviteämnet albumin tillsätts som bindemedel. Detta ämne kommer från ägg, vilket gör att quorn inte är något som lämpar sig för veganer. Sist av allt ges quornmassan sin slutliga struktur och konsistens beroende på vilket slags kött det ska imitera, exempelvis köttfärs eller tärningar av kycklingfilé. Varumärket quorn kontrolleras av Marlow Foods, den brittiska tillverkare som uppfann livsmedlet. Deras frysta quornburgare som säljs på Willys innehåller förutom svampproteinet bland annat följande ingredienser: texturerat veteprotein (veteprotein, vetestärkelse), hydrerat texturerat vegetabiliskt protein (vetegluten, vatten, ärtprotein, potatisstärkelse, maltmjöl, palmolja, maltodextrin, mjölkprotein), aromämne och tapiokastärkelse.”

(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Den hemlige kocken”)

 

 

 

 

Salt

 

"I vår kropp måste saltet vara löst i en vätskemassa, som är 120 gånger dess egen vikt, för att icke direkt skada vävnaderna. På så vis binder saltet vatten i kroppen och förorsakar sjuklig fetma, vattensjuka vävnader, vattusot. Det är också ett känt förhållande, att saltförtäring skapar törst. Att saltet verkar förstoppande hänger samman med dess vätskebindande egenskaper."

(NILS KALÉN i boken "Hälsans lexikon")

 

 

"Högt blodtryck, vissa njursjukdomar, ledgångsreumatism och muskelreumatism är exempel på sjukdomar, som intag av 'rent koksalt' kan vara orsak eller bidraga till. Docenten i invärtes medicin, Nels Henningsen, vid Allmänna sjukhuset i Malmö, har i tolv år forskat kring koksaltet i vår mat. Han säger bland annat att i det område på vår jord, där man alltjämt lever saltfritt, har undersökningar visat, att det inte finns vare sig högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma eller benskörhet. En sådan grupp är yanamamo-indianerna i Amazonas. Högt blodtryck är en helt okänd sjukdom bland dem, även när de åldras. Detsamma gäller diabetes. I de områden i Japan där man konsumerar rikligt med salt – upp till 25-40 gram/dag – har man funnit ett direkt samband mellan den höga saltkonsumtionen, högt blodtryck och hjärnblödning."

(ALF SPÅNGBERG i boken "Kom i form")

 

 

"Redan år 1904 framfördes misstanken om ett samband mellan salt och högt blodtryck. Nu visar studier att hypertoni förekommer oftare hos dem som konsumerar mycket salt, jämfört med dem som inte saltar sin kost. Hypertoni, ibland beskriven som "den tysta döden" på grund av att den har få yttre tecken, är ett av västvärldens stora hälsoproblem. Hypertoni utgör en mycket viktig orsak till "för tidig" död i hjärt-kärl sjukdomar. Dessa sjukdomar är bland de största dödsorsakerna hos människor i västvärlden."

(KATHLEEN MAYES i boken "Saltväktarna")

 

 

”Det saltöverskott, som icke kan avlägsnas vare sig med urin eller svett, stannar kvar i kroppen där det lagrar sig i vävnaderna, främst i huden och lederna men även annorstädes, t. ex. i lungorna. Följden blir sjukliga störningar i form av eksem och reumatism, blodkärls- och hjärtsjukdomar, njur- och blåssjukdomar, nervsjukdomar m. m. Naturligtvis är icke saltet ensamt skuld till alla sådana störningar, men det utgör alltid en bidragande orsak, ofta huvudorsaken.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

 

"Numera vet vi att det finns ett direkt samband mellan medicinska problem och ett förhöjt saltintag."

(KATHLEEN MAYES i boken "Saltväktarna")

 

 

”Koksaltets fara ligger framförallt i att dess verkan är så smygande och till en början omärkligt, men ackumulerar sig under årens lopp. Det nedbryter gradvis, långsamt men säkert, kroppens motståndskraft mot infektioner, rubbar hjärtverksamheten, förstör cellvävnaden i njurar och körtlar, nedsätter synsinnet och hörseln, ökar blodtrycket och är en av de påtagligaste orsakerna till huvudvärk, nedsatt hudverksamhet, dålig läkhud, ämnesomsättningsstörningar, förlamningar, nervösa åkommor m. m. Det avlagrar sig i lederna, underhuden, bindväven, senorna, brosker och ben-substansen, och åstadkommer, då avlagringarna nått en viss höjd, reumatiska febrar, reumatism, gikt, ledgångsreumatism m. m.”

(ARE WAERLAND i boken ”Våra förkylningssjukdomar”)

 

 

”I människokroppen har natriumkloriden huvudsakligen följande uppgifter att fylla: 1) Tillsammans med andra salter upprätthåller den det osmotiska trycket hos kroppsvätskorna. 2) Den ingår som en nödvändig beståndsdel i blodet, där den bl. a. tjänstgör som lösningsmedel för en mängd organiska näringsämnen, t. ex. äggvita. 3) Den behövs för magsaftkörtlarnas produktion av saltsyra. Vårt behov av natriumklorid är dock ringa. Vetenskapliga undersökningar har fastslagit, att vårt verkliga behov blott är c:a 0,2 gram per dag, och detta täckes många gånger om av det klor och natrium, som finns i den naturliga födan utan någon som helst tillsats av mineraliskt koksalt. Den som lever på vegetabilisk råkost får dagligen beräkningsvis 0,5-2 gram salt. Det torde över huvud taget vara svårt att komponera en föda, som ger oss för litet salt. Att vårt dagliga saltbehov är så litet trots den ständiga förbrukningen av saltsyra hänger samman med det faktum, att kroppen är mycket ekonomisk i sitt utnyttjande av saltet. Sedan saltsyran gjort sin tjänst i matsmältningsarbetet, går saltet icke till spillo utan återuppsuges i tarmarna för att ånyo tagas i bruk. Det befinner sig sålunda i en ständig kretsgång i kroppen och är snarare att betrakta som ett redskap än som näringsämne i egentlig bemärkelse. Det är alltså fel att tro – såsom mången gör alltjämt – att en extra tillsättning av koksalt till födan skulle vara nödvändig för vår hälsa. Icke blott vetenskapliga undersökningar utan även vårt sunda förnuft säger oss, att så icke kan vara fallet. Varifrån skulle primitivt levande folk, som ej har någon kontakt med civilisationen, få sitt koksalt? Konsten att utvinna salt ur havet eller att bryta salt ur bergen är av relativt ungt datum och betingad av det geografiska läget. Såväl primitiva jägarfolk, levande huvudsakligen på animalisk föda, som vegetariskt levande folkslag i varmare länder har under årtusendenas lopp fyllt sitt behov av koksalt på den naturliga vägen. Indianerna kände vid européernas ankomst icke till saltet. Ej heller eskimåerna innan de kom i kontakt med vår civilisation. Det finns avlägset levande folk, som t. o. m. saknar benämning för salt i sitt språk. Det förekommer inga som helst risker att vi skulle få för litet salt. Däremot löper den civiliserade människan ständigt risk att få för mycket av den varan! Koksalt är nämligen allt annat än ofarligt. Många livsviktiga ämnen, som ingår i den naturliga födan och som finns i vår kropp i vissa, ytterst små kvantiteter, verkar som farliga gifter, om de införes i organismen i större mängder eller i koncentrerad form. Ett sådant ämne är koksaltet.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

 

 

 

Socker

 

"Professor Yudkin genomförde i England under många år försök på råttor såväl som på människor för att se hur pass skadliga effekter raffinerat socker har på kroppen. Han misstänkte redan på 60-talet att raffinerat socker är en av de största orsakerna till många välfärdssjukdomar. Hans resultat visar att socker inte bara orsakar fetma,

utan ger också upphov till samma symptom som hjärtinfarktspatienter visar kort efter ett anfall. I ett av sina första experiment lät han 19 frivilliga försökspatienter under två veckor äta livsmedel med en ökad mängd av raffinerat socker, samtidigt som mängden fett var opåverkad. Den sockerrika kosten framkallade en ökning av både triglycerider (blodfett) och kolesterolvärden hos alla försökspatienterna. Dessutom uppvisade sex av dem andra förändringar. De gick upp i vikt omkring tre kilo, insulinnivån i blodet steg och blodplättarna klibbade lättare ihop.

Alla dessa symptom försvann efter att de återgick till normal diet. Sockertillverkare och livsmedelsfabrikanter kritiserade detta experiment våldsamt och försökte bortförklara alltsammans. De ansåg att experimentet inte var tillförlitligt, och att han på ett eller annat sätt kunde ha manipulerat sina försökspatienter. Han gjorde därför om experimentet under mer kontrollerade former och med andra försökspatienter. Resultatet blev detsamma.

Den här gången kunde han också konstatera att binjurarnas funktion hade rubbats genom att utsöndra en över hundra gånger så hög mängd av cortisol. (Cortisol är ett hormon som är besläktat med cortison och utsöndras från binjurarna. En hög cortisol- och insulinnivå innebär en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar). När han tillkännagav sina experiment inspirerades forskare över hela världen att genomföra samma sak. Mängder av försökspatienter i hundratals undersökningar blev satta på en sockerrik diet - med oförändrad fettmängd - under en viss tid.

Resultaten pekade hela tiden åt samma håll och stödde mer än väl professor Yudkins misstankar. Alla försökspatienterna visade förhöjda triglyceridvärden, och alla visade även förhöjda kolesterolvärden. Många hade fått en kraftig höjning av insulin- och cortisolnivån och blodplättarna klibbade lättare ihop. Alla dessa symptom är specifika för patienter som just har drabbats av någon form av hjärt- och kärlsjukdom. Försök på råttor tyder på precis samma sak. Här har man också konstaterat att binjurarna har blivit kraftigt förstorade på grund av överansträngning. Att äta en sockerrik föda behöver naturligtvis inte ge en hjärtinfarkt men risken är ganska uppenbar."

(HANS RENCKE i boken "Socker")

 

 

”Det finns socker i det mesta vi äter, även i vanlig mat. Ketchup innehåller till exempel mer socker än choklad, och det finns socker till och med i tandkräm. Den största andelen socker vi äter är gömt i maten (cirka 85 procent). Där kan det finnas i form av stärkelsesirap, inverterat socker (sirap), laktos, druvsocker (dextros), fruktsocker (fruktos), råsocker, farinsocker eller maltos (som i öl). Enligt Jordbruksverkets statistik äter vi i Sverige cirka 43 kg socker per person och år. Det innebär att genomsnittssvensken under ett decennium får i sig ett halvt ton socker. En ansenlig mängd som har allvarliga konsekvenser för hälsan – även om det inte omedelbart ger några symtom. Socker är som rökning, det märks inte förrän efter ett antal år när kroppen belastas för mycket.”

(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)

 

 

”En högre sockerkonsumtion har visat sig öka risken för Parkinson trefalt.”

(SANNA EHDIN i boken ”Sannas matbok”)

 

 

”Mängder med undersökningar har genomförts runt hela världen för att kartlägga sockrets skadliga verkningar och resultaten är nedslående. Alla undersökningar – utom de som är bekostade av sockertillverkarna – visar att sockret har en långt mer skadlig effekt än vad som sägs allmänt. Några av de mest banbrytande undersökningarna genomfördes på 60-70 talen av engelska läkare och forskare, och eftersom sockrets kemiska sammansättning inte ändrats genom åren är dessa resultat fortfarande av största värde. Det genomfördes experiment såväl på frivilliga försökspersoner som på råttor, och man kunde konstatera att en sockerrik diet ledde till så gott som alla ”västerlandssjukdomar” som hittills är kända.”

(HANS RENCKE i boken ”Socker”)

 

 

”En hög sockerförbrukning har också visat sig orsaka störningar i bildningen av insulin i bukspottkörteln, vilket ofta resulterar i sockersjuka. Sålunda sjönk diabetesfrekvensen i England avsevärt under andra världskriget då sockret var ransonerat. Efter krigsåren konstaterades åter en snabb ökning av denna sjukdom. Amerikanska forskare har också funnit att ju mer socker man äter dess svagare blir de vita blodkropparnas förmåga att försvara kroppen mot i organismen inträngande bakterier och andra smittämnen. En hög sockerkonsumtion nedsätter alltså organismens motståndskraft mot olika infektionssjukdomar.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Grönt, lättlagat, hälsosamt”)

 

 

”Vår kropp är icke skapad att tillgodogöra sig en sådan koncentrerad näring. Dess organ, vilka närda på rätt sätt är fulländat funktionsdugliga livet igenom, tar snabbt skada därav. Matsmältningsorganens känsliga slemhinnor (i mun, svalg, mage, tarmar) far illa av det brännande starka sockret, som ger upphov till skadliga jäsningar, vilka lätt förorsakar inflammationer, katarrer och svårläkta sår.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

 

”Socker är som rökning, det märks inte förrän efter ett antal år när kroppen belastas för mycket. Sanningen är att socker är en drog som är lika beroendeframkallande som nikotin och heroin. Det är också ett gift som har skadliga effekter på kroppen. Flera forskningsstudier har visat att socker har direkta och indirekta negativa effekter på kroppen. Det ger ett sämre immunförsvar, förhöjt blodtryck och högre kolesterolvärden.”

(SUSANNA EHDIN i boken ”Den självläkande människan”)

 

 

”Inom modern näringsfysiologi betraktas särskilt det vita fabrikssockret, som ett av de skadligaste födoämnena för kroppen. Orsakerna är flera, b.la. hör sockret till våra mest koncentrerade födoämnen, som genom sina frätande egenskaper skadar de ömtåliga slemhinnorna i matsmältningskanalen. Dessutom saknar sockret alla de för organismen livsviktiga ämnena, såsom vitaminer, enzymer och spårelement och då det kräver dessa ämnen för sin omsättning, blir resultatet att vitalämnena tas från kroppen med bristtillstånd som följd. Vad som är sagt om det vita sockret gäller även för brunsocker och farinsocker. Alltmer anses sockersjukans två huvudorsaker vara dels den allt för stora konsumtionen av det starkt koncentrerade sockret, vilket belastar levern och bukspottkörteln, dels bristen på de nödvändiga vitalämnena för sockrets tillgodogörande och för bukspottkörtelns funktion. I Amerika m.fl. områden var sockersjukan före det vita sockrets användning så gott som okänd. Nu är den en av de allmännast förekommande civilisationssjukdomarna. Sverige har den största sockerkonsumtionen och det största antalet diabetiker i procent av hela invånarantalet jämfört med andra länder.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsafter”)

 

 

”Många forskare runt hela världen har i decennier gjort undersökningar om orsakerna till diabetes. När de – trots intensivt motstånd från socker- och livsmedelstillverkare – lyckats offentliggöra sina resultat har de kunnat konstatera att antalet insjuknade och döda i diabetes har en skrämmande likhet med sockerförsäljningen i respektive land. Ett exempel är en stor undersökning som genomfördes av dr E Ziegler i Schweiz. Han använde en metod som gick ut på att beräkna ett sk ”sockerklimat” – som är ett slags index över förhållandet mellan sockerförsäljning och sjukdomar. Han kunde klart bevisa att antalet sjuka och döda i diabetes följde sockerförsäljningen med stor exakthet.”

(HANS RENCKE i boken ”Socker”)

 

 

”Undvik industrisocker! Inför aldrig industrisocker i dess rena, oerhört koncentrerade 99,95-procentiga form vare sig i munnen eller i inälvorna. Det ödelägger tänderna, verkar frätande på slemhinnorna och är en bidragande orsak till de flesta magsjukdomar, mag- och tarmkatarrer, mag- och tarmsår, samt utgör framför allt huvudorsaken till sockersjukan.”

(ARE WAERLAND i boken ”Program för en hälsodag”)

 

 

”Många forskare har visat att den höga sockerkonsumtionen skadar kalkomsättningen i organismen. Redan den schweiziska näringsforskaren G. von Bunge (1844-1920) framhöll med eftertryck, att socker är en »kalkrövare» i vår organism. Han kämpade redan på sin tid mot sockermissbruket och föreslog, att staten skulle höja sockerskatten för att på detta sätt minska sockerkonsumtionen. Men hans kamp blev utan resultat.

 

En annan forskare som också kämpat mot den höga sockerförbrukningen är japanen A. Katase. Hans djurförsök på 1930-talet visade att ju mera socker han gav sina försöksdjur, desto mjukare och kalkfattigare blev djurens benvävnad och desto större de sjukliga förändringarna i bisköldkörtlarna, som reglerar kalkomsättningen i organismen. En mikroskopisk undersökning visade, att vid hög sockerförbrukning sker en kalkutlakning av benvävnaden. Därför betraktade även Katase industrisockret som en »kalkrövare».

 

Eftersom en riklig sockerkonsumtion i allmänhet skadar kalkomsättningen i vår benvävnad och därför anses vara huvudorsaken till tandröta (karies), torde det ligga nära till hands att vår tids »svaga ryggar» även sammanhänger med den höga sockerkonsumtionen.

 

Den tyska forskaren Werner Kollath anser att våra tänder är den känsligaste »indikatorn» i fråga om vårt hälsotillstånd. En felaktig näring, särskilt en alltför riklig sockerkonsumtion, yttrar sig i en demineralisering av tandbenet. Det sker genom att kapillärkärl växer in i de små utvidgade tandbenskanalerna, varvid blodet transporterar bort mineralämnen därifrån till andra delar av kroppen, som på grund av den felaktiga näringen lider brist på dem.

 

Kollath anser att det främst är den höga konsumtionen av vitt socker och vitt mjöl som är den främsta orsaken till denna demineralisering av tandbenet. Han anser därför att en stark minskning av sockerkonsumtionen och en ersättning av det vita mjölet med helkornsmjöl är absolut nödvändig.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”Tandläkare Bo Burman framhöll år 1951 att det på 1.000 svenska skolbarn knappast fanns tre med helt friska tänder och att en undersökning av år 1943 visade att bland 1.000 värnpliktiga endast en hade kariesfria tänder. I motsats härtill anför Forshufvud år 1946 att bland Armfelts karoliner, vilka vid återtåget från kriget mot Norge i januari 1719 frös ihjäl i de jämtländska fjällen och av vilka man undersökt ca 200 skelett, alla hade felfria tänder. På den tiden var som nämnts socker en dyr apoteksvara. Som allmän regel kan man fastslå att inget folk i världen med låg kariesfrekvens använder nämnvärt av socker och att ju högre konsumtionen av socker är, desto högre är även kariesfrekvensen.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”Amerikanska forskare har funnit att ju mera socker man intar, desto svagare blir de vita blodkropparnas (leukocyternas) förmåga att försvara människokroppen mot i organismen inträngande bakterier och andra smittämnen. En hög sockerkonsumtion nedsätter sålunda organismens motståndskraft mot olika infektionssjukdomar.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”H.P. Himsworth sammanställde kurvan över sockerkonsumtionen i England under tiden 1900-1950 med dödligheten i sockersjuka och fann att när konsumtionen av raffinerat socker sjönk – vilket skedde under de båda världskrigen, då livsmedelsransonering infördes – minskade också dödsfallen i diabetes. Man vet också att indier som lämnar sitt hemland (där diabetes är sällsynt) och bosätter sig i t.ex. Amerika, inte sällan drabbas bl.a. av denna sjukdom. Överflyttningen till ett annat land innebär ju nämligen för dessa människor helt förändrade kost- och levnadsvanor.”

(Alf Spångberg i boken” Hälsokost och fasta”)

 

 

”En hög sockerförbrukning orsakar även störningar i bildningen av insulin i bukspottkörteln, vilket ofta resulterar i sockersjuka. Sålunda sjönk diabetesfrekvensen i England avsevärt under det andra världskriget, då sockret var ransonerat. Efter krigsåren konstaterades åter en snabb ökning av denna sjukdom.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”En del livsmedel betraktas av många som nyttiga och smakar inte heller så uttalat sött, men det visar sig ofta att sockerhalten kan vara förvånansvärt hög. Müsli, rice krispies, apelsinjuice, vita bönor på burk, kaviar, potatischips och korv är några exempel. Ättiksinläggningar av olika livsmedel består till en tredjedel av socker, fruktyoghurt innehåller 12 %, konserverade bönor ca 5 %.”

(HANS RENCKE i boken ”Socker”)

 

 

”En sak är säker, det finns ingen som har ådragit sig en sämre hälsa genom att utesluta socker, hälsoeffekterna blir enbart positiva.”

(HANS RENCKE i boken ”Socker”)

 

Läs även Socker är ett gift!

 

 

 

Soja

 

"The food industry, which operates in a similar way to the pharmaceutical industry, has successfully convinced the
population that soy is a health food. Soy has even been praised as the miracle food that will save the world from
starvation. Soy supporters claim it can provide an ideal source of protein, lower cholesterol, protect against cancer
and heart disease, alleviate menopause symptoms, and prevent osteoporosis. However, when you look beyond
the propaganda, the facts about soy paint a very different picture. In spite of soy's impressive nutritional content,
soy products are biologically useless to the body, for reasons explained below. Today, soy is contained in
thousands of different food products, which has led to a massive escalation of disease in both developed and
underdeveloped countries.

Given the fact that soybeans are grown on farms that use toxic, cancer-producing pesticides and herbicides – and many are from genetically engineered plants – increasing evidence suggests soy is a major health hazard. With a few exceptions, such as miso, tempeh and other carefully fermented soy products, soy is not suitable for human consumption. Eating soy, soy milk, and regular tofu increases risks of serious health conditions. In addition, soy is a common food allergen. Numerous studies have found that soy products;

– increase the risk of breast cancer in women, brain damage in both men and women, and abnormalities in infants
– contribute to thyroid disorders, especially in women
– promote kidney stones (because of excessively high levels of oxalates which combine with calcium in the kidneys)
– weaken the immune system
– cause severe, potentially fatal food allergies
– accelerates brain weight loss in aging users

 

Soy products contain:

– Phytoestrogens (isoflavones) genistein and daidzein, which mimic and sometimes reduce the hormone estrogen.
– Phytic acids, which reduce the absorption of many vitamins and minerals, including calcium, magnesium, iron, and zinc, thereby causing mineral deficiencies.
– "Antinutrients" or enzyme inhibitors that inhibit enzymes needed for protein digestion and amino acid uptake.
– Haemaggluttin, which causes red blood cells to clump together and inhibits oxygen uptake and growth.
– Trypsin inhibitors that can cause pancreatic enlargement and, eventually, cancer.

– Phytoestrogens are potent anti-thyroid agents which are present in vast quantities in soy. Infants exclusively fed on soy-based formula have 13,000 to 22,000 times more estrogen compounds in their blood than babies fed a
milk-based formula. This would be the estrogenic equivalent of at least five birth control pills per day. For this reason, premature development of girls (early puberty) has been linked to the use of soy formula, as has the underdevelopment of males. Infant soy formula and soy milk have been linked to autoimmune-thyroid disease,
and now also to death.

In 2007, two parents were convicted of murder and given life sentences in prison for starving their 6-week-old baby to death by feeding it with soy milk and apple juice. Now, soy experts are again calling for clear and proper warning
labels on all soy milk products – following this and several other babies' hospitalizations or deaths under
similar circumstances.

Only soy products, such as miso, tempeh and natto provide soy nutrients that can be absorbed and utilized by the body. To make soy products nutritious and healthy, they must be carefully fermented – according to the traditional preparation methods used in Japan. Typically, soy must be fermented for at least two summers, ideally for 5-6 years, before it becomes beneficial for the body.

A recent study of 700 elderly Indonesians showed that properly fermented soy, such as tempeh, miso, natto and
soybean sprouts (not genetically modified) helped improve memory, particularly in participants over 68 years of age. The study also affirms that high tofu consumption (at least once a day) was associated with worse memory, particularly among those over age 68. The study was published in Dementia and geriatric Cognitive Disorders, June 27, 2008; 26(1):50-57. If you want to avoid dementia, avoid all processed soy milks, tofu, soy burgers, soy ice cream, soy cheese, and all other soy-containing junk foods.

In spite of the documented scientific evidence that shows non-fermented soy to be carcinogenic and also cause
DNA and chromosome damage, the multi-billion dollar soy industry has managed to turn this generally worthless food into one of the most widely used "nutritious foods" of all times. In a written statement, a spokesman for Protein Technologies said that they had "... teams of lawyers to crush dissenters, could buy scientists to give evidence, owned television channels and newspapers, could divert medical schools and could even influence governments..."

 

Lipid specialist and nutritionist Mary Enig, PhD explains one of the main reasons behind the soy revolution. She says, "The reason there's so much soy in America is because they [the soy industry] started to plant soy to extract the oil from it and soy oil became a very large industry. Once they had as much oil as they did in the food supply they had a lot of soy protein residue left over, and since they can't feed it to animals, except in small amounts, they had to find another market." In other words, the human population became an effective garbage dumpster for the food industry while making the medical industry increasingly profitable as a result of treating the many soy-caused illnesses. This is not unlike the pouring of the poison fluoride – a hazardous waste product from aluminium plants –
into the municipal water to "save" children from developing bad teeth. To dispose fluoride in any other way would be extremely costly.

Animals that naturally ferment their foods in their stomach before absorbing them can break down the enzyme inhibitors soy contains and thus make use of the proteins contains. Not all foods that grow on this planet are beneficial for human beings. In fact, animals inhabited the planet long before humans did, and therefore most foods were actually designed to feed and sustain the animal kingdom. The recent addition of large amounts
of non-fermented soy in the human food chain has already had disastrous consequences on the health of millions of people and will continue to do so unless the masses educate themselves about the deceptive practices of
the food industry and the government agencies that are supposed to protect us from harm."
(ANDREAS MORITZ i boken "Cancer is not a disease")

 

 

”Sojabönan är den mest slembildande av alla växter. Sojabönans slembildande aktivitet kan jämställas med den som finns i kött, fisk och ägg och ganska nära mjölkprodukter. Möjligheten för sojaprodukter att ruttna är lik köttets. Notera hur fort sojamjölk och tofu blir dåliga. De är passande ersättning inte bara vad gäller protein och annan näring, men också vad gäller slembildning och förmågan att snabbt ruttna. Sojabönors förmåga att ruttna är baserad på dess biokemiska likhet med animaliska produkter (mjölkprodukter och kött). Om du vill förbättra din hälsa genom att utesluta animaliska produkter, måste du också utesluta kost som har liknande egenskaper. Vegetarianer som regelbundet förtär sojaprodukter i sitt kosthåll, betalar ett högt pris baserat på den falska och stadiga iden att deras kroppar inte kan klara sig utan animaliska produkter.”

(ROBERT GRAY i boken ”Handbok för tarmhälsa”)

 

 

“Enzyme inhibitors cause digestive distress if seeds and grains are eaten while the inhibitors have the upper hand. This is why soy protein is so hard to digest; it has the highest known concentration of enzyme inhibitors.”

(TED MORTER i boken “Fell’s official know-it-all guide”)

 

 

“Soy is also a diabetogenic and kaphagenic food. It is a low-mineral food that robs the body of minerals. About 90 percent of all soy is genetically modified (GMO). Soy is also one of the top seven allergens, and is widely known to cause immediate hypersensitivity reactions. While in the last forty years soy has occupied an important place in the transition from an unhealthy meat-based diet to vegetarian and vegan cuisine, it is time for us to upgrade our food choice to one having more benefits, and fewer negative possibilities.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

“Soy contains built-in insecticides called isoflavones (genistein and daidzein). Isoflavones are estrogen-like substances that have the same effect in the body as estrogen, and eating soy can make a person estrogenic, contributing to problems such as cancer, irritability and mood swings, fat gain from the waist down, fibrocystic breast disease, and uterine fibroids. Isoflavones decrease thyroid hormone production. This can stunt children’s growth.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

“Soy may also be connected with Alzheimer’s disease, now thought to be a complication of hyperglycemia and diabetes. In a major ongoing study involving 3,734 elderly Japanese American men, those who ate the most tofu during midlife had up to 2.4 times the risk of later developing Alzheimer’s disease. As part of the three-decade-long Honolulu-Asia Aging Study, twenty-seven foods and drinks were correlated with participants’ health. Men who consumed tofu at least twice weekly had more cognitive impairment than those who rarely or never ate the soybean curd. Going further, higher midlife tofu consumption was also associated with low brain weight. Brain atrophy was assessed in 574 men using MRI results and in 290 men using autopsy information. Shrinkage occurs naturally with age, but for the men who had consumed more tofu, lead researcher Dr. Lon R. White from the Hawaii Center for Health Research said, “Their brains seemed to be showing an exaggeration of the usual patterns we see in aging.”

 

In men, eating soy isoflavones can significantly reduce testicular function and lower luteinizing hormone (LH) production, which is what signals the testicles to work. A high soy intake and potentially lower level of LH increases the probability of estrogen dominance in men, contributing to hair loss, swollen and cancerous prostates, and insulin resistance. Doris Rapp, MD, a leading pediatric allergist, asserts that environmental and food estrogens are responsible for the world-wide reduction in male fertility.

 

For women, female children fed the estrogens in soy formula and products hit puberty early, sometimes as young as age 6 to 8. Eating soy products during pregnancy may affect the sexual differentiation of the fetus toward feminization; studies even show malformations of the reproductive tract or offspring born with both male and female sexual organs.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

“”The amount of phytoestrogens that are in a day’s worth of soy infant formula equals 5 birth control pills,” says Mike Fitzpatrick, a New Zealand toxicologist. A study reported in The Lancet found that the “daily exposure of infants to isoflavones in soy infant-formulas is 6-11-fold higher on a bodyweight basis than the dose that has hormonal effects in adults consuming soy foods.” This dose, equivalent to two glasses of soy milk per day, was enough to change menstrual patterns in women. In the blood of infants tested, concentrations of isoflavones were 13,000 to 22,000 times higher than natural estrogen concentration in early life.

 

Soy is a mineral-deficient food and, adding insult to injury, contains phytin, which chelates essential minerals such as iron, zinc, and magnesium out of the body before they can be absorbed.”

(GABRIEL COUSENS i boken “There is a cure for diabetes”)

 

 

”Sojabönorna förvandlas på mekanisk väg till flingor som därefter behandlas med det explosiva lösningsmedlet hexan för att utvinna fettet. Efter att ha befriats från lösningsmedlet i en så kallad toaster blir de avfettade flingorna ytterst användbart och billigt sojaprotein och soja mjöl eller det som brukar betecknas som texturerat vegetabiliskt protein i exempelvis vegetariska burgare. Själva fettet är dock ännu intressantare för livsmedelsindustrin. I detta skede är det en brunaktig, trögflytande råolja med en mörk, slemmig och illaluktande massa, som sjönk till botten när oljan pumpades ur det torn där den tidigare hexanextraktionen skedde. Så nästa steg är att separera smeten från oljan med hjälp av hett vatten och ett antal centrifuger. Oljan är nu raffinerad och kan efter ytterligare ett antal kemiska processer bli det som på oräkneliga innehållsförteckningar brukar benämnas vegetabilisk olja. Många tillverkare vill dock hellre ha ett fastare fett som uppför sig som smör trots att det består av billig och flytande sojaolja. Lösningen heter härdning, som är en serie avancerade processteg då vätgas under högt tryck pumpas in i oljan och metallen nickel används som en katalysator. Härdat eller delvis härdat vegetabiliskt fett är vanliga ingredienser i exempelvis matbröd och kaffebröd. Vad händer förresten med den mörka sörja som centrifugerades bort från oljan? Den tas förstås också tillvara och blir efter ytterligare processande – exempelvis blekning och behandling med aceton – något som heter sojalecitin. Det används som ett så kallat emulgeringsmedel, för att få olika ingredienser att lättare blanda sig, och ingår i mängder av livsmedel – exempelvis margarin, choklad och GB:s Magnumglass. Dessutom är det en viktig komponent i kosmetika, målarfärger och sprängämnen.”

(MATS-ERIC NILSSON i boken ”Äkta vara”)

 

 

 

 

Syrabildande föda

 

”I boken The Acid-Alkaline Diet for Optimum Health förklarar naturläkaren Christopher Vasey att syrorna i växtbaserad kost ofta benämns som svaga. Dessa innefattar oxalsyra, pyrodruvsyra, citronsyra och acetylsalicylsyra. Animaliska proteiner kallas starka syror. Dessa inkluderar urinsyra, svavelsyra och fosforsyra. Att neutralisera starka syror kräver stora mängder energi och stressar din lever och dina njurar. Eftersom dina njurar bara kan eliminera en begränsad mängd starka syror per dag, lagras överskottet i dina vävnader. Svaga syror är däremot mycket lätta att bryta ner. Vasey menar att det inte finns någon gräns för hur stor mängd svaga syror som dina söta njurar klarar av att bryta ner.”

(KRIS CARR i boken ”Den galna sexiga dieten”)

 

 

”Den västerländska kosten innehåller alldeles för många syrabildande ingredienser och kemikalier som kan orsaka en mängd sjukdomstillstånd, som ledinflammationer, hudbesvär, muskelspänningar och muskelkramper.”

(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

 

 

”Att fett skulle vara den primära orsaken till viktökning är en populär villfarelse bland dem som bantar. Denna missuppfattning leder till stor förvirring och förklarar varför så många överviktiga människor inte lyckas i sin bantning. Jag är säker på att många människor skulle bli förvånade om de fick veta att vi går upp i vikt av t ex ost, inte bara för att den är fet, utan mest för att den är så syrabildande. Som ett svar på lågt pH-värde skapar kroppen fettceller som lagrar syran. T ex innehåller mandlar 70% fett, medan fläsk bara innehåller 58%. Fläsk har dock en mycket hög surhetsgrad, -38, medan mandlar är alkaliska +3. Därför är det så viktigt att utöver näringsvärdet, även få veta pH-värdet i vår mat.”

(VICTORIA BOUTENKO i boken ”Grönt för livet”)

 

 

”Ju starkare osten är, desto större är dess syrabildande verkan på kroppen.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Våra kroppar är ofta alldeles för sura på grund av all den choklad och alkohol och alla de sötsaker och pizzor vi konsumerar – de innehåller bland annat stora mängder socker, salt, artificiella färgmedel och kemikalier. Det bästa tillståndet är varken rent basiskt eller rent surt, utan målet är ett ”lätt basiskt” tillstånd. Det medför att kroppen lättare kan göra sig av med gifterna, och att den kan bryta ner de syrabildande biprodukter som bildas på grund av kemiska reaktioner i kroppen. Detta syrabildande avfall resulterar ofta i långsam matsmältning, vilket leder till en ansamling avfallsprodukter som inte bryts ner helt och hållet utan lagras som fett. Om du rensar bort dessa gifter från din kost kommer du att minska belastningen på matsmältningssystemet så att maten kan brytas ner på ett effektivt sätt.”

(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

 

 

”Till skillnad mot alla andra livsmedel från växtriket ger spannmål upphov till sura biprodukter. Eftersom vetet med god marginal är det vanligaste sädesslaget i de flesta amerikaners diet, bidrar det starkt till syrabelastningen i en kost med kött.

 

Vetet är en av de främsta källorna till svavelsyra och ger upphov till mer svavelsyra per gram än kött. (Endast havre överträffar vete vad gäller den mängd svavelsyra som produceras). Svavelsyra är inget att leka med. Får du det på handen kommer det resultera i en svår brännskada. Får du det i ögonen blir du blind. (Ta en titt på varningstexten som sitter på en framträdande plats på ditt bilbatteri). Svavelsyran i surt regn får monument av kalksten att erodera, det dödar träd och annan växtlighet och stör fortplantningsbeteendet hos vattenlevande djur. Den svavelsyra som förtäring av vete ger upphov till är tveklöst mer utspädd, men även i pytteliten mängd och i utspädd form är det en mycket kraftfull syra som snabbt övertrumfar försöken att neutralisera den med basiska ämnen.”

(WILLIAM DAVIS i boken ”Brödberoende”)

 

 

”Rent fysiologiskt ökas syrabildningen i kroppen, när man äter kött. I nerbrytandet av kött till dess ursprungliga aminosyror bildas en ansenlig mängd urinsyra i kroppen. Om kroppen kunde bortskaffa denna syra omedelbart, skulle den orsaka endast liten skada. Men vad som i själva verket händer är att musklerna suger upp enorma mängder urinsyra och så småningom blir mättade med den. Denna syra övergår till sist till kristaller med skarpa nålliknande spetsar, som orsakar smärta och obehag under beteckningarna reumatism, nervinflammation, ischias eller vissa sjukdomar i levern.”

(NORMAN WALKER i boken ”Diet-råd i samband med råsaft-terapi”)

 

 

”Nobelpristagaren Alexis Carrel har påvisat den underbara intelligens kroppen besitter, då den oavsett vilken surhetsgrad en människas föda har, alltid håller blodet vid ett visst basöverskott. Kroppen uppnår detta, i det att den utnyttjar alla resurser för att anskaffa nödiga basbildande mineraler. Att organismen därigenom blir utarmad på värdefulla mineraler och på så sätt ett lätt byte för allehanda sjukdomar, är ju inte blodets fel utan den bristfälliga intelligens, som står som ansvarig för den underhaltiga näringstillförseln.”

(BIRGER LEDIN i boken ”Min hälsoväg”)

 

Läs även Syra – basbalansen

 

 

 

 

Transfetter

 

"Transfetter förgiftar kroppen

Transfetter (härdade fetter) tillverkas ur den vegetabiliska oljan genom en hydrogeneringsprocess, varvid fettsyrorna ändrar form från den naturliga, flexibla cisformen till den onaturliga, stela transformen - så kallade transfetter. "Cis" och "trans" är enbart kemiska termer för att beskriva hur molekylen ser ut. Resultatet blir som en sorts skosmörja, med lång hållbarhet på hyllan. Därför kan exempelvis Snickers och kexchoklad hålla i långa tider, men vi betalar ett högt pris för det.

 

Transfetter är starkt inflammationsframkallande och en av de största riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdomar. De ökar även risken för cancer, diabetes, allergier och fosterskador. Transfetter gör att insulinreceptorernas funktion sätts ner, testosteronhalten sjunker och det ger en övervikt, och speciellt bukfetma, som är svår att bli av med. De höjer blodets halt av dåligt kolesterol (LDL) och sänker det goda kolesterolet (HDL). De ökar fettsyntesen, ändrar immunförsvaret och ökar bildningen av gallstenar.

 

Sedan början av 2000-talet har jag och medlemsföreningen Sveriges konsumenter i samverkan varnat för transfetter, och äntligen börjar man få upp ögonen för de allvarliga hälsoriskerna. Men de är fortfarande tillåtna i obegränsad mängd i Sverige, och finns till exempel i majonnäser, såser, glass, Knorr buljongtärningar, kex, godis och bakverk (obs, det gäller inte alla sorter och märken så läs på förpackningen). Det innebär att man i svenska livsmedelsaffärer får lov att sälja mat som ger fosterskador. Allt handlar förstås om hur mycket man får i sig, men ju mer desto mer inflammation och större risk.

 

Livsmedelsverket anger det genomsnittliga intaget till ett kilo härdat fett per år (ungefär en tesked per dag), men för många är det fem-tio gånger mer. Om man äter snabbmat, chips och dylikt tre gånger i veckan kan det bli över 16 kilo per år. Transfett finns i stor mängd i snabbmat, chips, kakor, kex, bullar, glass och mikrovågspopcorn. En snabbmatsmåltid i Sverige innehåller 15 gram medan den i Danmark bara har 1 gram. Det beror på att Danmark år 2004 var första land i världen med att begränsa andelen härdat fett till 2 procent i alla matprodukter. Danmark har redan sett positiva hälsoeffekter av det, och på andra platser, som i New York och Kanada, har man följt efter. Statens livsmedelsverk i Sverige (SLV) har hittills ansett att livsmedelsindustrin själva ska bestämma vad som är lämpligt, vilket är ett märkligt ställningstagande. Men en av SLV:s professorer avlönas av margarinindustrin.

 

De kemiskt manipulerade oljorna är billigt bukfett med lång hållbarhet – eftersom allt nyttigt är borttaget. Transfetterna är stela och gör att chipsen blir krispigare. Men tyvärr gör de även oss människor "krispigare", det vill säga vi får styva cellmembran och många centrala processer i kroppen rubbas. Det går dock att oskadliggöra transfetternas effekt, och en forskningsstudie visade att risken för hjärt-kärlsjukdomar halverades när 2 procent av transfetterna ersattes med nyttiga omega-3-fettsyror. Det kan ta ett halvår till ett år att helt eliminera dem ur kroppen.

 

Transfetter är fullkomligt onödiga och hälsovådliga, varför de snarast måste förbjudas i all föda – både för människor och djur. Tack och lov väljer allt fler företag att ta bort transfett ur sitt sortiment och en förteckning över de företagen, samt vilka produkter du bör undvika, finns på hemsidan för Sveriges konsumenter i samverkan."

(SANNA EHDIN i boken "Sannas matbok")

 

Här är länken till listan över härdade fetter: www.konsumentsamverkan.se

 

 

 

 

Vatten

 

”Om man skulle ta bort allt vatten som finns i en människa skulle det bara bli en liten hög benknotor, fett och torkad vävnad kvar med en vikt av några tiotal kilo. Praktiskt taget alla kemiska reaktioner i kroppen sker i en vattenmiljö. Blir vi uttorkade kommer därför det mesta i våra kroppar att fungera sämre.”

(FREDRIK PAULÚN i boken ”Paulúns näringslära”)

 

 

”Kroppen består av 70-80 procent vatten. Detta vatten behövs, inte bara för att bevara formen på organen, blodvolymen i kärlen och funktionen i det system där matsmältningsprocesserna äger rum, utan även för att möjliggöra de kemiska processer som pågår i kroppen miljontals gånger varje sekund. Vi behöver också vatten för att absorbera, späda ut och slutligen eliminera slaggprodukter från kroppen. Människor dricker i allmänhet alldeles för lite vatten. Detta får till följd att den vätska som finns i kroppen blir mer och mer koncentrerad och fylld av toxiner. Vi måste alla inse att det inte finns någon ersättning för att regelbundet dricka friskt, rent vatten som kroppen lätt kan ta emot och använda för att spola bort toxinerna.”

(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

 

 

”Vatten är helt enkelt livsnödvändigt. Det är den absolut mest oumbärliga beståndsdelen i kroppen – varken du eller jag skulle finnas om det inte fanns stora mängder vatten på jorden. Vätskeinnehållet i hjärnan är 70 procent, blod består till 82 procent av vatten och lungorna innehåller nästan 90 procent vatten. Vattnet har en oerhörd mängd olika funktioner. Det reglerar temperaturen, avlägsnar toxiner och slaggprodukter, hjälper till vid spjälkning och upptag av mat samt transporterar syre och näringsämnen till alla celler. Varje enzymreaktion och kemisk reaktion som äger rum i kroppen sker i närvaro av vatten. Det är också naturens bästa fuktighetsbevarare, eftersom det tillför huden vätska, till skillnad från kemiska ansiktskrämer som bara bevarar den befintliga fukten. Vatten, som har det neutrala pH-värdet 7, kallas ”det universella lösningsmedlet”, eftersom det löser upp fler ämnen än någon annan vätska. Det innebär att där vatten flödar, antingen i marken eller genom våra kroppar, tar det med sig värdefulla kemikalier, mineraler och näringsämnen. Men det är inte bara mineralerna i vattnet som du behöver, det är vattnet i sig.”

(NISHAN JOSHI i boken ”Renare kropp och själ med detox”)

 

 

”Alla vet vi att vatten är ”bra” för kroppen. Men många av oss verkar inte veta hur avgörande vattnet är för den egna hälsan.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

”Att tro att te, kaffe, alkohol och andra onaturliga drycker som framställs i vårt avancerade samhälle skulle kunna ersätta den ”stressade” kroppens behov av rent vatten är ett elementärt, men katastrofalt, misstag. Det är sant att dessa drycker innehåller vatten, men dessutom innehåller de uttorkande ämnen. Dessa ämnen förbrukar det vatten de är lösta i, plus ännu mer vatten från kroppens vattenförråd! I dagens moderna samhälle blir människor allt mer beroende av alla möjliga drycker som tillverkas kommersiellt. Barn uppfostras inte att dricka vatten – de blir vana att dricka läsk och juice. Detta innebär att vi själva begränsar kroppens vattenintag. Det är i allmänhet inte möjligt att dricka artificiella drycker för att fullt ut ersätta kroppens behov av vatten. Samtidigt kommer ett konstlat behov av dessa drycker automatiskt att minska behovet av att dricka vatten när det inte finns någon läsk.”

(FEREYDOON BATMANGHELIDJ i boken ”Din kropp skriker efter vatten”)

 

 

”Din kropp behöver cirka tre liter vätska per dag. Ungefär en liter får du i dig genom maten. Således behöver du dricka cirka ett par liter i forma av ren vätska varje dag. Genom att dricka flera glas vatten om dagen renar du kroppens vävnader och miljarder celler. Vad säger biokemisten om den väldiga cellstat som din kropp består av? Jo, att cellerna för sina livsprocesser kräver en ständig tillförsel av näringsämnen utifrån. Samtidigt måste också cellerna för sin överlevnad befrias från alla avfallsprodukter, som bildas under ämnesomsättningsprocessen. Vidare vet man att vattenmolekylen är den molekyl som snabbast passerar genom cellväggen och att vatten som lösningsmedel av slaggprodukter i cellerna är överlägset de flesta andra lösningsmedel. Så drick vatten om du är trött – inte kaffe. Kaffe har visserligen en uppiggande effekt, men ganska snart kommer en ännu värre trötthet. Dessutom ger kaffet ledont och stelhet.”

(ALF SPÅNGBERG i boken ”Värk – reumatism”)

 

 

”För att kroppens organ skall kunna arbeta tillfredsställande fordras inte bara att de får rätt näring utan även att de har tillräcklig tillgång på vätska. Kroppen består till omkring 70 % av vatten, och det bör väl därför vara ganska självklart, att ny vätska ständigt behöver tillsättas för att uppväga avgången med urin, avföring, transpiration och utandning. Till stor del fyller vi vårt vätskebehov genom den »torra» födan, som ju även den till stor del utgöres av vatten. Inte ens den allra torraste »torrskaffning» är helt fri från fuktighet. Dock räcker inte detta för organismens behov; vi måste även dricka. En god hälsovana är att börja varje dag med en stor mugg av någon lämplig dryck. Likaså bör vi gärna dricka något mellan målen, men icke till målen.”

(NILS KALÉN i boken ”Förkylning – ett nödvändigt ont?”)

 

 

”Om vi får för lite vätska – och många människor har faktiskt vant sig vid att hålla tillgodo med alldeles för litet dryck – skadar vi oss på flera sätt: de inre organen hämmas i sin verksamhet, ämnesomsättningen stagnerar, körtlarna uttorkar, vi får svårt att komma i svettning, vårt blod flyter trögare, vår avföring blir hård, vår hud torr och skrumpen osv. Vad bör vi då dricka? Den naturligaste av alla drycker är givetvis vatten, men tyvärr är vattnet inte längre så särskilt naturligt i våra städer och samhällen. Under nuvarande omständigheter är kanske en viss klorering av tätorternas dricksvatten ofrånkomlig (vilket däremot den omdiskuterade fluoreringen ingalunda är!), men det klorerade vattnet inbjuder sannerligen inte invånarna till något rikligt drickande! Det är varken gott eller hälsosamt. Emellertid måste man ju göra det bästa av situationen. Klorerat vatten är bättre än inget vatten alls och under alla förhållanden bättre än pilsner, vichyvatten och läskedrycker. Låter man vattenledningsvattnet stå upphällt i ett öppet kärl, avdunstar det mesta av kloret.”

(NILS KALÉN i boken ”Förkylning – ett nödvändigt ont?”)

 

 

”Det är funktionen hos det kardiovaskulära systemet och lymfsystemet som bestämmer hur gamla vi kommer att bli och hur friska. Oavsett vad dina mål för hälsan är – minska i vikt, öka energin, bli av med smärta, förebygga sjukdom – så kan du vara säker på att inget kommer att hända utan ett ständigt pågående arbete i det kardiovaskulära och lymfatiska systemet. Vad, undrar du, har vatten med det kardiovaskulära och lymfatiska systemet att göra? Jo, både blodet som fyller det kardiovaskulära systemet och lymfvätskan består till 90% av vatten. Men inte nog med detta, funktionerna i det kardiovaskulära systemet och lymfsystemet och biljoner andra funktioner som oavbrutet sker i kroppen, övervakas av det mest komplexa och förvånansvärda i hela skapelsen nämligen den mänskliga hjärnan. Hjärnan består till 85% av vatten, precis som den cerebrospinala vätskan som fungerar som en stötdämpare för hjärnan. Så är det också med fostervattnet som omger och skyddar ett foster. Saliven består nästan bara av vatten, utan den skulle tungan klibba fast i gommen och vi skulle inte heller kunna svälja. Ögat fuktas av en vätska förutan vilken det skulle vara svårt att röra på ögonen. Även tårar består mest av vatten. Matsmältningssaft är praktiskt taget bara vatten och utan den skulle maten inte kunna smältas. Hela processen med att föra näring till cellerna och rensa bort avfallsprodukter från cellerna är beroende av vatten som transportmedel. Alla inre organ omges av vatten, utan det skulle organen klibba ihop. Naturligtvis består även bindvävnaden av en hel del vatten. Alla lederna i kroppen rör sig med lätthet tack vare ledvätskan (synovialvätskan) som till 90% är vatten, utan detta skulle lederna snabbt bli mottagliga för artrit. Till och med vår benstomme består av vatten, till 35%. Vi är vattenvarelser! Ta bort allt vatten från kroppen och det som blir kvar skulle rymmas i en skokartong. När vi nu förstår att vatten är det näst viktigaste kravet för att hålla oss vid liv, näst efter luft, är det chockerande hur få människor som helt och fullt förstår vilken förödande effekt brist på vatten får på kroppen och omvänt också, vilka fantastiska resultat det blir om man förser den med vad behöver. Förvånansvärt få människor känner till hur mycket vatten kroppen gör sig av med varje dag. Som vattenvarelser på en vattenplanet är den mänskliga kroppen konstruerad så att det finns en oavbruten ebb och flod med vatten ut och in i kroppen. Varje dag förlorar vi cirka två liter vatten. Beroende på variationer som fysisk aktivitet och kost, kan det bli det dubbla. Vatten försvinner också när vi svettas och när vi andas. Huden består av miljoner porer som alla utsöndrar en viss mängd fukt. När vi motionerar eller ökar den fysiska aktiviteten, svettas vi – alltså förlorar vi vätska. Hela tiden, dygnet runt, utsöndras vätska, t o m på natten när vi sover. Andas på en spegel eller glasruta så kan du se fukten från dina lungor på glasytan. Du andas tusentals gånger per dag och vid varje andetag förlorar du lite vätska. Den vätskan måste ersättas, och om du inte gör det kan det skada dig mer än du kan föreställa dig. Rätt vätskemängd i kroppen är viktig för alla dess aktiviteter och funktioner. Vatten är därför mycket viktigt om du vill nå målet att återfå och behålla en god hälsa.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Lev utan smärta”)

 

 

”Vatten utgör ungefär två tredjedelar av kroppsvikten. En medeltung människas kropp skulle alltså innehålla omkring 45 kg vatten. Vissa kroppsdelar, t. ex. benstommen, innehåller naturligtvis mindre vatten än andra. För många är det kanske en överraskning att höra att över 85 % av hjärnans gråa massa och över 90 % av blodplasmat utgöres av vatten, under det saliven – i det föregående har vi sett att salivbrist är ett tecken på kroppens behov av vatten – innehåller över 98 % vatten.

 

Vatten är bärare av näring, som resorberas från matsmältningskanalen. Det är platsen för de kemiska förändringar, som ligger till grund för största delen av vår påtagliga verksamhet. Vatten är, som vi snart skall se, förutsättningen för reglerandet av kroppstemperaturen och spelar en viktig roll i den mekaniska uppgiften att hålla rörliga delar smorda och glatta – så att t. ex. tarmslingorna liksom ledytorna kan glida mot varandra.

 

Att vatten används inom kroppen utan att därigenom förbrukas är antagligen ett bevis på dess stora betydelse. På många ställen förekommer en cirkulation av vätska, som flyter ut ur kroppen och tillbaka igen utan att något går förlorat. Saliven lämnar sålunda kroppen, när den kommer in i munnen (munhålan är naturligtvis inte en del av kroppen), i mängder som varierar mellan omkring 1 och 1,5 liter per dag, varefter praktiskt taget hela mängden åter resorberas i tarmarna. Magsaften, varav magsäckens väggar dagligen alstrar 1-2 liter, gallan från levern samt bukspottkörtelns och tarmväggarnas sekret uppgående till omkring 2 liter – alla nästan uteslutande bestående av vatten – avsöndras för att fullfölja sina speciella funktioner, nämligen att avlämna de för matsmältningsprocessen erforderliga, aktiva digestionsvätskorna. Därefter återvänder de till kroppen genom tarmkanalens invändiga beklädnad och medför då den smälta födan. En delvis liknande cirkulation förekommer i njurarna, där vatten och lösta ämnen passerar fritt genom den lilla bägaren av blodkärl, den s.k. glomerulus, i början på var och en av de oräkneliga, ytterst fina kanaler, varav njuren huvudsakligen består. Men på sin väg genom njurkanalerna kvarhålls en del av vattnet, de nyttiga salterna och det lösta sockret, under det de onyttiga avfallsprodukterna rinner vidare ut. Vatten fungerar alltså som ett mycket viktigt transportmedel i dessa olika cirkulationssystem utan att definitivt lämna kroppen.

 

Vi får ytterligare, indirekta bevis på vattnets värde för organismen, om vi jämför verkningarna av vattenförlust med förlusten av andra ämnen. Enligt den tyske fysiologen Rubner kan vi genom att fasta förlora praktiskt taget hela vårt förråd av animal stärkelse och glykogen utan några nämnvärda följder. Vi kan också förlora hela vårt reservupplag av fett samt omkring hälften av de äggviteämnen, som antingen lagrats eller ingår i kroppsbyggnaden, och ändå inte hotas av någon större fara. Att förlora 10 % av kroppsvattnet däremot innebär allvarlig fara och förlusten av 20-22 % betyder säker död.”

(WALTER B. CANNON i boken ”Kroppens visdom”)

 

 

”Vår kropp förlorar vatten oavbrutet och ovillkorligen. Vi inandas som bekant syre och utandas koldioxid. Dessa gaser kan hastigt passera genom de små lungblåsornas väggar, endast om dessa hålles fuktiga. Inte bara denna del av andningsapparaten utan även de övre delarna – näsan och halsen, luftstrupen och dess förgreningar – är invändigt täckta med vätska. Om inte den luft som inandas är mättad med fuktighet, avlägsnas vatten från kroppen med varje utandning, vilket vartenda barn har bevisat genom att andas på en kall fönsterruta. Den vattenmängd som på detta sätt bortföres under en kall dag beräknas uppgå till närmare 0,5 liter.

 

Vatten förloras också av kroppen i form av svettning. Denna kan vara omärklig, d. v. s. icke förnimbar medelst vanliga prov, eller den kan ta sig uttryck i påfallande svettavsöndring. En person, som befinner sig i vila eller lättare verksamhet, beräknas enligt doktor och fru Benedict genom omärklig hudutdunstning förlora nästan lika mycket vatten som den mängd vilken förloras vid utandning – närmare 0,5 liter. Svettningen är omärklig vid lätt kroppsverksamhet samt när den omgivande luften är mindre fuktig. Den obetydliga mängd svett som utsöndras, avdunstar då så hastigt att den inte känns. När det är varmt i luften, när man är för varmt klädd eller när extra värme alstrats genom muskelarbete, ökar svettutsöndringen. Den kan då stiga avsevärt. Under en fotbollsmatch eller ansträngande kapplöpning kan en person förlora närmare 2 kilogram, nästan uteslutande vatten. En stor del av denna förlust sker genom huden.

 

Ett tredje sätt på vilket vatten oavbrutet lämnar kroppen är genom njurarna. Vi måste komma ihåg att det är den vägen som de icke flyktiga avfallsprodukterna bortföres. De bildas oupphörligt genom kroppens verksamhet. De måste avlägsnas från blodet för att dess sammansättning skall bibehållas oförändrad. De kan endast utsöndras upplösta i vatten. För att kroppen skall befrias från 45 gram urinämne fordras närmare 1 liter vatten.”

(WALTER B. CANNON i boken ”Kroppens visdom”)

 

Läs även Drick mellan måltiderna och Klorfritt vatten

 

 

 

 

Vegetarisk kost

 

”Vissa kritiserar en växtbaserad diet och anser att den är för extrem eller drakonisk. Websters lexikon definierar drakonisk som ”omänskligt grym”. En närmare granskning avslöjar att ”extrem” och ”omänskligt grym” inte beskriver en växtbaserad kost, utan konsekvenserna av vår nuvarande västerländska kost. Att få bröstbenet itusågat för en bypass-operation eller drabbas av stroke som leder till afasi kan väl kallas extremt, och att få bröst, prostata, tjocktarm eller ändtarm borttagna på grund av cancer kan kännas omänskligt grymt. Dessa sjukdomar förekommer sällan bland folk som äter en växtbaserad kost.”

(DR CALDWELL B. ESSELSTYN JR)

 

 

”Man börjar i vår tid på många håll allt mer och mer inse den vegetariska kostens fördelar framför den animaliska kostens. Sålunda utgav världens största läkarsällskap, the American Medical Association (AMA), vid sin årliga utställning i New York City år 1965 en till allmänheten riktad vetenskaplig publikation kallad »Cholesterol Tolerance». Den gör gällande att människans förfäder var växtätare – alltså varken köttätare eller allätare. Jag återger följande ur nämnda publikation:

 

»Studier av tandstrukturen hos nutidsmänniskan visar, att hon äger alla de egenskaper, som utmärker ett strikt växtätande djur. Hur kommer det sig då att även om människan är skapad till att äta vegetarisk kost hon likväl blivit allätare? Häri ligger kanske orsaken till att hjärt-kärlsjukdomarna blivit så allmänna i jämförelse med hur förhållandet är bland djuren.»

 

I publikationen framhålls vidare att en hög frekvens av sjukdomar i kransartärerna förekommer i de köttproducerande länderna och vidare, att »olika människogrupper, som idag använder vegetarisk kost, praktiskt taget utan något kött, har en mycket låg blodkolesterolhalt liksom en mycket låg frekvens av hjärt-kärlsjukdomar. Detta har tydligt påvisats i länder sådana som Indien, där omkring 50% av invånarna är stränga vegetarianer.»”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”Bland naturfolken i Afrika och på Java, som huvudsakligen äter en fiberrik vegetarisk kost, sådana »civilisationssjukdomar» som är så ödesdigra bland de västerländska folken mycket sällan förekommer.

 

Flera forskare har funnit att vid minskad konsumtion av protein, minskar även den behövliga kalorimängden och att en riklig användning av framför allt köttprotein leder till överkonsumtion av mat. Så fann de Langen att de indonesier på Java som levde helt på vegetarisk kost klarade sig med endast 2.100 kcal per dag även i tungt jordbruksarbete."

 

Märklig är W. A. Thomas’ iakttagelse att en vegetarisk kost kan förhindra 90% av våra blodproppssjukdomar och 97% av våra sjukdomar i kransartärerna. (Journal of American Medical Association den 3 juni 1961, sid. 806, 807.)”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”Det torde numera stå klart för vetenskapen, att människan ursprungligen varit en helt vegetariskt levande varelse och att det animaliska inslaget i vår föda tillkommit på ett mycket sent stadium i den biologiska utvecklingen. Hela vår kroppskonstitution, vår yttre och inre byggnad, främst vår födoupptagningsapparat – alltifrån käkparti och tänder ända ned till ändtarmen – pekar entydigt på att vi är skapta till växtätare.”

(NILS KALÉN i boken ”Hälsans lexikon”)

 

 

”Vi äter som kungar och drottningar varje dag, hela veckan, och det tar livet av oss. Du känner säkert människor som lider av hjärtsjukdomar, cancer, stroke, Alzheimers, fetma eller diabetes. Kanske du själv eller någon i din familj lider av något av de besvären. Som vi sett är de här sjukdomarna relativt okända i traditionella kulturer där man till största delen livnär sig på oraffinerad, växtbaserad mat, som på den kinesiska landsbygden. Krämporna uppstår när välståndet i en traditionell kultur växer och man börjar äta allt mer kött, mejeriprodukter och raffinerade vegetabiliska produkter (kex, kakor, läsk osv.).

 

När jag föreläser brukar jag börja med att berätta min egen historia, precis som jag har gjort i den här boken. I slutet av föreläsningen får jag alltid frågor från åhörare som vill veta mer om kost och olika sjukdomar. Du kanske också har en fråga om en viss sjukdom. Chansen är stor att det rör sig om en så kallad välfärdssjukdom, eftersom det är dem vi dör av i västvärlden.

 

Många blir förvånade över att sjukdomarna som de är intresserade av har mycket gemensamt med andra välfärdssjukdomar, särskilt när det gäller kost och näring. Men det finns ingen kost som passar speciellt vid en viss sjukdom. Bevismaterialet som samlats in av forskare runt om i världen visar att kost som förebygger cancer även förebygger hjärtsjukdom, fetma, diabetes, starr, makuladegeneration, Alzheimers, nedsatt kognitiv förmåga, multipel skleros, benskörhet och flera andra sjukdomar. Dessutom gagnar den här kosten alla, oavsett genetik och individuella egenskaper.

 

Sjukdomarna som nämns här, och fler därtill, har samma ursprung: en livsstil med för mycket sjukdomsfrämjande faktorer och för få hälsofrämjande faktorer. Med andra ord handlar det om den västerländska kosten. Däremot finns det en kost som motverkar alla dessa sjukdomar: den oraffinerade, växtbaserade maten.

 

Kapitlen i den här delen är indelade efter sjukdom eller sjukdomsgrupp. Varje kapitel innehåller bevis för hur maten kan knytas till de olika sjukdomarna. Under läsningens gång kommer du att inse bredden och djupet hos det vetenskapliga underlaget som ger stöd åt fördelarna med en oraffinerad, växtbaserad kost. För mig har bevismaterialets stringens för så många olika sjukdomsgrupper varit den mest övertygande faktorn. Om en växtbaserad kost visar på så stor nytta för så många olika sjukdomar, är det möjligt att vi människor var tänkta att äta på något annat sätt? Mitt svar är nej, och jag tror att du kommer att instämma.

 

USA och de flesta andra västländer tänker fel när det gäller kost och hälsa och vi har fått betala ett högt pris. Vi är sjuka, överviktiga och förvirrade. Jag blev själv alldeles överväldigad när jag gick vidare från labbstudierna och Kinastudien och möttes av den information som diskuterats i del II. Jag har insett att några av våra högst värderade konventioner är helt felaktiga och att sanningen om hälsa har mörklagts. Det värsta är att den intet ont anande allmänheten har fått betala det högsta priset. Den här boken är därför i hög grad ett försök från min sida att ställa felen till rätta. Som du kommer att se i de följande kapitlen finns det en bättre väg att följa när man har hjärtsjukdom, cancer, övervikt och blindhet, för att nå optimal hälsa.”

(T. COLIN CAMPBELL & THOMAS M. CAMPBELL II i boken ”Kinastudien”)

 

 

”We’re basically a vegetarian species and should be eating a wide variety of plant foods and minimizing our intake of animal foods. The higher the intake of animal products, the higher the risk of cancer. For example, most people who get lung cancer are smokers, but not all smokers get lung cancer. Among smokers, animal products appear to raise the risk of cancer, and fruits and vegetables lower it.”

(T. COLIN CAMPBELL)

 

 

“A vegetarian diet is a way of loving yourself.”

(GABRIEL COUSENS i boken “Conscious eating”)

 

 

”År 1968 utförde professor Per-Olof Åstrand i Sverige följande intressanta försök med nio idrottsmän:

 

Under tre dagars tid ställdes dessa på en speciell kost, varefter deras uthållighet prövades på s.k. ergocykel. Efter en kost bestående av kött och fett var idrottsmännens uthållighet i medeltal 57 minuter. Efter en normal blandad kost var deras uthållighet 114 minuter, medan en rent vegetarisk kost bestående av grönsaker och spannmål gav dem en uthållighet av 167 minuter – alltså i det närmaste tre gånger större än den animaliska kosten.

 

Enligt detta, och andra tidigare utförda liknande, försök ger den vegetariska kosten människan den största fysiska uthålligheten.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Rätt kost – grunden för god hälsa”)

 

 

”För att släppa felaktiga tankesystem som bygger på rädsla och orsakar motvilja till en vegetarisk kost, kan det vara bra att känna till att statistik från hela världen på ett övertygande sätt visar att en vegetarisk kost är vida överlägsen en köttbaserad kost. Såväl när det gäller omedelbara hälsoeffekter som effekter på livslängd och fysisk uthållighet. Redan 1917 visade forskningsresultat publicerade i Yale Medical Journal av professor Irving Fisher att vegetarianer har en uthållighet som är omkring dubbelt så stor som hos köttätare. 1961 skrevs i Journal of the American Medical Association att: ”En vegetarisk kost kan förhindra nittiosju procent av våra hjärtinfarkter.” John Robbins visar i Diet for a New America att vegetarianer som inte konsumerar mjölkprodukter (veganer) har en tiondel så många hjärtattacker som köttätare i den kritiska åldern fyrtiofem till sextiofem år. Man har till och med funnit att vegetarianer har färre fall av blodbrist än köttätare. American Journal of Clinical Nutrition rapporterade 1983 i sitt marsnummer, att kvinnor som var vegetarianer hade mindre än hälften så många fall av benskörhet som köttätande män. Forskare på ledande forskningsinstitut som Harvard och U.S. Department of Agriculture Survey on American Vegetarians har erkänt att en vegetarisk kost i högindustrialiserade områden, som till exempel USA och Västeuropa, mer än tillräckligt tillgodoser proteinbehovet och uppfyller alla grundläggande näringsbehov.”

(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)

 

 

”Exakt hur viktigt det är att äta en växtbaserad kost för att förebygga cancer bekräftades 1997 när American Institute for Cancer Research (amerikanska cancerforskningsinstitutet) publicerade en viktig internationell rapport, Food, Nutrition and the Prevention of Cancer: A Global Perspective (Föda, näring och cancerprevention: ett globalt perspektiv). I denna rapport, som framtogs i samarbete mellan 120 forskare och experter från FN:s Världshälsoorganisation (WHO) och Närings- och jordbruksorganisation samt från International Agency on Research on Cancer (som ingår i WHO) och USA:s National Cancer Institute, analyserades över 4 500 studier som handlade om kost och cancer.

 

I rapporten ingick också en översikt gjord av en expertgrupp bestående av femton av världens ledande forskare om kost och cancer som granskat över två hundra fallstudier om sambandet mellan frukt och grönsaker och cancer. I häpnadsväckande 78 procent av dessa studier fann man att frukt och grönsaker hade en statistiskt säkerställd skyddande effekt mot någon eller flera typer av cancer. Endast tjugotvå procent visade inget signifikant samband. Ingen studie visade att konsumtion av sådana livsmedel orsakade en ökning av antalet cancerfall.

 

Vad blir då rapportens kostrekommendation nummer ett?

 

Välj en kost huvudsakligen baserad på en rik variation av grönsaker, frukt och baljväxter och med ett ytterst litet inslag av stärkelserik basföda.

 

I egenskap av både projektledare för Kinastudien och främste rådgivare vid American Institute for Cancer Research känner doktor Colin Campbell väl till dessa studier. På grundval av sina erfarenheter har han varit mycket frispråkig i fråga om sambandet mellan kost och cancer:

 

Den största andelen av alla cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och andra former av degenerativa sjukdomar kan enkelt förhindras genom att vi börjar äta en växtbaserad kost.

 

Det ligger en viss ironi i att doktor Campbell blivit en av de klaraste förespråkarna för en växtbaserad kost. Han växte upp på en bondgård där kosten till stor del bestod av kött och ägg. Hans doktorsavhandling handlade om hur vi skulle kunna producera animalt protein effektivare så att vi kunde äta mer animaliska livsmedel. Men, som han berättar i Kinastudien, hans stora framgångar inom näringsforskningen övertygade honom om att en kost med en så låg andel animalisk föda som möjligt är det bästa valet. Han konstaterade bara faktum, förklarade han.

 

Hans kost är numera till 99 procent vegetarisk. Han och hans hustru Karen har fött upp fem barn på en växtbaserad kost.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”I en undersökning fann man att personer för vilka kött var den främsta proteinkällan löpte nästan tre gånger högre risk att utveckla demens än vegetarianer.”

(JOHN ROBBINS i boken ”Hälsans hemligheter”)

 

 

”Den allra största rädslan hos förespråkare för köttätande och hos nyblivna vegetarianer är oron för att man inte skulle få tillräckligt med protein. Problemet är dock det motsatta: vi stoppar i oss för mycket protein."

(GABRIEL COUSENS i boken "Andlig näringslära")

 

 

"Vi kan starta med det utgångsläget att vi helt enkelt inte behöver så mycket protein som man velat få oss att tro. För det första återanvänder kroppen 70% av sitt proteinhaltiga avfall. För det andra förlorar kroppen bara omkring 23 gram protein per dag. Det försvinner genom avföringen, urinen, håret, hud som flagar av och genom svettning. För att fylla på 23 gram skulle man behöva äta mellan ett halvt och ett kilo protein per månad.”

(HARVEY DIAMOND i boken ”Fit for life”)

 

 

”En harmonisk kost hjälper oss att livnära, rena och vörda kroppen som den fysiska aspekten av anden eller som ett tempel för anden. Vi kan då hålla våra sinnen klara och våra kroppar friska, och därmed utvecklas. Om vi till exempel äter så mycket godis att vi rubbar kroppens balans och får för lågt blodsocker, kommer svängningar i blodsockernivån att göra det svårt att meditera, eller koncentrera sig på något projekt. Dessa svängningar bidrar också till perioder av instabilt känsloliv, depressioner eller tillstånd av överkänslighet. Vi behöver en lämplig kost för att kunna ta emot, lagra och leda de förhöjda kosmiska energier som nu genereras på denna planet, samt för att kunna hantera den ökade energi som frigörs genom vår egen andliga utveckling. En kost som skapar fred i vår kropp är till nytta i alla livets aspekter, från fysisk ansträngning till andlig strävan.

 

Vegetarisk kost är den kost som är mest förenlig med hälsa för kropp, sinne och ande, liksom för hela planetens hälsa.”

(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)

 

 

”Ett kosthåll som innebär att man inte behöver döda nötboskap, getter, får, kycklingar, kalkoner, fåglar eller fiskar bringar oss exempelvis i harmoni med naturens universella kärlekslag. En vegetarian bidrar inte till lidande, smärta och död för djur på denna planet.”

(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)

 

Läs även Köttätande och Äta djur

 

 

 

 

Vin & Öl

 

"Historien om miljökämpen, fil lic Björn Gillberg, och vinet. Vin är en ovanligt förorenad produkt. Där kan - förutom alkohol - finnas färgämnen, bly, besprutningsrester och, inte minst farligt, glykol. Gillberg hittade också bisulfit

(ett blekningsmedel) i de flesta viner. Enligt livsmedelsstadgan får bisulfit bara finnas i en viss högsta koncentration.

Vinerna hade ungefär den dubbla halten. Vin & Spritcentralen AB blev anmäld till åklagare för brott mot Livsmedelslagen.

 

Systembolaget, som kände marken bränna under fötterna, skrev genast till Livsmedelsverket och begärde att man skulle höja den tillåtna bisulfithalten, vilket också skedde - övre gränsen höjdes från 200 till 400 mg/kg!

Vinet blev efter denna lagändring lovligt och lagligt och åklagaren lade ner åtalet.

 

Det är alltid svårt att fastställa en absolut säker gräns för gifter under vilken hälsoriskerna är negligerbara.

Livsmedelsverket ryckte in till bröders hjälp - som man säger mellan de statliga verken. I Systembolagets annonser hette det nu: "Gillberg ljuger. Vårt vin innehåller inte alls bisulfit över tillåtna värden!""

(OLOV LINDAHL i boken "Recept på hälsa")

 

 

”Med jämna mellanrum kommer det forskningsrapporter som säger att en måttlig konsumtion av alkohol är bra för hälsan. Denna forskning är ofta partisk, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. I en kanadensisk undersökning drog man exempelvis nyligen slutsatsen att många människor som dricker en eller två öl om dagen är sjuka mer sällan än de som inte dricker alls. Studien var sponsrad av den kanadensiska bryggerinäringen. Även när det inte finns några sådana uppenbara affärsmässiga intressen med i bilden är det sannolikt så att forskarna själva dricker alkohol, i likhet med de flesta människor i vår kultur. De som dricker har ett omedvetet behov av att legitimera de droger de väljer att nyttja.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

 

 

Vitlök

 

”Att regelbundet äta rå lök och vitlök minskar också blodets benägenhet att bilda proppar och ökar kroppens förmåga att lösa upp proppar.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Det medicinska värdet av löken, särskilt vitlöken, har varit känt bland folken sedan uråldriga tider. Lökens läkande egenskaper ligger förborgade i dess eteriska olja, som besitter en rentav underbar läkekraft. Jag har gång på gång sett tydliga bevis härpå vid fall av katarr, hosta, heshet, slembildning, bölder och svullnader samt vid olika slag av hals-, hjärn-, mag-, tarm- och njurlidanden.”

(BIRGER LEDIN i boken ”Fyra vägar föra ut…”)

 

 

”Dessutom är vitlök ett starkt antibiotikum som är särskilt effektivt mot svampinfektioner, och det har också virusbekämpande och bakteriehämmande effekter. Den bästa huskur jag känner till mot förkylning är att äta flera råa vitlöksklyftor så fort man märker de första symptomen. Att äta rå vitlök är inte lockande för alla, men vitlöken förlorar sina antibiotiska egenskaper när man torkar eller tillagar den, och kommersiella vitlökskapslar har inte samma effekt som färsk vitlök. Man kan göra den råa vitlöken mer aptitlig genom att hacka den fint, blanda den i mat eller äta den i samband med en måltid. Eller skär en klyfta i bitar och svälj dem hela som piller.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Jag har sparat en aktuell artikel ur en kinesisk läkartidskrift där man beskriver hur man använder vitlök intravenöst för att behandla en sällsynt och allvarlig form av hjärnhinneinflammation som orsakas av en svampinfektion i hjärnan. (Denna sjukdom blir allt vanligare nu som en opportunistisk infektion hos aids-patienter.) De kinesiska forskarna jämförde intravenösa vitlöksinjektioner med den vanliga läkemedelsbehandlingen med ett mycket toxiskt antibiotikum som kallas amfotericin B. I denna studie fungerade vitlöken bättre än läkemedlet och orsakade ingen toxicitet oavsett dosering.

 

Något som kan vara bra att ha i husapoteket när man märker att ett barn börjar få öroninflammation är vitlöksolja. Man droppar lite varm vitlöksolja i örat, och sedan täpper man till örat lätt med en bomullstuss. För att göra vitlöksolja, pressa ner några vitlöksklyftor i lite olivolja, låt stå några dagar i rumstemperatur och sila sedan bort vitlöken. Förvara oljan i kylskåpet och värm lite i taget. Somliga rekommenderar också att man lägger en liten klyfta eller bit rå vitlök direkt i örat och håller den på plats med en bomullstuss. Vitlöksbiten kommer så småningom att lösas upp.”

(ANDREW WEIL i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”)

 

 

”Det finns flera undersökningar som visat att vitlök har en cancerhämmande effekt, och även här rör det sig om flera olika mekanismer. Förutom att stimulera immunfunktionen tycks den blockera bildandet av vissa carcinogener i tarmarna och skydda DNA från att skadas av andra carcinogener. Slutligen skyddar vitlök också lever- och hjärnceller från degenerativa förändringar (förmodligen en följd av dess innehåll av antioxidanter) och sänker blodsockret. Man kan uppnå alla dessa effekter genom att helt enkelt ha vitlök i maten.”

(ANDREW WEIL i boken ”Bli frisk av dig själv”)

 

 

”Vitlöken är rik på senapsoljor, och i detta samband med den kombination av renande ämnen, som den består av, har en högeligen välgörande inverkan på hela organismen. Den stimulerar aptiten och avsöndringen av magsaft, befordrar peristaltiken i tarmarna och är urindrivande.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

”Vitlök är en av de äldsta medicinalörterna (på sumeriska stentavlor från år 3000 f.v.t. ordineras vitlök). Louis Pasteur konstaterade år 1858 att den hade antibakteriella egenskaper. Under första världskriget var det vanligt att använda vitlök i bandage för att förebygga infektioner, och ryska soldater använde det även senare, under andra världskriget. När de hade ont om antibiotika använde de vitlök så flitigt att det brukade kallas ”det ryska penicillinet”.”

(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)

 

 

”Vitlöken är idag en av de mest genomforskade växterna och anses tillhöra morgondagens medicin. En av de viktigaste farmakologiska substanserna i vitlöken kallas för allicin, den bildas först när vitlöken sönderdelas. Vetenskapliga studier har visat att vitlöken har följande verkan på hjärta och blodcirkulationen: blodkärlsvidgande, motverkar åderförkalkning samt sänker blodfetterna. Den motverkar blodproppsbildning, är blodtryckssänkande och förbättrar blodcirkulationen. När det gäller immunförsvaret har den en antibiotisk verkan mot både bakterier och svamp samt stärker immunförsvaret. Uppkomsten av ”sjuka” tarmbakterier motverkas. Vitlöken är ett medel mot åldrandets symtom av högsta rang. Djurförsök har visat att den kan få åderförkalkningar att delvis tillbakabildas. Det finns även studier som ger stöd för att vitlök motverkar cancer. Små doser vitlök stimulerar även tarmmotoriken. Det betyder att tarmförslappning, som leder till förstoppning, motverkas.”

(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)

 

 

”Idag finns många vitlökspreparat på marknaden som man marknadsför som mer eller mindre luktfria. De s.k. luktfria vitlökspreparaten har genomgått en kraftig ”reningsprocess” och deras effekt är troligen mindre än för produkter tillverkade på färsk vitlök, t.ex. vitlökssaft.”

(RAIMO HEINO i boken ”Våra läkande växter”)

 

 

PESTICIDAL PROPERTIES OF GARLIC

 

Two entomologists from the University of California, Drs. Elden L. Reeves, and Shankar V. Amonkar proved by their studies that garlic is an effective pesticide. Using what they refer to as a “crude extract of garlic,” they discovered that it caused 100% mortality in five species of mosquito larvae when used in such small doses as 200 p.p.m. (parts per million).

 

The California researchers used a crude methanolic extract of commercially available dehydrated garlic, called instant minced garlic, and also a more refined form obtained from freshly reconstituted dehydrated garlic by steam distillation. Both of these materials were used against larvae of a number of mosquitoes, including Culex peus, Aedes, and even against a field-collected larvae of highly insecticide-resistant strains of A. nigromaculis from Tulare and Kern counties in California. A 100% mortality rate was obtained against all larvae with the crude garlic extract at the concentration of 200 p.p.m. or above, and 90% mortality if concentration was 100 p.p.m. The steam distilled garlic oil fraction gave even better results: 100 % mortality at 20 p.p.m. for laboratory-resistant larvae and 30 p.p.m. for field-collected, highly insecticide-resistant larvae. They found that the oil fraction is 12½ times as effective as crude garlic extract.

 

Isn’t it ironic that we have been told all these years that it would be fatal to outlaw DDT because we have to have it to kill mosquitoes! But, I guess it is easier to produce a chemical concoction than to grow garlic on a mass scale. The fact that DDT also kills people doesn’t seem to enter the chemical boys’ minds.

 

By the way, organic gardeners around the world have known for years that planting rows of garlic plants between rows of vegetables or flowers which are specifically vulnerable to insect attacks, such as roses, tomatoes, potatoes, cabbage, etc., will prevent insect infestation and protect the plants. One of my friends soaks raw mashed garlic in large vats of water, then sprinkles it on the plants – with excellent results of total protection!”

(PAAVO AIROLA i boken “The miracle of garlic”)

 

Fotnot: boken ovan skrevs 1978

 

 

 

 

Vitt mjöl

 

"Ju vitare bröd, desto snabbare död."

(JOHN ROBBINS i boken "Hälsans hemligheter")

 

 

”Överallt där man äter ett högvärdigt fullkornsbröd, är befolkningens hälsotillstånd och motståndskraft bra. Där man mestadels äter vitt bröd, finner man däremot ofta dåliga förutsättningar för hälsa och kroppsligt välstånd.”

(ALFRED VOGEL i boken ”Den lille doktorn”)

 

 

”Vid malning av olika sädesslag avlägsnas olika mängder av sädeskornets ytskikt. Just detta ytskikt innehåller emellertid större mängder mineralämnen än de inre delarna av sädeskornet. Spannmålsprodukternas mineralämneshalt är alltså starkt beroende av malningsgraden. Också halten av proteiner, liksom deras biologiska värde, minskas ju närmare man kommer det inre av vetekornet. Då man i de nordiska länderna under vårt århundrade alltmer börjat använda vitt bröd, har detta samtidigt inneburit en avsevärd minskning av mineralämnena i vår kost, vilket skadat folkhälsan.

 

Vete har vid undersökning visat sig ha hög halt av mineralämnen. Vid malning stannar emellertid det mesta av dem i vetekliet och vetegrodden, vilka huvudsakligast används vid utfodring av kreatur. Eftersom såväl kalcium såväl som mikrogrundämnena eller spårelementen mangan, järn, natrium, zink och koppar till största delen förekommer i sädeskornets – och framförallt i vetekornets – ytskikt, förstår vi hur viktigt det är att som mat använda helkornssädesprodukter, i stället för produkter beredda av sädeskornets mineralfattiga frövita. Undersökningar utförda vid universitetet i Stuttgart-Hohenheim har visat, att sädesprodukter som behandlats enligt den moderna kvarntekniken visar stor brist på vitaminer – särskilt B1-vitamin – samt på mineral- och spårämnen. Enligt dessa undersökningar innehöll vetekli tolv gånger mera kalium än det vita vetemjölet, tre gånger mera kalcium, fyrtio gånger mera magnesium, fem gånger mera mangan och tre gånger mera järn, fyrtio gånger mera zink, sex gånger mera B1-vitamin och fyrtio gånger mera B2-vitamin. Detta är ödesdigert, då man vet att tillräckliga mängder av magnesium och kalium i vår kost är förutsättningen för förebyggande av hjärtinfarkt.”

(HENNING KARSTRÖM i boken ”Grönt, lättlagat, hälsosamt”)

 

 

”All vetenskaplig litteratur pekar i samma riktning: Människor som vill skydda sig från cancer bör kraftigt minska sitt intag av raffinerat socker och vitt mjöl.”

(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)

 

 

”Det moderna mjölet produceras i valskvarnar, där höghastighetsvalsarna under tidigt 1880-tal ersatte kvarnstenarna. De nya kvarnarna var mycket effektivare, men eftersom de genererade mycket mer värme blev det mjöl de producerade mindre hållbart. Det som i första hand förstör malda korn är att fettet som finns i fröets grodd härsknar (oxiderar), och den reaktionen går mycket snabbare vid hög temperatur. Man löste problemet genom att avlägsna och kasta grodden och skala bort kliet (skalet), vars fibrer hindrade den nya malningsprocessen. Resultatet blev vitt mjöl – rena, oerhört små partiklar av stärkelse med en jättestor yta och ett mycket högt glykemiskt index.

 

Kvarnarna kunde framställa den här nya produkten mycket billigare än mjöl som malts med den traditionella stenmalningstekniken, och den var mycket mer hållbar. Det visade sig också att den var lättsåld. Av vitt mjöl fick man lättare, fluffigare matbröd och kakor, och eftersom det var en produkt gjord med ny teknik tilltalade den folk genom sin modernitet. I Europa kom stadsbor med sofistikerad smak snabbt att föredra de här nya mjölprodukterna, medan det gammalmodiga, grova, mörka brödet stämplades som föda för bönder och okunniga landsbygdsbor.

 

När jag växte upp i 1950-talets Amerika bestod det bröd vi åt mestadels av skivade limpor av en vit, fluffig massa, så totalt substanslös att man utan vidare kunde pressa ihop en skiva till en spelkulas storlek – ett populärt nöje vid frukostbordet, minns jag. (”Wonderbread” föreföll mig vara ett ovanligt passande namn.) Man kan fortfarande se sådana brödsorter i affären, tillsammans med en något mörkare version som kallas smörgåsbröd av fullkornsvete. Det kan innehålla en smula kli för färgens skull men kan pressas ihop lika dramatiskt, och stärkelsen i det består av lika fina och snabbt nedsmältbara partiklar. Brödet som jag får på de flesta restauranger i USA är inte mycket bättre, och jag ser med förfäran på den framgångsrika marknadsföringen av denna deprimerande föda i Gamla världens länder, där man borde veta bättre. Nyligen reste jag genom Rumänien, där de flesta människor för inte så länge sedan åt grovt, mörkt bröd. Nu kunde jag inte få något annat än vitt, fluffigt bröd och småfranska, och jag fick beskedet att det enda sättet att få tag på den gammaldags sortens bröd var att fråga efter ”hälsobröd” eller ”dietbröd”.

 

Oavsett om det raffinerade mjölet ingår i frukostbröd, tekakor, pizzabottnar, salta pinnar eller kex, och oavsett om det är berikat med vitaminer och mineraler eller är uppblandat med andra mjölsorter, har dessa produkter det gemensamt att de representerar en av livsmedelsteknologins mest osunda skapelser. Sådan mat finns överallt, och drar alltid upp måltidens glykemiska index till höjder som orsakar veritabla utbrott av högt blodsocker (hyperglykemi) och motsvarande utbrott av insulinproduktion (hyperinsulinism).”

(ANDREW WEIL i boken ”Ät rätt, ät gott, må bra”)

 

 

”Omkring 1880 uppstod en egendomlig anfäktelse i den västliga världen. Under att antal år före denna tid hade rika personer, aristokrater och kungligheter, inte ätit något annat bröd än vitt, men bönder och fattiga stadsbor hade bara råd att äta ”svart” bröd, som bakades av grovmalet mjöl. Troligen värderade konsumenterna brödet efter en ”statusskala”, där vitt bröd ansågs ”rent” och mörkt bröd, som innehöll stor mängd kli, ansågs ”orent”. På den tiden hade kvarnarna kvarnstenar och eftersom stenens yta var grov krossades vetekornen inte helt, hur väl stenarna än var balanserade mot varann. T.o.m. omsorgsfullt malet mjöl innehöll ännu en ganska stor mängd skalämnen och andra fibrer. Mjöl som genom siktning i tygskikt blev ”finare”, vitare, var en dyrbar vara, som endast de rika hade råd med. Men på 1880-talet kom en revolution inom kvarnindustrin, när stålvalskvarnarna togs i bruk. Då de perfekt slipade stålytorna passade exakt in i varann, kunde vetekornen malas finare än någonsin förr. Det blev lätt för mjölnaren att ta bort det mesta av kliet och producera ett högklassigt, nästan helt vitt mjöl till lågt pris. De nya valskvarnarna hade också en oförutsedd bieffekt. En av besvärligheterna inom mjölhanteringen hade varit det relativt stora svinnet av vete som förstördes av insekter. Men det högraffinerade mjölet hade förlorat så mycket näringsämnen att det knappt räckte till att livnära mjölbaggarna och därför minskade insekternas skadegörelse nu betydligt. Det barocka i att använda sådant mjöl till människoföda, som knappt kunde hålla baggar vid liv, undgick helt dessa historiska mjölnare. Dessa förändringar inom kvarnnäringen blev ödeläggande för gemene mans hälsa.”

(DAVID REUBEN i boken ”Mat för ett bättre liv”)

 

 

 

 

Äpple

 

”Ett äpple om dagen håller doktorn borta från magen.”

(okänd)

 

 

”Äpplet är kungen bland frukterna. Man har alltid förstått, att äpplet var en vitaminrik och nyttig frukt, men först på sista tiden har forskare upptäckt äpplets enastående läkeegenskaper. 1919 kallades en tysk läkare, Dr. Heisler, till en patient, som sedan fyra veckor lidit av en mycket svår tarmkatarr och som nu var avmagrad till ett skelett. Inga av de medel man försökt hade hjälpt. Dr. Heisler hade hört berättas om en sjuk, som botat sig otroligt fort från en långvarig och mycket svår tarmkatarr genom en kur på råa, rivna äpplen, och han beslöt att göra ett experiment. Till hans stora häpnad blev patienten redan efter några dagar frisk. En annan tysk läkare, som hade ett stort lasarett vid västfronten, kurerade där genom äppelkurer de svåraste fall av dysenteri. Han gav sina patienter 1½ kilo råa, rivna äpplen dagligen. Hans namn var Kutroff. Han använde sig även av icke rivna äpplen, som måste tuggas mycket väl. De flesta fall botades på två dagar och redan efter en dag inträdde oftast en stor förbättring. Liknande äppelkurer ha sedan dess praktiserats i otaliga sjukhus. 1-1½ kilo mogna, oskalade äpplen, från vilka kärnhuset borttagits, rivas på ett rivjärn av glas och förtäras under dagens lopp i åtta portioner. Utmärkta, ja, alldeles enastående resultat uppnås med dessa kurer vid mag- och tarmkatarrer, paratyfus och dysenteri. Men det är mycket viktigt, att patienterna inte ta in några medikament under kuren. Äpplena verka i tarmen som en svamp, som suger upp vätska och giftiga ämnen, vilka sedan hastigt utbefordras. Det är äpplenas innehåll av eteriska ämnen, garvsyra, fruktsyra och mineralämnen, som framkalla den snabba läkningen. En känd barnläkare, Dr Moro, gjorde underkurer med sjuka barn, som ledo av diarré och dysenteri genom liknande äppelkurer. Efter två dagars kur gick han så småningom över till vanlig kost men bibehöll en längre tids successivt minskade äppelportioner. I äppelskalet finns ett ämne, pektin, som har den egenskapen, att det får blodet att koagulera. Nu används pektinet med stor framgång vid bekämpandet av blödarsjukdomar. Med dess hjälp lyckas det att stilla svåra blödningar. Dessutom äro äpplen ett utmärkt läkemedel vid ämnesomsättningssjukdomar.”

(EBBA WAERLAND i boken ”Ur naturens rika apotek”)

 

 

”Äppelsaften på morgonen hjälper till att reglera kroppsfunktionerna, den främjar peristaltiken i tarmarna och verkar vitaliserande på hela systemet.”

(NORMAN WALKER i boken ”Råsaft-terapi”)

 

 

“An apple a day really may keep the doctor away. The pectin in apples may lower your cholesterol levels and help stabilize your blood sugar. They help prevent lung disease, especially in smokers.”

(DEAN ORNISH i boken “The spectrum”)

 

 

“According to Dr. Dharma Singh Khalsa, men who eat one apple a day lower their risk of heart attack by 32 percent.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

“Apples contain quercetin, a flavonoid that, in a 2001 Mayo Clinic study, helped prevent the growth of prostate cancer cells. Another study, at Cornell University, showed that phytochemicals in the skin of an apple inhibited the reproduction of colon cancer cells by 43 percent. And the National Cancer Institute reported that foods containing flavonoids like the ones in apples may reduce the risk of lung cancer by as much as 50 percent.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

“Apples contain a whole host of phytochemicals, including the aforementioned quercetin, plus catechin, phloridzin, and chlorogenic acid. So what does that mean for you? Strong – really strong – antioxidant power. Since both cardiovascular disease and cancer are thought to be highly related to what’s called “oxidative stress” (the damage done to cells and DNA by oxidation), the ability to fight off the destructive effects of that oxidation is a major weapon in the healing power of any food. Apples have that antioxidant power in spades. In fact, apples have the second highest level of antioxidant activity of any other commonly consumed fruit in the United States (beaten out only by cranberries).

 

Apples are also ranked second for total concentration of phenolic compounds, a huge class of biochemically active substances most of which belong to the flavonoid group. There are literally thousands of flavonoids, but all you really need to know about them is this: They are really, really good for you. And compared to every other fruit, apples have the highest portion of free phenolics. While that may sound like the phenolics just got out of prison, it actually means they’re not attached to other compounds in the fruit, which in turn means they’re more available for absorption into your bloodstream, where they can go to work providing you with all the amazing health benefits and cancer-fighting ability they have to offer.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

 

“When you eat (or juice) apples, don’t forget the peel. Apple peels have been found to have potent antioxidant activity and can greatly inhibit the growth of liver cancer and colon cancer cells. Though almost all apples contain valuable phenols and antioxidants, the good old Red Delicious seems to frequently come out the winner when it comes to antioxidant power.”

(JONNY BOWDEN i boken “The 150 healthiest foods on earth”)

 

Läs även Blanda inte frukt med annan mat, Frukt och Frukt i praktiken

 

Ingefärans effekt

© 2005 - 2017 Ruben Andersson