För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Kärlekens konst


Här kan du läsa om något av det svåraste och viktigaste som finns för oss människor. De allra flesta av oss har blivit "felprogrammerade" (fel-lärda/präglade i barndomen) att längta efter en overklig eller falsk variant av kärlek (s k snedvriden eller tvistad kärlek), vilket är följden av att vi aldrig blev villkorslöst älskade (den sanna eller äkta kärleken där vi helt ut får vara oss själva) av våra föräldrar. Om vi inte medvetet bearbetar denna tvistade kärlek kommer vi aldrig att fullt ut kunna få någon öppen, ärlig och tillitsfull kärleksrelation. Annars är det väldigt lätt att drabbas av världens vanligaste "ögonsjukdom" – "förälskelsen".

Jag rekommenderar dig att börja med att läsa Konsten att älska.


Läs även Commitment, Inbjudning, Intimacy, Utöka familjen och Vitamin KGS


Klicka på länkarna nedan för att välja ämne.






One of the skills of conscious living is making and keeping your agreements. Not keeping agreements you make – and making agreements you don’t intend to keep – drains energy and detracts from the forward progress of your life. You end up spending so much time handling broken agreements that you don’t have creative energy left for successful living. The clear analogy, and one most of you recognize, is with a lie. Think about the energy required to develop and maintain the subterfuge necessary to support a lie. First, the lie itself: Is it believable? Is your body telling the same story that is coming from your lips? And then the world: Are you managing the world in such a way as to be certain that your lie is not exposed? Lying is hard work, and worse, unproductive.


The bare essentials: Think carefully before you make an agreement. Make only agreements you really want to make. Scrupulously keep the ones you make. If you need to change one, do it promptly and consciously, and be willing to listen to others’ feelings about your change to the agreement.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)



“Feeling good is great, but there is a power to completion that goes beyond good feeling into the whole of life. What I’ve come to see is that the act of completing something, no matter how large or how small, puts you into harmony with the universe. If I say to you, “I’ll call you today,” I have created a new agreement about how things will be. If I then make good on my agreement and call you today, I line myself up in harmony with those forces. If I don’t call you today, I leave a loose end, an open circuit, an unresolved story line. By not calling you, I communicate something that affects my life and our relationship: my word is no good, and you are not worth my effort to keep my word. My experience has been that each incompletion saps my energy and clouds my relationship with the people on the other end. The act of completion restores my energy and clears the air that circulates through my relationships.”

(GAY HENDRICKS i boken “Five wishes”)



“Do you know someone who makes agreements – large or small – that she or he does not keep, and then insists that she or he simply forgot? Or is this your own relational habit at times? When you hear yourself or another saying, “I forgot,” it is a relationship warning to rival bells and alarms and great clanging noises. We all forget – we are human, after all, and hardly corner the market on perfection – but when you forgot agreements, except in the most rare of instances, it is a signal of something greater, something more personally damaging than a simple slip of the mind.


To be conscious is to remember. You can carry this out in any number of ways – remembering can be a complex skill, and you may wish to use multiple methods for remembering and carrying through on the agreements you make. The key, however, is in the commitment, in the motivation. If it is truly your wish to have a conscious relationship, you must fully commit yourself to remembering the agreements you make, and then to keeping those agreements.


When you say, “I forgot,” what you really are saying is, “It wasn’t important enough for me to remember.” Take heed; it is a message no one wants to hear.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)



“A sure way to slow down the flow of positive energy in a relationship is for someone to break an agreement. Not keeping agreements is a very common way to bring down a relationship if the upper limits have been reached. Here are some examples of unkept agreements, both trivial and significant, that have tripped up couples:


A man agrees to do a household task on a regular basis, but “forgets” to do it. His wife has to remind him frequently to do it.


A woman agrees not to see her former lover. Analyzing the semantics, she realizes she hasn’t agreed not to talk to him on the phone. So she calls him frequently, always feeling guilty afterward, but does not tell her husband about the calls or the guilt.


A couple has an agreement that they will decide mutually on any social engagements, but one person continues to accept invitations without checking it out with the other.


With the help of a counselor, a couple agrees to talk about feelings and their relationship every Thursday evening. Every Thursday something seems to come up, though, and they never get around to it.


A man likes to go out drinking with his buddies. He agrees to be home or call by a certain time. He repeatedly fails to do this, with uproar all around.


There seems to be part of the mind that keeps watch on the agreements we make and whether we keep them or not. Two sure ways to decrease aliveness in a relationship are to (1) make agreements you don’t want to make and (2) fail to keep the ones you make. Often it is the seemingly trivial agreements that cause the most trouble. This is because not keeping agreements is a symptom of deeper conflict in a relationship, and it really doesn’t matter whether the broken agreement is small or large.


Either you keep agreements or you don’t. If you don’t, then another key issue arises: whether or not you go back afterward and clean up the broken agreement. Anyone can study the relationship between one’s success in relationships and whether one keeps agreements scrupulously. You will be astounded, as the authors have been, at how closely the two are related. When an agreement is broken, a vital part of oneself is removed from the relationship and a block is inserted where the person’s energy was. All is not lost if an agreement is broken, however. There is always the option to go back, admit to the broken agreement, and see what needs to be done to fix it up.


There seem to be three main areas of awareness in regard to agreements. The first is noticing what agreements you make, both the conscious and unconscious ones. It is important, for example, to make agreements that you have your heart in, that are meaningful to you. Many agreements are broken because the person made them unwillingly in the first place.


A second skill is the actual carrying of the agreement to completion. For example, if you agree to take out the trash, it also means picking up the papers you knocked over as you were doing the task. The third skill is how you handle things if you don’t keep the agreement. Most of the problems that result from broken agreements can be straightened out easily with a few minutes of clear communication. Unfortunately, many people seem to prefer pretending it never happened to performing the act of courage necessary to clean it up.


Too, many people have a special emotion that they think exempts them from the usual laws of the universe. For example, a man had a big problem with anger. Whenever he felt really angry, he used that emotion as his excuse to break agreements all over the place. He and his wife had a monogamy agreement, but when he would get mad at her for something, he would go out for a one-night sexual encounter with someone else. When his anger subsided he would feel guilty. He couldn’t bring himself to admit to the broken agreements, though, and the marriage ultimately eroded.


Many people have feelings they think are special:

“When I am angry I get to steal and cheat.”

“When I feel really hurt I don’t have to tell the truth.”

“When I feel scared I get to overeat.”

“When I’m upset it’s okay to inconvenience others.”


The universe has a harsh way of dealing with us until we get the message: We have to keep our agreements no matter how we feel.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)


Läs även Commitment







”Vi stöter på fler hinder på kärleksrelationens törnbeströdda väg. Och även om de avgörande frågorna besvarats med känslomässig övertygelse och engagemang, bär båda med sig sitt förflutna och sina benägenheter till upprepningar.


Kärleksrelationen innebär att hålla många bollar i luften samtidigt. Paret är sexuella älskande, bästa vänner, arbetskamrater, rådgivare, föräldrar, barn, sjukvårdare, inspiratörer och beundrare åt varandra. Att leva nära någon betyder att bland många andra känslor kunna göra något konstruktivt av sin avund.


Om avunden får styra alltför ogenerat eller levas ut omodifierat kommer den inte att kunna ge någon plats för generöst intresse för den andra personens liv. Visserligen är de flesta av oss så pass polerade att vi inte visar avunden direkt. Det vore alltför uppenbart att säga: ”Jag vill inte att du ska prata engelska, för då blir jag så avundsjuk för att jag inte kan.” Nej, det finns dolda, mer raffinerade sätt att visa sin avundsjuka. Ett av de vanligaste och mest ödeläggande är att över huvudtaget inte låta sig imponeras.


Att bli imponerad, beundra, känna som att åka med i den andres framgång innebär en möjlighet att inte känna sig hotad och en möjlighet att göra sig delaktig genom att sublimera sin avund till glädje för den andres skull. Att bli imponerad är också att erkänna att den andre har förmågor, kunskaper eller tankar, som man själv inte har tillgång till, och som man står ut med att överraskas och imponeras av. Du gör din pryl och jag gör min, som det kan heta idag.


”Jag hittade en bättre resväg hem från jobbet idag.”

”Jaså, vilken då? – Tänk, den har jag inte ens tänkt på, vad bra att du kom på den, då kan ju jag också åka där och vinna tid, vad du är klipsk!”

jämfört med:

”Jag hittade en bättre resväg hem från jobbet idag.”

”Jaså den… den är inte bättre, jag har prövat den flera gånger förut, den är egentligen sämre än de andra.”

”Har du sett min nya teckning då?”

”Ja, jag såg den, färgerna är lite murriga.”

”Måste du kritisera jämt? Kan du aldrig säga nåt positivt?”

”Ursäkta, menar du att jag ska ljuga? Om jag tycker den är murrig eller att din nya resväg inte är nåt bra?”

”Har jag nånting att komma med, som du inte vet eller gör bättre?”

”Javisst älskling, nu är du dum och tjatig.”


Som synes tål inte vissa människor att bli överraskade, imponerade eller att inte kunna eller veta. Besserwissern, som det här ju handlar om, tror att det skulle kännas förödmjukande att inte behärska situationen och därmed få sin avund väckt. Som om det skulle finnas en svaghet, som för allt i världen inte får visas upp. Och den här rädslan/oförmågan till beundran kommer i stället att leda till ett försvarsinställt nedrackande, förakt, kritiserande, så att det inte ska finnas något att beundra eller bli imponerad av, eller i värsta fall bli avundsjuk på.


I själva verket är det centralt för kärleksrelationen att man kan låta sig överraskas av den andre. Att både känna den andre väl, men också lämna öppet att bilden av den andre kan ändras, berikas och fördjupas, liksom bilden av mig själv kan förändras i mina egna och den andres ögon.”

(TOMAS BÖHM i boken ”Efter förälskelsen”)


Läs även Avundsjuka





Destruktiv kärlek


”Ju mindre man är beroende av en partner för att vara lycklig, desto rikare blir livet tillsammans. Om det är absolut nödvändigt med en relation för att livet ska ha någon mening, då förgiftas mötet mellan man och kvinna på förhand.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kärlekskriget”)



”Den som älskar en annan så till den milda grad att han förlorar sig själv, älskar inte sig själv tillräckligt.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kärlekskriget”)



”Fastklamrandet vid en olämplig partner ger ett mått på ens eget självförakt.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kärlekskriget”)



”Vad är det för fel på att vilja bli omtyckt? Inget egentligen, men problemet uppstår när en person är så besatt av detta behov att han förlorar kontakten med sin egen natur, sina egna gränser och sina sämre sidor.”

(GUY CORNEAU i boken ”Frånvarande fäder, förlorade söner”)



”Vi har vant oss vid att beundra osjälviskhet. En del ger sig dock ut för att vara osjälviska och tänker alltid på andra därför att de inte älskar sig själva. De menar att om de är riktigt osjälviska och alltid tänker på andra, kommer de slutligen att bli älskade. De försöker alltså köpa kärlek genom att ge kärlek. Ett sådant givande är i grund och botten farligt. Det föder bitterhet hos givaren och skuldkänslor hos mottagaren. Bitterhet, därför att givaren alltid blir utan den kärlek som han genom sitt givande eftersträvar. Skuldkänslor hos mottagaren, för att man känner att det finns baktankar hos givaren, att hon inte ger bara för att hon är glad över att ge. Vi kan inte ge det vi inte har. Det enda rätta sättet att ge är därför att ge ur hjärtats överflöd, utan att vänta sig någonting i gengäld.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Iakttagelser i själens landskap”)



“Vi älskar, men binder varandra. Vi menar väl, men är ofta sluga och kontrollerande. Äkta par kan praktisera denna dolda kontroll under en täckmantel av förnuftiga och trovärdiga argument. Men om en sådan beräknande attityd inte tjänar till att frigöra den andra parten, är det inte kärlek utan enbart egenkärlek och själviskt tillgodoseende av egna behov.


Om vi av svartsjuka binder den andre slocknar kärleken. På det sättet har oerhört många stannat i sin utveckling sedan de kom in i ett parförhållande. Det som var en spännande kvinna eller en färgrik man utvecklades till något trist och grått eftersom kärleken hade blivit kall och kontrollerande.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Varför har vi det inte bättre när vi har det så bra?”)



”De flesta relationsproblem bottnar i kampen om kontroll. Den ena försöker styra den andres tankar, känslor eller livsinriktning.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Den medvetna kärleken”)

”Otillfredsställda behov kan leda till olika desperata försök att hitta en partner. Ribban kanske sänks för lågt, man bryr sig inte om att ställa krav eftersom behoven är så stora och ensamheten outhärdlig. Man kanske gör sådant som man senare ångrar djupt.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Föräldraskap”)



”Jag ville ha ett nära förhållande, men jag var rädd för det. När det inte finns några gränser kan närhet kännas farlig. Om du öppnar dig för mycket för någon kan han eller hon kontrollera dig, såra dig eller rentav tillintetgöra dig – ofta utan att vara medveten om det. Å andra sidan kan det vara mycket obehagligt för någon som saknar en välutvecklad självbild att vara ensam, eftersom det kan kännas som en icke-tillvaro. Alltså hamnade jag i relationer som varken innebar ensamhet eller äkta närhet.”

(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)



”Om du tror att ensamhet kan botas bara genom att ha någon nära sig, kommer du förmodligen inte att vara så omdömesgill som du borde. Jag bävar vid tanken på vilka du skulle kunna stå ut med bara för att slippa vara ensam. Se på det så här: Om du inte känner dig själv, eller tycker om dig själv, betyder det att när du är ensam är du tillsammans med en främling som du inte är särskild förtjust i. Istället för att förvärra problemet genom att dra till dig ännu fler människor som du inte känner och inte gillar, varför inte försöka bli vän med dig själv?”

(SYLWIA BROWNE i boken ”Mellan två världar”)



“When we don’t love some part of ourselves, we run around in desperation trying to get someone else to love us. Our hope is that if they give us enough love our unlovable part will go away. It never does.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Lasting love”)



”Olycklig kärlek är en heltidssysselsättning.”




“Kärlek som bygger på skönhet dör snabbt, liksom skönheten.”


Ej älskvärd


"Om ditt självhat gör det omöjligt för dig att tro att du är värd att älskas, är det omöjligt för en partners kärlek att läka dina sår."

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



"Djupt inom oss känner vi att vi inte är värda att älskas. Vi förväntar oss dessutom att vi kommer att bli avvisade och förödmjukade igen. Vi väntar på att detta ska hända, för på ett djupt omedvetet plan är detta det enda vi känner till. Vår uppfattning om kärlek grundar sig på de förebilder vi hade under vår tidiga barndom. Den grundar sig på det vi såg hända mellan våra föräldrar, och den grundar sig på hur vi blev sedda och behandlade.


Senare i livet dras vi till relationer som speglar denna uppfattning om kärlek. Om den innefattade att bli illa behandlad, är det vad vi dras till. Om den innefattade brist och saknad, dras vi till det. Till sist har vi genom våra trauman renodlat många beteenden som gör det svårt för andra att komma oss nära. Av goda skäl har vi byggt upp en mur omkring oss på vårt eget unika sätt. Det är svårt för andra att ta sig igenom den här muren och det är svårt för oss att riva den. När vi är starkt identifierade med detta inre övergivna, skamsna barn går vi instinktivt in i de här beteendemönstren eftersom det för det inre barnet är en fråga om överlevnad."

(THOMAS KRISHNANANDA TROBE i boken "Steget ut ur rädslan")



”En människa som inte älskar sig själv kan inte ta emot det goda i livet utan avvisar det och saboterar därför sin egen lycka. Det beror på att hon innerst inne anser att hon inte är värd det goda hon möter. Men om hennes grundinställning till sig själv är kärlek tar hon emot det goda och hennes liv blir gott.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Föräldraskap”)



”Ett klassiskt mönster är att kvinnor som blivit misshandlade tenderar att åter ty sig till män som misshandlar, vilket den som står utanför kan skaka på huvudet åt, men som är logiskt för kvinnan som funnit sig i att hon inte är värd något annat än misshandel.”

(CAROLIN DAHLMAN i boken ”Hitta kärlek”)


Läs även Älska dig själv







”Det som ligger till grund för de flesta äktenskap och samboförhållande är förälskelsen. Det som får oss att vilja leva tillsammans är våra egna behov, drömmar och föreställningar. Dessa överförs på en mer eller mindre tillfällig partner som till varje pris skall fylla våra behov av att bli beundrade, älskade och uppskattade.


Äktenskap och samliv har genom tiderna vilat på många olika grunder, men det vi ser i dag är något nytt, och också något mycket riskabelt. Många av de yttre ramar som har funnits till skydd för äktenskapet är borta. Ekonomiskt beroende, släkttraditioner och social tillhörighet har ersatts av myten om den passionerade människan som inte bara skall vara lycklig, utan också ständigt tillfredsställd.


Det är här det börjar gå snett för många människor. Vem av oss kan leva upp till kraven på häftiga känslor när vardagen kommer med brutna löften, småbarn med rinnande näsor, skrikande kolikbarn och ekonomiska bekymmer? Vem kan hålla liv i en stormande förälskelse när arbetslöshet hotar, depression och ångest går hand i hand eller då en komplicerad styvfamilj med ”mina och dina barn” tär på glädje och ekonomiska resurser? Trots vår västerländska realism håller vi på att förfäras av känslor och sentimentalitet. Män och kvinnor i alla åldrar håller fast vid den passionerade förälskelsen och känslornas nyckfulla spel, och riskerar därmed att både tappa huvudet och förlora sin själ.


Låt oss ändå komma ihåg att kärleken också har en psykologisk och känslomässig sida. Knappast någon skulle förneka att en känsla som glädje alltid är knuten till något att glädjas över. Glädje uppstår inte ur tomma luften, utan är en följd av något annat.


Fotboll är ett exempel. Min egen fotbollsglädje kommer inte av att jag ställer krav på mig själv att känna något speciellt eller att ha en intressant hobby. Jag blir helt enkelt glad när jag engagerar mig i fotboll. Genom att ge fotbollen uppmärksamhet börjar jag fascineras av spelet. Jag läser om fotboll, tittar på matcher och låter mig påverkas, även känslomässigt. Ingen som inte ger spelet tid och uppmärksamhet eller själv deltar får några positiva känslor för fotboll.


På samma sätt kan det vara med kärlek och förälskelse. Om det är känslorna vi söker i stället för det som skapar känslorna, förvandlas vårt sökande till en orealistisk och känslostyrd jakt på upplevelser. Som den danske författaren Helmut Friis så träffande sade i ett radioföredrag precis innan han dog 1993: ”Sentimentalitet innebär att man smakar på känslan, dyrkar den, vällustigt omger sig med den – i stället för att följa dess riktning.” Ja, eller till och med leta efter dess källa.


Detta påminner om Kierkegaards ord: ”När lyckan blir ett mål i sig själv, upphör den att vara lycka.” Lyckan är aldrig ett mål eller något som vi kan kräva som människor, utan en biprodukt av hur vi lever våra liv och vilka val vi träffar. Om förälskelse och passion blir ett mål i sig självt, fastnar vi i sentimentalitet och börjar utnyttja andra människor i en evig jakt på den stora kärleken. Om detta händer blir förälskelsen destruktiv. Känslor utan engagemang är som att få lön utan att ha arbetat. Känslor utan en investering i föremålet för känslorna är som att ta ut avkastning utan att ha köpt aktier. Förälskelse utan ett engagemang i den andre ödelägger relationen.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



“The only thing that matters, at the end of a stay on earth, is: How well did you love? What was the quality of your love?”

(RICHARD BACH i boken “Messiah’s handbook”)


Läs även Kärlekstid





Förnekade känslor


”I intima, engagerade förhållanden tvingas vi att kännas vid det vi förnekar hos oss själva; vi kan inte i längden dölja de icke önskvärda drag som är möjliga att kamouflera för andra.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



"Om man inte visar sin sårbarhet kan man aldrig öppna dörren till närhet."

(GUY CORNEAU i boken "Kroppen och själen i balans")



”Kärleken är en kraft som riktar strålkastarljuset mot de mörkaste skrymslena inom oss själva. Den för upp till ytan de delar av oss som vi förtvivlat söker hålla gömda. När dessa delar av oss tränger fram, slår vi ofta till reträtt och lägger skulden på kärleken och på dem som har älskat oss.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Den kloka kärleken”)



”Den som har svårt med närheten till sig själv kan knappast förvänta sig att uppleva närhet i relation till andra. Att tiga är varken guld eller silver när det gäller hur vi skall förhålla oss till de tankar och känslor som vi bär inom oss. Tystnaden är en plåga i många hem utöver vårt land, antingen vi gömmer oss bakom en tidning, på ett rum bakom en stängd dörr eller försvinner ut. Alltför ofta blir tystnaden till ett lidande för oss tills vi på något sätt får hjälp utifrån. Några gäster kan komma och bryta den onda tystnaden, eller en natts sömn kan ge en tillfällig förnyelse. Men vrede och förtvivlan som vi sopar under mattan, försvinner inte. Och den som aldrig får utlopp för dessa förträngda känslor, får betala dyrt för dem i form av ensamhet, ångest eller depression.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



”Det du älskar hos din partner är det du begravde hos dig själv för att överleva; det som först attraherade dig och för ett ögonblick befriade dig, kommer med tiden att röra upp det som har varit förbjudet och få dig att vrida dig av obehag.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



”De konflikter du har med din partner är förkroppsliganden av de konflikter som pågår inom dig. Allt du antingen idealiserar eller föraktar hos partnern är troligen, i viss mån, sant beträffande dig själv. I större eller mindre grad förkroppsligar din partner de förnekade drag hos dig själv som du inte kan leva med och de positiva drag hos det förlorade jaget som du inte kan leva utan.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)







"När vi är förälskade och känner att vi älskar någon innerligt och vill leva tillsammans med den personen, så är vår själ öppen på djupet. Det är "kärlek vid första ögonkastet". I den ser vi inte den andre som han eller hon verkligen är, utan vi gör oss en bild som stämmer med de förväntningar vi har på den andre. Vi läser in i den andre allt det som vi längtat efter och det vi saknat i vår relation till våra föräldrar. Vi ser mer till våra egna behov av närhet, trygghet och kärlek. Förälskelsen är förbi den dag vi upptäcker att den andre inte kan ge oss allt vi hoppats på. Förväntningarna i parrelationen har ofta att göra med de värderingar vi bär med oss från vår ursprungsfamilj och inte minst våra ouppfyllda behov från barndomen."

(CHARLOTTE PALMGREN i boken "Om du visste hur mycket jag älskar dig!")



”Kärlek vid första ögonkastet räcker inte. Förälskelsen, hur härlig den än må kännas, är i mångt och mycket ”blind”. Många problem i parrelationer uppstår därför att man har oinfriade och ofta outtalade förväntningar på varandra och förhållandet liksom olika uppfattningar om vad som är rätt och fel. För att kärleken ska lyckas behövs kärlek vid andra ögonkastet. Det betyder att man respekterar den andres bakgrund, blir medveten om insnärjdheterna i ursprungsfamiljen och upprätthåller en balans mellan att ge och ta.”

(CHARLOTTE PALMGREN i boken ”Om du visste hur mycket jag älskar dig!”)



”Ofta ser vi inte människor sådana de verkligen är. Vi gör oss en idealiserad bild av dem, förälskar oss i den bilden och projicerar den på den andra människan. Allteftersom vi lär känna henne bättre, blir vi – bokstavligt talat – desillusionerade därför att hon inte motsvarar vår illusion, vår fantasibild av den vi ville att hon skulle vara.”

(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)



”Ingen förälskelse i världen räddar oss från det vi måste möta och bearbeta i oss själva och hos vår partner.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Den långa vägen till närhet”)



”Den kärlek som har uppstått plötsligt tar den längsta tiden att bota.”




"Om man har vuxit upp med föräldrar som haft svårt att visa kärlek kommer man sannolikt i vuxenlivet att fastna för personer som behandlar en på liknande sätt. Det kan låta konstigt, men dels känner man sig mer hemmastadd med dessa personer, dels hoppas man på en reparativ erfarenhet där man ska bli annorlunda bemött den här gången. Under förälskelsefasen är det lätt att tro på detta, men sedan sätter det gamla spelet igång. Mönstret tenderar att upprepas eftersom man på grund av sin inre radar väljer personer som har samma underliggande problematik som föräldrarna.”

(MARTA CULLBERG WESTON i boken ”Självkänsla på djupet”)



”När någon inte fått sina behov tillgodosedda i barndomen, blir de som vuxna oklara över skillnaden mellan kärlek och behov. De får en tendens att ”bli förälskade” i någon som kan tillfredsställa deras behov. Den kvinna som infantiliserats kommer att ”bli förälskad” i en ansvarstagande, kontrollerande man så att hon kan fortsätta vara den baby som föräldrarna gjort henne till. Mannen, vars föräldrar inte visade känslor och som tryckt undan sina känslor och sin värme, kommer inte att söka sig en öppen, varm partner utan snarare någon som är lika reserverad som hans föräldrar. Sedan börjar kampen för att försöka göra denna partner varm och kärleksfull.


Den kvinna som aldrig haft en far kommer att ”bli förälskad” i en äldre man och göra honom till den hon behöver. Hon kommer att förvänta sig att han är allt det som hennes far inte var. Hon ser inte mannen som den han är, på samma sätt som hon inte såg sina föräldrar som de var. Detta är ett säkert recept för en tidig skilsmässa.


Måste hon ändra sina förväntningar? Inte alls. Hennes förväntningar är verkliga. Problemet är att hon måste uppleva dessa behov i sitt sammanhang, i förhållande till den verkliga person hon vill ha – sin far. Hon kommer att få se vad hon behöver se, det vill säga sina behov. Vi ser aldrig bortom våra behov, hur duktiga vi än är. Vår klokhet kan aldrig överträffa våra oupplevda behov, inte heller kan vi uppfatta mer än våra behov tillåter. Oupplevda behov gör oss stumma på specifika områden. Vi uppfattar inte en person realistiskt, eftersom våra otillfredsställda behov omedelbart läggs ovanpå personens verklighet. Vi ser alltid våra behov först. De är nämligen vår primära verklighet, allt annat är sekundärt.”

(ARTHUR JANOV i boken ”Det nya primalskriket”)



"När man blir förälskad är löftet, ofta underförstått, men ibland uttalat: Jag kommer att ta hand om dig. Det här är samma sak som det underförstådda barnet mellan en bra (eller som psykoanalytikerna säger ”tillräckligt bra”) mamma och hennes barn. Det är inte så konstigt att det känns som ett jättestort svek när någon inte längre älskar oss. Reaktionen är inte rationell, men vi har att göra med den del av vår personlighet som danades när vi var spädbarn och oförmögna till logiskt tänkande.


En vuxen sexuell relation kan ge möjlighet att gå tillbaka och arbeta igenom alla de svåra frågorna: tillit, närhet, separation och naturligtvis kärlek. Men det är inte något trollspö. Jag väljer ordet ”möjlighet” mycket medvetet, för paret behöver mod, beslutsamhet och uthållighet. Tråkigt nog är det många par som ger upp alltför snabbt, avskräckta av grälen och smärtan. Men det som ofta misstas för en alltför skadad relation kan i själva verket vara ett bevis för att två människor kämpar på med svåra, djupt rotade barndomsproblem, och därför finns det en strimma av hopp. Vi väljer en partner som liknar oss eller som vi känner på något sätt kompletterar vår egen bakgrund. Med det menar jag inte ras, religion eller socioekonomisk påverkan – även om sådant också spelar roll – utan familjedrag. R.D. Laing, en av den moderna psykiatrins grundare, skrev så här om våra familjer: ”Vi är skådespelare i en pjäs som vi varken har läst eller sett, vi känner inte till intrigen, vi kan ana dess existens men början och slutet ligger bortom vår nuvarande föreställningsförmåga.” Manuset till varje familj påverkar inte bara personligheten, utan även val av partner. Ett exempel på hur det säger ”klick” mellan vissa personer men inte mellan andra kommer från övningar i ”familjesystemet”, som ofta används för att träna nya rådgivare och terapeuter. När kursen startar känner eleverna inte varandra. De blir ombedda att gå omkring i rummet och bilda par utan att prata. Efteråt jämför de sina bakgrunder och det är förvånande hur bra deras familjer matchar varandra. Kanske hade båda problem med att visa känslor och bli arga eller också fanns där en skilsmässa. Vilken anknytning det än handlar om verkar det som om vi har ett inre skådespel som väntar på sin rollbesättning. Vi letar efter andra människor som kan agera ut de problem som vi inte kunde lösa som barn. Vår partner måste tala samma språk och vilja spela samma scener, för annars kan man helt enkelt inte knyta an till varandra.”

(ANDREW G. MARSHALL i boken ”Jag älskar dig men jag är inte förälskad längre!”)



”Ytterligare en följd av upprepningstvånget och den bristande integrationen av tidigare erfarenheter är de omöjliga förälskelserna. Jag menar här förälskelserelationer som med all sannolikhet visar sig psykologiskt eller socialt omöjliga att fullfölja, och där de ibland destruktiva konsekvenserna redan finns inbyggda i själva valet av objekt.


När jag nu nämner exempel kommer kanske någon att invända att de visst inte är ”omöjliga”, att det finns många exempel på hur förälskelser har blivit positiva erfarenheter fast valen har varit svåra. Men jag vill ändå hävda att de omöjliga valen har ett omedvetet syfte att inte kunna lyckas, och att det är undantag eller följder av goda, intensiva bearbetningar, när de ändå lyckas.


Kvinnor kan regelmässigt bli förälskade i gifta eller ”upptagna” män. Skälet är inte enbart att de flesta män i en viss ålder är upptagna, även om det också finns sådana sociala fakta att ta hänsyn till. Frånskilda, ensamstående kvinnor från 30-årsåldern och uppåt kan ha svårt att hitta lediga män av dessa skäl. Men jag vill lyfta fram också de psykologiska motiven till att välja dessa upptagna män. Här kan upprepningstvånget återkalla rivaliteten med systrar, mamma och andra kvinnor: den upptagne mannen får ett värde som den ledige inte har. Det förbjudna valet blir det mest attraktiva. Osäkerheten på den egna kvinnligheten gör att kvinnan inte vågar välja ett möjligt förhållande. Hon kan i stället skylla på att männen inte är tillgängliga.


På motsvarande sätt kan förstås männen välja upptagna kvinnor eller sådana, som visar sig vara omöjliga på grund av olika bakgrund, intressen, ålder eller prioriteringar. Alberoni betonar vikten av gränsöverträdelser i förälskelsen, att göra ett nytt projekt med någon annan från en annan värld. Men möjligheterna för det nya projektet kan redan från början visa sig omöjliga, och den omedvetna avsikten kan vara att just visa det omöjliga, den icke-kärlek, som skulle upprepas.


Det verkar som om upprepningstvånget minskar möjligheterna till det språng ut i det okända, som förälskelsen behöver vara. Personen hoppar visserligen ut i det gemensamma vattnet, men fortfarande med samma baddjur, visselpipa och förbehåll. Han är inte riktigt beredd att låta förälskelsen få en personlighetsförändrande, revolutionär effekt, utan vill i stället visa att världen är likadan, att det är säkrast att behålla sig själv som man är. Denna omedvetna avsikt att begränsa förändringen blir till ett avgörande hinder i nya förhållanden, där personen varje gång hoppas möta något nytt, hindrar denna förändring genom att tolka allt nytt som det gamla kända.


Man tar ju med sig sin person in i nya relationer. I grunden är man densamma, även om potentialer finns, som kanske aldrig blivit frigjorda. Och just i spänningen mellan den kända grunden och de okända potentialerna behöver förälskelsen utöva sin effekt. Om den inte tillåts göra det, kommer samma gamla misstag att upprepas utan att vederbörande ser något annat än ett förföljande öde.


För att till fullo kunna använda förälskelsens omvälvande kraft behövs en balans mellan ett upprepningstvång försvagat genom insiktsfull bearbetning och förälskelse med bibehållen förmåga till självkritik. Annars är risken större för förstelning, ständiga upprepningar av samma misslyckande i nya tappningar, eller kvävande av det nya projektets liv genom att sätta på ständigt samma grammofonskiva på den nya grammofonen.”

(TOMAS BÖHM i boken ”Efter förälskelsen”)



”Kärlek vid första ögonkastet är den mest utbredda ögonsjukdomen.”








”Det vi söker i kärleksförhållanden, medvetet eller inte, är att få våra sår läkta.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



”Så länge en människa inte vill kännas vid sina sår kommer hon inte att släppa någon annan inpå sig. Alla former av närhet leder till att såren gör sig påminda.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



"Love doesn't hurt. Expectations do."




”Vi kan ägna hela våra liv åt att predika för oss själva och andra om kärlekens betydelse, men så länge vi fortsätter med att inte göra någonting annat än sitta framför TV-apparaten med ett mättande mål mat i magen, kommer ingenting att hända: livet kommer att fortsätta att vara tomt på mening. Det kommer också att vara tömt på mening för våra partners.”

(GUY CORNEAU i boken ”Frånvarande fäder, förlorade söner”)



”Det är ingen tillfällighet att den årstid som väcker mest drömmar och längtan, sommaren, också är den tid då äktenskapskriser är som vanligast. Avståndet mellan dröm och verklighet blir helt enkelt för stort, därför att vi sällan eller aldrig har lärt oss hur man försonas med livet sådant det är.


Vad är det som händer mellan äkta makar under sommaren? Många upplever sköna och härliga dagar och gläds tillsammans med släkt och vänner, men många kämpar med ett liv och ett äktenskap som blev så annorlunda än de hade hoppats. Luften blir laddad av irritation och gnat. Välviljan och generositeten försvinner, och det pågår bråk i hemmets vrår och ute på stränder mellan människor som inte hittar fram till varandra. Somliga därför att de var för sig kämpar med en dålig självkänsla som leder till ständig maktkamp; några för att de har blivit så funktionsorienterade att de inte klarar att visa sina känslor öppet, på gott och ont, och andra för att de har en stor pojke eller liten flicka inom sig som inte klarar att försona sig med att de ”barnsliga” drömmarna inte blivit uppfyllda.


Livet blev så annorlunda än vi hade hoppats. Avståndet mellan våra ytliga bilder av drömprinsen och drömprinsessan och vår verkliga partner har blivit för stort. Därför finns det nu ett behov av verklighetsorientering och försoning, och det är av största vikt att vi tar oss tid att ordna upp det som är svårt.


Nästan dagligen möter jag människor som är mycket skickliga på att blanda ihop problem: ”Vi har det så besvärligt i vårt äktenskap, vi passar nog inte ihop”, suckar de och tror att det är deras dåliga relation som är huvudproblemet. Och visst finns det äktenskap som blivit livshämmande och otrivsamma; vistelseplatser där två människor lockar fram varandras sämsta egenskaper. Men lika ofta träffar jag på individuella problemsituationer som är besvärliga att göra något åt, och som man försöker lösa genom att den ene av makarna görs till ”dumpningsplats” för svårigheterna.


Problem som dålig självkänsla, ångest, depressioner och andra lidanden som hänger samman med vars och ens personliga historia, relationen till föräldrarna och de val man gjort i livet, försöker man lösa genom att peka ut äktenskapet som orsak till dem. Det visar sig att det ofta är lättare att fly från sin äktenskapspartner än att fly från sig själv. Alltför många beslutar att gå ut ur sitt äktenskap därför att de aldrig har vågat gå in i sig själva. Då tar man med sig sina spöken in i de nya relationerna, och följden blir att man förbrukar den ena partnern efter den andra i sina desperata försök att finna lösningen på sitt eget problem.


Förväxlingar skapar förvecklingar. Därför är det så viktigt att peka på betydelsen av att vi kan försonas med en verklighet som inrymmer både det trevliga och det tråkiga. Det handlar om att inte motarbeta själva livet, utan att låta det bli så mycket det kan bli. När vi älskar drömmen om livet mer än själva livet, ger vi vår passion och trofasthet till oss själva i stället för till vår make. Vårt liv föds i våra fantasier i samma utsträckning som orden formas i vårt medvetande. ”Tänker du tillräckligt länge om dig själv att du är en groda, börjar du snart kväka”, säger Kai Skagen. Och vi hör hur både män och kvinnor börjar säga: ”Det viktigaste är att jag är trogen mot mig själv och ger mig hän åt mina egna drömmar. Jag lever ju bara en gång.”


Skådespelerskan Lise Fjelstad talade om det här i en sommarintervju förra året. Hon beskrev kvinnor och män som gav ut sin passion till drömprinsar och drömprinsessor i stället för till sina äkta män och hustrur och som därmed förlorade sig själva. Försoning handlar inte i första hand om att övervinna de lystna drömmarna. Men många kan intyga att de lystna drömmar som bekänns öppet inför man eller hustru, kan bli inledningen till en ny närhet i förhållandet.


Men försoning handlar inte heller bara om relationen till man eller hustru, andra nära vänner eller arbetskamrater. Försoningen är lika aktuell i förhållande till vårt livsöde och våra levnadsvillkor. Det finns många vardagshjältar runt omkring oss som har tillskansat sig mer vishet och insikt på det området än många experter.


En tågresa från Gjövik härförleden gav mig en känsla av att ha fått vara med om ett värdefullt möte med en sådan människa. Jag hamnade bredvid en trygg ortsbo som satt med lokaltidningen i knät och som hade väldigt lätt att finna orden. Vi kom att prata om livets glädjeämnen och bedrövligheter, och när snusprisen kommit ordentligt på plats fick jag höra en klarsynt bekännelse från en fin människa: ”I åratal har frugan och jag hållit på och putsat och fejat på vårt hus. Vi har tapetserat, byggt ut, byggt om och fixat både här och där.”


”Men hur kommer det sig att ni håller på så?” frågade jag.


”Jo, det ska jag berätta för dig. Vi håller på med allt det där för att hålla missmodet och tristessen på avstånd. Ja, år efter år har frugan och jag handlat kläder, möbler och nya bilar. Men problemet har varit att glädjen har hunnit försvinna nästan innan den kommit. Missmodet har vi inte blivit kvitt, men kosingen har fått ben att gå på, det ska jag säga dig.”


Fler än vi anar kämpar med tristess och livsleda. Livet blev så annorlunda än vi hade tänkt oss, och alltför ofta frestas vi att felidentifiera problemen genom att peka ut äktenskapet som den främsta orsaken till krisen. I själva verket handlar det om att vår existens satts i gungning därför att vi är på jakt efter livets verkliga mening och innehåll. Många kan uppleva det bittert att i efterhand tvingas erkänna att skilsmässan kunde ha undvikits om man bara hade fått hjälp med att komma på orsaken till brytningen: ”Först nu, tio år efter att vi gick ifrån varandra, inser jag att vårt äktenskap skulle ha kunnat fungera, och att huvudproblemet handlade om att vi var trötta och utslitna efter många år med småbarn och nattvak”, suckade en man som inte kunde komma över sorgen över en hustru som han gjort orätt mot därför att han inte begripit bättre.


Men lika utbredd som livsleda och tristess är den förändringströtthet som jag möter bland många människor. Det är män och kvinnor som blivit utslitna av alla försök att vara varandra till lags och förverkliga sina paradisföreställningar om äktenskapet. Var för sig har de kämpat. Den ene med en önskan att maken skall bli annorlunda, och den andra med en halvhjärtad vilja att försöka leva upp till de uttalade förväntningarna. Män och kvinnor håller på sin rätt, begär att få sina behov tillgodosedda, kräver förändring och upplever att följden blir motsatsen till det som de önskat: Kraven blir inte infriade, begären blir sällan fyllda och förväntningarna på att bli älskade förändrar ingenting alls.


Våra attityder bekräftas i den gamla välkända boken. Där läser vi att det enda vi uppnår med krav på förändring är trots, motstånd och ovilja. Det är bara nåden som kan göra oss annorlunda än vi är. Enligt Skaparen handlar detta om kärlekens nyskapande makt, där det enda som kan skapa motivation för förändring är en öppen och accepterande hållning. Men frågan är om vi törs låta nåd gå före rätt! Frågan är om vi är villiga att bryta livsledans onda cirkel genom att ge ut något av vårt innersta, om vi vågar bryta förändringskravens onda cirkel genom att älska villkorslöst? Det enda som kan göra oss annorlunda än vi varit, är upplevelser av Guds och människors godhet. Då bryter en ny dag fram med ett nytt ljus, och vi anar en glimt av ett nytt paradis, något som också uttrycks i en gammal judisk berättelse:


”En rabbin frågade sin lärjunge: ’När börjar dagen?’ Lärjungen svarade: ’När jag inte förväxlar terebinten med palmen’. ’Det räcker inte’, svarade mästaren. Lärjungen försökte igen: ’Kanske när jag kan se skillnad mellan en varg och en schäferhund’. Rabbinen svarade: ’Det räcker inte heller. Först när du i en annan människa kan känna igen din bror, då har det blivit dag.’”


Då har kärlekens nyskapande makt blivit verklighet, och verkligheten kan skakas om och bli till nytt liv för enskilda och i gemenskapen mellan människor.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



“We come into relationships with high hopes and a history. The history consists of personality problems stemming from past experiences. The love and positive energy that are generated between two people bring the problems up to the surface.


Here are some examples of personality problems:


I feel unlovable deep inside.

I can’t stand being criticized.

I get moody and depressed for unexplainable reasons.

I feel explosive rage.

I want people to take care of me.


An odd paradox emerges. Problems like these are often thought to occur because of a lack of love. Perhaps this is true back in childhood when the problems are first set in place. But in our present lives it is the experience of being loved that brings the problems to the surface. Love heals, and the healing process first has to bring the problems up into the light. When problems emerge, we often do not know how to deal with them, so we retreat from the other person and blame the problems on a lack of love in the relationship.


If you do not think you are worthy of positive attention and love, you will likely feel uncomfortable when you get some. Try an experiment some time that we have done with hundreds of people in our relationship workshops. It is designed to help you explore any barriers you have to receiving positive energy fully.


Get a friend or mate to stand facing you. Have that person look you squarely in the eye and say sincerely to you every ten seconds or so, “You are magnificent.” We are all magnificent, though we might not believe it, so the statement is strictly true. Have the person continue doing this for two or three minutes. During each pause, notice what happens in your mind and body. Some typical mind responses are:


The thought “No, I’m not.”

The mind wanders.

Racing thoughts.

Blanking out.


Some typical body responses are:


Losing eye contact.

Feeling tension in the body.

Feeling the urge to turn away.

Emotions welling up, such as fear and sadness.


The point of this experiment is that all of us have resistance to receiving positive energy. Every one of us can benefit from learning the ways we block it. If you find, for example, that you deflect positive energy by changing the subject or making a joke, you can keep an eye on this pattern in future situations. We will have more to say about this subject in a future chapter devoted to the various ways humans deflect positive energy.


A close relationship is like a cosmic searchlight that seeks out the absolute best and the absolute worst in us. When one person connects closely with another, the energies of the two people are combined and enhanced, the potential for the relationship to climb to new heights or to fly apart. The reason for this paradox is that a close relationship challenges two major fears that human beings carry with them: the fear of getting close and the fear of being alone.


Ideally, we would have the capacity for comfortably being very close to other people and comfortably being independent. In fact, few of us are completely at home with ourselves and others without some significant work on ourselves.


The problem in getting close is that in the past we have experienced shocks, hurts, and irritations in close relationships. These problems often go back to childhood. Take, for example, the situation of a young girl who likes to hug and be close to her father, who happens to smoke cigars that irritate her sensitive breathing apparatus. She reacts by sneezing, a perfectly normal response. Her mind gets three things tied together: closeness, cigar smoke, sneezing. Later in life she snuggles up to her husband, who doesn’t even smoke, and she sneezes.


The mind works this way for good reason. It has to take snapshots of things that hurt you. You put your hand on a stove and get a burn. The mind has to come up with a way of keeping that event from happening again. So it shoots a picture of the whole scene. If at the time you burned your hand you also happened to be chewing your first mouthful of licorice, you might find that later in life you don’t care much for licorice.


Unfortunately for us, the mind often overgeneralizes. Ideally, if we get close to Dad and he sexually molests us, we will simply stop getting close to Dad. But the young and impressionable mind goes one or two steps further and thinks:


“Don’t get close to men.”

“Beware of sexual feelings.”

“Tense up around men – you’re likely to be violated.”


So, we have the following problem to contend with: We have gotten close, we have had an unpleasant experience of some sort, and the mind has taken a snapshot of the general situation. What happens next is truly extraordinary.


Part of us wants to avoid further situations that are anything like the original one in which we were hurt. Another part of us must seek out similar situations, though, in a drive to clear up the painful feelings and be free of them. In addition, we seek out similar situations because there may be something we are looking for that we got only in the original situation. For example, we may have gotten approval and positive energy from Dad at the same time he was molesting us.


Part of us is wary of getting close, and part of us will never be satisfied until we experience total closeness. We will not rest until we are free of the burden of the past and in a relationship where the present is vibrant and loving. That is why we return time and again to the arena of close relationships.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)




One of the first things a relationship therapist learns is that couples argue to burn up energy that could be used for something else. In fact, arguments often serve the purpose of using up energy, so that the couple do not have to take the courageous, creative leap into an unknown they fear. Arguing serves the function of being a zone of familiarity into which you can retreat when you are afraid of making a creative breakthrough. Arguments are often like melodramas – they have a predictable beginning, middle, and end. Most couples have not had hundreds of arguments; they’ve had the same argument hundreds of times.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)



”Problem försvinner inte. De måste bearbetas, annars blir de kvar för alltid som en barriär för det andliga växandet och utvecklingen.”

(M. SCOTT PECK i boken ”Den smala vägen”)







”Intimacy is healing. Trust is everything, because we can only be intimate to the degree we can make ourselves emotionally vulnerable. A fully committed relationship allows both people to feel complete trust in each other. Trust allows us to feel safe. When we feel safe, we can open our heart to the other person and be completely naked and vulnerable to him or her – physically, emotionally, and spiritually. When our heart is fully open and vulnerable, we can experience profound levels of intimacy that are healing, joyful, powerful, creative, and intensely ecstatic. We can surrender to each other out of strength and wisdom – not out of fear, weakness, and submission.


If that trust has been violated by physical, sexual, or emotional abuse – especially if it’s by a parent or relative who is supposed to protect us – then intimacy can be dangerous and frightening. Overeating often becomes a way of protecting us from further abuse, but it also isolates us from the healing intimacy that we most want.


The values of community, compassion, forgiveness, altruism, and service are part of almost all religious and spiritual traditions as well as many secular ones – what the German philosopher Liebniz called “the perennial philosophy” – the common, eternal underpinnings of all religions once you get past the rituals and forms that are too often used to divide rather than unify.


Altruism, compassion, and forgiveness may be healing for both the giver and the recipient because giving to others with an open heart helps heal the isolation and loneliness that separate us from each other. When we forgive others, it doesn’t excuse their actions; it frees us from our own stress and suffering. These allow for deep levels of intimacy and community that are powerfully healing.”

(DEAN ORNISH i förordet till boken “A course in weight loss” skriven av MARIANNE WILLIAMSON)



“In some areas of life, freedom can come from building up solid positions and defending them staunchly. That was the approach used in the Middle Ages, when castles and forts were the style. However, in close personal relationships, this strategy never seems to work very well. Perhaps building walls and moats around you can keep out invading hordes of barbarians, but, as Sally Kempton says, “It’s hard to fight an enemy who has outposts in your own head.” In most of real life, and certainly in intimate life, freedom comes from letting go of your positions, in letting go of defending them. The moment you realize that there’s nothing to defend, suddenly there’s nothing to defend against.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)


Läs även Intimacy







”Om man talar sanning har man ett förhållande. Om man inte gör det är man bara intrasslad med varandra."

(KATHLYN & GAY HENDRICKS i boken ”Den medvetna kärleken”)



”Vi menar det vi gör, inte det vi säger.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”Alla relationer förbättras när båda parterna övergår från klagomål till att förklara vad det är de önskar.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Den kloka kärleken”)



“Most people tell us they haven’t been honest with their partners because “my partner really doesn’t want to hear the truth” or because “I don’t want to hurt my partner.” When they get under these superficial reasons, the reason usually turns out to be, “I haven’t told the truth because I don’t want to face the consequences.””

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Lasting love”)



”Att bli hemmastadd hos sig själv handlar om att uppleva försoning. Det innebär att man erkänner de konflikter och motsättningar som finns. Man kan inte tala om försoning så länge vi slätar över oenigheter och låtsas som om allt är frid och fröjd medan det i verkligheten finns spänningar och oförsonlighet under ytan.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



”När kommunikationen avstannar inom ett äktenskap, oavsett anledning, är det bara en tidsfråga innan det blir skilsmässa."

(JOHN W JAMES & RUSSELL FRIEDMAN i boken ”Sorgbearbetning”)



”Männen gör felet att komma med lösningar och inte bekräfta partnerns känslor, medan kvinnor ger råd och anvisningar som ingen bett om.”

(JOHN GRAY i boken ”Män är från Mars kvinnor är från Venus”)



”Där öppenheten saknas kommer otryggheten och ovissheten in. När vi blir osäkra på den andres kärlek börjar vi lätt ifrågasätta vår egen. Därför finns det inget mer effektivt sätt att undergräva känslor på än att försumma öppenhet och ärlighet. Om kärleken skall finnas bland oss måste vi ta vara på den.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



“There are several ways we limit positive energy in relationships. One is by starting arguments, out of fear of intimacy, at times when we could be exchanging intimacy. Another is by withholding significant communications. We got scared of being close, for example, and instead of telling the microscopic truth about it (“My belly felt tight and my skin contracted when I heard you say…”), we withdraw and swallow the communication. Another way we limit positive energy is by needing to control or dominate the other person (or needing to be controlled or dominated). If we always have to be right, for example, there is no room in the relationship to be happy.”

(GAY HENDRICKS i boken “The big leap”)



”Ordet äktenskap är sammansatt av två goda ord: äkta och skapa. Det gäller att förlösa allt som det finns täckning för i relationen, och att skapa en atmosfär där det bästa hos oss kan få komma till uttryck. Men ganska många par upplever det motsatta – att relationen tenderar att förlösa det sämsta hos oss, därför att vi av olika skäl inte klarar av att bejaka varandra. I stället slutar det hela i rivalitet och maktkamp.


Ofta har det här att göra med svikna förväntningar och drömmar som inte blivit infriade. Den förfördelade parten blir sur, lättirriterad och utagerande eller barnslig, förnärmad och melankolisk.


Därför kan vi ha mycket god nytta av att hjälpa varandra att kunna se olika sammanhang i våra liv. Det kan nämligen finnas trådar som går långt tillbaka, som kan spela oss diverse spratt i vardagslivets situationer. Vår svaghet och vår styrka har en historia, precis som våra drömmar. Och erfarenheten har lärt oss att vår längtan och våra drömmar har att göra med både god behovstillfredsställelse och brister och svek under barnaåren.


Det är till exempel mer än sannolikt att uttröttade mödrar och frånvarande fäder har skapat drömmar och längtan hos en hel efterkrigsgeneration av kvinnor och män som i dag är mellan trettio och femtio. De uppfyllda behoven i barndomshemmet har också skapat starka drömmar om hur vi helst av allt vill ha det, och de ouppfyllda behoven har gjort oss hjälplösa när det gäller hur våra önskningar skall förverkligas. Men den som förstår något om de här sambanden, har åtminstone fått en viss insikt som kan vara till hjälp både när det gäller att leva med det som är ofullkomligt och att förändra det ena eller det andra.


Förståelse kan möjliggöra förändring, samtidigt som man kan konstatera att tillståndet ofta måste förvärras innan en förbättring kan komma till stånd. Med den ”öppenhetshysteri” som Stein Mehren varnade för i en essäsamling 1984, har inte slagit igenom bland äkta par i Norge. Det är tvärtom slutenheten i fråga om känslor som är den främsta orsaken till avstånd och misstänksamhet i mänskliga relationer.


Både kvinnor och män har blivit så angelägna om att skona varandra att de i stället kommit att skada varandra allvarligt: ”Han klarar inte av att höra det”, viskas det väninnor emellan, och ”hon skulle bryta ihop om jag sa vad jag egentligen tänker om henne”, skrävlas det bland karlar. Denna rädsla för öppenhet är inte framsprungen ur en uppriktig omtanke om vår äkta hälft. Den grundar sig snarare på en önskan att rädda vårt eget skinn. För rädda är vi, när vi fegt och stumt filtrerar våra budskap intill förvrängning, och följden blir att vi fjärmar oss alltmer från varandra.


I ett äktenskap måste vi både våga såra varandra och vara villiga att bli sårade. Det handlar om att uttrycka sig i första person singular om saknad och svikna drömmar. Ja, det handlar om att låta den förnärmade lille pojken och den sårade lilla flickan få visa upp sitt ansikte och komma till tals. Låt oss därför såra varandra, men också vara goda mot varandra. Låt oss vara sanna, men också slösa med goda ord och andra uttryck för kärlek.


Vi kan kasta masken i förvissningen om att den som gör det inte tappar ansiktet utan tvärtom visar sitt rätta ansikte och inbjuder till gemenskap. Vi kan träda fram med både det ynkliga och det starka som vi har, med vår förvirring och vår säkerhet, och upptäcka att vi är ganska lika varandra och att vi bär på samma sorts längtan och drömmar. Murarna mellan oss rasar, staketen rivs ner och i vår trädgård börjar grönt gräs att spira.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



“One of the most common reasons people hide the truth is to keep from feeling more positive energy than they can handle. A lie stops the flow of positive energy in two ways. If you feel angry about something, for example, and do not share it with your partner, a vapor lock is created in the relationship. Growth cannot resume until the lock is broken and the flow of energy begins again. Another kind of lie occurs when we distort something in the telling of it. If we think of the truth as being like a pure tone, the distortion of it sounds like a discordant note played along beside it. We hear the discord, but do not know quite what to do about it.


In our experiences as therapists, we have learned that people are very good at knowing when other people, and they themselves, are lying. But people are astonishingly skillful at pretending not to notice. In our desire to keep things glazed over and looking good, we all conspire to be less perceptive and intuitive when it comes to feeling and telling the truth.


Why do we lie? One reason is that we have been punished for telling the truth. After a few incidents of suffering for telling the truth, the very dullest person will think, “Hey, if illusions are what they want, I’ll give ‘em illusions.” Another reason for lying is that we do not want to wade through the fallout that results from telling the truth. People go through all sorts of emotional acrobatics when they hear the truth; it takes much courage and commitment to ride out the display so that a successful resolution will take place.


Many people have told the authors in therapy that they lie to their partners because the partners would feel bad if they were told the truth. Somehow we come to feel that it’s better to let the relationship disappear in a fog of untruth than it is to see the hurt or anger on the other’s face. Decreased aliveness always results from untold truth, but this sort of numbness is perhaps easier to handle than a potential explosion from the partner.


There is no trick to telling the truth. Even if you have a life-changing flash of revelation in which you are commanded by the universe to forever speak the truth, it still will take practice.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)



“Emotional honesty brings people closer together.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Lasting love”)



”Handlingar talar ett tydligare språk än ord.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Föräldraskap”)



“Om du talar vackra ord, men saknar kärlek, då klingar ditt tal falskt.”

(NEALE DONALD WALSCH i boken ”Vänskap med Gud”)



“People may doubt what you say, but they will always believe what you do.”



Läs även Känslokommunikation, Lyssna och Vad jag inte säger





Konsten att älska


”All konstutövning ställer vissa allmänna krav, det må nu gälla snickerikonsten, läkekonsten eller konsten att älska. Till att börja med krävs disciplin. Jag kommer aldrig att göra någonting ordentligt, om jag inte gör det på ett disciplinerat sätt. Gör jag en sak endast när jag är »upplagd«, kan det jag sysslar med nog bli en nätt och trevlig hobby, men något mästerskap kan det inte bli tal om. Det räcker emellertid inte med disciplin enbart i samband med den konst jag övar mig i (t. ex. att jag ägnar den ett visst antal timmar varje dag), utan det måste bli disciplin i hela min livsföring. Man tror kanske att ingenting kan vara lättare för en modern människa än disciplin. Ägnar hon kanske inte åtta ytterst väldisciplinerade timmar om dagen åt att sköta sitt grundligt automatiserade arbete? Faktum är emellertid att den moderna människan har ytterst litet självdisciplin utanför arbetet. När man inte arbetar vill man lata sig, slöa, eller vackrare uttryckt »koppla av«. Just detta att man önskar lata sig är till stor del en olustreaktion mot automatiseringen av tillvaron. Just för att individen är tvungen att slösa sin energi åtta timmar om dagen på uppgifter han inte själv har valt och på så sätt som inte passar honom utan dikteras av produktionsrytmen, blir han rebellisk, och rebellen beter sig alltså som en skolkande barnunge. Under en lång kamp mot auktoriteter av olika slag har han dessutom blivit misstänksam mot all disciplin, både mot den disciplin som någon irrationell auktoritet vill truga på honom och mot den rationella disciplin som han själv har ålagt sig. Men utan disciplin blir livet sammanhangslöst, förvirrat och okoncentrerat.


Att koncentration är ett nödvändigt villkor för att man skall bli mästare i en konst behöver väl inte bevisas; alla förstår det ändå, åtminstone de som har gjort ett försök. Men faktiskt är koncentration ännu sällsyntare i vår kultur än självdisciplin. Vår kultur uppmuntrar tvärtom till en okoncentrerad och förvirrad livsföring, som det knappast finns motstycke till på andra håll. Ni gör själv många saker på en gång: läser, lyssnar på radio, talar, röker, äter och dricker. Ni är konsumenter med uppspärrat gap, ivrig och redo att sluka vad som kommer – film, sprit, kunskaper. Denna brist på koncentration märks tydligt på vår svårighet att vara ensamma med oss själva. Att sitta alldeles stilla utan att tala, dricka, läsa eller åtminstone röka är omöjligt för de flesta människor. De blir nervösa, börjar skruva på sig och måste ovillkorligen sysselsätta händerna eller munnen. (Rökning är ett av symtomen på bristande koncentration; den sysselsätter hand, mun, ögon och näsa, allt på en gång.)


En tredje faktor är tålamod. Samma argument igen: alla som har försökt lära sig en konst vet att man måste ha tålamod för att komma någon vart. Vill man genast ha resultat, lär man sig aldrig behärska någon konst. Och ändå tar en modern människa ytterst ogärna en kurs i tålamod, lika ogärna som hon tar en kurs i disciplin eller koncentration. Hela vårt industriella system har vant oss vid raka motsatsen: snabbhet. Alla maskiner är konstruerade för snabbhet: bilen och flygplanet för oss snabbt till bestämmelseorten, ju snabbare, desto bättre. En ny maskin som producerar samma kvantitet på halva tiden är dubbelt så bra som den äldre och långsammare. Naturligtvis finns det här viktiga ekonomiska orsaker att ta hänsyn till. Men som så ofta annars har de rent mänskliga värdena fått vika för de ekonomiska. Det som är bra för maskiner måste vara bra för människor, är logiken i sådana fall. Den moderna människan tror att hon förlorar något – tid – om hon inte gör saker och ting kvickt; och ändå vet man inte vad man skall ta sig till med den vunna tiden – utom att döda den.


Och till sist: ytterligare ett villkor för att lära sig varje konst är att det måste vara en verklig hjärtesak för en att bli mästare i konsten. Om inte konsten är ett livsvillkor, kommer adepten aldrig att lära sig den. I bästa fall hamnar han på det aktningsvärda dilettantstadiet, men något för konsten att älska som för varje annan konst. Snarast tycks det som om proportionen mellan mästare och dilettanter skulle ha förskjutits kraftigare till förmån för dilettanter i konsten att älska än vad gäller dilettanter i övrigt.


Ytterligare en sak måste framhållas om de allmänna förutsättningarna för att lära sig en konst. Man börjar inte lära sig konsten direkt, utan man får ta en omväg. Först måste man ha lärt sig en hel del andra – ofta skenbart ovidkommande – saker innan man tar itu med själva konsten. Snickarlärlingen börjar med att lära sig hantera hyveln, pianoeleven med att öva in skalor, och den som vill lära sig bågskytte enligt Zen-metoden börjar med andningsövningar. Den som uppriktigt önskar bli mästare i en konst måste ägna hela sitt liv åt den, eller åtminstone inrätta sitt liv med tanke på den. Hela ens person blir ett instrument för utövande av konsten och måste hållas i form, alltefter de specifika funktioner den måste fylla. Med tillämpning på konsten att älska betyder detta att var och en som tänker bli mästare i denna konst måste börja med att praktisera disciplin, koncentration och tålamod i hela sin livsföring.”

(ERICH FROMM i boken ”Kärlekens konst”)



“Kärlek är inte i första hand en relation till en viss bestämd individ, utan den är en attityd, en orientering av karaktären, som gör personen sympatiskt inställd till hela yttervärlden, inte till något enstaka »objekt« för kärlek. Om en person älskar en annan person men är likgiltig för resten av sina medmänniskor, är hans kärlek inte kärlek utan en symbiotisk bindning eller en vidgad egocentricitet. Och ändå tror de flesta människor att kärlek är något som har uteslutande med objektet och inte med förmågan att göra. De tror i själva verket att det rentav bevisar intensiteten i deras kärlek att de inte älskar någon annan än den »älskade«. Det är samma felslut som vi redan tidigare var inne på. Därför att man inte inser att kärlek är en aktivitet, en psykisk kraft, tror man att allt som behövs är att finna det rätta föremålet – och att sedan resten går av sig självt. Det är en attityd som kan liknas vid attityden hos en man som önskar måla, men i stället för att lära sig konsten påstår han att han först måste vänta på det rätta motivet, och att han skall måla riktigt vackert när han har funnit det.”

(ERICH FROMM i boken ”Kärlekens konst”)



“Ask yourself the following questions:


- What am I learning from this relationship?


- What qualities am I developing?


- Is this relationship for my highest good?


- How can I make this relationship better?


- Is there an even exchange of energy?


- Are we learning from each other?


- What have I discovered, or am still discovering, about myself through this relationship?


- Are the people in my life empowering and encouraging me to be all that I can be?


Within every relationship, there’s an encoded lesson that you’ve hopefully learned, or still need to learn. Some relationships are simply there for you to experience love; others could be showing you what you don’t want in your next one. In this way, when it’s time to develop a connection with someone else, you’ll be more aware and have the ability to manifest the type of relationship you want – one that serves your highest purpose. Whatever the case, when you learn to open your heart and view it through the eyes of your soul, you’ll discover an even better relationship that’s waiting for you: the relationship of your soul-self.”

(JOHN HOLLAND i boken “Power of the soul”)





Kärlek & Svaghet


”Djup kärlek är alltid smärtsam, därför att djup kärlek upplevs som maktlöshet och man känner sin svaghet. Människor som försöker fly denna känsla hatar istället, vilket gör att de känner sig starka. Hat är ett substitut, ett förnekande att tillåta kärleken att flöda.”

(CHARLOTTE PALMGREN i boken ”Om du visste hur mycket jag älskar dig!”)



"Man behöver kärlek för att bli den man innerst inne är. Men för att kunna få denna kärlek måste man öppna sig för den, och för att kunna öppna sig för kärleken måste man först behöva den. Den som har kontakt med sin svaghet, sin bräcklighet, sitt tillkortakommande och sin skuld, behöver kärlek Det är lidande som kallar oss till ett djupare möte med oss själva, till att konfronteras med det svåra. Vår svaghet blir inkörsporten till kärlek."

(TOMMY HELLSTEN i boken "Är det försent att förändras?")



"Behovet av kärlek är det djupaste behovet vi människor har. Det är just detta som gör oss till människor. Vi är inte suveräna, isolerade enheter, som ingen behöver och som inte har kontakt med någon. Vår suveränitet består i att vi inser vårt beroende, vårt kärleksberoende. Detta är den heliga Svaghet som kännetecknar oss människor. Vår svaghet består av vårt kärleksberoende, däri ligger vår sanna identitet och däri ligger också vår suveränitet."

(TOMMY HELLSTEN i boken "Är det försent att förändras?")



"Om man ska säga något om kärleken skulle man kunna konstatera att en gränslös respekt för mänsklig svaghet och sårbarhet hör till dess utmärkande egenskaper. Kärleken älskar den lilla och värnlösa, kärleken står alltid nära lidandet, kärleken blir hänförd av en människa som är sann. Men kärlekens respekt för frihet är samtidigt så stor att den tillåter människan att överge kärleken. Den tvingar sig aldrig på, utan bidar sin tid tills människan kallar på den. Kärleken kan bara fås av den som behöver den.


Endast den människa som är medveten om sina svagheter behöver kärlek. Det finns två sorters människor: de som är medvetna om sin svaghet, och de som ännu inte är det. Några andra finns inte. Kärleken betraktar en maktfullkomlig och självtillräcklig människa med avvaktan, längtan och smärta. Men kärleken lämnar henne ifred, den passerar förbi henne, för kärleken vet att förr eller senare tvingas den suveräna att konfronteras med sin egen hjälplöshet – allra senast när hon står inför döden. Döden är vår sista möjlighet att vakna till liv.


Eftersom kärleken är ett mysterium, kan den inte förstås med intellektet. Men den kan upplevas. Om vi möter en annan människa uppriktigt, ärligt och med all vår sårbarhet, kommer kärleken alltid till oss. Det är oundvikligt. Den som strävar efter kärlek bör söka sann kontakt med en annan människa, för det är just i det mötet vi kan uppleva kärlek.


Den djupaste kontakten med en annan människa når vi genom svagheten vi bär inom oss. Våra inre sår driver oss till genuin växelverkan. När vi når fram till våra sår, inser vi att vi inte klarar oss utan andra människor. Våra inre sår bryter ner vår allsmäktighet och hjälper oss att bli ödmjuka. Mänsklig mognad handlar inte om att förvandlas till något större och bättre, utan om att växa sig mindre. När vi gör det, öppnar vi oss för en djupare förståelse av vår egen svaghet. Därför är svagheten vår mest värdefulla egenskap. Den bär oss ända fram till det som vi mest behöver, det vill säga kärlek. Häri ligger vårt livs kanske största hemlighet: en verklig skatt ligger dold i människans svaghet. Det stora är dolt i det lilla, styrka i svaghet, makt i kärlek, gudomlighet i det mänskliga.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Du är mer än du anar”)





Kärlekens källa


"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst."

(HJALMAR SÖDERBERG i boken "Doktor Glas")



”Alla törstar efter kärlek. Egentligen är kärlekstörsten en törst efter en egen identitet. Den är ett djupt behov och en längtan att få börja växa till något som motsvarar ens egen djupaste mening och identitet. När människan söker kärlek söker hon egentligen sig själv, eftersom vi bara kan nå vårt innersta väsen genom kärleken.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



”Om vi tror att kärlekens källa finns utom oss, är vi fördömda. Då är vi fångade i en konsumtionsattityd i stället för att vara producerande.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”Den som känner sig tom på kärlek löser inte sitt grundläggande problem genom att försöka vinna andra människors beundran, beröm och accepterande. Vi kommer inte tillrätta med vår känsla av inre litenhet genom att försöka göra oss stora i andras ögon. Det är när vi erkänner vår brist på kärlek som vi börjar ana att det ändå finns något som kan göra oss levande och befria oss från vår djupa hjärtesorg. Det är genom att verkligen ta till oss upplevelsen av att vara förlåtna som vi kan omslutas och det är genom att se tomheten i ansiktet som vi kan bli uppfyllda.


I många vuxna människors liv bor en djup sorg som kräver uppmärksamhet och bearbetning. Hos många kvinnor och män finns en uppgivenhet över deras bristande förmåga att älska. Man kan inte förklara det med ovilja eller slöhet. I stället handlar det om något i vår uppväxt som vi aldrig fick, eller aldrig fick tillräckligt mycket av.


Barn som blivit försummade får ofta kämpa med kärleken som vuxna. Den som inte fick känna sig tillräckligt sedd som barn, har i vuxen ålder ofta svårt att se andra människor. Därför är det viktigt att vi går tillbaka i tiden och stannar till vid det som är orsaken till våra problem, för bara där kan vi hitta kärlekens källa. Med detta i åtanke blir Elie Wiesels ord särskilt talande: ”Det förflutna är framtidens utsiktsplats.” Genom att identifiera och bearbeta gamla besvikelser på kärlekens område kan vår förmåga att älska förlösas och förnyas.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



”Kärlek är endast möjlig om två personer har etablerat förbindelse med varandra inifrån centrum av sin existens, dvs. om båda var för sig lever i själva centrum av sin varelse. Endast i denna »centrala frändskap« finns det mänsklig verklighet, endast här är människan riktigt levande, och endast här kan kärleken byggas upp. En kärlek som uppfyller sådana villkor är en ständig utmaning; den är inte något att vila ut i, utan den är rörelse, växande och samspel av två krafter; till och med frågan om det råder harmoni eller konflikt, glädje eller sorg är av underordnad betydelse jämfört med det djupt väsentliga faktum att två människor upplever varandra inifrån kärnan av sin existens, att de är ett med varandra genom att vara ett med sig själva hellre än att fly bort från sig själva.”

(ERICH FROMM i boken ”Kärlekens konst”)



”Ömheten är inte kärlekens förrätt. Den är kryddan som sätter smak på huvudrätten.”




”Du kan bara förlora medvetenheten om kärleken, inte tillståndet i sig. Den möjligheten finns inte, för kärlek är det vi är.”

(BYRON KATIE i boken ”Behöver jag din kärlek?”)



"Kärlek är inte bara en känsla, det är en kraft."

(MARIANNE WILLIAMSON i boken ”Förändringens gåva”)



“Love is not only an emotion or attitude, it is an action.”

(CECIL G. OSBORNE i boken ”The art of learning to love yourself”)



”Vem du älskar – det är intet. Att du älskar – det är allt.”




”Att älska någon är att älska sig själv i den personens närvaro.”








"Om vi offrar oss själva i ett förhållande tappar vi kontakten med oss själva och våra känslor."




”Att förstå och älska andra börjar med att förstå och älska sig själv.”

(SHIRLEY MACLAINE i boken ”Resan inåt”)



”Vår relation till andra blir mer harmonisk när vi slutar tala om för andra hur de ska leva och i stället själva börjar praktisera kärlek och förlåtelse.”

(GERALD G. JAMPOLSKY i boken ”Förlåtelse”)



"Det är den sanna kärleken i ett förhållande som bygger grunden för ett tryggt hem."




"Syftet med relationer är inte att ha någon annan som kan göra dig hel, utan att ha en annan som du kan dela din helhet med.”

(NEALE DONALD WALSCH i boken ”Samtal med Gud”)



”Det finns bara tre regler för att få våra liv och relationer att fungera: känn dina känslor, tala sanning och håll dina löften."

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”Alla relationer förbättras när båda parterna övergår från klagomål till att förklara vad det är de önskar.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Den kloka kärleken”)



”Ju längre du hinner på vägen mot att bli en fullt utvecklad individ, desto större blir din förmåga att ge och ta emot kärlek i ett förhållande.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



”Ju mer du öppnar dig för dina känslor – det vill säga dig själv – desto fler nära, goda och stödjande relationer kan du få.”

(SANNA EHDIN i boken ”12 veckor till ett självläkande liv”)



“There is a rule in sailing where the more maneuverable ship should give way to the less maneuverable craft. This rule is often a good one to follow in human relationships as well.”




”Ödet är bron som man bygger till den man älskar.”

(citat från filmen ”MY SASSY GIRL”)



”Sanningen är den tryggaste platsen i en relation."

(KATHLYN & GAY HENDRICKS i boken "Den medvetna kärleken")







”Any time not spent on love is wasted.”




”Kvinnor och män tröstar sig själva och varandra med att kärleken inte är beroende av tidskvantitet, utan tidskvalitet, och begår därmed ett stort misstag. Vi underskattar de oöverblickbara följderna av att vi har så ont om tid och glömmer att tid är liv och att livet kommer från hjärtat. Tid är kärlek och leder oss mot varandra. Den alltför upptagna människan får klämma kärleken ur sina fullbokade dagar. Den jäktande människan blir girig och avundsjuk på andra. Då är det kanske inte så konstigt att stämningen i våra familjer ofta präglas av själviskhet och irritation.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



”Medan denna dyrbara kärlek frigör mottagaren till ett liv i välbefinnande, frihet och gemenskap, har den billiga kärleken ett annat kännetecken: Den binder oss på ett så utstuderat sätt att vi praktiskt taget blir sönderälskade. Det vi trodde var ett uttryck för paradis visade sig vara ett hot mot gemenskapen.


Men vi kan också förstöra varandra med trolöshet och lögner. Det är fler än kung David som har upplevt att man svikit därför att man låtit sig förföras av drömmar om en annan någon annanstans. David fick erfara att hans livskraft torkade ut, därför att han sopade nederlagen under mattan i stället för att ta en ordentlig uppgörelse. Till slut blev bördan för tung att bära för David. Han dignade under den smärtsamma verkligheten och fick uppleva paradisdrömmens mörka baksida, men han fick också erfara att den skuld som plågat honom var Guds sätt att ropa honom tillbaka till ett sant och verkligt liv.


Under femton års äktenskap har jag varit tvungen att räcka ut handen till min hustru rätt som det är. Sårande ord och likgiltiga attityder smyger sig in och skapar allt annat än paradisstämning. Erfarenheten visar att uppgörelse alltid bär något gott med sig. Därför kan jag aldrig bli klok på varför det kostar så mycket att be om förlåtelse, och varför det är så svårt att ta initiativet till försoning. En gammal präst gjorde följande reflektion kring det här: ”Det är så svårt därför att det är så viktigt. Det viktigaste måste man alltid kämpa sig fram till!”


Det här gäller förlåtelsen, men det gäller också vårt förhållande till tiden. Många av oss har en märklig benägenhet att alltid vara någon annanstans än där vi är. Oron för det ena eller det andra gör att det här blir ett problem för oss.


När vi är hemma är vi redan på väg till jobbet, och när vi leker med barnen är vi redan på väg in i den efterlängtade middagsvilan. En gammal vis man fångar det här på kornet och visar på hur otålighet och tidsnöd gör att vi tappar bort källorna till vila och förnyelse:


”När ni sitter, står ni redan”, säger han. ”När ni står, springer ni redan. När ni springer, är ni redan framme, och när ni äter är ni redan färdiga.”


Momo heter sagofiguren i Michael Endes bok Momo eller kampen om tiden. Momo är ett litet väsen som bor i utkanten av staden. Där har Momo tid för alla slags människor. Hon vet att tiden är det dyrbaraste vi har, och att den måste förvaltas till livets bästa: ”Tid är liv”, säger Momo, ”och livet kommer från hjärtat”. Hennes fiender är våra fiender – de gråklädda tidstjuvarna som smyger omkring för att få oss att leva hektiskt och effektivt medan vi andfått hasplar ur oss: ”Jag har tyvärr inte tid”, ”tiden har alldeles sprungit ifrån mig”, ”vänta lite, jag ska bara…”


På det sättet blir vi ”tidlösa” människor, och den ökade effektiviteten kommer inte en enda människa till godo. Vi är på väg, men sällan är vi där vi i verkligheten befinner oss. Vi förlorar på det här. Vår äktenskapspartner förlorar, och våra barn går miste om oss tills det är dags för dem att lämna oss.


Det är inte min avsikt med den här boken att uppmuntra till lättja och verklighetsflykt. Snarare vill jag påminna mig själv och andra om att det är så lätt att låta lura sig in i ett liv som inte är något liv utan bara hets och jäkt och stress. Det håller inte att säga att äktenskap och familj inte är beroende av kvantitet utan av kvalitet i fråga om tid. Mängden tid är avgörande både när det gäller att vårda sig om sin äkta make, sina barn och sig själv. För tid är liv, och liv är gemenskap.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



”Det du fyller din tid med är också det du fyller ditt liv med. Om folk bara struntade i att försöka vara så förbannat lyckade kanske de skulle ha tid över till att bli lyckliga.”




”Vi måste utnyttja tiden som ett verktyg, inte som en soffa.”




”Om tid är pengar så lever alla över sina tillgångar.”




”För tillväxt behövs tid.”




“Time is too slow for those who wait;

too swift for those who fear;

too long for those who grieve;

too short for those who rejoice.

But for those who love, time is eternity.”



Läs även Engagemang och Närvaro





Litteraturtips om Kärlekens konst


DEAN ORNISH – Kärlekens läkande kraft


GAY & KATHLYN HENDRICKS – Centering & the art of intimacy

GAY & KATHLYN HENDRICKS – Den kloka kärleken

GUY CORNEAU – Kärlekskriget

HARVILLE HENDRIX – Tag vara på den kärlek du finner

HARVILLE HENDRIX – I stället för skilsmässa

KATHLYN & GAY HENDRICKS – Den medvetna kärleken

PER ARNE DAHL – Den stora kärleken

SUSAN M. CAMPBELL – Truth in dating







"Love is friendship that has caught fire.

It appears as quiet understanding, trust, sharing, and forgiving.

Love remains loyal through good and bad.

It settles for less than perfection and makes allowances for human weakness.

Love feels content with the present; it hopes for the future; it doesn't broad over the past.

Love includes the day in, day out, chronicle of irritations, problems, and compromises; the small disappointments, big victories, and common goals.

If you have love in your life, it can make up for a great many things you lack.

If you don't have it, no matter what else you have, it never feels enough."




“LOVE is the happiest and most fun thing in the universe.

LOVE flows naturally when we have removed the resistance to it.

JOY AND HAPPINESS are the natural by-products of Love.”

(RICHARD ANDERSON i boken "Cleanse & purify thyself book two: secrets of radiant health & energy")



”Love is not something that is attached to an object. Love is a state of being in harmony with oneself.”

(ANODEA JUDITH i boken “Wheels of life”)



”Go to the truth beyond the mind. Love is the bridge.”




“We’ve developed technologies to send people to the moon, wipe out certain diseases through medical and scientific achievements, and erect huge monuments and buildings. In addition, we now use the Internet to communicate with friends and family on the other side of the globe in a matter of seconds. We constantly embrace new advancements. We can be a wonderful race, with the capacity to do so much, yet some of us are incapable of the one thing that should come quite naturally to us – giving and receiving love. This inability can result from the fact that we weren’t loved in the past or have been hurt and let down. It can also be caused by loneliness, insecurity, or the fear of being vulnerable.


Love is the foundation of your existence, and you’re just as capable of giving it as you are of receiving it. Love can be a beautiful emotion, but it’s also a form of energy that propels you through life.”

(JOHN HOLLAND i boken “Power of the soul”)



“Love is the best thing human beings do. Love is our glory, and it is also a power. Love is so powerful that even a little of it can heal and transform our lives permanently. We may go to the ends of the earth to find love or to escape it.


What human beings most deeply want is a total, permanent experience of love. Beneath all the strivings for recognition, power, money, and things, what we really want is love.


But what keeps us from feeling it? Why is it that what we most deeply want is also so hard to get and keep? The reason is this: The power of love clears out anything in its path, and we deal with what comes up either in a way that lets more love in or in a way that shuts it out. For example, a man has been rejected in a past relationship. Along comes a new love. Part of him rejoices (love is what he most deeply wants), and part of him fears (because love is associated in his mind and emotions with rejection). Because there is part of him that seeks permanent, total love, his old harbored feelings of hurt and rejection must be cleared up. The experience of being loved by the new woman will bring these feelings to the surface. But how will he deal with them? Will he project them onto the new woman, expecting her to reject him? Will he set it up so she actually does reject him? Or will he see his old feelings for what they are – a flurry of old pains that are being cleansed and released by the power of his new lover’s positive energy? Above all, will he handle the situation in ways that move him to a higher level of giving and receiving love, or will he perpetuate the old pattern?


There are myriad ways of shutting out love. There are only a few secrets of letting more love in. However, these few secrets are so powerful that we really do not need more. All we need to do is learn what they are and how to use them properly.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)


Läs även Vitamin KGS





Om förhållanden


”Respekt i ett parförhållande betyder att man själv tar ansvar för sina problem i stället för att låta motparten bära dem. I praktiken innebär det att man inte vill förändra sin partner utan inser att det bara är sig själv man kan ändra på. Det är ingen lätt insikt och därför försöker många överföra ansvaret för sin bristfällighet på motparten. Kärlek innebär att båda parterna tar ansvar för sina känslor och tillkortakommanden. Först då kan en djup och innerlig närhet uppstå. När båda parterna är självständiga och kan leva tillsammans i stället för att klamra sig fast vid varandra känner de närheten och lever i den. Om man klamrar sig fast vid motparten försvinner kärleken eftersom friheten försvinner."

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Föräldraskap”)



”På kärlekens område finns en paradox: du kan älska andra människor effektivt enbart när du kan älska dig själv. Om du inte kan älska dig själv försöker du fylla det tomrum som uppstått genom bristen på kärlek till dig själv med andra människors kärlek. Du blir benägen att kräva av andra vad du inte själv kan ge. Detta krav lägger en orättvis börda på dem i din närhet. Det gör dig till ett bottenlöst hål; hur mycket kärlek de än ger dig är den aldrig nog. Samma problem uppstår ifall du försöker ge kärlek till andra människor som inte älskar sig själva.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



”Om man är rädd att förlora någon så vågar man inte öppna sitt hjärta fullt ut för den personen. Detta är ett skydd, oftast omedvetet, för man är rädd att bli sårad, sviken eller övergiven av den andra. Resultatet blir att man aldrig riktigt känner sig älskad, uppskattad eller trygg tillsammans med den andra. Lösningen är att man öppnar sitt hjärta, finner tryggheten, kärleken och uppskattningen inom sig själv.”




”Ofta söker en slarvig person få en relation med en ordentlig partner och tvärtom. I bästa fall kan de lära sig något av varandra: den ena lär sig att organisera sin tillvaro bättre, medan den andra lär sig koppla av och ta saker och ting lättare. Men i stället för att utnyttja sina olikheter till att lära sig något, klagar många par bara på varandra.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”När vi inte har någon kärleksrelation, får egot det att se ut som om all smärta skulle försvinna om vi hade en sådan relation. Men om relationen varar, kommer den att föra mycket av vår existentiella smärta till ytan. Det är en del av dess syfte. Den kommer att kräva all vår skicklighet när det gäller medkännande, accepterande, frigivande, förlåtelse och osjälviskhet. Vi har benägenhet att glömma de utmaningar som hör till en relation när vi inte har någon, men vi kommer ihåg dem nog så klart när vi har denna relation.”

(MARIANNE WILLIAMSON i boken ”Åter till kärleken”)



”En människa som aldrig har blivit sedd som den hon är, med egna behov och känslor, lär sig aldrig att på ett sunt sätt visa hänsyn till sig själv. Hon kommer alltid att koncentrera sig på andra. Hon lever genom andra och för andra på bekostnad av sig själv."

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



”En del relationer är av nödvändighet smärtsamma eftersom vi ofta inte är särskilt intresserade av att lära känna oss själva och att upptäcka våra begränsningar och svaga sidor. Vi behöver ofta bli andligen "lurade" in i sådana möten."

(CAROLINE MYSS i boken ”Andens anatomi”)



”Visst helar kärleken, men att vara älskad gör det inte. Att vara älskad innebär bara att en dörr står öppen för helande, lycka, tillfredsställelse och för att få våra behov uppfyllda. Men för att ta oss igenom den dörren måste vi själva älska."




”Varje gång vi försakar våra egna behov för någon annans behov, skadar vi i slutändan förhållandet med den personen.”

(DEBBIE FORD i boken ”Fråga dig det rätta”)



”Om du inte har en kärleksfull och hälsosam syn på dig själv, hur skulle du då kunna ha det till någon annan? Och om du inte kan ha det till någon annan, hur kan du då vänta dig att få det i gengäld?”

(PHILLIP C. MCGRAW i boken ”Relationsakuten”)



”Det är främst genom den spegel som en relation utgör som vi lär känna oss själva. Eftersom vi aldrig kan se vårt eget ansikte direkt, och heller inte se oss bakifrån när vi går omkring, finns det aspekter av oss själva som vi bara kan uppfatta genom den återspegling vi får från andra.”

(KATHLYN & GAY HENDRICKS i boken ”Den medvetna kärleken”)



”Äktenskapet kan inte ge känslomässig trygghet. Den måste var och en finna på egen hand.”




”Vi kan bara känna den villkorslösa kärleken när våra fysiska, känslomässiga och mentala behov är tillgodosedda. Den villkorslösa, andliga kärleken är avstängd när vi är känslomässigt sårade, när vi inte vet hur vi ska ta hand om oss själva eller när vi inte kan leva efter våra egna sanningar. Inte förrän vi läker våra känslomässiga sår och tar hand om oss själva kan vi börja uppleva den sanna villkorslösa kärleken.”








”In every relationship there are a minimum of six people: you; the person talking to you; the person you think you are; the person you think they are; the person they think they are and the person they think you are.”




”Vi bekrigar det odjur vi anar finns inom oss och vägrar acceptera det. För att bli kvitt det, projicerar vi det i stället omedvetet på andra och bekämpar det där. Så länge denna kamp mot vår egen ofullkomlighet inte fått en lösning, fortsätter vi att kriga. Vi bekämpar det oacceptabla hos andra, när det i själva verket handlar om vår egen skuggsida.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kroppen och själen i balans”)



”If we don’t love ourselves, we will always be chasing it from others.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Conscious living”)



“A vast amount of energy can be liberated in relationships by dropping the habit of projection. As mentioned, projection occurs when you attribute to others something that’s true for you inside yourself. For example, a man may complain to me that his wife is too passive. If he were to own the projection, he would say, “I have not learned to handle a relationship in which a woman is being powerful and equal, so I create relationships with women in which I require them to be passive.” A woman may complain that her partner dominates her and limits her full expression. If she were to own the projection, she would say, “I attract men who dominate and control me. I have not learned how to be my own boss and take up my full space in the world.”


Projection is the source of power struggles that eat up energy and intimacy in relationships. Power struggles are a war between two people to see whose version of reality will win out. Much of the energy in troubled relationships is drained through power struggles about who’s right, who’s wrong, and who’s the biggest victim. Relationships – healthy ones, that is – exist only between equals. When both people are not taking 100 percent responsibility, it is an entanglement, not a relationship. There is only one way to transform an entanglement into a relationship: both people must drop projection and see that they are 100 percent the creators of their reality. With the energy saved from banishing power struggles, much more can be co-created than the partners could have created on their own.”

(GAY HENDRICKS i boken “The big leap”)



”För att bli medveten om sitt eget innersta väsen, ja om världens egentliga natur, måste man dra tillbaka sina projektioner, för vi ser aldrig den andra sådan han eller hon faktiskt är, utan alltid utifrån oss själva. Det vi ser hos den andra är samtidigt en del av oss själva. Det förutsätter visserligen, att den andra så att säga erbjuder en ”krok” att häkta projektionen på, men i grund och botten är det alltid så att man, för att känna igen ett karaktärsdrag hos en annan, måste ha det draget själv.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kärlekskriget”)



“By projecting our inner darkness onto others, we can pretend that we do not have to deal with those parts of ourselves – until the pain becomes too great.”

(DEAN ORNISH i boken ”Dr. Dean Ornish’s program for reversing heart disease”)



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darkness of other people."




“Projection begins the moment we forget we are in charge of creating the experience we are having. When we are projecting, we pretend that other people and the world are responsible for our thoughts, feelings, and the events that befall us. Projection comes in many forms. Here are some real-life examples of projection in action:


A man accuses his wife of flirting with other men at a party. A battle ensues. When it is all thrashed out a week later, it emerges that he had felt a lot of sexual feelings for a woman at the party, had suppressed those feelings, and then had become obsessed with the sexual quality of his wife’s interactions with other men.


A woman upbraids her partner for being overly critical. Later she realizes that she has a loud inner voice that sneers at her every adventurous step.


You have a number of encounters with angry people before you suddenly realize that you are carrying around a lot of anger. After your realization, the angry people disappear.


A woman at a workshop given by the authors gave a perfect example of how projection works. Recently divorced after a long marriage, she was beginning to make her own way in the world. She prided herself on being a model citizen, never having received a traffic ticket, so when a policeman pulled her over one day she was astounded. She insisted that she couldn’t possibly have been speeding: “I just don’t do things like that.” Unmoved by this point of view, the policeman gave her a ticket anyway. A week later she got another ticket, again from a male policeman, for the same offense. Again she argued righteously to no avail. A month later, when she got her third ticket, she woke up and asked herself: Am I the one that’s angry? Do I have some issues to work out with male authority figures? She discovered a deeply held and fierce anger at her ex-husband that she had never dealt with. Going into it more deeply, she traced it back to feelings she also had toward her father and grandfather. She also saw how holding onto the anger was limiting her success in her career. As soon as she explored the feelings and cleared them up, her career took a quantum jump in a more positive direction.


Projection can also take the form of not claiming for ourselves positive quality that we see in abundance in someone else. Competitive feelings often stem from seeing something that we admire in another person and want for ourselves. Instead of opening up to it and being willing to have it in our own life, we often retire into defeat and competitive thoughts such as, “Oh, well, I wouldn’t really want to be like that,” or “He probably tromped on a lot of people to get where he is.”


In a similar way, we often project onto our relationships something that is actually an issue inside ourselves. For example, if I need to open up and claim more of my power, and if I’m afraid to do that, I may begin to notice how much the relationship I’m in is limiting me. I begin to notice how much power my partner has and how it is keeping me oppressed.


One facet of projection that is almost always present in entanglements is the working out of one’s internal male and female issues in the relationship. All of us, whether we’re man or woman, must develop the male and female within us. Each of us must develop a healthy relationship with those traits traditionally considered feminine: feelings, intuition, compassion, an all-embracing view of life. Too, each of us must develop the masculine principle within us: the outgoing, expressive, problem-solving, specific function. A whole man is in touch with his feelings; a whole woman is at home expressing herself in the world. Most of us have great deal of work to do to perfect the development of the male and female consciousness within us. When we are out of balance, we may try to make ourselves whole by linking up with a person who represents what we do not have. A man, for example, may need to learn to be more in touch with his feelings and needs. He may connect with a woman who is very emotional and needy; then he may complain about what he’s got. It may not occur to him that she is simply a reflection of something he needs to open up to in himself. Similarly, a woman may not be willing to cultivate the assertive, outgoing part of herself that the masculine principle represents. So she may project onto the relationship and think, “He won’t let me be who I really am.”


Of course, oftentimes these problems we perceive actually are present in the relationship. But we do not get to confront the problems effectively until we are willing to drop projection and confront them in ourselves.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Centering & the art of intimacy”)



Svårigheterna projiceras på den andre

Jag har redan nämnt det här problemet som en vanlig tendens i kärleksrelationen. Men i sin mest kroniska form kommer det till slut att kunna ta kål på den mest passionerade kärlekslåga. Luften kommer att dallra av anklagelser och motanklagelser. Förhållandet blir som en rättssal. Till att börja med kan lågans sista flämtningar räddas av att man erkänner sina egna känsliga punkter istället för att se dem som den andres ondska. Men om anklagelserna snart tas upp igen med förnyad styrka kommer inte ens de tillfälliga reträtterna till den egna överkänsligheten att kunna rädda lågan. Man kan fråga sig varför det finns en så stark tendens till att endast se grandet i den andres öga, men inte bjälken i sitt eget. Förmodligen fungerar vi fortfarande på en alltför primitiv, skenbart rationell logisk nivå. Något är fel, ögonen ser och öronen hör, felet märks hos den andre.


Men ytterligare ett skäl är säkert den skuldbeläggande och därmed anklagande uppfostran vi oftast utsatts för själva. Vi har lärt oss att fråga ”vems fel det är” i stället för ”hur kan vi gemensamt förstå det här” och därmed lärt oss själva hur man kan umgås med andra som i en rättegång. Dessutom blir vi överkänsliga för att själva bli ännu mer anklagade, därför kastar vi tillbaka med ännu större styrka än förut. ”Jag har fått ta emot nog i mina dar, nu är det din tur.” När båda parter känner så blir motsättningen svår.


Men det finns ännu en mekanism, som bidrar till att destruktiva mönster vidmakthålls fast båda parter verkar inse det fruktlösa med fortsatta anklagelser. Denna mekanism eller tendens har beskrivits som vår benägenhet att lösa problem med ”mer av samma”. Man börjar med att försöka ändra på den andre genom en anklagelse. Det visar sig inte fungera, varvid man prövar ännu starkare och intensivare anklagelser. Det fungerar ännu sämre, och nu har försöket att lösa problemet blivit det huvudsakliga problemet. Anklagelserna i sig är mycket mer hotfulla för relationen, än det de ursprungligen gällde.


De som forskar kring denna typ av interaktion menar att den här mekanismen är mycket mer generell än vi tänker oss. På en rad områden kan man se hur lösningsförsöken blir de egentliga problemen, eftersom de inte löser, utan tvärtom vidmakthåller och intensifierar problemet. Man kan anlägga det här perspektivet på många andra av de fenomen jag talat om; man ser då också att den genuina lösningen ofta går ut på att blockera det destruktiva lösningsförsöket, varvid det ursprungliga problemet upplöses.


Detta blir särskilt tydligt i just det här fallet med de ömsesidiga anklagelserna. När båda parter tar ansvar för sina egna överkänsligheter, krymper den ursprungliga konflikten tills den inte längre tycks behöva uppmärksammas. Problemet är mer hur man ska blockera lösningsförsöken och förebygga den här typen av anklagande kommunikation.


Troligen innebär den långsiktiga vägen att man mer öppet och uppriktigt visar självkritik i uppfostran av de egna barnen och därmed förmedlar en modell, där de egna överkänsligheterna respekteras som viktiga faktorer i missförstånd och konflikter. ”Jag brusade upp så där nyss, för att jag själv har svårt att tåla oordning. Det är inte du som är så slarvig, det är jag som är petig.”


Därmed förmedlar vi också ett intresse för att vara uppmärksamma på de egna känsliga punkterna. Inte för att vårda dem ömt som prinsessor på sina respektive ärtor, utan för att tvärtom alltmera kunna frigöra oss ifrån dem tack vare en förstående omgivning.”

(TOMAS BÖHM i boken ”Efter förälskelsen”)


Läs även Förälskelse och Huvudproblemet





Relationsgrälens tre lagar


Relationsgrälens tre lagar


1 Alla gräl är ”sex av det ena och ett halvdussin av det andra”

Med de kloka orden svarade alltid min mamma när min syster och jag grälade och försökte få henne att välja sida. Efter att ha varit relationsterapeut i mer än tjugo år har jag ännu inte träffat på ett par som inte har lika stort ansvar för sina problem – undantaget är relationer med våld och övergrepp eller när någon av parterna är missbrukare. Då och då får jag höra en så övertygande historia att jag frestas att tro att jag till sist har funnit ett undantag till den första lagen. Men om jag gräver lite grann så hittar jag alltid en historia som inte är så svart-vit. Båda parter har bidragit lika mycket, om än på lite olika sätt, till sin egen olycka.


I vår kultur, och särskilt i lagstiftningen, är man dessvärre fast besluten att skilja de oskyldiga från de skyldiga. När vi säger till våra vänner: ”Du kan inte ana vad han sa till mig” eller ”Gissa vad hon gjorde sedan”, redigerar vi berättelsen så att vi själva framstår i så bra dager som möjligt. Vi nämner inte att vi stod fem centimeter från vår partners ansikte och vrålade så högt vi kunde eller att vi lämpligt nog glömde våra egna elaka och tanklösa handlingar. När vi återskapar striden, antingen i våra huvuden eller för den som vill lyssna, har vi själva mer rätt och vår partner mer fel. Den här processen gör det kanske lättare för oss att leva med oss själva men den gör det svårare att leva med varandra.


Men otrohet då? Är det också sex av det ena och ett halvdussin av det andra? Efter en otrohet vill samhället gärna sätta en etikett på den ”skyldige/skyldiga”, den som bedrog, och den ”oskyldiga/oskyldige”, den som blev bedragen. Men enligt min erfarenhet är omständigheterna alltid mycket skummare än så. När Donna var otrogen med en kollega på jobbet och hennes man Martin upptäckte det blev hon mycket skamsen och de kom till mig för rådgivning. ”Martin vill inte lyssna på anledningen till att jag kände mig lockad”, förklarade Donna. ”Han har haft så mycket att göra att det verkade som om han överhuvudtaget inte brydde sig om mig. När den här mannen på jobbet lade märke till mig var det mycket frestande. Han var till och med intresserad av vad jag hade att säga.” Innan någonting hade hänt försökte Donna prata med Martin och planera någon aktivitet som de kunde göra tillsammans, men Martins viktigaste kontrakt skulle just då förnyas. Han hade så mycket att göra på jobbet att han inte ens lade märke till att Donna hade gett sig in i ett förhållande. Det tyckte Donna var speciellt upprörande: ”Jag ansträngde mig extra mycket när jag skulle gå ut och jag gick förstås ut mycket oftare. Mitt humör svängde enormt – ena sekunden upphetsad, nästa sekund förfärad över att jag kunde göra någonting sådant. Men ändå fattade Martin ingenting.” Så småningom erkände hon att hon hade ett förhållande och gjorde slut på det. Det som Donna gjorde var fel men Martins uppförande var en bidragande faktor. Oskyldig? Skyldig? Kan man verkligen fördela skulden rättvist? Och spelar det egentligen någon roll?


När alla ”om”, ”men” och ”förmildrande omständigheter” har skalats bort är ansvaret i varje relationsgräl alltid ungefär femtio/femtio. Somliga påstår att det är mer som fyrtioåtta/femtiotvå, men med en generös inställning – en mycket bra tillgång i en relation – verkar det meningslöst att käbbla.


När sex av det ena och ett halvdussin av det andra har tagits med i beräkningen är man mindre benägen att falla i fällan och skylla på varandra i otrevliga gräl. Båda parter har ju faktiskt bidragit till problemet.


2 Lika barn leka bäst

När jag gick och utbildade mig till relationsterapeut tyckte jag att tanken att lika barn leka bäst var svår att acceptera. Säkerligen är det väl så att i varje relation är den ena bättre än den andra på att tala om känslor, och gör inte det dem potentiellt bättre på känslor? Det är förvisso en utbredd uppfattning att den ena parten i ett förhållande – vanligtvis kvinnan – är bättre på relationer. Ofta är det den ena parten som släpar med den andra till rådgivning med den underförstådda tanken som ibland sägs rakt ut: ”Jag mår bra, det är han/hon som behöver hjälp.” Men efter tjugo års erfarenhet av rådgivning vet jag bättre än så. Jag ler, för det är snart uppenbart att båda parter behöver rådgivning – lika mycket.


När man ska förklara den andra lagen är det viktigt att förstå hur en känslomässigt frisk person fungerar. Den första faktorn är en förmåga att vara ärlig och engagera sig med känsla. Varje familj har sina problem som ärvs från generation till generation, problem som familjen tycker är så jobbiga att varje familjemedlem låtsas att de inte existerar. Vanliga exempel är sex, ilska, pengar, konkurrens, syskonrivalitet och svartsjuka, men listan är oändlig. ”När jag växte upp brukade min mamma bli uppskärrad när någon kysstes på tv”, sa Terry, en tjugonioårig rörmokare, ”och trots att jag brukade reta henne för det har jag aldrig kunnat prata om sex utan att känna mig besvärad och i motsats till mina jobbarkompisar har jag aldrig skrutit om mina erövringar eller dragit snuskiga skämt. Det känns helt enkelt inte bra.” Vi har som människor naturligtvis svårt att avskärma oss från komplicerade känslor, därför låtsas vi inte om dem. Det är som att sätta upp en skärm för att dölja en otrevlig utsikt. En tumregel kan vara att ju färre känslor som döljer sig bakom skärmen, desto friskare är individen. En del människor har låga skärmar och tycker att det är lättare att titta bakom besvärliga känslor, medan andra har så tjocka och höga skärmar att de är totalt omedvetna om sina förbjudna ämnen.


En annan faktor för att vara känslomässigt frisk är väl avvägda gränser. I en del familjer är alla så involverade i varandras liv att det blir svårt att veta vilka problem eller vilka känslor som tillhör vilken familjemedlem. De här låga gränserna kan vara ett problem, för barnen kan växa upp till vuxna som inte respekterar sin partners behov av privatliv eller fattar att han eller hon kanske tycker annorlunda. Omvänt finns det en del familjer där gränserna är så höga att familjemedlemmarna i princip inte delar någonting, och de barnen kan växa upp till vuxna som stänger ute sin partner.


I många fall kan någon som tycks vara mycket bra på att prata om relationer visa sig kunna hantera endast en smal sektor av känslor. Däremot kan deras partner – som talar mindre och tänker desto mer – tycka att det är lättare att dyka ner i svåra ämnen som gömmer sig bakom skärmen. Alternativt kan den tysta partnern vara en bättre lyssnare. Vilka färdigheter, skärmar och gränser varje part än har med sig in i relationen har båda en matchande nivå av känslomässig mognad. Ofta kompletterar de här färdigheterna varandra och hemligheten i relationsrådgivningen är att få paret att dra åt samma håll.


Ett exempel på en relation som på ytan tycktes vara i känslomässig obalans var Carries och Jays, de är i femtioårsåldern och har två vuxna barn. Carrie var den som pratade mest och när jag ställde en fråga till Jay ryckte han antingen på axlarna eller sa: ”Jag vet inte.” Det var stickrepliken till Carrie som gav sig in i en lång diskussion om Jays mamma, hans barndom och vad han kände. Jay bara satt där och nickade. Carrie var i högsta grad flytande i känslornas språk men blev alltmer obekväm när strålkastarljuset riktades mot henne. Ur hennes mun kom en harang av ord, men när jag senare tittade på mina anteckningar verkade det som om hon inte hade sagt någonting konkret. I stället bad jag Jay prata om Carries bakgrund och sakta växte en del fakta fram. ”Carries mamma var sjuk under större delen av hennes barndom och hon brukade ligga på soffan i vardagsrummet”, förklarade han. ”Jag blev hennes ögon och öron”, inflikade Carrie. Långsamt målade de upp en bild av en liten flicka som satt timme ut och timme in och lyssnade på sin mammas klagomål och var hennes hjärtespaltsredaktör som alltid var i tjänst. Carrie berättade också nyheter från familjen och grannskapet för sin mamma och de gick noga igenom detaljerna tillsammans. ”Det fick mig att känna mig viktig”, förklarade en mer dämpad Carrie. Jay däremot kom från en familj där man aldrig någonsin talade om känslor.


Det var inte konstigt att Carrie och Jay drogs till varandra. Jay hade funnit någon som han kunde diskutera de där förbjudna känslorna med och Carrie hittade en partner till sin buktalarakt. Deras relation hade fungerat bra i början men Carrie blev alltmer uttrycksfull och Jay allt tystare tills de båda började hata varandra – som ofta är fallet – för just de egenskaper som först gjorde att de drogs till varandra.


Genombrottet kom med en fråga från Jay: ”Pratade du och din mamma någonsin om er relation?” Carrie rodnade. Jag satt tyst. ”Det kan ju inte ha varit roligt att sitta instängd med din mamma när de andra flickorna var ute och lekte”, sa Jay eftertänksamt. Carrie hade ofta analyserat familjen men det fanns outtalade gränser. Hennes relation till mamman och de inskränkningar som Carrie hade fått utstå var något helt och hållet tabubelagt. Trots att Jay inte hade brytt sig så särskilt mycket om sin familj hade tidsavståndet skärpt hans iakttagelseförmåga. Både Carrie och Jay hade sina känslomässiga styrkor och svagheter, det var just de känslomässiga likheterna som hade gjort att de dragits till varandra.


Lika barn leka bäst är mycket svårt att acceptera rent filosofiskt. Jag minns att jag försökte förklara det för en journalist som blev mycket betänksam. ”Vad säger det då om mig som just har haft ett kort förhållande med en person som är paranoid och har stort behov av hjälp?” frågade hon. Jag önskade att jag hade hållit tyst. Men hon besvarade sin egen fråga: ”Efter skilsmässan kan jag nog säga att jag också var paranoid och i stort behov av hjälp.” Många andra personer skulle nog ha tyckt att det hade varit lättare att skylla på ex-partnern än att vända blicken mot sig själva. Genom att skylla på vår partner blir vi respektlösa och grymma mot dem och det leder slutligen till destruktiva och nedsättande argument.


Genom att förstå attraktionen i lika barn leka bäst är människor mindre benägna att falla i den andra känslomässiga fällan: nedvärdering. För det är ju faktiskt så att den ena parten har precis lika många fel – och styrkor – som den andra.


3 Åttio/tjugoregeln

De långvariga problemen – de som är verkligt svåra att lösa – handlar nästan alltid till 80 procent om det förflutna och bara till 20 procent om dagens situation. De mönster som bildas i barndomen har en dominoeffekt på våra vuxna relationer men det är vi oftast inte medvetna om. När Kitty tog sitt körkort i tjugofemårsåldern kunde hon inte begripa varför hennes partners oförmåga att köra hade blivit ett sådant stort problem. ”Det hade aldrig bekymrat mig tidigare”, sa hon. Men när hon fick höra att grälen kanske kunde ha sina rötter i barndomen började hon koppla ihop ett och annat: ”Min pappa började bli blind när jag var tre år, mitt tidigaste minne är faktiskt när hans bil bogserades bort efter en otäck olycka. Från den stunden var det alltid min mamma som körde och det fanns tillfällen då hon inte tyckte det var så roligt att alltid vara den som drack läsk på festerna.” När Kittys partner automatiskt satte sig i passagerarsätet satte det igång gamla associationer hos henne. När hon väl hade förstått sina känslor och förklarat dem för sin partner blev bilkörandet inte längre så laddat.


Ännu ett exempel på åttio/tjugoregeln är Brian och Andy – ett gaypar som var nära att bryta med varandra på grund av smak och design. Det de bråkade mest om var när de skulle köpa någonting nytt till hemmet. De tjugo procenten handlade om en matta i naturfiber till vardagsrummet medan de åttio procenten handlade om deras respektive bakgrunder och deras familjers attityder till pengar. Andy hade vuxit upp i en medelklassfamilj där det alltid fanns gott om pengar tills pappans dryckesvanor blev okontrollerbara och hans företag gick omkull. Den erfarenheten hade lärt Andy att njuta av pengar så länge det fanns några. Brian däremot kom från en arbetarfamilj, med sex syskon, där det alltid var ont om pengar trots att fadern hade ett fast jobb. Ett av hans starkaste barndomsminnen är när han hittade en tioshillingsedel på stranden, glädjen när han gav den till sin mamma och all extra mat som de kunde köpa den veckan. Brians lärdom från barndomen var att man kan ha ont om pengar och att dem man har ska man ta väl hand om. Trots att Brian och Andy förstod åttio/tjugoregeln fick det dem ändå inte att bestämma sig för om de skulle köpa mattan och inte heller fick det dem att sluta gräla eller gå runt i eviga cirklar.


Genom att förstå åttio/tjugoregeln hindrar man samma problem från att ständigt komma upp till ytan och förhindrar att gräl slutar i bitterhet.”

(ANDREW G. MARSHALL i boken ”Jag älskar dig men jag är inte förälskad längre!”)







“Standard therapeutic wisdom holds that each partner in a relationship must assume responsibility for 50 percent of what goes right and for 50 percent of what goes wrong. I believe, however, that each partner must assume responsibility for 100 percent of what goes right and for 100 percent of what goes wrong. How can this be possible, you wonder – or am I just mathematically challenged? Here is how it works: Before the existence of this relationship in your life, you were a separate entity, and, ideally, you were 100 percent responsible for your life. On a day-to-day basis, there was no one on whom you could lay the blame for the decisions you made; certainly many people ascribe their behaviour and feelings to the ghosts of the past, but those people make choices to let ghosts run their lives, if so. This is not responsibility; this is victimization. Why, then, when you enter into relationship, would your behaviour suddenly become the responsibility of the other? Responsibility is a celebration of wholeness. A relationship is between two or more people who are each 100 percent responsible for their lives; anything else is an entanglement. If you are more or less responsible, you are not in relationship.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)





Sann & Mogen kärlek


”Man kan också älska för mycket, säger läkaren och prästen Anthony Bloom i en av sina mest kända böcker. Han avskyr den billiga kärlek som med sötsliskiga metoder försöker manipulera människor. Han är på sin vakt mot allt som smakar förtäckt egenkärlek, och han är inte rädd för att peka på de blandade motiv vår kärlek kan ha. Han visar på att kärlek kan binda i stället för att frigöra och avslöjar vår kärleks destruktiva skuggsidor: det välmenande, sluga och kontrollerande. Och så ställer han frågan: ”Är kärleken alltid till glädje? Frigör den? Ger den alltid lust att älska tillbaka? Händer det inte alltför ofta att den vi älskar, uppgivet suckar: ’Älska mig inte så mycket! Låt mig vara ifred! Jag sitter fast i din kärlek. Bara för att du älskar mig så högt, tar du dig rätten att bestämma över mitt liv. Tänk om du kunde älska mig mindre!’”


Här ser vi något oerhört viktigt: Sann kärlek har alltid som mål att frigöra den man älskar.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



”Bara den som bär sig själv förmår att älska en annan. Han belastar inte andra med sina egna smärtor, utan tar själv ansvar för dem. Han har medvetet bearbetat sitt eget förflutna och befrias därför till att se den andra som hon är.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort”)



”Kärlek är att vara lika lycklig med ett nej som med ett ja.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”När du blir hel i dig själv för du med dig en självständig helhet till alla relationer och kommer därför att söka en hel och balanserad partner.”

(DAN MILLMAN i boken ”Själens trappa”)



"En kärlek som bygger på lögner är inte kärlek utan någonting annat, kanske dumhet eller rädsla. Den enda sanna kärleken hör samman med sanningen och därför är den kärleken stark. Den starka kärleken är inte rädd för att ställa en annan människa till svars för konsekvenserna av hennes handlingar, utan den strävar uttryckligen efter det. En verklig förändring kan inte ske förrän ångesten och smärtan driver människan till en viss punkt. Kärleken vill naturligtvis inte åstadkomma smärta men den vet att man inte kan kringgå smärtan – man måste ta sig igenom den. En stark kärlek innebär att man bryr sig om en annan människa så mycket att man står vid hennes sida när hon går sin smärta till mötes. Den kärlek som mjukt stryker medhårs hur länge som helst leder till att man snarare vill skydda sig själv än hjälpa den andra. En människa som blundar inför den andras svårigheter därför att hon är rädd för den andras reaktioner skyddar sig själv, inte den andra."

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Flodhästen på arbetsplatsen”)



”När en person börjar känna sig ansvarig för sina egna handlingar i stället för att klandra den andra personen i relationen, förvandlas förhållandet. Det kan antingen utvecklas och präglas av större äkthet och närhet, eller också kan den ena personen eller båda bestämma sig för att göra slut på en destruktiv relation och välja någon annan som han/hon passar bättre ihop med eller som har större förmåga till närhet vid den tidpunkten.”

(DEAN ORNISH i boken ”Kärlekens läkande kraft”)



”Familjen är inte enbart till för fortplantningens skull, utan är också en övningsplats för att lära sig förtrolighet och närhet. Detta gäller alla långvariga förhållanden. Familjelivet är utformat i avsikt att hjälpa känslokroppen att mogna. Det är viktigt att vi kan älska förbehållslöst om vi ska kunna få fred med känslokroppen. I verkligt förtroliga förhållanden upplever man en bestående kärlek och ständig tillit, och accepterar att vara sårbar. Varaktig förtrolighet fordrar att man ständigt är beredd på att någon gång kunna bli sårad, utan att för den skull sluta sitt hjärta av rädsla och bli avvisade. Detta är nyckeln till att utveckla ett kärleksfullt förhållande. När man har utvecklat en mogen känslokropp kan man älska utan att styra eller vara styrd. Man kan älska för att man vill och inte för att man behöver det. Detta är inte kärlek på ”affärsmässig” bas, som kan bestå av subtila nivåer av ömsesidigt beroende, som exempelvis: ”Du älskar mig, och jag älskar dig” eller ”Du ger mig vad jag vill ha, och jag ger dig vad du vill ha.” Mogen kärlek är att älska utan att glida in i ett tillstånd av att känna sig bedragen, avvisad eller oälskad om ens kärleksbehov inte tillfredsställs. Rädsla, hat, hämndlystnad, ett tillstånd av icke-kärlek, känslor av typen ”Du älskar mig inte” och andra uttryck för ett slutet hjärta, orsakar disharmoni i känslokroppen. Det mest direkta sättet att uppleva kärlek i varje ögonblick är att själv vara kärlek i varje ögonblick, istället för att kräva kärlek av någon annan.


Förmågan att oavbrutet vara kärlek uppnås för de flesta genom att upprätta en varaktig förbindelse med det gudomliga, som alltid är närvarande på alla nivåer av vår existens. Om man vågar ta risken med en icke-styrande, öppenhjärtlig kärlek, drar man naturligt kärlek till sig. Om man ständigt söker efter kärlek, finner man vanligtvis ingen förrän man själv blir uppslukad av den.”

(GABRIEL COUSENS i boken ”Den 7-faldiga freden”)



”Jag vill inte ha en drömtjej – jag vill ha en verklig tjej. Jag vill inte ha en perfekt tjej – jag vill ha en mänsklig tjej. Jag vill inte ha en duktig tjej – jag vill ha en avslappnad tjej. Jag vill inte ha en tjej som tror att hon måste vara på ett speciellt sätt – jag vill ha en tjej som är sig själv…”




”Rädslan för att såra andra vilar oftast på den dolda rädslan för att själv behöva lida. I längden kan den smärta man tillfogar den andra vara den finaste gåva men kan ge, för den andra konfronteras då med sina egna komplex och tvingas till utveckling.”

(GUY CORNEAU i boken ”Kroppen och själen i balans”)



”Det finns bara tre regler för att få våra liv och relationer att fungera: känn dina känslor, tala sanning och håll dina löften."

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



"What we have deeply loved we can never lose, for all deep loves become part of us."




“You might believe that you need to understand another to love them. The truth is you need to love them to understand them.”




”Att frigöra människor från de förväntningar vi ställer på dem är att i sanning älska dem.”

(SHIRLEY MACLAINE i boken ”Resan inåt”)



”Love doesn’t need to be perfect, it just needs to be true.”




”Äkta kärlek börjar där ingenting väntas i gengäld."




”I varje människa finns något att älska.”




”Det är med den sanna kärleken som med spökena: alla talar om den, men få har sett den.”




“Om du älskar en människa, så älskar du henne som hon är.”




”How do you have a relationship with someone who does not want to be conscious? Can you drag someone, with the proverbial kicking and screaming, into consciousness? You have undoubtedly heard the saying about leading a horse to water, and you have probably also heard the old axiom about therapy – whether an assisted process with a professional or something you set out on alone, as you are doing here – being useless unless someone wants help and wants change. There are two likely forms of resistance to change: one partner will verbally praise what you are doing and make commitments to join you in the journey toward consciousness, and yet, somehow, she or he will never seem to really be along for the ride. You will feel undermined during your travels, passivity-aggression at work. Another partner will be quite blunt about his or her unwillingness to make changes. In a sense, this partner is easier to deal with, because at least she or he is following a policy of honesty. Make a deep, searching examination of your partner, and give the gift of asking your partner if she or he is simply a passenger along for the ride or is planning on doing a share of the driving. If your partner wants to join you in consciousness, then you can prepare for the richness of relationship; if your partner does not, then you can continue the process on your own, deciding as you move forward whether this relationship can or will be one that allows you to be yourself most fully.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)



”Många har fått för sig att ”äkta kärlek” ibland gör ont – men äkta kärlek skadar aldrig vare sig hjärtat eller själen. Smärtan orsakas istället av motståndet mot antingen kärleken eller sanningen om sin nuvarande kärleksrelation, alternativt sanningen om sin egen ohälsosamma självdestruktivitet som tydliggörs på ett kraftfullt sätt i kärleksrelationer. Dock är det väldigt personer som vill eller vågar se detta eftersom det är lättare, kortsiktigt, att leva kvar i illusionen av smärtsam ”äkta kärlek”.”




”Att hitta någon som man kan arbeta sig igenom sitt förflutna med kan vara mycket läkande men det kan också orsaka spänningar. Det är därför som JÄDM kan vara positivt: den ena parten är inte längre beredd att gömma sig bakom en trevlig fasad, utan är redo att dyka ner i det förflutnas komplexitet för att upptäcka en mer meningsfull relation.”

(ANDREW G. MARSHALL i boken ”Jag älskar dig men jag är inte förälskad längre!”)


Fotnot: med "JÄDM" relaterar han till bokens titel: Jag Älskar Dig Men…







”Sex without love is never love without pain.”

(DISTAIN! i låten ”Tears of joy”)



”Vi drömmer om den stora kärleken, men undgår inte att påverkas av ett samhälle där det är sexualiteten som kräver det största utrymmet. Vi längtar efter att få del av kärlekens värme, men huttrar ofta i skuggan av den stora sexualiteten som gör kärleken liten och obetydlig. Vi vill så gärna vara fria att uppleva kärlek, men vi fastnar på vägen. En del av detta har sina rötter i vår egen bakgrund och personlighet – det skall vi återkomma till senare i boken. Annat har att göra med den tid vi lever i.


Vi tillhör en kultur där kärleken får kämpa på hårda villkor, medan sexualiteten ständigt lyfts fram och fokuseras. Detta är något som påverkar oss. Den stora sexualiteten och den ”lilla” kärleken kämpar om den främsta platsen i mäns och kvinnors längtan. Många har erfarit att sexualiteten, när den är skild från kärleken, lämnar efter sig en stor känsla av tomhet. Först när sexualiteten följer på ansvarsfylld och trogen kärlek kan den fylla sin plats och berika våra liv och relationer. När sexualiteten blir ett självändamål blir den sin egen fiende.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



”Sexualiteten utgår inte längre från kärlekens källa. Vi lever i en kultur som maskerar den älskande människan. Vi flyttar fikonbladet från könsorganet till ansiktet, skamkänslorna följer med och fyller oss med en djup rädsla för att förlora ansiktet om vi någon gång vågar lätta på masken.


Detta utgör ett hot för många människor. Det skapar ett rop om närhet, ett förtvivlat läge för män och kvinnor som slits mellan sina egna och samhällets förväntningar på sexuella erfarenheter och sin bristande förmåga att få det att fungera i verkliga livet. ”Styrketräna, bli maskulin, så att din fru tänder på dig”, säger kollegorna på jobbet till varandra, medan deras fruar i åratal förgäves har försökt säga: ”Jag tänder inte på dig för att du styrketränar. Det jag längtar efter är att du visar mig vad du känner.”


Sexualitetens förnyelse ligger i förlängningen inte i en vackrare och tuffare framtoning, utan i att man börjar vårda insidan och tar till vara kärlekens kraft. Vi förlorar inte ansiktet när vi låter masken falla, det som händer är att ansiktet blir synligt. Lite slitet kanske, men levande. Lite trött kanske, men värt att älska. Ett ansikte kan man älska – en mask kan bara bedömas.


Det är bara den som vågar visa ansiktet som kan utveckla sin förmåga att älska och sin sexualitet.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



“Sann intimitet är framsprungen ur ett samliv där man inte behöver bära mask eller förställa sig för varandra. Andlig och sexuell närhet är ingenting man skaffar sig med hjälp av teknik och skickliga metoder. Det är goda frukter som växer fram efter en lång tid av mognad och värme.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Mellan dröm och verklighet”)



”Män har mindre problem med att medge att de har sexuella potensproblem än att erkänna de känslor av raseri och sårbarhet som ligger bakom denna impotens. De ser problemet som enbart sexuellt.”

(GUY CORNEAU i boken ”Frånvarande fäder, förlorade söner”)



“Om människor kunde lära sig att skilja mellan sexuell upphetsning och ilska skulle de kunna uttrycka sig betydligt friare och få ett mer givande sexliv.”

(KATHLYN & GAY HENDRICKS i boken ”Den medvetna kärleken”)



”Vi måste lära oss att säga nej till sex som känns som erövring eller underkastelse, sex som uttrycker fientlighet eller ilska eller är manipulerande.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



”Lise har länge klagat över att den sexuella samvaron mellan henne och hennes man varit för teknisk och prestationsinriktad. En kväll beslöt hon sig för att bara slappna av, koncentrera sig på sig själv och inte prestera något hon inte hade lust med. Det blev en underbar och livgivande upplevelse för henne och även hennes man upplevde detta sexuella möte som mycket intensivt.”

(OLE VEDFELT i boken ”Omedveten intelligens”)





I would like to share some of my own views and experiences with regard to sex. So much has been written and spoken in our time about sexuality that it is not difficult to get lost in a fog of words. I would like to see if we can find our way through to see clearly what the essential issues are.


Our big problem with sexuality is that we have falsely learned that there is something wrong with sexual feelings. By believing that sexual feelings are something to be feared and restrained, we create for ourselves a poor relationship not only with our sexuality but with life itself. Where do these beliefs come from?


Parents and society, often with the best of intentions, give us false information that causes us to estrange ourselves from our sexuality. It works like this. When sexual feelings are awakening in young people, their elders sense them. They stir up in the adults all their own issues with regard to sexuality. Parents want their children to avoid the pain of the mistakes they themselves have made. So the elders teach the children about sexuality, by words, gestures, or words not said. What they teach often has a major distortion: it confuses sexual feelings with sexual expression.


Ideally, we should teach children that sexual feelings are fine. They are a natural part of life, a deep source of energy and potential joy. We should teach them to be smart, though, about the expression of those feelings. We would teach them the advantages and disadvantages of the various aspects of sexual expression: masturbation, intercourse, flirting, and so forth. We should assist them in learning to open up to the feelings while finding means of expression that have positive consequences for all concerned.


Too often the elders confuse feelings with expression. We are taught that the feelings themselves are somehow wrong. This belief causes a logjam inside us. We have a deep sense that sexual feelings are good, overlaid by a belief that they are bad. This distortion causes us then to express our feelings in distorted ways.


To complicate matters, we also have a stack of decisions about sexuality based on old unpleasant events. I remember getting caught by my mother in the act of looking at some pictures of naked women. Several of my friends and I were studying these pictures, bought in the locker room from an eight-grade entrepreneur, when my mother showed up unexpectedly. I remember the hot feeling of shame that swept over me when I saw my mother’s reaction of anger and disgust. I saw in that moment that my sexuality was something uncomfortable. In fact, I never recall her or anybody in my family saying a word about sexuality in any way during my growing up. In a way I feel grateful, because at least I did not get a lot of distorted information that I later had to unlearn, but I feel wistful about not learning things about my sexuality that would have helped me feel more comfortable with myself.


Some of us have had much more unpleasant experiences with regard to sex than the mild event I just described. We have witnessed ugly scenes, been forced to have sex against our will, been seduced into doing things that we would not have done had we had our wits about us. We cannot change events, but we can always look for any decisions about ourselves or life that we made at the time. By looking at old decisions made in the heat of unpleasant experiences, we can break the grip the past has on us.


Beyond the traumas and the negative messages about sex is the fact that we often do not get any constructive information about it. We are not usually blessed with a guardian angel who can come along when we need it and say, ”Sexual feelings are good. Let yourself feel them deeply. Surrender to them. Express them in ways that will bring happiness to all concerned.” Adult life is a process of becoming a guardian angel to ourselves. We have to learn to nurture ourselves and how to gather the kind of people around us that can nurture us in the ways we like.


We can begin by loving ourselves for all the reasons we do not love our sexuality, then going on through to open up in love and acceptance for those deeply positive sexual feelings inside. By learning how to love sexuality, we can learn more about how to love life itself, for sexuality is but one expression of a deeper life energy which resides in us all.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Learning to love yourself”)



“It is not at all unusual to go through a phase of sexual exploration in life, when you may have a number of different sexual partners and engage in a wide range of sexual behaviours. For many people, this exploration coincides with the first period of freedom – the college years, or the first apartment, or, for some, after a divorce. It is, of course, no secret that having a number of sexual partners is potentially deadly these days. What about the effects, though, on your heart?


I’ve seen the following visual example used: take two pieces of masking tape and stick them together. They stick well the first time. Take them apart and restick them. A little less sticky this time. The more often you bond the two pieces together and take them apart, the less ability each has to bond. Indiscriminate sexuality with multiple partners not only poses huge health risks, it creates the potential for damage to your ability to bond with another. I stress the distinction of indiscriminate sexuality here; I am not talking about sexual intimacy within the context of a loving, mutual, and respectful relationship.”

(GAY HENDRICKS i boken ”A year of living consciously”)



“Sex fuels transformation because it pulls more than sexual sensation to the surface. It brings up undealt-with material from prior times in your life when others where inside your boundaries.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Conscious living”)



“Often the deepest human feelings emerge from ourselves before, during, and after sex.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Conscious living”)



“Telling the truth is the most potent healer of sexual problems.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Conscious living”)







”När kommunikationen avstannar inom ett äktenskap, oavsett anledning, är det bara en tidsfråga innan det blir skilsmässa."

(JOHN W JAMES & RUSSELL FRIEDMAN i boken ”Sorgbearbetning”)



”Jag har funnit hos mina patienter att de två vanligaste orsakerna till skilsmässa faktiskt är att man från början varit okunnig om sina egna och varandras prioriteringar samt att man är ovillig att uppskjuta behovstillfredsställelse och föredrar ögonblicklig kommunikation.”

(THEODORE ISAAC RUBIN i boken ”Bestäm dig – det är lättare än du tror”)



”Även om skilsmässor löser upp de äktenskapliga, sexuella och sociala banden, så upphör inte de känslomässiga banden med skilsmässan. Utan framgångsrik sorgbearbetning är det vanligt att de som skiljt sig – både män och kvinnor – återupptar sina misstag i senare relationer."

(JOHN W JAMES & RUSSELL FRIEDMAN i boken ”Sorgbearbetning”)



”Skilsmässor och spruckna kärleksrelationer orsakar sorg. Detta kan begränsa livet och få livslånga effekter på kommande relationer. Obearbetad sorg över en tidigare partner leder till att vi fattar beslut grundade på rädsla. Vi blir extremt vaksamma för att skydda oss själva mot ytterligare känslomässig smärta. Tråkigt nog begränsar denna överdrivna försiktighet vår förmåga att vara öppna, tillitsfulla och kärleksfulla, vilket gör att även nästa relation döms att misslyckas."

(JOHN W JAMES & RUSSELL FRIEDMAN i boken ”Sorgbearbetning”)



”En person som sätter stort värde på komfort kan välja en make eller maka som inte bryr sig det minsta om detta och som älskar semestrar i det fria och arbete som är garanterat fysiskt obekvämt. Naturligtvis bryter helvetet löst. Situationen eller relationen blir omöjlig eller också blir följden en rejäl depression.


Det är sällsynt med förändringar till en lägre placering på skalan, så de människor som ger komfort hög prioritet måste vara vaksamma i nästan alla beslut som har att göra med det dagliga livet.


Jag minns en man vars hustru övertygade honom om att han skulle vänja sig vid att pendla till arbetet från en förort. Hon älskade landet och det besvärade henne inte alls att leva primitivt. Han älskade komfort av alla slag och hatade verkligen alla former av besvär. Att vänta på tåg, resa långa sträckor, oroa sig för tider, möta snö och regn, var fasor som han aldrig hade drömt om att han skulle råka ut för. Pendlingen ”fungerade” i ungefär ett år. Därpå kom en period av ångest och depression. Denna följdes av raseri och skilsmässa.”

(THEODORE ISAAC RUBIN i boken ”Bestäm dig – det är lättare än du tror”)



”En separation sker inte utan smärta. Båda har gått in i förhållandet med goda föresatser att relationen skall vara länge, helst livet ut. Båda har gett mycket och fått mycket tillbaks. För att kunna skiljas med gott samvete anklagar man ofta varandra istället för att möta smärtan och sorgen i att det inte lyckades. Man vill då helst glömma det som var bra och ser bara på det som var dåligt. En separation i osämja har konsekvenser, både för en ny relation och inte minst för eventuella barn. Men separation i kärlek ger oss kraft att gå vidare utan att fortsätta vara insnärjda.”

(CHARLOTTE PALMGREN i boken ”Om du visste hur mycket jag älskar dig!”)


Läs även Sund skilsmässa





Tillfälliga förbindelser


”Det är oftare lättare att fly från sin partner än att finna sig själv. Många bestämmer sig för att gå ut ur parförhållandet därför att de aldrig har klarat av att gå in i sig själva. I så fall följer problemen som regel med in i nya relationer och det slutar med att man förbrukar partner efter partner eftersom man är i desperat behov av att hitta lösningar på sina egna problem.”

(PER ARNE DAHL i boken ”Den stora kärleken”)



"I en djup relation kan vi möta våra sår och vår smärta. Tillfälliga förbindelser är ofta ytliga och upphör när man möter smärtan första gången. Förbindelserna verkar attraktiva och lockande, men de saknar dimensionen av smärta och passar därför människor som ännu inte kan eller vill möta sitt förflutna. Ett varaktigt förhållande frigör däremot våra djupaste hemligheter och därför behöver vi varaktiga relationer. Vi behöver tid. Det här är det varaktiga förhållandets största problem. Ju djupare växelverkan är med den andra parten, desto fler mörka sidor möter vi hos oss själva. Frestelsen att smita från det hela och byta partner finns alltid. Vi tycker att förhållandet inte fungerar och att felet ligger hos den andra. På det sättet slipper vi att konfronteras med det nödvändiga. Men om vi flyr från oss själva och byter partner kommer vi snart igen att förvånas över att vi möter samma utmaning."

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Föräldraskap”)





Tredje gången gillt?


”Jan var gift för tredje gången. Denna gång med en rödhårig kvinna av medellängd. Han berättade att hans första hustru varit lång och mörkhårig. Efter ett år började problemen dyka upp och han hade svårt att vara med hennes beteende. Så svårt att han beslöt sig för att skiljas. Han träffade snart en ny kvinna. Hon var tvärtemot den första både utseendemässigt och till sättet. Trots att hon var så olik hans första hustru så fick de samma problem efter några år och han beslöt sig ännu en gång för att välja skilsmässa som utväg. En tid gick och han träffade sin tredje hustru. Behöver jag tillägga att han denna gång valde någon som var helt olik de båda tidigare kvinnorna? Snart dök samma problem upp även i denna relation. Jan hade då börjat forska i sin egen personliga utveckling och en varningsklocka började ringa. Tre olika kvinnor, samma saker som dyker upp… Kunde det möjligtvis vara så att det berodde på honom och inte på vilken kvinna han var tillsammans med?”

(CORNELIA SÖDERGREN i boken ”Låt kärleken välja”)





Truth in dating


”Truth in Dating is about using honesty as a ”practice.” A practice is a discipline that you take on intentionally in order to expand your awareness and enhance your capacity to experience life to the fullest.


Have you ever


- said yes to someone when you wanted to say no?

- lied to someone in order to protect his or her feelings?

- wondered how the person you’re dating feels about you, but didn’t want to ask for fear of appearing insecure, needy, or pushy?

- had your feelings hurt but didn’t admit it?

- felt angry but acted like everything was fine?

- been jealous about your date’s attention to another person, but acted cool?

- pretended to like someone more than you really did?

- pretended to like someone less than you really did?

- wanted to be physically affectionate, but didn’t want to appear too eager, easy, or horny?

- wanted to express appreciation, but held yourself back?

- pretended to be more sexually turned on than you really were?

- had sex with someone in order to avoid conflict or confrontation?

- agreed to go out with someone and then called later to break the date?

- felt nervous or inhibited with someone you’re especially attracted to?

- wished you could be more spontaneous and natural with someone you’re just getting to know?


If you answered yes to any of these questions, rest assured that you are not alone. In my workshops and conversations with research participants, almost everyone answered yes to most of them. Telling the truth is not easy. Yet when you do allow yourself to be real and spontaneous, you’re more radiant, alive, and attractive.


Sharing Self-Talk Right Away

In my Truth in Dating seminars, I’ll frequently encourage two people who have never met to simply share “what I was thinking as I noticed you from across the room.” I call this inner conversation “self-talk.” When they share these thoughts, they become delightfully spontaneous, interesting, and funny. It is amazing how a person who at first may seem shy or inhibited suddenly comes alive when he stops trying to do things right and simply shows up real. In a recent seminar, I asked Ted, one of the men in the group, to pick out a woman he found attractive and then whisper to me the thoughts he was having as he noticed her across the room. He said, “I’m thinking that someone as cute as her would probably not be interested in me.” So I asked him, “What if you were to go up to her and tell her that you noticed her and then tell her what you just told me? Would you be willing to try that?” He accepted the challenge, walked over to where she was seated, and told her, “I have been watching you for a while, and I wanted to come over and say that I think you’re really cute… and I was also thinking to myself that someone as cute as you would probably not be interested in someone like me… but then again, who knows?” The other workshop participants who were watching cracked up! The I coached the woman, Cherie, to tell me what she was thinking to herself at this point: “I’ve never been approached quite like that before. I’d like to be able to say I’m attracted to Ted, but at this point, I’m not… And yet, because he was so open and funny, he certainly got my attention. I like how spontaneous he is, and I think I’d like to spend more time getting to know him.” After only a slight bit of encouragement, she was able to share all of this with him. And again, the audience got a real charge out of it – as did Ted! Several of those watching the interaction commented about how radiant the two of them became as they were sharing what they really feeling and thinking. One witness remarked, “As they got more spontaneous, once they got going, they seemed to shine more brightly. It looked like they were lit up by some inner source of energy. It was amazing!”


I have observed this phenomenon myself many times. When people take risks and show up real, they get lighter, brighter, more radiant, and more magnetically attractive. I imagine it has something to do with the fact that when you are not trying to hide or impress, you are more relaxed, and the life force moves through you more easily. This is one of the rewards of practicing Truth in Dating.”

(SUSAN M. CAMPBELL i boken “Truth in dating”)



The Purpose of Dating

People date for different purposes. Most people over the age of thirty are looking for lasting love – a long-term, committed partnership. But you cannot assume that this is what someone wants until you talk about it and until you know her well enough to see if her behavior is congruent with what she says she wants. Some people in their teens and twenties may also want to find a compatible life partner, but others may still be at the “I just want to get to know myself” stage or the “I just want to have as much sex as possible” stage. No matter what your intentions are, be open to the possibility that there are others who have similar needs. Do not assume that if you just want a lot of sex, you have to manipulate and deceive in order to get that. I found many younger people who were dating primarily to get sex or to get to know themselves. These motives are not unusual. Being honest about these things is what is unusual!


The first date is a good time to consider the question, What is my purpose in meeting and getting to know you, and what is yours? If dating is successful, what will be the result?


From my research and study over the years, I conclude that there are many people who are not conscious about their real motives for dating. They say they want a long-term monogamous relationship, but they always quit at the first sign of conflict, or they do not make time in their schedule for anything deep and lasting to develop, or their needs for control are so high that they are simply not well suited to partnership. If you find yourself with someone who does not seem to walk their talk, disclose your observations and your fears, and see how they respond. At this point try to avoid assessments or interpretations about the other person. That’s not the brand of honesty I am trying to promote. There’s a saying: You can only be honest about yourself. All you can really know is what you feel and think and observe. If you find yourself over on the other’s side of the net making assessments and judgments about him, you are probably having uncomfortable feelings (e.g., fear, hurt, or anger), and you probably need to talk about these instead of about your judgments. The most real and respectful thing is to talk about yourself and your feelings. It is disrespectful to tell others what you “see” about them. Relationships simply work better when you make it your practice to speak only about yourself.”

(SUSAN M. CAMPBELL i boken “Truth in dating”)







”Den som väntar på att en mystisk främling ska komma och erövra dem med storm och rädda dem undan alla problem, ägnar sig åt verklighetsflykt.”

(DEEPAK CHOPRA i boken ”Vägen till kärlek”)



”Den perfekta partnern är en myt.”

(HARVILLE HENDRIX i boken ”Tag vara på den kärlek du finner”)



"Som jag tidigare har antytt går de flesta människor in i relationer av "fel" anledningar – för att få slut på sin ensamhet, fylla ett tomrum, för att få eller ge kärlek – och det är några av de bättre anledningarna. Andra gör det för att stilla sitt ego, få slut på sina depressioner, förbättra sitt sexliv, återhämta sig från en tidigare relation eller, tro det eller ej, för att de är uttråkade. Ingen av dessa anledningar fungerar och det kommer inte heller relationen att göra, om ingen dramatisk förändring inträffar under resans gång.”

(NEALE DONALD WALSCH i boken ”Samtal med Gud”)



“Den som eftersträvar ett liv utan lidande mister livet, den som söker glädje utan sorg mister glädjen, och den som söker gemenskap utan konflikt mister gemenskapen.”




”Som terapeuter arbetar vi varje dag med människor som döljer ögonen, bildligt talat, för att undvika att se något som de sannerligen borde lägga märke till. Samma människor som kör bilen till verkstaden så fort de märker en skakning i framhjulet, kan ägna många år åt att undvika ett känslomässigt problem inom sig själva eller ett besvärligt mönster i sina relationer.”

(GAY & KATHLYN HENDRICKS i boken ”Kroppens egen intelligens”)



”Loreen flyttar till en ny stad för att börja på ett nytt jobb. Det är en befordran, men hon känner ändå att hon är i en märklig situation, utan några av sina gamla vänner. Hon lägger snabbt märke till en medarbetare som hon blir intresserad av. Normalt är hon avvaktande till kärleksförhållanden, men nu övergår hennes första känslor snabbt i förälskelse. Loreen flirtar med mannen, som är singel, och han är vänlig mot henne men han bjuder inte ut henne.


Hennes längtan efter honom blir till drömmar och fantasier. De blir alltmer erotiska, och hon ger honom vinkar om att hon är intresserad av honom. Till hennes förvåning säger han att han vet att hon är kär i honom men att han inte känner likadant för henne. Han är sympatisk och förstående, vilket gör honom ännu mer tilltalande. Loreen känner sig sliten mellan sin längtan och vetskapen att han inte är intresserad. Hon lämnar suggestiva telefonmeddelanden och lurar i korridorerna på jobbet för att kunna ”råka” stöta ihop med mannen. Saker och ting ställs på sin spets på företagets julfest, då hon dricker för mycket och kastar sig över honom offentligt. Hon kramar honom så hårt att han måste ta sig loss med våld.


Nästa dag lämnar mannen en lapp på hennes skrivbord där han uppmanar Loreen att söka hjälp. Hon är förvirrad och skäms, och hon beslutar sig för att gå till en psykolog. Under den första sessionen beskriver hon tårögd situationen. ”Jag älskar honom så mycket, jag är alldeles ifrån mig”, säger hon. Men psykologen rättar henne: ”Det där är inte kärlek.” Loreen frågar: ”Men om det inte är kärlek, vad är det då?”


”Det är ett övergrepp”, säger han. ”Du skulle se det själv om du inte var så desperat. Vad du kallar kärlek är bara en mask för djupare känslor som du är rädd för att möta.” Loreen känner sig upprörd och omtumlad, men på en djupare nivå inser hon att det psykologen säger är sant.


Människor söker ofta en räddning i kärleken, och på det viset blir kärlek kopplat till flyktbeteenden och rädsla. Det vi är rädda för – ensamhet, isolering, att inte passa in – måste redas ut och läkas först. Det duger inte att måla över det med en ny relation med någon som vi tror ska lösa problemen åt oss. Många människor i Loreens situation möter aldrig de underliggande känslorna.”

(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)


Läs även Förälskelse





Älska dig själv


”Att älska sig själv är början till en livslång kärlekshistoria.”




“Learning to listen to ourselves is a way of learning to love ourselves.”

(JOAN BORYSENKO i boken ”Guilt is the teacher, love is the lesson”)



“The only way to attract the love you want is to love and embrace yourself.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Conscious living”)



“To live in a human body, you must have access to a certain amount of life-sustaining energy. You may either use this inherent energy in a nourishing and self-sustaining or in a destructive and debilitating way. In case you consciously or unconsciously choose negligence or self-abuse over loving attention and self-respect, your body will likely end up having to fight for its life.”

(ANDREAS MORITZ i boken "Cancer is not a disease")



“Many cancer patients have devoted their entire lives to helping and supporting others. Their selfless service can be a very noble quality, depending upon the motivation behind it. If they sacrifice and neglect their own wellbeing to avoid facing any shame, guilt, or unworthiness within themselves, they are actually cutting off the very limb they are hanging on to. They are "selflessly" devoted to please others so that, in return, they may be loved and appreciated for their contributions. This, however, serves as an unconscious acknowledgment of not loving oneself. This may lock up unresolved issues, fears, and feelings of unworthiness in the cellular memory of the organs and tissues in the body.


"Love thy neighbor as thou love thyself" is the one of the most basic requirements for curing cancer. This phrase means that we can only love others as much as we are able to love and appreciate ourselves, no less and no more. To be able to truly love someone without cords of attachment and possessiveness, one has to fully accept oneself with all the flaws, mistakes and inadequacies one may have. The degree to which we are able to care about other people, too. By being critical of ourselves, or disliking the way we look, behave, or feel, we close down our heart and feel unworthy and ashamed. To avoid exposing our shadow self (the part of our self we do not like) to others out of fear of rejection, we try to win over the love of others by pleasing them. This way, we assume, we can receive the love we are unable to give to ourselves. However, this approach fails to work in the long term.


Your body always follows the commands given by your mind. Such inner promptings as your thoughts, emotions, feelings, desires, beliefs, drives, likes, and dislikes serve as the software with which your cells are programmed on a daily basis. Through the mind/body connection, your cells have no choice but to obey the orders they receive via your subconscious or conscious mind. As DNA research has recently proved, you can literally alter your DNA's genetic setting and behavior within a matter of a moment. Your DNA listens to every word you utter to yourself, and it feels every emotion you experience. Moreover, it responds to all of them. You program yourself every second of the day, consciously and unconsciously. If you choose to, you can rewrite the program in any way you want to, provided you are truly self-aware. Once you know who you truly are, you cannot help but love, accept and honor yourself. You can no longer judge yourself for making mistakes in life, for not being perfect, for not always being how others want you to be. Seeing yourself in this light, you send a signal of love to your cells. The bonding effect of love unites differences and keeps everything together in harmony, including the cells of your body. When love, which should not be confused with neediness or attachment, is no longer a daily-experienced reality, the body begins to disintegrate and become sick.


The increase of love is the main purpose of our existence here on earth. Those who love themselves are also able to love others and vice versa. They thrive on sharing their full heart with other people, animals, and the natural environment. People who accept themselves fully have no real fear of death; when their time comes to die, they leave peacefully without any regrets or remorse in their hearts.


Whenever we close our hearts to ourselves, we become lonely, and the body begins to become weak and diseased. It is known that widows and people who are socially isolated, or who have nobody with whom to share their deepest feelings, are the most prone to developing cancer.


Your body cells are the most intimate "neighbors" you can have, and they need to feel love and self-acceptance, to know that they are a part of you and that you care about them. Giving yourself an oil massage, going to sleep on time, eating nutritious foods, and engaging in other healthy routines are simple, but powerful messages of love that motivates your cells to function in harmony with each other. They are also messages that keep the elimination of toxins flawless and efficient. There is nothing unscientific about this.”

(ANDREAS MORITZ i boken "Cancer is not a disease")



”Om jag inte uppskattar mig själv låter jag samtidigt också andra förstå att inte heller de behöver uppskatta mig.”

(TOMMY HELLSTEN i boken ”Barn av livet”)



“A vegetarian diet is a way of loving yourself.”

(GABRIEL COUSENS i boken “Conscoius eating”)



”Hela livet kommer vi att umgås med oss själva – varför inte göra detta umgänge så trivsamt som möjligt?”




Are You Secretly Judgmental Of Others? Why It's An Important Clue About Your Inner World


Do you notice that you often secretly judge others? For example, your sister tells you about a new car she bought and you think, She can't possibly afford that car on her salary. She's so irresponsible about money. Or your partner leaves his dirty dishes in the sink before heading out to meet his friends and you think, He's so lazy and sloppy. It drives me bananas. Throughout the day, every day, you find yourself silently criticizing others. My co-worker at work has gotten scatter-brained... my neighbor is too nosy... my friend is too self-absorbed with posting selfies on social media... What does this all mean? Are you surrounded by people who don't have their act together? Is society just falling apart? Or is this a clue about something way deeper and way more fundamental about YOU?


How Your Relationship With Others Brings Up The Next Biggest Thing You Need To Learn About Yourself


When we judge others or feel our "buttons being pushed" by the things they say and do, we may actually be projecting our feelings onto others. We are accusing others of the very things we disown or reject about ourselves. Here's how it works...


Let's say you have a fear of rejection that stems from something far back in childhood. More than likely, you're unaware of this fear. You haven't yet acknowledged it. Or you know about it, but reject that it's an issue. Your subconscious mind is aware of it, though. And that part of your mind will always seek opportunities to work out this old issue. It will lead you into situations where you can bring that fear into your awareness. In other words, you will enter into relationships with people who will "trigger" that fear or unacknowledged emotion inside you. You will attract a relationship where your partner will withdraw, act cold, make plans with his or her friends instead of with you, have a hobby they love that doesn't (or can't) involve you, etc. Instead of causing you to face and accept your fear, their behavior will cause you to be secretly judgmental or critical.


You don't think, Hmm, I'm feeling afraid that he's going to abandon me and I'll be alone again. Instead you think, He never spends time with me, he's off having fun instead of fixing these things around the house, he's wasting money playing golf all day when he should be saving money and spending the day with me.


Another example - let's say that you consider yourself a neat, tidy and financially conservative person. You keep your home and car clean and you never spend more than you make. But deep down, you're really someone who wishes they could forgo responsibility for a while, kick up their feet, and be self-indulgent for a change. However, you don't want to admit that to yourself. It's just not something you accept about yourself, for whatever reason. Maybe in childhood you were rejected for being that way. Your creative mind will actually draw you into situations where you are around people who seem sloppy, irresponsible and flaky. And instead of admitting that you're a little bit like them, you will find yourself secretly complaining about them.


What Do You Need To Accept About Yourself In Order To Love Yourself?


When you don't, or can't, acknowledge your feelings or accept something about yourself, it's a sign that deep down, you don't love yourself. And if you don't love yourself, you'll never feel completely at peace with yourself and the world around you. You'll always find something to complain about, and the people in your life will always seem to be less than perfect, because YOU think you're less than perfect. Unless you can learn to love yourself, and accept yourself and your feelings, you'll never be able to be fully loved by anyone else, either.”

(saxat ur nyhetsbrev från GAY & KATHLYN HENDRICKS 12/9-2015)


Läs även Vitamin KGS




© 2005 - 2018 Ruben Andersson