HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Gallblåsan

 

Här kan du om gallblåsans funktion och betydelse för kroppen.

 

(Denna hemsida är anpassad för Internet Explorer, Edge eller Mozilla Firefox)

 

Klicka på länkarna till höger för att komma till önskat ämne.

 



Bild på gallblåsan och levern

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gallblåsans funktion

Detta organ har en väldigt viktig uppgift i matsmältningsprocessen. Gallan (chole) tillverkas i levern och förs ut genom den högra levergången (ductus hepaticus dexter) och den vänstra levergången (ductus hepaticus sinister) som går ihop och bildar gemensamma levergången (ductus hepaticus communis). Sedan förs gallan in i gallblåsan (vesica fellea) genom gallblåsegången (ductus cysticus) och stannar där tills den ska användas vid en måltid. När man ätit något känner kroppens känselnerver i munnen och i detta fall främst i tolvfingertarmen av födan och avgör hur mycket galla som gallblåsan ska klämma ut för att på bästa sätt hjälpa till att smälta födan. Gallan transporteras då från gallblåsan genom gallblåsegången och ut till huvudgallgången (ductus choledochus). Om man har opererat bort gallblåsan sipprar det ständigt ut galla i små mängder direkt från levergångarna till huvudgallgången (kallas även för gemensamma gallgången) och ner till tolvfingertarmen vilket gör att matsmältningen inte kan fungera optimalt. Vid en måltid med mycket fett behövs det större mängder galla eftersom dess viktigaste uppgift är att emulgera fett. Det betyder att gallan löser upp fettet för att bli vattenlösligt och därmed kunna absorberas och användas av kroppen. ”Utan gallan skulle vi inte kunna ta upp och tillgodogöra oss livsviktiga ämnen som fett, fettlösliga vitaminer och kolesterol. Dessa ämnen är olösliga i vatten och sålunda även i blodet. Så för att vi ska ha någon glädje och nytta av dem måste de först göras vattenlösliga så att de kan föras omkring med blodet. Detta åstadkoms av gallsalterna i gallan.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

Tänk på att man förstör tunntarmens ”tarmludd” (tarmvilli) med vinäger (särskilt äppelcidervinäger!) och ättika då dessa fräter sönder det och följden blir att det av gallan emulgerade fettet ur födan inte längre kan absorberas i tunntarmen! Detta gör att man får allvarliga näringsbrister, särskilt av de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K (se Vinäger & Ättika). Även vid olika lever- eller gallbesvär, särskilt vid undermålig gallsekretion, kan följden bli vitamin- och näringsbrister.

 

”Där huvudgallgången lämnar levern har gallblåsan sin plats, en tunnväggig, med muskelfibrer omspunnen slemsäck som inte rymmer mer än cirka 50 cm3. Det är en mycket praktisk förrådspung, som tar upp den från levern avsöndrade färska gallan och gör den mera tjockflytande. Den färska gallan är ljusgul med ungefär 3 % fasta ämnen. I gallblåsan blir den omkring 6-7 gånger tjockare. Färgen blir därvid mörkare, närmare bestämt ljusbrun och med en dragning åt grönt. Alla som varit tvungna att kräka galla vet att den är besk. Gallblåsan är nödvändig som reservoar, eftersom galla produceras även när man inte har ätit något och tarmen alltså är tom. I sådana fall är gallkanalens utgång tillstängd genom en kraftig muskel, varigenom gallan tvingas att flyta in i gallblåsan. Så snart som näringsämnen, särskilt fett, kommer in i tarmen från magen, öppnar sig denna slutmuskel vid gallutgången, och galla flyter nu in i tolvfingertarmen, genomdränker gröten av föda och börjar sitt arbete. Ju rikligare födan är, desto mer galla släpps ut. Denna reglering kommer till stånd genom en underbart fungerande kontrollapparat, som styrs av noggrant arbetande nervreflexer, utan att man behöver vara medveten därom. Till och med musklerna som omspänner gallblåsan kan sammandragas genom en liknande regleringsanordning, så att den däri befintliga gallan pressas ut, och detta i just den för varje tillfälle behövliga mängden. ” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)

 

Gallan stimulerar även tarmperistaltiken kraftigt vilket innebär att dålig gallsekretion (gallutsöndring) ofta orsakar förstoppning. Gallan består av vatten, gallsalter, gallsyror, kolesterol, lecitin, enzymer och bilirubin (ett gulaktigt ämne från förbrukade röda blodkroppar). ”Levern bildar galla, en basisk vätska innehållande gallfärgämne, som kommer från nedbrutna röda blodkroppar och som ger avföringen dess färg.” (Celia Wright i boken ”Ät dig i form”) Dessutom renar sig levern genom att föra ut mycket av sina gifter, slagg- och avfallsämnen och förbrukat eller överflödigt kolesterol tillsammans med gallan, som då följer med avföringen ut ur kroppen samtidigt som kroppen återabsorberar det mesta av den viktiga gallan i tjocktarmen – om allt fungerar som det ska. Det är främst enzymer och de goda tarmbakterierna som ser till att neutralisera, oskadliggöra och frigöra de gifter som följt med gallan så att gifterna sedan kan följa med avföringen ut ur kroppen. Om gallsalterna dröjer kvar för länge i tjocktarmen, som vid t ex förstoppning eller om det ansamlas i tarmfickor, kan skadliga tarmbakterier omvandla gallsalterna till cancerframkallande ämnen! Därför är det väldigt viktigt att först bygga upp tarmfloran innan man gör någon djupgående lever- eller gallkur. Man kan med stor fördel kombinera en sådan kur med enzymrik föda såsom råsafter, Gröna drinkar eller groddar för bästa avgiftande resultat. ”Gallan är viktig för kroppens renhållning. Avfallsprodukter av ämnesomsättningen tas nämligen upp i gallan och förs bort ur kroppen med avföringen.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

”Ett annat organ, som bokstavligen simmar i vatten och som ovillkorligen behöver rikligt av detta livselixir för sitt arbete är levern – en av kroppens största vätskereservoarer med en vätskeupptagningskapacitet om c:a en liter. Levern är kroppens stora kontrollstation och avgiftningsorgan. På dess lott har fallit att ur den ström av näring, som tillföres densamma från kroppens matsmältningsorgan, avskilja och oskadliggöra alla giftämnen och slagger och föra dem till gallblåsan, som står i direkt förbindelse med matsmältningskanalen. Den mängd galla, som levern avsöndrar under ett dygn, beräknas uppgå till i genomsnitt 9 deciliter eller i det närmaste en liter. Enligt självförgiftningsteorins geniale upphovsman, professor Ch. J. Bouchard, är gallans toxiner till sin verkan sex gånger giftigare än urinens. »Om all den galla», säger han, »som levern producerar under ett dygn, skulle gå direkt in i blodet, så skulle människan bli förgiftad till döds inom 8 timmar och 55 minuter, medan den mängd urin, som njurarna avsöndra under samma tid, skulle kräva 54 timmar och 32 minuter, d. v. s. två dagar och sex timmar, innan döden inträdde.» Den mängd toxiner, som gallan innehåller, har en lång väg att vandra från gallans utförsgång i början av tolvfingertarmen ända ned till tjocktarmen och anus – en väg om c:a 8 meter tarm. För att avlägsnandet av denna mängd gifter skall ske så snabbt som möjligt, kräves vätska och åter vätska. En tillräcklig vattendrickning (d. v. s. c:a 3 liter per dygn om man häri inberäknar födans innehåll av vatten), är därför en oundgänglig nödvändighet för att frambefordra gallan och hålla kroppen ren. Men det är klart att denna vätsketillförsel hellre får vara i överkant än i underkant, för att lämna en tillräcklig »hälsomarginal».” (Are Waerland i boken ”Våra förkylningssjukdomar”)

 

Andreas Moritz skriver i boken ” Feel great, lose weight” (min översättning): ”Med tanke på dess olika funktioner och hur central levern är för din övergripande hälsa, kan jag inte betona hur viktigt det är med en normal gallsekretion.

 

Låt mig beskriva huvudfunktionerna hos denna naturliga facilitet.

- Galla stimulerar produktionen av pankreatiska enzymer.

- Gallsyror är viktiga för matsmältning, transport och absorption av fettlösliga vitaminer. Tillsammans med lipas från bukspottkörteln hjälper de dig vid matsmältningen, transporten och upptagningen av fettlösliga näringsämnen som frigörs från triglycerider i din föda.

- Galla metaboliserar toxiner, inklusive metaboliter som frisläpps från läkemedelsbiverkningar i kroppen. Den förbereder sedan dessa giftiga metaboliter för eliminering via avföringen.

- Galla är en alkalisk lösning och håller den inre miljön i tunntarmen alkalisk för att neutralisera de stora mängderna magsyra som utsöndras av magen till tolvfingertarmen.

- Galla har ett ömsesidigt samband med kolesterol, vilket det både smälter för absorption av blodet och dels krävs för tillverkning av gallsyror i levern.

- För att kolesterol ska smälta måste det först emulgeras. I en åtgärd som liknar tvättmedel bryter gallsyrorna ner fettkulor i små droppar. Detta ökar ytan av fettet, vilket gör det möjligt för det av bukspottkörteln utsöndrade lipas att ytterligare metabolisera det.

- Galla är också en fettbärare, utan vilken metaboliserade fettsyror, kolesterol och triglycerider inte kan transporteras i blodet." Lipas är ett fettenzym som som finns i levande föda och som även bukspottkörteln utsöndrar vid behov till tolvfingertarmen för matsmältningen och absorptionen av fett.

 

Jag har hittills aldrig mött någon person utan att det till och från har varit obalanser i deras gallblåsa. Problem med gallan leder till matsmältningsbesvär, näringsbrist, förstoppning, trötthet, gaser i magen, halsbränna m m. Men det mest påtagliga är att man kan få värk, smärtor, spända muskler och ömhet på olika ställen i kroppen – särskilt i nacken – ofta med huvudvärk och trötthet som följd. För att förstå detta kan du titta på bilden över gallblåsans meridian (se Meridianerna). Det är så gott som omöjligt att råda bot på sådana nackspänningar genom att massera direkt på nacken. Detta ger bara högst tillfällig avspänning. Min erfarenhet är att dessa nackspänningar är väldigt lätta att få loss om man istället trycker på triggerpunkten på sidan av stjärten (se bild nedan) och masserar hårt på punkten, vilket tillåter energiflödet i gallblåsemeridianen komma igång. Punkten brukar vara lätt att hitta då den hos så gott som alla gör ont att trycka på. Men man kan med fördel även massera och knåda bort spänningar över hela stjärten och höften. Detta ger en mycket djupare och mer varaktig effekt eftersom många idag har en stillasittande livsstil. Sådan livsstil tillåter inte cirkulationen att flöda ordentligt genom framförallt höftpartiet med stagnation och cirkulationsblockering som följd. För att komma till rätta med dessa besvär och spänningar behöver man ge sig ut och motionera mera. En Chi-maskin är mycket bra för att hjälpa till med att få loss spänningar och cirkulationsblockeringar i just höftpartiet. Stretchövningar för höft och stjärt är bra, såsom t ex liggande rumpstretch och Huksittningen. Ännu bättre är yogaövningar som inriktar sig specifikt på detta område, t ex Nålsögat (Sucirandhrasana) och Universalen. Dessa övningar stimulerar flödet i gallblåsemeridianen. Man kan också stimulera denna meridian och samtidigt frigöra muskelspänningar genom att antingen sitta eller ligga på en spikmatta på stjärten eller höften. Men ofta krävs det också en bättre och hälsosammare stimulans av gallblåsan genom att man tillför den rätt sorts föda och vätska, samtidigt som man försöker undvika föda och vätska som stressar eller belastar den.


Bild på akupressur på gallblåsans triggerpunkt på stjärten/höften

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har ofta hjälpt personer med kronisk värk och ömhet på olika ställen i kroppen, och som i åratal har sökt hjälp inom både skolmedicinen och alternativmedicinen, i vissa fall i årtionden, för att få bot och lindring utan framgång. Då jag har hjälpt dem att få igång tarmperistaltiken och sedan gallsekretionen brukar den värsta värken försvinna redan inom 2 veckor för att sedan successivt avta helt när de följer råden och anvisningarna för att uppnå en optimal gallfunktion. Så oerhört viktigt är det att se till att gallfunktionen kommer igång ordentligt, vilket tyvärr många missat! Det är också mycket bra att stimulera gallblåsan genom att trycka och massera dess reflex-zon på högerfoten (zonterapi). MajLis Hagenmalm skriver om zonterapibehandlingar för gallblåsan i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”: ”Levern och gallblåsan ligger i högra kroppshalvan, därför finner man reflexerna för dem på höger fot.”

 

Hon fortsätter: ”När det gäller lever och galla över huvud taget kan man nå fantastiska resultat med zonterapi.”

 

Vid kraftig belastning och irritation i gallblåsan (och levern) kan man släppa på ”trycket” genom att koppa huden över leverns och gallblåsans placering i kroppen (se bilder nedan) eller på vissa specifika punkter längs gallmeridianen. Det brukar ge lindring direkt om man har lärt sig var man ska sätta kopparna. Gallblåsan påverkar humöret väldigt mycket och om den inte fungerar som den ska skapar det inre stress, irritation och humörsvängningar. Och givetvis omvänt gäller – om du är irriterad eller har mycket humörsvängningar blir det störningar i gallfunktionen. (se även ”Gallbesvär” på Själens språk)

 

Bilder på koppning över gallblåsan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Vid gallsjukdomar finns det två fokuspunkter (ibland kallas de även för alarmpunkter och kardinalpunkter, vilket inte ska förväxlas med akupunkturens punkter som bär samma namn, men har andra egenskaper) som är belägna under högra revbensbågen och mellan bröstryggraden och övre delen av högra skulderbladet. I detta område har man ofta värk eller en obehagskänsla vid gallbesvär. Ibland ger gallbesvär även värk i en punkt strax ovan högra ögat. Också värk i högra axeln kan bero på gallbesvär.

 

Nu kan man ofta ha besvär med axeln av annan anledning, såsom överansträngning, men då det beror på gallbesvär hjälper inte lokala behandlingar av axeln mot axelvärken. Först när man sätter in en behandling mot gallbesvären försvinner även axelbesvären.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: naturläkekonstens grunder”)

 

Andra kroppsdelar som har reflex-zoner och samband med gallblåsan förutom fötterna (zonterapi) och ovan beskrivna kroppsdelar är t ex händerna (reflexologi), ögonen (irisdiagnostik), tänderna, ryggraden, öronen (auriculoterapi och öronakupunktur/-akupressur), tungan (tungavläsning/-analys/-diagnostik) och längs med gallblåsemeridianen. Genom undersökning av dessa reflex-zoner kan man också få information om gallblåsans hälsotillstånd och det går givetvis även att behandla gallstörningar genom att på olika sätt stimulera dessa punkter och reflex-zoner. Dessa behandlingar tar dock sällan bort själva orsaken till störningarna eftersom den oftast kommer från en ohälsosam livsstil. Ett undantag är störningar från gallblåsans reflexpunkt i tjocktarmen – lyckas man förbättra sin tarmhälsa kan man ofta samtidigt bli av med både funktionsstörningar i gallblåsan och orsaken bakom det (se Tjocktarmens reflex-zoner).

 

För att gallsekretionen ska fungera optimalt är det viktigt att vi tillför födoämnen som stimulerar gallblåsan att "klämma ihop sig" så att dess innehåll via huvudgallgången töms ut i tolvfingertarmen. Denna egenskap har framförallt hälsosamma fetter och även bitterämnen som också hjälper till med att understödja både gallproduktionen i levern och utsöndringen (sekretionen) av galla. Bra fetter ser till att gallsekretionen till tolvfingertarmen blir riklig och till dessa räknas bl a olivolja, valnötsolja, solrosolja, linfröolja, aprikoskärnolja, mandelolja, druvkärnolja, vetegroddsolja, jättenattljusolja, tistelolja, kokosolja och sesamolja. För att de ska räknas som bra och hälsosamma är det av absolut avgörande vikt att de alla är kallpressade i tillverkningen! Just sesamoljan är ofta gjord på rostade sesamfrön, vilket bör undvikas, då den sorten inte är hälsosam. Nästan allt upphettat fett förvandlas till ohälsosamma transfetter som är väldigt skadliga för kroppen, och blodcirkulationen i synnerhet. Undantaget till denna viktiga regel är kokosolja som tål upphettning och därför kan användas vid matlagning. Om du lyckas få tag i kokosolja av bra kvalitet (t ex från internet eller hälsokostbutik) fungerar den utmärkt till att steka i. Även kokosmjölk av bra kvalité (t ex Garant’s tetrapack) fungerar jättebra om man vill använda det i matlagningen. Mycket bra fett finner vi också i oliver (undvik de som är inlagda i vinäger eller ättika och skölj av dem med vatten som är inlagda i saltlag!), avokado, frö och nötter. Undvik alla nötter som är rostade, saltade och sockrade! Jordnöt, som inte räknas som en nöt, innehåller ett för kroppen mycket svårhanterligt fett som bör undvikas så långt det går. Häll gärna dagligen 1-2 msk kallpressad olja (gärna olivolja) över maten när du serverat den på tallriken. De som har en mycket fettfattig diet, där även dessa nyttiga fetter intas i minimal mängd (t ex 80/10/10-dieten), får ofta gallbesvär och gallstenar eftersom de inte får tillräckligt med stimulans på gallsekretionen.

 

”Fett är inte tabu, särskilt inte när du väljer de hälsosamma godingarna. Goda fetter ökar din ämnesomsättning, stärker ditt immunförsvar, stödjer hjärnans funktioner och hjälper din kropp att ta upp och transportera vitaminer. Och det är bara några av deras underbara egenskaper!” (Kris Carr i boken ”Grön magi från det galna sexiga köket”)

 

Hans Bertil Juneby beskriver i boken ”Fytomedicin” hur nyttiga växtoljor (t ex olivolja) stimulerar gallsekretionen: ”Olivolja som når duodenum (översta delen av tunntarmen) stimulerar frisättning av hormonet cholecystokinin från celler i tarmväggen. Detta hormon transporteras sedan med blodet till gallblåsan och har där en specifik sammandragande effekt på muskulaturen i gallblåsans vägg. Gallan pressas då ut i tolvfingertarmen via gallgången och Oddi’s sfinkter, som också öppnas av cholecystokinin. Samtidigt ökar produktionen av ny galla och gallsalter i levern. Denna fysiologiska mekanism kan användas för att mjuka upp och driva ut gallstenar från gallblåsan.”

 

Annan föda som stimulerar och stärker gallblåsan är t ex citron, gurka (och särskilt Gurkdrinken), havrekli, ingefära (färsk), lime, lök, morot (särskilt råsaft av morot), mynta (färsk), päron, vitlök och äpple m m. Tillräckligt med bra vätska varje dag och att äta slemlösande föda är också grundläggande för en väl fungerande gallfunktion. Att dricka Örtte är också tacksamt för gallblåsan och då särskilt örtte gjort på bl a krusmynta, malört, maskrosblad/-rot, pepparmynta och kamomill. Steinmetz har konstaterat, att kamomillte kan stegra gallutsöndringen till det dubbla.” (Ebba Waerland i boken ”Waerland-terapierna”) Mitt Leverte är speciellt komponerat för att kraftfullt stimulera både levern och gallblåsans alla funktioner. Att då och då (1-2 ggr/år) göra en oljekur är kanske det enskilt viktigaste rådet att följa för att hålla gallblåsan, levern och gallfunktionen vid god hälsa.

 

Om gallfunktionen är blockerad och har stagnerat kan det hända att man får en gulorange färg på huden om man börjat äta mycket morötter och/eller morotssaft. Detta beror ej på den felaktiga myten att det skulle vara betakarotenet i moroten som färgar huden gul. Om den myten vore sann skulle huden bli röd av det karoten som finns i t ex röd paprika, vilket inte sker, även om man äter stora mängder. Istället beror det på att moroten har en kraftigt utrensande och avgiftande verkan på lever och gallblåsa, vilket stimulerar gallsekretionen. Då de flesta människor idag har en otillfredsställande tarm- och njurfunktion kan den ökade gallsekretionen inte hanteras av deras kroppar vilket medför att gulaktig galla kommer ut i blodbanan och Lymfsystemet som då istället får försöka utsöndra den gamla stagnerade gallan, som oftast innehåller mycket gifter, genom huden. Detta kan i vissa extrema fall hålla i sig i flera år om man äter mycket morötter. Att få loss, och lösgöra, stagnerad och blockerad galla är mycket gynnsamt, vilket gör att jag i dessa fall inte tycker man ska sluta äta morötter. Jag rekommenderar att man ska fortsätta med det samtidigt som man försöker stimulera och stärka njurarnas och tjocktarmens viktiga utrensande funktion och leverns avgiftningsprocess. I vissa fall kan gallblockeringen orsakas av gallstenar vilket i så fall bör åtgärdas! Norman Walker skriver om detta i boken ”Råsaft-terapi”: ”Det finns kvickhuvuden som påstår att morotssaft gör huden morotsfärgad. Endast okunnighet om hur vår kropp fungerar kan få någon att tro, att färgämnet i moroten gör oss gula i hyn. Det är lika galet som att påstå, att rödbetan skulle göra oss röda och spenaten grönskiftande. Om huden blir gul eller brunaktig, sedan man börjat dricka morotssaft, är det ett tecken på att levern satt i gång med en utrensning av gammal galla och slaggämnen i större mängd än utförselorganen kan bemästra. Därför kommer en del av avfallsämnena ut genom hudens porer. Detta är alldeles normalt, och om vi bara lugnt fortsätter med våra råsafter, kommer missfärgningen snart att försvinna av sig själv.”

 

Han skriver vidare: ”I sådana fall får en ordentlig rengöring av levern lov att ske, och man kommer då att finna, att det slagg som belastade den löses upp. Ofta frigörs det i så stora mängder att tarm- och urinvägarna inte hinner skaffa undan det, och det tar därför helt naturligt vägen in i lymfan och avlägsnas ur kroppen genom hudens porer. Detta slagg är klart gult eller orange till färgen, och medan det håller på att elimineras på detta sätt, missfärgar det ibland huden. När en sådan missfärgning sker, sedan man druckit morotssaft, är den ett tecken på att levern får en välbehövlig rengöring.”

 

När hemoglobinet (Hb), som är ett syretransporterande protein i de röda blodkropparna, bryts ned efter att de röda blodkropparna förbrukats bildas avfallsprodukten bilirubin. Det mesta av bilirubinet förs sedan ut ur kroppen via gallsekretionen och en del via urinen. Om gallsekretionen är kraftigt blockerad som t ex vid svår gallstensbildning eller än värre – tumörbildning i gallblåsan, gallgångarna eller levern – måste större mängd bilirubin föras ut genom urinen. Då får urinen en väldigt mörkbrun färg (”porterfärg”) och avföringen blir väldigt blek, ibland nästan vit eftersom det är gallan som ger avföringen dess naturliga färg. Detta är ofta ett väldigt allvarligt och akut tillstånd som måste åtgärdas snarast, särskilt om det är tumörbildning. Kroppen kan då allvarligt självförgiftas eftersom urinen inte klarar av att föra ut alla gallgifter (däribland bilirubin) lika effektivt som via avföringen. Varje naturlig och optimal avföring ska bestå av 1-2 st (beroende på hur stor måltiden var) grötliknande avföringskorvar som flyter ovanpå vattnet i toalettstolen. Ett undantag är dock om din gallsekretion inte fungerar tillfredsställande vilket gör att fett inte kan absorberas effektivt i tunntarmen. Då kommer det mesta av fettet från födan följa med ut i avföringen och som du säkert vet flyter fett ovanpå vatten. Men då brukar avföringen istället bli lös och sönderdelas i toalettstolen, ibland är den t o m svår att spola ner. Är avföringen väldigt ljus, blek eller t o m vit är det ett tydligt tecken på blockeringar i gallsekretionen. Ett annat tydligt tecken på att gallsekretionen är blockerad, men som nödvändigtvis inte alltid behöver vara av allvarligt och akut tillstånd, är gulfärgad hud och ögonvitor trots att man inte alls, eller väldigt sällan, äter morötter eller dricker morotssaft. Ibland kan det bero på att en eller flera gallstenar blockerar gallflödet, vilket givetvis bör åtgärdas. ”Gulfärgning av hud och ögonvitor kan vara ett tecken på att gallan inte rinner ut som den ska i tarmarna och i stället kommer ut i blodet. Det syns då i ett blodprov att bilirubinvärdet är för högt.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”)

 

Gulsot (ikterus) är ett annat akut tillstånd som ofta är följden av någon allvarlig leversjukdom (t ex hepatit) eller av blockerad gallsekretion (kallas då för posthepatisk ikterus). Även här är det bilirubin som färgar både hud, ögonvitor och slemhinnor gulaktiga eftersom det inte kan föras ut på naturlig väg genom gallsekretionen och njurarna inte heller klarar av att utsöndra det genom urinen. Förr i tiden kallade man gulsot för ”gallfeber”.

 

Walther Schoenenberger skriver i boken ”Hälsa genom naturens safter” om en gulsotsepidemi i Schweiz på 1950-talet: ”Det började i Rosenapoteket i Zürich: En man med påtaglig gulsot, som han påstod att han fått efter en influensa, resonerade sedan en lång stund fram och tillbaka och undrade om det inte kunde finnas någonting annat, för det var ingenting som hjälpte och hans läkare kände inte till någonting över huvud taget… Mer för husfridens skull ställde jag en flaska med maskrossaft och en flaska rättikssaft framför honom: »Försök med det här. Ni får det till skänks.»

 

Efter knappt en vecka kom han glädjestrålande tillbaka: Gulsoten var borta. På kvällen ringde hans läkare till mig: »Säg mig, vad är det egentligen för ett hemligt medel ni har?» Jag skickade honom prover. Under de följande veckorna steg omsättningen på dessa safter snabbt – nota bene på grund av ordination av nämnde läkare. När sedan denna egendomliga gulsotsepidemi led mot sitt slut, så tillstod denne skolmedicinare en aning rådvill för mig: »Jag kan fortfarande inte riktigt tro på det, men ni har faktiskt hjälpt mina patienter».”

 

För mycket animalier belastar gallfunktionen och särskilt allt animaliskt fett såsom bacon, grädde, glass, äggula, mejeriprodukter, ister och ost. Ägg belastar gallfunktionen på ett mycket kraftigt och skadligt sätt och det är därför många ofta får ont i magen direkt efter en ”äggmåltid”. ”Högproteindieter”, såsom t ex Atkins och LCHF, belastar gallfunktionen otroligt mycket! Min erfarenhet är att så gott som alla som äter enligt sådana dieter förr eller senare alltid drabbas av svåra gallproblem. Oftast märks det inget förrän gallfunktionen helt har blockerats (av gallstenar och/eller stagnerad och försurad galla) och en akut situation uppstår! Andra födoämnen som belastar och försvårar gallfunktionen är salt, kaffe, te (ej örtte!), alkohol, läskedrycker, hamburgerdressing, vinäger och ättika, alla produkter gjorda på vitt mjöl, all rökt mat, hårdstekt lök (så den blir mörkt brynt), socker och sötsaker. Dåliga fetter är hälsovådliga och kraftigt belastande för gallfunktionen såsom majonnäs, margarin, jordnötter, palmolja, matolja, rapsolja och framförallt all friterad mat såsom pommes frites, chips och särskilt friterad lök (t ex lökringar). Tänk på att även rostad lök som finns att köpa på burk i livsmedelsbutiken är skadlig för gallfunktionen. Även en stillasittande livsstil, ytlig och undermålig andning, muskelspänningar i höftpartiet, att äta för mycket och/eller för ofta och rökning påverkar gallfunktionen mycket negativt. ”Gallblåsecancer drabbar mer frekvent rökare än icke-rökare.” (Charlotte Gerson i boken ”Läka med Gerson metoden”) Allehanda leverbesvär påverkar också gallfunktionen kraftigt negativt.

Att se till att få god och tillräcklig sömn varje natt och särskilt se till att man somnar innan midnatt (helst någon timme tidigare!) är mycket viktigt eftersom energicirkulationen till gallblåsan (se Meridianernas klocka) är som mest aktiv mellan kl 23-01 (kl 00-02 sommartid). Detta störs om man är vaken eller aktiv vid denna tidpunkt vilket förhindrar gallblåsans återhämtning.

 

Vid dålig tarmhälsa, såsom t ex förstoppning, slembildning, felaktig tarmflora och förruttnelse, kan både tarmgifter och skadliga tarmbakterier och andra inälvsparasiter spridas till gallblåsan och gallgångarna med funktionsinskränkningar som följd. Därför är det av största vikt att sörja för en god tarmhälsa, äta hälsosamt och praktisera Optimal matsmältning.

 

En av gallans viktigaste uppgifter är att neutralisera och höja pH-värdet på magsyran och födan till basisk karaktär när det kommer in i tolvfingertarmen från magsäcken. Om man lider av försurning p g a för mycket syrabildande föda och en stressig livsstil kan gallans karaktär förändras till en mer sur sammansättning då gallans natrium, ett basiskt mineralämne, istället måste användas för att neutralisera syrorna. Detta irriterar den känsliga slemhinnan i hela tarmkanalen och kan medföra sårbildning och förstörd tarmfloran. En försurad galla gör att matsmältningen inte kan fungera ordentligt i tarmkanalen med näringsbrist, ohälsosamma jäsningsprocesser och oftast gaser i magen som följd. Den försurade gallan kan också börja ta ”bakvägen” och flöda upp till magsäcken vilket kan medföra halsbränna, illamående och kraftiga och ibland akuta matsmältningsbesvär.

 

Jag har ofta hört av kaffeälskare att de inte kan sluta dricka kaffe eftersom de då blir förstoppade. De väljer då att fortsätta dricka kaffe för att ”hålla igång” tarmperistaltiken. Att de blir förstoppade beror i detta fall på att gallsekretionen inte fungerar som den ska. Kaffet retar och stressar gallblåsan till att utsöndra mycket galla på ett onaturligt och hälsovådligt sätt men den mängd galla som utsöndras räcker till för att stimulera tarmperistaltiken. För att komma tillrätta med detta kan man prova att ta en kur med Cynaramin (A. Vogel) samtidigt som man successivt minskar ner på kaffemängden och börjar äta hälsosammare. Sedan kan gallsekrektionen förhoppningsvis fungera på ett naturligt och hälsosamt sätt.

 

Som jag nämnt händer det ibland att gallan finner sin väg upp till magsäcken vilket ofta medför illamående om magsäcken är tom. Detta beror givetvis på en funktionsstörning i gallfunktionen, oftast försurning. Jag har lagt märke till att när rikligt med galla rinner upp bakvägen till magsäcken brukar man få avsmak för vatten och har mycket svårt att dricka det. Bara tanken på vatten kan i vissa fall skapa kraftigt illamående, särskilt på morgonen. Det brukar dock alltid gå att dricka vatten om man pressar i saften från en hel lime i glaset, eventuellt kan det även fungera med pressad citron i vattenglaset men effekten blir inte lika bra. En snaps med Fernet-branca (Systembolaget) eller en tablett Amara plex (Scanfarma) följt av en liten vältuggad måltid bestående av enbart råris eller ett rött och sött äpple kan lugna ner magen. Ett lavemang med dubbel dos citronsaft är alltid att rekommendera före denna måltid, då det hjälper tarmperistaltiken att komma igång. Det medför oftast att gallan börjar flöda åt rätt håll igen. Gurkdrinken eller pepparmyntste kan också vara till god hjälp.

 

Har man en dåligt fungerande gallsekretion bör man först stoppa intaget av det som är ogynnsamt för den och sedan prova att ta en kur med Cynaramin (A. Vogel) som finns i hälsokostbutiken. För bästa effekt rekommenderar jag att ta medlet i ett halvt glas vatten 20-30 minuter innan måltid, även om det står tvärtom på flaskan. Ta 1 tsk av medlet 1 gg/dag första veckan och öka sedan till 2 ggr/dag. Man bör ta medlet i 6-8 veckor för att man ska kunna komma tillrätta med besvären. Anledningen till att jag anser att man ska ta medlet före måltiden är att bättre förbereda levern och gallblåsan och ”få igång dem” inför matsmältningen. Att ta det efter en måltid är givetvis mycket enklare att komma ihåg, men effekten blir inte alls lika bra då dessa båda organ redan är i full gång att arbeta med den intagna måltiden. De verksamma örterna i Cynaramin är kronärtskocka, maskros, boldoblad och pepparmynta.

 

Andra bra medel för gallan som jag kan rekommendera är; de båda kronärtskocksmedlen Bräutigam’s Kronärtskockssaft (Scanfarma) och Kronärtskocka (Örtspecialisten); och de båda maskrosmedlen Bräutigam’s Maskrossaft (Scanfarma) och Maskrosrot (Örtspecialisten). Ta medlen på samma sätt som jag rekommenderat för Cynaramin för bästa effekt. Man bör ta medlen dagligen i 6-8 veckor för att kroppen ska hinna korrigera och stimulera gallsekretionen och gallproduktionen tillräckligt så att den fungerar naturligt och optimalt igen.

 

”Örter som stimulerar gallproduktionen kallas inom farmakologin (läran om läkemedel) för cholagogum. Örter som ökar avflödet av redan bildad galla från levern och gallblåsan ut till tunntarmen kallas för choleretikum. Oftast har dessa örter både en cholagog och en choleretisk verkan. Exempel på sådana örter är kronärtskocka, maskros, pepparmynta, mariatistel och curcumarot.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”) ”Curcumarot” = gurkmeja.

 

Bli inte förvånad om du tar något medel, eller Oljekuren, som kraftigt stimulerar gallsekretionen om avföringen blir grönaktig. Det innebär bara att levern och gallblåsan har lyckats frigöra sig från en större mängd med gammal stagnerad galla som följer med avföringen ut ur kroppen. Jag brukar alltid rekommendera att man köper ört- och naturmedel, i de fall där det finns, i flytande form (tinktur) eftersom kroppen oftast har lättast för att absorbera det och det gäller särskilt medel som är till för gallsekretionen. Skaka alltid flaskan innan du tar det.

 

OBS! Om du har fått gallblåsan bortopererad är det viktigt att du halverar dosen på alla medel som stimulerar gallsekretionen och sedan försiktigt och successivt öka dosen! Det gäller att verkligen känna efter och ta det varsamt i dessa fall! Har man fått sin gallblåsa bortopererad p g a gallstensanfall finns det garanterat stora mängder med stenar även i gallgångarna i levern. Tyvärr är det svårare i dessa fall att försöka bli av med gallstenarna eftersom det inte blir samma ”tryck” i gallsekretionen när man inte har någon gallblåsa kvar, vilket måste till för att kunna pressa ut stenarna effektivt. Det man kan göra då är att försöka lösa upp dem så mycket det går och på det sättet lösgöra alla gallstenar och hoppas att man genom detta kan bli av med dem. Men det är givetvis inte alls lika effektivt som att ha kvar sin gallblåsa och kunna göra oljekuren!

 

 

Bitterämnen

Särskilt gallblåsan och levern men även övriga matsmältningsorgan behöver nyttiga bitterämnen (amara-ämnen) för att fungera ordentligt då de stimulerar och stärker dem. Då gallan är besk och består av en del bitterämnen, är det väldigt viktigt att vi ser till att vi får i oss detta via födan. Tyvärr har de flesta lärt sig att undvika beska och bittra födoämnen till förmån för salta, feta (oftast dåligt fett!) och söta födoämnen. Detta gör att gallproduktionen inte kan tillfredsställas med funktionsstörningar i mag-tarmkanalen, levern, gallblåsan, bukspottkörteln och matsmältningsprocessen som följd. Därför är det viktigt att vi ombesörjer att vi får i oss bitterämnen – helst dagligen.

 

”Bitterdrogerna har sitt viktigaste användningsområde vid matsmältningsrubbningar och aptitlöshet, där magens och tarmarnas sekretion och mobilitet är nedsatt. Bristande magfunktion är ofta ett följdtillstånd till genomgångna sjukdomar och åtföljes vanligen av blodbrist. Genom att bittermedlen förbättrar matsmältningen bidrar de indirekt till att avhjälpa blodbristen. Det märkliga med bittermedlens sekretionsökande effekt är att den endast uppträder när sekretionen är ofullständig, alltså där det verkligen behövs. Personer med normal sekretion behöver alltså inte befara att få denna ökad.” (Matts Bergmark i boken ”Vallört & vitlök”)

 

Ett medel som är mycket gynnsamt för att få igång matsmältningen och innehåller bitterämnen är Amara plex (Scanfarma) som jag varmt kan rekommendera. Det innehåller mest gentianarot och lite pepparmynta och du kan läsa under stycket Jäsningssyran för att få reda på hur du ska ta tabletterna. Andrew Weil skriver i boken ”Naturlig hälsa – alternativ medicin”: ”Gentiana är en bitter rot och utmärkt hjälp för matsmältningen. Europeiska örtläkare använder gärna bittra substanser för att stimulera och stärka matsmältningssystemet, och de anser att gentiana är den bästa av dem alla.” Han fortsätter: ”Gentianaroten är helt ofarlig och mycket effektiv.” Gynnsamma och gallstimulerande bitterämnen finns det rikligt i; aloe vera, amaranth, anis, aprikoskärnor, björnbär, boldoblad, brysselkål, brännässla, citron, citronmeliss, dill, enbär, endiver, flockarun, gentianarot, gotu kola (indiskt spikblad), granbarr, granskott, grapefrukt, groddar, gullris, gurkmeja (kallas även "curcumarot"), harpagorot (djävulsklo), harsyra, hjärtstilla, humle, hästhov, ingefära, isbergssallad, kamomill, kirskål, koriander, kronärtskocka (undvik den som är inlagd i vinäger eller ättika!), krusmynta, kryddnejlika, krysantemum, kummin, kvanne, kål, lakritsrot, libbsticka, majrova, malört, mangold, mariatistel, maskros, mistel, morot, mynta, olivblad, oliver (undvik de som är inlagda i vinäger eller ättika och skölj av med vatten de som är inlagda i saltlag), olivolja, pau d'arco, pepparmynta, pepparrot, persilja, ringblomma, rosmarin, ruccola, rädisa, rättika, rölleka, salvia, sparris, stjälkselleri, stjärnanis, svinmålla, tallbarr, timjan, valnöt, vattenklöver, vänderot (valeriana), åkerfräken och ärenpris.

 

Jag vill nämna mitt Leverte och särskilt lime i samband med bitterämnen då jag har funnit att den har en mycket gynnsam effekt på gallan samtidigt som den är närande, slemlösande, basbildande och renande för kroppens alla vävnader. Dessutom uppskattar de flesta dess smak. Tillsätt saften från en lime i Gurkdrinken så får du ett alldeles utmärkt gallmedel. Att pressa i en halv eller hel lime i ett glas vatten och dricka vid illamående kan ofta göra underverk! En del av de uppräknade bitterämnena säljs torkade som kryddor eller för att brygga örtte på och många av dem finns med som verksamma ingredienser i olika naturmedel. Jag utelämnade också medvetet bittermandeln, som innehåller stora mängder bitterämnen, då den kan ge förgiftningsskador på främst levern och därför bör undvikas. Sedan finns det givetvis bitterämnen i kaffe, te (svart och vitt) och kakao, men dessa är jästa och/eller rostade, vilket gör att bitterämnena har förlorat sin hälsosamma stimulerande förmåga och istället är stressande för gallblåsan, slembildande och syrabildande. Grönt te är i detta sammanhang lika gallstimulerande som örtteer, men tyvärr är det syrabildande och innehåller tein (ett koffeinämne), som är stressande och irriterande för nervsystemet. ”De värdefulla ”bitterämnena” verka gynnsamt på sympatiska nervsystemet och reglera tarmverksamheten. De bota även ämnesomsättningsrubbningar samt lever- och gallsjukdomar.” (Inger Waerland i boken ”Plocka hälsa året runt”) Alla bitterämnen är också, mer eller mindre beroende på sort, mycket bra mot skadliga bakterier, virus och parasiter och hjälper till med att eliminera dem.

 

 

Gallstenar

Om gallblåsan inte får stimulans och därmed inte uppnår ett "bra flöde" på gallsekretionen kontinuerligt, stannar gallan kvar i gallblåsan alldeles för länge. Detta medför att gallan blir dränerad på vätska och tjocknar och blir mer och mer trögflytande, vilket är en av orsakerna till att det bildas gallstenar – s k konkrement (litiasis). Gallstenar i gallblåsan kallas för kolecystolitiasis inom skolmedicinen, och när de finns i huvudgallgången heter det koledokolitiasis. Försurning av gallan påskyndar gallstensbildning av kolesterol och dött kalcium då dessa hårdnar i sur miljö. Andra orsaker till gallstenar är; slembildning, höga och skadliga kolesterolvärden, ansamlingar av dött kalcium, brist på gallsyror, ansamlingar av död oxalsyra, dålig tarmhälsa, brist på magsyra, jäsningssyra, brist på fibrer och vätskebrist. ”I de flesta gallstenar är kolesterol huvudkomponenten. För mycket kolesterol i gallan är en orsak till att gallsten bildas.” (Per Ove Lind i boken ”Magproblem”)

 

”Gallsten bildas, när ämnen lösta i gallan kristalliseras. De små klumpar av kristaller som på detta sätt bildats tillväxer i storlek och drar andra partiklar till sig, tills de bildar små stenar som med tiden växer sig större.

 

Varje ökning av koncentrationen av ett löst ämne, som kan utfällas i kristallform, gör kristallisering mer sannolik. En minskning av denna koncentration får motsatt effekt. När det gäller gallsten, är kolesterolinnehållet i gallan det ämne som kan utfällas som kristaller och börja bilda gallsten. Det viktigaste lösningsmedlet är ett gallsalt som kallas kenodeoxykolat. Detta minskar i koncentration. Ju mer kolesterol som finns i gallan, desto större är tendensen att gallsten ska bildas. Ju större andel av kenodeoxykolat i förhållande till andra beståndsdelar i gallan, desto mindre är risken att gallsten ska bildas.

 

Det finns andra faktorer i gallstensbildningen, men dessa är säkerligen de viktigaste. Därför tenderar allt som ökar kolesterolhalten i förhållande till halten av kenodeoxykolat att medföra stenbildning, och allt som förändrar gallans sammansättning i andra riktningen att utgöra ett skydd mot gallsten.

 

Det finns många orsaker till gallsten, men två kan gott och väl stå i samband med de bearbetade kolhydratlivsmedlen. Fibrerna inte bara binder kolesterolen i kosten och minskar upptagningen av den, utan de binder även gallsalterna i tarminnehållet, så att en större mängd på detta sätt elimineras och en mindre mängd återupptas och återgår till levern. Den första faktorn antas minska den mängd kolesterol som når levern och den andra ökar leverkolesterolens behov att förvandlas till gallsalter. Både dessa faktorer kan minska leverkolesterolen.

 

Förutom dessa förändringar, orsakade av fibrerna i matsmältningen, har det påvisats att en ökning av kostens innehåll av fibrer från brödsäd ökar produktionen av kenodeoxykolat, som underlättar för gallkolesterolen att förbli i lösning. Faktum är, att man ibland behandlar gallsten med kenodeoxykolat, som tagits från oxgalla. Denna tenderar att upplösa gallsten, men behandlingen har biverkningar och är kostsam.” (Denis Burkitt i boken ”Fibrer i kosten”)

 

Bo Hofgren skriver i boken ”Handbok för rening och avgiftning”: ”Många människor har gallstenar utan att veta om det. Vår typiska västerländska diet gynnar bildandet av gallsten. En synpunkt är att när kroppen har brist på organiskt natrium så är det enklaste sättet för kroppen att ta det från gallan. När detta natrium har tagits från gallan, sjunker pH:t på gallvätskan. Om tillräckligt med natrium tappats från gallan på detta sätt kan pH:t falla så mycket att gallvätskan blir sur när den istället ska vara basisk. Detta gör att kolesterol och kalcium hårdnar. Lösningen på detta skulle då vara att återställa syra-basbalansen genom att få i sig tillräckligt med organiskt natrium. Organiskt natrium erhåller man inte från vanligt bordssalt.”

 

Han fortsätter: ”Gallstenar är fasta men inte alltid hårda och består till stora delar av kolesterol. Kalcium och andra salter kan göra gallstenarna hårda. Gallgångarna blir igentäppta av stenarna och förhindrar att galla (gifter och kolesterol) avlägsnas från levern. Röntgen visar inte alltid om man har gallstenar eller inte, då de flesta inte består av kalcium, vilket är nödvändigt för att de ska upptäckas genom röntgen.”

 

Han avslutar: ”Stenar i lever och galla absorberar gifter och skapar en grogrund för bakterier och parasiter.”

 

Andreas Moritz har skrivit följande om gallstenar (min översättning): ”Det kan finnas stenar i olika färger och storlekar och olika täthet; det beror på var de kommer från. Många stenar kommer från gallgångarna i levern och dessa tenderar att vara mörkgröna. Mycket mörkgröna och svarta stenar är mycket gamla stenar. Det kan också finnas röda som är bilirubinstenar, återigen med ursprung i levern. Emellertid kan de beige eller vitaktiga stenarna, som är hårdare och tätare, antingen vara halvförkalkade stenar, som har ett grönt centrum, omgiven av en sorts skorpa som har en gulvit eller brun färg till den. De halvförkalkade stenarna kan fortfarande flyta i toaletten eftersom de har en inre kärna tillverkad av kolesterol, samma typ av stenar som du finner i levern. Men när de är halvförkalkade kommer de från gallblåsan.”

 

Olika sorters föda som orsakar bildning av gallstenar är framförallt socker, margarin, vitt mjöl och andra fiberfattiga mjöl- och brödprodukter, friterad mat, läskedrycker, salt, ost, mejeriprodukter och stora mängder animaliskt protein (kött, fisk, skaldjur och fågel) och särskilt ägg. Uttorkande drycker som alkohol, te (ej örtte!), kaffe, kakao/choklad, energidrycker och läsk och även vätskedrivande läkemedel (diuretika) dränerar kroppen, och givetvis också gallblåsan, på vätska vilket gynnar uppkomsten av gallstenar. Att äta för sent på kvällen, mindre än 3 timmar innan läggdags, är belastande för hela matsmältningssystemet och självklart också för gallblåsan. Under natten stannar all matsmältning upp för att istället prioritera sömn och återhämtning. Har man mat kvar i magen då kommer detta bli en belastning för hela kroppen och det är en starkt bidragande orsak till gallstensbildning. Dessutom försämras sömnen och återhämtningen av sena kvällsmåltider, vilket bidrar till ytterligare påfrestningar på hela kroppen, t ex överansträngning av matsmältningssystemet med inflammation som följd, vilket givetvis är negativt för hela gallfunktionen.

 

Andreas Moritz skriver följande i boken ”The amazing liver and gallbladder flush” (min översättning): ”Att äta en balanserad vegetarisk/vegansk kost är ett av de mest effektiva sätten att förhindra bildandet av gallsten.”

 

Han skriver vidare: ”Du kan minska risken för att utveckla gallsten genom att lägga till fler grönsaker, sallader, frukt och komplexa kolhydrater i din diet. Att dricka 5 till 7 dl färsk morotjuice dagligen före lunch förhindrar att stenar bildas. Lagrad ost, kommersiell yoghurt och högt bearbetade och raffinerade livsmedel skapar en obalanserad gallsammansättning. Försök dessutom att undvika stekt och friterad mat. Att konsumera de uppvärmda oljorna (fullproppade med skadliga transfetter) som används av snabbmatsrestauranger är ett särskilt snabbt sätt att skapa gallstenar.”

 

Han fortsätter: ”Levern verkar särskilt dra nytta av aerobisk träning. Den ökade tillgängligheten av syre under och efter träningen förbättrar i hög grad cirkulationen och förbättrar flödet av venöst blod från levern till hjärtat. En stillasittande livsstil bromsar denna process, vilket får blodflödet i levern att stagnera. Detta leder i sin tur till utvecklingen av gallsten. Av den anledningen kan regelbunden motion förhindra att nya stenar bildas.”

 

Han avslutar: ”En frisk lever transporterar bort allt överflödigt fett från kroppen via gallgångarna till matsmältningskanalen. Gallstenar i leverns gallgångar tvingar å andra sidan levercellerna att ackumulera fett och gör dem feta. Ju fetare levern blir, desto mindre kan den ta bort överflödigt fett från resten av kroppen, oavsett diet. Detta kan göra det svårare för en person att gå ner i vikt."

Ytlig andning och ett stillasittande liv försämrar all cirkulation i hela kroppen och påverkar även gallsekretionen negativt. Gallstenar bildas även i leverns gallgångar. Gallstenarna kan skada vävnader i lever, gallblåsa och i huvudgallgången, då de blockerar flödet av galla i dessa delar. Även bukspottet, enzymerna och matsmältningssafterna från bukspottkörteln kan blockeras av en gallsten om den fastnar i vägen för bukspottkörtelgången (ductus pancreaticus). Detta kan skapa besvär och funktionsstörningar hos bukspottkörteln – den kan bli inflammerad och/eller svullna upp och detta kan i sin tur påverka dess hormonutsöndring av insulin och glukagon negativt. För att bli av med, eller förebygga, ansamlingar av gallstenar kan man göra en oljekur (gallstenskur). Men det är givetvis allra bäst om man så långt det går undviker det som orsakar gallstensbildning.

 

Symtom på gallsten kan exempelvis vara:

- Attackvis påkommande smärta (kolik) med varierande intensitet under höger revbensbåge.

- Ofta utstrålning mot ryggen och höger skulderblad.

- Patienten är oftast rastlös och har svårt att ligga still.

- En smärta som kan pågå från någon timme upp till ett dygn. Det brukar plötsligt upphöra av sig självt.

- Smärtattackerna kan ibland utlösas av intag av fett eller stekt mat, ägg, äpple eller annan frukt.

- Kraftig koliksmärta som börjar plötsligt och ofta mitt i natten, eller efter en fettrik måltid.

- Illamående och kräkningar förekommer och efter anfallet finns det en påtaglig ömhet över gallblåsan.” (Raimo Heino i boken ”Naturläkarboken: behandlingar och botemedel”)

 

Ytterligare symtom och besvär som kan orsakas av, men som sällan brukar sammankopplas med gallstenar, är bl a – allergier, andningsbesvär, benskörhet, bukspottkörtelbesvär, depression, diafragmabråck, diarré, dålig andedräkt, felaktig tarmflora, förstoppning, gaser i magen, halsbränna, hemorrojder, hett temperament, hjärtbesvär, hormonrubbningar, hudbesvär, humörsvängningar, huvudvärk, håravfall, höga och skadliga kolesterolvärden, högt blodtryck, illamående, impotens, infektioner, inflammationer, ischias, ledbesvär, leverbesvär, leverfläckar, ljus avföring, magsår, mardrömmar, matsmältningsbesvär, menstruations- och/eller klimakteriebesvär, migrän, muskelkramper, muskeltrötthet, näringsbrist, oförklarliga och ofta kroniska smärtor och/eller ömhet på allehanda ställen i kroppen, ”porterfärgad urin”, prostatabesvär, ryggsmärtor, stelhet i kroppen, sura uppstötningar, sår på tolvfingertarmen, sömnbesvär, tand- och/eller tandköttsbesvär, tarmbesvär, trötthet, yrsel, ämnesomsättningsstörningar, ögonbesvär, överdriven aptit och övervikt.

 

Det finns vissa ämnen som kan hjälpa till med att mjukgöra och lösa upp gallstenar (och även njurstenar), så att de sönderdelas eller "slipas ner" och därmed minskar i storlek. Då kan de lättare forslas ut genom huvudgallgången för att sedan föras ut ur kroppen tillsammans med avföringen. Citronsyra är ett sådant ämne och det finner vi i rikliga mängder i citron, lime och grapefrukt. När det gäller grapefrukt så har den en mycket kraftig stimulans på gallblåsan och levern, vilket kan bli för tufft och påfrestande vid svåra gallbesvär och speciellt vid alla gallstensbesvär! Därför rekommenderar jag sparsamhet gällande grapefrukten. Ännu bättre effekt har äppelsyra som främst finns i äpplen och i mindre mängd i bl a vindruvor, rönnbär och tranbär. Den har bäst effekt om den intas som färskpressad råsaft av äpple, men även att dagligen äta färska äpplen ger utmärkt resultat. Graviolapulver som är gjort av bladen från taggannona och mango innehåller både äppel- och citronsyra, men i något mindre mängd. När det gäller att få till denna upplösande och mjukgörande effekt på gallstenarna är det av avgörande betydelse att se till att man får i sig dessa båda syror (citron- och äppelsyra) i levande tillstånd. Annars uteblir det önskvärda resultatet! Den naturliga äppel- och citronsyra jag nämnt ska inte förväxlas med den citronsyra som inom livsmedelsindustrin går under beteckningen E-330 och äppelsyra med beteckningen E-296 då dessa inte har denna effekt! De är dessutom skadliga för din hälsa! Något mindre upplösande effekt på gall- och njurstenar än ovanstående två syror har råsaftblandningen av 3 delar morot och 1 del av vardera gurka och rödbeta. Kallpressad kokosolja och rädisor har visat sig vara bra för att motverka gallstenar liksom all föda som har kraftigt slemlösande effekt. Att äta färska maskrosstjälkar, t ex i salladen, när det är säsong (innan de blommat över) löser också upp gallstenar vilket Maria Treben skriver om i boken ”Hälsa ur Guds apotek”: ”De färska stjälkarna kan t o m helt smärtfritt lösa upp gallstenar och stimulera levern och gallfunktionen.” Nämnas bör även den sydamerikanska örten chansa piedra vars namn faktiskt betyder ”stensprängaren” efter dess kraftiga förmåga att lösa upp gall- och njurstenar.

 

”När det gäller gallan kan man behandla gallsten och gallgrus med zonterapi. Jag har behandlat många patienter med gallsten och i några fall har stenarna försvunnit helt. Det fodras rätt många behandlingar, upp till 20-30 stycken.

 

Numera använder man sig av ultraljud på sjukhusen för att undersöka om patienten har gallsten. Om man efter 20-30 zonterapibehandlingar tar ett nytt ultraljud brukar man kunna konstatera att stenarna är borta.” (MajLis Hagenmalm i boken ”Zonterapi med 20 nya punkter”)

 

”Det är vanligen kokta och stekta feta maträtter som framkallar gallbesvär. Gallstenar och grus är anhopningar av kalcium och andra oorganiska ämnen, som lagras i gallblåsan, emedan kroppen inte kunnat göra sig av med dem. Alla stärkelserika födoämnen, som bröd och gryn, består till stor del av sådana oorganiska ämnen. Följande behandling har visat sig välgörande: Saften av en citron i ett glas varmt vatten dricks flera gånger om dagen under tre eller fyra veckors tid, förutom de här nedan angivna råsafterna.

 

Blandsaft på morot, rödbeta och gurka är ett fint, renande läkemedel för gallblåsan, levern, njurarna, prostatakörteln och könskörtlarna. En halv eller hel liter dagligen av denna blandsaft kan lösa gall- eller njursten inom några veckor eller månader, om vår diet samtidigt också består av uteslutande grönsaker och om kött, fisk, ägg, mjöl och socker såväl som andra stärkelserika produkter stryks från matsedeln.

 

Eftersom naturen försett oss med en gallblåsa, bör den inte opereras bort. Den är nödvändig för att levern skall fungera på rätt sätt. Emellertid har vi ju rätt att göra som vi vill med vår kropp, och vill vi låta operera oss, så har vi sedan ingen annan än oss själva att skylla.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”) Med ”oorganiska ämnen” menas det som jag istället kallar för ”döda ämnen” vilket du kan läsa om under Levande och döda födoämnen.

 

Alla som har blivit drabbade av ett gallstensanfall kan intyga att det är oerhört smärtsamt och minsta rörelse av bålen, och ibland armarna (särskilt högerarmen), omöjliggörs av den intensiva smärtan. Detta är givetvis inget som uppstår helt plötsligt i kroppen, utan har möjliggjorts av långvariga och felaktiga levnadsvanor. Stenarna har blivit så många eller så stora att de täpper till gallblåsan eller gallblåsegången helt och hållet, eller med minimalt flöde av gallan som följd. Gallstensanfallet kommer så gott som alltid efter en fettrik måltid, och då vanligast bestående av skadligt fett, som stressar gallsekretionen. Går man till skolmedicinen är deras enda behandlingsmetod att operera bort hela gallblåsan (cholecystektomi). 1998 skrev Alf Spångberg följande i boken ”Fit for fight”: ”Borttagning av gallblåsan är en av de oftast utförda bukoperationerna i västerlandet. Sjukdomen är mycket ovanlig i Afrika, där man på många sjukhus inte har en enda gallstenspatient på tio år.” Detta anses inom naturläkekonsten som ett helt onödigt ingrepp, för det går i de allra flesta fall att få ut stenarna på naturlig väg genom en korrekt genomförd oljekur (gallstenskur). Jag instämmer helt och hållet med detta och jag anser att man bör försöka behålla sina organ och kroppsdelar tills det inte längre finns något annat alternativ. Tyvärr är inte läkarna öppna för, eller medvetna om, ett annat behandlingsalternativ än ett kirurgiskt ingrepp när det gäller gallstenar. ”En oljekur är i varje fall värd att rekommendera. Gallstensanfall, vid vilka läkarna genom röntgen konstaterat gallsten och därför tillrått operation, har allt som oftast blivit botade utan operation, och läkarna har själva efter oljekuren kunnat fastslå att operation inte längre varit nödvändig. Sådana drastiska fall av tillfrisknande borde skolmedicinarna verkligen själva få uppleva för att kunna övertyga sig om naturläkemetodernas värde. Det är bara synd att sådana goda framgångar, uppnådda genom naturlig behandling, inte publiceras också i den skolmedicinska litteraturen till nytta även för andra läkare. Hur många patienter skulle inte därigenom kunna bli hjälpta!” (Alfred Vogel i boken ”Levern”)

 

”Många patienter har med tillfredsställelse kunnat konstatera, att både grus och stenar försvunnit under loppet av några veckor eller månader, ibland ännu snabbare, sedan de börjat dricka saften av en citron i ett glas varmt vatten flera gånger om dagen och därtill tagit ett glas blandad morots-, rödbets- och gurksaft tre eller fyra gånger dagligen.

 

Som ett exempel skulle vi här vilja berätta om ett sådant fall. Det gäller en mycket prominent affärsman i 40-årsåldern, som hade tjänat en förmögenhet på sina stora affärskedjor både i U.S.A. och England. Under mer än tjugo år hade han lidit svåra plågor, och både läkare och sjukhus hade konstaterat, att han led av gallsten, vilket också bekräftats av tagna röntgenbilder. Endast hans fruktan för och aversion mot en operation hade gjort, att han fortfarande hade sin gallblåsa i behåll.

 

Han hade emellertid fått höra talas om råsaftterapien och de goda resultat som uppnåtts med den, och efter att ha läst en av de tidigare upplagorna av denna bok, överlämnade han sig förtroendefullt i händerna på en person, som hade erfarenhet, och kompetens nog att hjälpa honom. Han fick veta, att en relativ snabb behandling med råsafter skulle kunna orsaka honom värre plågor än han någonsin tidigare erfarit, men att dessa inte skulle pågå mer än några minuter eller kanske bortåt en timme åt gången för att slutligen upphöra helt, när de lösta kalciumavlagringarna passerat. Första dagen drack han tio eller tolv glas varmt vatten med saften av en citron i varje hela dagen igenom och ungefär en och en halv liter råsaft av morot, rödbeta och gurka. Andra dagen hade han några fruktansvärt plågsamma anfall, som vart och ett pågick i 10 à 15 minuter. I slutet av veckan kom krisen, och under ungefär en halv timme låg han och rullade på golvet i fruktansvärda plågor. Men plötsligt upphörde smärtorna, och någon stund senare passerade stenarna genom ändtarmen. Det kom även någonting, som liknade slam, i urinen. På kvällen var han som en ny människa. Nästa dag anträdde han en lång resa – från New York till Washington och därifrån till Kanada. Han kände sig tjugo år yngre och kunde inte nog förundra sig över de underverk naturen kan göra med enkla medel.

 

Detta är inte ett isolerat fall. Tusentals människor världen över har med tacksamhet vittnat om den hjälp de haft av färska grönsakssafter.” (Norman Walker i boken ”Råsaft-terapi”)

 

Maskros och rättika

Dessa bägge medicinalväxter, som jag trodde mig känna så väl, har faktiskt ändå kunnat överraska mig med sina verkningar direkt vid min sida och började tämligen dramatiskt en höstkväll 1950. Jag hade hållit ett föredrag i Hannover och skulle sedan åka tillbaka till Stuttgart i sovvagn tillsammans med min fru. Innan dess hade vi ätit kvällsmat, och min fru hade ätit sin älsklingsrätt: Svamp. Fyra minuter före tågets ankomst bröt hon samman på perrongen med en svår gallstenskolik. Hon hade så outhärdliga smärtor, att det var alldeles omöjligt att stiga upp på tåget. Följaktligen måste vi åka tillbaka till hotellet. En läkare tillkallades och gav min fru en smärtstillande injektion. Hemma sökte hon omedelbart upp sin invärtes läkare, och han konstaterade att det var gallsten. Han rådde henne att vid fortsatta besvär låta operera sig. Min fru ville fundera på saken. Medan hon funderade hit och dit, drack hon maskrossaft och rättikssaft. Det blev inga ytterligare anfall, ingen operation – min fru fick aldrig mer några gallstensanfall.” (Walther Schoenenberger i boken ”Hälsa genom naturens safter”)

 

Ibland kan man höra helt otroliga berättelser om att gallstenar stora som rädisor har kommit ut efter en oljekur. Detta är en fysisk omöjlighet, eftersom gallgångarna inte är så stora. Visst kan det i väldigt sällsynta fall hända att en väldigt stor gallsten bildas i gallblåsan, ibland så stor som ett hönsägg, men då fastnar den där och kan inte föras ut. Enda sättet att i få ut den, utan att operera bort gallblåsan, är att under en längre tidsperiod göra stenen mjuk med redan nämnda mjukgörande ämnen. När den sedan har minskat i storlek och hårdhet kan den föras ut genom gallblåsegångarna. Dessa rädisastora "stenar" som ibland kommer ut efter en oljekur är inte några riktiga gallstenar. Det är mörkgrön och stagnerad galla som blivit både tjock och trögflytande, och som kletats ihop och format en ”sten”. Denna kletiga galla har utsöndrats i stor mängd tack vare oljekuren och ibland kan de kleta ihop med varandra i tarmkanalen och därför bli ganska stora (som t ex en rädisa). Dessa ”stenar” faller sönder väldigt lätt om man petar på dem då de är porösa. Det är väldigt tacksamt och oerhört betydelsefullt för hela kroppen att få ut all stagnerad galla. För om den här typen av gammal galla finns kvar i levern och gallblåsan, kommer den, förr eller senare, ge upphov till riktiga gallstenar. Dessa ”falska stenar” (s k ”tvålstenar” som bildas när oljan från oljekuren blandas med gammal stagnerad och kletig galla i tarmkanalen) ska dock inte blandas ihop med de mörkgröna gallstenar som bildats i leverns gallgångar, men de faller dock inte isär i toalettstolen eftersom de är hårda.

 

Som alltid när det gäller utrensnings- och avgiftningskurer är det väldigt viktigt att först se till att utrensningsorganen fungerar tillräckligt. Allra viktigast är att tjocktarmen fungerar dugligt, så att de gifter som frigörs under en kur snabbt och effektivt förs ut ur kroppen innan de hinner göra någon skada. Innan man gör oljekuren bör man alltså se till att man har byggt upp tarmfloran och fått igång en tarmperistaltik som innebär 2-3 tarmtömningar dagligen! Detta gäller även för de tidigare nämnda naturmedlen bestående av kronärtskocka, maskros och Cynaramin.

 

 

Oljekur

Alfred Vogel skriver i boken ”Levern”: ”Om man sätter som sitt mål att avlägsna gallstenarna, är behandlingen av denna sjukdom inte särskilt lätt. Ett bra, naturligt medel har oljekurer visat sig vara. I detta sammanhang kommer jag ännu väl ihåg en italienska, som på min mottagning beklagade sig över att hennes husläkare, som hade konstaterat en mängd gallstenar hos henne, enträget hade tillrått henne omedelbar operation. Men eftersom patienten var fruktansvärt rädd för kirurgiska ingrepp, bad hon mig att för all del hjälpa henne på något annat sätt. Italienare har som bekant lätt för att svälja olja, så jag rekommenderade henne att ta en oljekur. I detta syfte är det nödvändigt att först grundligt rengöra tarmen.”

 

Han fortsätter: ”Några dagar efter genomförandet av denna kur kom italienskan glädjestrålande till mig och berättade, att en mängd stenar hade kommit ut på morgonen efter kuren. Hon hade visat några av dem för den förbluffade husläkaren, som knappt hade ansett något sådant möjligt. Röntgen bekräftade emellertid, att gallblåsan var befriad från stenar och att någon operation således inte längre var nödvändig. Inte alla oljekurer har dock ett så enkelt förlopp, ty inte varje patient kan på en gång konsumera en halv liter olja som denna italienska dam.”

 

Avslutningsvis skriver han: ”Till oljekuren lämpar sig oraffinerad olivolja, valnötsolja, solrosolja, sesam- eller vallmoolja.”

 

Min variant av oljekuren kräver lite planering för att genomföras på bästa sätt och man behöver i de flesta fall fortsätta att göra om den tills man inte längre får ut några fler gallstenar, gallgrus eller gammal stagnerad galla i toalettstolen. Jag rekommenderar att man ändå fortsätter att göra kuren 1-2 gånger om året efter att man har lyckats med detta för att verkligen ”hålla igång” gallsekretionen och förebygga stagnation och gallstensbildning. Då många gallstenar bildas redan inne i leverns gallgångar kan det ta en viss tid för dem att transporteras ut till gallblåsan för att kunna utsöndras genom gallsekretionen. Gallstenar som finns i levern längst bort från gallblåsan, kan ta upp till 3 veckor för levern att forsla fram. Detta innebär att man bör vänta minst 3 veckor mellan varje oljekur. Annars, om man gör dem för tätt inpå varandra, kan man luras att tro att man har lyckats rensa ut alla stenar, då det inte kom ut några med den senaste oljekuren. Men det kan alltså finnas gallstenar kvar längre in i levern. Kuren är även mycket gynnsam att göra vid undermålig gall- eller leverfunktion då det brukar komma ut mycket gammal stagnerad, tjock och kletig galla som belastar kroppen. Detta medför en mycket gynnsam rengöring av både levern och gallblåsan så att de kan få möjlighet att fungera optimalt.

 

De allra flesta som genomför en oljekur brukar efteråt uppleva lättnadskänslor och kraftigt ökade energinivåer. I vissa extrema fall där det finns stora mängder med gallstensansamlingar kan det behövas 2-3 kurer innan man upplever lättnad och befrielse. I många fall kan det krävas upp till 10 kurer eller fler, och därmed nästan ett års tid, innan man blir av med alla gallstenar! Men för varje gallsten du kan få loss och föra ut ur kroppen innebär det också ett steg närmare optimal hälsa. Ofta brukar det frigöras stora mängder slem precis när man dricker oljedrinken eller direkt efteråt, ibland även dagen efter, särskilt från svalg, näsa och bihålor. En del upplever ett flöde med tårar från ögonen. Ibland kan man uppleva vissa obehag när man gör kuren, efter att man druckit oljedrinken, såsom illamående, uppblåsthet, blekhet, trötthet, halsbränna, värme- och svettökning, lättare yrsel och ömhet i levern och gallblåsan. Det kan i vissa sällsynta fall ta upp till 2 dagar innan dessa obehag lättar. Men jag kan inte nog betona hur välgörande och viktigt det är att befria sig från gallstenar och få igång en riklig och lättsam gallsekretion för att uppnå hälsa och en friskare kropp. I något enstaka undantagsfall har det förekommit kräkningar och/eller kraftig matthet. Upplever man sig svag och matt bör man vara försiktig så man inte ramlar omkull, därför kan det faktiskt vara bra att krypa till och från toaletten när man på morgonen ska ta lavemanget. Likaså om man behöver gå på toan på natten. Är man osäker och har dålig kontakt med sin kropp och dess signaler (gäller tyvärr de flesta!) kan det vara nödvändigt att se till att man har en annan person vid sin sida under natten och morgonen efter oljedrinken! Detta kan vara till stor hjälp så man kan slappna av mer och även klarar av att göra den välbehövliga oljekuren. Något som kan hjälpa till när du dricker oljedrinken är att massera magen mjukt med en handflata i tjocktarmens riktning. Börja vid levern och tryck försiktigt med handflatan samtidigt som du drar den rakt över till din vänstra sida, sedan fortsätter du neråt till magens nedre vänstra parti och fortsätt rakt över till högre nedre partiet och till sist uppåt på högra sidan. Massera sådana mjuka cirkelrörelser under tiden du dricker oljekuren så lugnar du ner magen en hel del.

 

Det brukar ofta lukta oerhört illa och starkt från avföringen och gallstenarna när man tömmer tarmen första gången efter oljekuren. Stenarna som kommer ut kan variera i färg, form och storlek. Det kan komma ut ”smågrus” och i väldigt sällsynta fall kan det komma ut ganska stora stenar. De flesta har gallstenar, eller ”gallgrus”, som bildats i gallblåsan eller leverns gallgångar. För att helt slippa gallstensbildning verkar det krävas att man lever ett helt ”naturnära” liv, i harmoni med sig själv och omgivningen, och äter nästan bara levande föda. Alltså precis samma levnadssätt som det superfriska hunzafolket (se Hälsans utvalda folk).

 

För att kunna genomföra oljekuren med minsta möjliga obehag och med bästa möjliga resultat ska följande instruktioner följas noggrant. Planera in så att du kommer att dricka själva oljedrinken på t ex en fredagskväll, då du är ledig 2 dagar efteråt. Jobbar du även helger, så planera in att ta oljedrinken en kväll som åtföljs av minst 1 dags ledighet men helst 2 dagar – särskilt om du aldrig har gjort oljekuren förut. En vecka innan denna planerade kväll börjar du varje morgon med att direkt efter uppstigandet dricka (läs ”tugga”) Citrusdrinken som har en alldeles utmärkt upplösande effekt på gallstenar (och även njurstenar). Första måltiden ska sedan bestå av enbart färskpressad råsaft av äpple. Om du själv inte äger en råsaftcentrifug kan du köpa Brämhults nypressade äpplen som dock är ”lätt värmebehandlad” men fortfarande ger bra effekt. Men det är av största vikt för resultatet att försöka få i sig äppelsyran i så livskraftigt och levande tillstånd som möjligt! En halv liter är lagom mängd. Drick råsaften sakta, klunkvis och tugga noggrant på varje klunk. När dagen för oljedrinken infaller måste du fasta f o m kl 13 resten av dagen. Du kan senare under dagen dricka vatten, Örtte, Lemonad, Rejuvelac, råsafter eller liknande. Se till att du inte dricker någonting sista timmen innan du ska börja med lavemanget och oljedrinken!

 

På kvällen tar du ett lavemang bestående av en halv liter fingervarmt vatten och saften av 1 pressad citron. Ligg på din vänstra sida när du tar det. Gå direkt på toaletten och töm tarmen, hjälp till genom att gunga fram och tillbaka och i sidled för att stimulera tarmtömningen. Sitt helst med knäna minst 15 cm högre upp än dina höfter för att ytterligare underlätta tarmtömningen. Vänta sedan 30 minuter, eventuellt kan du behöva gå på toaletten en gång till under denna tid, innan du dricker oljedrinken.

 

Du blandar 3 dl kallpressad olivolja med saften från 2 pressade lime i en shaker (eller glasburk med lock) och skakar om kraftigt så att det blandas. Extra bra effekt får du genom att även blanda i 2-3 tsk finriven färsk ingefära! Den neutraliserar oljesmaken ganska mycket men det viktigaste är att den innehåller stora mängder enzymer som hjälper till att oskadliggöra gifterna från gallan i tarmkanalen. Drick oljedrinken, det kan ta en stund att få i sig det, men du behöver inte tugga eller hålla kvar oljedrinken i munnen, utan svälj ned den direkt. Då de flesta har svårt för att dricka olja i stora mängder, hjälper det att ha en citron eller apelsin skuren i klyftor och tugga på en klyfta efter några klunkar – eller efter varje klunk om du föredrar det. Citron- eller apelsinklyftorna hjälper till med att neutralisera oljesmaken och gör det lättare att få i sig oljedrinken. Gå direkt och borsta tänderna när du har druckit upp drinken och sedan direkt till sängen. Det är viktigt att du inte dröjer kvar för länge, i t ex badrummet, efter oljedrinken! Borsta bara tänderna i max 3 minuter och gå sedan direkt till sängs. Då ska du lägga dig ner på höger sida med ditt högra knä uppdraget så långt det går mot bröstet. Detta underlättar för gallblåsan att utsöndra galla och är ett mycket viktigt steg i oljekuren. Ligg kvar i ställningen i 30-40 minuter och sedan kan du försöka somna för natten. Eventuellt kan du ha en ask med halstabletter på nattduksbordet, för ibland kan man vakna till och känna oljesmaken i munnen och då kan det vara väldigt gott med en halstablett för att lindra den starka och ovana smaken. Se dock till så att du inte somnar med en halstablett i munnen så du sätter i halsen! Drick ingenting under natten för det späder bara ut oljedrinken och förtar dess effekt! Ta ett lavemang direkt på morgonen när du vaknat men rulla över på högra sidan medan du för in det sista av lavemanget och öka vattenmängden till 1 liter. Kolla sedan i toalettstolen för att med egna ögon verkligen se huruvida du hade ansamlingar av gallstenar (mycket troligt!) eller inte (mindre troligt!). Det kan komma ut stenar under det närmsta dygnet till följd av oljedrinken. Det kan vara väldigt gott, och en ödmjuk start för kroppen efter kuren, att sedan dricka en ljummen kopp med pepparmyntste.

 

När du väl har gjort oljekuren några gånger och inte kan se några gallstenar eller -grus i avföringen efteråt kan du hoppa över den veckolånga förberedelsen inför nästa oljekur. Då börjar du med fastan samma dag som du gör kuren, tar lavemanget och sedan oljedrinken o s v. En del personer har valt att göra så redan första gången de tar oljekuren. Oftast brukar det gå bra och det kommer ut stenar och grus. Men det finns en risk att en för stor sten kommer ut i huvudgallgången och fastnar vilket kan vara väldigt smärtsamt och det stoppar upp gallsekretionen! Just därför har jag utvecklat den veckolånga förberedelsen för att minska risken för detta.

 

En del har väldigt svårt att få i sig olivoljan, som kan upplevas som lite stark och sträv i smaken. Då kan man istället prova att byta ut olivoljan mot den mer neutralt smakande tisteloljan. Dess engelska namn är safflower oil och det tyska namnet är safloröl. Även valnötsolja går bra att använda men den är mycket dyrare. Allra bäst effekt får man dock av den väldigt nyttiga, lite bittra och oerhört livskraftiga olivoljan. Givetvis underlättas kuren om man under sista veckan undviker föda som belastar gallan så långt det går och resultatet blir därmed bättre. En vanlig följd efter en oljekur är att man den närmaste tiden känner avsmak för olja, vilket man bör tänka på när det gäller användningen av oljebaserade salladsdressingar. Detta brukar återställas efter en viss tid och man kan åter igen uppskatta oljebaserade dressingar (nyttiga varianter!).

 

OBS! Om du har fått ett gallstensanfall bör du försöka fasta helt de 3 sista dygnen innan oljedrinken och du behöver minst 3 veckors förberedelse med äppelråsaft, Citrusdrinken, lavemang och tabletter med Chansa piedra för att hinna mjukgöra och/eller lösa upp de största stenarna! I detta fall är det extra viktigt att helt utesluta gallbelastande föda, äta mindre portioner och jag rekommenderar även att du tar lavemang 2-3 ggr/vecka under denna tid. Undvik all fet föda så att du inte sätter press på stenarna, för då kommer du bara att få ont och lida i onödan. Smörj dagligen in området på kroppen, både på fram- och baksidan, där levern befinner sig med värmande liniment dagligen och praktisera mycket avslappning. Det lindrar värk och ömhet och lugnar ner levern och gallblåsan. Utgå ifrån ditt nedersta revben och smörj 10 cm ovanför och 10 cm under det, hela vägen runt, från magens mitt till ryggraden på högra sidan av kroppen. Det kan hända att äppelsaften stimulerar gallan för mycket, vilket du i så fall kommer märka tydligt genom ökad smärta. Då bör du späda ut äppelsaften med en tredjedel vatten och/eller minska mängden äppelsaft. Eventuellt får du istället dricka Gurkdrinken. Citrusdrinken brukar dock sällan medföra några obehag. Givetvis bör man uppsöka läkare om man inte klarar av att hantera smärtorna och situationen och för att utesluta andra problem som kan ge liknande smärtsymtom – t ex akut blindtarmsinflammation eller tarmvred.

 

Efter att du har genomfört flera oljekurer och inte längre får ut några gallstenar eller -grus, kan du i fortsättningen, kanske 1-2 gånger om året, istället göra ”minioljekurer”. Givetvis under förutsättning att du äter bättre föda som inte ger upphov till gallstenar och andra gallproblem. En sådan ”minikur” behöver inte någon förberedelse mer än att man fastar på morgonen och då får man enbart dricka vatten eller örtte. Man ska inte dricka något alls sista timmen innan man dricker oljan. Man blandar 1 dl olivolja med saften från 1 pressad lime och dricker upp det och väntar sedan minst 2 timmar innan man äter eller dricker något annat. Man ska ha varit vaken några timmar och inte göra denna minikur direkt efter uppvaknandet – lämpligt är vid 11-tiden (om man vaknat kl 5-8). Direkt efter oljedrinken lägger du dig på höger sida med höger knä uppdraget för bästa effekt. På kvällen, innan du ska lägga dig, tar du ett lavemang. Upprepa denna minikur 3 dagar i följd. Denna minikur hjälper dig, tillsammans med sund kost, att undvika framtida gallstensbildning.

 

Jag avråder alla från att använda Epsomsalt (magnesiumsulfat), kallas ibland ”bittersalt”, då det stressar tjocktarmen, gallblåsan och särskilt levern på ett mycket kraftfullt sätt! Oljekuren jag beskriver ovan stimulerar istället dessa båda organ på ett mer naturligt sätt att avgifta och tömma sig. Jag har själv aldrig hört talas om, eller läst om, något fall med skadlig utgång efter ovanstående oljekur – däremot känner jag till några fall med skadlig utgång efter oljekurer med epsomsalt – särskilt om man tar det för ofta!

(RUBEN ANDERSSON 2019-11-18)

 

 

Litteraturtips om Gallblåsan

ALFRED VOGEL – Levern (sid 89-112) (Die leber als regulator der gesundheit / The liver as a regulator of health)

ANDREAS MORITZ – The amazing liver & gallbladder flush

 

Läs även Levern

 

 

Rubentexter

Symbol för jordning

Gallblåsan

Bild på gallblåsan och levern

Gallblåsans funktion
Bitterämnen
Gallstenar
Oljekur
Litteraturtips om gallblåsan

© 2005 - 2020 Ruben Andersson