HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Från Hjärtat

 

Att lyckas följa ödet - "flödet", "flow" eller "lämna över sig själv till en högre vilja" som det också kallas - är något av det svåraste som finns för oss människor. Att våga låta en högre kraft "bära dig", att "ge upp", "släppa taget" o s v.

 

Som någon har sagt: "Ödet leder den villige men släpar den ovillige." Jag har PLOGAT en hel del i mitt liv kan jag säga!

 

HUR kan man lättare lyckas med den uppgiften - att följa ödet? Jag kommer att tänka på följande telefonsamtal för nästan 6 år sedan: Jag ringde sent en kväll till min dåvarande "vägvisare" som jag kan kalla henne. Jag frågade henne hur jag kan bli mer ödmjuk.

- Genom att kapitulera, sa hon.

- Vadå kapitulera, jag förstår inte, sa jag.

- Var mjuk inför ödet, svarade hon.

(ÖDMJUK = MJUK inför ÖDet)

 

Ibland har jag fått ta del av denna högre kraft, som jag benämner Universum, som är ett slags "medvetande", vid oväntade tillfällen.

 

Den första historien jag kommer att tänka på utspelade sig för snart 6 år sedan. Jag var ledig från jobbet, vaknade upp tidigt på morgonen och mådde riktigt dåligt! Jag mådde PEST! Allt kändes SVART och outhärdligt! Usch, detta blir en riktigt hemsk dag att klara mig igenom tänkte jag. Men så kom jag på att det kan kännas lite bättre om man "ventilerar ut skiten" genom fysiska kroppsrörelser, det visste jag av egen erfarenhet att det kan lindra. Så jag gick ner i källaren och plockade fram cykeln. FAAN också! Självklart fanns det ingen luft i däcken! Inte nog med att jag redan mådde skit - ALLT ska vara emot mig givetvis! Inget annat att göra än att släpa ut cykeln och börja pumpa. Jag var vansinnig och nästan gråtfärdig av att allt var så jobbigt och motigt. Så jag stod där utanför min trappuppgång och kämpade med cykelpumpen. Helt plötsligt kommer det fram 2 flickor som var i 5-års åldern.

- Hej, vilken fin cykel du har, sa den ena flickan.

- Jaha, ja tack, sa jag. (och tänkte - snälla försvinn! Jag orkar inte mer nu! Jag vill bara dra nått gammalt över mig, låt mig va ifred!)

- Vad fin du är, sa då den andra flickan.

- Öh, va!? undrade jag och tittade på henne.

- Ja hela du är jättefin, sa hon med världens ärligaste ögon och huvudet på sned.

Oj oj oj, jag LOVAR - jag cyklade runt hela den dagen med ett jätteleende och pedalerna trampade runt "av sig själva". Allt elände sopades effektivt bort av dessa underbara två små "utsända änglar". Jag har aldrig någonsin sett dessa båda flickor vare sig före eller efter denna händelsen...

 

Kommer även att tänka på det jag var med om när jag gick på behandling hos den enskilt mest betydelsefulla personen i hela mitt liv. Utan honom hade jag inte levt idag! När det var som värst jobbade han med mig i FEM TIMMAR vid varje behandling! Han "bar mig" när jag var döende, när jag själv inte orkade längre...

 

Han botade "obotligt sjuka" på "löpande band". Bland annat lyckades han under sina 40 aktiva år helt bota 10 000 fall med bältros. Han har sagt till mig:

- Under mina 40 år med obotligt sjuka människor har jag aldrig sett någon vara så nära att dö, och ändå klara det!

I FYRA ÅR gick jag till honom för att HAN skulle göra mig frisk! Jag kände alltid att hans behandlingar gjorde gott för mig och jag klarade mig inte utan dem, men jag blev ju aldrig speciellt mycket bättre, fick bara lindring.

 

Det var vid den tiden jag för första gången, sedan mycket unga barnsben, återfick kontakten med mitt Sanna Jag. Jag insåg plötsligt att jag var mer än kött, blod och hjärna. Jag har en själ! Detta är den enskilt mest fantastiska och viktigaste händelsen i mitt liv!

 

Dagen efter denna fantastiska och omtumlande händelse hade jag en tid hos honom. När jag öppnade mitt hjärta (Sanna Jaget/Själen/Anden) insåg jag samtidigt att han under FYRA ÅRS TID hade försökt nå in till mig, till mitt Sanna Jag, till mitt hjärta. Han hade "knackat" på en stängd, låst och igenmurad ståldörr - 1-2 ggr varje vecka I FYRA ÅR! När jag kom till honom den dagen, tog jag honom till ett enskilt rum på hans mottagning. Jag kände mig skamsen och med svansen mellan benen försökte jag få fram mina ord till honom. Min röst bar knappt men jag såg honom för första gången rakt in i ögonen och sade:

- NU fattar jag äntligen vad det är du försöker göra för mig, hur sjutton har du orkat kämpa med mig och min envishet i fyra långa år?

- Du, sade han, jag har sett något i dina ögon, jag har trott på dig Ruben, men det var nära att jag gav upp! och så log han.

Sedan den dagen gick jag till honom med ett öppet hjärta och jisses vad behandlingarna började ge effekt! Efter det gick jag inte längre till honom för att HAN skulle göra mig frisk, utan för att JAG skulle bli frisk med hans hjälp och stöd. Jag insåg att JAG själv hade ansvaret för mitt egna liv, min egen hälsa.

 

Han försökte lära mig något som han inte delgav till någon annan av sina klienter. Han gjorde ett undantag för mig, han tänkte inte BOTA mig. Han ville hjälpa mig att bli HELAD. För att få till ett "helande" krävs det att man öppnar sitt hjärta, sin "ande". Och det krävs att man själv är aktiv, har vilja och är medveten i processen. (HELANDE = HEL ANDE) Det var efter detta som allt vände, och mitt liv var inte längre en kamp för överlevnad rent fysiskt.

 

Eller när jag äntligen tog mod till mig och vågade fråga varför jag i 2 års tid alltid legat sömnlös 2 nätter vid VARJE fullmåne, vad det berodde på och vad jag kunde göra åt det. Jag hoppades att han inte skulle tycka jag var helt tokig när jag ställde frågan. Han svarade:

- Det var roligt att höra, för nu är du på rätt väg!

- Men du måste själv komma på vad det beror på, och du får nog räkna med att ligga sömnlös i 2 år till innan du kommer på det!

Det tog mig nästan 1 år, med 2 jobbiga, uttröttande och sömnlösa nätter vid varje fullmåne, innan jag förstod orsaken...

 

Jag har senare förstått att han gav mig det finaste som någon hade gett till mig, något som jag aldrig tidigare i mitt liv hade fått uppleva. Han hade FÖRTROENDE för mig - han hade TILLIT till mig! Han GAV mig sitt FÖRTROENDE...

 

Han lärde mig att det är TUSEN GÅNGER mer värt att själv komma till insikt - istället för att få "svaret serverat". När man får "facit" utan att själv ha lärt sig "räkna" så missar man det viktigaste. Att lära sig att själv klara av uppgiften! Att själv utvecklas!

 

Tyvärr gick han bort efter ytterligare 4 år, så vi fick 8 år "tillsammans". Jag saknade honom enormt - jag kände mig otroligt ensam utan hans stöd. När jag på senare tid gjorde "inre resor", genom t ex vägledd meditation, hypnos eller liknande, och skulle kontakta min "andlige vägledare" - gissa VEM som alltid kommer fram? Han finns alltså fortfarande "vid min sida". Ibland glömmer jag tyvärr bort det. Men nu, när jag skriver detta, känns hans närvaro klart och tydligt hos mig.

 

Tack kära Börje! Du berörde mig som ingen annan. Du var den förste som jag vågade släppa in i mitt hjärta...

 

Från mitt hjärta...

(RUBEN ANDERSSON 2009-05-13)

 

 

Rubentexter

Symbol för jordning

© 2005 - 2017 Ruben Andersson