HEM    RUBENTEXTER    HÄLSA & LIVSKRAFT    HÄLSOSIDOR    KÄRLEKENS KONST    VISDOM    CITAT    TIPS    RECEPT    HUMOR   SÖK

För ett bättre liv

med Hälsa & Livskraft

Att bli hel igen

 

Jag inser nu att jag var ett helt oskyldigt barn.

 

Ett barn som var oskyddat, oälskat och till besvär.

 

Till besvär därför att det bar på en ohyggligt skrämmande sanning.

 

Denna sanning fick inte under några omständigheter komma i dagen.

 

Därför måste barnet i-fråntas sin sanning och förvrängas till någonting annat.

 

Barnet började identifiera sig med en falsk verklighet som var helt tvärtemot vad det kände inom sig och vad det ensamt fick bära på.

 

Någonting som ett barn inte ensamt har förmågan att kunna hantera och reda ut.

 

Barnet fick ensamt bära på den hemska skulden, bördan och det tunga oket.

 

Barnet började tacksamt att anklaga sig själv för det som hänt.

 

Barnet upplevde sig aldrig som älskat, välkommet, uppmärksammat och dugligt.

 

Ibland försökte barnet skrika ut sin vrede och ångest över att ha blivit orättvist behandlat.

 

Då tystades barnet med en övermäktig fysisk styrka och verbal vrede och blev ytterligare bannat och skuldbelagt.

 

–   Varför kan du inte uppföra dig!!!

 

–   Måste du alltid vara så besvärlig och jobbig!!!

 

Ingen av den vuxna omgivningen ifrågasatte varför barnet blivit ”jobbigt”.

 

Tänk om någon hade tänkt tanken att barnet kanske har det jobbigt?

 

Men en sådan tanke skulle ju genast medföra ett ansvarstagande för det som har hänt.

 

Och den hemligheten ville ingen att den skulle få släppas ut i ljuset.

 

Ingen ville lyssna, ingen ville se, ingen ville ta ansvar.

 

Barnet blev därför ännu mer ensamt och övergivet.

 

Barnet kände sig sviket, sviket av föräldrarna, de övriga vuxna och även av Universum.

 

Hur kunde Universum tillåta något sådant hemskt hända ett litet oskyldigt barn?

 

Enda förklaringen barnet kunde finna var att det helt enkelt inte kan finnas något medvetet Universum.

 

Barnet tappade tron på Universum, tron på livet och framförallt tron på sig själv.

 

Barnet började känna sig värdelöst och uppgivet.

 

Ett hopplöst fall som ingen ville bekänna sig vid.

 

Detta barn skapade ett inre sår som i vuxen ålder styrde både känslolivet och de val och beslut som jag själv gjorde.

 

Eftersom detta inre barnet inte tyckte sig duga och var oälskat så utgjorde detta grunden för mina beslut och val i livet.

 

Jag valde dåliga och destruktiva vägar i livet.

 

Jag försökte ”köpa” till mig uppskattning och kärlek från andra personer i min omgivning.

 

Jag levde inte mitt eget liv, jag försökte leva genom andra.

 

Jag gav och gav och gav av mig själv och av min energi.

 

Och eftersom jag har lärt mig att se på mig själv som någon som inte dög och var till besvär så kunde jag aldrig förmå mig att ta emot andras uppskattning, kärlek och uppmuntran.

 

Jag kände mig inte värdig för att få någonting gott i livet.

 

Samtidigt fanns det djupt inom mig en stark längtan att få vara älskad.

 

Men mina egna upplevelser och erfarenheter visade ju så övertydligt på att jag alltid kan förvänta mig att bli sviken och övergiven.

 

Därför vågade jag aldrig riktigt helt bjuda in någon annan människa till mitt inre.

 

Jag vågade inte ens själv möta det.

 

Jag försökte ständigt fly ifrån det.

 

Jag försökte fly ifrån mig själv.

 

Jag vet nu att det är omöjligt att fly ifrån mig själv.

 

Jag kan inte fly ifrån mitt eget inre sår, mina inre rädslor.

 

Allt jag kan göra är att stanna upp och låta dem omsluta hela mitt väsen.

 

Endast så kan jag bli fri ifrån dem.

 

Det är dags nu att våga, timmen är slagen.

 

Jag tänker ställa mig ensam och möta stormens mörkaste natt.

 

Jag kommer tillåta mig att vara rädd, ensam och förtvivlad.

 

Alla demoner och spöken som skrämt mig på flykten kommer jag att bemöta.

 

Jag kommer att bemöta dem med mitt enda vapen – min gränslösa kärlek.

 

När jag gör detta kommer jag att återfå kraften att av egen vilja få göra mina helt egna val.

 

Val baserade på nuet och i kärlek.

 

Val baserade på vad jag själv vill och behöver.

 

Jag behöver mig själv, jag behöver min närvaro, jag behöver min kärlek, jag behöver min tillit och jag behöver min sanning.

 

Sådana behov som jag aldrig fick tillfredsställda som barn.

 

Nu är jag vuxen, nu tar jag tillbaka kraften och makten över mig själv.

 

Nu kan jag själv ge mig allt det som jag har behövt och i framtiden behöver.

 

Jag förlåter och går nu vidare...

(RUBEN ANDERSSON 2006-08-04)

 

Läs även Förlåtelseprocessen och Inre barnet

 

 

Rubentexter

Symbol för jordning

© 2005 - 2017 Ruben Andersson